Vätterrundan 2009 och vi hade inte tur med vädret. Så var det då dags för vår första (och sista?) Vätternrunda. Vi hade ängsligt följt väderrapporterna i veckan och till sist var det bara att inse att det kommer att REGNA och ganska mycket också. Så på torsdagen åkte jag till Intersport och inhandlade ett par regnbyxor. Vi körde från Lund på fredag morgon 12/6 klockan 9, då var det 9 grader varmt och det regnade och blåste. När vi stannade i Ljungby upptäckte vi att bakhjulet på Tomas cykel var helt utan luft. Cykeln hade hängt så långt ner så att värmen från avgasröret hade bränt sönder däck och slang. Trist! I Jönköping hittade vi en cykelaffär, tyvärr hade de inte tid att sätta på nytt däck och slang. Men försäljaren lyckades lura på oss glasögon som han sa var ett absolut måste när man cyklade Vättern. Både Tomas och jag glömde ta med oss glasögonen till start och vi saknade dem inte.
När vi kom fram till Motala letade vi oss ut till Staffanstorps idrottsplats där vi skulle slå upp vårt tält. Vi hann nästan få upp tältet innan det började regna igen. Sen var det dags för Tomas att laga sin punktering. Efter att ha lagat punkteringen kröp vi in i tältet tog av de våta kläderna, åt Pastasalladen vi hade med oss och sen försökte vi sova lite. Det närmast vi kom någon mysfaktor över huvudtaget var när vi tände vårt Trangia och kokade upp vatten och gjorde oss varsin Cappucino. Det var inte riktigt bra väder att tälta i. Slagregnet gjorde också att det regnade in.
Vid niotiden på kvällen åkte vi in till Motala. Då var det uppehållsväder. Vi gick runt i det stora tältet. Hämtade ut våra nummerlappar. Där fanns massor av saker att handla. Men vi insåg att det här borde vi ha gjort innan. Nu var det jättevarmt i tältet och vi gick omkring i våra cykelskor. Vi hade ju massor av kläder på oss rustade för det regniga och kalla väder som vi trodde väntade oss. Men tiden gick rätt fort fram till vår start 22.44 Tomas strax innan start. Det var en speciell känsla att cykla ut och veta att nu ligger 30 mil framför dig. Det var lätt att cykla i början trots regnet som kom efter ett tag. Vi hade medvind ner till Jönköping. Men det var otäckt att cykla i nedförsbackarna i mörkret. Mellan Motala och Jönköping fanns depåerna Hästholmen (efter 43 km) och Gränna (80 km). Depån i Jönköping var stor. Där kunde man äta korv med mos eller äta gröt. Dessförinnan på depåerna hade vi druckit blåbärssoppa och kaffe. Depån i Jönköping,. Vi tog en lite länge paus i Jönköping. Här bytte vi om till torra kläder under regnstället. Här var vi i gryningen och det var lite småkallt.
Efter Jönköping börjar Vätternrundan sägs det. Det är i alla fall en väldigt lång backe efter Jönköping och där såg man en del människor ge upp. Men vi kämpade vidare. Nu var det lite blåsigare också. Det var inte så fysiskt jobbigt. Men både Tomas och jag hade en ordentlig svacka när vi hade 18 mil kvar att cykla. Det var då någonstans vi träffade Kjell Nilsson som cyklade med sina kompisar. Den ene hade de dock blivit av med sen han hade fått problem med sina växlar. Kjell var vid gott mod och hade mycket cykel i benen. Hans kompis hade det lite tuffare så Kjell fick hålla igen. Fagerhult nådde vi efter 14 mil då var klockan halv sex på morgonen. Man befann sig i ett konstigt tillstånd i och med att man inte sovit något på en hel natt. Jag var lite rädd för att jag skulle somna på cykeln. Blåbärssoppa, kaffe och en torr bulle blev det som vanligt. Hjo som låg efter 178 km hade Katarina pratat mycket om. Här skulle det serveras Lasagne. Det tog ganska lång tid här. Det var en bit och gå från cykelparkering till maten och det var lite förvirring i köerna och ganska trångt. Även här träffade vi Kjell. Depån i Hjo. På något sätt kändes det lättare att cykla när man väl hade passerat halvvägs. Men det var inte i benen det gjorde ont. Jag hade fruktansvärt ont i nacken, axlarna och min vänstra arm. Rumpan var också ganska öm. Att sitta upp på sadeln efter ett depåstopp var tortyr. Men det var bara att cykla på och nu hade man insett att det här skall nog gå trots allt. Allteftersom blev det varmare. Mina regnbyxor som var fodrade klibbade på benen. Så när det var så där 8 mil kvar åkte regnbyxorna av och fötterna fick nya torra sockar på. Jag cyklade sista biten med bara ben och det var skönt. Tomas kämpade vidare i sina tjocka kläder.
Hela tiden cyklade klungor förbi skrikandes Håll till höger!! Och blåsande i sina visselpipor. Cykling är enligt mig en livsfarlig sport. Jag fattar inte att det inte händer flera olyckor än vad det gör. Förutom den här Vätternrundan har jag cyklat Ringsjön och den rundan var om möjligt ännu farligare. Sista biten in mot Motala var rolig att cykla. Och att nå målet var underbart. Att sen stå och vänta för att kliva in över mållinjen och få tiden registrerad var mindre underbart. Och fotograferandet av alla tog för lång tid. Men vi fick våra medaljer. VI KLARADE DET. F-N VAD DUKTIGA VI OCH ALLA DE ANDRA 14481 ÄR! Sen cyklade vi vilse på väg hem till vårt tält. När vi väl kom fram så stöp Tomas in i det våta tältet och somnade omedelbart. Jag bestämde mig för att duscha. Vet inte hur det skall beskrivas men jag har sett bättre duschrum. Om det åtminstone hade varit varmt vatten så hade det varit ok. Men att försöka tvätta håret i det kalla vattnet som strilade ner i enstaka strålar var helt omöjligt. Sen somnade jag också. Vi vaknade efter 2-3 timmar. Vi åt lite, rev tältet och efter de obligatoriska 6 timmarna begav vi oss hemåt. Nu var vädret fint. Vi stannade till vid ett matställe som visade sig vara STÄNGT. Då hade vi sett fram emot att äta så vi gick in på macken bredvid och köpte sallad och macka. Den åt vi i bilen med utsikt över Vättern och solen som höll på att gå ner. Det blev kanske inte riktigt som vi tänkt oss men det känns roligt att ha klarat det. Jag tror inte att jag cyklar Vätternrundan igen. För farligt med alla cyklister och all trafik. Jag vill heller inte cykla i mörker flera gånger. Och det var den vackraste biten som vi cyklade när det var mörkt. Jag kan tänka mig att cykla Vättern runt uppdelat på några dagar så att man kan njuta av den vackra naturen.
Här är några till som klarade av Vättern. Några cyklade rysligt fort! Johan Bonnevier 7.37, Olof Hagander 8.35, Christian Lagerblad 9.53, Jerry Karlsson 9.57, Katarina Hansson 16.22. Jag vill också nämna Christians fru Helena som gjorde en kämpainsats och klarade rundan på 21.58. /Siv Tjernberg och Tomas Jansson 15.22