Regeringen får gult kort inför ordförandeskapet Den 1:a juli tar Sveriges regering över ordförandeklubban i EU. Som ordförandeland måste Sverige visa starkt ledarskap och driva ett flertal frågor inom miljöområdet framåt. Greenpeace har analyserat regeringens nuvarande position i frågor som rör: klimatförhandlingarna inför FN:s toppmöte i Köpenhamn. havsförvaltning och fiskeripolitik. utfasning av giftiga kemikalier. ett hållbart jordbruk fritt från genmanipulerade grödor. Den sammanlagda bedömningen av regeringens arbete hittills ger en varning. Sverige har dock chansen att under det kommande halvåret använda ordförandeskapet för att göra flera viktiga framsteg inom dessa områden - men det krävs en ordentlig uppryckning för att regeringen inte ska få underkänt och därmed ett rött kort. Säkerställ ett avtal i Köpenhamn som faktiskt räddar klimatet Klimatförändringarna är det mest omfattande och akuta hotet mot vår planet idag. I slutet av 2009 samlas världens ledare i Köpenhamn för ett möte som mycket väl kan bestämma planetens öde. Utkomsten av toppmötet kan bli startskottet som sätter igång de stora och nödvändiga utsläppsminskningarna, eller så kan planeten bli fastlåst vid katastrofala och oåterkalleliga klimatförändringar. Som EU:s ordförandeland har Sverige både en möjlighet och skyldighet att visa vägen i förhandlingarna genom ett starkt ledarskap. Utsläppsminskningar med minst 40 % till 2020 För att undvika de värsta klimatscenarierna måste höjningen av den globala medeltemperaturen hållas så långt under 2 C som möjligt. Ska vi klara ett sådant mål bör de globala utsläppen av växthusgaser nå sin topp 2015, för att därefter kraftigt börja minska. Ett rättvist klimatavtal - baserat på nuvarande utsläpp, på ländernas historiska ansvar, deras kapacitet att agera samt individuella förutsättningar skulle innebära att industriländerna som grupp minskar sina utsläpp med minst 40 procent till 2020 (jämfört med 1990 års nivåer). Av dessa utsläppsminskningar bör minst tre fjärdedelar ske på hemmaplan. Åtagandena bör dock fortsatt vara kopplade till femårsperioder så att utsläppsmålen kan justeras i takt med att nya forskningsrön presenteras av FN:s vetenskapliga klimatpanel IPCC. Sverige måste under sitt ordförandeskap säkerställa att EU: - minskar sina utsläpp med minst 40 procent till 2020. - verkar för att nästa åtagandeperiod under klimatavtalet blir fem år lång så att framtida åtaganden kan reflektera den senaste forskningen. - skickar medlemsstaternas stats- och regeringschefer personligen till Köpenhamnsmötet för att försäkra att ett ambitiöst klimatavtal blir av.
Den svenska regeringen har tydligt visat att klimatfrågan prioriteras. Det är bra. Men trots att miljöministern medgett att de globala utsläppen måste nå sin topp 2015 agerar han inte därefter. EU:s mål är i dagsläget otillräckliga, men regeringen har än så länge inte visat någon ambition att förbättra dem, med motiveringen att andra länder har ännu sämre mål. Under ordförandeskapet måste Sverige så snart som möjligt se till att EU antar en gemensam position som är betydligt starkare än idag. Regeringen får gult kort och en varning för sin ovilja att verka för striktare utsläppsmål inom Sverige och inom EU. Sverige måste se till att EU kommer till Köpenhamn med en starkare laguppställning och ambitiösare positioner. Investera i ett räddningspaket för klimatet Utan ett tillförlitligt och långsiktigt pengaflöde för klimatåtgärder från världens rika länder till utvecklingsländerna, blir det ytterst svårt för att inte säga omöjligt - att nå ett klimatavtal i Köpenhamn. Pengarna behövs för investeringar i förnybar energi, skydd av regnskog och anpassningsåtgärder mot klimatförändringarna. Sverige måste tillsammans med EU:s övriga länder visa att man trots finanskrisen är beredd att investera i ett räddningspaket också för klimatet. Sverige måste under sitt ordförandeskap säkerställa att EU: - medger att runt 110 miljarder euro i offentliga medel behövs årligen till utvecklingsländerna. - enas om att pengarna ska genereras genom att utsläppsenheter auktioneras ut eller beskattas. - avsätter tillräckligt med pengar för utvecklingsländernas omedelbara behov av anpassningsåtgärder och strategier för minskade utsläpp innan 2012. Pengarna får dock inte tas ifrån biståndsbudgeten utan måste vara additionella. Det svenska ordförandeskapet måste nu se till att EU:s miljö- och finansministrar träffas snarast möjligt, så att ett konkret finansieringsförslag från EU kan ligga på bordet i god tid före FN:s generalförsamlingsmöte i september. Sverige pratar gärna om att bära ledartröjan i klimatfrågan och framhäver ofta vikten av en överenskommelse kring finansieringen. Men samtidigt väntar man till synes på att något annat land ska agera först. Regeringen vill inte diskutera något belopp, inte heller vill man öppet ta ställning för något av de finansieringsförslag som presenterats av andra länder. Regeringen får gult kort och en varning för maskning och för att man inte skyndar på förhandlingarna om klimatfinansieringen. Säkerställ ett skydd av världens regnskogar: Global avskogning står för så mycket som en femtedel av världens koldioxidutsläpp, vilket är mer än hela transportsektorn släpper ut. För att utvecklingsländerna ska kunna minska sina utsläpp krävs att skövlingen av de tropiska skogarna stoppas. I prioriterade regnskogsområden som
Amazonas, Kongo och Sydostasien bör detta ske redan till 2015. Industriländerna måste därför skapa en finansieringsmekanism för att få fram de pengar som behövs. Samtidigt får inte skyddet av utvecklingsländernas skogsområden och de följande utsläppsminskningarna ske på bekostnad av de nödvändiga klimatåtgärder som också behöver göras i de rika länderna. Med andra ord: rika länder kan inte strunta i sina egna utsläppsminskningar för att de bidrar till skyddet av regnskog. Inte heller får utsläppskrediter från skogen tillåtas bli en handelsvara på växthusgasmarknaden eftersom sådana utsläpp är betydligt mer osäkra än utsläppen från andra sektorer. Sverige måste under sitt ordförandeskap säkerställa att EU: - tillför offentliga medel till skogsskydd utan att det sker på bekostnad av utsläppsminskningar på hemmaplan. - prioriterar skydd av skogsområden med höga naturvärden och verkar för att ursprungsbefolkningars rättigheter erkänns. - verkar för att oansvarig handel med illegalt avverkat timmer på den europeiska marknaden kriminaliseras. - lever upp till sitt löfte att låta kommissionen undersöka och presentera konsekvenserna av EU:s konsumtion av importerade livsmedel (som kött, sojabönor och palmolja) som bidrar till avskogningen. I frågan om finansiering av regnskogsskydd gömmer sig den svenska regeringen även här bakom ursäkter om att det är för tidigt att bestämma sig. Man har inte svarat på om industriländer med utsläppsrestriktioner ska få fortsätta pumpa ut koldioxid från kolkraftverk så länge som de betalar för att samma mängd bevaras i skogen. Gällande frågan om illegalt timmer snuddar jordbruksministern vid rött kort på grund av sitt motstånd mot att förbjuda virkesprodukter som härstammar från olagligt avverkade skogar. Regeringen får gult kort som en varning för att man inte tar ansvar för sin ohållbara konsumtion av timmer och för otydligheten kring vilka regler som ska gälla när det kommer till skogsskydd. Reformera EU:s gemensamma fiskeripolitik och skapa marina reservat Längs Europas kuster ser vi hur havens fiskebestånd och ekosystem kollapsar. Ofta beror det på mänsklig påverkan, exempelvis ohållbart och destruktivt fiske, olje- och gasexploatering, övergödning, grus- och sandutvinning, sjöfart och klimatförändringar. Fiskeriförvaltningen är i konflikt med målet att nå naturvårdsstatus i marina s.k. Natura 2000-områden. Under 2009 står en reform av EU:s gemensamma fiskeripolitik på dagordningen. Det huvudsakliga målet för reformeringen måste vara återhämtade och hållbara marina ekosystem. En typ av skyddsmekanismer, upprättandet av marina reservat med fiskeförbud, har visat sig vara effektiva som bevarandeåtgärd. Därför kräver Greenpeace ett nätverk av marina reservat. Sverige bör arbeta för att EU:s jordbruks- och fiskerådsmöte förbättrar fiskeripolitiken så att skyddsvärda och känsliga områden faktiskt får ett fullgott skydd. Den kommande reformen ska
möjliggöra för medlemsstaterna att uppnå sina skyldigheter i enlighet med EU:s habitat- och fågeldirektiv. Sverige bör föra jordbruks- och fiskerådet in på en ambitiös, öppen och transparent linje till en reform av fiskeripolitiken, och själv gå samma väg för att uppnå ett starkt marint skydd. Sverige bör föreslå att rådsslutsatserna om Östersjöstrategin ser reformen av den gemensamma fiskeripolitiken som ett viktigt tillfälle att lösa konflikten mellan fiske och naturvård. Med anledning av detta kräver Greenpeace att den svenska regeringen håller en rådsdebatt om fiskereformen och bjuder in intressenter för att debattera framtiden för EU:s fiskeripolitik med fiskeri- och miljöministrar under ett rådsmöte. Mot bakgrund av att regeringen lovat att ordförandeskapet ska vara det mest öppna och transparenta bör dessutom alla rådsdebatter om fisket - inklusive de om TAC och kvoter - sändas eller publiceras öppet. Sverige har inte lyckats skapa marina reservat eller strategier för en hållbar havsförvaltning. Särskilt tydligt är misslyckandet med att lösa de underliggande konflikterna, i synnerhet sektorsförbannelsen (dvs. den förlamande konflikten mellan sektorerna, t.ex. mellan fiskeri- och miljöförvaltning). Det haltande spelet på egen planhalva är ett oroande tecken som ger upphov till starka tvivel om regeringens möjligheter och ambitioner att reformera EU:s havs- och fiskeripolitik. Bra initiativ har tagits när det gäller Östersjön, i synnerhet Östersjöstrategin. Men varken Östersjön eller de andra haven i Europa kan räddas om kortsiktiga ekonomiska vinster fortsätter att prioriteras framför levande hav. Sverige får därför ett gult kort. Men, en offensiv position inom reformarbetet och djärva initiativ som utmanar fiskeripolitikens grepp om bevarandeåtgärder kan upphäva varningen. Fasa ut fler giftiga kemikalier Miljögifter i naturen hotar våra floder och sjöar, luft, land och hav - och i slutändan oss själva. Produktionen, handeln, användandet och spridandet av syntetiska kemikalier är ett välkänt globalt hot mot människors hälsa och mot miljön. Exponeringen för farliga kemikalier är en konsekvens av lagstiftning som tillåter att kemikalier sprids i miljön och används i konsumentprodukter, som om de inte vore skadliga. Den nya kemikalielagen REACH är ett första steg mot ett nytt sätt att reglera kemikalier och ersätta några av de mest farliga kemikalierna när det finns säkrare alternativ. REACH innebär ett nytt sätt att kontrollera tillverkningen, importen och användningen inom EU. Den första kandidatlistan, en lista över 15 kemikalier med ämnen med särskilt farliga egenskaper som blir aktuella för hårdare kontroll, har nyligen publicerats av den europeiska kemikaliemyndigheten ECHA. Men tyvärr utgör den befintliga listan endast en droppe i havet när man beaktar de hundratals välkända, farliga kemikalierna som finns i produkter som europeiska konsumenter använder dagligen. Bara sex medlemsländer (Österrike, Tyskland, Frankrike, Nederländerna, Sverige och Storbritannien), samt Norge, har än så länge bidragit med kemikalier till kandidatlistan. En orsak till varför en del länder inte varit aktiva med att föreslå ämnen är helt enkelt resursbrist.
Greenpeace kräver att den svenska regeringen aktivt lyfter frågan och arrangerar en formell debatt i miljörådet under ett av ministermötena som behandlar REACH och syft yftar till att betona vikten av utfasning av farliga kemikalier och nödvändigheten en av att regeringar investerar mer i denna process. För att visa tydligt ledarskap, bör den svenska regeringen, i egenskap av ordförandeland, omgående lägga fram fler farliga substanser till kandidatlistan. Sverige har hittills föreslagit ett par ämnen till kandidatlistan, ett bromerat flamskyddsmedel (HBCDD) och en plastmjukgörare (DEHP). Det är bra, men listan måste utökas med tanke på de hundratals välkända farliga ämnen som existerar. Det finns inte någon tydlig signal från regeringen om att de vill lyfta frågan under ordförandeskapet. Sverige får ett gult kort och varning för farligt spel eftersom regeringens passivitet i kemikaliefrågan medför stor risk för både natur och människors hälsa. Sluta godkänna genmanipulerade grödor Genetisk manipulering möjliggör för forskare att skapa växter, djur och mikroorganismer genom att modifiera organismernas gener på ett sätt som inte förekommer i naturen och som inte kan uppnås med traditionella förädlingstekniker. När genetiskt modifierade grödor (GMO) odlas kan deras gener överföras till andra organismer och därmed påverka ekosystem och framtida generationer av växter, med oförutsägbara och okontrollerbara följder. Att odla eller släppa ut GMO i naturen är en genetisk förorening och ett allvarligt hot eftersom det är ett oåterkalleligt beslut. Inom EU finns det idag ett fundamentalt problem med den process som utvärderar och godkänner GMO. Utlåtanden från en enda organisation, den europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA), förvandlas till beslut utan något resonemang kring de sociala och ekonomiska argumenten för och emot en introduktion av nya GMO-grödor och -produkter i Europa. Detta går i klinch med EU:s lagstadgade krav på att riskerna och GMO-produkternas påverkan ska diskuteras utifrån en bred grund, baserat på flera olika informationskällor. Under hösten 2008 genomförde miljöministerrådet en debatt om GMO. Rådets slutsatser antogs enhälligt och innebar att EU:s system för godkännande av GMO måste förbättras. Men kommissionen har inte tagit några initiativ för att införa ett sådant förbättrat system. Greenpeace uppmanar därför regeringen att skynda på införandet av ett förbättrat system för godkännande och att inte ta upp några nya GMO-grödor för godkännande på dagordningen alltmedan systemet revideras. Sex länder har ett nationellt förbud mot att odla GMO-majsen MON810, den enda grödan som hittills godkänts för odling i EU. Det är troligt att miljöministerrådet kommer att rösta om kommissionens förslag att upphäva de flesta av dessa förbud.
Greenpeace kräver att den svenska regeringen arbetar för Frankrikes, Greklands, Tysklands, Luxemburgs,, Ungern och Österrikes rätt att behålla sina förbud mot att odla GMO-grödor grödor. Tyvärr har den svenska regeringen utmärkt sig själv genom att systematiskt rösta för ett godkännande av GMO. Sverige var också ett av länderna som under ett miljörådsmöte nyligen röstade för att få bort förbudet i Frankrike, Grekland, Ungern och Österrike. Även 2006 och 2007 försökte Sverige tvinga på andra länder GMO mot deras vilja. Regeringen arbetar aktivt för att sprida mer GMO i naturen, vilket måste bestraffas med utvisning. Greenpeace välkomnar regeringen tillbaka i spelet när de fullständigt omarbetat sin strategi.