GRUVRISKER Risbergsfältet Norberg

GRUVRISKER Risbergsfältet Norberg Sandbacksgruvan maj 2016 Foto och bearbetning: Stefan Sädbom Stefan Sädbom BKBAB 16-2-008 Rep 2017-01-04 1

Innehållsförteckning 1. Inledning och bakgrund... 6 1.1. Historik... 8 1.2. Ras... 9 1.3. Geografisk begränsning och underlag för arbetet... 11 1.4. Avgränsning av beskrivna objekt... 12 2. Beskrivning och observationer... 15 2.1. Kilgruvan... 17 2.1.1. Objekt K1, Kilgruvan under jord.... 17 2.1.2. Objekt K2, Kilgruveschaktet.... 19 2.1.3. Objekt K3, Icke namngivet schakt, väster om Konstschaktet... 21 2.1.4. Objekt K4. Kilgruvans stödmur.... 21 2.1.5. Sammanfattning av risker vid objekt inom Kilgruvan... 23 2.2. Risbergs Konstschakt... 25 2.2.1 Objekt R1- Risbergs konstschakt... 25 2.2.2. Objekt R2 - Bergrum nordost om Risbergs konstschakt.... 27 2.2.3. Sammanfattning av risker vid objekt vid Risbergs Konstschakt... 28 2.3. Pansargruvan... 29 2.3.1. Objekt P1- Pansargruvan... 29 2.3.2. Sammanfattning av risker vid objekt vid Pansargruvan... 29 2.4. Mossgruvan... 29 2.4.1. Objekt M1 Mossgruvan, brytningsrum väster om dagbrottet.... 30 2.4.2. Objekt M2 Morgongåvan... 31 2.4.3. Objekt M3 Mossgruvans Södra Schakt.... 32 2.4.4. Objekt M4 Kontrollborrhål i gamla vägbanan.... 33 2.4.5. Objekt M5 och M6 Mossgruvans södra brytningsrum och passage under väg 752 samt kontrollborrhål 6/66 och 7/66.... 37 2.4.6. Objekt M7 Södra Mossgruvans brytningsrum intill Löjtnantsgården... 41 2.4.7. Sammanfattning av risker vid objekt vid Mossgruvan... 41 2.5. Smedbergsgruvan... 42 2.5.1. Objekt SM1 - Smedbergsgruvan... 42 2

2.6. Snytsbogruvan... 43 2.6.1. Bron i Mossgruveparken.... 43 2.6. Rännilsgruvan... 43 2.6.1. Objekt RÄ1 Rännilsgruvans rasområde.... 43 2.6.2. Objekt RÄ2 Kontrollborrhål 4/66... 50 2.6.3. Objekt RÄ3 Kontrollborrhål 5/66... 50 2.6.4. Sammanfattning av risker vid Rännilsgruvan... 53 2.7. Spettalet... 54 2.7.1. Objekt S1 - Spettalets / Spettalsgruvans västra brytningsrum... 54 2.7.2. Objekt S2 Stora Spettalsschaktet.... 54 2.7.3. Objekt S3- Kontrollborrhål vid järnvägen.... 54 2.7.4. Objekt S4- Spettalets sydvästra kant... 55 2.7.5. Sammanfattning av risker vid Spettalet... 55 2.8. Bondgruvan... 56 2.8.1. Objekt B1- Bondgruvans schakt.... 56 3. Sammanfattning... 56 3

FIGURFÖRTECKNING Figur 1. Risbergsfältet. Objektnummer enligt rapport Sädbom, S., 2015. Kartunderlag från Norbergs kommun.... 7 Figur 2. Utdrag ur Walfrid Petersons geologiska karta över Norberg. 1892-1893... 9 Figur 3. Risbergsfältet. Gruvor och referenspunkter. Grå linje visar gruvornas krön. Gul korsad linje visar staket.... 13 Figur 4. Risbergsfältet. Dagbrott, underjordsinfrastruktur, orter, brytningsrum och schakt.... 14 Figur 5. Norra Risbergsfältet. Gruvrisker, objektsindelning.... 15 Figur 6. Södra Risbergsfältet. Gruvrisker, objektsindelning.... 16 Figur 7. Kilgruvans dagbrott sett från fotopunkt (FP i Figur 8) i öster mot ca väst-nordväst.... 17 Figur 8. Kilgruvans dagbrott, underjordsinfrastruktur och inom röd ram; beskrivna objekt K1- K4. Kompositkarta av gruvkartan mot bakgrund av bearbetat flygfoto från Lantmäteriet via Fornsök.... 18 Figur 9. Längdprofil genom Kilgruvan, objekt K1, K2, K3 och K4. Vänster i bilden är mot sydväst och höger i bilden är mot nordost.... 19 Figur 10. Området väster om Konstschaktet med streckad kontur för objekt K2 och K3. Utdrag ur gruvkartan på bakgrund av laserscannad topografi från Latnmäteriet via Fornsök.... 20 Figur 11. Förstoring av del a foto av Kilgruvans västra vägg och stödmuren objekt K4. Byggnaden på bilden är sannolikt Kilgruvans schaktöverbyggnad.... 22 Figur 12. Stödmuren på västra sidan Kilgruvans dagbrott 17 maj 2016.... 22 Figur 13. Påbörjat ras i stödmuren, västra sidan, Kilgruvan. 17 maj 2016... 23 Figur 14. Risbergskonstschakt i längdprofil med Hästbäcksgruvan i nordost (till höger) och undre delen av Kilgruvan i sydväst (till vänster). Utdrag ur bearbetad gruvkarta 330D, 1890-1920.... 25 Figur 15. Sydvästra väggarna. Risbergskonstschakt 17 maj 2016.... 26 Figur 16. Norra väggarna. Risbergskonstschakt 17 maj 2016.... 26 Figur 17. Risbergs konstschakt under nedsänkt plattformen. 17 maj 2016.... 27 Figur 18.. Risbergs Konstschakt och Pansargruvan. Bergrum nordost och söder om schaktet... 28 Figur 19. Mossgruvan-Pansargruvans brytningsrum. Objekt M1-M7.... 30 Figur 20. Mossgruvans Södra Schakt och våghus med det igenfyllda schaktet Morgongåvan. Gruvkartans dagblad ca 1872.... 31 Figur 21. Profil genom Mossgruvans Södra Schakt. Vänster mot sydost och höger mot nordväst.... 32 Figur 22. Området mellan Risbergs Konstschakt och Maskinhuset med överlägg i blåkopia som visar kontrollborrhål i området. Komposit av samtliga tillgängliga gruvkartor med nivåerna från markytan och ned till 70 meters avvägning.... 34 Figur 23. Området mellan Risbergs Konstschakt och Maskinhuset med överlägg i blåkopia som visar kontrollborrhål i området. Komposit av samtliga tillgängliga gruvkartor med nivåerna 70 meters djup och ned till 150 meters nivå.... 35 Figur 24. Objekt M5 - brytningsrum under väg 752. Röd ring visar läget av borrhål 6/66 och 7/66.... 37 Figur 25. Läget av kontrollborrhål 6/66 och 7/66.... 39 Figur 26. Profil genom kontrollborrhål 6/66 och 7/66.... 40 Figur 27. Rasområde vid Spännarberg. Blåkopia med kontrollborrhål 13 april 1966.... 44 Figur 28. Rasområdet vid Rännilsgruvan och Spettalet. Transparent gruvkarta från 1872-1921 (330d) på modern laserscannad topografi (2015) från Lantmäteriet via Fornsök. Se text för förklaring.... 44 Figur 30. Förkastningsbrant som uppstod vid raset 1966, här kallat Arkivförkastningen. Foto i maj 2016.... 46 Figur 31. Lutande träd i Rännilsgruvans rasområde. Maj 2016.... 47 Figur 32. Rännilsgruvans rasområde. Maj 2016. Sprickor vinkelrätt mot huvudsprickan.... 47 4

Figur 33. Bild från internet (https://www.flickr.com/photos/gamla_bergslagen/11226465584/in/album- 72157638389145683/) uppges visa "Bondgruvan, ras vid disponentbostaden".... 48 Figur 33. Dagblad av gruvkartan Sk2ua (1979-1982) och laserscannad topografisk reliefbild (2015) från Lantmäteriet via Fornsök. I den under bilden finns förkastningssprickor inlagda med röda streckade linjer.... 49 Figur 35. Kontrollborrhål nr 4/66 från Allmänninggruvan mot Rännilsgruvan.... 51 Figur 36. Kontrollborrhål 5/66 från öster om Löjtnantsgården mot Spettalsgruvan.... 52 Figur 37. Stora Spettalsschaktet, Södra veckets brytningsrum och "saknad" mark.... 55 BILAGEFÖRTECKNING Bilaga 1. Teckenförklaring till gruvkartor. Bilaga 2. Risbergsfältet. Gruvriskbedömning av parkering vid gruvmuséet. Stefan Sädbom. Bergskraft Bergslagen AB, 2016-03-11 Bilaga 3. Bron i Mossgruveparken, Norberg. Stefan Sädbom, Bergskraft Bergslagen AB, 2016-08-06 Stefan Sädbom Bergskraft Bergslagen AB Stefan.sadbom@bergskraft.se 170104_Risbergsfältet_Gruvrisker_v.2.0_m_parkering_o_bro_bilagor_SLUTGILTIG.docx 5

1. Inledning och bakgrund 2015 fick Bergskraft Bergslagen AB i uppdrag att skapa ett underlag för en första bedömning av gruvrisker i Norbergs kommun. I rapporten, avlämnad augusti 2015, redovisades resultat av en inventering baserad på studier av arkivmaterial men utan fältbesök (Sädbom, S. 2015. Gruvhål i Norbergs kommun. Risker för människor och egendom. Bergskraft Bergslagen AB, 21 augusti 2015). I rapporten finns listor och kartor som visar och beskriver var alla kända gruvhål i Norbergs kommun ligger samt deras relation till bebyggelse av olika slag. I rapporten konstaterades att det inom Norberg kommun finns 630 stycken gruvhål varav 193 är belägna mindre än 100 meter från enfamiljsbostad, 147 gruvhål finns inom ca 800 meter från skola och det finns minst 104 kända större gruvor med djupa dagbrott eller underjordsarbeten. Vidare gjordes bedömningen att det vid alla gruvhål i Norbergs kommun finns en generell risk för skada och att risken är omvänt proportionell till avståndet (det vill säga: risken ökar med minskat avstånd). Närhet till vissa skadeobjekt (t.ex. skolor och möteplatser för unga) bedöms skapa större risker liksom närhet till djupa (= komplexa) gruvhål, gruvhål nära byggnader och gruvhål nära flera olika typer av skadeobjekt. Gruvhål som uppfyllde ett eller flera av ovanstående kriterier bedömdes som mest angelägna för uppföljning. Det rekommenderades att kommunen skulle låta samla in ytterligare information och skapa underlag för friklassning eller tydligare definition av riskområden samt ge underlag för vidare utredning om åtgärd. Vidare rekommenderades att: A. alla stora gruvhål nära tätbebyggt område fältinventeras med avseende på risk för människa att: falla, drabbas av eller orsaka ras. Vidare rekommenderas det att alla stora gruvhål nära tätbebyggt område fältinventeras och utreds baserat på tillgängligt historiskt material med avseende på rasrisk och påverkansområde. Totalt 101 stycken gruvhål listades i prioritetsordning i rapporten. B. alla gruvhål inom 100 meter från bostad som inte täcks av punkt A fältinventeras med avseende på risk att falla, drabbas av, eller orsaka ras. Totalt 110 stycken gruvhål listades i prioritetsordning i rapporten. C. riskerna i förhållandet mellan gruvorna och besöksmålen behandlas i en separat studie. I samband med att rapporten avlämnades och genom efterföljande diskussioner, beslutade kommunen genom Västmanlands Dala Miljöförvaltning beställa undersökningar i Eskilsbacksfältet och Risbergsfältet (Mossgruveparken). Resultaten av undersökningar i Eskilsbacksfältet lämnas i separat rapport. Området som denna rapport behandlar, är känt som Risbergsfältet, ibland Mossgruveparken och ibland Bondgruvan. Området ligger i Kärrgruvans samhälle, ca 2000 meter nordost om Norbergs Centrum och kommunhuset. 1980 lades gruvverksamheten i området ned, men minnet hålls vid liv genom det gruvmuseum som numera finns i Risbergsfältets Konstschakt på Linnevägen Nr 4 (Nr 4 i Figur 1). Från Gruvmuseet utgår en promenadslinga som rundar flera av de stora vattenfyllda dagbrotten och schakten i Risbergsfältet. Det har tidigare varit möjligt att runda delar av gruvfältet genom att 6

passera en bro mellan Allmänninggruvan och Snytsbogruvan (till höger om Nr 331 i Figur 1), men bron stängdes för några år sedan på grund av ett ras på norra sidan. Figur 1. Risbergsfältet. Objektnummer enligt rapport Sädbom, S., 2015. Kartunderlag från Norbergs kommun. Preliminära resultat av en utredning om gruvrisker vid gruvmuséets parkeringen har avlämnats till Norbergs kommun och Västmanlands Dala Miljöförvaltning i mars 2016 [Risbergsfältet. Gruvriskbedömning av parkering vid gruvmuséet. Stefan Sädbom. Bergskraft Bergslagen AB, 2016-03-11] och i augusti 2016 lämnades preliminära resultat om risker relaterade till bron i Mossgruveparken: [Bron i Mossgruveparken, Norberg. Stefan Sädbom, Bergskraft Bergslagen AB, 2016-08-06]. Båda dessa bifogas i slutversion som bilaga i denna rapport. Innan läsaren fördjupar sig i beskrivningen av gruvriskerna i Risbergsfältet är det värdefullt om läsaren kan begrunda vad omfattande gruvdrift ur naturens perspektiv, skapar. Gruvbrytningen i Risbergsfältet har skapat stora mängder underjordiska hålrum genom att med stor möda och stor skicklighet bryta malmkroppar med ofta mycket komplicerade 3- dimensionella former. Gruvarbetarna har byggt i berg för att få ut malmen, man har planerat och tagit ut malmen på ett sådant sätt att gravitationens krafter på berget i bergrummens väggar, tak och golv så långt möjligt motverkats genom pelare och stöttor. De öppna gruvhålen och underjordiska brytningsrummen är, sett ur naturens perspektiv, stora oregelbundenheter som sett ur naturens perspektiv skall jämnas ut av erosion och gravitation. Det är mycket svårt att 7

med säkerhet veta när gravitationen vinner över den sammanhållande styrkan i ett bergrums tak eller i en stöttande pelare. På grund av detta är det i de allra flesta fall mycket svårt att med säkerhet bedöma sannolikhet eller tidpunkt för att ett speciellt ras eller skred skall ske på en utpekad plats eller inom en viss angiven tidsrymd. Däremot kan konsekvenserna av en händelse beskrivas med rimlig säkerhet. I rapporten görs ett försök att beskriva de faktiska fysiska/tekniska/geologisk förhållanden som råder på en viss plats samt görs en prognos som beskriver vad som sannolikt kommer att hända den dag oregelbundenheten som skapats genom gruvdriften jämnas ut av naturens krafter. Rapporten är så upplagd att det för varje område lämnas en inledande beskrivning av bakgrund och historik samt därefter de enskilda objektens tekniska geologiska egenskaper följt av en beskrivning av gruvriskerna i området och en prognos över hur objektet kommer att utvecklas med tiden. Slutligen lämnas rekommendationer och förslag till åtgärder att överväga. De olika objekten är tekniskt geografiskt komplicerade och i högsta grad 3-dimensionella varför stor kraft har lagts på att med hjälp av 2-dimensionella kartor visa förhållandet mellan markytan och gruvornas 3-dimensionella underjordiska form. I rapporten finns många kartbilder i litet format, till rapporten bifogas utskrifter i stor skala på A1-format. Läsaren rekommenderas ha dessa tillgängliga då miniatyrerna i rapporten studeras. Teckenförklaring till gruvkartorna återfinns i bilaga 1. 1.1. Historik Risbergsfältet omfattar gruvor (Figur 2) inom de tidigare utmålen, från norr: Sandbacksgruvan, Hästbäcksgruvan (1787), Kilgruvan (1783), Mossgruvan (1787), Stora Allmänninggruvan (1783), Smedgårdssgruvan, Rändilsgruvan (1787) och Stora Spettalsgruvan (1787). Risbergsfältet är kanske det äldsta gruvfältet i Norbergs bergslag. Namnet är belagt från 1440 och Bondgruvan i Risbergsfältet finns omnämnd 1551. Risbergsfältet var tidigt ett Odalgruvfält, det vill säga, brytningsrätten var fördelad mellan alla jordägare i Norbergs Bergslag. Senare kom gruvorna i privat ägo. Bondgruvan omnämns på 1600- och 1700-talet och 1730 finns en hästvind vid Bondgruvan och 1754 måste Bondgruvan, som då är Norbergs största gruva, överges på grund av starkt vattenflöde. Krutsprängning införs på 1730-talet och 1747 byggs en vindkonst för uppfodring av vatten. Gruvan ansluts till en 3 km lång stånggång byggs 1773-1776. I de norra delarna av Risbergsfältet bröts malm av andra intressenter som senare kom att bli kända som Norbergs Gruvförvaltning. Risbergsfältets konstschakt sänktes 1777-1778 till 35 meters djup och förbands med orter till Moss-, Pansar-, Kil- och Hästbäcksgruvorna. 1878 byggdes konstanläggningen om och konstschaktet sänktes till 114 meter. Verksamheten moderniserades och 1885-1886 uppfördes ett anriknings- och briketteringsverk för järnmalm vid Kilgruvan. Brytningen under jord följde de olika malmkropparnas vindlande form och flera stora, mer eller mindre stabila brytningsrum skapades under dagbrotten i området. 1871 inträffade ras i Stora Spettalsgruvan då en 47 meter hög pelare störtade ned i underliggande pallbrytningsrum. Under 1900-talet ägdes och bearbetades stora delar av Risbergsfältet av Norbergs Grufaktiebolag. Av olika anledningar kom dock deras intresse för Risbergsfältet att succesivt minska och all verksamheten i Risbergsfältet kom att fokusera på den av Surahammars bruk ägda Bondgruvan. Verksamheten i de av Norbergs Grufaktiebolag ägda gruvorna i fältet avklingade så att det på 1920 talet inte förekom någon brytning alls utanför Bondgruvesystemet i södra Risbergsfältet. 8

Figur 2. Utdrag ur Walfrid Petersons geologiska karta över Norberg. 1892-1893 Brytningen i de södra utmålen kom att ske växelvis inom Bond- och Rännilsgruvan för att få de olika gruvorna att utvecklas i takt. Under 1920-1940-talet drevs Rännilsgruvan för att komma i kapp den djupare Bondgruvan. 1.2. Ras 1936 inträffade ett ras i ett sidomalmsmagasin ovan 190 meters nivå i Bondgruvan vilket inte bara påverkade det aktuella rummet, utan på sikt förändrade brytningsmetoderna i gruvan genom en av nöd tvungen, lokal övergång till blockrasbrytning där man övergick till att medvetet underminerade vissa malmkroppar för att initiera fortsatta ras in i öppna magasinsbrytningsrum. 9

Man utvecklade också speciella metoder för att kunna borra och ladda i delar av malmkroppen som var för rasbenägna för att man skulle kunna vistas i de öppna rummen. Metoden kom att kallas Horadia (Horisontella radiella långborrhål) och möjliggjorde borrning och laddning på distans. Bondgruvan var på 50-talet sänkt till 285 meters nivå med flera nya ortsystem på olika nivåer. Brytningen skedde huvudsakligen genom skivrasbrytning efter att tidigare ha varit magasinsbrytning. Sprickbildningar i Bondgruvemalmen mellan 160-260 meters nivåer föranledde flera olika projekt för återfyllning och stabilisering av öppna rum samt tvingade till modifiering av brytningen. 1957 inträffade ett ras vid det 130 meter djupa Kilgruvans schakt i Risbergsfältet och 1966 inträffade ett omfattande ras inom Rännilsgruvans utmål. En pelare mellan två skarnmalmsmagasin ovan 190 meters nivå brast och genom ovanliggande rum fortplantade sig raset ända upp till markytan där det utvecklades ringformigt på hängväggssidan av flera äldre mindre dagbrott. Sättningarna blev som störst vid Norbergs Bergslags gamla arkivbyggnad. Raset gjorde att Norbergs Gruvförvaltnings disponentbostad i gamla gruvfogdebostaden Spännarberg fick utrymmas. Genom raset i Rännilsgruvan 1966 i sydöstra delarna av Risbergsfältet uppmärksammades Norbergs Grufaktiebolag på att brytning av ytligt belägna och kvarvarande malmer i Risbergsfältets norra delar skulle kunna komma att omintetgöras om de inte snarast bröts ikapp med Bondgruvan ned till 250 meters nivå. Arbete för att åstadkomma detta inleddes, men han inte genomföras innan Gruvförvaltningen 1967 lät gruvdrift i de norra gruvorna i Risbergsfältet avstanna och pumpningen upphörde. Surahammars bruk å andra sidan, fortsatte verksamheten i Bondgruvan-Rännilsgruvan och sökte genom avtal få tillstånd att bryta Risbergsfältets malmer. Förhandlingarna drog ut på tiden och först 1978 var ett avtal som även omfattade Risbergsfältets norra delar på plats. Under tiden som förhandlingar pågick var man orolig att ras liknande de som skett 1957 i Kilgruvan och i Rännilsgruvan 1966 skulle inträffa och då kunna orsaka vatteninstörtning från de öde och vattenfyllda gruvorna i norra Risbergsfältet till Bondgruvan i söder. Därför borrades 1973 diamantborrhål från Bondgruvan in i norra gruvorna varefter vattnet från ödegruvorna kunde dräneras ut genom Bondgruvan. 1976 påbörjades skivrasbrytning under dagbrotten i gränsområdet Rännilsgruvan- Stora Spettalsgruvan vilket ledde till flera mindre ras i området där det redan 1871 förekommit ett tidigare omnämnt större ras av en pelare. Behovet av återfyllning av äldre rum aktualiserades igen och påbörjades i flera olika områden. Bland annat anlades vid flera av gruvorna ramper varifrån gråberg och/eller slagg skulle tippas ned i dagbrott och gruvrum för att stabilisera väggarna. T.ex. tippades 12 000 ton gråberg ned i Mossgruvans södra schakt och tippades slagg ned i Bondgruvan. Efter att Surahammars Bruk kommit överens med Norbergs Gruvförvaltning om rätten att få bryta malm även i de Norra delarna av Risbergsfältet drevs 1978 snedbana från Bondgruvan på 117 meters avvägning in i Risbergsfältet och orter anslöt till malmkroppar och äldre brytningsrum i Allmänninggruvan, på 125 meters nivå, Hästbäcksgruvan på 130 meters nivå och på 130 meters nivå in i Kilgruvans djupaste rum. En sidoort med stigort gav genomslag till orter som förband med Risbergs konstschakt. Med erfarenheter från tidigare ras 1957 och 1966 utfördes inspektion 1978 av de äldre gruvrummen efter gensomslaget och det noterades kortfattat i gruvkartebeskrivningen att inga tecken på ras eller bergproblem kunde konstateras i någon av de norra gruvorna. 10

Under slutet på 1970-talet skedde en allt större del av brytningen av den mycket breda malmkroppen i Stora Spettalsgruvan under en valformig hängvägg. Fyllning för stabilisering genom Stora Spettalsgruvans schakt förbereddes. Ungefär samtidigt som fyllning av Stora Spettalsgruvan förbereddes och som genomslag skedde från snedbanan i Allmänninggruvan, gick världens ståltillverkare in i en djup kris vilken drabbade Surahammars Bruk. 1980 fattades beslut om att upphöra med såväl gruv- som stålverksamhet i Norberg och såväl brytning som stabiliseringsåtgärder upphörde 1980. Järnmalmen i Risbergsfältet har huvudsakligen varit kvartsrandiga järnmalmer men det finns en del skarnjärnmalmer i delar av fältet. Järnhalten har varierat mellan 35% och 50% järnhalt i olika malmtyper. Total uppges att 5 545 000 ton järnmalm brutits i Risbergsfältet. I rapporten för Eskilsbacksfältet har en volymsjämförelse gjorts med Globen i Stockholm, nämnda brutna tonnage i Risbergsfältet motsvarar en volym av ca 2,5 Globen, plus okänd volym gråbergsarbeten. 1.3. Geografisk begränsning och underlag för arbetet Risbergsfältet är väl definierat i äldre beskrivningar och omfattar de i föregående kapitel listade utmålen och gruvorna som följaktligen omfattas av rapporten är gruvor med dagöppning på nordöstra sidan om tidigare järnväg Kärrgruvan-Spännarhyttan. I rapporten (Sädbom, S. 2015. Gruvhål i Norbergs kommun. Risker för människor och egendom. Bergskraft Bergslagen AB, 21 augusti 2015) listades följande gruvor som tillhöriga Risbergsfältet (se Tabell 1 och Figur 1): Tabell 1 Gruvor i Risbergsfältet. Nr Namn Fält Ranking Öst Norr 2 Allmänninggruvan 1 Risbergsfältet 73 552771 6660817 3 Allmänninggruvan 2 Risbergsfältet 257 552873 6660899 4 Risbergsgruvan - Schakt Risbergsfältet 76 552641 6660828 4 Allmänninggruvan 3 Risbergsfältet 243 552906 6660915 5 Allmänninggruvan 4 Risbergsfältet 262 552872 6660924 7 Rändilsgruvan Risbergsfältet 118 552908 6660781 32 Bondgruvan Risbergsfältet 38 552994 6660870 169 Hästbäcksgruvan 1 Risbergsfältet 45 552704 6660873 170 Hästbäcksgruvan 2 Risbergsfältet 266 552827 6660922 198 Kilgruvan Risbergsfältet 15 552646 6660867 199 Kilgruvan Väst- Igenfyllt I Risbergsfältet 62 552598 6660856 327 Sandbacksgruvan 1 Risbergsfältet 143 552708 6660932 330 Pansargruvan Risbergsfältet 89 552694 6660786 331 Snytsbogruvan Risbergsfältet 203 552771 6660902 De gruvkartor i Bergsstatens arkiv som använts för uppdraget är Bond- och Rännilsgruvorna med arkivbeteckning 2E10 och SK2UA, upprättade 1918 och senast kompletterade 1981. Till underlag för den kartan har också en äldre karta över Bondgruvan i Norbergs socken upprättad 1880 med kompletteringar fram till 1866 använts. Den äldre förlagan till gruvkartan är upprättad i skala 1:800 medan den moderna delen är upprättad i skala 1:1 000 och har 31 horisontella blad och tre längdprofiler samt 20 tvärprofiler. För Kilgruvan-Hästbacksgruvan-Allmänning-Sandbacksgruvan-Pansar och Mossgruvan finns också gruvkarta 330d, kompletterad till 1921. 11

För undersökningen av området har Bergskraft mottagit kartunderlag från Norbergs kommun (Figur 1). Underlaget saknar dock den detaljgrad som behövs för såväl kartering som presentation varför ett eget kartmaterial skapats genom sammanställning av information på nämnda kartor från kommunen, Lantmäteriets Öppna data samt olika versioner av lantmäteriets kartor genom Riksantikvarieämbetets karttjänst Fornsök (http://www.fmis.raa.se/cocoon/fornsok/search.html) och Skogsstyrelsens karttjänst Skogliga Grunddata (https://skogskartan.skogsstyrelsen.se/skogskartan/default.aspx?startapp=skogligagrunddata). Till detta har fogats egen flygbildstolkning, utdrag ur gruvkartorna över området, samt egna mätningar och uppritningar i GIS med stöd av handhållen GPS samt observationer i fält. 1.4. Avgränsning av beskrivna objekt För att möjliggöra beskrivning av enskilda objekt har området delats in i mindre områden och platser av betydelse, så kallade objekt. Objekten har ibland ha definierats med hjälp av på markytan synliga begränsningar, schakt, dagbrott, borrhål och liknande, och ibland baserat på underjordsinfrastrukturer, såsom brytningsrum och liknande. Risbergsfältet är ett mycket komplicerat område. I Figur 1 har tidigare en enkel ytkarta med tidigare identifierade objektsnummer visats, kartan i Figur 2 visar ungefär samma område utifrån historisk indelning och i den nedan presenterade bilden Figur 3 visas samma område med topografiska referenspunkter. 12

Figur 3. Risbergsfältet. Gruvor och referenspunkter. Grå linje visar gruvornas krön. Gul korsad linje visar staket. Under ytan döljer sig dock en betydligt mer komplicerad struktur. I Figur 4 har till kartbilden fogats samtliga nivåer i gruvkartan med alla kända dagbrott, underjordsanläggningar som brytningsrum, orter och schakt. Observera att detta är en två dimensionell bild av 3-dimensionella strukturer, vilket gör att t.ex. högre upp liggande brytningsrum skuggar djupare liggande rum. De i kartan använda färgerna återspeglar olika bergarter och olika raster indikerar rummens geometri. En legend har bifogats som bilaga 1. 13

Figur 4. Risbergsfältet. Dagbrott, underjordsinfrastruktur, orter, brytningsrum och schakt. Som framgår av kartan i Figur 4 finns ett stort antal anläggningar både på ytan och på djupet, vissa är namngivna, vissa har ett littera och flera saknar namn. Som alltid då ett gruvfält detaljstuderas så upptäcks nya objekt både i fält och på detaljkartorna. Med tid har vissa namn glidit och vissa objekt har dubbla namn. Där så observerats anges båda namnen först gången ett objekt beskrivs, men därefter används endast ett namn. I rapporten anges för varje objekt en förkortning, ibland i kombination med namn. Till denna rapport har flera utskrifter i A1- format bifogats för att möjliggöra mer detaljerade studier och som även kan bidra till att ge en överblick av detta mycket komplexa gruvområde. I Figur 3 och Figur 4 återges två exempel på sådana miniatyrer. Läsaren rekommenderas att ha A1-versionen tillgänglig då de i följande kapitel detaljerade beskrivningarna studeras. 14

2. Beskrivning och observationer Beskrivningen görs områdesvis och av kartografiska och praktiska skäl har för denna rapport, Risbergsfältet delats in i två delområden; norra och södra fältet vilka återfinns i Figur 5 och Figur 6. Figur 5. Norra Risbergsfältet. Gruvrisker, objektsindelning. 15

Figur 6. Södra Risbergsfältet. Gruvrisker, objektsindelning. 16

2.1. Kilgruvan Området hade i tidigare rapport referensnummer 198 och 199, dessa delas nu upp på fyra objekt: K1-K4. Figur 7. Kilgruvans dagbrott sett från fotopunkt (FP i Figur 8) i öster mot ca väst-nordväst. Fotograf och ålder okänd. Foto från Jernkontorets Bildbank. 2.1.1. Objekt K1, Kilgruvan under jord. Kilgruvans dagbrott med sin nästan 900 m2 stora vattenyta ligger omedelbart norr om Gruvmuséet i Risbergs Konstschakt. Från dagbrottets botten fortsätter gruvan under jord i 17

Figur 8. Kilgruvans dagbrott, underjordsinfrastruktur och inom röd ram; beskrivna objekt K1-K4. Kompositkarta av gruvkartan mot bakgrund av bearbetat flygfoto från Lantmäteriet via Fornsök. Kilgruvan till ca 130 meters nivå som ett i stort sammanhängande rum vilket stupar (lutar) mot väster i riktning mot före detta verkstaden på västra sidan om Linnevägen. Kilgruvans hängvägg (dvs det lutande taket till rummet) befinner sig på 130 meters djup ca 75 meter väster om dagbrottskanten, det vill säga straxt intill Linnévägen. I hängväggen finns dels Kilgruvans schakt (K2), dels ett icke namngivet igenfyllt schakt (K3). Rummets takyta minskar i ganska jämn takt från ca 900 m² i markytan till ca 200 m² på 130 meters nivå, där rummet dessutom har en pelare upp mot 100 meters nivå. Kilgruvans dagbrott omges av ett 120 cm staket som är gemensamt med Sandbacks-, Snytsbooch Hästbäcksgruorna. Staketet är i allmänhet i gott skick, även om det på vissa platser går att krypa under eller i något fall har något hål. På några platser finns sly och mindre träd som på sikt riskerar att påverka staketets funktion negativt. Risk: Kilgruvans stora underjordiska brytningsrum har enligt slutkartebeskrivningen inga rapporterade ras eller berghållfasthetsproblem förutom vid Kilgruvsechaktet (K2). Kilgruvan har en samlad ostabiliserad volym av drygt 100 000 m³. Den östra begränsningen utgörs av en stenmur vilken beskrivs som objekt K4. Prognos/bedömning: Inga kända svaghetszoner i det stora rummet. Risker finns vid K2, K3 och K4 vilket beskrivs nedan. 18

Åtgärd: Stor ostabiliserad volym med schakt (K2, K3) och stödmur (K4) gör att området inte bör bebyggas eller utsättas för vibrationer eller stor belastning. Området har tidigare använts som parkering vilket är olämpligt och i dagsläget förhindras genom avspärrningar. Avspärrningarna bör kompletteras så att trafik förhindras helt. Dock görs bedömningen att området kan beträdas och det bedöms för närvarande inte behöva vara inhägnat. Området bör ingå i årligen återkommande inspektion. Figur 9. Längdprofil genom Kilgruvan, objekt K1, K2, K3 och K4. Vänster i bilden är mot sydväst och höger i bilden är mot nordost. K3 K4 K2 K1 Staket bör ses över och sly bör röjas i förebyggande syfte. 2.1.2. Objekt K2, Kilgruveschaktet. Kilgruveschaktet (nummer 199 i tidigare rapport) går från markytan ned och igenom det stora brytningsrummet K1 och ned till ca 130 meters djup (Figur 9). Schaktet har olika dimensioner på olika djup då det passerar brytningsrum och har inte haft någon gnomgående schaktinfodring. I markytan är schaktet enligt gruvkartan ca 6,5 meter i diameter och östra kanten var 8,5 meter från Kilgruvans dagbrottskant. De övre delarna av schaktet rasade 1957-58 och händelserna runt detta samt preliminära slutsatser har beskrivits i skriften [Risbergsfältet. Gruvriskbedömning av parkering vid gruvmuséet. Stefan Sädbom. Bergskraft Bergslagen AB, 2016-03-11], vilken också bifogas till denna rapport som bilaga 2. Risk: Kilgruveschaktets mynning rasade 1957 och 1958 byggdes det ett lock på schaktet av AB Skånska Cementgjuteriet, men inga detaljer om schaktet och dess egenskaper före och efter raset har påträffats vid eftersök i arkiv. Locket är placerat på planen framför Gruvmuséet och många besökande promenerar över locket varje år. Prognos/bedömning: Sedan raset 1957 har inga kända incidenter inträffat i det aktuella området väster om Gruvmuséet. I samband med ortdrivning inför ett planerat återöppnande av Risbergsfältet 1978 inspekterades delar av Kilgruvan, Konstschaktet, Pansargruvan och Mossgruvan under jord utan att några bergstabilitetsproblem rapporterades. De åtgärder som vidtogs efter raset 1957 bedöms ha varit relevanta och även om någon bevisning i form av ritningar eller arbetsbeskrivningar inte har kunnat påträffas, görs ändå bedömningen att arbetet var professionellt utfört och att man uppnådde ett gott skydd mot fortsatt ras och stabilitetsproblem vid schaktet. 19

Beskrivning av betonglocket har diskuterats med två oberoende experter på betong och utan att haft möjlighet att på plats undersöka det utförda arbetet, uppskattas att betong av denna typ, om arbetet utförs enligt konstens alla regler bör ha en livslängd om ca 120 år. Denna tid kan naturligtvis förkortas avsevärt genom utförandet, och genom senare yttre påverkan. Figur 10. Området väster om Konstschaktet med streckad kontur för objekt K2 och K3. Utdrag ur gruvkartan på bakgrund av laserscannad topografi från Lantmäteriet via Fornsök. K2 K4 K3 Konstschaktet f.d. Tennisbana Maskinhus I detta fall kan man anta att locket utsatts för avsevärd mäng kondensfukt underifrån, medan locket sannolikt varit relativt väl dränerat på ovansidan. Man kan också anta att locket sannolikt delvis tjälats från ovansidan varje vinter. Det finns ingen information om hur tätskiktet utformades och det är därför svårt att göra någon bedömning av om, och i så fall, hur långt karbonatisering, fuktinträngning, efterföljande rost i 20

armeringsjärnen och slutligen rostspjälkning kan ha gått efter 60 år. Sannolikt har dock mer än halva livslängden förbrukats år 2016 och man bör därför räkna med att locket om kanske 20 år nått väldigt nära sitt bäst före datum. Åtgärd: Locket kan i dagsläget betraktas som säkert, men då sannolikt mer än halva livstiden passerat så kommer det, uppskattningsvis inom en 20-års period att ha passerat sitt bäst före datum. Flera alternativ kan övervägas. Ett alternativ är att frilägga locket och provta det för att göra en tillståndsbedömning av betonglockets status. Därefter får man ta ställning till om locket skall renoveras, om man skall gjuta ett nytt lock ovanpå eller om man skall hägna in locket och låta det förfalla. För stunden görs dock bedömningen att det bör finnas en ca 20 års marginal inom vilken locket fortfarande bibehåller sin skyddande förmåga. Väljer man att avvakta, måste man på något sätt säkerställa att framtida generationer uppmärksammas på den kommande dolda risken i området. 2.1.3. Objekt K3, Icke namngivet schakt, väster om Konstschaktet. På gruvkartan finns ett nära cirkelrunt 6 meter diamater, igenfyllt schakt markerat 36 meter från Konstschaktets västra sida och 24 meter från Kilgruveschaktets sydvästar sida se K3 i Figur 9 och Figur 10. Schaktet är på gruvkartan 23 meter djupt med en 6 meter djup sexkantig timmerinfodring närmast markytan. På gruvkartan, som i denna del ritats 1872, saknar schaktet namn utan anges som Gammalt schakt, igenfyllt. På markytan kan man i dag inte se några tecken som avslöjar schaktets läge och det finns inget staket på platsen. Risk: Igenfyllda äldre schakt där fyllningsmetod är okänd utgör alltid en risk, men i detta fall är schaktet enligt gruvkartan ett blindschakt, som inte mynnar ut i något underliggande rum (nästa nivå där rum finns under schaktet är på 83 meters avvägning). Det finns inga tecken på sättningar i gruvkartor eller i de moderna laserscannade topografiska kartorna över området. Området har också använts som gruvbacke under lång tid vilket i viss mån borgar för att man varit mån om en stabil återfyllning. Prognos/bedömning: Schaktet bedöms för närvarande som stabilt. Åtgärd: Området bör ingå i årlig inspektion för att i god tid upptäcka tecken på sättningar. 2.1.4. Objekt K4. Kilgruvans stödmur. Västra dagbrottskanten i Kilgruvans dagbrott utgörs av en stödmur mot lösa jordlager väster om dagbrottet. Stödmuren finns vid markering K4 i Figur 8 och Figur 9. På fotografiet i Figur 7 kan stödmuren skönjas i bildens överkant. Förstoring återges i Figur 11. 21

Figur 11. Förstoring av del a foto av Kilgruvans västra vägg och stödmuren objekt K4. Byggnaden på bilden är sannolikt Kilgruvans schaktöverbyggnad. Stödmuren är enligt gruvkarteprofilen (Figur 9) upp till 8 meter hög och vilar på en ojämn bergovanyta och är byggd av kilade grova stenblock. Figur 12. Stödmuren på västra sidan Kilgruvans dagbrott 17 maj 2016. Stödmurens norra delar har börjat falla ut och är speciellt norr om träkonstruktionen kraftigt försvagad, Figur 12 och Figur 13. Väster om stödmuren löper det 120 cm höga staket som omgärdar hela Kilgruvans och flera andra dagbrott i området. Staketet är i huvudsak i gott skick i området nära stödmuren men är placerat nära kanten och skulle kunna dras med om ett ras sker i stödmuren. 22

Figur 13. Påbörjat ras i stödmuren, västra sidan, Kilgruvan. 17 maj 2016. Risk: Stödmuren har på grund av erosion, tjälsprängning och sprängverkan från träd och sly förlorat sin funktion. Vid ett ras kommer den att falla ut i dagbrottet och ta med sig lösa jordlager och sannolikt nuvarande staket väster om dagbrottet. Prognos/bedömning: Stödmuren kommer delvis att kollapsa inom några år och kommer då att ta med sig lösa jordlager och sannolikt även nuvarande staket. Avstånd till fast berg kan vara upp till åtta meter enligt gruvkartan, men från foto uppskattas det till ca 6 meter. Åtgärd: Parallellförflytta staketet 5 meter västerut i den del där stödmuren börjat rasa. Årlig kontroll av resterande del av muren så att raset inte fortplantas i sidled. Sly och träd bör inte tillåtas att etableras i stödmuren då rötterna spränger isär de staplade stenblocken. 2.1.5. Sammanfattning av risker vid objekt inom Kilgruvan 2.1.1. Objekt K1, Kilgruvan under jord Risk: Kilgruvans stora underjordiska brytningsrum har enligt slutkartebeskrivningen inga rapporterade ras eller berghållfasthetsproblem förutom vid Kilgruvsechaktet (K2). Kilgruvan har en samlad ostabiliserad volym av drygt 100 000 m³. Den östra begränsningen utgörs av en 23

stenmur vilken beskrivs som objekt K4. Prognos/bedömning: Inga kända svaghetszoner i det stora rummet. Risker finns vid K2, K3 och K4 vilket beskrivs nedan. Åtgärd: Stor ostabiliserad volym med schakt (K2, K3) och stödmur (K4) gör att området inte bör bebyggas eller utsättas för vibrationer eller stor belastning. Området har tidigare använts som parkering vilket är olämpligt och i dagsläget förhindras genom avspärrningar. Avspärrningarna bör kompletteras så att trafik förhindras helt. Dock görs bedömningen att området kan beträdas och det bedöms för närvarande inte behöva vara inhägnat. Området bör ingå i årligen återkommande inspektion. 2.1.2. Objekt K2, Kilgruve-schaktet Risk: Kilgruveschaktets mynning rasade 1957 och 1958 byggdes det ett lock på schaktet av AB Skånska Cementgjuteriet, men inga detaljer om schaktet och dess egenskaper före och efter raset har påträffats vid eftersök i arkiv. Locket är placerat på planen framför Gruvmuséet och många besökande promenerar över locket varje år. Prognos/bedömning: Sedan raset 1957 har incidenter inträffat i det aktuella området väster om Gruvmuséet. Områdets gruvor har inspekterats under jord 1978 utan att några bergstabilitetsproblem rapporterades. Åtgärder efter raset 1957 bedöms ha varit relevanta bedöms vara professionellt utfört. Betonglocket uppskattas ha en längsta livslängd om ca 120 år. Denna tid påverkas av utförande och yttre omständigheter. Locket har varit utsatt för kondensfukt underifrån och har sannolikt delvis tjälats från ovansidan varje vinter. Tätskiktets utformning och kondition är okänd och utgör en viktig faktor i bedömningen av om, och i så fall, hur långt karbonatisering, fuktinträngning, efterföljande rost i armeringsjärnen och slutligen rostspjälkning kan ha gått efter 60 år. Sannolikt har dock mer än halva livslängden förbrukats år 2016 och man bör därför räkna med att locket om kanske 20 år (dvs runt år 2036) nått sitt bäst före datum. Åtgärd: Locket bedöms i dagsläget vara säkert, men sannolikt har mer än halva livstiden passerat och kommer inom en 20-års period att ha passerat sitt bäst före datum. Flera alternativ kan övervägas. Ett alternativ är att frilägga locket och provta det för att göra en tillståndsbedömning av betonglockets status. Därefter får man ta ställning till om locket skall renoveras, om man skall gjuta ett nytt lock ovanpå eller om man skall hägna in locket och låta det förfalla. För stunden görs dock bedömningen att det bör finnas en ca 20 års marginal inom vilken locket fortfarande bibehåller sin skyddande förmåga. Väljer man att avvakta, måste man på något sätt säkerställa att framtida generationer uppmärksammas på den kommande dolda risken i området. 2.1.3. Objekt K3, Icke namngivet schakt, väster om Konstschaktet. Risk: Igenfyllda äldre schakt där fyllningsmetod är okänd utgör alltid en risk, men i detta fall är schaktet enligt gruvkartan ett blindschakt, som inte mynnar ut i något underliggande rum (nästa nivå där rum finns under schaktet är på 83 meters avvägning). Det finns inga tecken på sättningar i gruvkartor eller i de moderna laserscannade topografiska kartorna över området. Området har också använts som gruvbacke under lång tid vilket i viss mån borgar för att man varit mån om en stabil återfyllning. Prognos/bedömning: Schaktet bedöms för närvarande som stabilt. Åtgärd: Området bör ingå i årlig inspektion för att i god tid upptäcka tecken på sättningar. 2.1.4. Objekt K4. Kilgruvans stödmur. Risk: Stödmuren har på grund av erosion, tjälsprängning och sprängverkan från träd och sly förlorat sin stabilitet. Vid ett ras kommer den att falla ut i dagbrottet och ta med sig lösa jordlager och nuvarande staket väster om dagbrottet. Prognos/bedömning: Stödmuren kommer delvis att kollapsa inom några år och kommer då att ta med sig lösa jordlager och sannolikt även nuvarande staket. Avstånd till fast berg kan vara upp till åtta meter enligt gruvkartan, men från foto uppskattas det till ca 6 meter. 24

Åtgärd: Parallellförflytta staketet 5 meter västerut i den del där stödmuren börjat rasa. Årlig kontroll av resterande del av muren så att raset inte fortplantas i sidled. Sly och träd bör inte tillåtas att etableras i stödmuren då rötterna spränger isär de staplade stenblocken. 2.2. Risbergs Konstschakt 2.2.1 Objekt R1- Risbergs konstschakt Risbergsfältets konstschakt har i tidigare rapport betecknats som nt 4. Schaktet sänktes 1777-1778 till 35 meters djup och förbands med orter till Moss-, Pansar-, Kil- och Hästbäcksgruvorna Figur 14. Risbergskonstschakt i längdprofil med Hästbäcksgruvan i nordost (till höger) och undre delen av Kilgruvan i sydväst (till vänster). Utdrag ur bearbetad gruvkarta 330D, 1890-1920. på respektive 49, 34, 26 och 49 meters nivå. 1878 byggdes konstanläggningen om och konstschaktet sänktes till 114 meter. Runt schaktet finns ett från markytan ca 3,5 m nedsänkt våningsplan, med en plattform. Väggarna är kallmurade av stora kilade stenblock i södervägg (Figur 15) och i norrvägg (Fel! Hittar inte referenskälla.). Under plattformen kommer sedan själva schaktet som har kallmurade väggar ned till fast berg på 7,5 meters djup i söder och på 5,6 meters djup i norr (Figur 17). 25

Figur 15. Sydvästra väggarna. Risbergskonstschakt 17 maj 2016. Figur 16. Norra väggarna. Risbergskonstschakt 17 maj 2016. Risk: Schaktinfodringen är kallmurad på ojämn bergovanyta och erosion i omgivande lösa jordlager skulle kunna negativt påverka stabiliteten. Prognos/bedömning: Inga tecken på erosion, inträngande rötter, inflöde av jord och/eller vatten i mellanrum mellan stenar i kallmur kunde observeras vid besök 17 maj 2016. Konstruktionen bedöms som stabil. Åtgärd: Årligen återkommande inspektion av schaktet och dess närmsta omgivningar. 26

Figur 17. Risbergs konstschakt under nedsänkt plattformen. 17 maj 2016. 2.2.2. Objekt R2 - Bergrum nordost om Risbergs konstschakt. Risbergs kontschakt är neddrivet i en vertikal pelare mellan i norr: Kilgruvan, i sydost, Pansargruvan samt i nordost: Hästbäcksgruvan. Från schaktet går orter ut till de omkringliggande gruvorna på 35-46 meters djup och över 60 meters djup. Över brytningsrummet passerar en promenadstig upp mot den så kallade bron i Mossgruveparken. På båda sidor om promenadvägen finns ett 120 cm högt staket som i huvudsak är i gott skick. Risk: Dagbrott och underjordiska brytningsrum finns nära schaktet på alla sidor och som närmast på den nordöstra sidan där rum och ortar med förbindelse till Hästbäcksgruvan går i kontakt med Risbergs konst schakt. Dock inga indikationer på svagheter i historiskt material i gruvkarta eller i gruvkartebeskrivningen eller vid kontroll 2015 och 2016. Progonos: Området bedöms för närvarande som stabilt. Åtgärd: Området bör kontrolleras årligen efter tecken på sättningar eller förändringar i omgivande terräng. 27

Figur 18.. Risbergs Konstschakt och Pansargruvan. Bergrum nordost och söder om schaktet. R2 R1 P1 2.2.3. Sammanfattning av risker vid objekt vid Risbergs Konstschakt 2.2.1 Objekt R1- Risbergs konstschakt Risk: Schaktinfodringen är kallmurad på ojämn bergovanyta och erosion i omgivande lösa jordlager skulle kunna negativt påverka stabiliteten. Prognos/bedömning: Inga tecken på erosion, inträngande rötter, inflöde av jord och/eller vatten i mellanrum mellan stenar i kallmur kunde observeras vid besök 17 maj 2016. Konstruktionen bedöms som stabil. Åtgärd: Årligen återkommande inspektion av schaktet och dess närmsta omgivningar. 2.2.2. Objekt R2 - Bergrum nordost om Risbergs konstschakt. Risk: Dagbrott och underjordiska brytningsrum finns nära schaktet på alla sidor och som närmast på den nordöstra sidan där rum och ortar med förbindelse till Hästbäcksgruvan går i kontakt med Risbergs konst schakt. Dock inga indikationer på svagheter i historiskt material i gruvkarta eller i gruvkartebeskrivningen eller vid kontroll 2015 och 2016. Progonos: Området bedöms för närvarande som stabilt. Åtgärd: Området bör kontrolleras årligen efter tecken på sättningar eller förändringar i omgivande terräng. 28

2.3. Pansargruvan 2.3.1. Objekt P1- Pansargruvan Från Pansargruvans dagbrott sydost om Risbergs konstschakt sträcker sig brytningsrum (objekt P1 i Figur 18) in mot Risbergs konstschakt (objekt R1 i Figur 18). Brytningsrummens tak spetsar ut på mellan 30-35 meters nivå och deras botten är på drygt 60 meters nivå. Det finns också en ca 8 meter lång förbindelseort fram till Risbergs Konstschakt. Risk: Dagbrott och underjordiska brytningsrum finns på schaktets södra sida. Dock inga indikationer på svagheter i historiskt material i gruvkarta eller i gruvkartebeskrivningen eller vid kontroll 2015 och 2016. Progonos: Området bedöms för närvarande som stabilt. Åtgärd: Området bör kontrolleras årligen efter tecken på sättningar eller förändringar i omgivande terräng. 2.3.2. Sammanfattning av risker vid objekt vid Pansargruvan 2.3.1. Objekt P1- Pansargruvan Risk: Dagbrott och underjordiska brytningsrum finns på schaktets södra sida. Dock inga indikationer på svagheter i historiskt material i gruvkarta eller i gruvkartebeskrivningen eller vid kontroll 2015 och 2016. Progonos: Området bedöms för närvarande som stabilt. Åtgärd: Området bör kontrolleras årligen efter tecken på sättningar eller förändringar i omgivande terräng. 2.4. Mossgruvan Mossgruvan och Pansargruvan (nummer 473 och 600 i tidigare rapport) har genom omfattande brytning av järnmalm kommit att förenas i ett gemensamt, i dag vattenfyllt dagbrott. Från dagbrottets botten delar gruvorna upp sig något, men är på flera nivåer sammanbrutna. För enkelhets skull beskrivs de flesta delarna av gruvsystemet under Mossgruvan-Pansargruvan som objekt under Mossgruvan. 29

Figur 19. Mossgruvan-Pansargruvans brytningsrum. Objekt M1-M7. Risbergs Konstschakt M4 R1 P1 R2 Pansargruva M1 M2 Mossgruvan Stall M3 M7 M5 Södra M6 Löjtnantsgården 2.4.1. Objekt M1 Mossgruvan, brytningsrum väster om dagbrottet. Från Pansargruvans och Mossgruvans sammanbrutna dagbrott sträcker sig ett stort underjordiskt system av orter och brytningsrum västerut mot, och delvis till väster om Linnevägen via Mossgruvans Södra schakt. Hela systemet lutar mot väster och rummens hängvägg är genombruten av Södra schaktet. Malmkropparnas bredd har varierat från några meter och upp till dryga 10-12 meter. Längden på brytningsrummen variera på alla nivåer, men är som längst ca 200 meter. De djupaste rummen finns på ca 150 meters djup. Området nyttjas idag delvis som parkering och gräsmatta framför Gruvmuséet. Det finns informationstavlor och promenadstigar som utgår från området. Risk: M1 är ett helt system av underjordiska brytningsrum och ortar med stor ostabiliserad volym. Uppskattningsvis finns i storleksordningen 300-350 000 m³ öppna rum i området. Enligt gruvkartorna och gruvkartebeskrivningen har inga större ras skett och det finns inga områden utpekade som instabila. Prognos/bedömning: Området bedöms i dagsläget vara generellt stabilt. Lokalt kan högre risk finnas vid individuella objekt, se R2-R7. 30

Åtgärd: M1 har ingen utpekad risk som behöver åtgärdas, läget vid enskilda objekt kan dock kräva åtgärd. 2.4.2. Objekt M2 Morgongåvan Morgongåvan (nr 614 i tidigare rapport) är ett igenfyllt schakt alldeles väster om gamla riksvägen och öster om Mossgruvans södra schakt. Morgongåvan är ett ca 20 meter djupt blindschakt som aldrig drevs till genomslag ned i Mossgruvans södra brytningsrum. Schaktet kom senare att byggas över med vågbyggnad. Figur 20. Mossgruvans Södra Schakt och våghus med det igenfyllda schaktet Morgongåvan. Gruvkartans dagblad ca 1872. Morgongåvan fylldes igen av okänd anledning och ett våghus anlades ovanpå. Läget för schaktet går inte att finna på markytan. En promenadväg längs med gamla vägen förbinder området vid Gruvmuséet och korsningen vid Löjtnanstgården. Risk: Igenfyllda schakt är alltid en risk då man fyllnadsgrad och material är okänt. I detta fall görs bedömningen att arbetet utfördes väl med tanke på att man placerade ett våghus ovanpå det igenfyllda schaktet. Schaktet ligger i kanten på promenadvägen mellan Löjtnantsgården och Gruvmuséet. Prognos/bedömning: Det igenfyllda schaktet bedöms i dagsläget som stabilt. Åtgärd: Schaktet bör ingå i årlig kontroll för att upptäcka sättningar nära promenadvägen. 31

2.4.3. Objekt M3 Mossgruvans Södra Schakt. Mossgruvans södra schakt (nr 615 i tidigare rapport) har botten 180,3 meter under nollpunkten. Schaktet är ca 6,4 meter i diameter och är ömsom kvadratiskt, ömsom rundat till cirkulärt. Schaktet passerar flera brytningsrum (snedstreckade områden i Figur 21) på olika nivåer. Figur 21. Profil genom Mossgruvans Södra Schakt. Vänster mot sydost och höger mot nordväst. Schaktet är stort schakt som användes ända fram till gruvans nedläggning. Under de sista åren fraktades gråberg ned i gruvan genom tippning i schaktet. Schaktet har en vacker lavbyggnad i trä bevarad. Schaktet är övertäckt med ett trägolv av 50 mm plank på ett regelverk av järnvägsräls och U- balkar. Golvet är fortfarande intakt, men har säkerligen passerat mer än halva livslängden. 32

Runt schaktet och lavbyggnaden finns ett knappt 200 cm högt nätstaket som i huvudsak är intakt, men grinden stod öppen vid besök sommaren 2016. Staketet är placerat mot schaktets stödben och endast ca 5 meter från kanten på väg 752. Sly har börjat växa upp längs staketet. Schaktinfodringen är okänd, men under nyss nämnda trägolv skymtar en gjuten kant av cement/betong. Mot schaktets utsida finns relativt nyligen tillförd grov sprängsten som är misstänkt nedsjunken på några ställen varför man kan befara en viss erosion på utsidan om schaktinfordringen. I gruvkartor och gruvkartebeskrivningen finns inga anmärkningar eller antydningar om bergstabilitetsproblem vid schaktet. Risk: Ett stort schakt väldigt nära allmän väg 752 (se objekt M5 och M6). Misstänkta mindre sättningar på utsidan schaktinfodringen kan tyda på erosion utanför schaktinfodringen. Sly har börjat etablera sig längs staketet och rötter från sly och träd kan på sikt i kombination med misstänkt erosion och sättningar leda till minskad stabilitet. Prognos/bedömning: Misstänkt erosion längs utsidan av schaktinfodringen kan fortsätta och riskerar då att ge sättningar på utsidan av schakt och staket. Staketet är i dagsläget funktionellt men har lossnat från en stolpe., dessutom stod grinden olåst vid besök sommaren 2016. Trägolvet över schaktet är en bra konstruktion, men då virket inte är impregnerat eller på annat sätt väderskyddat så bedöms att mer än halva livslängden passerats och kommer snart att förvandlas till en farlig miljö med öppen grind alldeles bredvid Linnevägen och Löjtnantsgården. Åtgärd: Grinden skall hållas låst, sly bör röjas, staket bör underhållas och man bör överväga att inom något-några år reparera trägolvet medan det fortfarande har bärighet. Misstänkta sättningar på utsidan schaktinfodringen bör besiktas årligen för att i tid upptäcka större sättningar som tecken på mer omfattande erosion, speciellt med tanke på närheten till väg 752. Diskussion bör tas om relationen till väg 752, se utförligare resonemang under objekt M5 och M6. 2.4.4. Objekt M4 Kontrollborrhål i gamla vägbanan. Fram till 1957 passerade vägen från Kärrgruvan ned mot Spännarhyttan längs med stenmuren framför Risbergs konstschakt, men 1957 då Kilgruvans schakt (Objekt K2, beskrivet i kapitel 2.1.2) rasade flyttades vägen ut till nuvarande sträckning (Linnévägen). 1992 publicerade Sveriges Geologiska Undersökning i serien Rapporter och meddelanden nr 71 en skrift av Veikko Hopsu med titeln Norbergs gruvor på 1960-, 70- och 80-talen. Skriften är en ypperlig källa till information om de senaste tre aktiva decennierna i Norbergs järnmalmsbrytningshistoria. På sidan 41, under rubriken Befarade rasfarliga områden beskrivs delvis det kontrollprogram varigenom kontrollmätningar utfördes av polismyndigheten i Norberg med omnejd. I ett stycke står att läsa: Ett annat borrhål borrades på Mossgruveområdet mellan Risbergs Konstschakt och maskinhuset, genom vägbanan ner till gruvrummet under. Avståndet var 14 meter. Efter diskussioner med väghållaren, Statens Vägverk, beslöts att vägen skulle flyttas att gå mellan maskinhuset/tennisbanan och järnvägen. Flyttningen av vägen bekostades av Norbergs Grufförvaltning. Uppgiftslämnaren har mycket hög trovärdighet, vilket gör informationen förbryllande då djupuppgiften hitintills inte kunnat verifieras med uppgifter från någon annan för författaren känd källa. 33

Figur 22. Området mellan Risbergs Konstschakt och Maskinhuset med överlägg i blåkopia som visar kontrollborrhål i området. Komposit av samtliga tillgängliga gruvkartor med nivåerna från markytan och ned till 70 meters avvägning. Förekomst av ett gruvrum förutsätter antingen brytning av malm, orter för undersökning eller transport, samt slutligen möjligheten att ett rum uppkommit på grund av ett för oss okänt ras. 34

Figur 23. Området mellan Risbergs Konstschakt och Maskinhuset med överlägg i blåkopia som visar kontrollborrhål i området. Komposit av samtliga tillgängliga gruvkartor med nivåerna 70 meters djup och ned till 150 meters nivå. I Figur 22 och Figur 23 visas området mellan Risbergs Konstschakt och Maskinhuset med överlägg i blåkopia med de kontrollborrhål som borrades, (sannolikt) 1966. Borrhål nummer 3 torde vara det som Hopsu syftar på i SGU rapporten. Som framgår av kartan finns inga brytningsrum ovanför 60 meters nivå som kan ha träffats av borrhålet, förutsatt att detta var vertikalt. Har hålet borrats vertikalt kan det inte ha träffat något brytningsrum förens på ca 70 meters djup (Figur 23).För att förklara de oklara uppgifterna skulle en teori kunna vara ett ytligt, men dåligt 35

dokumenterat parallellt malmlager väster om huvudmalmslagret. Dock finns på 60 meters nivå en undersökningsort ut i Mossgruvans hängvägg som tydligt visar att det inte finns några parallella malmager i hängväggen. Det är utifrån den observationen högst osannolikt att något okänt brytningsrum skulle finnas i det indikerade läget mellan maskinhuset och Konstschaktet och under den tidigare vägbanan ovanför 60 meters nivå. En annan teori är att borrhålet inte var vertikalt utan vinklat in mot Pansargruvan. I ett sådant fall är det fullt möjligt att med ett 14 meter långt borrhål nå ett öppet rum, eller snarare i detta fall, in i dagbrottets vägg. Mot ett vinklat hål talar att ett sådant hål knappast kan ha planerats att uppfylla själva syftet med borrningen, nämligen att undersöka området vertikalt under den dåvarande vägbanan. På djupare nivåer kröker huvudmalmslagret och under ca 70 meters nivå så förs malmlagret ut mot väster och på nivåerna från 80 meter och nedåt, på 90, 95, 100, 105, 115, 130 och 150 meters, förflyttas succesivt malmlagret västerut, till, och förbi en rak förbindelselinje mellan Maskinhuset och Risbergs Konstschakt (Figur 22). Rummen som då kommer att ligga vertikalt under borrhål Nr 3, kan endast komma i kontakt med varandra genom en mycket grov karteringsmiss, eller genom ett uppåtgående ras. Den sistnämnda är naturligtvis den alvarligaste förklaringen, men även den måste ha ett rumsligt samband med någon av de första förklaringarna Risk: Uppgiften bygger på en trovärdig källa vilken uppger att det finns ett brytningsrum endast 14 meter under den tidigare vägbanan mellan Risbergs Konstschakt och Maskinhuset. Borrhålet har inte återfunnits i fält, men finns på blåkarta från 1966, dock utan att bekräfta uppgiften om djup till underliggande rum. Informationen skapar osäkerhet om tillförlitligheten i gruvkartorna. Ett brytningsrum på 14 meters djup i angivet läge behöver i sak inte nödvändigtvis innebära någon risk, men uppgiften om förekomst av ett rum kan indikera att gruvkartorna inte är pålitliga i alla delar vilket i sin tur gör att många av de andra riskbedömningar som gjorts i denna rapport kan ha fattats på ett felaktigt eller delvis bristfälligt underlag, och därför även de i viss mån kan ifrågasättas. Den andra förklaringen, att ett ras från dryga 60 meters djup ätit sig upp till 14 meters djup har betydligt allvarligare konsekvenser, men samtidigt förefaller det osannolikt att åtgärder inte vidtogs 1966 för att undersöka saken, eller att borrhålet kom att ingå i det 1966 i högsta grad aktuella kontrollprogrammet. Den nyss iordningställda infarten till Gruvmuséets parkering passerar väl väster om angiven punkt, men ett okänt rum kan teoretiskt ha dimensioner som gör att nya infarten och delar av nya parkeringen anlagts på osäker mark. Prognos/bedömning: Så länge djupuppgiften inte kan bekräftas eller dementeras måste området betraktas som osäkert. Med tanke på att området är centralt i användningen av Gruvmuséet och har ett relativt stort antal besökande varje år, bör extra eftertanke ägnas åt alternativa åtgärder. Åtgärd: Två alternativ synes; 1) Principbeslut om att uppgiften motbevisas av uppgifterna på gruvkartorna och att uppgiften därför måste betraktas som inkorrekt/inkomplett på grund av missförstånd, felcitat eller är inkorrekt på grund av för oss okänd anledning. 2) Uppgiften tas på allvar och förhållandena undersöks genom diamantborrning. Diamantborrning som metod väljs då för att möjliggöra studie av bergkvaliten i Mossgruvans hängvägg samt för att kunna skapa ett nytt kontrollborrhål. 36

2.4.5. Objekt M5 och M6 Mossgruvans södra brytningsrum och passage under väg 752 samt kontrollborrhål 6/66 och 7/66. I Mossgruvans sydvästra del finns nära Mossgruvans Södra Schakt flera brytningsrum västerut under väg 752. Figur 24. Objekt M5 - brytningsrum under väg 752. Röd ring visar läget av borrhål 6/66 och 7/66. Jämförelse mellan 1872-1921 års gruvkarta, kopierad till gruvkarta 1979-1982, samt de skisser med kontrollborrhål på kopierat blå- och millimeterpapper från 1966 som påträffats, stämmer inte överens till 100 %. Läget för referenspunkter och kontrollborrhålen skiljer ca 5-10 meter mot vad som mätts upp vid fältkontroll. Mot brytningsrummet har två kontrollborrhål, nr 6/66 och nr 7/66 ( Figur 24, Figur 25 och Figur 26) borrats år 1966. Nr 6/66 är borrat med 84 lutning mot det djupare rummet under järnvägen och träffade där taket 71,8 meter under påhugget. Borrhål 7/66 är borrat med 40 lutning österut under väg 752 och träffade brytningsrum väster om Mossgruvans Södra schakt 46,5 meter från påhugget, vilket motsvarar ca 28 meters djup under markytan i östra delen av vägbanan. I båda borrhålen monterades 1966 expandrar med inspända ståltrådar. Expandern har placerats på 65 meters djup i borrhål 6/66 och på 23 och 43 meters djup i 7/66. Samtliga borrhål kontrollerades vid besök 16 november 2015 och samtliga ståltrådar var intakta, det vill säga, inget ras som har nått läget för expandrar har inträffat efter 1966. Med hänsyn tagen till osäkerheterna i kartunderlaget, är min tolkning att det enligt gruvkartan ytligaste rummet har sitt tak ca 20 +/- 5 meter meter under väg 752s östra dike. 37

Brytningsrummets hängvägg stupar brant mot väster varför djupet till rummets tak under västra diket uppskattas till knappa 40 +/- 5 meter. Västerut, under järnvägen och under stallet finns djupare brytningsrummen med botten på 150 meters nivå och tak 57 meter under järnvägens mitt. Risk: Under väg 752 finns öppna brytningsrum. Enligt gruvkartan 1979-1982 hade rummen då sitt tak på ca 20 meters djup under vägbanan. Kontrollborrhål bekräftar delvis uppgiften, men på grund av bristande överensstämmelse mellan gruvkartor och skisser upprättade i samband med borrningen av kontrollborrhålen uppstår en osäkerhet om de verkliga måtten. Prognos/bedömning: Inga ras som påverkat expandrar i kontrollborrhål 6/66 och 7/66 har inträffat sedan dessa monterades 1966. Misstänkta mindre sättningar på utsidan om schaktinfodringen av Mossgruvans Södra schakt (objekt M3) i kombination med det osäkra, men ändå konstaterat korta avståndet mellan schaktet, allmän väg 752 och de underliggande brytningsrummen gör att situationen bör diskuteras med t.ex. Trafikverket, och det bör övervägas om berget under vägbanan bör undersökas genom borrning av ett, eller helst flera diamantborrhål för att möjliggöra inspektion av hängvägens bergmekaniska egenskaper. Åtgärd: Situationen bör diskutera med Trafikverket och man bör då överväga om vägbanan bör undersökas genom borrning av ett, eller helst flera diamantborrhål för att möjliggöra inspektion av hängvägens bergmekaniska egenskaper. 38

Figur 25. Läget av kontrollborrhål 6/66 och 7/66. 39

Figur 26. Profil genom kontrollborrhål 6/66 och 7/66. 40

2.4.6. Objekt M7 Södra Mossgruvans brytningsrum intill Löjtnantsgården Norr om Löjtnantsgården finns ett mindre brytningsrum från ca 77 meters nivå och ned till ort på 92 meters nivå. Malmkroppen tillhör rent geologiskt Allmänninggruvans malmlager, men då brytningen skedde genom orter med förbindelse från Mossgruvans Södra schakt, så redovisas objektet under Mossgruvan. Det översta rummet, mellan 77 och 92 meter nivåer ligger under Löjtnantsgårdens nordvästra flygel, postlåda 2D. I samma läge finns även ett djupare beläget brytningsrum med tak nära 100 meters nivå och ned till ca 130 meters nivå och rummet sträcker sig då även under Löjtnantsgårdens nordöstra flygel, postlåda 2E. Det finns inga risker noterade i gruvkarta eller i gruvkartebeskrivningen. Risk: Inga risker. Åtgärd: Ingen åtgärd 2.4.7. Sammanfattning av risker vid objekt vid Mossgruvan 2.4.1. Objekt M1 Mossgruvan, brytningsrum väster om dagbrottet. Risk: M1 är ett helt system av underjordiska brytningsrum och ortar med stor ostabiliserad volym. Uppskattningsvis finns i storleksordningen 300-350 000 m³ öppna rum i området. Enligt gruvkartorna och gruvkartebeskrivningen har inga större ras skett och det finns inga områden utpekade som instabila. Prognos/bedömning: Området bedöms i dagsläget vara generellt stabilt. Lokalt kan högre risk finnas vid individuella objekt, se R2-R7. Åtgärd: M1 har ingen utpekad risk som behöver åtgärdas, läget vid enskilda objekt kan dock kräva åtgärd. 2.4.2. Objekt M2 Morgongåvan Risk: Igenfyllda schakt är alltid en risk då man fyllnadsgrad och material är okänt. I detta fall görs bedömningen att arbetet utfördes väl med tanke på att man placerade ett våghus ovanpå det igenfyllda schaktet. Schaktet ligger i kanten på promenadvägen mellan Löjtnantsgården och Gruvmuséet. Prognos/bedömning: Det igenfyllda schaktet bedöms i dagsläget som stabilt. Åtgärd: Schaktet bör ingå i årlig kontroll för att upptäcka sättningar nära promenadvägen. 2.4.3. Objekt M3 Mossgruvans Södra Schakt. Risk: Ett stort schakt väldigt nära allmän väg 752 (se objekt M5 och M6). Misstänkta mindre sättningar på utsidan schaktinfodringen kan tyda på erosion utanför schaktinfodringen. Sly har börjat etablera sig längs staketet och rötter från sly och träd kan på sikt i kombination med misstänkt erosion och sättningar leda till minskad stabilitet. Prognos/bedömning: Misstänkt erosion längs utsidan av schaktinfodringen kan fortsätta och riskerar då att ge sättningar på utsidan av schakt och staket. Staketet är i dagsläget funktionellt men har lossnat från en stolpe., dessutom stod grinden olåst vid besök sommaren 2016. Trägolvet över schaktet är en bra konstruktion, men då virket inte är impregnerat eller på annat sätt väderskyddat så bedöms att mer än halva livslängden passerats och kommer snart att förvandlas till en farlig miljö med öppen grind alldeles bredvid Linnevägen och Löjtnantsgården. Åtgärd: Grinden skall hållas låst, sly bör röjas, staket bör underhållas och man bör överväga att inom något-några år reparera trägolvet medan det fortfarande har bärighet. Misstänkta sättningar på utsidan schaktinfodringen bör besiktas årligen för att i tid upptäcka större sättningar som tecken på mer omfattande erosion, speciellt med tanke på närheten till väg 752. Diskussion bör tas om relationen till väg 752, se utförligare resonemang under objekt M5 och M6. 2.4.4. Objekt M4 Kontrollborrhål i gamla vägbanan. 41

Risk: Uppgiften från trovärdig källa vilken uppger ett 14 m avstånd till brytningsrum under den tidigare vägbanan mellan Risbergs Konstschakt och Maskinhuset. Borrhålet ej återfunnet, men finns på blåkarta från 1966 utan uppgift om djup till underliggande rum. Informationen skapar osäkerhet om tillförlitligheten i gruvkartorna. Uppgiften kan indikerar brister i gruvkartorna vilket fortplantar sig till andra riskbedömningar med stöd av gruvkartorna. En annan förklaringen kan vara att ett ras från dryga 60 meters djup nått 14 meters djup vilket dock förefaller osannolikt eftersom åtgärder inte vidtogs 1966. Den 2016 iordningställda nya infarten till Gruvmuséets parkering passerar väl väster om borrhålet, men ett okänt rum kan teoretiskt ha dimensioner som gör att nya infarten och delar av nya parkeringen anlagts på osäker mark. Prognos/bedömning: Så länge djupuppgiften inte kan bekräftas eller dementeras måste området betraktas som osäkert. Med tanke på att området är centralt i användningen av Gruvmuséet och har ett relativt stort antal besökande varje år, bör extra eftertanke ägnas åt alternativa åtgärder. Åtgärd: Två alternativ synes; 1) Principbeslut om att uppgiften motbevisas av uppgifterna på gruvkartorna och att uppgiften därför måste betraktas som inkorrekt/inkomplett på grund av missförstånd, felcitat eller är inkorrekt på grund av för oss okänd anledning. 2) Uppgiften tas på allvar och förhållandena undersöks genom diamantborrning. Diamantborrning som metod väljs då för att möjliggöra studie av bergkvaliten i Mossgruvans hängvägg samt för att kunna skapa ett nytt kontrollborrhål. 2.4.5. Objekt M5 och M6 Mossgruvans södra brytningsrum och passage under väg 752 samt kontrollborrhål 6/66 och 7/66. Risk: Under väg 752 finns öppna brytningsrum. Enligt gruvkartan 1979-1982 hade rummen då sitt tak på ca 20 meters djup under vägbanan. Kontrollborrhål bekräftar delvis uppgiften, men på grund av bristande överensstämmelse mellan gruvkartor och skisser upprättade i samband med borrningen av kontrollborrhålen uppstår en osäkerhet om de verkliga måtten. Prognos/bedömning: Inga ras som påverkat expandrar i kontrollborrhål 6/66 och 7/66 har inträffat sedan dessa monterades 1966. Misstänkta mindre sättningar på utsidan om schaktinfodringen av Mossgruvans Södra schakt (objekt M3) i kombination med det osäkra, men ändå konstaterat korta avståndet mellan schaktet, allmän väg 752 och de underliggande brytningsrummen gör att situationen bör diskuteras med t.ex. Trafikverket, och det bör övervägas om berget under vägbanan bör undersökas genom borrning av ett, eller helst flera diamantborrhål för att möjliggöra inspektion av hängvägens bergmekaniska egenskaper. Åtgärd: Situationen bör diskutera med Trafikverket och man bör då överväga om vägbanan bör undersökas genom borrning av ett, eller helst flera diamantborrhål för att möjliggöra inspektion av hängvägens bergmekaniska egenskaper. 2.4.6. Objekt M7 Södra Mossgruvans brytningsrum intill Löjtnantsgården Risk: Inga risker. Åtgärd: Ingen åtgärd 2.5. Smedbergsgruvan 2.5.1. Objekt SM1 - Smedbergsgruvan I Risbergsfältets nordöstra del finns Smedbergsgruvan med flera mindre dagbrott och ett större dagbrott med underjordsinfrastruktur. Järnmalmen som brutits tillhör Allmänningsgruvans malmlager. Schakt finns i dagbrottets västra del och från schaktet finns orter och brytningsrum både mot nordost under dagbrottet och mot 42

sydväst där orter och brytningsrum tangerar Allmänningsgruvan på mellan 35 och ca 65 meters nivåer. Dagbrottet är omgärdat av ett 120 cm staket i fungerande skick. Sly och mindre träd kommer på sikt att falla över och förkortar staketets livslängd. 2.5.1. Objekt SM1 - Smedbergsgruvan Risk: Ingen risk Åtgärd: Röjning av sly längs med staketet. 2.6. Snytsbogruvan 2.6.1. Bron i Mossgruveparken. På en kvarstående bergklack mellan Snytsbogruvan och Allmänninggruvan finns en sedan några år avstängd bro/brygga som tidigare möjliggjorde rundvandring i Risbergsfältet. Bron stängdes efter ett ras på västra sidan och har sedan dess varit blockerad. Förhållandena vid bron har utretts av undertecknad och preliminära resultat lämnades i [Bron i Mossgruveparken, Norberg. Stefan Sädbom, Bergskraft Bergslagen AB, 2016-08-06]. I korthet kan man konstara att bron bör hållas stängd även fortsättningsvis tills reparation och ny konstruktion ordnats. Utredingens resultat i slutversion har bilagts denna rapport som bilaga 3. 2.6. Rännilsgruvan Området har i tidigare rapport numrerats som nr 2 och 7 (Figur 1) men delas nu in i RÄ1-3 där RÄ2 och RÄ3 är kontrollborrhål in under RÄ1. Karta över Södra Risbergsfältet återfinns i Figur 6. Rännilsgruvan är belägen mellan Bondgruvan i nordost och Spettalsgruvan i söder. Alla tre gruvorna har bearbetat flera olika järnmalmslager som stryker parallellt med varandra genom området, och ibland ligger de olika malmlagren så nära varandra att de kunnat brytas tillsammans i samma, men då ett betydligt bredare brytningsrum än vanligt. Samtliga tre gruvor har dagöppningar, men dessa har inte alltid varit avsiktliga utan har delvis uppstått direkt genom ras, eller har skapats medvetet som en konsekvens av ras på djupare nivåer. I tidigare kapitel 1.2. har gruvfältets historik och några av de mer betydande rasen i området beskrivits. Inom Rännilsgruvan och den närliggande Spettalsgruvan (objekt S1-S4) har just rasen kommit att spela en betydande roll i gruvornas utveckling. 2.6.1. Objekt RÄ1 Rännilsgruvans rasområde. 1966 inträffade ett omfattande ras inom Rännilsgruvans utmål. En pelare mellan två skarnmalmsmagasin ovan 190 meters nivå brast och genom ovanliggande rum fortplantade sig raset ända upp till markytan där det utvecklades ringformigt på hängväggssidan av flera äldre mindre dagbrott. Sättningarna blev som störst vid Norbergs Bergslags gamla arkivbyggnad. Raset 43

Figur 27. Rasområde vid Spännarberg. Blåkopia med kontrollborrhål 13 april 1966. gjorde att Norbergs Gruvförvaltnings disponentbostad i gamla gruvfogdebostaden Spännarberg fick utrymmas. Figur 28. Rasområdet vid Rännilsgruvan och Spettalet. Transparent gruvkarta från 1872-1921 (330d) på modern laserscannad topografi (2015) från Lantmäteriet via Fornsök. Se text för förklaring. D. A. F. B. C. E. 44

Rasområdet kan vara svårt att urskilja i Figur 27, därför har den äldre gruvkartan 330d (1872-1921) lagts som ett transparent skikt ovanpå gråskuggad laserscannad topografi från 2015 i Figur 28. A i bilden är dåvarande arkivet, B är Löjtnantsgården, C är Spännarberget (dåvarande disponentbostad), D är Mossgruvan, E är Spettalet och F är Rännilsgruvan. De enda byggnader som finns kvar idag är de vid Löjtnantsgården. Strax söder om arkivbyggnaden syns den vertikala bergvägg som markerar raset 1966 norra begränsningslinje som en mörk skuggad linje som korsar den bruna rågången öster om arkivbyggnaden 45

Figur 29. Förkastningsbrant som uppstod vid raset 1966, här kallat Arkivförkastningen. Foto i maj 2016. I dag kan man se bergväggen som en till synes helt naturlig förkastningsvägg, se Figur 29 och Figur 29. I bilden Figur 29 och Figur 30 syns också lutande träd. Dessa lutar på grund av att rasområdet fortfarande inte har stabiliserats. I terrängen finns flera aktiva sprickzoner och stora träd lutar i flera olika riktningar, beroende på hur olika berggrundsblock rör sig mellan sprickzonerna. 46

Figur 30. Lutande träd i Rännilsgruvans rasområde. Maj 2016. Från förkastningsbrantens upphöjda sida kan man mot söder se ett stort nätverk av sprickor som dels löper vinkelrätt mot huvudförkastningen, dels parallellt med huvudsprickan (se även nedre delen av Figur 33.). I Figur 31 syns i ett panoramafoto, en hel serie med sprickor vinkelrätt ut från huvudsprickan. Figur 31. Rännilsgruvans rasområde. Maj 2016. Sprickor vinkelrätt mot huvudsprickan. Sprickorna varierar i bredd mellan någon decimeter upp till som mest ca 3o cm. Utifrån växtligheten kan man dra slutsatsen att de har återaktiverats flera gånger sedan huvudraset 1966, och vintern 2015-2016 var flera sprickor relativt färska och fria från snö på grund av uppstrålande bergvärme Raset i sig hade sitt ursprung i ett pelarras på 190 meters nivå. Raset nådde markytan intill disponentbostaden där bland annat ett uthus rasade ned. Bilden i Figur 32 uppges visa det aktuella raset. 47

Figur 32. Bild från internet (https://www.flickr.com/photos/gamla_bergslagen/11226465584/in/album- 72157638389145683/) uppges visa "Bondgruvan, ras vid disponentbostaden". Efter raset revs alla byggnader vid Spännarberget (se röda överkryssningar i Figur 27) och möjliggjorde brytning av malm som fanns kvar i dagbrottsposition inom Rännilsgruvan och Spettalsgruvan. Brytningen skapade nya dagbrott och 1970 gick man in med en ramp från öster till botten på det nya dagbrottet som går under beteckningen Spettalet. I Figur 33 återges ett utdrag ur gruvkartans dagblad från 1979-1982 där konturerna av det slutgiltiga dagbrottet vid Rännilsgruvan och Spettalet finns inritade. 48

Figur 33. Dagblad av gruvkartan Sk2ua (1979-1982) och laserscannad topografisk reliefbild (2015) från Lantmäteriet via Fornsök. I den under bilden finns förkastningssprickor inlagda med röda streckade linjer. Efter rasen borrades 1966 flera kontrollborrhål in i rasområdet. På kartan i Figur 27 finns flera av kontrollborrhålen markerade. Ett diamanthål borrades från straxt öster om Löjtnantsgården (Nr 5/66) och ett annat borrhål borrades från väster om före detta arkivet in under arkivet och ned mot rasområdet under Rännilsgruvan (Nr 4/66). Kontrollborrhålen beskrivs med eget objektsnummer RÄ3 och RÄ2 respektive. 49

Hela området är inhägnat med 2 meter högt staket, men det finns flera hål i staketet och träd och sly behöver röjas för att staketets funktion inte skall gå förlorad. Risk: Rasområdet mellan Rännilsgruvan och Spettalet är fortfarande aktivt med utveckling, eller reaktivering av äldre sprickor. Det är uppenbart att området söder om Arkivförkastningen fortfarande rör sig och att det fortfarande finns utrymme kvar för rörelse. Arkivförkastningens huvudspricka fortsätter mot sydväst och syns fram till ca 10 meter från det 2 meter höga staket som omgärdar hela området. Rasets är idag ett krypande ras där huvuddelen av rörelsen sker i många relativt små sprickor. Prognos/bedömning: Rasområdet kommer att fortsätta röra på sig till hela det underjordiska utrymmet i Rännils- och Spettalsgruvorna stabiliserats. Med tanke på att raset redan pågått i 50-år och fortfarande skapar nya sprickor så kan raset pågå yterliggare tio-tals år. Arkivförkastningen kommer sannolikt att utvecklas och kan komma att nå utanför nu avspärrat område, men detta bedöms inte i sig ge några allvarliga. Åtgärd: Rasområdet Rännilsgruvan- Spettalet bör även fortsättningsvis hållas inhägnat. I dag finns flera hål i det 2 meter höga staketet och dessa bör lagas. Samtidigt måste en grind kunna öppnas någonstans i området så att kontrollborrhål 4/66 kan inspekteras. 2.6.2. Objekt RÄ2 Kontrollborrhål 4/66 Kontrollborrhål 4/66 borrades från Allmänninggruvan mor Rännilsgruvan under för detta arkivet. Borrhålet har 45 lutning och borrades till genomslag i brytningsrum i Rännilsgruvan. Vid borrningen konstaterades sprickor från ca 100 meters håldjup och ned till brytningsrummet. Tre expandrar med ståltrådar monterades i hålet vid 98,5 m, 68,6 m och vid 39,2 m. Vid inspektion november 2015 var samtliga tre trådar intakta, d.v.s. inget nytt ras har skett utanför det som konstaterades 1966. Bilden i Figur 34 visar en skiss av borrhålet och läget för expandrar. Risk: Raset i Rännilsgruvan bedöms som tidigare beskrivits fortsätta tills alla utrymmen under jord stabiliserats. Raset kan ge upphov till sättningar i grunder och infrastruktur, samt VA-ledning och jordlagda kablar. Prognos/bedömning: Raset utvecklas just nu som ett krypande ras och det förefaller som att huvuddelen av rörelserna sker i mindre sprickor. Expandrar i Nr 4/66 visar att raset inte utvecklats bortom den gräns som uppmättes 1966 och sannolikt kommer raset inte heller att utvecklas ytterligare åt väster förbi huvudförkastningen. Åtgärder: Kontrollborrhålet och området mellan Rännilsgruva och Spettallet bör inspekteras årligen för att se att raset fortsätter som ett krypande ras. Stannar rörelsen kan större energier byggas upp och ge ökad risk för allvarligare sättningar. Skulle raset utvecklas förbi 1966 år sprickgräns kan nya sprickor utvecklas i riktning mot Löjtnantsgården med risk för sekundärskador. 2.6.3. Objekt RÄ3 Kontrollborrhål 5/66 Kontrollborrhål 5/66 är borrat med 45 lutning nedanför och öster om den stenmur som Löjtnantsgården är byggd på. Borrhålet är riktat mot Spettalsgruvan där ett brytningsrum finns 120 meter i borrhålets riktning. I Figur 35 har angivits att sprickgränsen 3 april 1966 var 37 meter 50

Figur 34. Kontrollborrhål nr 4/66 från Allmänninggruvan mot Rännilsgruvan. 51

Figur 35. Kontrollborrhål 5/66 från öster om Löjtnantsgården mot Spettalsgruvan. framför borrhålspåhugget (mätt i markytan) och 60 meter (mätt i markytan) från Löjtnantsgårdens östra vägg. 52

Borrhålet 5/66 når inte fram till sprickzonen under jord utan har avslutats vid 45 meters håldjup där en expander med ståltråd har placerats på 43,9 meters djup. Ståltråden var hel vid kontroll i november 2015. Det aktuella brytningsrummet är knappa 10 meter brett och sträcker sig genom rasområdet upp från botten på 175 meter och upp mot 80 meter då gruvkartan avslutades 1982. Risk: Raset i området mellan Rännilsgruvan och Spettalsgruvan bedöms som tidigare beskrivits fortsätta tills alla utrymmen under jord stabiliserats. Raset kan ge upphov till sättningar i grunder och infrastruktur, samt skada VA-ledning och jordlagda kablar. Prognos/bedömning: Raset utvecklas just nu som ett krypande ras och det förefaller som att huvuddelen av rörelserna sker i mindre sprickor. Expandrar i Nr 5/66 visar att raset inte utvecklats bortom den gräns som uppmättes i markytan 1966 och sannolikt kommer raset inte heller att utvecklas ytterligare åt väster förbi huvudförkastningen. Åtgärder: Kontrollborrhålet 5/66 och området mellan Rännilsgruva och Spettallet bör inspekteras årligen för att se att raset fortsätter som ett krypande ras. Stannar rörelsen kan större energier byggas upp och ge ökad risk för allvarligare sättningar. Skulle raset utvecklas förbi 1966 års sprickgräns kan nya sprickor utvecklas i riktning mot Löjtnantsgården med risk för sekundärskador. 2.6.4. Sammanfattning av risker vid Rännilsgruvan 2.6.1. Objekt RÄ1 Rännilsgruvans rasområde. Risk: Rasområdet mellan Rännilsgruvan och Spettalet är fortfarande aktivt med utveckling, eller reaktivering av äldre sprickor. Det är uppenbart att området söder om Arkivförkastningen fortfarande rör sig och att det fortfarande finns utrymme kvar för rörelse. Arkivförkastningens huvudspricka fortsätter mot sydväst och syns fram till ca 10 meter från det 2 meter höga staket som omgärdar hela området. Rasets är idag ett krypande ras där huvuddelen av rörelsen sker i många relativt små sprickor. Prognos/bedömning: Rasområdet kommer att fortsätta röra på sig till hela det underjordiska utrymmet i Rännils- och Spettalsgruvorna stabiliserats. Med tanke på att raset redan pågått i 50- år och fortfarande skapar nya sprickor så kan raset pågå yterliggare tio-tals år. Arkivförkastningen kommer sannolikt att utvecklas och kan komma att nå utanför nu avspärrat område, men detta bedöms inte i sig ge några allvarliga. Åtgärd: Rasområdet Rännilsgruvan- Spettalet bör även fortsättningsvis hållas inhägnat. I dag finns flera hål i det 2 meter höga staketet och dessa bör lagas. Samtidigt måste en grind kunna öppnas någonstans i området så att kontrollborrhål 4/66 kan inspekteras. 2.6.2. Objekt RÄ2 Kontrollborrhål 4/66 Risk: Raset i Rännilsgruvan bedöms som tidigare beskrivits fortsätta tills alla utrymmen under jord stabiliserats. Raset kan ge upphov till sättningar i grunder och infrastruktur, samt VAledning och jordlagda kablar. Prognos/bedömning: Raset utvecklas just nu som ett krypande ras och det förefaller som att huvuddelen av rörelserna sker i mindre sprickor. Expandrar i Nr 4/66 visar att raset inte utvecklats bortom den gräns som uppmättes 1966 och sannolikt kommer raset inte heller att utvecklas ytterligare åt väster förbi huvudförkastningen. Åtgärder: Kontrollborrhålet och området mellan Rännilsgruva och Spettallet bör inspekteras årligen för att se att raset fortsätter som ett krypande ras. Stannar rörelsen kan större energier byggas upp och ge ökad risk för allvarligare sättningar. Skulle raset utvecklas förbi 1966 år sprickgräns kan nya sprickor utvecklas i riktning mot Löjtnantsgården med risk för sekundärskador. 53

2.7. Spettalet 2.7.1. Objekt S1 - Spettalets / Spettalsgruvans västra brytningsrum På 150 meters nivå går en fältort från Spettalsgruvan ut i det som kallades Södra vecket straxt väster om Spettalsgruvans dagbrott och vidare under och väster om järnvägen fram till väg 752. Malmkropparna i Södra vecket bröts från väster mot öster med början närmast veckets spets på 130 meters nivå, i öppet rum förbi 115, 105, 90 och upp till 80 meters nivå i ett mycket stort, nära 35 meter brett rum och under Stora Spettalsgruvans schakt. Huvuddelen av brytningen av den mycket breda malmkroppen i Stora Spettalsgruvan skedde under slutet på 1970-talet under en valformig hängvägg. Man gjorde förberedelser för återfyllning under valvet genom Stora Spettalsschaktet, men ungefär samtidigt gick världens ståltillverkare in i en djup kris vilken drabbade Surahammars Bruk. 1980 fattades beslut om att upphöra med såväl gruv- som stålverksamhet i Norberg och såväl brytning som stabiliseringsåtgärder upphörde 1980. De kvarlämnade öppnade rummen är mycket stora och det är oklart hur mycket som återstod att fylla då gruvorna lades ned. Spetalsgruvans dagbrott är inhägnat med ett 2 meter högt industristaket som i huvudsak är i gott skick, dock kommer sly och mindre träd snart att försämra funktionen. Det finns ett kontrollborrhål (se objekt S3) i området. Risk: Sannolikt stor ofylld volym kvar i Södra vecket vilken kan utgöra en risk. Dock var bergtäckningen då gruvan lades ned över 75 meter vilket bedöms vara en betryggande mäktighet vid nuvarande markanvändning. Inga rapporter om stabilitetsproblem enligt gruvkartor eller slutkartebeskrivningen. Om området skulle bli aktuellt för bebyggelse eller tung verksamhet, så bör området kontrolleras noga då underliggande rum potentiellt är mycket stora. Prognos: Vid nuvarande markanvändning bedöms att området har tillräcklig bergtäckning ned till underliggande rum. Åtgärd: Sly träd och buskar bör röjas från staketet. Kontrollborrhålet S3 bör ingå i årligt kontrollprogram. 2.7.2. Objekt S2 Stora Spettalsschaktet. Stora Spettalsschaktet byggdes om för tippning av gråberg ned i Södra vecket av Spettalsgruvan och användes en kortare tid innan gruvorna lades ned för tippning av gråberg. Schaktet befinner sig innanför det gemensamma industristaketet och kan inte enkelt nås av obehöriga. Risk: Risk att störta ned. Prognos/bedömning: Så länge industristaketet har bibehållen funktion så utgör Stora Spettalsschaktet ingen risk för allmänheten. Åtgärd: Underhåll av stora industristaketet. 2.7.3. Objekt S3- Kontrollborrhål vid järnvägen. Enligt gruvkarta och muntlig uppgift skall ett kontrollborrhål finnas mellan järnvägarna på invid Linnevägen Nr 10. Hålet har eftersökts men kunde inte påträffas. Senare uppgifter gör det dock troligt att hålet går att återfinna med hjälp av en bättre lägesbeskrivning. Det saknas i nuläget uppgifter om borrhålets djup etc. 54

Risk: Kontrollborrhålet medför ingen risk, men erbjuder en möjlighet att kontrollmäta avståndet till hängväggen i Södra Vecket. Åtgärd: Kontrollborrhålet bör eftersökas igen och bör ingå i ett årligt kontrollprogram. Figur 36. Stora Spettalsschaktet, Södra veckets brytningsrum och "saknad" mark. 2.7.4. Objekt S4- Spettalets sydvästra kant Vid jämförelse av olika kartor som använts för uppdraget kunde det konstateras att Spettalts sydvästra kant förrändrats drastiskt sedan gruvkartan upprättades 1982. Läsaren uppmanas att jämföra övre och nedre bild i Figur 33 och att studera Figur 36. Jämför man kartorna från 1982 med kartorna från 2015 så saknas 1230 m² mark längs Spettalets sydvästra sida. Fältbesök har bekräftat att det under de uppskattingsvis senaste 10-åren skett ett eller flera större ras i området. Tidpunkt för raset är okänd och det är i dagsläget inte känt om det enbart är ett skred i de lösa jordlagren på kanten eller om raset skett djupare ned. Risk: Området är inte stabilt. Prognos: De lösa jordlagren förefaller vara mäktiga i området. Fast berg kan endast ses på några platser längs den aktuella sidan varför fler ras/ skred inte kan uteslutas. Åtgärd: Området bör även fortsättningsvis hållas inhägnat. 2.7.5. Sammanfattning av risker vid Spettalet 2.7.1. Objekt S1 - Spettalets / Spettalsgruvans västra brytningsrum Risk: Sannolikt stor ofylld volym kvar i Södra vecket vilken kan utgöra en risk. Dock var bergtäckningen då gruvan lades ned över 75 meter vilket bedöms vara en betryggande mäktighet vid nuvarande markanvändning. Inga rapporter om stabilitetsproblem enligt gruvkartor eller 55

slutkartebeskrivningen. Om området skulle bli aktuellt för bebyggelse eller tung verksamhet, så bör området kontrolleras noga då underliggande rum potentiellt är mycket stora. Prognos: Vid nuvarande markanvändning bedöms att området har tillräcklig bergtäckning ned till underliggande rum. Åtgärd: Sly träd och busk bör röjas från staketet. Kontrollborrhålet S3 bör ingå i årligt kontrollprogram. 2.7.2. Objekt S2 Stora Spettalsschaktet. Risk: Risk att störta ned. Prognos/bedömning: Så länge industristaketet har bibehållen funktion så utgör Stora Spettalsschaktet ingen risk för allmänheten. Åtgärd: Underhåll av stora industristaketet. 2.8. Bondgruvan 2.8.1. Objekt B1- Bondgruvans schakt. Bondgruvans schakt utgjorde under lång period huvudschakt i området. Under slutperioden byggdes schaktet om för tippning av slagg och gråberg för återfyllning av Bondgruvan. Schaktet har inte kunnat kontrolleras då det nu finns på inhägnat privat industriområde. På grund av detta kan någon bedömning inte göras. 3. Sammanfattning Risbergsfältet är inte bara ett av Norbergs, och sannolikt Sveriges äldsta gruvfält, det är också ett av Norbergs absolut största gruvfält. Hela gruvfältet har inspekterats och där risker har upptäckts har objekt definierats och beskrivs i föregående kapitel. Generellt kan sägas att huvudelen av området är väl inhägnat med nätstaket mellan 120 och 200 cm höjd. Stolpar är generellt sett av god kvalité och staketet uppmärksammar alla besökare på att det finns en fara bakom staketet. Ett generellt problem är enstaka mindre hål och att sly och träd har tillåtits att etablera sig längs med staketet och dessa kommer snart att minska och på sikt förstöra staketet. Röjning rekommenderas därför längs med alla staket i Risbergsfältet. Totalt uppskattas att det finns ca 2200 meter staket i Risbergsfältet. Om punktinsatser planeras finns anteckningar om var det finns reparationsbehov. 56

Slutligen vill vi påminna om att den ursprungliga rekommendationen med avseende på gruvrisker i Norbergs kommun kvarstår, nämligen att: A. alla stora gruvhål nära tätbebyggt område fältinventeras med avseende på risk för människa att: falla, drabbas av eller orsaka ras. Vidare rekommenderas det att alla stora gruvhål nära tätbebyggt område fältinventeras och utreds baserat på tillgängligt historiskt material med avseende på rasrisk och påverkansområde. Totalt 101 stycken gruvhål listades i prioritetsordning i rapporten. B. alla gruvhål inom 100 meter från bostad som inte täcks av punkt A fältinventeras med avseende på risk att falla, drabbas av, eller orsaka ras. Totalt 110 stycken gruvhål listades i prioritetsordning i rapporten. C. riskerna i förhållandet mellan gruvorna och besöksmålen behandlas i en separat studie. Genom denna rapport har åtta av de 101 i A) högst prioriterade gruvhålen undersökts och i separat rapport om Risbergsfältet redovisas resultat av undersökning av yterliggare 19 högprioriterade gruvhål. Vi vill föreslå att: I. Kommunen tar initiativ till ett åtgärds- och kontrollprogram för Eskilsbacksfältet samt att genomförandet av detta program upphandlas och genomförs. II. Kommunen tar initiativ till att fortsätta undersökningar enligt rekommendation A, B och C enligt ovan och att nästa, sett ur ett gruvriskperspektiv, prioriterade områden i tätorten bör vara Mimers- och Smörbergsfälten samt Norrbergsfältet och Gamla Morbergsfältet i Kärrgruvan. Kumla den 19 december 2016 Stefan Sädbom Gruv- och prospekteringsgeolog Bergskraft Bergslagen AB Stefan Sädbom Bergskraft Bergslagen AB Stefan.sadbom@bergskraft.se 170104_Risbergsfältet_Gruvrisker_v.2.0_m_parkering_o_bro_bilagor_SLUTGILTIG.docx 57

Bilaga 1. Teckenförklaring till gruvkartor. 58

Bilaga 2. BERGSKRAFT BERGSLAGEN AB Rapport Risbergsfältet Gruvriskbedömning av parkering vid gruvmuséet Stefan Sädbom BKBAB 2016-02-002 Rep 2016-03-11 59

Innehållsförteckning Innehåll 1. Bakgrund... 61 1. Historik... 61 2. Underjordsarbeten nära gruvmuseet.... 65 3. Bedömning av risk och rekommendation... 66 4. Övriga frågor inom Risbergsfältet.... 68 Stefan Sädbom Bergskraft Bergslagen AB Stefan.sadbom@bergskraft.se 160311_Risbergsfältet_rapport_Mossgruvansparkering.doc 60

1. Bakgrund Inom Risbergsfältet har brytning av järnmalm skapat flera dagbrott, schakt och stora underjordiska, mer eller mindre öppna brytningsrum. I området har flera ras skett och delar av Risbergsfältet-Bondgruvanområdet har periodvis hållits avstängda för allmänheten. Väster om Sandbacksgruvan/Kilgruvan, Hästbäckgruvan och Pansargruvans gruvöppningar finns Risbergsfältets konstschakt i vilket Norbergs gruvmuseum med adress Linnevägen 4 är inrymt. Parkering för besökande finns anlagd nordväst om Sandbacksgruvan/Kilgruvans dagöppning med infart från södra tomtgränsen vid Linnevägen 6. Säkerheten i området har ifrågasatts och parkeringen stängdes för fordonstrafik av kommunen 2015. 1. Historik Risbergsfältet är kanske det äldsta gruvfältet i Norbergs bergslag. Namnet är belagt från 1440 och Bondgruvan i Risbergsfältet finns omnämnd 1551. Risbergsfältets konstschakt sänktes 1777-1778 till 35 meters djup och förbands med orter till Moss-, Pansar-, Kil- och Hästbäcksgruvorna. 1878 byggdes konstanläggningen om och konstschaktet sänktes till 114 meter. Verksamheten moderniserades och 1885-1886 uppfördes ett anriknings- och briketteringsverk för järnmalm vid Kilgruvan. Brytningen under jord följde de olika malmkropparnas vindlande form och flera stora brytningsrum skapades under området nära konstschaktet. Av olika anledningar minskade Gruvförvaltningens intresse för Risbergsfältet och all verksamheten i Risbergsfältet kom att fokusera på den av Surahammars bruk ägda Bondgruvan. Verksamheten i de av Norbergs Grufaktiebolag ägda gruvorna i fältet avklingade så att det på 1920 talet inte förekom någon brytning alls utanför Bondgruvesystemet i södra Risbergsfältet. 1957 inträffade ett ras vid Kilgruvans schakt i Risbergsfältet. Raset är ovanligt dåligt dokumenterat och finns inte angivet på gruvkartan och hitintills har inga tekniska uppgifter om raset kunnat säkras. På gruvkartan finns själva schaktet inritat men det framgår inte i vilken riktning raset skett eller vilka dimensioner raset hade. 61

Figur 1. Fotografi i Fagerstaposten 7 september 1957. I Fagerstaposten 7 september 1957 finns dock ett fotografi (se figur 1) publicerat, där det anges att En ordentlig krater har bildats vid Kilgruveschaktet i Kärrgruvan efter tvenne ras och rensning utförd av gruvförvaltningens mannar. För att undvika olyckor på platsen har vägen lagts om och går nu i en högerkurva förbi denna. På bilden här ovan ses en del av schaktet och vidare hur gångbanan t.h. delvis följt med i djupet ca 130 meter. Den väg som åsyftas är förmodligen den väg som syns i ett äldre vykort från Mossgruvan i figur 2. Senare samma år eller möjligen på vårvintern 1958 påbörjades arbeten med att gjuta ett lock över Kilgruvans schakt, även detta mycket bristfälligt dokumenterat på gruvkartor och hitintills påträffade handlingar, men tack vare en bild i Fagerstaposten från uppskattningsvis vårvintern 1958, finns bygget bevarat (figur 3). 62

Figur 2. Vykort från norr mot söder. Fotots ålder och ursprung är okänt. I bildens bakgrund syns Konstschaktets överbyggnad och flera av de träd som finns både i bild 2 och fortfarande kan ses på platsen. Figur 3. Foto från Fagerstaposten 1958. Jämför med fotografi på omslaget. 63

Offert från Skånska Cementgjuteriet (i Norbergs Grufförvaltnings arkiv), daterad 12 december 1957 anger att valvets (lockets) area var 103 m2 stort vilket ger en diamater av ca 11,4 meter. Som nämnts har hitintills inga detaljer om rasets läge i förhållande till Kilgruveschaktet kunnat återfinnas, men bilden ovan i kombination med de äldre gruvkartorna har gjort det möjligt att beräkna lockets mittpunkt med ca 5 meters noggrannhet. 1966 inträffade ett större ras i Rännilsgruvan i sydöstra delarna av Risbergsfältet. I och med raset uppmärksammades Norbergs Grufaktiebolag på att brytning av ytligt belägna och kvarvarande malmer i Risbergsfältets norra delar skulle kunna komma att omintetgöras om de inte snarast bröts ikapp med Bondgruvan ned till 250 meters nivå. Arbete för att åstadkomma detta inleddes, men han inte genomföras innan Grufförvaltningen 1967 tvingades att avbryta all gruvdrift och de norra gruvorna i Risbergsfältet vattenfylldes. Surahammars bruk å andra sidan, fortsatte dock verksamheten i Bondgruvan-Rännilsgruvan och sökte genom avtal få tillstånd att bryta Risbergsfältets malmer. Förhandlingarna drog ut på tiden och först 1978 var ett avtal som även omfattade Risbergsfältets norra delar på plats. Under tiden som förhandlingar pågick var man orolig att ras liknande de som skett 1957 i Kilgruvan och i Rännilsgruvan 1966 skulle inträffa och då kunna orsaka vatteninstörtning från de öde och vattenfyllda gruvorna i norra Risbergsfältet till Bondgruvan i söder. Därför borrades 1973 diamantborrhål från Bondgruvan in i norra gruvorna varefter vattnet från ödegruvorna kunde dräneras ut genom Bondgruvan. För att förebygga flera ras i Risbergsfältet anlades också vid flera av gruvorna ramper varifrån gråberg skulle tippas ned i dagbrott och gruvrum för att stabilisera väggarna. Även vid Mossgruvans södra schakt genomfördes återfyllningsarbeten och ca 12 000 ton gråberg tippades ned fram till gruvdriftens avslutning. Efter att Surahammars Bruk kommit överens med Norbergs Grufförvaltning om rätten att få bryta malm även i de Norra delarna av Risbergsfältet drevs 1978 snedbana från Bondgruvan på 117 meters avvägning in i Risbergsfältet och orter anslöt till malmkroppar och äldre brytningsrum i Allmäninggruvan, på 125 meters nivå, Hästbäcksgruvan på 130 meters nivå och på 130 meters nivå in i Kilgruvans djupaste rum. En sidoort med stigort gav genomslag till orter som förband med Risbergs konstschakt. Med erfarenheter från tidigare ras 1957 och 1966 utfördes inspektion av de äldre gruvrummen efter gensomslaget och det noterades kortfattat i gruvkartebeskrivningen att inga tecken på ras eller bergproblem kunde konstateras i någon av de norra gruvorna. Ungefär samtidigt med att genomslag skedde från snedbanan, gick världens ståltillverkare in i en djup kris vilken drabbade Surahammars Bruk och 1980 fattades beslut om att upphöra med såväl gruv- som stålverksamhet i Norberg. 64

Figur 4. Karta över området runt Konstschaktet. Se text i kapitel 3 för förklaring. 2. Underjordsarbeten nära gruvmuseet. Gruvkartorna över Risbergsfältet visar på mycket omfattande underjordsarbeten. Gruvkartans dagblad, nivåkartor och profilblad har använts för att uppskatta läget av underjordiska rum i området väster om, d.v.s. framför Gruvmuséet på olika nivåer, men då de översta nivåerna av gruvan sedan länge var utbrutna vid tidpunkten för gruvkartans upprättande (1886 med kompletteringar 1918 och 1980), så måste rumskonturernas gränser användas med försiktighet. I figur 4 och 5 har rumskonturer från nivåerna 0-ca 50 meter projicerats till markytan. Tjock linje anger kontur i markytan enligt gruvkartan 1980 medan tunn linje anger kontur på djupare nivåer. 65

Figur 5. Området runt Konstschaktet med flygbild som bakgrund. Se text i kapitel 3 för förklaring. 3. Bedömning av risk och rekommendation I och under området väster om Konstschaktet/Gruvmuséet har brytning av järnmalm skett under lång tid och i vissa delar relativt nära markytan. Tre schakt finns markerade som igenfyllda i området mellan Södra schaktet och norrut upp till och med Kilgruveschaktet. Dessa är på gruvkartan endast markerade som igenfyllda utan ytterligare kommentar eller uppgift om, hur, när och med vad. Beträffande Kilgruveschaktet som förefaller ha varit det djupaste av de stängda schakten (ca 130 m) så visar uppgiften från Fagersta posten och i viss mån Gruvförvaltningens arkiv att schaktmynningen rasade 1957 och att man 1958 byggde ett lock på schaktet, men inga detaljer om exakt lokalisering i förhållande till schaktet (d.v.s. om det är centrerat eller förskjutet i förhållande till schaktmitt) har hitintills kunnat säkras. 66

Flera brytningsrum har konstaterats i området och de som når närmast markytan har sitt tak på mindre än 15 meters djup. Många av brytningsrummen bedöms vara mycket gamla varför det finns stor risk att dessa är mindre noggrant inlagda på gruvkartorna eller helt saknas. Dock görs bedömningen att sådana enbart kan förväntas förekomma inom eller som förbindelser mellan malmförande områden i berggrunden indikerade av dokumenterade brytningsrum och ortar. Sedan raset 1957 har inga kända incidenter inträffat i det aktuella området väster om Gruvmuséet. I samband med ortdrivning inför ett planerat återöppnande av Risbergsfältet 1978 inspekterades delar av Kilgruvan, Konstschaktet, Pansargruvan och Mossgruvan under jord utan att några bergstabilitetsproblem rapporterades. Med avseende på användning av området för fordonstrafik och parkering av fordon, bedöms riskerna i området vara förknippade med ytnära äldre brytningsrum och igenfyllda eller övertäckta gruvschakt. Det rekommenderas att: Ingen trafik eller parkering tillåts inom områden med kända underjordarbeten grundare än 50 meters avvägning. Ingen trafik eller parkering tillåts inom 15 meter från igenfyllda schakt. Sammanfattningsvis betyder detta att trafik eller parkering inte skall tillåtas i området öster om den på kartan i figur 4 och 5 inritade begränsningslinjen med brytpunkter enligt kordinatförteckning i tabell 1. De igenfyllda schakten innebär en potentiell risk som kommer att utredas närmare när området åter är snöfritt. Tills vidare görs bedömningen att området är säkert att beträda, men området bör regelbundet inspekteras för att uppmärksamma sättningar i området. De åtgärder som planeras för att öka tillgängligheten till Gruvmuséet bedöms kunna genomföras utan risk förutsatt att infart till arbetsområdet sker vid punkten 5 och arbetet utförs med lätt grävmaskin och att tung trafik minimeras. 67

Tabell 1. Brytpunktskoordinater för begränsningslinje. Punkt Öst koordinat (SWEREF99) Norr (SWEREF99) 1 552673 6660917 2 552599 6660897 3 552577 6660840 4 552595 6660817 5 552621 6660824 6 552636 6660776 7 552603 6660724 4. Övriga frågor inom Risbergsfältet. Denna rapport berör enbart en liten del av Risbergsfältet. Övriga gruvrisker i området är för närvarande under utredning. Kumla den 11 mars 2016 Stefan Sädbom Bergskraft Bergslagen AB 68

Bilaga 3. Bron i Mossgruveparken Norberg Bron i Mossgruveparken. Stefan Sädbom BKBAB 16-2-003 Rep 2016-06-08 69

Innehållsförteckning 1. Inledning och bakgrund... 71 2. Beskrivning och observationer... 71 2.1. Berggrund och jordlager under västra sektionen... 73 2.1. Berggrund och jordlager under västra sektionen... 76 2.2. Västra sektionens träkonstruktion... 77 2.3. Östra sektionens träkonstruktion... 79 2.4. Berggrund och jordlager under östra sektionen... 80 3. Sammanfattande beskrivning... 87 4. Bedömning och rekommendationer... 88 5. Övriga frågor inom Risbergsfältet.... 88 Stefan Sädbom Bergskraft Bergslagen AB Stefan.sadbom@bergskraft.se 160608 Bron_i_Mossgruveparken_rapport_v2.docx 70

1. Inledning och bakgrund Risbergsfältet i Kärrgruvan nordost om Norberg är ett av Sveriges äldsta järnmalmsfält. Hundratals år av järnmalmsbrytning har skapat en spännande miljö där högresta granar och tallar trängs mellan höga stup och djupa vattenfyllda dagbrott. Delar av området är i turistbroschyrer känt som Mossgruveparken och i området har turister rört sig längs med en rundslinga som börjat och slutat vid det Gruvmuseum som är anlagt över det så kallade Konstgruveschaktet vid Kilgruvan i västra delarna i Risbergsfältet. Rundslingan som tidigare tagit vandrare på en smal stig runt genom gruvfältet passerar i den östra delen av området över en nära öst-västlig kvarlämnad bergrygg mellan Snytsbogruvan i norr och Allmänningsgruvan i söder. På bergryggen finns sedan gammalt en bro som tidigare möjliggjort rundvandring genom området. För ett antal år sedan skedde ett ras/skred på norra sidan av bergryggen under bron och bron har sedan dess varit avstängd för passage. Utan möjlighet att passera bron förvandlas rundslingan till en återvändsgränd och det har visat sig flera gånger att Norbergsborna gärna klättrar över avspärrningarna för att få passera. I samband med den allmänna översynen av gruvrisker som för närvarande genomförs i Risbergsfältet har bron studerats med förtur eftersom den är populär och utgör en väsentlig del av upplevelsen av Mossgruveparken. 2. Beskrivning och observationer Bron i Mossgruveparken sträcker sig i ungefärlig öst-västlig riktning och är belägen i den östra delen av Risbergsfältet. Hela brokonstruktionen är ca 15 meter lång och omedelbart öster och väster om själva bron finns ett område om ca 10 meters längd som fungerar som utsiktspunkt och för att leda fram besökaren till bron. I kartan i figur 1 visas brons läge i förhållande till omgivande gruvhål, de promenadstigar som leder fram till bron samt de staket som finns i området. 71

Bron är belägen i ett område med kraftig vegetation varför det är svårt att med ett enda fotografi visa hela konstruktionen. Ett antal bilder har sammanfogats till panoramabilder och i följande bildserie syns brons olika delar från olika håll och vinklar. Bron består av två sektioner, östra och västra. Vardera sektionen är ca 8 meter lång, men då sektionerna överlappar varandra på mitten via ett lågt trappsteg så blir den totala träkonstruktionen ca 15 meter lång. Den östra sektionen vilar på två grova timmerstockar som i öst och väst vilar på berg. Trästockarna/bärlinorna har stöd på ungefär halva sträckan dels av en vertikal stolpe på södra sidan och dels en träkloss mot en bergklack på den norra sidan. Den västra sektionen är uppbyggd av regelvirke som i huvudsak vilar på lösa jordmassor och längst i väster, också två cementplintar. Brons bredd är en knapp meter och det finns ett drygt 100 cm högt nätat staket på båda sidorna av bron. Det finns flera stora träd som har sina rotsystem ned i sprickor i berget och in under bron och dess fästpunkter. Rent allmänt sett synes trävirket vara impregnerat och förefaller vara i god kondition. Nätstaketen är av god kvalité och hindrar besökare från att av misstag lämna bron eller anfarterna. Figur 1. Flygfoto över Mossgruveparken med gångstigar, staket och bro. 72

2.1. Berggrund och jordlager under västra sektionen Under den västra sektionen finns ett 0,1 m - nära 2 meter mäktigt löst jordlager bestående av grusig-sandig morän med enstaka kullerstenar samt ett lager av humus och gamla rotrester. Jordlagrets mäktighet minskar österut. Jordlagret vilar på en från väster mot öster utsträckt bergklack. Se figur 2, 4, 12 och 13. Klackens bredd är i höjd med brons västra fäste, och under jordlagren, ca 4-5 meter för att mot öster smalna av och är vid västra sektionens slut (=östra sektionens västra fäste) ca 1,5-2 meter bred. Att döma av mängden rotrester i de le lösa jordlagren kan man anta att de lösa jordlagren under västra sektionen ursprungligen var stabiliserade av växtlighet och rötter när bron en gång anlades. Denna växtlighet är nu borta och det finns ingen sammanhållande kraft kvar vilket gör att de lösa jordlagren successivt eroderas och har redan i omgångar rasat ned mot Snytsbogruvan i norr i sådan omfattning att stödet för västra sektionens norra sida gått förlorat. Figur 2. Hela bron sedd från nordost. Östra sektionens östra fäste vilar på den norra sidan på en bergklack (figur 3 och 11) medan den södra sidans östra fäste vilar på en grov granrot (figur 10). Norra sidans bärlina har stöd av träkloss på bergklack vid ungefär halva spännvidden (figur 15). Östra sektionens västra fäste på norra sidan utgörs av bergklack (figur 8). Östra sektionens västra fäste på södra sidan utgörs av bergklack (figur 7). 73

Figur 3. Östra sektionen från nordost. Östra sektionens norra bärlina vilar på bergklack i öster. Figur 4. Västra sektionen från nordost. Västra sektionen vilar på östra sektionen och förbinds via ett kort trappsteg (fig 8). Västra sektionen är byggd av regelvirke som ursprungligen vilat på lösa jordlager samt är i väster fixerat i två ursprungligen vertikala cementplintar i lösa jordlager (figur 14). Observera vridningen i västra sektionens träkonstruktion där de lösa jordlagren rasat ned mot norr och tagit bort stödet för konstruktionen (se även bild 12, 13) 74

Figur 5. Västra sektionen från söder. Västra sektionens västra stödpunkt är på södra sidan fixerad i cementstolpe med ingjutet vinkeljärn (=staketstolpe) av stål. Hela södra sidan av träkonstruktionen vilar på lösa jordlager. Västra sektionens östra ände vilar dels på rotsystemet till en grov tall och dels på östra sektionens västra fäste, vilket i sin tur på södra sidan vilar på en bergklack (se figur 6 och 7). 75

Figur 6. Östra sektionen från sydost. Östra sektionens västra stödpunkt utgörs av en bergklack (se figur 7) med lite lösa jordlager. En grov tall på södra sidan av bron har sina rötter in under västra sektionen samt i sprickor under västra fästpunkten. Östra sektionens södra bärlina har stöd av en vertikal stolpe som vilar på en sprucken och delvis lös bergklack/sten (se figur 9). 2.1. Berggrund och jordlager under västra sektionen Under den västra sektionen finns ett 0,1 m - nära 2 meter mäktigt löst jordlager bestående av grusig-sandig morän med enstaka kullerstenar samt ett lager av humus och gamla rotrester. Jordlagrets mäktighet minskar österut. Jordlagret vilar på en från väster mot öster utsträckt bergklack. Se figur 2, 4, 12 och 13. Klackens bredd är i höjd med brons västra fäste, och under jordlagren, ca 4-5 meter för att mot öster smalna av och är vid västra sektionens slut (=östra sektionens västra fäste) ca 1,5-2 meter bred. Att döma av mängden rotrester i de lösa jordlagren kan man anta att de lösa jordlagren under västra sektionen ursprungligen var stabiliserade av växtlighet och rötter när bron en gång anlades. Denna växtlighet är nu borta och det finns ingen sammanhållande kraft kvar vilket gör att de lösa jordlagren successivt eroderas och har redan i omgångar rasat ned mot Snytsbogruvan i norr i sådan omfattning att stödet för västra sektionens norra sida gått förlorat. Berggrunden under de lösa jordlagren utgörs av en finkornig ost-västligt strykande och vertikalt stående, bandad meta-vulkanit med en mycket väl utvecklad stänglighet brant mot väster. Berggrundens sprickighet är normal och bildar relativt stora block, definierade av stängligheten och sprickor utvecklade normalt mot stängligheten. I kanten på gruvhålen finns rester av bandad 76

järnmalm och skarn och en brant stående, ungefär ost-västlig skivighet parallellt med bandningen är tydlig på både norra och södra sidan av bron (se figur 6 och 8). Figur 7. Östra sektionens norra och södra bärlinor vilar på berg och lite lös jord. Berget är sprickigt, men bedöms för närvarande vara stabilt. Bergklackens stabilitet kan förbättras genom några bergbultar och genom rensning. 2.2. Västra sektionens träkonstruktion Västra sektionen är byggd av regelvirke vilket bedöms vara friskt. Konstruktionen (figur 13) har dimensionerats för att i hela sin längd ha stöd av de lösa jordlagren och är i väster fixerad i två ursprungligen vertikala cementplintar i lösa jordlager (figur 14). Cementplintarna har ingjutna vinkeljärn som också fungerar som staketstolpar. Den västra sektionen överlappar i öster den östra sektionen (figur 8 och 12) och förbinds med denna via ett kort trappsteg. Ca 2 meter väster om trappsteget vilar bron på den södra sidan delvis på rotsystemet till en grov tall vars rötter sträcker sig in under bron (figur 6). Som tidigare beskrivits har de lösa jordlagren rasat undan på stor del av den norra sidan och därmed har en stor del av stödet för regelvirkeskonstruktionen försvunnit och träkonstruktionen har därför börjat falla ned/vrida sig mot norr (figur 12, 13). Cementplinten på norra sidan har också förlorat sitt stöd då de lösa jordlagren rasat undan (se figur 14) och lutar nu utåt samt går enkelt att rucka. I dagsläget finns inget som hindrar fortsatt erosion av de lösa jordlagren och på sikt är det stor risk att allt stöd för västra sektionen kommer att eroderas bort. 77

Figur 8. Skarven mellan östra sektionens västra fäste och östra sektionens östra fäste sedd från nordost. Östra sektionens norra bärlina vilar på bergklack med lite lös jord (se även figur 7 som visar samma punkt från undersidan av bron). 78

Figur 9. Östra sektionens södra bärlinas stödstolpe på södra sidan. Stödstolpen vilar löst och utan sidledes fixering på en sprucken bergklack/sten. Stolpen och stenen kan relativt enkelt fixeras genom att gjuta en klack och fixera stolpen med en bult. 2.3. Östra sektionens träkonstruktion Östra sektionen är konstruerad med två grova fyrkantiga bärlinor som är förbundna med regelvirke och trallvirke. Allt virke som kunde observeras bedöms vara friskt. Den norra bärlinan vilar i öster och i väster på en bergklack (figur 3 och 11 samt figur 8). Den södra bärlinan vilar i öster på en grov granrot (figur 10) och i väster på en bergklack med lite lös jord (figur 7). Norra sidans bärlina har stöd av träkloss på bergklack vid ungefär halva spännvidden (figur 15) och södra bärlinan har stöd av en vertikal stolpe som utan sidledes fixering vilar på en sprucken och delvis lös bergklack/sten (se figur 9). Den södra bärlinan vilar delvis på rotsystemet från en grov tall på södra sidan av bron och rötterna sträcker sig in under västra sektionen samt har nedträngt i sprickor i berget söder om östra sektionens västra fästpunkt. 79

Figur 10. Östra sektionens östra fäste från sydväst. Den södra bärlinan vilar på en grov granrot. Granens rotsystem sträcker sig under hela östra brofästet. 2.4. Berggrund och jordlager under östra sektionen Den östra sektionen utgörs av fortsättningen på den bergklack som finns under västra sektionen. Jordlagret varierar i mäktighet från mer än två meter inom anfartsområdet längst i öster (figur 18) för att i höjd med trästaketets början vara ca 1 meter och, i höjd med östra sektionens östra fästpunkt, ca 0,1 m. Jordlagren är dåligt blottade men bedöms vara av samma art som på västra sidan, dvs grusigsandig morän med enstaka kullerstenar samt ett lager av humus och gamla rotrester. Berggrunden i klacken under de lösa jordlagren består av samma typ av bergarter som på västra sidan. Den centrala delen av bergklacken under östra sektionen är smal och når inte upp till kontakt med bron. Se figur 2, 6 och 7. Skivigheten i berggrunden är tydlig under östra sektionen och en ganska stor mängd malmblandat gråberg under östra sektionen har frostsprängts loss på norra sidan under den senaste tioårsperioden. Berget i östra sektionen är sprickigt och ytterliggare frostsprängning kommer säkert att ske, men berggrunden under de för bron relevanta bärande delarna bedöms för närvarande vara stabila. 80

Figur 11. Östra sektionens östra fäste sett från norr. Östra sektionens norra bärlina vilar på en sprickig bergklack. Sprickorna bedöms i nuläget inte vara genomgående och kan om de utvecklas fixeras med bergbult. I skarven mellan östra sektionen och de lösa jordlagren på östra anfarten har jordlagren på norra sidan rasat ned och ett snubbelhål har bildats just intill uppsteget på bron (se även figur 16 och 17). 81

Figur 12. Västra och östra sektionens norra sida sett från nordväst. Västra sektionens regelvirkeskonstruktion hänger utan stöd på den norra sidan där lösa jordlager rasat. Se även figur 13. 82

Figur 13. Västra sektionens norra sida sedd från norr. Norra sidans regelvirkeskonstruktion hänger lös i luften utan stöd av de lösa jordlagren. Stödpunkt på norra sidan i väster utgörs av cementplint, vilken dock (se figur 14) även den förlorat sitt stöd då de lösa jordlagren rasat undan. I dagsläget finns inget som hindrar fortsatt erosion av de lösa jordlagren vilket gör att allt stöd för västra sektionen riskerar att eroderas bort. Figur 14. Västra sektionens västra fäste på norra sidan. Sett från Öster. Cementplinten som hjälpligt fixerar västra sektionens regelvirke står lös utan stöd av jordlagren. I plinten är också västra anfartens staketstolpe fixerad. 83

Figur 15. Östra sektionens norra sida sett från nordväst. Östra sektionens norra grova bärlina har stöd mot bergklackar i såväl öst som väst (figur 6 och 7) samt på halva spännvidden av träkloss mot en bergklack. 84

Figur. 16. Bron sedd från östra landfästet. Observera snubbelhål i nedre hörnet där träkonstruktionen går i kontakt med de lösa jordlagren på östra anfarten (detalj i figur 17). 85

Figur 17. Östra landfästet med snubbelhål. 86

Figur 18. Östra anfarten. 3. Sammanfattande beskrivning Bron i Mossgruveparken sträcker sig i ungefärlig öst-västlig riktning och är belägen i den östra delen av Risbergsfältet. Hela brokonstruktionen är ca 15 meter lång och omedelbart öster och väster om själva bron finns ett område om ca 10 meters längd som fungerar som utsiktspunkt och leder fram besökaren till bron. Bron består av två sektioner som överlappar varandra på mitten. Den västra sektionen är byggd av regelvirke på ett underlag av lösa jordlager som i sin tur vilar på en bergklack. Den östra sektionen är i huvudsak fribärande på två grova fyrkantiga bärlinor sammanbyggda med regeloch trallvirke. Bärlinorna vilar på bergklackar samt har stöd nära mitten av träkloss och berg på norra sidan och av vertikal trästolpe på södra sidan. De lösa jordlagren under västra sektionen har rasat ut mot norr och den västra sektionen har därför börjat vrida sig och tippa ned mot norr. Norra plinten som fixerar det västra landfästet har förlorat stöd från de lösa jordlagren och plinten sitter nu löst. Bergklacken under den östra sektionen består av skivigt och sprickigt berg. Frostsprängning har orsakat ras av relativt stor mängd berg på norra sidan av bergklacken under den senaste tioårsperioden, men det frostsprängda berget bedöms i sig, inte ha haft någon bärande funktion för bron. 87