Provfiske Övre och Nedre Jovattnet samt Skälvattnet 2016

7--7 Rapport Provfiske Övre och Nedre Jovattnet samt Skälvattnet Tina Hedlund Aquanord AB

Innehåll Bakgrund... Fisketryck i området.... Material och metod... Resultat... Övre Jovattnet... Skälvattnet... 9 Nedre Jovattnet... Jämförelse mellan sjöar... 7 Öring... 7 Röding... 7 Diskussion och slutsatser... 8 Referenser... 8

Bakgrund Som en del av Storumans kommuns fiskeplan har nätprovfisken genomförts i de tre sjöarna Övre och Nedre Jovattnet samt Skälvattnet under. Detta har genomförts för att förbättra kunskapen om fiskbestånden i området och för att utgöra underlagsdata för de detaljerade fiskevårdsplaner som arbetats fram för vardera av det två fiskevårdsområdena för att kunna förvalta fisket i områdena på bästa möjliga sätt. De tre provfiskade sjöarna ligger i Jovattsdalen mellan Södra Storfjället i söder och Jofället i norr i en av de översta förgreningarna av Umeälvens vattensystem. Vattnet från Övre Jovattnet rinner via Jovattsån ned till Nedre Jovattnet och i den övre delen av Jovattsån mynnar även Skälvattnets utloppsbäck Skälvattsbäcken. Direkt uppströms Övre Jovattnet ligger ytterligare en sjö, Kalven, som sitter ihop med Övre Jovattnet via ett sund. Kalven har provfiskats vid tidigare tillfällen men däremot inte under. Figur. Översiktskarta över de tre provfiskade sjöarna och dess avrinningsområden. Övre Jovattnets avrinningsområde återfinns huvudsakligen på Södra Storfjällets norra sluttning, men ligger även delvis i Norge runt Bukksvattnet. Skälvattnet ligger rakt norr om Övre Jovattnet varför dess avrinningsområde utgörs av den västra delen av Jofjället. Övre Jovattnet är 8 ha till ytan, maxdjupet uppgår till cirka meter och stora delar av sjön utgörs av områden på meter eller mer vilket gör sjön till en förhållandevis djup sjö. De största vattendragen som mynnar i sjön är Autjejukke, Boxbäcken och Räutejukke samt inflödet via sjön Kalven. Skälvattnet är ca ha till ytan och maxdjupet uppgår liksom i Övre Jovattnet till cirka meter. Dess utloppsbäck Skälvattsbäcken är cirka tre kilometer lång och har en medelvattenföring på, m /s. Den mynnar i Jovattsån cirka, km nedströms Övre Jovattnet. Skälvattnet har endast en inloppsbäck som är stor nog att vara namngiven, Linbäcken, vilken mynnar i sjöns nordvästra del. Jovattsån, vilken binder ihop de tre provfiskade sjöarna, har ett totalt avrinningsområde på 7km, varav, km ned till Skälvattsbäckens mynning, där även gränsen mellan Joesjös fiskevårdsområde (FVO) och Joeströms FVO går. Joesjö FVO förvaltar därför bl.a. Övre Jovattnet, Skälvattnet och Jovattsån ned till Skälvattsåns mynning medan Joeströms FVO bl.a. förvaltar den nedre delen av Jovattsån samt Nedre Jovattnet. Vattenföringen i Jovattsån uppgår till, m /s vid Skälvattsbäckens utlopp, ökar till 7,7 m /s vid inflödet i Nedre Jovattnet och har ökat ytterligare till,7 m /s i sjöns utlopp där det totala avrinningsområdet uppgår till km. Det största inflödet till Nedre Jovattnet sker därmed via Jovattsån men även Storbäcken som avvattnar Södra Storfjället bidrar med en väsentlig andel till sjön. Sjön är ha till ytan, maxdjupet uppgår till meter och medeldjupet är endast cirka,8 meter, vilket gör den till en förhållandevis grund fjällsjö. Fisketryck i området. Fisket i Skälvattnet sker huvudsakligen genom pimpelfiske samt med nät av två fiskerättsägare enligt uppgift från FVO. Totalt uppskattas nätfisket till - nätnätter per år men minskar allt eftersom. I Övre Jovattnet tillåts fiske med sju nät per natt för delägarfastigheter och endast delägaren har rätt att nyttja detta. Inga uppgifter om det totala fisketrycket finns däremot. I Jovattsån är endast flugfiske tillåtet från vägbron ca 7 meter nedan utloppet från övre

Jovattnet och ned till kraftledningen nedströms Storbäckens mynning. Flugfiskesträckan är därmed ett samarbete fiskevårdsområdena emellan. Ungefär meter nedströms vägbron finns dock en tröskel som anses utgöra delvis vandringshinder för fisk och som även hindrar elritsan i ån att sprida sig längre uppströms. Tröskeln bedöms emellertid utgöra vandringssvårigheter även för öringen och rödingen i ån. Rödingen påträffas emellertid huvudsakligen vintertid i ån samt sporadiskt i åns övre delar under sommaren. I Nedre Jovattnet är pimpelfiske populärt och framhålls som ett lättillgängligt och familjevänligt fiske. Även nätfiske sker, men är endast tillåtet för medlemmar inom fiskevårdsområdet. Uppgifter om det totala fisketrycket saknas däremot, liksom i Övre Jovattnet. Material och metod Under den första veckan i augusti genomfördes nätprovfisken i de tre sjöarna med bottensatta nordiska översiktsnät (Norden) enligt standardiserad metodik. Antalet nät minskades dock i förhållande till vad standarden anger för de tre sjöarna utifrån deras storlek och maxdjup. I Nedre Jovattnet anger standarden att 8 nätansträngningar skall genomföras då sjöns djup överskrider meter. I praktiken var området som var djupare än meter mycket begränsat (figur ) och om maxdjupet istället angivits till meter skulle nätansträngningar ha genomförts. Av ekonomiska skäl valdes dock att endast genomföra anstängningar. I Övre Jovattnet där standarden återigen anger att 8 ansträngningar skall genomföras krymptes insatsen dock ännu mer efter diskussion med FVO och följande omstruktureringar av planeringen. Budgeten för projektet var framtagen för att genomföra motsvarande insats i Övre och i Nedre Jovattnet. Då FVO efter att budgeten tagits fram och finansiering sökts framförde tydliga önskemål om att även provfiska Skälvattnet så omfördelades därför resurserna mellan dessa två sjöar, varför antalet nätnätter minskade. Bedömningen utifrån de resultat som provfiskena gav är dock att provfisket i Nedre Jovattnet ger en mycket bra bild av fiskbeståndet, provfisket i Övre Jovattnet ger en relativt bra bild av hur fiskbeståndet ser ut och provfisket i Skälvattnet ger en översiktlig bild av fiskbeståndet i sjön. Inför nätläggningarna lodades sjöarna översiktligt för att näten skulle kunna spridas inom de standardiserade djupintervallen (tabell ). Antalet nät fördelades därefter så långt som möjligt jämnt mellan djupintervallen, även om ett antal nät hamnade på gränsen mellan två intervall. Tabell. Fördelning av antalet nät inom de olika djupintervallen. Sjö Första läggning Sista vittjning - m. - m. - m. - m. - m. - m. Totalt st. Övre Jovattnet -8- -8- Skälvattnet -8- -8- Nedre Jovattnet -8- -8- Inom varje djupintervall fördelades näten slumpmässigt både gällande placering och riktning. I samband med nätläggningen ritades alla nät in på karta (figur, 8 och ). Dessutom mättes siktdjupet för att bedöma ljus- och produktionsförhållandena i sjön, samt vattentemperaturen för att undersöka förekomsten av språngskikt. Vid nätupptagningen och följande urplockning hölls fisken från varje nät separerad. All fisk som fångades vid provfisket artbestämdes samt längdmättes och vägdes individuellt. Dessutom provtogs alla öringar samt rödingar med avseende på ålder, kön, könsmognad och köttfärg för könsmognads- och tillväxtanalyser. Hos de flesta öringar och rödingar undersöktes även maginnehållet översiktligt för bedömning av fyllnadsgrad och födoval. Samtidigt gjordes en översikt av parasiteringsgraden hos dessa arter.

Temperatur C Resultat Övre Jovattnet Övre Jovattnet provfiskades med tio nätansträngningar under en natt vilka vittjades -8- (figur och ). Figur. Foto över Övre Jovattnet strax efter nätupptagning. Vattentemperaturen uppgick vid provfisket till, grader vid ytan för att sedan sjunka till, grader på meters djup. Temperaturprofilen var inte helt okomplicerad och innehöll två språngskikt vid, respektive 9, meters djup med något mindre temperaturförändringar över, mellan och nedan dessa djupzoner (figur ). Siktdjupet uppgick till hela 9, meter vilket är ett mycket stort siktdjup enligt Naturvårdsverket. Figur. Vattentemperatur i Övre Jovattnet vid provfisket. 8 8 Djup m Figur. Djupkarta över Övre Jovattnet samt översiktsnätens placeringar. Siffrorna invid näten anger numreringen på dobben (nätnumret). Fångsten blev elva rödingar och sex öringar med en total vikt på,89 kg, vilket var en mycket låg totalfångst per ansträngning (CPUE) räknat både i antal och vikt (tabell ) (Kinnerbäck ). Uppdelat på arter så var öringens täthet och vikt per nät inom det normala intervallet för liknande sjöar medan rödingens täthet var normal men dess vikt per nät var mycket lågt. Rödingen var därmed mycket liten i jämförelse med i andra sjöar, vilket även var uppenbart redan vid vittjningen då medelvikten endast uppgick till 7g.

Antal Antal Antal Tabell. Resultat vid provfisket i Övre Jovattnet. Antal CPUE antal Total vikt g CPUE vikt g vikt g Maxvikt g Minlängd mm Maxlängd mm längd mm Röding, 87 8,7 7 8 7 Öring, 79 7,9,, Totalt 7,7 89 89, CPUE var väsentligt lägre än vid de tidigare provfisketillfällena, detta trots att fångsterna varit låga vid alla tillfällen i relation till andra liknande sjöar (Kinnerbäck ). Vid provfisket placerades dock näten strax utanför Kalvens utlopp i sjön. I Kalven samt inom meter utanför utloppet i Övre Jovattnet råder totalt nätfiskeförbud och de tidigare provfiskena i Kalven har visat på goda fiskbestånd i sjön, vilket kan ha gett gynnsamma men inte helt rättvisande resultat för sjön som helhet vid provfisket. Detta förklarar däremot inte skillnaderna jämfört med provfiskena som utfördes 998 och. Rödingen hade även minskat i storlek jämfört med vid tidigare provfisketillfällen, speciellt i jämförelse med. Kombinationen av ett minskat antal rödingar och en minskad medelvikt medförde att rödingfångsten i vikt per nät hade minskat extremt mycket (tabell ). Öringen hade däremot ökat i storlek jämfört med tidigare och det var framförallt en individ på, cm och, kg som orsakade den kraftigt förhöjda medelstorleken. Även borträknat denna individ hade dock öringens medelvikt ökat i sjön jämfört med de två sista provfisketillfällena. Tätheten av öring hade dock samtidigt minskat jämfört med tidigare. Tabell. Resultat vid samtliga provfisken i Övre Jovattnet. Längden anges i mm och vikten i g. Totalt Röding Öring CPUE antal CPUE vikt CPUE antal CPUE vikt längd vikt CPUE antal CPUE vikt längd vikt 998,,,, 8,9 8,9,7 9, 8, 89,7, 7,7,, 7, 9, 9, 9,8 97,, 7,, 99, 9, 88,, 8,8,7,7 89,, 8,7 7, 7,9,, Längdfördelning Längdfrekvensdiagrammet visar tydligt skillnaden i storlek mellan de fångade öringarna och rödingarna i Övre Jovattnet. De fåtaliga öringar som fångades hade en spridning mellan och mm i längd medan rödingen endast varierade mellan 8 och 7 mm (figur ). Jämfört med tidigare år hade rödingen minskat betydligt i storlek (längd) medan öringens storlek istället hade ökat på motsvarande sätt (figur och 7). Röding Öring Figur. Längdfrekvensdiagram i Övre Jovattnet. Röding -98 Röding - Röding - Röding- Öring -98 Öring- Öring - Öring - Figur. Längdfrekvensdiagram för röding i Övre Jovattnet. Figur 7. Längdfrekvensdiagram för öring i Övre Jovattnet.

Vikt g Vikt g Antal Tillväxt Röding Öring Den låga medelstorleken hos rödingen i Övre Jovattnet kunde endast delvis förklaras av att medelåldern var låg hos de fångade individerna (figur 8). Ålders- och tillväxtanalysen visade dock att rödingen även hade en mycket dålig tillväxt i sjön och att viktökningen nästan helt stannade av redan vid tre års ålder (figur 9) medan tillväxten i längd bromsades upp något senare (figur ). Tillväxten i vikt var därmed väsentligt sämre än i andra sjöar inom Storumans och Vilhelmina kommuner (figur 9). + + + + + + + 7+ Ålder Figur 8. Åldersfrekvensdiagram hos öring och röding i Övre Jovattnet. 8 Övre Jovattnet röding Övre Jovattnet röding 8 Figur 9. Tillväxtanalys hos röding i Övre Jovattnet. Jämförelse med röding inom Storuman och Vilhelmina kommuner (Aquanord AB). 8 Figur. Tillväxtanalys hos röding i Övre Jovattnet. Jämförelse med röding i Norrlands inland mellan trädgränsen och högsta kustlinjen (Kinnerbäck ). De två största öringarna hade en mycket god tillväxt i Övre Jovattnet medan de mindre individerna som fångades vid provfisket däremot uppvisade en väsentligt sämre tillväxt, vilken även var sämre än andra öringar i referensmaterialen både i vikt och längd (figur och ). Övre Jovattnet öring 7 Övre Jovattnet öring 8 Figur. Tillväxtanalys hos öring i Övre Jovattnet. Jämförelse med öring inom Storuman och Vilhelmina kommuner (Aquanord AB). 8 Figur. Tillväxtanalys hos öring i Övre Jovattnet. Jämförelse med öring i Norrlands inland mellan trädgränsen och högsta kustlinjen (Kinnerbäck ).

Antal Vikt g Vikt g Åldersbestämningen visade dessutom att tillväxten hos rödingen inte bara var dålig utan även hade försämrats jämfört med både provfisket 998 och (figur ). Öringens tillväxt var däremot jämförbar med de tidigare provfisketillfällena och de två största öringarna uppvisade en väsentligt förbättrad tillväxt (figur ). Röding medel Röding 998 Röding Röding 8 Ålder (tillväxtsäsonger) Figur. Tillväxt hos röding i Övre Jovattnet. Jämförelse med röding inom Storuman och Vilhelmina kommuner (Aquanord AB). 8 8 Öring medel Öring 998 Öring Öring 8 Ålder (tillväxtsäsonger) Figur. Tillväxt hos öring i Övre Jovattnet. Jämförelse med röding i Norrlands inland mellan trädgränsen och högsta kustlinjen (Kinnerbäck ). Djupfördelning Som förväntat fångades öringen generellt grundare än rödingen. Rödingen var spridd mellan, meter och meters djup med de största fångsterna i intervallet - meter där även de dubbla språngskikten fanns belägna. Öringen fångades däremot mellan,, meters djup varav den största öringen fångades djupast och möjligen var på jakt efter mindre rödingar att fånga (figur ). Röding Öring - - - - - - Djupintervall Figur. Djupfördelning av fångsterna i Övre Jovattnet. Könsmognad Det finns ofta ett motsatsförhållande mellan tillväxt och könsmognad hos fisk eftersom könsmognadsprocessen, framförallt rombildningen hos honorna, är så energikrävande att tillväxten vanligen minskar. I en sjö med goda näringsförhållanden och därmed bra födotillgång satsar fisken därför ofta på att skjuta upp leken något år, för att hinna växa sig ännu större och därmed kunna bilda en ännu större mängd rom/mjölke, vilket i sin tur ger upphov till fler avkommor. I en sjö med dålig näringstillgång och hård konkurrens, känner fisken istället på sig att den bästa strategin är att leka vid en lägre ålder och/eller storlek och hinna få några avkommor alls (även om dessa i så fall blir färre), än att riskera att dö i förtid och inte kunna leka överhuvudtaget. Naturligtvis återfinns dock alla kombinationer av dessa två strategier i naturen beroende på de lokala förutsättningarna i sjöarna. Både honorna och hanarna av röding i Övre Jovattnet började könsmogna redan vid en storlek om cirka -7 cm eller cirka + i ålder. Ingen hade dock hunnit utvecklats tillräckligt mycket för att de med säkerhet skulle leka i höst. En liten individ var dock i för dåligt skicka för att könsbestämma, men var inte heller könsmogen (tabell ). Hos den fångade öringen var det ett för stort glapp i längdfördelningen i fångsten för att säkert kunna avgöra vid vilken storlek som öringen könsmognade. De två största öringarna var båda hanar och skulle leka i höst men av de övriga individerna var det bara en hona på cm och + i ålder som börjat könsmogna. Processen hade dock inte hunnit tillräckligt långt för att hon skulle leka under hösten. Sammantaget innebär detta att andelen lekmogen röding i Övre Jovattnet var mycket liten. Inom öringbeståndet var förhållandet något bättre, dock påträffades ingen lekmogen hona. Tabell. Könsmognad i Övre Jovattnet. Röding Öring Ej könsmogen Könsmogen Varav lek i år Totalt Ej könsmogen Könsmogen Varav lek i år Totalt Hona 7 Hane ev. Obestämt kön 7

Födoval Rödingen hade uteslutande ätit zooplankton av olika slag och tre av individerna hade även specialiserat sig på de i storlek mindre hinnkräftorna. Fyllnadsgraden i magarna varierade mellan % och % med ett medelvärde på,%. Födotillgången var dock uppenbarligen inte tillräcklig trots det minskade rödingbeståndet då rödingens konditionsfaktor var extremt dålig och endast uppgick till, i medeltal. Ett värde på cirka, motsvarar en fisk i normal kondition. Den zooplanktonprovtagning som genomfördes under hösten visade trots detta på förekomst av större predationskänsliga hoppkräftor, vilket visade att predationstrycket i den fria vattenmassan från exempelvis röding var relativt lågt. Resultaten visade dock samtidigt på en låg biomassa av zooplankton och därmed näringsfattiga förhållanden och en låg produktion i sjön. Öringen livnärde sig däremot på bottenlevande insekter så som nattsländor, dagsländor, snäckor och kräftdjuret Gammarus. Två av magarna var dock helt tomma vilket sänkte medelvärdet för fyllnadsgrad till % (de övriga hade mellan -% fyllnadsgrad). Öringens födotillgång var därmed sannolikt bättre än rödingens då konditionsfaktorn uppgick till,9 i medeltal. Parasitering Endast hos de två största öringarna noterades parasiter och dessa hade båda många binnikemaskcystor på tarmarna (ca st. hos den största öringen och ca st. hos den näst största öringen). Trots detta uppvisade dessa öringar de högsta konditionsfaktorerna, varför de inte verkade speciellt påverkade av parasiteringen. 8

Temperatur C Skälvattnet I Skälvattnet lades fem nät ut under en natt mellan -8- och -8- (figur och 8). Figur. Foto över Skälvattnet vid nätläggning. Vattentemperaturen uppgick vid provfisket till,7 grader vid ytan för att sedan drastiskt sjunka till,7 grader på meters djup. Ett språngskikt uppmättes mellan cirka fem och nio meters djup, inom vilket intervall hela temperaturförändringen skedde (figur 7). Siktdjupet uppgick till,7 meter vilket anges som ett stort siktdjup enligt Naturvårdsverket (999). 8 8 Djup Figur 7. Vattentemperatur i Skälvattnet vid provfisket. Figur 8. Djupkarta över Skälvattnet samt översiktsnätens placeringar. Siffrorna invid näten anger numreringen på dobben (nätnumret). Vid provfisket fångades fjorton rödingar, en öring samt en elritsa. Den sistnämnda arten var inte tidigare känd i sjön men har sannolikt vandrat upp från Nedre Jovattnet via Jovattsån och Skälvattsbäcken. Den totala vikten var,7 kg vilket gav en fångst per nät på, fiskar och,kg (tabell ). Fångsten var därmed mycket liten både i antal och i vikt (Kinnerbäck ). Uppdelat på enskilda arter så var båda arternas täthet och vikt per nät inom det normala intervallet för liknande sjöar. vikten var dock förhållandevis låg hos både rödingen och öringen. Tabell. Resultat vid provfisken i Skälvattnet. Antal CPUE antal Total vikt g CPUE vikt g vikt g Maxvikt g Minlängd mm Maxlängd mm längd mm Röding,8, 87 7 9, Öring, 9 8 9 9 Elritsa,, 8 Totalt, 7, 9

Antal Antal Antal CPUE hade minskat betydligt jämfört med det tidigare provfisketillfället, vilket framförallt berodde på att öringen nästintill hade försvunnit ur fångsten (tabell ). Den enda öring som fångades var dessutom mycket smalare och i sämre kondition än de öringar som fångades. Fångsten av röding hade ökat marginellt i antal jämfört med men minskat i vikt per nät, vilket även innebär att de hade blivit mindre i storlek. Dessutom hade konditionsfaktorn minskat hos rödingen från,8 till,7 vilket visade att de var i väsentligt sämre kondition än tidigare. Tabell. Resultat vid samtliga provfisken i Skälvattnet. Längden anges i mm och vikten i g. Totalt Röding Öring Elritsa CPUE CPUE antal vikt CPUE antal CPUE vikt längd vikt CPUE antal CPUE vikt längd vikt CPUE antal CPUE vikt längd vikt, 9,,, 9,,7,, 78, 8,,,,8, 9,,,,8 9, 9,,, 8 Längdfördelning Storleksfördelningen hos rödingen var bättre och mer spridd i Skälvattnet än i Övre Jovattnet (figur och 9). Rödingarna var emellertid uppdelade i två olika storleksklasser, vilka delvis motsvarades av olika åldersklasser (figur ). Röding Öring Elritsa Figur 9. Längdfrekvensdiagram i Skälvattnet. Rödingen hade fått en ökad spridning i storlek jämfört med vid det föregående provfisket och den minskade medellängden orsakades av att antalet individer mellan och cm ökat på bekostnad av rödingar mellan - cm vilka däremot hade minskat (figur ). Förändringen i storleksfördelningen hos öring utgjordes uteslutande av den nästan totala frånvaron av öring i fångsten under (figur ). Röding - Röding - 7 Öring- Öring - Figur. Längdfrekvensdiagram hos röding i Skälvattnet. Figur. Längdfrekvensdiagram hos öring i Skälvattnet.

Vikt g Vikt g Antal Tillväxt Åldersfördelningen hos röding i Skälvattnet visade på två förhållandevis starka årsklasser + respektive +, d.v.s. rödingar som kläckts och (figur ). Den enda öring som fångades var + i ålder. Tillväxtkurvorna för Röding Öring rödingen visade på en relativt normal tillväxt i både längd och vikt under de första tre åren men som därefter stannade av, framförallt med avseende på viktökning (figur och ). Tillväxten hos rödingen hade även försämrats något vid provfisket jämfört med vid det tidigare provfisket, trots att tillväxten för rödingar äldre än + redan var låg vid det tidigare fisket. Den enda öring som fångades hade en dålig tillväxt, både i avseende på längd och vikt (figur och ). Inte heller vid det tidigare provfisket var dock tillväxten bra utan var + + + + under det normala för liknande sjöar. Ålder + + + 7+ Figur. Åldersfrekvensdiagram över öring och röding i Skälvattnet. Röding- Röding - Röding- Röding - 8 Figur. Tillväxtanalys hos röding i Skälvattnet. Jämförelse med röding inom Storuman och Vilhelmina kommuner (Aquanord AB). 8 Figur. Tillväxtanalys hos röding i Skälvattnet. Jämförelse med röding i Norrlands inland mellan trädgränsen och högsta kustlinjen (Kinnerbäck ). Öring - Öring - Öring - Öring - 8 8 Figur. Tillväxtanalys hos öring i Skälvattnet. Jämförelse med öring inom Storuman och Vilhelmina kommuner (Aquanord AB). 8 Figur. Tillväxtanalys hos öring i Skälvattnet. Jämförelse med öring i Norrlands inland mellan trädgränsen och högsta kustlinjen (Kinnerbäck ).

Antal Djupfördelning Öringen och elritsan fångades båda på det grundaste nätet. Av rödingarna fångades nio av fiskar mellan 9, och, meter, en röding fångades på det djupaste nätet på ca meters djup och fyra rödingar på det näst grundaste nätet mellan,, meters djup. De allra flesta rödingarna fångades därmed, liksom i Övre Jovattnet, i det område av sjön där vattentemperaturen sjönk snabbast och där det breda språngskiktet påträffades (figur 7). 7 Elritsa Röding Öring Figur 7. Djupfördelning av fångsten i Skälvattnet. Könsmognad Den öring som fångades i Skälvattnet hade inte hunnit bli könsmogen (tabell 7), vilket innebär att tidpunkten för detta hos öringhanarna troligen överstiger + i ålder och 9 cm i längd. Rödinghonorna började könsmogna vid en ålder om ca + eller ca cm i längd, men ingen av de honor som fångades hade hunnit utvecklat rommen tillräckligt för att bedömas som att de skulle leka i höst. Av de rödinghanar som fångades skulle de två största leka i höst, dessa var + respektive 7+ i ålder och, cm samt,7 cm i längd. Gränsen för könsmognad hos hanarna bedömdes utifrån resultaten vara cirka + i ålder och strax över cm i längd. Detta innebär att endast en liten del av rödingbeståndet utgjordes av lekmogen fisk. Tabell 7. Könsmognad i Skälvattnet. Röding Öring Ej könsmogen Könsmogen Varav lek i år Totalt Ej könsmogen Könsmogen Varav lek i år Totalt Hona 7 Hane Födoval Den enda öring som fångades hade ätit bottenfauna men hade en låg fyllnadsgrad i magen ( %). Av de rödingar som hade något i magsäcken hade alla utom en uteslutande levt på zooplankton, varav många av dem endast ätit små hinnkräftor. Dessa individer hade dock generellt en något högre fyllnadsgrad i magen än de rödingar som ätit både hinnkräftor och hoppkräftor. En röding hade även funnit Gammarus att äta som komplement till hinnkräftorna. Fyllnadsgraden hos de rödingar som hade något i magen uppgick till,% i medeltal varav de som uteslutande livnärt sig på hinnkräftor hade en genomsnittlig fyllnadsgrad på 8,%. Dessa individer hade däremot inte en högre konditionsfaktor än de övriga rödingarna, varför det inte verkar vara en lönsammare strategi att uteslutande leva på hinnkräftor i Skälvattnet jämfört med andra bytesdjur. Ingen zooplanktonprovtagning genomfördes dock i Skälvattnet under varför ingen jämförelse kan genomföras mellan magsäcksanalyserna och zooplanktonbeståndet i sjön. Parasitering Hos två av rödingarna påträffades binnikemaskcystor på tarmarna. Dessa båda hade delvis livnärt sig på hoppkräftor, vilket är en mellanvärd för dessa binnikemaskar, men verkade inte ha påverkats nämnvärt av parasiteringen då konditionsfaktorn inte avvek från de övriga rödingarnas värde. Konditionsfaktorn var dock mycket låg hos rödingen som medeltal och endast en individ, den största hanen, hade en något bättre kondition än övriga individer. - - - - - Djupintervall

Temperatur C Nedre Jovattnet Nedre Jovattnet provfiskades med totalt nät under två nätter mellan -8- och -8- (figur 8 och ). Figur 8. Foto över Nedre Jovattnet vid nätuppdagning den avslutande dagen. Båtföraren är Peter Lundström, Swenature AB som tillsammans med Tina Hedlund, Aquanord AB genomförde provfiskena. Vattentemperaturen uppgick vid provfisket till, grader vid ytan för att därefter sjunka till 8, grader vid botten på cirka meters djup. På grund av det relativt ringa djupet och den förhållandevis stora genomströmningen i sjön var temperatursänkningen relativt jämn och inget språngskikt påträffades därför (figur 9). Siktdjupet uppgick till, meter vilket anges som ett stort siktdjup enligt Naturvårdsverket (999). 8 8 Djup Figur 9. Vattentemperatur i Nedre Jovattnet vid provfisket. Figur. Djupkarta över Nedre Jovattnet samt översiktsnätens placeringar. Siffrorna invid näten anger numreringen på dobben (nätnumret). Den västra halvan av sjön fiskades den första natten och den östra halvan av sjön fiskades den andra natten. Totalt fångades fiskar på de tjugo näten med en total vikt på,78 kg (tabell 8). Huvuddelen av fångsten utgjordes antalsmässigt av elritsa med 87 individer, vilka tillsammans vägde mer än de rödingar som fångades. Även stycken öringar med en totalvikt på ca, kg fångades varav den största öringen vägde hela, kg (figur ). Dessutom fångades en småspigg i ett av näten. Denna hade sannolikt tillkommit till sjön via en äldre utplantering av småspigg i Jenaren på Jofjället för att utöka fiskens födotillgång i denna. Figur. Stor öring fångad i Nedre Jovattnet.

Antal Antal Fångsten per nät var på grund av det stora antalet elritsor normalt i antal, men av samma orsak var CPUE mycket liten i vikt räknat (Kinnerbäck ). Uppdelat på arter så var öringens täthet och vikt per nät normal, rödingen uppvisade en normal täthet per nät men en låg CPUE för vikt, den enda småspiggen uppvisade av förklarliga skäl mycket låg täthet och vikt per nät men de stora mängderna elritsa medförde att både tätheten och vikten av denna art var mycket hög för liknande sjöar (Kinnerbäck ). Tabell 8. Resultat vid provfisken i Nedre Jovattnet. Antal CPUE antal Total vikt g CPUE vikt g vikt g Maxvikt g Minlängd mm Maxlängd mm Röding, 7,, 8, Öring, 7,8, 8 98,8 Elritsa 87, 7,8,, Småspigg,, Totalt 7, 78 9 längd mm Längdfördelning I längdfrekvensdiagrammet framgår att det fanns två storleksklasser av röding i sjön, dels röding mellan 8- cm i längd och dels en mer spridd grupp mellan - cm i längd (figur ). Denna fördelning återkommer även i åldersfrekvensdiagrammet och beror därmed till stor del på olika åldersfördelningar inom sjön snarare än olika tillväxt. Även bland öringen återfanns flera toppar i längdfrekvensdiagrammet där de allra flesta öringar var mellan - cm i längd. En stor öring på, cm fångades samt tre individer över cm i längd. Även bland öringen förklaras en stor del av längdfördelningen i figur av åldersfördelningen i figur. Inga tidigare provfisken med nät har genomförts i Nedre Jovattnet varför inga jämförelser med tidigare provfiskeresultat kan genomföras. Figur. Längdfrekvensdiagram för öring och röding i Nedre Jovattnet. Tillväxt Rödingen i Nedre Jovattnet var uppdelad i två olika åldersklasser (figur ), dels +, d.v.s. individer födda under och dels de som var + till + i ålder, d.v.s. födda under och, vilket även återspeglades i Röding Öring längdfrekvensdiagrammet (figur ). Öringen uppvisade däremot en relativt stark årsklass född samtidigt som antalet unga öringar (+ och +) var oväntat högt. 8 Då öring kläcks och vanligen även växer upp under de första åren av sitt liv i rinnande vatten brukar så unga öringar fångas i nät vid provfiske i sjöar. En möjlig förklaring är att det är brist på lämpliga uppväxtområden för öring i tillrinnande vattendrag och de därför på grund av konkurrens vandrar ut till sjön vid en låg ålder. Spridningen i ålder var däremot relativt bra hos öringen med åtta olika åldrar representerade i fångsten. + + + + + Ålder + + 7+ 8+ Figur. Åldersfrekvensdiagram över öring och röding i Nedre Jovattnet. Rödingen i Nedre Jovattnet hade en mycket dålig tillväxt, framförallt i vikt räknat. De rödingar som var + i ålder ( tillväxtsäsonger) vägde endast en tredjedel av medelvärdet för andra rödingar som åldersbestämts av Aquanord AB inom Storuman och Vilhelmina kommuner (figur ). Tillväxten stannade av vid en ålder av ca +, när den i andra sjöar snarare accelererar vid denna ålder. Även öringen hade en dålig tillväxt i vikt med undantag för den största öringen i fångsten som hade haft en normal tillväxt för området (figur ). Hos både rödingen och öringen var även längdtillväxten förhållandevis dålig oavsett ålder (figur och 7). 9 8 7 Röding Öring

Antal Vikt g Vikt g Nedre Jovattnet röding Nedre Jovattnet röding 8 Figur. Tillväxtanalys hos röding i Nedre Jovattnet. Jämförelse med röding inom Storuman och Vilhelmina kommuner (Aquanord AB). 8 Figur. Tillväxtanalys hos röding Nedre Jovattnet. Jämförelse med röding i Norrlands inland mellan trädgränsen och högsta kustlinjen (Kinnerbäck ). Nedre Jovattnet öring Nedre Jovattnet öring 8 Figur. Tillväxtanalys hos öring i Nedre Jovattnet. Jämförelse med öring inom Storuman och Vilhelmina kommuner (Aquanord AB). 8 Figur 7. Tillväxtanalys hos öring Nedre Jovattnet. Jämförelse med öring i Norrlands inland mellan trädgränsen och högsta kustlinjen (Kinnerbäck ). Djupfördelning Liksom i de övriga sjöarna var fångades rödingen djupare än öringen (figur 8). Öringen fångades huvudsakligen på de grundaste näten (,-, m) medan rödingen med endast tre undantag fångades på, meter eller djupare i sjön. De flesta rödingar trängde därmed ihop sig i de djupaste delarna av Nedre Jovattnet där vattentemeraturen var något lägre. Röding Öring - - - - Djupintervall Figur 8. Djupfördelning av fångsten i Nedre Jovattnet.

Könsmognad Rödingen i Nedre Jovattnet verkade ha en mycket spridd ålder och storlek vid könsmognad. De tre hanar som var könsmogna var, och, respektive 9,9 cm i längd varav den minsta och största av dessa skulle leka i höst. Samtidigt påträffades sex hanar mellan cm och, cm i längd som inte uppvisade tecken på könsmognad. Även bland honorna var spridningen stor, men könsmognaden bedömdes inträffa vid cirka cm eller fyra tillväxtsäsonger. Mer än hälften av honorna över denna storlek var dock ännu inte könsmogna. Inte hos någon av de fångade rödinghonorna hade rommen utvecklats tillräckligt mycket för att de skulle bedömmas leka i år (tabell 9). Hos öringhonorna inträffade könsmognaden så sent som vid ca cm och 7+ i ålder och endast den allra största öringhonan skulle leka i år medan ingen av öringhanarna, oavsett storlek eller ålder, uppvisade tecken på könsmognad. Tabell 9. Könsmognad i Nedre Jovattnet. Röding Öring Ej könsmogen Könsmogen Varav lek i år Totalt Ej könsmogen Könsmogen Varav lek i år Totalt Hona 8 Hane 9 8 8 Okänt Födoval Öringen hade till största delen ätit bottenfauna samt en del ytinsekter i Nedre Jovattnet. Fyllnadsgraden varierade mellan en helt full magsäck ( %) och tomma magar, med ett medelvärde på %. Två öringar hade fiskrester i magsäcken men förhållandevis tomma magar, en liten öring hade livnärt sig på zooplankton och fyra öringar hade levt på ytinsekter. Dessa sistnämnda hade högst fyllnadsgrad, 7% i medeltal, följt av de 7 individer som endast livnärt sig på bottenlevande organismer (,% fyllnadsgrad), varav den allra största öringen hade fyllt hela magsäcken med snäckor. Rödingen hade däremot till allra största delen livnärt sig på zooplankton varav hinnkräftorna stod för den största delen av dieten. individer hade endast livnärt sig på hinnkräftor, en hade ätit hinnkräftort och skalbaggar och ytterligare fem individer hade livnärt sig på en blandning av hinn- och hoppkräftor. Två rödingar hade helt eller delvis livnärt sig på musslor och annan bottenfauna och några rödingar hade helt tomma magsäckar. Fyllnadsgraden uppgick i medeltal till,% hos rödingen. Trots att rödingen huvudsakligen livnärt sig på zooplankton visade zooplanktonprovtagningen under hösten att även om produktionen var låg i sjön och zooplanktonbeståndet därmed glest så fanns det, i förhållande till andra arter, relativt gott om större hoppkräftor. Detta innebär att betestrycket av planktonätande fiskar som exempelvis röding var relativt lågt. Parasitering Hos sex av rödingarna påträffades mellan fem och binnikemaskcystor vardera på tarmarna. Två rödingar hade även parasiter i simblåsan. Bland öringen var det däremot bara en individ som hade binnikemaskcystor på tarmarna, sannolikt beroende på den lägre andelen zooplankton och framförallt hoppkräftor i dieten hos öringen. Födovalet och parasiteringsgraden återspeglades även i fiskens konditionsfaktor där öringen låg något under det normala med ett medelvärde på,9. Rödingen däremot hade en mycket sämre kondition och medelvärdet uppgick endast till,8 men det var däremot inte nödvändigtvis de individer som hade parasiter som uppvisade de lägsta konditionsfaktorerna.

Vikt g Jämförelse mellan sjöar Öring Öringfångsten, räknat i antal fiskar per nät, var störst i Nedre Jovattnet (tabell ), vilket även var den grundaste av de tre sjöarna och därmed bör ha en större andel öringhabitat än de två övriga djupare sjöarna. Övre Jovattnet uppvisade däremot en större fångst i vikt räknat per nät då medelvikten i denna sjö var väsentligt högre än i den nedre sjön (tabell ). Öringbeståndet i Skälvattnet var däremot nästan obefintligt och den enda öring som fångades var liten och mager. Den hade en konditionsfaktor på endast,8 i jämförelse med,9 i Nedre Jovattnet och,9 i Övre Jovattnet. Tabell. CPUE, jämförelse mellan sjöar. Övre Jovattnet Skälvattnet Nedre Jovattnet CPUE antal CPUE vikt g CPUE antal CPUE vikt g CPUE antal CPUE vikt g Röding, 8,7,8,, Öring, 7,9, 8, 7,8 Elritsa,,,,8 Småspigg,, Totalt,7 89,,, 7, 9 Tabell. storlek, jämförelse mellan sjöar. Övre Jovattnet Skälvattnet Nedre Jovattnet vikt g längd mm vikt g längd mm vikt g längd mm Röding 7, 9,,, Öring,, 9 9, 98,8 Elritsa 8,, Småspigg Trots att Nedre Jovattnet med sitt lägre medeldjup bör hysa en större andel lämpligt habitat för öring så var tillväxten bättre i Övre Jovattnet, framförallt hos de stora öringarna i fångsten (figur 9). Tillväxten i Skälvattnet var för den enda fångade öringen relativt likvärdig med den i Nedre Jovattnet. Figur 9. Jämförelse av tillväxt hos öring i de tre provfiskade sjöarna samt medelvärdet för övriga åldersbestämda öringar inom Storuman och Vilhelmina kommuner (Aquanord AB). Öringen i Nedre Jovattnet fångades huvudsakligen i de grunda områdena på mellan -, meters djup och hade livnärt sig på bottenfauna och ytinsekter. De uppvisade en fyllnadsgrad i magen på % i medeltal medan öringen i den djupare sjön Övre Jovattnet hade en fyllnadsgrad på % i medeltal. Dessa hade livnärt sig på bottenfauna och Gammarus och även dessa fångades i de förhållandevis grunda områdena på mellan,, meters djup. Öringen i Skälvattnet fångades på det grundaste nätet (,-,8m) och hade liksom i övriga sjöar livnärt sig på bottenfauna. Fyllnadsgraden var dock endast %. I samtliga av dessa sjöar har öringen därför i konkurrens med röding valt en nisch att leva i de grundare områdena och livnära sig på bottenlevande organismer med tillskott av ytinsekter i den grundare Nedre Jovattnet. Detta medför även att öringbestånden är känsliga för nätfiske då dessa oftast läggs i de grundare områdena i sjöarna. Den låga andelen önsmogen fisk visar även att öringbestånden inte är i balans för en god framtida rekrytering av yngel till sjöarna. Ett fortsatt högt fisketryck på större (könsmogen) öring kommer därför att leda till utebliven reproduktion och kraftigt försämrat öringbestånd. Röding Rödingbeståndet var störst i Skälvattnet, både i antal och i vikt per nät, följt av Nedre Jovattnet och med det minsta beståndet i den djupaste av de tre sjöarna; Övre Jovattnet (tabell ). Även rödingens storlek i vikt och längd följde samma mönster (tabell ), även om rödingen var småväxt och mager i samtliga sjöar. Konditionsfaktorn uppgick till endast,8 i Nedre Jovattnet,,7 i Skälvattnet och, i Övre Jovattnet. Som jämförelse räknas ett värde på, som normalt. Tillväxten var mycket dålig i samtliga sjöar även om de äldre rödingarna i Skälvattnet hade en marginellt bättre tillväxt än i de övriga två sjöarna (figur ). 8 8 Skälvattnet Övre Jovattnet Nedre Jovattnet 8 7

Vikt g I alla tre sjöar utgjordes födan helt eller huvudsakligen av zooplankton och till största delen av små hinnkräftor. I Skälvattnet hade en röding hittat en individ av det bottenlevande kräftdjuret Gammarus och i Nedre Jovattnet hade flera av rödingarna kompletterat födan med bottenfauna. Fyllnadsgraden var förhållandevis lika mellan sjöarna med,% i Nedre Jovattnet,,% i Skälvattnet och,% i Övre Jovattnet. I de två djupare sjöarna Övre Jovattnet och Skälvattnet påträffades de flesta rödingar inom djupintervallet - meter. Förekomsten av röding matchade även nivån på språngskiktet i de båda sjöarna varför de sannolikt var på födosök i dessa djupnivåer av sjön. I den grundare sjön Nedre Jovattnet, vilken saknade språngskikt, påträffades rödingen däremot i de djupaste delarna av Övre Jovattnet sjön, delvis mellan - meter men framförallt djupare än meter. Orsaken till detta är sannolikt en kombination av att rödingen är en kallvattensart och gärna söker sig till kallare delar av sjön när vattentemperaturen stiger men även på grund av den högre konkurrensen i de grundare områdena med det extremt talrika beståndet av elritsa i Nedre Jovattnet. Figur. Jämförelse av tillväxt hos röding i de tre provfiskade sjöarna samt medelvärdet för övriga åldersbestämda rödingar inom Storuman och Vilhelmina kommuner (Aquanord AB). 8 Diskussion och slutsatser Fångsterna per nät var mycket låga i samtliga sjöar med undantag för antalet individer per nät i Nedre Jovattnet. Det senare berodde dock på de mycket stora mängderna med elritsa som fångades i de grundare näten. Rödingen var även talrikare än öringen i alla de tre provfiskade sjöarna. Dessa var dock mycket små i samtliga sjöar och hade även en mycket dålig tillväxt. Få rödingar hade hunnit bli könsmogna och nästan ingen hade hunnit utveckla rommen eller mjölken tillräckligt för att det skulle bedömmas som sannolikt att de skulle leka i år. Öringen var däremot större i storlek och hade en högre konditionsfaktor i alla sjöarna än rödingen. Den levde huvudsakligen på bottenfauna i de grundare områdena i sjöarna vilket även medför de är känsligare för nätfiske än rödingen eftersom nätfiske ofta sker i de strandnära, grunda områdena. Rödingen som hittat sin egen nisch i sjöarna genom att gå djupare ned och leva på zooplankton utsätts därför möjligen för ett något mindre fisketryck men fick samtidigt en försämrad tillväxt. Bristen på öring i Skälvattnet tyder emellertid på ett relativt högt fisketryck på denna art i förhållande till produktionen av öring i sjön. I Nedre Jovattnet var spridningen i åldrar inom öringpopulationen god, men den låga tillväxten medförde ändå att öringen var förhållandevis liten i storlek. I Övre Jovattnet hade rödingen minskat i både storlek, antal och tillväxt jämfört med tidigare provfisken samtidigt som öringen ökat i storlek men blivit fåtaligare. I Skälvattnet hade öringen nästintill försvunnit samtidigt som rödingen blivit något mer talrik men mindre i storlek och med en minskad tillväxt. Vid provfisket påträffades även elritsa, vilket inte varit känt i sjön tidigare. Liksom övriga sjöar bedöms Skälvattnet vara mycket näringsfattig och med en låg produktion varför dimensionering av fisketrycket är väsentligt för fiskbestånden i sjön. Sannolikt är fisketrycket på öring högre än på röding i denna sjö. Nedre Jovattnet var den av sjöarna som uppvisar det bäst balanserade fiskbeståndet i ålders- och längdfördelning även om tillväxten hos både öringen och rödingen var låg. Fisketrycket från nätfiske är därför antagligen lägre i denna sjö än i de två andra sjöarna, även om pimpelfisket periodvis sannolikt kan vara intensivt. Det senare är dock inte lika selektivt mot stora individer. Zooplanktonprovtagningarna som genomfördes under hösten visade tillsammans med det stora siktdjupet i sjöarna, framförallt i Övre Jovattnet, samt den relativt dåliga tillväxten hos båda arterna i de flesta av sjöarna att de tre provfiskade sjöarna är mycket näringsfattiga. Detta medför att fiskproduktionen blir låg och att sjöarna därför blir känsliga för hur mycket fisk som fångas och plockas upp ur sjöarna. Fiskbestånden i samtliga av de tre provfiskade sjöarna bedöms vara för hårt fiskade i förhållande till vad bestånden klarar av för att bibehålla ett i storlek välstrukturerat bestånd med tillsgång till stora individer samt ett flertal lekmogna fiskar som bidrar till reproduktionen. Referenser Kinnerbäck, A.. Jämförvärden från provfisken, ett komplement till EQR8. Aqua reports :8 Institutionen för akvatiska resurser, SLU. s. Naturvårdsverket 999. Bedömningsgrunder för miljökvalitet. Sjöar och vattendrag. Rapport 9. s. Övriga källor Aquanord AB. 7. Sammanställning av åldersbestämda fiskar (opubl.) 8