Sammanställning och bedömning av myggbegränsningsmetoder i Sverige och andra länder

Sammanställning och bedömning av myggbegränsningsmetoder i Sverige och andra länder Karin Gerhardt Mattias Iwarsson Håkan Tunón CBM

Dnr 500-7599-11 Förord Den här rapporten har tagits fram som underlag inom den regionala landskapsstrategin Människor, mygg och natur vid Nedre Dalälven. En regional landskapsstrategi är ett arbetssätt för att bevara och hållbart bruka naturresurser utifrån en helhetssyn på landskapsnivå. Projektet startades våren 2011 på uppdrag av regeringen och har som långsiktigt mål att begränsa massförekomsten av översvämningsmygg på längre sikt, samtidigt som den biologiska mångfalden bevaras. Landskapsstrategin är ett samarbete mellan länsstyrelserna i Gävleborg, Uppsala, Dalarnas och Västmanlands län. Arbetet syftar till att i samarbete med allmänheten ta fram förslag på vilka åtgärder som skulle kunna användas för att hantera myggproblemet på lång sikt. Detta görs inom ramen för tre delprojekt: Öppna landskap, Strömmande vatten samt Andra myggbegränsningsmetoder. Deltagarnas idéer har formulerats till undersökningar eller forskningsuppdrag eftersom det är angeläget att samla in kunskap om vad som orsakar massförekomsterna av översvämningsmygg och hur man kan förebygga detta. Det akuta myggproblemet hanteras idag med det biologiska bekämpningsmedlet Bti. De långsiktiga lösningarna är något som på sikt kan minska behovet av denna bekämpning. Syftet med den forskningsstudie som redovisas i denna rapport var att utifrån tillgänglig litteratur, kontakter och andra källor sammanställa kunskap om olika metoder som används runt om i världen för att minska problem med översvämningsmygg. Fokus har varit att försöka finna alternativa metoder. Författarna ansvarar själva för innehållet i rapporten. Alla rapporter som tas fram inom strategin och på uppdrag av de berörda länsstyrelserna ingår i underlaget inför den slutrapport som ska överlämnas till regeringen den 1 december 2013. I och med detta avslutas strategins första fas. I slutrapporten kommer länsstyrelserna att presentera en sammanlagd bedömning av vilka åtgärder som beskrivs i underlagen som skulle kunna vara delar av en möjlig långsiktig lösning av myggproblemen vid Nedre Dalälven. Slutrapporten kommer även att innehålla bedömningar av de föreslagna åtgärdernas konsekvenser samt förslag till i vilken form strategiarbetet bör genomföras efter 2013. Länsstyrelsen riktar ett stort tack till deltagarna i arbetsgrupperna, deltagarna i projektets referensgrupp samt alla andra som på olika sätt medverkar arbetet i den regionala landskapsstrategin. Landshövding Barbro Holmberg, Gävle januari 2013

Innehållsförteckning 1. Sammanfattning...8 2. Inledning och bakgrund... 10 2.1 Historia......10 2.2 Situationen i Nedre Dalälvsområdet...11 2.3 Länsstyrelsens i Gävleborgs Läns arbete.12 2.4 Varför denna rapport.13 3. Översvämningsmyggor.. 13 3.1 Aedes sticticus..14 3.2 Aedes vexans...15 3.3 Aedes cinereus....16 3.4 Aedes rossicus......17 4. Olika metoder för att reducera myggförekomst...17 4.1 Ekosystemförändringar och skötselåtgärder erfarenheter från Sverige...17 4.2 Ekosystemförändringar och skötselåtgärder övriga världen.20 4.3 Vattenflödesregleringar...25 4.4 Fysikalisk kontroll...26 4.5 Biologisk kontroll 28 4.5.1 Vertebrater.. 29 4.5.2 Evertebrater.31 4.5.3 Bti.. 33 4.6 Kemisk kontroll...34 5. Områden med problem med översvämningsmygg och deras bekämpningsarbete...38

5.1 Nordamerika...38 5.1.1 Kalifornien....39 5.2 Europa...43 5.2.1 Tyskland: Rhen och Elbe-området..43 5.2.2 Frankrike: Camargue....44 5.2.3 Kroatien...45 5.2.4 Polen...47 6. Slutsatser och rekommendationer 48 7. Lista på intervjuade..50 8. Referenser...51 9. Tabell 1. 59 Appendix 1 61 6

7

1. Sammanfattning Nedre Dalälvsområdet drabbas återkommande av stora mängder översvämningsmygg. Den regionala landskapsstrategin Människor, mygg och natur vid Nedre Dalälven har som vision att på längre sikt begränsa massförekomsten av översvämningsmygg, samtidigt som den biologiska mångfalden bevaras. Som ett led i länsstyrelsernas arbete är det angeläget att samla in kunskap om vad som orsakar massförekomster av översvämningsmygg och hur man kan förebygga detta. CBM:s uppdrag har varit att under två månaders tid förutsättningslöst sammanställa andras erfarenheter av myggbekämpning av framför allt översvämningsmyggor. Källorna har varit blandade, t.ex. vetenskaplig litteratur, tidningsartiklar, men även rapporter och manualer av statliga myggbekämpningsprogram. En hel del information kommer från den senaste upplagan av Mosquitoes and their control (Becker et al. 2010). I litteraturlistan förekommer referenser som inte citeras i rapporten, men som kan vara av värde för den intresserade. Slutsatser och rekommendationer I de flesta fall runt om i världen använder man sig parallellt av flera metoder och integrerad myggkontroll utgör ett honnörsord. Det borde också gälla för Nedre Dalälven. Bland insekticider förefaller Bti ändå vara en av de mest lämpliga, och den används också i många områden runtom i världen. Man ska dock inte glömma att frekvent användning av Bti (och B. sphaericus) ofta beror på att myggplågan också är kopplad till allvarliga sjukdomar, vilket inte i nuläget är aktuellt i Nedre Dalälvsområdet. Det är emellertid av största vikt att utröna vad som är själva orsaken till de stora myggantalen för att kunna behandla de faktiska orsakerna och inte bara symptomen. Ibland kan det dock vara nödvändigt att göra både och, då orsakerna kan ta tid att åtgärda Vår bedömning är att man exempelvis bör studera hur den tidigare hävden har påverkat växtligheten i området under de senaste hundra åren och samtidigt även studera om det har skett några förändringar i vattenkraftbolagens sätt att hantera vattenflödena. Utifrån det material vi har studerat varav endast ett fåtal finns med i referenslistan verkar ett samband vara tämligen uppenbart: när vatten ackumuleras av vilken anledning det än är (regn eller via kraftverk) kan det bli tillfälliga översvämningar. Detta ger i sin tur förutsättningar för hög och plötslig myggförekomst av översvämningsmyggor. Man bör därför jämföra och se om det för de senaste åren finns en korrelation i tiden mellan befintliga data vad gäller nederbörd och myggmängd. Vi välkomnar därför den av Länsstyrelsen i Gävleborg initierade studien kring just detta som genomförs av SMHI. 8

Vattenregleringsfrågan bör således fortsatt utredas och försök med påsläpp med dammvatten vid olika nivåer/tidpunkter bör genomföras. Genom att undersöka olika vattennivåer, t.ex. högvatten någon vecka och sedan ett hastigt bortflöde, möjligen kan en del mygglarver och - ägg spolas med. Högvatten möjliggör också för fiskar att födosöka på älvängarna och predera på myggägg, -larver och -puppor. Denna metod verkar fungera på andra platser och skulle därför kunna utvärderas under kontrollerade former och områden där topografin tillåter, i samarbete med vattenkraftsbolagen. Fysiska förändringar av vissa problemområden som t.ex. genom invallning för att undvika översvämningar skulle också kunna minska problemet. Eftersom myggor trivs i förbuskad mark med tät och hög markvegetation bör sannolikt även skötseln av låglänta strandängarna i översvämningsområdena vara av intresse i dessa sammanhang. Utifrån äldre kartor kan man konstatera att de flesta flacka partier längs älven historiskt sett har använts som slåttermark. Det innebar att landskapet förr var öppnare och för myggor mindre attraktivt. Röjning av buskmark, slåtter och strandbete kan vara värt att tas med i arsenalen av insatser som har förutsättning att påverka myggförekomsten mer långsiktigt. Ett alternativ till slåtter och bete kan vara bränning av vegetationen för att på så sätt minska ansamlingen av död markvegetation och göra miljön mindre attraktiv vid mygglarvernas förpuppning. Bränning bör också påverka förekomsten av ägg och puppor. Röjning och vegetationskontroll behöver testas i olika områden i större försöksserier. Detta har påbörjats idag genom ett forskningsprojekt om hävdens (slåtter och bete) påverkan på myggproduktionen på Uppsala universitet (Örjan Östman) men förmodligen inte i tillräckligt stor omfattning. Insatser vad gäller slåtter och röjning bör också kunna genomföras av lokalbefolkningen. Utifrån litteraturen förefaller det som om man i många områden inom myggkontroll använder sig av olika metoder för att röra om i vattnet och på så sätt undvika stillastående vatten, vilket missgynnar myggor. Huruvida detta är möjligt att nyttja lokalt i delar av Nedre Dalälvsområdet har vi dock inte kännedom om. Internationellt föreslås på olika håll också grävning av kanaler och diken för att påskynda vattnets avrinning, vilket även det skulle kunna användas i vissa mindre känsliga områden. Men här krävs en försiktig avvägning gentemot befintliga biologiska värdena i olika våtmarker. Det har också framhållits att vissa i området naturligt förekommande predatorer såväl nematoder som kopepoder skulle kunna användas som kontrollåtgärder. Om de är effektiva skulle de kunna spridas specifikt i vissa begränsade områden. Det kräver emellertid studier hur effektiva de är och hur de lämpligast ska spridas för att få bästa möjliga effekt, samt en utvärdering av eventuella ekologiska konsekvenser. 9

En lokalt använd metod som i någon mån minskar besvären och är betydligt mer undersökt, är en ökad användning av olika typer av gasol/koldioxidfällor. Sådana apparater förekommer redan i området och brukarna är ofta nöjda med resultatet. Vi föreslår att man testar dessa i större utsträckning, t.ex. offentliga platser, såsom skolor, dagis, utebassänger och ålderdomshem. Sammanfattningsvis kan vi konstatera att det finns flera olika kontrollmetoder som skulle kunna bidra till att begränsa myggproblemen vid Nedre Dalälven. Dock krävs för samtliga pilotstudier för att avgöra vilken individuell roll de kan komma att spela i hanteringen av den sammantagna situationen. Det är rimligt att anta att det krävs flera olika samordnade insatser för att långsiktigt skapa en hållbar lösning på myggproblemen i Nedre Dalälvsområdet. 2. Inledning och bakgrund 2.1 Historia Att våtmarker har fört med sig förekomst av myggor har varit känt genom en stor del av vår historia. Först i relativt modern tid har man dock förstått att det i många fall även fanns en direkt koppling mellan myggor och vissa sjukdomar, framför allt i tropikerna. Myggor kunde likväl vara nog så påträngande och den romerska skriftställaren Plinius (23 79 e Kr) konstaterar i sin Historia naturalis:»hvar har naturen i myggan förlagt så många sinnen för att nu icke tala om andra, ännu mindre djur? Hvar har den insatt hennes syn, hennes smak, hennes lukt? Hvar denna ilskna och jämförelsevis starka stämma, som är henne medfödd? Hur fint och noggrant har den inte fästat vingarna, gjort benen långa, inrättat den tomma hålan till buk, upptändt hennes efter blod, helst människans, snikna törst? Med hvilken konst har denna icke spetsat hennes gadd, för att genomborra huden! Och fastän gadden i själva verket är så liten, att den icke kan urskiljas, har dock naturen, liksom hade den haft god plats att tillgå, på dubbelt sätt däri visat sin växlande konst, i det den danats såväl spetsig för att stinga, som ihålig för att suga.» (Tunón & Thorsell, 1996) Våtmarksområden pekades också tidigt ofta ut som potentiella problemområden där besvärliga sjukdomsutbrott regelbundet uppstod. Ett klassiskt exempel är Pontinska träsken som ligger strax sydost om Rom; ett område som man redan på romersk tid begrundade hur man skulle hantera och genom historien har därför olika torrläggningsprojekt sett dagens ljus. Ett 10

storskaligt utdikande skedde emellertid först under 1920- och 1930-talen. Att dika ut våtmarker var också länge den verksammaste metoden man hade för att komma tillrätta med storskaliga myggproblem, men de ekologiska följderna blev oftast mycket påtagliga till följd av de mycket förändrade biotoperna. Vid tiden för andra världskriget gjorde så det epokgörande DDT sin inmarsch på gott och ont på världsmarknaden och plötsligt hade man ett mycket effektivt medel att genomföra storskaliga insatser med. Men, säg den lycka som varar för evigt och redan efter något decennium började följderna vara synliga och 1960-talets gryende miljörörelse konstaterade de allt tydligare negativa följdverkningarna av storskalig användning av stabila insekticider. Parallellt med DDT-användning bekämpade man också kläckningslokalerna med olika typer av medel för täckande av vattenytan, bl.a. diesel, som också gav förödande miljökonsekvenser. Vissa nya insekticider har utvecklats med tiden, men ännu har man inte funnit några lika epokgörande medel som DDT. Vid sidan av sin starka effekt på myggbestånden så kom DDT också att skapa kunskap om insekticidernas möjliga miljöpåverkan och problemen med att insekterna kan utveckla resistens, motståndskraft, mot insekticiderna. Sammantaget har det därmed lett till att man idag alltmer kommit att förorda en myggkontroll som bygger på många olika insatser, s.k. integrerad myggkontroll. 2.2 Situationen i Nedre Dalälvsområdet Dalälven är vår sydligaste norrlandsälv med flöde från fjällen till Östersjön. Älven är reglerad med utbyggd vattenkraft (27 större kraftverk och åtta mindre, vilket motsvarar 8 % av Sveriges energibehov (NE: http://www.ne.se/lang/dalälven och http://vattenkraft.info/). Det Nedre Dalälvsområdet med stor stickmyggsproduktion ligger till stor del inom Färnebofjärdens Nationalpark, Natura 2000-områden och flera naturreservat. De låglänta stränderna översvämmas eller torkar ut genom ständiga variationer i vattenföring. I augusti år 2000 skedde en översvämning som täckte 55 kvadratkilometer i Färnebofjärden (Vähäkari 2006). Vid extrema högvatten förs alltså vatten ut över mycket stora områden där vilande ägg av översvämningsmyggor väcks när syrehalten i vattnet minskar (Gjullin et al. 1950). Larvstadiet kan ha olika längd beroende på syrehalt, vattentemperatur och art. Pupporna kläcks inom en vecka (2 10 dagar). Honmyggorna övergår efter ett par dagar från att suga växtsaft till att söka efter blod (Dahl 2002). Området har många speciella miljöer som strandkärr, älvängar, översvämningsmark och gammelskog. De periodiska översvämningarna sätter stark prägel på naturen. Mer än 200 öar och skär gör området oerhört varierat. I den angränsande naturen finns myrmarker och barrskog av norrlandskaraktär som blandas med sydliga lövskogsinslag av ek och lind miljöer med mycket stor artvariation. Sammanfattningsvis är Nedre Dalälven ett mycket artrikt område i gränstrakten mellan många nordliga arters sydgräns och nordgränsen för många sydliga arter. Enligt ett gammalt talesätt med variation framhålls att Norr om Dalälven trifvas icke eken, 11

kräftor och adelsmän (t.ex. dagstidningen Dalpilen 1916). Älvstränderna utgör också växtplats för en speciell ävjebroddsflora, ett tiotal ettåriga, kärlväxter som blommar upp under somrar då älvarnas botten ligger exponerad under längre lågvattenperioder. Dalälven är den sydligaste älven som har dessa arter. I direkt närhet till Natura 2000-områdena bor mellan 300 och 4 700 människor men i hela Nedre Dalälvsområdet finns c:a 26 000 invånare. Området beräknas ha c:a 1 000 000 dagsbesökande turister, c:a 200 000 övernattningar och c:a 50 000 fiskedagar per år. Turismen, särskilt fisketurismen, bidrar därför med flera hundra årsarbeten (www.mygg.se). Under de senaste två decennierna har myggmängden nått sådana tätheter att de utgör ett allvarligt hälsoproblem för lokalbefolkningen och deras husdjur, exempelvis i samhällena Tärnsjö, Gysinge och Österfärnebo (Nilsson & Renöfält 2009). Man har inte kunnat bevisa det men de ständiga variationerna i vattenstånden sommartid som orsakas antingen av nederbörd (lokalt eller i avrinningsområdet) eller genom kraftverkens varierande släpp, kan ha ökat förutsättningarna för stora variationer i populationsstorleken genom att flera myggenerationer kläcks fram varje sommar (Nilsson & Renöfält 2009). Det är inte bara antalet stickmyggor som är extremt högt; den myggrika säsongen är längre än i oreglerade älvar längre norrut där mygg är vanligast i samband med vårfloden i början av sommaren. De arter av stickmyggor som dominerar är översvämningsmyggor, dvs. arter som väcks vid översvämningar. 2.3 Länsstyrelsens i Gävleborgs läns arbete Massförekomsten av översvämningsmygg i Nedre Dalälvsområdet är ett betydande problem som dessutom ökar i omfattning. Problemet hanteras på kort sikt genom bekämpning med det biologiska bekämpningsmedlet VectoBac (i dagligt tal kallad Bti, bakteriegiftet från Bacillus thuringiensis israelensis), men denna bekämpning kan aldrig minska myggmängderna på sikt (Nilsson & Renöfelt 2009). I ett regeringsuppdrag fick länsstyrelsen i Gävleborg i uppdrag att bl.a. redovisa vad som görs för att långsiktigt hantera problemen med massförekomst av översvämningsmygg vid Nedre Dalälven. Då togs en projektplan till en regional landskapsstrategi fram i samarbete med länsstyrelserna i Uppsala, Dalarnas och Västmanlands län. Strategin kallas Människor, mygg och natur vid Nedre Dalälven och har som vision att begränsa massförekomsten av översvämningsmygg på längre sikt, samtidigt som den biologiska mångfalden bevaras. Detta syftar till att de som bor och verkar i regionen på sikt inte längre ska uppleva myggförekomsten som ett stort problem. Syftet med landskapsstrategin är att i samarbete med allmänheten föreslå och börja genomföra några alternativa långsiktiga åtgärder och samtidigt undersöka vad dessa har för effekt på 12

massförekomsten av översvämningsmygg. Detta görs inom ramen för strategins tre delprojekt Öppna landskap, Strömmande vatten samt Andra myggbegränsningsmetoder. 2.4 Varför denna rapport Som ett led i Länsstyrelsens arbete är det angeläget att samla in kunskap om vad som orsakar massförekomster av översvämningsmygg och hur man kan förebygga detta. Vad finns det för erfarenheter nationellt och internationellt kring olika metoder för myggkontroll? Översvämningsmyggorna förekommer i både tempererade, subtropiska och tropiska områden. Det kan därför vara relevant att undersöka metoder även från områden som skiljer sig betydligt från Nedre Dalälven. Frågan är dock komplex och vid sidan av direkta åtgärder mot själva myggorna eller deras larver, finns det indirekta ingångar t.ex. genom hävd av strandzoner, vattenreglering och andra skötselåtgärder. Vårt uppdrag har varit att under en mycket begränsad sammanställa andras erfarenheter av myggbekämpning med fokus på mer långsiktigt hållbara biologiska metoder med särskilt fokus på andra metoder än användning av biologiska eller kemiska bekämpningsmedel. Denna sammanställning av olika myggbekämpningsmetoder på intet sätt fullständig. Det finns en enorm mängd information och erfarenheter kring myggbekämpning från olika delar av världen, t.ex. rapporter från WHO och vetenskapliga forskningsartiklar i medicinska tidskrifter som berör vektorspridda sjukdomar. Vi har inte heller haft fokus på myggsystematiken. Det finns också ett stort antal publikationer i ekologiska och entomologiska tidskrifter m.m. Vi har försökt sammanställa det vi hittat i framför allt vetenskaplig litteratur och tidningsartiklar, men även rapporter och manualer av statliga mygg-bekämpningsprogram. En hel del information kommer från den senaste upplagan av boken Mosquitoes and their control (Becker et al. 2010). Förhoppningen är att sammanställningen i denna rapport ska bidra positivt till Länsstyrelsens framtida strategiska arbete. 3. Översvämningsmyggor Det finns omkring 3000 olika arter av stickmyggor i världen, varav 48 är rapporterade i Sverige (Dyntaxa, ArtDatabanken; Christine Dahl 2002). De viktigaste arterna som orsakar flest problem för människan i Dalälvsområdet är den grupp som kallas översvämningsmyggor (inundation species, floodwater mosquitoes). Det är främst Aedes sticitcus som orsakar 13

problemen i området, men översvämningsmyggor inbegriper ytterligare arter i Sverige, såsom Ae. vexans, Ae. cinereus och Ae. rossicus. Ytterligare 3 arter hör till de vanliga arter som också kan förekomma i massförekomster. Enligt en del forskare förväntas översvämningsmyggorna öka i utbredning på grund av klimatförändringarna, genom en ökad temperatur och nederbörd i vissa delar av Sverige (Schäfer & Lundström, 2009). Enligt andra forskare är detta inte det enda scenariot (C. Nilsson pers. meddelande). Översvämningsmyggor är ekologiskt specifika och skiljer sig i hur och var äggen läggs, hur lång tid det tar innan de kläcks, när på dygnet de flyger och vad som händer med de adulta myggorna på vintern (Lawler & Lanzaro 2005). Karakteristiskt är att översvämningsmygg har en mycket snabb utveckling med masskläckning av äggen (snabbare än andra myggarter). På grund av deras explosionsartade utveckling ökar de betydligt snabbare än vad deras predatorer hinner etablera sig. Nedan redovisas information om några arter av översvämningsmyggor i Sverige. Här följer vi namnsättningen i Dyntaxa, ArtDatabanken. För en lista på myggarter förekommande i Sverige, se tabell 1 (sid 48). 3.1 Aedes (eller i viss litteratur Ochlerotatus) sticticus Utbredning: Utbredningen för Aedes sticticus i Europa från norra medelhavsområdet samt mot Sibirien i öst (Becker et al. 2010). Den är också rapporterad i delar av Nordamerika. Habitat och livscykel: Förekommer på översvämmade låglänta stränder och ängar som översvämmas mest under sommarmånaderna samt kan lägga flera äggkullar (Becker et al. 2010). I en amerikansk undersökning av denna art (Horsfall & Trpis 1967) fann man att myggägg som utsattes för temperaturer över 15 grader överlevde en tredjedel i mer än en månad före exponering av vatten. Om äggen hölls under 15 grader kunde äggen behålla sin kläckbarhet över hela sommaren. Det är känt att ägg av denna art i naturen kan behålla sin kläckbarhet i upp till sex år, även om majoriteten bara överlever 2 3 år. Det betyder att de riktigt stora översvämningarna behöver komma minst vart tredje år för att väcka den stora äggreserven till liv. Dessa översvämningar kan åstadkomma mycket stora populationstoppar (Om äggläggningen och när de övervintrande äggen kläcks, se Horsfall & Trpis 1967). Äggen kan kläckas vid lägre temperatur än för Ae. vexans alltså under 8 C. Larverna utvecklas gärna i skugga av träd. Den optimala temperaturen för larvernas utveckling är 25 C. Det tar 6 dagar vid 25 C, 10 14 dagar vid 20 C och 18 19 dagar vid 15 C. 14

Honorna kan flyga långa avstånd, mer än 11.7 km är uppmätt i Kroatien (i medvind) (Bogojevic et al. 2007). De kan lägga upp till 150 ägg, ofta i en skuggig nedsänkning som senare kommer att översvämmas (Becker et al. 2010). Figur 1. Förekomst av Ae. sticticus i svenska län, baserade på studier av maxantal individer per nattfälla från studier mellan 1999 och 2005 (från Schäfer och Lundström 2009). Dokumenterad förekomst som problemart i andra områden: T.ex. Osijek Kroatien, Rhen Tyskland, Columbia River USA. 3.2. Aedes vexans (Meigen 1830) Utbredning: Arten är en av de mest spridda myggarterna i världen. Utbredningen inkluderar Neoarktiska och Palearktiska regioner och Afrikas västkust. Ae. vexans finns i alla stater i 15

USA, inklusive Alaska och Hawaii. Arten förekommer talrikast i Sydsverige (Dahl 2002, Gjullin et al. 1950). Habitat och livscykel: Arten kan lägga flera äggkullar. Antalet ägg står i proportion till hur stort blodmål den fått. Äggen kan väckas genom mycket omfattande regn eller översvämningar som skapar lämplig miljö för larvutvecklingen. Temperaturen ska vara över 9 C. Larverna kläcks från övervintrande ägg från året(n) innan (Dahl 2002). Äggen kan leva upp till 5 6 år (Becker et al. 2010, Brettman 2010) Larven utvecklas snabbast (en vecka) i 30 C vatten, medan det tar tre veckor vid 15 C (Becker et al. 2010). Arten förekommer främst i översvämningsmarker vid floder och sjöar i vattenpölar/stillastående vatten, på soliga ytor produceras de största populationerna. Helst i basiska vatten. Arten är vanligt förekommande i ängs- och översvämmade skogsmarker. Den kan också finnas i vägdiken och upptorkande gölar, även i vassar och Salix-snår. Sprucken jord är ett idealt substrat för äggen i små nedsänkningar i marken som lätt översvämmas (Becker et al. 2010). Ae. vexans har stor spridningsförmåga den flyger långt (i medvind upp till 12 15 km (Bogojevic et al. 2007, Becker et al. 2010). Honan kan bita upprepade gånger. De flesta myggarterna tar bara ett blodmål och kan endast lägga ägg en gång efter blodmålet, medan Ae. vexans kan upprepa proceduren flera gånger. Enligt skriftlig kommentar från J.O. Lundström kan dock även Ae. sticticus lägga flera kullar ägg, 5 8 dagar efter ett blodmål lägger honmyggorna upp till 100 ägg i fuktiga sänkor. Vid optimala omständigheter kan det gå mindre än tre veckor mellan äggkläckning och nästa generations äggkläckning. Dokumenterad förekomst som problemart i andra områden: Stora delar av USA, Tyskland, Kroatien och Camargue i Frankrike. 3.3. Aedes cinereus (Meigen 1818) Utbredning: Arten förekommer allmänt i hela Sverige utom fjälltrakterna. Finns också i USA och Europa. Habitat och livscykel Ae. cinereus kläcks i störst antal i april maj, men den kan återkomma flera gånger under sommaren, och är också vanlig i augusti och september och kallas ibland höstens mygga (www.mygg.se). Arten kan nykolonisera och är observerad sedan 2007 i Storbritannien. Ae. cinereus är en opportunistisk art som förekommer i ett brett spektrum av habitat men framför allt i tillfälliga kärr och myrar/mossar (Sphagnum sp.) och översvämmade gräsmarker/ängar. Den finns ofta tillsammans andra översvämningsmyggor (Jaenson 1986). Myggorna flyger inte så långt från sitt larvhabitat som Ae. vexans och Ae. sticticus. Den flyger lågt och biter framför allt vid anklarna och fokuserar på lägre delar av kroppen mest i skymning och gryning, men den sticker när som helst under dagen (Becker et al. 2010). 16

Äggen kläcks vid 12 13 C och utvecklingen börjar vid 14 15 C. Bäst utveckling blir det vid 24 25 C då det tar bara 8-10 dagar till förpuppning. Äggläggning sker under sommaren på lämpliga något uttorkade sänkor. Arten förkommer ofta i massförekomster i beskogade områden. Söderut i Europa har arten ofta två generationer men längre norrut bara en generation. Förekomst som problemart i andra områden Storbritannien 3.4. Aedes rossicus (Dolbeskin, Goritzkaja & Mitrofanova 1930) Förekommer i Mellaneuropa och i södra Norge och södra Sverige, Ryssland och USA (Becker et al. 2010). Hittades i stora mängder 1985 av T. Jaenson (1986) i Nedre Dalälven men har annars mindre kraftig utveckling och spridning än de andra arterna. Finns i översvämningsområden vid floder ofta tillsammans med Ae. sticticus och Ae. vexans (Becker et al. 2010). I Rhendalens övre delar är den en besvärlig art som attackerar på dagen men de flyger inte på öppna fält och inte så långt från kläckningsplatserna som de andra båda arterna. Man känner inte till mycket om artens biologi men i dess norra utbredningsområde (alltså Sverige och Norge) kan den ha en eller två generationer/sommar och övervintrar som ägg (Becker et al. 2010). 4. Olika metoder för att reducera myggförekomst 4.1 Ekosystemförändringar och skötselåtgärder erfarenheter från Sverige Innan de kemiska preparaten för myggbekämpning utvecklades tillämpades olika skötselåtgärder runtom i världen. Men sedan tog preparaten över, och det är först på senare år när man har blivit medveten om resistensproblemen, som man återigen arbetar integrerat med skötselmetoder. I urbana områden handlar det generellt (gällande både översvämningsmygg och andra besvärliga arter, som i många fall är sjukdomsspridande) om att undvika stillastående vatten, t.ex. på kyrkogårdar och i parker, byggplatser, och trädgårdar. Vi har fokuserat på landsbygden och naturliga områden eftersom Nedre Dalälven huvudsakligen ligger inom naturområden. Olika typer av hävd 17

Det finns olika sätt att lokalt påverka ekosystemen genom modifiering, såsom dikning, vallning eller styrning av vattenflöden eller skötsel av vegetation såsom röjning av buskage och liknande. I Sverige finns en lång tradition att studera slåtter på älvstränder (Elveland 1979, 1983; Emanuelsson 2009). Foderproduktionen på älvstränder i Norrland var en mycket viktig del av nybyggarnas försörjning. På många håll grävdes också kanalsystem för att åstadkomma översilning eller överdämning, då de leder till ökad näringstillförsel och således högre foderproduktion samt en förlängning av den frostfria säsongen. Älvstränderna röjdes från buskar och tuvor höggs bort för att åstadkomma jämna lättslagna strandängar. Detta tog också bort strändernas högörtsvegetation samtidigt som det utgjorde ett viktigt sätt att minska myggproblemen, men huvudorsaken var att producera rikligt med näringsrikt hö. Jan Elveland publicerade många studier över rikkärr, myrar, dammängar, silängar, raningar som slåttats, med dokumentation av hur man med traditionella kunskaper brukat stränderna i Norrland. I rapporterna beskrivs också vad som händer vid restaurering av älvstränder som fått växa igen (Elveland & Sjöberg 1982). Här finns också exempel på att marker dämdes över med meterdjupt vatten under höst/vinter för att torrläggas vid midsommartid. En metod som kan antas ha reducerat myggpopulationen i området. Tyvärr finns det inga uppgifter om myggsituationen. Däremot beskrivs en hel del om vad detta slåtterbruk kan innebära för fågelfaunan i de studerade områdena. En del slåttererfarenheter kommer från försök med anläggning av viltvatten och från norska studier på Sølendet strax norr om Røros (Elveland & Sjöberg 1982). Nedre Dalälven I Sverige och Nedre Dalälvsområdet handlar det huvudsakligen om stränder av olika typ med spår av lång hävd. Eftersom översvämningsytor gödslas av näring som översvämningsvattnet för med sig, blir strandvegetationen kraftig. Man kan därför förvänta sig att alla ytor har slagits och använts för höproduktion. Enligt Jägmästare Claes Olrogs karta över Sala södra kronopark har alla strandängar namn. På kartan finns t.ex. Stora Flarns äng, Ö. Bennbäcks äng, Balsbo äng, Magistrats äng och ytterligare ett tiotal andra namn på strandängar, även vid sjön Hallaren. Namngivningen av dessa ytor visar deras värde och betydelse. Med båt kunde fodret hämtas även från de hundratals öarna och skären ute i älven. Dessa ytor har nu under mer än 50 år lämnats åt fri utveckling och fått växa igen till oigenkännlighet med högörter, vass, buskar och skog. Även Häradskartan från 1909 visar hur landskapet nyttjats. Man kan lätt se att hårdvallsäng (fastmarksäng) och sidvallsäng (fuktäng) var de dominerande markslagen. Små öar och uddar i älven hade status som ängar. I grannskapet (skogen) finns många kolbottnar. Även fäbodarna är spridda och några få återfinns på stränderna. 18

Som ett extra skikt i GIS-presentationen av Häradskartan ligger Markanvändningskartan från 1923 1939. Det framgår att stora ytor på översvämningsstränderna slogs. Det var sidvallsängar och sidvallsmyrar. Några mindre områden på stränderna karaktäriseras som kärr. Den övriga marken är skog, där återfinns också alla kolbottnar och en hel del fäbodar. Telefonintervjuer kring slåtter och markanvändning i Nedre Dalälvsområdet En studie av olika hävdformer har satts igång 2012, av Örjan Östman vid Uppsala universitet. Han kommer att studera bete, slåtter och om möjligt också bränning av stränder. Det är ett pilotprojekt där de fyra länsstyrelserna i området gått samman. Totalt finns 4 700 ha strandäng i området av detta beräknas 2 000 ha enkelt kunna nås (för slåtter, bete, etc.) från befintliga vägar. Syftet är att studera påverkan på myggproduktionen (telefonintervju med Ingemar Lindqvist). Upplandsstiftelsen har vid skötseln av Naturskyddsområdet Bredforsen vid Nedre Dalälven 2009, röjt ett 30 ha stort område från sälg och låter nu betande kor upprätthålla en viss hävd. Inga erfarenheter finns ännu av förändringar i myggtätheten (Personligt meddelande av Gillis Aronsson, Upplandsstiftelsen). Vid en telefonintervju med Dag Nilsson (bonde med betande djur på älvängarna vid By), konstaterade han att om älvängarna hölls öppna och rena skulle myggproblemen minska. Slåtter eller bete minskar myggmängden. Han har skrivit en notis i Hembygdsföreningens årsskrift om minnen från barndomen av att fiskyngel i stora stim vandrade ut över de översvämmade slåttade ängarna. Där kunde de säkert äta myggyngel innan översvämningsvattnet drog sig tillbaka. Vid intervjuer av hembygdskännaren Sven-Olof Rask framkom att han lagt märke till att myggorna ökat när slåttern upphörde. Han var uppvuxen och bodde hela sitt liv i Hedesundaområdet (telefonintervju med Claes Möre). Studier av älvängsbruket och särskilt fäbodvallen Harvbyvallen som var fäbod till byn Harv har redovisats i en intern skrift till Upplandsstiftelsen. Där beskrivs ägoförhållandena i byn. Det visade sig att varje gård hade förutom gården (och fisket) också ägor ute på öarna och uddarna i Dalälven. Dessa slåttades och höet kunde hämtas till gården när isen lagt sig. Till vissa öar fördes också djuren som fick simma långa sträckor men fick fint bete på dessa ägor. Liknade förhållanden finns belagt från Jörsön och i hela området runt Hedesunda. Vissa öar var svårtillgängliga men trots att man måste passera besvärliga forsar hämtades hö från älvängarna 19

som genom översvämningarna blev mycket bördiga. Genom röjning utvidgades slåtterytorna och dessa älvängar värderades mycket högt. Dokumentation finns även i Hedesunda släktbok 1997 (telefonintervju med Claes Möre). Resultaten stöds av det kartmaterial som redovisas (Häradskartan 1909, Olrog 1905 1907). Från Dalarna finns beskrivning av dammslåtter och slåtterdammar som konstbevattnades men det gäller bara från övre Västerdalarna, Särna och Idre socknar (Mattson 1944). I boken Om hävden upphör kan man se vilka arter som kommer att dominera på tidigare slåttade marker efter 5, 10 och 30 års igenväxning. Där är ängarna uppdelade i torra och fuktiga ängsmarker. Exempel på arter på fuktiga ängar och stränder är älggräs, videört, rörflen, grenrör och den oerhört invasiva jättegröen som finns i Dalälvsområdet. Andra arter är vass, säv och kaveldun (Ekstam & Forshed 1992). Gemensamt är, att de är höga och gärna växer tätt och utgör en mycket lämplig miljö för populationer av översvämningsmyggor (Rydzanicz et al. 2011). 4.2 Ekosystemförändringar och skötselåtgärder för myggbekämpning allmänt erfarenheter från övriga världen De nedan beskrivna bekämpningsmetoderna har huvudsakligen riktats mot myggarter som sprider sjukdomar, alltså även andra arter än översvämningsmyggor. Vi bedömer dock att metoderna kan vara av intresse, även om olika myggarter har olika ekologi och beteenden. Dikning Goda exempel presenteras hur dikning kan reducera myggproduktionen vid låglänta havs- eller saltstränder vid Atlantkusten (Clark et al. 1984; McGlathery 1982). Det har gällt områden som har dikats med diken som ett nät på ytor som varje dygn översvämmas av tidvatten och studien har också kopplats till fågelfrekvens. Clark et al. (1984) är en litteraturöversikt över många vetenskapliga artiklar alla med beskrivning av tidvatten på låga stränder. Ett annat exempel från USA är s.k. mosquito control impoundment är utgrävda diken runt ett saltvattensträsk eller mangroveskog som tillåter området att bli artificiellt översvämmat genom hela myggsäsongen (översvämningsmygg) från maj till oktober i USA. De förekommande Ochlerotatus-arter (närbesläktade med Ochlerotatus/Aedes sticticus) lägger inte sina ägg i stående vatten (utan på fuktig mark som vid annat tillfälle översvämmas). Rejält översvämmade område hindrar myggorna att lägga ägg (utan att man använt pesticider). 20

Tidvattnet tillsammans med pumpar fick vattnet att flöda. Man planterar dessutom ofta ut fisk, Gambusia sp. Det är en tropisk art och inte lämplig för svenska förhållanden, den äter både mygglarver och puppor. Genom att även använda grunda cementerade kanaler och snabba vattenflöden så spolades mygglarverna vidare och ut i havet (Rey et al. 2009). Motsvarande vetenskapliga försök vid svenska stränder eller våtmarker har inte kunnat hittas. Vegetationskontroll Forskningsstudier av olika typer av vegetationskontroll för bekämpning av vanliga skogsmyggor (Culex) har gjorts i Kalifornien. Man tog bort gräs med herbicider eller tallriksharvning och förde bort växtmaterialet. I försök där man slog bort gräset i 5 10 m breda remsor, det minskade Culex-arters förekomst med 85 % färre larver och 95 % av puppförekomsten (Lawler et al. 2007). Om man slår eller plöjer/harvar (discing) och lämnar kvar ruttnande vegetationsrester kan dessa dock bli tillflyktsplatser så kallade refugier för myggen efter en översvämning på sådan mark. En annan studie från Kalifornien (Sanford et al. 2003) av kaveldun Typha sp. som skars ned, och fick ligga olika lång tid på en lokal där Culex tarsalis förekom. Det visade sig att om växtmaterialet fått torka två veckor innan det dämdes över, producerades det fler mygglarver än om växterna fått ligga och torka i 5 veckor. Antagligen är det ännu bättre om allt växtmaterial tas bort. Konstgjorda våtmarker Det är i den strandnära högörtsvegetationen som översvämningsmyggorna och andra myggor förpuppas (Knight et al. 2003). I den artikeln som bygger på omfattande litteraturstudier av amerikanska undersökningar särskilt av viltvatten och av människan konstruerade våtmarker, finns också en tio-i-topp-lista över de mest myggproducerande växterna, både rotade strandväxter, flytande växer och undervattensväxter. En speciell del beskriver hur en strand skall konstrueras för att bli så oattraktiv för mygg som möjligt. Här diskuteras också den övriga biologiska mångfaldens preferenser t.ex. för kräftor, fiskar och sjöfåglar. Slutsatserna är antagligen helt applicerbara på svenska förhållanden även om en del arter skiljer sig är det en hel som är samma släkte och även samma arter. Det finns ett flertal rapporter från myndigheter och informationsblad kring rening av avloppsvatten i skapade våtmarker och dammar (Se vidare under exempel kapitel 5.1.2. Kalifornien). En bieffekt med sådana projekt är att myggförekomsten ökar. För att motverka detta är det vanligt att anlägga branta strandkanter mot gölar eller djupare vattensamlingar, samt att ha vegetationsfria områden, så att se till att vinden lätt kan röra om i vattnet. Även artificiella metoder för omrörning av vattnet installeras numera ofta. Dessa åtgärder missgynnar mygglarver och äggläggning. I Australien och Nordamerika arbetar man på likartat sätt: Öppna 21

våtmarker med branta kanter/stränder, djupt vatten och lite vegetation. Denna typ av våtmarker tenderar att ha hög diversitet på makro-evertebrater och låg myggförekomst. Motsatsen, grunda vatten med skyddade isolerade gölar och mycket vegetation tenderar att ha motsatta förhållanden, mycket mygg och få evertebrater (Lawler & Lanzado 2005). I Kalifornien finns mycket information kring jordbruk- bevattnade betesmarker och mygg (se kapitel 5 samt Lawler & Lanzado, 2005). På betade områden hålls vegetationen nere, men tyvärr kan fuktiga hovavtryck utgöra bra äggläggningsplatser för bl.a. översvämningsmygg (Kwasny et al. 2004). Betesdjur bör, enligt Lawler and Lanzado (2005), hållas borta när betesmarkerna är fuktiga. Man bör öka vattenflödet och syresättningen av vattnet, eftersom det är den minskade syremängden i vattnet som triggar igång äggkläckningen (Gjullin et al. 1950). Ökning av mängden syre kan ske genom ett flöde under ytvattnet (resultat från Sydafrika) via pumpar eller vind m.m. Detta påverkar också myggens möjlighet att nå ytan för att andas (Malan et al. 2009). Näringsrika, sedimenterade stillastående vatten, som kan orsakas genom t.ex. betesdjur ökar däremot mängden mygg. Djupt vatten ökar syresättningen vilket är positivt för fisk, eftersom många fiskarter är predatorer på mygglarver. Meandrande kanaler med flödande vatten mellan djupa och grunda vattennivåer tillåter förflyttning av rovfisk och minskar myggförekomst (USDA 2008, Teels 2009). Om flödena är snabba och sedimentation förhindras, minskar myggkoloniseringen (Russel 2009a) (Se Inforuta). Många habitat som periodiskt fylls med stillastående vatten intas mycket snabbt av översvämningsmyggen om äggen finns på plats. Den plötsliga och kraftiga ökningen av myggen gör dock att predatorerna oftast inte hinner svara på förändringen. Till stillastående vatten, ofta associerade med urbana områden som t.ex. hamnar och flygplatser, anländer också främmande invasiva mygg såsom Aedes albopictus (tigermygga) och Ae. aegypti (gula febernmygga), som sprider farliga sjukdomar. Detta fenomen verkar emellertid än så länge vara vanligast i varmare delar av Europa. Några studier har visat positiva resultat genom att man förhindrar uttorkning och bibehåller hög vattennivå tidigt på våren och sedan på senvåren dras vattnet bort, så en snabb uttorkning sker. Då exponeras barmarken och äggen torkar ut (Malan et al. 2009). Sedan tillåts vattnet återvända. Detta kan emellertid påverka övrig flora och fauna negativt då alla arter kanske inte klarar av höga vattennivåer. Periodisk vegetationsröjning minskar alltså myggförekomst och sedimentuppbyggnad, men kanske inte alltid är önskvärt i biodiversitetsrika områden (se tidningsnotis från Camargue 5.2). 22

Figur 2. Skiss på design av konstgjorda våtmarker för att undvika myggproblem (från Walton 2003). Bränning Vi har också hittat enstaka uppgifter kring bränning och översvämningsmygg. Dock finns viss info framför allt från myndigheters myggkontrollmanualer. Bränning är ytterligare ett sätt att få bort överflödig vegetation, ett alternativ till mekanisk skörd (Walton 2003). Först måste området torka ut (och kan ej användas för annat), kontrollerad bränning kräver myndigheternas tillstånd och samarbete med markägarna. Bränder påverkar också luftkvaliteten. Bränning kan påverka näringsinnehållet i växter, aska, föroreningar, om man inte kan vänta mer än en månad med att släppa på vatten igen. Under den tiden kan vattnet från våtmarken som tillfälligt lagras på annan plats ge upphov till myggkläckning (Walton 2003). Bränning kan dock också döda myggägg på grund av den höga temperaturen (Resh and Schlossberg 1996, Whittle et al.1993). I Kenya testades överlevnaden av Aedes-ägg efter bränning av gräsmarker var den 3,3 % jämfört med 43,8 % i en likartad gräsmark. I vegetation dominerad av säv var överlevnaden endast 0,7 % jämfört med 28,5 % i icke-brunnen vegetation (Whittle et al.1993). 23

Inforuta 1 Runnelling modifications modifieringar av habitat genom att man anlägger kanaler mellan stillastående vattensamlingar som är kläckningsplatser för mygg (framför allt saltvattensträsk) i USA. Kanalerna är till för att låta vattnet strömma in och ut mellan olika nedsänkningar och gölar så att vissa områden torkar ut, vilket visade sig effektivt mot Aedes-arter. Detta minskar omfattningen av områden som fluktuerar mellan att vara blöta och torra vilket är precis de förutsättningar som gynnar översvämningsmygg. Facktermen är Open Marsh Water Management. Dessa insatser gynnar däremot arter av Culex och Anopheles. http://medent.usyd.edu.au/fact/saltwet.htm#environmental 24

Vegetationsröjning i tropikerna Även i tropikerna är det känt att förekomsten av malariamyggor minskar om man röjer vegetationen runt byar. I många byar används fortfarande denna kunskap för att minska förekomsten av mygg. Frågan är komplex eftersom avskogning i stort då skogen omvandlas till jordbruksmark eller betesmark i själva verket ger upphov till stillastående vatten som leder till att fler malariamyggor (Anopholes spp.) sprids. I en översikt av CIFOR (Pierce Colfer et al. 2008) kring hälsa och biologisk mångfald i skogen, fann man i 22 av 26 studier, att mängden malariamygg (och malaria) ökade efter avskogning. Det visar på regnskogens roll inte bara för klimatet, utan även för att bromsa malariaspridning. Idag har malarian ökat på många platser i Afrika vilket lett till att man återinfört användning av DDT, trots allvarliga miljöproblem och relativ snabb resistensbildning. Dock får man endast spruta kring hus (ej inomhus och ej i omgivningarna), något som sannolikt inte alltid efterföljs. Men medlet är fortfarande ett av de effektivaste sätten för att få ner malariaförekomsten hos befolkningen (WHO). 4.3 Vattenflödesregleringar Dalälven hade innan vattenkraftsregeringarna normalt tre översvämningar, dels vårflod (eller hemfloden) och dels fjällfloden lite senare och sedan kom en mindre flod efter höstregnen i september. Någon gång kunde det hända att vårflod och fjällflod kom samtidigt vilket resulterade i svåra översvämningar. Idag regleras älven av 27 större kraftverk som sammanlagt producerar över 4000 GWh/år, vilket är cirka 8 % av landets vattenkraftproduktion (www.vattenkraft.info, Renöfält 2010). I tidigare rapporter från 2009 och 2010 lyfte forskarna Christer Nilsson och Birgitta Malm Renöfält fram vattenregleringen i Dalälven som en trolig orsak till problemet med sommaröversvämningar. Detta kan man också höra från lokalbefolkning som bott länge i området. Tidigare hade man myggproblem ungefär vart tionde år. Men de senaste 10 15 åren har vattenkraftföretagen använt sig av kortare och fler utsläpp av vattenflöden som lett till flera tillfälliga översvämningar varje sommar (muntlig kommunikation med Mats Forslund) med massförekomst av översvämningsmyggor troligen som följd av detta. Länsstyrelsen har givit SMHI i uppdrag att utvärdera vilka situationer, nederbörd samt älvregleringar som orsakar översvämningar i Nedre Dalälvsområdet. Myggbekämpning med Bti är en metod som sänker myggförekomsten efter cirka 14 dagar. Det är emellertid tveksamt om myggpopulationen minskar på sikt (Nilsson 2009). Däremot anser många att en ändring av älvens vattenföring skulle kunna förbättra situationen på längre sikt. I nedre delen av Dalälven sker ofta flera översvämningar under sommaren. Orsaken till dessa översvämningar är ännu inte helt klarlagd. Det gör att översvämningsmyggen kan kläckas många gånger. Om vattenföringen skulle kunna anpassas så att översvämningarna uteblir eller kommer för tidigt eller för sent för massförökning av mygg skulle problemet kanske minska i omfattning. Renöfält (2010) skriver i sin fallstudie beställd av Naturvårdsverket (med uppdrag att undersöka hur långsiktiga lösningar kan utformas för att 25

förebygga eller minska problem med stickmygg i området kring Untra kraftverk i nedre Dalälven): Den viktigaste aspekten är att försöka minska frekvens och magnitud av de återkommande sommaröversvämningarna i den flacka nedre delen av Nedre Dalälven. 4.4 Fysikalisk kontroll Kontroll av larvstadier Det är lättare att bekämpa mygg på larv- eller puppstadiet än när de är adulta (vuxna) och flyger omkring. Mygglarverna behöver luft för att leva och behöver därför nå vattenytan för att andas med jämna mellanrum. Man har sedan länge använt olika oljor och ytfilmer för kväva myggen, både larv- och puppstadiet (Karanja et al 1994). Nackdelar med ytfilmer är att de även påverkar andra vattenlevande larver/organismer också predatorerna till mygglarverna. Dessutom inhiberar ytfilmer fröspridningen via vatten (C. Nilsson pers kom.). Vinden kan dessutom göra hål i ytfilmen så att bekämpningen inte blir tillräckligt effektiv, vilket måste beaktas. Förr användes framför allt diesel (även nu på vissa håll). I USA används idag Golden Bear Oil (Mosquito Larvicide GB-1111, Clarke Mosquito Control) en raffinerad petroleumolja som inte luktar eller färgar. Den ger en hög larvmortalitet de första 12 24 timmarna och är effektiv mot puppstadiet. Den verkar fysikaliskt och dränker alla som behöver andas mygg, dykarbaggar m.m. vilket gör att den tillfälligt reducerar den biologiska kontrollen. Petroleumoljan kan också påverka kläckning en av vissa fågelarter (Albers et al. 2003). Det finns även andra monomolekylära ytfilmer, s.k. icke-giftiga surfaktanter. Exempel är Agnique and Arosurf (Lawler and Lanzado, 2005). Liparol är en biologiskt nedbrytbar fosfolipid (lecitin baserat på soja) upplöst i paraffinolja (Schnetter & Engler 1978). Den började användas efter det att DDT blev förbjudet (Wikipedia Tyskland) och användes i Tyskland på 1980-talet mot översvämningsmygg. Idag verkar den dock ha begränsad användning (Becker et al. 2010). Vi hittade också en intressant websida om bekämpning av mygglarver genom ljud, från USA Pennsylvania, se: http://www.larvasonic.com. Ultraljud på 18 36 decibel tycks döda alla mygglarverna. Man har tagit fram en flytande manick som kan dras runt i vattnet i myggområden och som dödar mygglarver (inte specificerade vilka arter) inom cirka 15 m radie (50 fot). Vi vet inte om den har prövats i Sverige. 26

Kontroll av adultstadier Det som börjat användas alltmer i Sverige (och andra länder) är gasoldrivna myggfångare (finns flera märken och modeller på marknaden se: myggfri.nu). Den anses täcka upp till 4 000 m 2. Myggfångaren lockar till sig myggorna med hjälp av två viktiga faktorer. Gasol som omvandlas till koldioxid och som därmed uppfattas som mänsklig utandningsluft. Doftämnet oktanol, som avger en doft som påminner om en människa. När myggorna kommer i närheten av maskinen, så dras de in av en fläkt, som bygger på vakuumteknik. Fällor bör inte stå för nära hus/människor eftersom de attraherar myggen (Lawler & Lanzado 2005). Se nedan. FOI, totalförsvarets forskningsinstitut, testade olika modeller 2008, och fann att Mosquito Magnet dödade flest mygg. En större satsning av gasolfångare har testats i ett villaområde i Deje i Värmland, med en positiv effekt (http://www.villaagarna.se/lokalforeningar/ mitt/forshagadeje/rapport%20projekt%20myggj%c3%a4vlar.docx, 2013-01-09) Inforuta 2. Ur UNT hösten 2010. Mygg kan också bekämpas med tekniska uppfinningar, ett exempel är den amerikanska gasoldrivna myggfångare som provats på tre ställen i närheten av Nedre Dalälven sedan i mitten av juni. Michael Demmers stuteri i Västerbo några kilometer norr om Heby samhälle är sedan i fjol drabbad av myggplågan som tenderar att uppstå allt längre ifrån Nedre Dalälven som kan sägas vara den blodtörstiga sticticusmyggans epicentrum i landet. När jag fick förfrågan om jag ville testa maskinen så trodde jag uppriktigt inte att den skulle göra någon större skillnad. Men plötsligt försvann i stort sett myggen. Vi kunde hålla dörrar och fönster öppna, och fika och äta utomhus utan att besväras, säger Michael Demmers. Lars Johansson, mjölkbonde på gården Broddarbo vid Möklintan en mil söder om Dalälven i Sala kommun har också haft en testmaskin i trädgården. Jag är mycket nöjd med resultatet. Både Lars Johansson och Michael Demmers ger på uppmaning fem stjärnor av fem möjliga för apparatens myggreducerande verkan. Vi ringde upp Michael Demmers i mars 2012 som har använt Mosquito Magnet under ett par år och som tidigare var rejält drabbat av översvämningsmygg. Han är fortfarande mycket nöjd med den lokala effekten för den yta som avses (c:a 4000 kvadrat). 27