Lämningar efter en ässja och en matlagningsugn

UV GAL RAPPORT 2010:4 GEOARKEOLOGISK UNDERSÖKNING Lämningar efter en ässja och en matlagningsugn Arkeometallurgisk och keramisk analys Norge, Østfold, Fredrikstad kommune, Glemmen vestre gnr. 202, Nøkleby vestre gnr.203 Ole Stilborg, Lena Grandin och Eva Hjärthner-Holdar G A L Geoarkeologiskt Laboratorium

UV GAL RAPPORT 2010:4 GEOARKEOLOGISK UNDERSÖKNING Lämningar efter en ässja och en matlagningsugn Arkeometallurgisk och keramisk analys Norge, Østfold, Fredrikstad kommune, Glemmen vestre gnr. 202, Nøkleby vestre gnr.203 Ole Stilborg, Lena Grandin och Eva Hjärthner-Holdar A G L Geoarkeologiskt Laboratorium Lämningar efter en ässja och en matlagningsugn 3

Riksantikvarieämbetet Avdelningen för arkeologiska undersökningar UV Uppsala Portalgatan 2A 754 23 Uppsala Växel: 010-480 80 30 Fax: 010-480 80 47 e-post: uvuppsala@raa.se e-post: fornamn.efternamn@raa.se www.arkeologiuv.se 2010 Riksantikvarieämbetet UV Uppsala Rapport 2010:4 ISSN 1654-7950 Utskrift Uppsala, 2010

Innehåll Sammanfattning... 7 Abstract... 8 Inledning... 9 LOK1... 9 LOK 3... 9 Frågeställningar... 9 Metod... 10 Registrering... 10 Mikroskopering av tunnslip i polarisationsmikroskop... 10 Mikroskopering av slaggprov... 10 Kemiska analyser... 11 Termiska analyser... 11 Material... 11 Resultat... 12 Lokal 1... 12 Registrering... 12 Tolkning av S102 utifrån registreringens resultat... 17 Analys av tunnslip och polerprov från LOK 1 samt termisk analys... 18 Kemisk analys... 22 Lokal 3... 25 Registrering... 25 Tolkning av S5520 och S5202 utifrån registreringens resultat... 26 Analys av tunnslip från LOK 3 samt termiska analyser... 28 Slutsatser... 28 Lokal 1... 28 Jämförelse med ässja från romersk järnålder i Albertsro Södermanland.. 30 Lokal 3 - S5202 och S5520... 30 Referenser... 31 Administrativa uppgifter... 32 Figurer... 33 Tabellförteckning... 33 Lämningar efter en ässja och en matlagningsugn 5

6 UV GAL Rapport 2010:4. Geoarkeologisk undersökning

Sammanfattning En arkeologisk undersökning som genomfördes under sommaren 2009 av Kulturhistorisk museum på två boplatser från bronsålder och järnålder (Lokal 1 & 3) i Glemmen vestre gnr. 202 och Nøkleby vestre gnr.203, Fredrikstad kommune, Østfold, Norge resulterade bl.a. i fynd av slagg och teknisk keramik. Anläggning S102 på Lokal 1 tolkades med utgångspunkt i slaggfynd som en järnhanteringsanläggning. Analyserna av slagg och teknisk keramik visade samstämmigt att S102 har fungerat som smidesässja för sekundärsmide. Ässjans övre del har varit beklädd med en mellangrov, växtmagrad lera, som har sintrad/smält i de delar som varit närmast blästrat. Botten där slaggskållan har bildats har inte varit fodrad. Ett konstruktionslager i anläggningen (L7) innehåller också rester av ässjefodring, som måste härröra från en äldre ässja i området. Slaggen innehåller många komponenter som är karaktäristiska för slagger från smidet (bl.a. en del magnetit) och har en för smidesskållor typisk skiktning. De två sammanhängande anläggningarna S5520 och S5202, Lokal 3 och deras innehåll av bränd och sintrad lera tolkades först som rester av en keramikugn. Jämförelser med skärvor i anläggningen visade dock på att dessa inte utsatts för samma höga temperaturer som delar av klineleran och skärvorna har därför knappast något samband med anläggningens funktion. Samma typer av klinelersrester av mellangrova leror som i en del fall har magrats med finfördelat växtmaterial påträffades i båda anläggningarna. Vissa fragment och delar av andra fragment (bl.a. stolpavtryck) har utsatts för temperaturer upp emot 1200 C, vilket tyder på att det rör sig om en klinelerskonstruktion/ugn, som förstörts genom eldsvåda. Orsaken till den höga temperaturen kan vara att ugnen innehållit fett kött eller annat olja-/fettrikt material som brinner vid höga temperaturer. Lämningar efter en ässja och en matlagningsugn 7

Abstract In 2009, the Museum of Cultural History, University of Oslo, Norway investigated two Bronze and Iron Age settlements (Area 1 & 3) at Glemmen vestre gnr. 202 and Nøkleby vestre gnr.203, Fredrikstad, Østfold. Analyses of slag and technical ceramics from feature S102, Area 1 together confirmed that the feature had functioned as a hearth for secondary smithing. The technical ceramics consisted of fragments of the clay lining of the hearth. The lining, which was sintered and glazed on the inside from the heat, was made from medium coarse clay tempered with plant remains. Remnants of lining from an older hearth was found in a filling layer surrounding the hearth. Analyses of the slag revealed a layered structure and composition (incl. magnetite) typical of a plano-convex slag from smithing. The two features S5520 and S5202 at Area 3 contained a material of burnt, partly sintered clay lumps and daub. A theory that this material together with sherds in the same features indicated a pottery furnace could be dismissed since none of the pottery had been exposed to the same high temperatures as the burnt clay. The same types of daub made from medium coarse clay in some cases tempered with plant material occurred in both features and most likely derive from a burnt down construction/oven. The reason the fire reached temperatures of 1200 C could be that the oven contained substances rich in fat tot oil (e.g. meat). 8 UV GAL Rapport 2010:4. Geoarkeologisk undersökning

Inledning På uppdrag av P. O. Nybruget och Kathryn Etta Sæther, Kulturhistorisk Museum, Universitetet i Oslo har GAL respektive SKEA registrerat och analyserat slagg och teknisk keramik från två lokaliteter i Glemmen vestre gnr. 202, Nøkleby vestre gnr.203, Fredrikstad kommune, Østfold, Norge. Materialet härrör från Lokal 1 (LOK1) och Lokal 3 (LOK3) från en arkeologisk undersökning som genomfördes under sommaren 2009 av Kulturhistorisk museum. LOK1 Lokal 1 är en äldre järnåldersboplats med hus, kokgropar, härdar, brunnar, avfallsgropar m.m. Fynden omfattar bl.a. keramik, bränd och sintrad lera, ben och metallföremål. Bland anläggningarna fanns gropen S-102 med rund form, ca 2,1 m i diameter och ca 0,6 m djup. Nergrävningens sidor var försedda med en 40-50 cm tjock lerfodring (L7) som även innehöll fragment av bränd och sintrad lera samt järnslagg(?) och träkol. Flera fyllager identifierades innanför fodringen bl.a. ett stenlager (L8), som låg inbäddad i ett humushaltigt lerlager (L3) med inslag av träkol, sintrad lera och slagg. Ett träkolsprov från anläggningen har daterats till 370-195 BC. LOK 3 Lokal 3 är en boplats (antagligen järnålder) med hus, kokgropar, härdar, brunnar, avfallsgropar m.m. Fynden omfattar bl.a. keramik, bränd och sintrad lera och ben. Anläggningarna S-5202 och S-5520 är två nedgrävningar 2x3 m respektive 1x2 m stora som är förenade på ett oklart sätt. Båda innehåller ett antal fyllager totalt 14. Lagren bestod av mer eller mindre humusblandad lera med träkol, bränd och sintrad lera samt i några av lagren (bl.a. L2, L5, L9) en del keramikskärvor, ben och djurtänder. L6 och L7 i botten av S-5520 skiljer ut sig med en koncentration av sintrad lera respektive en träkolszon på gränsen till L6. Anläggningen har preliminärt tolkats som keramikugn/rostgrop. S-5520 har 14 C-daterats till 390-210 BC och är därmed samtida med S- 102. S-5202 är däremot klart yngre med en 14 C-datering till 195-70 BC. Frågeställningar Med utgångspunkt i fyndmaterialet från de tre strukturerna finns några frågeställningar som uppdragsgivaren vill ha belysta. I S-102 fanns ett fåtal slagger och frågorna kring detta material berör: 1. Vilket processled inom järnhanteringen som slaggerna representerar, dvs. om det är produktion eller smide. 2. Hur är slaggen uppbyggd och vilken kemisk sammansättning har den. Båda dessa faktorer kan ge besked om detaljer i processen. Den kemiska sammansättningen är också betydelsefull i ett vidare perspektiv för att kunna spåra möjliga malmer som använts eller de järnprodukter som tillverkades. För den tekniska keramiken kan vi urskilja två frågeställningar: Lämningar efter en ässja och en matlagningsugn 9

1. Vilken funktion har S-102 på LOK1 bedömt utifrån den tekniska keramiken? 2. Utgör S-5202 och S-5520 en eller två hantverksanläggningar och vilken funktion kan de ha haft bedömt utifrån den tekniska keramiken? Metod Registrering På fragment av teknisk keramik kan en rad olika parametrar avläsas vilka kan ge upplysningar dels om formen på det objekt eller konstruktion de var del av dels om de processer objektet eller konstruktionen var utsatt för. Formade ytor och dessas inbördes placering samt avtryck efter andra material som t.ex. trä och sten som kan ha ingått i objekt/konstruktion är viktiga i det första fallet, medan t.ex. värmepåverkningens placering och avtagande effekt in i materialet är centrala elementer i det andra fallet. Morfologisk undersökning av slagger ger möjlighet att studera former som är typiska för olika processled. En grundlig registrering är således viktig inte minst när fyndens funktionella sammanhang inte faller inom någon känd kategori. Mikroskopering av tunnslip i polarisationsmikroskop Tunnslip är 0,03 mm tunna preparat av i detta fall keramik, som kan analyseras i ett polarisationsmikroskop. Med denna metod kan man bedöma mängden, kornstorleksfördelningen och arten av naturligt grovmaterial (silt och sand). Vidare kan man urskilja samt bedöma mängden och kornstorleken på eventuell tillsatt magring. En mineralogisk bestämning av grovfraktionerna i leran kan göras. Lerans innehåll av bl.a. järnoxid, glimmer, malm och andra mineral kan uppskattas. Vid förstoringar på 600-1000 X studeras eventuella förekomster av exempelvis diatoméer (kiselalger) och kalkfossil. Tunnslipen har framställts av A. Lindahl, Keramiska Forskningslaboratoriet. Mikroskopering av slaggprov En slagg har undersökts i mikroskop för att se hur den är uppbyggd. Slagg innesluten i teknisk keramik har också granskats. Slaggernas utseende i mikroskala visar detaljer om slaggbildning som speglar under vilka temperatur- och syreförhållande som slaggen stelnat. Detta i sin tur säger något om slaggen har bildats i eller utanför en ugn, eller i en härd, och om processen varit homogen eller heterogen. Petrografiska undersökningar utfördes i påfallande (planpolariserat) ljus för att identifiera materialets olika komponenter och texturella drag. Undersökningen gjordes i ett Zeiss Axioskop 40A polarisationsmikroskop utrustad med en digitalkamera. Slagger består huvudsakligen av olivin, wüstit och glas. Vanliga inslag är också hercynit, magnetit, leucit, limonit och metalliskt järn. Olivin är ett silikatmineral med den allmänna formeln A 2 SiO 4, där A oftast är järn (fayalitisk sammansättning). Även mangan, magnesium och kalcium kan 10 UV GAL Rapport 2010:4. Geoarkeologisk undersökning

förekomma i mindre mängder. Wüstit, FeO, är också ett mycket vanligt inslag i slagger från blästbruket. Om höga koncentrationer av wüstit förekommer är slaggens totala järnhalt vanligtvis också hög. Glas utgör slaggernas restsmälta och kan därför variera kraftigt i sammansättning beroende på vilka mineral som tidigare kristalliserat, slaggernas totalsammansättning och avkylningsförlopp. Magnetit, Fe 3 O 4, kan förekomma i stället för wüstit om temperatur och/eller syretryck är högre. Detta innebär att det är möjligt att särskilja slagger som stelnat i eller utanför ugnen. Höga aluminiumhalter i kombination med höga kaliumhalter återfinns i leucit, KAlSi 2 O 6, som i vissa slagger kan förekomma i stället för den vanligare glasfasen. Droppar av metalliskt järn, några mikrometer stora, är också vanliga inslag i slagger från reduktionsprocessen.. Mineralens kornstorlekar är också betydelsefulla där finkorniga slagger visar snabb avkylning och grovkorniga långsam avkylning. Det senare har vanligen skett inne i ugnen. Kemiska analyser Kemiska analyser ger primärt upplysning om t.ex. slaggernas sammansättning. Resultaten ger oss en möjlighet att se vilken process som slaggen bildats vid och hur processen har fungerat. Information om slaggens sammansättning kan även vara ett redskap för att uttala sig t.ex. om vilken typ av malm som har använts eller om tillsatser har skett i smidet. Totalkemiska analyser utfördes på slaggen F118 från S-102 hos ALS Scandinavia, Luleå. Använd analysmetod är ICP-AES för huvudelement och ICP-QMS för spårelement. Totalt analyserades 43 element. Resultaten från analysen finns presenterade i tabell 3 där huvudelementens halter i procent (%) finns i övre delen av tabellen medan spårelementens halter i mg/kg finns i nedre delen av tabellen. Slagger som analyseras kemiskt undersöks även i mikroskop. Termiska analyser Genom att bränna redan brända keramiska fragment i hundra graders steg upp till 1000 C och registrera färgutvecklingen med Munsell Soil Color Chart, kan den ursprungliga bränningstemperaturen bestämmas med ca. 100 C noggrannhet Thermal Colour Test (TCT) (Hulthén 1976). När den ursprungliga bränningstemperaturen överskrids resulterar detta i en tydlig ändring av den ursprungliga färgen. Bränningstemperaturen har då legat mellan den senaste avläsningen av en oförändrad färg och avläsningen då en färgförändring har inträtt. Proven utsätts för varje temperatursteg i ca. 15 minuter. Över 1000 C registreras sintringsförloppet fram till provets smältpunkt i 50 C intervall. De termiska analyserna har utförts av A. Lindahl, Keramiska Forskningslaboratoriet. Material Registrering och analyser har utförts på urval av material som har valts av uppdragsgivaren. Det keramiska materialet omfattar bränd lera, sintrad Lämningar efter en ässja och en matlagningsugn 11

lera samt skärvor av keramikkärl. Slaggmaterialet innehåller förutom rena slagger även slagger som är sammansmälta med teknisk keramik. Fynden som ingått i undersökningen återfinns i fyndlista (Tab. 1) från uppdragsgivaren. Tabell 1. Fynden som ingått i undersökningen. Fyndlista från uppdragsgivaren. F.nr S.nr Materiale Gjenstandsforklaring 69 102 80 102 Slagg 81 102 Keramikk 90 102 Slagg 91 102 Vekt Jernslagg og ovnsforing 8 biter 60,1g Brent/sintret leire 1 randskår, 1 bunnskår 12,7g Flere biter og fragm. 60,5g Funnomstendighet Funnet under 40cm. Lag 3, sluttfase av struktur, påfylt masse, bestående av siltholdig leire. Funnet under steinlag, 50cm, SØ+SV kvadrant. Lag 7, del av konstruksjon, leirepakning. Funnet i bunn av påfylte lag, 70cm, SØ+SV kvadrant. Funnet under snitting, 0-70cm. Lag 8, sluttfase av struktur, påfylt masse bestående av en del stein. Funnet under snitting, 0-70cm. Lag 3 og 8, sluttfase av struktur, forskjellige lag påfylte masser. Funnet i NØ-NV kvadrant, 10cm. Lag 7, del av konstruksjon, leirepakning. 118 102 Slagg 123 102 Flint 1 slått bit 0 Funnet under utgravning. Funnet i NØ-NV kvadrant, 5 biter og 10cm. Lag 7, del av 124 102 Keramikk fragm 62,3g konstruksjon, leirepakning. Resultat Lokal 1 Registrering Lager 7, F124. Provmaterialet omfattar: 1. En 3,2 x 3,5 cm stor och 2,7 cm tjock del av en lerfordring med förglasad, mycket blåsig, plan/lätt konkav insida och en rödoxiderad baksida. Nästan hela tjockleken är förglasad/sintrad. Vikt 25 gram. Fodringen är gjord av en siltig lera med enstaka avtryck som kan härröra från en tillsatt växtmagring. 2. Tre upp till 3 x 2,3 cm stora lerfodringsbitar med förglasad, blåsig, plan/lätt konkav insida. Samlad vikt 32 gram. Delar av insidan på ett fragment bär en vit beläggning. 12 UV GAL Rapport 2010:4. Geoarkeologisk undersökning

3. Ett konglomerat av ett förglasat och ett sintrat fragment som har sintrat ihop sekundärt. Vikt 3,5 gram. 4. Små fragment. Vikt 2 gram. Figur 1. De två slaggerna från Lager 7, F118. Den vänstra är del av en smidesskålla. Foto GAL. Lager 7, F118 Provmaterialet omfattar en mindre och en större slagg (Fig. 1): 1. Den minsta väger 43 g och är oregelbundet rund med längsta sidan ca 4,5 cm. Från en kompakt kärna av slagg löper ett fåtal slaggsträngar ut i flera riktningar. Slaggen är tämligen jämntjock ca 10 15 mm. Ytan är mestadels brunröd, fläckvis grå. Lokalt är den magnetisk. I tvärsnittet av det delade provet framträder en tämligen homogent uppbyggd slagg. Ingen inblandning av annat material kan urskiljas. Även om slaggen är homogen i sammansättning kan man ana att stycket är uppbyggt av flera pålagrade slaggflöden, med något varierande mängd hålrum. Slaggen är lokalt magnetisk även på den snittade ytan. Inget metalliskt järn kan dock observeras, inte heller i stereoluppens förstoring. Det är därför troligt att det är magnetit som ger upphov till den svaga magnetismen. Magnetit är ett vanligt förekommande mineral i smidesslagger. 2. Det större stycket väger 333 g. Det har en bevarad botten- respektive överyta men saknar ursprungliga ytterformer på sidorna. De delar som är bevarade antyder dock att det är en del, mindre än ¼ av en plankonvex slaggskålla. Det är inte helt självklart vilken del som är bevarad men om det rör sig om ca ¼ skålla har den en radie på minst 50 mm vilket innebär en diameter på minst 100 mm om vi antar en cirkelformad slagg. Tjockleken är centralt 50 mm och tunnar ut något mot kanterna. Bottenytan är något Lämningar efter en ässja och en matlagningsugn 13

ojämn och har fläckvis en beläggning av fastkittat sandigt material. Överytan är slätare och lokalt av mer fluten karaktär. I delat tvärsnitt (Fig. 2) framträder en huvudsakligen homogent uppbyggd slagg, sånär som på den sandiga bottenbeläggningen, enstaka kvartskorn nära överytan och ett fåtal inneslutna kolstycken. Med hjälp av skillnader i förekomst av hålrum är det möjligt att urskilja en lagervis uppbyggnad av slaggstycket. De nedre delarna har en större andel hålrum, med mestadels tämligen små porer, medan den övre delen utgörs av en betydligt tätare slagg. Nära överytan är slaggen svagt magnetisk. Eftersom inget metalliskt järn kan urskiljas är det troligt att magnetismen orsakas av förekomst av mineralet magnetit. En del av slaggen närmast överytan har valts för undersökning i mikroskop för att kontrollera detta. En homogen del av slaggen har också valts ut för en totalkemisk analys för att ta reda på slaggens sammansättning (se nedan). Figur 2. Smidesskållan F118 i tvärsnitt, med homogen slaggsammansättning, men skiktad med avseende på håligheter. Foto GAL. Lager 3, F69 Provmaterialet omfattar: 1. Två förglasade lerfodringsfragment med en formad mynnings - kant som har avslutat fodringen uppåt. Vikt 28 och 2 gram. Det största fragmentet är 4,5 x 2,5 cm stort och ca 1,5 cm tjockt. En liten del av kanten har brutits av och vikts in mot insidan där den sintrat fast (Fig. 3). Brottytorna på fragmentet är helt eller delvis förglasade, vilket tyder på att fragmentet sekundärt har utsatts för hög värme. Det är därför svårt att använda det förglasade lagrets tjocklek som uttryck för hur lång tid fodringen utsatts för höga temperaturer. Fodringen är gjord av en siltrik lera. 14 UV GAL Rapport 2010:4. Geoarkeologisk undersökning

2. En 2,5 x 2,5 cm stor och 1,5 cm tjock, förglasad, mynnings - kant med vit beläggning och därunder lätt rödfärgning på insidan. Vikt 7 gram. Längre ner är den plana/lätt konkava insidan kraftigt blåsig. Det blåsiga, förglasade lagret är ca 1 cm tjockt medan resten av tjockleken (ca. 0,5 cm) består av sintrad, oxiderad lera. Fodringen är gjord av siltrik lera möjligen med tillsatt växtmagring som lämnat flera hålrum i brottytorna på de sintrade delarna. 3. En bit bränd lera (2,5 x 2 cm) av samma gods som 2. Vikt 3 gram. 4. Sex konglomerat bestående av sintrad lera och metallslagg. Den största biten är 3,5 x 2,5 cm stor. Den samlade vikten är 19 gram. 5. Oregelbundet triangelformat stycke med förglasad delvis något fluten yta. Vikt 185 g, storlek ca 11 x 7 x 5 cm. Den största sidan är mestadels svartglasig och tämligen jämn. Den motstående är heterogenare med liknande svartglasiga ytor avlösta av porösa gulbruna partier med fastkittade små kolstycken (ca 5 mm stora som mest). På längsta långsidan finns ytor med rödbränd lera, gråbränd lera samt mer glasiga ytor i varierande matta färger från svart och rött till ljust grönt. I delat tvärsnitt framträder ännu tydligare dess heterogena uppbyggnad. Några få mörkare ytor kan eventuellt vara slagg. Det mesta utgörs emellertid av smält, förglasat material av något varierande sammansättningen men genomgående relativt kiselrikt, dvs. det är inte egentlig slagg utan snarare smält infodringsmaterial. Bitvis finns områden som är något mindre temperaturpåverkade. Förglasningen av nästan hela styckets tjocklek kan tyda på en sekundär hög värmepåverkan där även sammansmältningen med sand och träkol kan ha ägt rum. Stycket består huvudsakligen av infodringsmaterial från en ässja. Figur 3. Två rester av den övre kanten på ässjefodringen. Bilden visar den förglasade insidan på ässjefodringen. På F69 till vänster har en del av fodringen brutits loss och åter sintrad fast på insidan av detta kantfragment. F90 till höger visar en förtjockad del av ässjefodringskanten. Foto SKEA. Lämningar efter en ässja och en matlagningsugn 15

16 UV GAL Rapport 2010:4. Geoarkeologisk undersökning Lager 8, F90 Provmaterialet omfattar: 1. Två förglasade lerfodringsfragment med en formad mynnings - kant som har avslutat fodringen uppåt (Fig. 3). Det största fragmentet är 5 x 5 cm stort och 2,5 cm tjockt med en vikt på 31 gram. Den större tjockleken än den i L3, F69(1) ovan kan bero på att kanten någon gång har lagats med ett nytt lerlager. Intill 2 cm av tjockleken är förglasad medan de resterande ca 0,5 cm består av sintrad, oxiderad, siltrik lera. Det andra mynnings - fragmentet är 5 x 3 cm stort och har en tjocklek på 1,5 cm. Vikten är 18 gram. Mynningen är förglasad på båda sidorna, vilket kan vara ett tecken på att den har stuckit upp ca 1 cm ovanför kanten på ässjan. Längre ner på fragmentet är den förglasade zonen intill 0,7 cm bred varpå följer en 0,5 cm tjock sintrad, oxiderad zon av siltrik lera. Den förglasade insidan har en vit beläggning. 2. En 3 x 2,5 cm stor och 0,8 cm tjock bit av fodring med samma vita beläggning på insidan som det andra mynnings -fragmentet ovan. Vikt 6 gram. Den förglasade zonen är intill 0,5 cm tjock varpå följer ca 0,3 cm sintrad, oxiderad lera. Det djupa hack in i den förglasade ytan kan vara en skada förorsakad av ett redskap som använts i ässjan. Fodringen har gjorts av en siltrik lera möjligen tillsatt växtmaterial, som det finns enstaka avtryck av. 3. Ett större och fem små helt förglasade fragment med en samlad vikt på 14 gram. Den större biten är ett konglomerat bestående av flera mindre bitar som sekundärt smälts ihop och även de andra fragmenten verkar sekundärt brända. På några fragment finns rester av vit beläggning. 4. Ett smalt, avlångt fragment (3,5 x 2 x 1 cm) med en vikt på 5 gram avviker från resten av materialet (Fig. 4). Fragmentet har en förglasad sida som är lätt konvex i tvärsnitt och på den motsatta sidan två parallella fåror - en 0,5 cm bred och en lite smalare. Insidan på dessa fåror har en vit beläggning och ovanpå denna en matt, blygrå "hud" med röda schatteringar. Detta är knappast en del av fodringen. Däremot antyder formen att fragmentet skulle kunna vara besläktad med de lödningsinpackningar från Helgö som Anders Söderberg har studerat (Söderberg 2008, 160f). Märken på den förglasade sidan skulle kunna vara avtryck efter en tång som gripit om den nästan smälta leran. 5. Fem små konglomerat bestående av sintrad och förglasad lera samt metallslagg. Samlad vikt 9 gram. 6. Ett fragment av bränd, siltrik lera. Vikt 1 gram. 7. En oregelbunden oval klump ca 6 x 4,5 x 1-3 cm stor med en vikt på 62 g. Klumpen är relativt lätt, omagnetisk och har en ljust brun yta, lokalt med gråvit beläggning. Strukturen är lokalt något fluten. Enstaka små kolstycken, ca 2 3 mm stor finns fastkittade på en yta. I delat tvärsnitt framträder ett stycke som är komplext uppbyggt. Material av olika karaktär är hopsmälta såväl som hopkittade. Det mesta utgörs av smält kiselrikt material med

fläckvis bevarade kvartskorn. Ställvis förekommer grå områden med något mindre glasig och mer metallisk glans vilka sannolikt är slagg. Längs ytterkanterna förekommer också korrosionsskikt med fastkittade små kolstycken. Stycket saknar visserligen morfologiska drag som kan användas för att med säkerhet knyta det till någon specifik verksamhet. Dess komplexa uppbyggnad med slagg såväl som smält kiselrikt material, och den gråvita beläggning som finns på ytan likt flera av de stycken som undersökts med keramiska analyser gör ändå en tolkning möjlig. Liknande konglomerat bland avfall från ett tidigmedeltida gjuteri i Linköping, Östergötland har tolkats som rester av själva arbetsytan runt smältugn och gjutlåda (Stilborg 2010). Figur 4. I lager 8, F90 påträffades ett tunt fragment med en konvex, förglasad yta (a) och på andra sidan två fåror med en grå-röd beläggning (b). Stycket kan vara en del av en lödningsinpackning. Foto SKEA. Lager 8, F91 Detta material består av 7 fragment (37 g) av lerfodring av samma typ som i F90; 9 fragment av nära sintrad, oxiderad lera av samma porösa, eventuellt växtmagrade gods som de förglasade fodringsfragmenten (38 g) samt ett 20-tal små helt eller delvis förglasade fragment och ett 4,5 x 3,6 x 2,3 cm stort konglomerat av sand, bränd lera och träkol (25 g). Tolkning av S102 utifrån registreringens resultat Huvudparten av de teknisk keramiska proven från L7, L3 och L8 består av fragment med en förglasad, mer eller mindre blåsig, plan/konkav sida och i flera fall med en formad kant/mynning. Dessa kan via paralleller i en rad andra fynd (se t. ex Stilborg 2009,184) identifieras som rester efter ässjefodring närmare bestämt den delen av fodringen som har varit närmast blästret och därför utsatts för den högsta värmen. Förglasningen av innersidan beror dock även på flusseffekten från metalloxider från processerna som ägt rum i ässjan. De först och främst små fragmenten, som verkar ha blivit sekundärt brända/förglasade inne i ässjan, kan vara bitar av fodringen som slagits av när man arbetat i ässjan. Det har därför nog funnits behov för återkommande reparationer av fodringen som ett av mynnings -fragmenten i L8,F91 kan vara ett exempel på. Lämningar efter en ässja och en matlagningsugn 17

De brända till sintrade fragmenten har ungefär samma dimensioner och består av vad som makroskopiskt verkar vara samma gods som lerfodringsfragmenten med förglasad insida. Därför är det rimligt att även tolka de förre som rester av ässjefodring från de delar av fodringen som befann sig längre bort från blästret. Det kan även ha funnits delar av lerfodringen som inte utsattes för tillräcklig hög temperatur för att bli brända. Konglomeraten av bränd/sintrad lera och metallslagg hör med stor sannolikhet också till ässjans funktion eventuellt den omgivande arbetsytan - liksom den möjliga lerinpackningen, som kan ha samband med lödning. Fynden av ässjefodringsfragment i lager 7, vilket framstår som en del av konstruktionen, visar att det har funnits en tidigare ässja med samma typ av fodring i närheten. Tunnslipsanalysen har som ändamål att se om det finns någon godsskillnad mellan den äldre och den yngre ässjans lerfodring eller en fortlöpande teknisk keramisk tradition kan urskiljas. Endast ett fåtal egentliga slagger finns i materialet (Fig. 1). Några av dem är små stycken som saknar särskiljande drag i sina yttre former. Bland dessa finns den mindre slaggen i F118. Även i tvärsnitt uppvisar den drag som kan finnas i slagger från järnframställning såväl som smide. Den är dock magnetisk, utan att innehålla synligt metalliskt järn i den omfattning som behövs för motsvarande magnetism, vilket leder till en tolkning att slaggen innehåller magnetit. Magnetit är ett mineral som är karaktäristiskt för smidesslagger. Den större slaggen från F118 är en del, mindre än ¼ av en plankonvex slaggskålla och är karaktäristisk slagg från smide. Den har sannolikt varit ca 10 cm stor, vilket antyder något om härdbottens storlek. Det sandiga material som är fastsmält i slaggens undre del visar dessutom att härdens botten varit täckt av sand, vilket är vanligt förekommande och underlättar borttagning av slaggen efter avslutat smide. Analys av tunnslip och polerprov från LOK 1 samt termisk analys Två prov av ässjefodring från S102 har analyserats. Provet TS 1 kommer från F91 i lager 8, dvs. från ässjan i S102, medan provet TS 2 från F124 i lager 7 härrör från en äldre ässjefodring antingen i S102 eller i en annan tidigare anläggning på området. Provet TS1 har gjorts av en sorterad, mellangrov, järnoxidrik lera (Tab. 2). Största sandkornet är 0,5 mm. Glimmerhalten kan inte bedömas på grund av den höga temperaturen provet har utsatts för. Leran innehåller en del små malmkorn och enstaka små korn av hornblende. Godset är magrat med finfördelat växtmaterial. De avlånga hålen efter växtfragmenten är mellan 0,3 och 1,4 mm långa. Andelen är svårbedömd eftersom större delen av provet är sintrad och förglasad, men kan uppskattas till mellan 10 och 20 % volym. Provet TS 2 har gjorts av en mellangrov, sorterad, järnoxidrik och mycket glimmerrik lera. Största sandkornet är 0,8 mm. Leran innehåller en del små malmkorn och ett stort antal små korn av mörka mineral, främst hornblende. Godset verkar inte ha tillsatts ytterligare magring trots observationen av enstaka växtavtryck i brottytan. Antingen härrör av- 18 UV GAL Rapport 2010:4. Geoarkeologisk undersökning

trycken från lösa växtdelar som har ingått som lager i fodringen eller också är växttillsatsen ytterst begränsad och mycket ojämnt fördelad. Flera körtlar och slirar av finsandsrik lera tyder på en dålig homogenisering av leran innan den användes som ässjefodring. En medverkande orsak kan ha varit att leravlagringen som utnyttjades var uppbyggd av lervarv av olika grovlek (jmf Hamnsundhelleren, Grandin, Stilborg & Willim 2006, 7). En 8,5 x 7,5 mm stor slaggvolym har trängt in i den förglasade ytan på fodringsfragmentet. Slaggen innehåller olivin, en glasfas och magnetit (Fig. 5). Lite längre inne i godset finns tre små, avlånga bitar av järnoxid varav den längsta är 1,2 mm (Fig. 6). Bedömt utifrån formen och utseende i påfallande belysning kan det röra sig om glödskal. Den oregelbundet formade slaggen har smält samman med fodringen under pågående process. Glödskalen Dessa fragment kan möjligen ha skjutits in i fodringens vid hög temperatur mjuka yta, men det är mera sannolikt att de inkluderats i godset när det bearbetades innan fodringen byggdes. Därmed framstår de som indikationer på en tredje, äldsta fas av järnhantering på platsen. Tabell 2. Resultat av mikroskopering av tunnslip på teknisk keramik från Glemmen vestre o. Nökleby vestre, Lok 1 & 3, Østfold, Norge. Skärv info. Lera Magring Tunnslip Anläggning Fyndnummer Fyndtyp Grovlek Sortering Silt Finsand Sand Glimmer Järnoxid Accessoriska mineral Växtmaterial Magringstyp Mängd vol. % Maximal kornstorlek mm Smälttemperatur 1 Lok 1, S- 102, L8 2 Lok 1, S- 102, L7 3 Lok 3, S- 552 0, L6 91 Ässjefodring M S + * --? ++ M,A/P Växt 10-20 1,4 1250 124 Ässjefodring M S + * - ++ + M,A/P Nat 0,8 1250 5087 Ugnsvägg? M S + - -- * + M,A/P Växt 12-14 4 Lok 3, S- 520 2, L2 5073 Ugnsvägg? M S + - -- * * M,A/P Nat 0,7 Legend: G = grov, M = medium grov, F = fin; O = osorterad, S = sorterad; -= sparsam förekomst, * = allmänt förekommande, + = rik förekomst; M =malm, A/P = amfiboler och pyroxener; Nat = naturlig magring. 4,3 1250 Lämningar efter en ässja och en matlagningsugn 19

Figur 5. Detalj från mikroskopet på TS2 (F124) på den insmälta slaggen. Den syns i form av mörkare ytor som är järnoxid och svagt gröna områden runt dessa. Foto GAL. Figur 6. Detalj från mikroskopet på TS2 (F124) Den svarta avlånga inklusionen är sannolikt ett glödskal. Foto SKEA. Tunnslipsanalysen visar på att den äldre fodringen var gjord av lera från en annan lertäkt om än av stort sett samma kvalitet lera med samma termiska egenskapar som den senare lerfodringen. Även om det fanns spår efter växtmagring i det äldre provets brottyta kunde ingen magring konstateras i tunnslipet. Det yngre provet var däremot tydligt växtmagrat och dessutom bättre homogeniserat än det äldre. Den yngre fodringen framstår som en mera genomtänkt konstruktion. De brända, osintrade delarna av de två proverna har bränts till 1000 C (TS1) respektive 700 C (TS2). Detta avspeglar dock främst att provet TS2 är tjockare och därmed är den analyserade delen längre från värme- 20 UV GAL Rapport 2010:4. Geoarkeologisk undersökning

källan. I båda fallen är ytan förglasat och sintringstesten av de två materialen visar att denna fas nås mellan 1250 C och 1300 C utan flusseffekt från metall och slagg. Med flusseffekt har fodringens yta sannolikt smält mellan 1150 C och 1250 C. Slaggens innehåll av magnetit visar också att det rått oxiderande förhållanden när den har bildats. Polerprovet av den större slaggen från F118 har undersökts i mikroskop. I det polerade snittet, som med blotta ögat ser homogent ut, kan i mikroskopet diffusa skikt urskiljas. Skikten definieras av varierande proportioner mellan de ingående mineralen. Övergångarna mellan skikten är dock kontinuerliga och inga kylda kontakter förekommer. I slaggen förekommer järnoxid, främst som wüstit, olivinlameller, en glasfas och fläckvis också leucit. Wüstit dominerar i de flesta skikten medan olivin är vanligare i andra. Olivinkristallerna är heterogena i sammansättning genom att ha en tunn ytterkant med en sammansättning som avviker från kristallernas centrala delar, de är zonerade (Fig. 7), vilket är ett vanligt tecken på varierande temperaturförhållanden. I slaggens nedre delar uppträder enstaka droppar av metalliskt järn. Dessa är endast ca 20 mikrometer stora och kan inte urskiljas med blotta ögat. Längs övre kanten ersätts wüstit successivt av wüstit som är komplex i sin sammansättning med fläckar av magnetit sedan magnetitkristaller och allra överst finns en närmast heltäckande zon av magnetit, knappt en millimeter bred (Fig. 8). I slaggen finns också några insmälta områden som är glasiga och sannolikt mycket kiselrika vilket kan vara rester av infodring som hamnat i slaggen. Ett sådant område återfinns nära överkanten intill magnetizonen. Figur 7. Detalj från mikroskopet på slaggen F118. Till vänster en ljus oregelbunden formation av wüstit med något mörkare fläckar av magnetit. I den centrala delen syns grå kristaller med en ljusare grå kärna och mörkare grå ytterkant, dvs. zonerade kristaller. Färgskillnaden representerar olika sammansättningar beroende på växlande temperaturer när slaggen bildades. Foto GAL. Lämningar efter en ässja och en matlagningsugn 21

Slaggen innehåller många komponenter som är karaktäristiska för slagger från smidet. Även om den förefaller homogen i sin uppbyggnad i makroskala, visar undersökningen i mikroskop en diffus skiktning. Slaggen innehåller magnetit i de övre delarna vilket visar tillgång på syre som är typiskt för smidet. Den magnetism som noterades var mycket riktigt orsakad främst av magnetitförekomsten och inte i huvudsak den mycket sparsamma förekomst av metalliskt järn som också observerades. Ytterligare drag som är typiska för smidet är förekomsten av de zonerade olivinkristallerna. Olivinkristallernas sammansättning är beroende av temperatur och den zonerade ytterkanten, med avvikande sammansättning från kärnan, troligen lägre järn i kanten, visar växlande temperaturer, som är vanligt i smidet. Figur 8. Detalj från mikroskopet på översta delen av slaggen F118. Den större ljusa ytan överst är magnetit. De ljusa, kantiga, kristallerna i centrala delen är också magnetit medan de ljusa, rundare, formationerna i nedre delen är wüstit. Foto GAL. Kemisk analys S102, Fnr 118 En slagg från F118 har analyserats med avseende på kemisk sammansättning. De detaljerade resultaten återfinns i tabell 3. Inom ramen för detta projekt kommer de att behandlas endast mycket kortfattat men ingår i ett större projekt kring den norska järnhanteringen där slagger från främst järnframställning, men även smide, analyseras för att se om det är möjligt att urskilja några likheter och/eller skillnader som är knutna till olika 22 UV GAL Rapport 2010:4. Geoarkeologisk undersökning

regioner eller relaterade till andra variabler som framställningsteknik, ugnstypologi eller kronologi. Projektet drivs av Kulturhistorisk Museum i Oslo. Några första inledande analyser är presenterade för slagger från främst Hedmark, Vestfold och Oppland (Grandin 2009). Den nu analyserade slaggen från Østfold uppvisar såväl likheter som skillnader med flera av de andra analyserade slaggerna. De två viktigaste huvudämnen, järn och kisel, förekommer i halter som ligger inom ramen för samtliga analyserade slagger och är inte heller speciellt typisk för någon region utan speglar snarare processens utfall. Det är dock intressant att notera att slaggen är den som har högst kalciumhalt (drygt 2,4% CaO) tillsammans med några slagger från Oppland samtidigt som den har absolut lägst manganhalt (<0,1% MnO). Så låga halter har noterats enbart för slagger från Vestfold (några tiondels %) medan de flesta andra har flera viktsprocent MnO upp till som mest drygt 20 % MnO i slagger från Hedmark. Fosforhaltern tillhör också de lägsta, under 0,5% P 2 O 5, i nivå med slagger från Vestfold. Innehållet av dessa huvudelement måste dock ses med försiktighet eftersom den nu analyserade slaggen kommer från smidet. Det innebär att dess sammansättning har påverkats av hur råvaran har sett ut. Om det är en slaggrik järnråvara har mycket slagg med sammansättning liknande reduktionsslaggen smälts ur järnet och byggt upp smidesslaggen. Om det däremot var en slaggfattig järnråvara som ett ämnesjärn kan metallen ha bidragit till smidesslaggens uppbyggnad. Metallen är alltid betydligt fattigare på t.ex. mangan än vad slaggen är även om den använda malmen är manganrik, och detta skulle kunna förklara det låga manganinnehållet. Därför är det möjligt att denna slagg har ett stort inslag av oxiderad metall. För att utreda det kan vi undersöka förekomsten av spårämnen. En del av dessa anrikas vanligen i metallen under framställningsprocessen. När metallen sedan smids vidare kan en del av dem övergå till slaggen. Några spårämnen som förekommer i tämligen höga halter i denna slagg är vanadin, kobolt och nickel. Nickel förekommer i de högst noterade värdena för analyserade slagger på ca 60 mg/kg jämfört med halter på under 40 mg/kg för slagger från Hedmark och Oppland. Två huvudelement som vanligen förekommer tillsammans med flera av dessa spårämnen är magnesium och titan och även om dessa kan gå in i metallen hamnar den största delen vanligen i slaggen under framställningen. Magnesium förekommer i höga halter och titan i medelmåttiga halter i den nu analyserade slaggen vilket antyder att det inte enbart är metallen som har bidragit till smidesslaggen. Dessutom förekommer titan i kombination med vanadin i halter som ligger inom ramen för tidigare analyserade slagger från Vestfold. Som avslutning kan vi notera att det är svårt att dra några långt gående slutsatser om en enstaka analyserad slagg vad gäller dess kemiska signatur och vad den representerar i ett större sammanhang. Det har ändå varit möjligt att få en första inblick i dess karaktäristiska drag. Den är dock en viktig komponent i det mer omfattande projektet med att få en samlad bild av järnålderns järnframställning och smide i flera regioner i Norge. Lämningar efter en ässja och en matlagningsugn 23

Tabell 3. Totalkemiska analyser av slagg Fnr 118. Övre delen presenterar halter av huvudelementen i viktsprocent, andra delen spårelement i mg/kg. Analyserna är genomförda av ALS Scandinavia AB, analys nr L1003055 och L1003060. Allt järn är återgivet som Fe 2 O 3. Ämne Fnr 118 SiO 2 18,1 TiO 2 0,206 Al 2 O 3 4,05 Fe 2 O 3 78,8 MnO 0,0794 MgO 1,36 CaO 2,50 Na 2 O 0,665 K 2 O 1,67 P 2 O 5 0,484 Glödförlust -5,4 Summa 102 Be 2,22 Sc 2,65 V 84,4 Cr 64,2 Co 110 Ni 64,9 Ga 5,72 Rb 47,7 Sr 132 Y 7,53 Zr 76,7 Nb 5,75 Mo 21,8 Ba 253 La 12,5 Ce 26,7 Pr 2,90 Nd 10,6 Sm 1,84 Eu 0,343 Gd 1,53 Tb 0,22 Dy 1,43 Ho 0,291 Er 0,847 Tm 0,121 Yb 0,876 Lu 0,127 Hf 1,73 Ta 0,460 W 0,887 Th 3,01 U 1,17 24 UV GAL Rapport 2010:4. Geoarkeologisk undersökning

Lokal 3 Registrering S5520, lager 6, F5086 Det keramiska provmaterialet omfattar: 1. Sju helt förglasade, formlösa fragment med en samlad vikt på 114 gram. Det största fragmentet med en vikt på 53 gram och en storlek på 8 x 6 x 5 cm är sannolikt ett sammansmält konglomerat av flera mindre fragment. Ett av dessa uppvisar ett deformerat avlångt avtryck med vad som kan vara trä-struktur. Detta kan vara en del av en konstruktion som leran ingått i. På grund av förglasningen kan godset inte bedömas. S5520, lager 6, F5087 Det keramiska provmaterialet omfattar: 1. Majoriteten (18 fragment, 152 gram) består av förglasade, blåsiga fragment varav det största är 7 x 4 x 4 cm stort. Det finns inga tydliga, formade strukturer eller avtryck och materialet kan mycket väl vara sekundärt värmepåverkat. En rund klump med elliptiskt tvärsnitt kan vara en del av samma fenomen som de brända lerklumparna i S5202, lager 9 (1). På grund av förglasningen kan godset inte bedömas. 2. Fem fragment med en samlad vikt på 96 gram är högt brända/sintrade. Fyra av dessa har en liknande avlång form (1,1-1,6 cm tjocka) med avtryck av en intill fyra centimeter tjock pinne/stock; något som kan tolkas som en tilljämnad utsida samt brottytor. På två av fragmenten är det pinnavtrycket som är mest sintrat, medan det i ett fall är utsidan och delar av en brottyta. Det första tyder på att pinnen har brunnit medan det senare tyder på en sekundär värmepåverkning efter att konstruktionen gått sönder. Det femte fragmentet är en klump utan formspår. Godset består av en finsandig mellanlera. 3. Fem fragment med en samlad vikt på 84 gram är oxiderat brända till en något lägre temperatur än grupperna ovan. En 2,3 cm tjock bit bär ett avtryck av en pinne/stock med en beräknad diameter på fem centimeter. Övriga fragment har ingen tydlig form. Godset består av en finsandig mellanlera som i minst två fragment verkar vara magrad med växtmaterial. S5202, lager 2, F5068 Det keramiska provmaterialet omfattar: 1. Tre fragment med en samlad vikt på 55 gram är sintrade och delvis förglasade. Två av fragmenten har tydliga smala pinnavtryck. Ett av dessa fragment samt det tredje (en 1,9 cm tjock plan skiva) har tydligen utsatts för hög värme sekundärt. Godset är svårbedömt, men små hålrum i skivans gods antyder att den kan vara växtmagrad. 2. Ett stort (164 gram) och tre mindre fragment (60 gram) är högt brända till sintrade. Det största fragmentet har ett större avtryck av en pinne/stock med en beräknad diameter på fem centimeter samt parallellt med detta ett smalare avtryck. Även de tre mindre Lämningar efter en ässja och en matlagningsugn 25

fragmenten har smala pinnavtryck. Godset består av en finsandig mellanlera. 3. Av två något lägre brända fragment (66 gram) bär det ena två, tät sittande, parallella pinn-/stock-avtryck med en beräknad diameter på fyra centimeter. Det andra fragmentet är en klump utan tydlig form. Godset är en finsandig mellanlera i det första fallet möjligen med växtmagring. S5202, lager 2, F5069 Det keramiska provmaterialet omfattar: 1. Ett större antal (31;142 gram) oformliga, förglasade fragment (de flesta små) utan formspår. På grund av förglasningen kan godset inte bedömas. 2. De sex upp till 6 x 5 cm stora fragmenten (154 gram) är kraftigt sekundärt sintrade, blåsiga och delvis förglasade. Samtliga har deformerade avtryck av ett till tre parallella pinn-/stock-avtryck med 1,5-2 centimeters mellanrum. Diametern på träkonstruktionsdelarna har beräknats till mellan tre och fem centimeter. På grund av förglasningen kan godset inte bedömas. 3. Ett fragment med en vikt på 33 gram utan tydliga formspår är bränt till en något lägra temperatur. Godset är en finsandig mellanlera. S5202, lager 2, F5073 Det keramiska provmaterialet omfattar: 1. De fem fragmenten av oxiderat bränd lera har en samlad vikt på 196 gram. Tre av fragmenten är av samma typ 5-6 cm långa och 3-4 cm breda med tre parallella pinn-/stock-avtryck vardera och en smal tilljämnad utsida. Diametern på pinnarna/stockarna har beräknats till mellan tre och fyra centimeter. Ytterligare ett fragment har samma form, men kombinerat med ett tvärgående pinnavtryck. Även det femte fragmentet har ett pinnavtryck. Godset i alla fem fragment är en finsandig mellanlera magrad med växtmaterial. S5202, lager 9, F5077 Det keramiska provmaterialet omfattar: 1. Två oxiderat brända fragment med en vikt på 32 gram har ett pinnavtryck respektive ett avtryck som sannolikt härrör från en sten. Godset är en finsandig mellanlera utan spår efter någon tillsatt magring. 2. Tre oxiderat brända fragment med en vikt på 192 gram har en rundad form, i ett fall med flera avtryck som kan vara fingeravtryck. De kan vara knådade klumpar av samma lera som i nummer 1. Tolkning av S5520 och S5202 utifrån registreringens resultat Fyra grupper av material går igen i lager 6, S5520 och lager 2, S5202: De förglasade, oformliga fragmenten som tydligen är sekundärt brända och ibland sammansmälta av flera mindre fragment. De sintrade till förglasade fragmenten med pinn/stockavtryck. 26 UV GAL Rapport 2010:4. Geoarkeologisk undersökning

De brända till sintrade fragmenten med pinn/stockavtryck ofta flera parallella och med samma dimensioner som den föregående gruppen. Rundade, oxiderat brända klumpar (i ett fall sintrat). En av dessa har möjliga fingeravtryck. Fragmenten med pinn/stockavtryck har ungefär samma storlek och form och är gjorda av likartade leror, vilket tyder på att de mycket väl kan komma från samma lerklinade träkonstruktion. Att några fragment bär spår som kan tolkas som tecken på att godset är växtmagrat, medan det inte är fallet med andra fragment är inget väsentligt motargument. Växtmagring kan vara svårt att observera makroskopiskt i gods som är brända vid lägre temperatur och nästan omöjligt att se i sintrade material. Man kan också föreställa sig att en konstruktion lagas med en annan lerblandning än den är uppförd av. Förglasningar och placeringarna av sintrade ytor på fragmenten tyder på att de oftast är ett resultat av sekundära höga temperaturer. De sintrade pinn/stock-avtrycken kan betyda att själva konstruktionen brunnit, vilket har betytt att den största värmepåverkan har kommit från den brinnande pinnen/stocken. Den sekundära höga värmepåverkan av de förglasade fragmenten kan ha ägt rum i den kollapsade strukturen. Normalt kommer en brinnande lerklinad konstruktion inte nå de temperaturer (> 1100 ºC) som krävs för att förglasa leran. Därtill krävs antingen blästring, en stor mängd bränsle eller ett ämne som brinner vid höga temperaturer som t.ex. fett/olja. I de fall där det är stolp- /pinnavtrycket som har utsatts för högst värme kan förklaringen på den höga temperaturen vara att hålet efter den utbrunna stolpen/pinnen har fungerat som en skorsten. Det ökade draget inuti denna skorsten kan ha förorsakat en hög temperatur. För att närmare testa teorin att anläggningen kan vara en keramikugn har ett urval av de skärvor som påträffades i lager 2 och lager 6 studerats. En av skärvorna från lager 2 är sintrad medan de övriga skärvorna från båda lager är brända till lägre temperaturer. Några av dem är sekundärt brända, men ingen är deformerad eller förglasad. Om anläggningen vore resterna av en keramikugn som kollapsat under bränningsprocessen med förglasning av delar av ugnsväggen till följd borde även keramiken inne i ugnen ha utsatts för lika höga temperaturer. Urvalet av skärvor som har studerats tyder snarare på ett vanligt avfallsmaterial som deponerats utan anknytning till konstruktionens funktion. Lager 7 och 6 i S5520 tyder på att detta är en anläggning med en eldrelaterad funktion. En rimlig förklaring på hur en lerklinad ugnskupol över denna nedgrävning har kunnat fatta eld och brinna vid så pass höga temperaturer skulle vara att den användes till stekning eller rökning av fett kött. Vid något tillfälle kan köttet ha börjat brinna och så småningom satt eld på hela ugnen som kollapsat. De delar av kupolen som först fallit ner i den centrala eld-härden har förglasats av de höga temperaturerna som det brinnande fettet har utvecklat. Andra delar av ugnsväggen har kollapsat på en senare tidpunkt när temperaturerna var lägre och åter andra delar har bränts stående bredvid eldhärden. Lämningar efter en ässja och en matlagningsugn 27

Analys av tunnslip från LOK 3 samt termiska analyser Tunnslip av prov av klinelera/ugnsvägg från S5520, L6, F5087 (TS3) respektive S5202, L2, F5073 (TS 4) har mikroskoperats. Provet TS 3 har gjorts av en sorterad, mellangrov, järnoxidrik lera. Den siltrika leran innehåller lite glimmer, en del små malmkorn och enstaka korn av mörka mineral. Leran har magrats med 12-14 % finfördelat växtmaterial. Det största fragmentet har en längd på 4,3 mm. Godset är välhomogeniserat. Provet TS4 har gjorts av en sorterad, mellangrov, järnoxidhaltig lera. Den siltrika leran innehåller lite glimmer, en del små malmkorn och enstaka korn av mörka mineral. I det välhomogeniserade godset finns enstaka hålrum som kan härröra från växtmaterial, men inte tillräckligt många och så jämnt fördelade att de kan betraktas som tillförd magring. Avtryck av organiskt material observerades i brottytan på provet TS4 men inte på ytan av provet TS 3. En anledning skulle kunna vara att de två fragmenten representerar originalkonstruktion respektive reparation och att man i ett av fallen har använt ett annorlunda gods. En termisk analys har utförts på provet TS3. Godset har bränts till en temperatur på ca 600 C. Godset börjar smälta vid temperaturer på 1150-1200 C och är helt smält vid 1250-1300 C. TS4 är av så snarlikt gods att man kan anta samma termiska egenskapar. De smälta delarna av samma gods har rimligen utsatts för temperaturer kring 1200 C, vilket är klart mer än vad som vanligtvis nås vid en husbrand. Slutsatser Lokal 1 LOK 1, S-102 utgör resterna efter en smidesässja där åtminstone den övre kanten har fodrats med växtmagrad lera och sannolikt reparerats ett antal gånger under funktionstiden. I botten av härden har det funnits ett lager av sand. Den delen av fodringen som suttit närmast blästret har förglasats på grund av höga temperaturer (> 1100 C) och järnets flusseffekt. Bitar av fodringen har gått av, fallit ner i härden och har där sintrat ihop. Ässjan har byggts i ett antagligen påfört lager som bland annat innehåller rester av en äldre fodring till en tidigare ässja i S-102 eller i närheten av samma. Denna fodring har gjorts av en annan lera sannolikt utan växtmagring och dåligt homogeniserat. Hantverket bakom fodringen verkar betydligt mindre professionellt. Slaggerna från platsen är få och i några fall saknar de karaktäristiska yttre drag men en del av en tydlig smidesskålla finns som bekräftar resultaten från ässjefodringsmaterialet. Smidesskållan uppvisar drag som är vanliga för smidesslagger med en lagervis uppbyggnad med ett mineralinnehåll som visar växlande temperaturer. Dess övre lager av magnetit är också karaktäristiskt för smidesslagger. Däremot finns inga tecken på att smeden har använt sand för vällning av järnet. Glödskal i godset antyder en tidigare smidesfas. Med andra ord har smidesaktiviteterna pågått ett tag på området. 28 UV GAL Rapport 2010:4. Geoarkeologisk undersökning