1(15) Athen Landpromemoria: Grekland (uppdaterad 28 november 2016) Basfakta Officiellt namn: Huvudstad: Språk: Yta: Republiken Grekland, Elliniki Dimokratia Athen Nygrekiska 131 957 km² Folkmängd: 10 957 740 (2014) Religion: Grekisk-ortodox 97 %, muslimer 1,3 %, annan 0,7 % Statsskick: Parlamentarisk republik Statschef: President Prokopis Pavlopulos (sedan februari 2015) Regeringschef: Premiärminister Alexis Tsipras (sedan september 2015) Regeringspartier: Parlament: Regeringen som svors in den 23 september 2015 är en koalitionsregering bestående av Syriza och Oberoende Greker (ANEL) Βουλη των Ελληνων, (Vouli ton Ellinon), enkammarriksdag, 300 platser, ledamöter väljs genom direkta val för en period om 4 år Partier i parlamentet: Syriza, 145* mandat; Ny Demokrati/Nea Dimokratia, 75 mandat; Gyllene Gryning/Chrysi Avyi, 18 mandat; Panhellenska Socialistiska Rörelsen/PASOK-DIMAR, 17 mandat; Greklands Kommunistiska Parti/Kommounistikó Kómma Elládas (KKE), 15 mandat; Floden/To Potami, 11 mandat; Oberoende Greker/Anexartiti Ellines (ANEL), 10* mandat; Centerunionen/ Enosi Kentroon, 9 mandat. Senaste allmänna val: Parlamentsval 20 september 2015, lokalval 18 och 25 maj 2014 Nästa ordinarie val: Parlamentsval 2019, lokalval maj 2019 * Sedan valet har Syriza och ANEL tappat ett mandat vardera på grund av ledamöter som hoppat av. De nuvarande mandaten för partierna är således 144 respektive 9.
2 (15) Valuta: Euro (EUR) BNP: 176 miljarder EUR (Eurostat löpande priser 2015), 177,5 miljarder EUR (prognos 2016) BNP/capita: 16 200 EUR (Eurostat löpande priser 2015, jfr Sverige 45 300 EUR) Tillväxt: -3,9 % (2013), +0,8 % (2014), -0,2 (2015) Inflation: -1,3 % (2014), -1,7 % (2015), -0,3 % (oktober 2016) Arbetslöshet: 23,2 % (juli 2016) Budgetunderskott: Procent av BNP, 12,7 (2013), 3,5 (2014), 7,6 (2015) Statsskuld: 317,1 miljarder EUR, motsv. 177,1 % av BNP (Eurostat 2014), 312 miljarder EUR, motsv. 177,4 % av BNP (Eurostat 2015) Export (varor och tjänster): 25,9 miljarder EUR (OECD 2015) Import (varor och tjänster): 43,6 miljarder EUR (OECD 2015) Bytesbalans: -1,8 % av BNP (2015) Viktiga exportmarknader: Turkiet, Italien, Tyskland, Bulgarien, Cypern, USA och Storbritannien Viktiga importleverantörer: Ryssland, Tyskland, Italien, Saudiarabien, Kina, Nederländerna och Frankrike Viktiga exportprodukter: Petroleumprodukter, livsmedel, industriprodukter, kemiska produkter Bistånd: 0,11 % av BNI (2015); absolut största mottagare var NGO:s som arbetade med flyktingkrisen i Grekland. Därutöver var Albanien och Ukraina största mottagare (OECD 2014).
3 (15) Historia Grekland vann befrielsekriget mot det Osmanska riket 1829 med hjälp av Frankrike, Ryssland och Storbritannien. Efter första världskriget tvingades Turkiet att till Grekland avstå territorium kring det grekdominerade Smyrna i Mindre Asien och ytterligare en del av det europeiska Thrakien. I Grekland fanns storslagna drömmar om ett återupprättande av grekiskt storvälde och en militäraktion påbörjades 1920. Militäraktionen nådde nästan ända fram till Ankara innan turkarna slog tillbaka och helt drev ut grekerna ur Mindre Asien. Efter denna, enligt grekerna själva, 'den stora katastrofen', reglerade freden i Lausanne 1923 i stort sett dagens grekiska gränser med undantag av Tolvöarna som italienarna tvingades lämna till Grekland efter andra världskriget. Därtill genomfördes en jättelik folkomflyttning av över en miljon greker från Turkiet till Grekland och närmare 400 000 turkar i motsatt riktning. Vid andra världskrigets utbrott styrdes Grekland av en diktator, Ioannis Metaxas. Grekland attackerades av Italien (1940) och blev därefter ockuperat av Tyskland (1941-44). Striderna i landet förlängdes efter världskrigets slut när inbördeskrig utbröt mellan kungamakten och kommunistrebeller där de senare besegrades 1949 efter betydande hjälp från England och USA. 1960-talet karakteriserades av politiska motsättningar och sociala oroligheter. Sedan kung Konstantin II år 1965 konfronterat premiärminister Georgios Papandreou, vars Centerunion hade majoritet i parlamentet, förföll det parlamentariska systemet. Kungautnämnda regeringar styrde landet fram till början av 1967. En dryg månad före nyvalen 1967 genomfördes en statskupp av en officersjunta ledd av överste Georgios Papadopoulos. Militärdiktatur infördes och varade till juli 1974. Under denna period förekom en rad förbrytelser mot de mänskliga rättigheterna vilket väckte omfattande internationella protester och ledde till en påtaglig isolering av Grekland. I juli 1974 genomfördes en av Athen-juntan inspirerad statskupp på Cypern mot president Makarios. Denna ledde i sin tur till den turkiska invasionen av Cypern. Den grekiska militärjuntans maktstruktur bröt samman kort därefter. 1981 gick Grekland med i dåvarande EG. Grekland blev under 2001 medlem i den ekonomiska och monetära unionen.
4 (15) Inrikespolitik Efter en folkomröstning i december 1974 blev Grekland en republik med en president som statschef. Denne väljs av parlamentet på fem år. Presidentens makt begränsades genom en författningsändring 1985 och är i huvudsak ceremoniell. I december 2014 misslyckades den dåvarande regeringen bestående av Ny Demokrati och PASOK med att få igenom sitt förslag för val av ny president och tvingades i enlighet med konstitutionen att utlysa nyval. Nyvalet den 25 januari 2015 vanns av vänsterkoalitionen Syriza, som tidigare varit i opposition. Syriza bildade regering tillsammans med högerpartiet Oberoende Greker (ANEL). Alexis Tsipras, partiledare i Syriza, blev ny premiärminister. Den 18 februari 2015 valdes Prokopis Pavlopoulos till ny president och han svors in till ämbetet den 13 mars 2015. I augusti 2015, efter en turbulent tid vid regeringsmakten, meddelade premiärminister Tsipras sin avgång och annonserade att nyval skulle hållas. En övergångsregering ledd av Vassiliki Thanou tog tillfälligt över. Den 20 september 2015 hölls nyval. Syriza blev ånyo största parti och valde återigen att bilda regeringskoalition med Oberoende Greker. Syriza: 35,5 %, 145 mandat Ny Demokrati: 28,1 %, 75 mandat Gyllene Gryning: 7,0 %, 18 mandat PASOK-DIMAR: 6,3 %, 17 mandat Kommunistpartiet: 5,6 %, 15 mandat To Potami: 4,1 %, 11 mandat Oberoende Greker (ANEL): 3,7 %, 10 mandat Centerunionen: 3,4 %, 9 mandat Den nuvarande regeringen består av 46 ministrar, varav (endast) 7 är kvinnor. De nedan nämnda ministrarna är chefer för varsitt ministerium. Härutöver återfinns vid varje ministerium ett antal ministrar/vice-ministrar med specifika ämnesområden. Premiärminister: Alexis Tsipras Vice premiärminister: Giannis Dragasakis Inrikesminister: Panos Skourletis Ekonomi- och utvecklingsminister: Dimitris Papadimitriou Digitalpolitik-, telekommunikations- och media minister: Nikos Pappas Försvarsminister: Panos Kammenos Utbildnings-, forsknings- och religionsminister: Kostas Gavroglou
5 (15) Arbetsmarknads-, socialförsäkrings- och solidaritetsminister: Efi Achtzioglou Utrikesminister: Nikos Kotzias Justitie-, transparens- och MR-minister: Stavros Kontonis Finansminister: Euclid Tsakalotos Häslovårdsminister: Andreas Xanthos Minister för administrativ reformering: Olga Gerovasili Kultur- och idrottsminister: Lydia Koniordou Miljö-, och energiminister: Giorgos Stathakis Infrastruktur- och transportminister: Christos Spirtzis Migrationsminister: Ioannis Mouzalas Sjöfarts-, transport och ö-politiksminister: Panagiotis Kouroumblis Jordbruks- och livsmedelsminister: Vangelis Apostolou Turismminister: Elena Kountoura State Minister: Alekos Flabouraris State Minister: Christoforos Vernardakis Vice minister till PM: Dimitrios Liakos State minister och regeringens talesperson: Dimitris Tzanakopoulos För att ta sig in i parlamentet måste ett parti passera en 3-procentspärr. Valsystemet är inte proportionellt, utan ger det största partiet 50 tilläggsmandat, av totalt 300 mandat i parlamentet. Systemet med tilläggsmandat kommer att tas bort vid det näst-nästa valet. Detta till följd av konstitutionella förändringar som röstades igenom i parlamentet 2016. 59 (19,7 %) av parlamentsledamöterna är kvinnor, vilket är ett minskat antal jämfört med valet i januari 2015 då 69 (23 %) kvinnor tilldelades mandat. Vid det senaste parlamentsvalet i september 2015 var valdeltagandet rekordlågt och landade på 56 %. En genomgripande reform av lokal och regional administration, den s.k. Kallikratesreformen, genomfördes under 2010 för att effektivisera lokal och regional förvaltning. Antalet kommuner minskades från ca 900 till 325 och 54 s.k. prefekturer slogs samman till 13 större regioner. Mandatperioden
6 (15) förlängdes från fyra till fem år. ND styr i 6 av regionerna, Syriza i två regioner, bland annat i Attika där Athen ligger, och PASOK i en. Oberoende eller gemensamt stödda kandidater styr i övriga regioner. Nästa lokal- och regionalval hålls i maj 2019 för att åtminstone en av de två valomgångarna ska sammanfalla med Europaparlamentsvalen som hålls var femte år.
7 (15) Internationella relationer Grekland är medlem i NATO sedan 1952 och EU sedan 1981. Inom EUsamarbetet har Grekland engagerat sig för fördjupad europeisk integration, inklusive ett starkare säkerhets- och försvarspolitiskt samarbete. Grekland i EU Medlemskapet i EU hade länge ett starkt stöd hos befolkningen, bl.a. eftersom det har bidragit till konsolideringen av demokratin efter juntans fall och till landets yttre säkerhet. Det har även bidragit till en modernare lagstiftning och förbättrad välfärd. De senaste årens ekonomiska kris har dock förändrat grekernas uppfattning och landet är nu ett av de mest EUskeptiska länderna inom unionen. Grekland har länge varit en av EU:s största mottagare av EU-medel. Den största delen av EU-stödet utgörs av strukturfondsmedel och jordbruksstöd. Härutöver kan nämnas lånepaket som de internationella långivarna, eurozonens medlemmar och IMF, har kommit överens med Grekland om i utbyte mot budgetkonsolidering och strukturrationaliseringar. Det senaste stödpaketet från 2015 omfattar 86 miljarder euro under perioden 2015-2018. Trots den ekonomiska krisen som dominerat den grekiska EU-agendan under de senaste åren så stöder Grekland oftast förslag till EU:s fortsatta fördjupning, men söker samtidigt värna om små länders röststyrka. Landet är aktivt i EU framförallt i frågor som gäller det egna geografiska närområdet, jordbrukspolitiken, sjöfartspolitiken och EU:s budget. Grekland stöder EU:s fortsatta utvidgning med länderna på Västra Balkan och Turkiet. EUgemensamma insatser för att komma tillrätta med den ökande illegala immigrationen är en annan viktig grekisk prioritering. Grekland höll senast det roterande EU-ordförandeskapet under första halvåret 2014, vilket var landets femte ordförandeskap sedan inträdet i EU 1981. Militärt samarbete Grekland blev medlem i NATO redan 1952, men i anslutning till Cypernkrisen 1974 valde man att lämna alliansen. 1981 gick Grekland återigen med i NATO. Grekland har deltagit och deltar i internationella missioner i Bosnien och Hercegovina (EUFOR-Althea och EUPM), Somalia (ATALANTA), Palestina (EUPOL COPPS), Kosovo (EULEX och KFOR), Georgien (EUMM), Moldavien och Ukraina (EUBAM) samt Afghanistan (ISAF). Grekland ställde flygbaser till förfogande för insatserna i Libyen under 2011. Cypernfrågan Grekisk militär försökte 1974 i ett kuppförsök ta makten på Cypern, vilket
8 (15) ledde till att Turkiet invaderade ön för att skydda de turkcypriotiska invånarna. Cypern är alltsedan delat i en grek- och turkcypriotisk del och Grekland och Turkiet har olika uppfattningar om öns framtid. Grekcyprioterna förkastade i en folkomröstning 2004 den s.k. Annan-planen, medan turkcyprioterna röstade för. Annan-planen gick ut på att göra Cypern till en federation med en grekcypriotisk och en turkcypriotisk delstat. Förhandlingar mellan grekcyprioter och turkcyprioter har under 2016 intensifierats. Hittills bedöms utvecklingen gå i en positiv riktning men samtidigt kvarstår avgörande oklarheter. Grekland medverkar inte aktivt i förhandlingarna men ser positivt på processen. Förhållandet till Turkiet Grekland stödjer tanken på fullt medlemskap för Turkiet i EU om landet uppfyller sina skyldigheter ( full compliance, full membership ). Grekland/EU kräver att Turkiet som en del av anslutningsprocessen aktivt medverkar till en lösning av Cypernfrågan, erkänner Republiken Cypern och medverkar till ett normalt grannskapsförhållande med Grekland, däribland till en lösning av de utestående gränsdragningsfrågorna i Egeiska havet. Grekland eftersträvar också en generösare behandling av den grekiskortodoxa minoriteten i Turkiet. Det bilaterala förhållandet till Turkiet har förbättrats avsevärt. Sedan 1999, då två stora jordbävningar skakade länderna, har flera statsbesök ägt rum och ett stort antal bilaterala avtal ingåtts. I maj 2010 sjösattes en samarbetsmekanism på ministernivå Greece-Turkey High Level Cooperation Council (HLCC), som trots perioder med spänningar länderna emellan bidragit till fler besöksutbyten och ingångna överenskommelser. Den pågående flykting- och migrationskrisen har utsatt Grekland för stora utmaningar sedan krisen accelererade under andra halvåret 2015. Överenskommelsen mellan EU och Turkiet från mars 2016 har minskat flödena av flyktingar och migranter avsevärt. fyrom/makedonien Sedan fyrom bildades i spillrorna av det forna Jugoslavien har Grekland motsatt sig att landet benämns Makedonien. En del av Grekland utgörs av provinsen Makedonien och man har befarat att Skopje i framtiden skulle göra anspråk på ett återförenande med den grekiska delen. Frågan engagerar de flesta greker och har därmed en påtaglig inrikespolitisk dimension. FNmedlare för periodvisa samtal med Grekland och fyrom om namnet. Grekland har i ett utkast till avsiktsförklaring (memorandum of understanding) år 2012 föreslagit att any proposal should contain a clear and definitive qualifier regarding the name, which will leave no ambiguities as to the distinction between the territory of the former Yugoslav Republic of
9 (15) Macedonia and regions in neighbouring countries, in particular, the region of Macedonia in northern Greece, and that the name agreed upon will be used by all erga omnes and for all purposes. Vid NATO:s toppmöte 2008 förhindrade Grekland en NATO-inbjudan till fyrom med hänvisning till att namnfrågan ännu inte var löst. fyrom anmälde Grekland till International Court of Justice och domslut i målet avkunnades den 5 december 2011 i Haag. Grekland fälldes för att ha brutit mot artikel 11 paragraf 1, i interimavtalet från 1995. Denna artikel stadgar Grekland inte får motsätta sig fyroms medlemskap i internationella eller regionala organisationer där Grekland är part. Trots denna dom ligger Greklands position i namnfrågan fast. Grekland, som stödjer EU-medlemskap för fyrom, vill inte öppna medlemskapsförhandlingarna utan att namnfrågan först lösts.
10 (15) Ekonomi, näringsliv, handel och investeringar 1996 inleddes en omfattande sanering och modernisering av ekonomin och den 1 januari 2001 gick Grekland med i EMU. Liksom i andra euroländer reducerades under denna process både budgetunderskott och inflation. Räntenivån föll kraftigt vilket bl.a. ledde till en starkt ökande privat konsumtion på kredit, något som till stor del förklarar de goda tillväxtsiffror Grekland radade upp under många år. Infrastruktursatsningarna inför OS 2004 samt stor efterfrågan inom skeppsnäringen bidrog också. Den finansiella krisen i den globala ekonomin bidrog till att den grekiska ekonomin kollapsade och åskådliggjorde de underliggande strukturella problemen i det grekiska samhället. Den grekiska ekonomin växte i genomsnitt med närmare 4 % under åren 2000 till 2009. Tillväxten drevs främst av privat konsumtion och investeringar i fast egendom. Höga reallöneökningar, inte minst inom den statliga sektorn, och en snabb kredittillväxt hjälpt av låga räntor efter euro-inträdet bidrog till den kraftiga ekonomiska tillväxten. Löneökningar som vida överskred produktivitetshöjningar, eroderade landets konkurrenskraft generellt och i synnerhet inom eurozonen. Kombinationen av hög inhemsk efterfrågan och försämrad extern konkurrenskraft ledde till en snabbt försämrad bytesbalans, som uppgick till 14 % av BNP år 2008. Den statliga sektorn växte kraftigt under ovannämnda period, från 44 % av BNP år 2000 till över 50 % år 2009. Underlåtenhet genom åren att reformera hälsooch pensionssektorerna ledde till att dessa sektorer inte hade en uthållig finansiering. En bidragande orsak till Greklands ekonomiska problem är stor informell (svart) ekonomi som beräknas uppgå till 25 % av BNP, korruption och en bristande skattemoral. Häri ligger en del av den grekiska statens svårigheter att generera tillräckliga inkomster för att möta landets utgifter. Den internationella ekonomiska krisen under 2008-2009 avslöjade den grekiska ekonomins sårbarhet. Den ekonomiska nedgången drabbade landets offentliga finanser genom att intäkterna föll i ett läge där Grekland hade fortsatt att överspendera. Det internationella förtroendet för att landet skulle kunna klara av att betala tillbaka dess lån sjönk och de internationella ratinginstituten sänkte Greklands kreditvärdering under slutet av 2009 och början av 2010. Räntorna på de utländska lån som landet behövde för att fortsätta klara av sina åtaganden blev till slut så höga att man inte längre hade råd att låna till sådana räntor. I maj 2010 överenskoms mellan Grekland och EU-kommissionen, IMF samt ECB - den så kallade Trojkan - ett åtgärdspaket varvid 110 miljarder euro tillgängliggjordes för att lösa landets upplåningsbehov. I gengäld förband sig Grekland att minska underskottet i den offentliga sektorn och genomföra ett antal genomgripande strukturella reformer. Åtgärdspaketet från 2010 fick inte avsedd effekt.
11 (15) Grekland har därefter beviljats ytterligare ett räddningspaket, efter att Grekland överenskom med landets privata långivare om en skuldnedskrivning på motsvarande 100 miljarder euro. Detta paket uppgick till 130 miljarder euro. Därtill lades det från det första lånepaketet outnyttjade beloppet varför hela summan var 164 miljarder euro. I paketet, som innehöll en strikt konditionalitet och övervakning av Trojkan att reformer verkligen genomförs, ingick regelrätta lån till Grekland, återkapitalisering av bankerna samt lån till återköp av grekiska statspapper. Härigenom lyckades landet minska statsskulden med 20 miljarder euro. Grekland har även erhållit tekniskt bistånd av EU-kommissionen och medlemsstaterna genom Task Force for Greece (TFGR) i syfte att bistå landet med att reformera dess administration. Sverige har bidragit med experter bland annat inom arbetsmarknads-, hälso-, socialförsäkrings-, utbildnings-, exportfrämjande- och skatteområdet. Ett av syftena var också att Grekland på ett bättre sätt skulle kunna utnyttja EUs strukturfonder för att bidra till tillväxten i landet. TFGR:s mandat löpte ur vid halvårsskiftet 2015 och TFGR har nu ersatts av Structural Reform Support Service (SRSS). Effekterna av den pågående krisen och genomförda budgetkonsolideringsåtgärder är att Grekland t.o.m. år 2015 har befunnit sig i en djup recession för åttonde året i rad. Ekonomin växte visserligen med 0,69 procent under 2014 men minskade igen under 2015 och trenden väntas enligt OECD fortsätta under 2016. Detta innebär att Greklands BNP har minskat totalt med cirka 25 procent sedan krisen startade 2008. Nästan samtliga anställda inom industrin och i förvaltningen har fått vidkännas kraftiga inkomstsänkningar. Dessa ligger i storleksordningen 20-40 procent men kan t.o.m. i vissa fall vara ännu större. Pensionerna har också reducerats med olika procentsatser beroende på pensionens storlek. I och med bankernas ekonomiska svårigheter och de stora problemen för grekiska företag att få tillgång till finansiering samt statens svårigheter att betala utestående fordringar till grekiska (och utländska) leverantörer, har näringslivet drabbats mycket hårt. Företagsnedläggningar och neddragningar av verksamheten, minskade investeringar i Grekland av både inhemska såväl som utländska företag samt en nedgång i turismen i början av krisen en trend som dock har vänt sedan 2013 - har drivit upp arbetslösheten i landet på rekordnivåer. Arbetslösheten var högst i hela EU och låg på 23,2 procent i juli 2016. Ungdomsarbetslösheten (15-24 år) uppgick under 2015 till 49,8 procent. Detta har lett till att tusentals greker ofta högutbildade lämnat landet för att söka sin inkomst i andra länder. Greklands oförmåga, i synnerhet i början av programperioden, att genomföra samtliga de med långivarna överenskomna åtgärderna har bidragit till den negativa spiral landets ekonomi har befunnit sig i. Genom att dra ner på inkomster samtidigt som man höjt olika skatter men däremot enbart
12 (15) långsamt eller inte alls genomfört de strukturreformer som landet har åtagit sig, har prisnivåerna inom många sektorer förblivit höga även om vissa minskningar i konsumentprisindex noterades under 2013 och 2014. Acceptansen hos allmänheten för åtstramningsåtgärdera är låg eftersom man upplever att bördorna inte har fördelats rättvist. Krav på omförhandling av lånevillkoren har framförts periodvis av samtliga politiska partier. Grekland har dock uppvisat vissa positiva ekonomiska tecken. Bytesbalansen har både 2013 och 2015 visat ett litet överskott till följd av minskad import, men också tack vare en viss ökad export och tre konsekutiva rekordsäsonger för turismen. Den stora utmaningen för Grekland är fortsatt hur man kan skapa tillväxt. Det grekiska näringslivet är begränsat. Med undantag av livsmedels- och textilindustri, oljeraffinaderier, viss varvs- och stålindustri saknar Grekland större industribranscher. De viktigaste näringarna är turism och sjöfart som tillsammans står för omkring 30 procent av BNP. En omfattande byråkrati i landet brukar ofta också anges som ett hinder för utländska, men även för inhemska, investeringar. Det grekiska rättssystemet har en lång back-log av ärenden. Utbredd korruption snedvrider konkurrensen mellan företag men drabbar även befolkningen. Bristen på finansiering för företagen från de inhemska bankerna är ett annat hinder för investeringar men drabbar i princip allt företagande. Trots detta kan det mycket väl finnas intressanta affärsmöjligheter inom vissa specifika sektorer i landet, men man bör vara medveten om svårigheterna. En del av det mest högprioriterade reformarbete som den ovan nämnda TFGR har deltagit i är just att förbättra affärsklimatet för att åter locka utländska investerare till Grekland. Efter tillträdet i januari 2015 nådde Tsipras regering en förlängning på fyra månader av det gällande avtalet i februari 2015 för att ge parterna tid att hitta en lösning så att de skulle kunna slutföra översynen av Greklands gällande stödprogram, vilket skulle kunna möjliggöra en utbetalning av de kvarvarande 7,2 miljarderna EUR i programmet. Tanken var också att tiden skulle utnyttjas till att diskutera en möjlig fortsättning av ett program med långivarna. Förhandlingarna gick trögt och den politiska osäkerheten bromsade den ekonomiska utvecklingen. I april hade EU-kommissionen sänkt tillväxtprognosen till 0,5 % under 2015. Övriga makroekonomiska siffror justerades nedåt i motsvarande grad. I slutet av juni 2015 infördes kapitalkontroller för att förhindra pengautflöde ur landet, vilket i förlängningen skulle kunna riskera leda till kollaps av det finansiella systemet. Reglerna har sedan dess blivit mildare och följande gäller för närvarande: Privatpersoners bankomatuttag är begränsade till 420 EUR/vecka och utlandsöverföringar är begränsade till 1 000 EUR/månad.
13 (15) Importföretag (dock ej företag som handlar med mat, medicin och bränsle) måste få godkänt av banken för överföringar upp till 100 000 EUR. Transaktioner som överstiger 100 000 EUR måste godkännas av ett råd med statliga företrädare. 26 juni utlyste premiärminister Tsipras folkomröstning om det förslag till stödprogram som de internationella långivarna lagt fram. De villkor grekerna tog ställning till vid folkomröstningen den 5 juli låg dock ej längre på bordet då trojkan drog tillbaka det tidigare budet innan folkomröstningen hölls. Resultatet blev att 61 % röstade nej, dvs. mot långivarnas förslag och hårdare åtstramningspolitik. Dåvarande finansminister Varoufakis avgick dagen efter folkomröstningen. Den 14 augusti röstade det grekiska parlamentet slutligen för långivarnas förslag och ett tredje stödpaket antogs. Stödpaketet medför hårdare åtstramningar än vad grekerna sade nej till i folkomröstningen. Regeringen kunde endast få majoritet för förslaget med hjälp av oppositionens röster. En betydande del av Syrizas parlamentsledamöter röstade emot eller avstod från att rösta. En avsiktsförklaring (memorandum of understanding) skrevs under den 19 augusti. Det nya stödpaketet på 86 miljarder EUR löper över 3 år, 2015-2018. Kort därefter avgick premiärminister Tsipras till följd av att regeringen i praktiken förlorat sin majoritet. Nyval utlystes till 20 september. Syriza vann valet och bildade ånyo regering med ANEL. Den nya regeringen arbetar nu för att leva upp till institutionernas och det tredje stödpaketets krav på att nödvändiga reformer ska implementeras för utbetalning av kommande lån. Efter att regeringen ansågs ha genomfört samtliga åtgärder inom ramen för den första översynen av det tredje stödprogrammet, avslutades den formellt i oktober 2016. Den andra översynen inleddes i takt med att den första avslutades. Bedömare tror att den grekiska tillväxten tar fart under 2017, förutsatt att stödprogrammet fortsätter att genomföras. Huvudfrågorna under andra översynen rör reformer för förbättrat företagsklimat, konkurrenskraft och tillväxt.
14 (15) Sveriges förbindelser med Grekland Sveriges ambassadör sedan 2013 är Charlotte Wrangberg. Honorära konsuler finns på följande orter: Korfu, Kos, Heraklion, Chania, Rhodos samt Thessaloniki. Diplomatiska relationer med Grekland upprättades redan 1833, två år efter den grekiska självständigheten. Det första handelsavtalet mellan Sverige och Grekland undertecknades 1852. Ett dubbelbeskattningsavtal undertecknades 1963. Sedan 1991 finns en svensk-grekisk handelskammare i Athen. Business Sweden bevakar Grekland från Istanbul. Det finns ca 30 svenska dotterbolag verksamma i Grekland de flesta i Athen-området. Uppskattningsvis 300 svenska bolag är verksamma i Grekland genom agenter och distributörer. Svensk varuexport till Grekland uppgick 2015 till 2,7 miljarder SEK, en ökning med 26 procent jämfört med föregående år, medan importen från Grekland uppgick till knappt 1,2 miljarder SEK, en minskning med 8 procent. Den svenska exporten till Grekland har halverats sedan den grekiska ekonomiska krisens början 2008. Stora svenska exportprodukter till Grekland är livsmedel, läkemedel, skogsprodukter både virke och papper samt olika verkstadsprodukter, inklusive telekommunikationsutrustning och fordon. Importen består framförallt av livsmedel (ost, frukt och grönsaker), mineraler, halvfabrikat av järn och stål, vissa verkstadsprodukter samt kläder. Grekland är ett betydande turistmål och uppskattningsvis 850 000 svenskar besöker årligen landet. Det finns uppskattningsvis 2 500 fast boende svenskar i Grekland. De flesta bor i Athen, provinsen Makedonien samt på Kreta och Rhodos. Den svenska Röda Kors-hjälpen under andra världskriget samt Sveriges ställningstagande mot juntan 1967-1974, med stöd av exilgrekerna under denna period, har starkt bidragit till den positiva attityd man som svensk möter i Grekland. Skandinaviska Kyrkan i Athen finns i landet sedan 1976. Svenska arkeologer har verkat i Grekland i över 100 år. Svenska Institutet i Athen (SIA) grundades 1946 med arkeologi som huvudsyfte. SIA har även ett gästhem i Kavalla. Ett antal officiella besök gjorts länderna emellan på senare år: Till Sverige: Greklands president Karolos Papoulias besökte Sverige i maj 2008 Greklands premiärminister Karamanlis var tillsammans med utrikesminister Bakoyannis på officiellt besök i Sverige våren 2009 Utrikesminister Stavros Lambrinidis besökte Stockholm i augusti 2011
15 (15) Hälso- och socialminister Andreas Loverdos besökte Stockholm i april 2012 Turistminister Olga Kefalogianni besökte Stockholm i april 2013 EU-minister Nikos Xydakis besökte Stockholm i februari 2016 Ministern för internationella ekonomiska relationer Dimitris Mardas besökte Stockholm i oktober 2016 Till Grekland: Kronprinsessan Victoria besökte Grekland i september 2009 Jämställdhetsminister Nyamko Sabuni besökte Athen 2010 Försvarsutskottet besökte Athen 2010 Migrationsverket besökte Athen 2010 Riksdagens talman med delegation samt socialförsäkringsutskottet 2011 Utrikesminister Carl Bildt besökte Athen 26-27 mars och 16 september 2013, samt 16 september 2014 EU-minister Birgitta Ohlsson besökte Athen 11 oktober 2013 Under första halvåret 2014 besökte en rad statsråd och statssekreterare Athen för att delta i olika informella ministermöten anordnade av det grekiska EU-ordförandeskapet. Statssekreterare Hans Dahlgren besökte Athen 11 maj 2015 Justitieutskottet besökte Grekland i augusti 2016 Statssekreterare Pernilla Baralt besökte Athen 10-12 november 2016