Nyhetsbrev IP/TMT 2016:2 23 februari 2016

Transkript

1 Nyhetsbrev IP/TMT 2016:2 23 februari 2016 What s new? HD s avgörande om möjligheterna att använda sig av informationsföreläggande vid ett misstänkt intrång Omfattar äganderätten till ljudinspelningar även rätten att göra inspelningarna tillgängliga via Spotify och itunes? Kan en internetleverantör hållas ansvarig för medverkan till upphovsrättsintrång som dess abonnenter gör? VARUMÄRKEN Högsta domstolen har i ett avgörande uttalat sig om vilka möjligheter en varumärkesinnehavare, eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja ett varumärke, har att begära ut information vid ett misstänkt varumärkesintrång. I avgörandet behandlas frågan om vilka uppgifter som kan omfattas av ett informationsföreläggande. Bakomliggande lagstiftning Ett informationsföreläggande innebär enligt varumärkeslagen (2010:1877) ( VML ) 9 kap. 1 att en varumärkesinnehavare, eller en licenstagare, har möjlighet att begära ut information om ursprung och distributionsnät om det finns sannolika skäl att misstänka att någon har begått ett varumärkesintrång. Denna möjlighet infördes vid genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/84/EG om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter ( IPRED-direktivet ). Ett tyskt bolag ( Bolaget ) som är licenstagare till bland annat varumärket Davidoff Cool Water beställde 2010 en flaska Davidoff Cool Water Woman och Davidoff Cool Water Man från bolaget Parfym Sweden AB ( Parfym Sweden ) via deras hemsida. Genom en kontroll av sträckkoderna på parfymflaskorna upptäckte Bolaget att Davidoff Cool Water Woman parfymflaskan ursprungligen hade släppts ut på marknaden i Singapore. Efter Bolagets förfrågan lämnade Parfym Sweden ut kontaktinformation till den leverantör som varit involverad i den aktuella leveransen. Bolaget gjorde därefter gällande att Parfym Sweden begått intrång i Bolagets ensamrätt genom att sälja parfymflaskor inom EES utan Bolagets samtycke. Bolaget yrkade bl.a. att Parfym Sweden vid vite skulle föreläggas att lämna ut information om (i) ursprung och distributionsnät, (ii) antal produkter som hade köpts respektive sålts och (iii) inköps- och försäljningspris för alla produkter som parfym.se sålt under varumärket Davidoff Cool Water, dvs. både Woman och Man. Samtliga uppgifter skulle avse perioden Parfym Sweden bestred yrkandet med hänvisning till att de redan hade lämnat ut information om den aktuella leveransen. Domstolen hade således att ta ställning till omfattningen av den information som Parfym Sweden skulle lämna ut till Bolaget.

2 Avgörandet Tingsrätten gick på Bolagets linje och beslutade att Parfym Sweden vid vite av kronor skulle lämna information om ursprung och distributionsnät, antal produkter både Woman och Man som Parfym Sweden köpt respektive sålt samt deras inköps- och försäljningspris. Parfym Sweden överklagade beslutet. Hovrätten begränsade omfattningen av informationsföreläggandet kraftigt och avslog Bolagets begäran med hänvisning till att Parfym Sweden redan lämnat den efterfrågade informationen gällande den intrångsgörande leveransen. Bolaget vände sig därefter till Högsta domstolen ( HD ). I sitt avgörande pekar HD på att VML går mycket längre än IPRED-direktivet när det gäller informationsföreläggande. Till skillnad från IPRED-direktivet är det i Sverige möjligt att ett informationsföreläggande meddelas utom rättegång. Det är även möjligt att meddela informationsföreläggande när det endast föreligger sannolika skäl för att misstänka att ett intrång har begåtts. Syftet med det svenska informationsföreläggandet är just att underlätta utredning av ett misstänkt intrång. Av denna anledning kan informationsföreläggande omfatta även (i) antal sålda varor, (ii) andra exemplar av varor än de som intrånget gäller och (iii) tidsperiod både före och efter det misstänkta intrånget. En proportionalitetsbedömning ska dock alltid göras och ett informationsföreläggande får meddelas endast om sökandens intresse uppväger den olägenhet eller något annat motstående intresse såsom t.ex. skydd av företagshemligheter mellan konkurrenter. Mot denna bakgrund förelade HD Parfym Sweden vid vite att till Bolaget lämna information avseende namn, adress och organisationsnummer för de företag eller personer som levererat Davidoff Cool Water Woman under åren 2010 och Informationsföreläggandet omfattade samtliga slag av parfym (eau de parfum/toilette/cologne) och samtliga storlekar på flaskor. Parfym Sweden gjorde gällande att de begärda uppgifterna utgjorde företagshemligheter men HD fann att Bolagets befogade intresse av att få tillgång till uppgifterna vägde tyngre än Parfym Swedens intresse av att behålla sådana uppgifter hemliga. Bolaget hade även rätt till uppgifter om det antal flaskor som levererades samt deras inköps- och försäljningspris. HD avslog dock Bolagets begäran avseende Davidoff Cool Water Man eftersom det påstådda intrånget endast omfattade Davidoff Coll Water Woman. HD avslog även Bolagets begäran att få ut information avseende Parfym Sveriges distributionsnät eftersom Bolaget inte lyckats visa att Parfym Sverige sålde sina varor på något annat sätt än direkt till konsumenter. Avgörandet visar på att VML erbjuder ett starkare skydd till rättighetsinnehavarna än IPREDdirektivet. Om en varumärkesinnehavare har starka skäl att misstänka att deras rättigheter har varit föremål för intrång har denne genom VML möjlighet att få tag på värdefull information. Informationsinsamling kan ske utom rättegång och utan att ens behöva föra bevisning om vem som har begått intrånget. Förutom att ett informationsföreläggande automatiskt kan leda till att ett intrång upphör, kan varumärkesinnehavare även få tillgång till information om intrånget och därigenom framtida bevisning vid en intrångstalan. Vill ni veta mer kontakta gärna Bojana Saletic (bojana.saletic@hammarskiold.se) UPPHOVSRÄTT Ett avtal där artisten överlåtit äganderätten till ljudinspelningar till ett skivbolag gav inte, enligt Solna tingsrätt, skivbolaget rätt att göra inspelningarna tillgängliga via Spotify och itunes. Domstolen konstaterade att äganderätten till själva ljudinspelningarna inte medförde en total överlåtelse av förfoganderätten. En artist ingick 1981 ett avtal med ett skivbolag om produktion och försäljning av ljudinspelningar. Enligt avtalet överlät artisten äganderätten till ljudinspelningarna till skivbolaget som skulle utge dem på fonogram. Redan 1999 lade skivbolaget ut inspelningarna för digital försäljning kontaktade artisten skivbolaget och meddelade att digital försäljning inte omfattades av det gamla avtalet samt att han var öppen för att förhandla ett nytt avtal som skulle omfatta digital försäljning mot högre ersättning. Parterna träffade aldrig något nytt

3 avtal. Trots detta lade skivbolaget ut ett antal av inspelningarna till försäljning via Spotify och itunes under perioden 2006 till Parternas ståndpunkter Artisten väckte talan mot skivbolaget och påstod att överlåtelsen endast avsåg förfogande över fysiska exemplar av ljudinspelningarna. Skivbolaget argumenterade dock att avtalstexten var klar och att formuleringen artisten överlåter äganderätten omfattade samtliga rättigheter eftersom det innehöll ordet överlåter. Vidare menade skivbolaget att om parterna hade velat komma överens om vissa inskränkningar för skivbolaget att förfoga över ljudinspelningarna hade de använt ordet upplåtelse istället. I andra hand argumenterade bolaget att artisten blivit bunden av sin passivitet genom att ta emot betalningar och att detta medfört en ändring av avtalet. Presumtion mot totalöverlåtelse Tingsrätten tolkade avtalet mot bakgrund av specialitetsgrundsatsen och specialitetsprincipen som innebär att endast den förfoganderätt som uttryckligen anges i avtalet övergår till förvärvaren samt att otydliga och tysta avtal tolkas restriktivt till upphovsmannens förmån. Utan någon närmare motivering konstaterade tingsrätten att överlåtelse av äganderätten till ljudinspelningarna inte medförde fråga om en total upplåtelse av förfoganderätten. Tingsrätten tog fasta på att avtalet innehöll en uppräkning av medier som inte innehöll ondemand samt att on-demand tjänster skiljer sig väsentligt från de medier som var angivna i avtalet dvs. grammofonskiva, cd och kassett. Vidare konstaterade tingsrätten att on-demand tjänster inte ens var tillgängliga när avtalet ingicks. Mot denna bakgrund kom tingsrätten fram till att on-demand tjänster inte omfattades av avtalet. Passivitet Tingsrätten påpekade att det ställs förhållendevis höga krav när det gäller upplåtelse av upphovsrätt för att kunna hävda en avtalsändring genom passivitet. Artisten kontaktade skivbolaget en gång per mejl och meddelade att skivbolaget inte hade någon rätt till digitalförsäljning samt att han var öppen för att förhandla fram ett nytt avtal med en högre ersättning. Enligt domstolen var det tillräckligt för att visa att artisten inte förhöll sig passiv och det krävdes inte några fler kontakter. Domstolen påpekade även att det faktum att artisten mottagit ett fåtal utbetalningar med förhållandevis låga belopp medförde inte heller att artisten hade godkänt en avtalsförändring. Tingsrätten har i detta avgörande bekräftat ett starkt skydd för upphovsmannen både vid tolkning av avtalet och vid tolkning av upphovsvännens agerande. Mot denna bakgrund kan vi konstatera att utformningen och innehållet i ett avtal om upplåtelse av upphovsrätt är av stort betydelse speciellt om förvärvaren av upphovsrätten vill behålla sin förfoganderätt oberoende av teknikutvecklingen. Avgörandet har överklagats och är för närvarande föremål för prövning i Svea Hovrätt. Vill ni veta mer kontakta gärna Bojana Saletic (bojana.saletic@hammarskiold.se) UPPHOVSRÄTT Stockholms Tingsrätt har i ett avgörande ansett att en internetleverantör som tillhandahåller Internetuppkoppling inte kan hållas ansvarig för medverkan till de upphovsrättsintrång som dess abonnenter gör genom att ladda ned och dela upphovsrättskyddat material på olika hemsidor. Tingsrätten ansåg att internetleverantörens verksamhet, trots förekomsten av andras brott mot upphovsrätten, i helhet, var att anse som socialt adekvat och därmed inte olagligt. Bakomliggande lagstiftning Enligt lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk ( URL ) 2 har endast den som skapat en verk rätt att förfoga över verket genom att framställa exemplar av verket och göra det tillgängligt för allmänheten. Av 53 första stycket URL följer att det är straffbart att uppsåtligen eller av grov oaktsamhet vidta åtgärd, som innebär intrång i den till verket knutna upphovsrätten.

4 I artikel 8.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället ( Infosoc-direktivet ) anges att medlemsstaterna ska se till att rättsinnehavare har möjlighet att begära ett föreläggande gentemot mellanhänder vars tjänster utnyttjas av en tredje part för att begå intrång i en upphovsrätt eller närstående rättighet. Artikeln har införlivats i svensk rätt genom 53 b URL i vilken det uttryckligen anges att domstolen vid vite får förbjuda inte bara intrångsgöraren utan även den som medverkar till ett upphovsrättsintrång att fortsätta med åtgärden. På internetsidorna The Pirate Bay och Swefilmer har upphovsrättsligt skyddat material tillgängliggorts för allmänheten utan samtycke från rättsinnehavarna. Vid användningen av The Pirate Bays tjänster har även exemplar framställts av dessa olovligen tillgängliggjorda verk genom så kallad fildelning. Universal Music AB, Sony Music Entertainment AB, Warner Music Sweden AB, Nordisk Film A/S och AB Svensk Filmindustri är innehavare ( Rättighetshavarna ) av upphovsrättigheter och närstående rättigheter till vissa av verken som har tillgängliggjorts via The Pirate Bay och Swefilmer. B2 Bredband AB ( B2 Bredband ) är ett bolag som i egenskap av internetleverantör tillhandahåller internetuppkoppling till sina kunder. Rättighetshavarna väckte talan mot B2 Bredband och gjorde bl.a. gällande att B2 Bredband genom tillhandahållande av internetuppkoppling, medverkade i objektiv mening till de upphovsrättsintrång som hade skett via The Pirate Bay och Swefilmer. Rättighetshavarna begärde att B2 Bredband vid vite om kr skulle förbjudas att fortsätta medverka till upphovsrättsintrången. B2 Bredband bekräftade att bolaget var att anse som en mellanhand men hävdade att tillhandahållande av deras tjänster inte skulle anses som medverkan till upphovsrättsintrång. Avgörandet Enligt tingsrätten hade Rättighetshavarna genom den framlagda utredningen styrkt att nästan allt material på The Pirate Bay och Swefilmer var upphovsrättsligt skyddat och tillgängliggjort för allmänheten utan samtycke från innehavarna av rättigheterna. Rättighetshavarnas utredning kunde dock endast visa att en försvinnande liten andel av B2 Bredbands kunder besökte de aktuella hemsidorna. Detta var utgångspunkten för tingsrättens fortsatta bedömning. I sitt avgörande tolkar tingsrätten Infosocdirektivet så att det ger medlemsstaterna visst utrymme att själva bestämma om de närmare förutsättningarna för förbud vid vite. Tingsrätten ansåg att B2 Bredband objektivt sett måste ha främjat intrången med råd eller handling för att vitesföreläggande enligt URL skulle kunna meddelas. Med hänvisning till tidigare praxis poängterade tingsrätten att medverkansansvaret enligt svensk rätt begränsas av rättsvetenskapliga teorier om så kallad social adekvans. Teorin om social adekvans innebär att en tjänst som till en dominerande del används för legitima ändamål och därmed är allmänt samhällsnyttig inte ska kunna angripas rättsligt om den av några få användare används för brottslig verksamhet. Tillhandahållande av internetuppkopplingar utgör enligt tingsrätten en sådan tjänst. Eftersom tillhandahållande av internetuppkopplingar enligt tingsrätten utgjorde en socialt adekvat tjänst ansåg tingsrätten att det krävdes något ytterligare för att ett medverkanansvar skulle komma i fråga så som t.ex. ett avtal om att The Pirate Bay och Swefilmer ska kunna utnyttja B2 Bredbands serviceutrymme. Då något sådant inte var bevisat beslutade tingsrätten att avslå Rättighetsinnehavarnas talan. Slutsatsen i målet är att en internetleverantör inte kan anses vara medansvarig för upphovsrättsintrång när denne endast tillhandahåller internetuppkoppling. Det bör dock poängteras att utrendingen i målet endast kunde visa att en försvinnande liten andel av B2 Bredbands kunder besökte de aktuella hemsidorna. Tings-

5 rätten baserade sitt avgörande på en bedömning av de samlade omständigheterna i fallet. Det kan ifrågasättas om utgången hade blivit annorlunda om rättighetshavarna hade visat på en användning av en större andel av B2 Bredbands kunder eller andra omständigheter såsom exempelvis affärsmässiga kopplingar mellan B2 Bredband och Pirate Bay respektive Swefilmer. Tingsrättens dom har överklagats av Rättighetshavarna och är för närvarande föremål för prövning i Svea Hovrätt. Vill ni veta mer kontakta gärna Nina Sna Ahmad (nina.snaahmad@hammarskiold.se) Advokatfirman Hammarskiöld & Co Besöksadress: Skeppsbron 42 Telefon: +46(0) Box 2278 Fax: +46(0) Stockholm Kontaktpersoner IP/TMT Thomas Lindqvist (delägare) Claes Langenius (delägare) Peter Ahlström thomas.lindqvist@hammarskiold.se claes.langenius@hammarskiold.se peter.ahlstrom@hammarskiold.se Bojana Saletic Nina Sna Ahmad Caroline Bogemyr bojana.saletic@hammarskiold.se nina.snaahmad@hammarskiold.se caroline.bogemyr@hammarskiold.se Denna publikation från Hammarskiöld & Co förmedlar information och kommentarer på den juridiska utvecklingen av intresse för våra klienter. Nyhetsbrevet är inte en heltäckande sammanställning av de behandlade frågorna och är inte avsett att utgöra juridisk rådgivning. Läsare skall därför alltid söka specifik juridisk rådgivning innan de vidtar några åtgärder med anledning av de frågor som behandlas i nyhetsbrevet.