Finansdepartementet fi.registrator@regeringskansliet.se Date: 06/12/2016 Contact: Henrik Kjellberg Phone: +46 72 509 09 72 E-mail: henrik.k.kjellberg@vattenfall.com Remissyttrande avseende promemoria Den särskilda norrlandsskattenivån och vissa statsstödskrav på elskatteområdet, Fi2016/00836/S Vattenfall har tagit del av rubricerad promemoria och återkommer med vissa synpunkter och frågeställningar. Sammanfattning Vattenfall har inte några synpunkter på att det nuvarande systemet med lägre skattesats på leveranser till kunder i de aktuella kommunerna som uppräknas i lagtexten ersätts med ett s.k. norrlandsavdrag. Det saknar betydelse även om det skulle krävas en systemanpassning som medför vissa kostnader. Det Vattenfall har synpunkter på är den administrativa börda och finansiella risk som uppstår när elhandelsbolagen enligt förslaget för varje enskild företagskund som har en elmätare i de aktuella kommunerna, för varje enskild månad, ska säkerställa dels att kunden inte är ett företag utan rätt till statligt stöd och dels att kunden inte bedriver viss verksamhet, exempelvis industriell tillverkning, datorhall, jordbruk etc. I de fall kunderna inte är berättigade till stödet är elhandelsbolagen heller inte berättigade till avdraget. Därutöver ska elhandelsbolagen lämna detaljerade uppgifter om större stödmottagare till Skatteverket. Ur elhandelsbolagens synvinkel borde mätarens placering vara en enkel faktor att utgå ifrån vid bestämning av skattesatsen på leveransen. Alla elleveranser söder om gränsen skulle ha full skatt och alla elleveranser norr om gränsen skulle ha norrlandsavdrag. Därefter skulle kunder som förbrukat elen i exempelvis industriell verksamhet ha direktkontakt med Skatteverket för att genom ett återbetalningsförfarande få nedsättning till 0,5 öre för förbrukningen i den industriella tillverkningsprocessen. Med tanke på den i promemorian beskrivna statsstödsproblematiken föreslår Vattenfall dock att elhandelsbolagen gör avdrag för hushållskunder i de aktuella kommunerna medan företagskunder får ansöka om återbetalning från Skatteverket. Vattenfall AB Tax Nordic Address: SE-169 92 Stockholm, Sweden Visit: Evenemangsgatan 13C, Solna info@vattenfall.com www.vattenfall.com
Företag utan rätt till statligt stöd När det gäller att bedöma huruvida kunden är ett företag utan rätt till statligt stöd ansluter sig Vattenfall till det remissyttrande som Svenska Petroleum och Biodrivmedelsinstitutet (SPBI) lämnade angående promemorian Vissa statsstödskrav på biobränsleområdet. De farhågor som tas upp av SPBI är i allt väsentligt relevanta även vid elförsäljning. Emellertid har ett elhandelsbolag typiskt sett väsentligt fler kunder än ett oljebolag vilket medför att mängden information som ska inhämtas är betydligt mer omfattande. Några relevanta frågeställningar ur SPBI:s remissyttrande återfinns i bilaga 1. Vattenfall uppfattar det som problematiskt att varje månad kunna säkerställa att inte någon företagskund i de aktuella norrlandskommunerna är utan rätt till statligt stöd. En försvårande omständighet är att kundernas ekonomiska status i form av balansräkning eller EBITDA ofta offentliggörs långt efter att elhandelsbolaget lämnat punktskattedeklarationen. Det är även nödvändigt att begreppet stödmottagare förtydligas i förslaget, så att det framgår om det är den enskilde kunden i bemärkelsen juridisk person som menas eller om det är hela koncernen som avses när elhandelsbolagen momentant ska kontrollera kundernas ekonomiska status. I det senare fallet måste elhandelsbolagen ha kontroll över kundernas koncerntillhörighet på ett sätt som inte nödvändigtvis finns i nuvarande kundregister. Företag som bedriver industriell verksamhet etc. Enligt förslaget får inte elhandelsbolaget göra avdrag om elen förbrukats för något av följande ändamål: a) i industriell verksamhet, b) i en datorhall c) i yrkesmässig jordbruks- eller skogsbruksverksamhet d) i yrkesmässig vattenbruksverksamhet, eller e) som landström Det medför att elhandelsbolaget behöver säkerställa att kunden, i motsats till tidigare, inte bedriver någon av de uppräknade verksamheterna. Med erfarenhet från nuvarande lagstiftning är det väl känt att framförallt begreppet industriell verksamhet medför svåra gränsdragningsproblem vid bedömning av en kunds rätt till den lägre industriskattesatsen 0,5 öre/kwh. Denna administrativa börda skulle enligt förslaget i SOU 2015:87 (SKENutredningen) lyftas från elhandelsbolagen men i den nu aktuella promemorian elimineras denna nytta och risken för påförande av skatt jämte skattetillägg och ränta kvarstår. Problematiken med begreppet industriell verksamhet beskrivs utförligt i kapitel 17 i SOU 2015:87 och utredningens slutsats där blir att en översyn av lagstiftningen behöver göras. Det är således nödvändigt för rättstillämpningen att lagstiftaren tydligt definierar begreppet industriell verksamhet, i syfte att klargöra när norrlandsavdrag får respektive inte får göras. I bilaga 2 listas ett antal exempel där det behöver klargöras huruvida kunden bedriver sådan industriell verksamhet som medför att elhandelsbolaget inte får göra norrlandsavdrag. Exemplen är endast ett axplock av de frågor som dagligen hanteras av elhandelbolagen. Med det nuvarande regelverket har elhandelsbolagen en avsevärd administrativ börda för att hantera dylika gränsdragningsfrågor, ställa frågor till Skatteverket, besvara frågor från Skatteverket, driva omprövnings- och överklagandeärenden etc.
De flesta elhandelsbolagen löser den ekonomiska risken på så sätt att den kund som anser sig bedriva industriell tillverkningsprocess får fylla i en försäkransblankett där kunden beskriver sin verksamhet och intygar hur stor andel av elförbrukningen som är hänförlig till tillverkningsprocessen. Vidare avtalas att kunden ska upplysa elhandelsbolaget om eventuella förändringar som påverkar storleken på denna andel samt att kunden ska stå för eventuell i efterhand påförd skatt, skattetillägg och ränta som elhandelsbolaget får betala till Skatteverket för det fall kunden lämnat felaktiga uppgifter. Således finns ett incitament för kunden att bidra till utredningen av gränsdragningsproblematiken, assistera elhandelsbolaget med att svara på frågor från Skatteverket om kundens verksamhet etc. Därmed har den ekonomiska risken varit hanterbar för elhandelsföretagen även om den administrativa bördan är och har varit betungande. Sammantaget var dock förslagen i SKENutredningen, med innebörden att industrikunder ska ha direktkontakt med Skatteverket för att tillgodogöra sig energiskattenedsättning, mycket önskvärda. I och med förslagen i promemorian minskar den administrativa lättnaden för elhandelsbolagen radikalt. För att kunna avgöra om en kund bedriver industriell verksamhet på ett sådant sätt som medför att elhandelsbolagen inte har rätt att göra norrlandsavdraget, måste exakt samma utredning som tidigare göras som i dagsläget görs för att avgöra huruvida kunden har rätt till 0,5-öresskattesatsen. Skillnaden befaras emellertid bli att kunden inte har samma incitament att bidra med uppgifter till elhandelsbolagets utredning. Därutöver är det normalt sett lättare för ett bolag att intyga/bevisa att man bedriver industriell verksamhet än att intyga/bevisa att man inte gör det. Uppgiftslämnande Enligt förslaget ska den som ansöker om avdrag vara skyldig att lämna vissa uppgifter till Skatteverket om den enskilde stödmottagaren under kalenderåret erhåller stöd som uppgår till minst 15 000 euro i det fall det rör sig om stöd till vattenbruk, och 50 000 euro i övriga fall. När man läser förslaget får man intrycket att det är frivilligt för den skattskyldige att yrka avdrag och att den som yrkar avdrag också får räkna med viss administration. Detta förhållande stämmer emellertid inte för ett elhandelsbolag som yrkar avdrag för sina kunders räkning. Elhandelsbolaget har inte något eget incitament att yrka avdrag i deklarationen. Detta framgår visserligen av följande skrivelse i promemorian: När stöd i enlighet med förslaget i avsnitt 7 förmedlas genom att den skattskyldige yrkar avdrag för annans förbrukning så lämnar den skattskyldige uppgifter om större stödmottagare samt övervältrar befrielsen till dem som förbrukat elkraften för det nedsättningsberättigade ändamålet. Det är således elhandelsbolaget som yrkar avdrag i sin deklaration och, med departementets formulering, övervältrar befrielsen till kunden. Därmed är det uppenbart att stödet är en angelägenhet för kunden som rent principiellt borde regleras mellan stödmottagaren (elförbrukaren) och stödgivaren (staten genom Skatteverket). Alla argument för detta principiella synsätt redogjorde utredaren för på ett utmärkt sätt i SKENutredningen (SOU 2015:87). Det torde inte finnas anledning för Finansdepartementet att frångå de bedömningar avseende hantering av statsstöd som utredningen kom fram till. Att staten sedan har ett åtagande gentemot EU för att kunna ge stödet till stödmottagaren är en annan fråga. Förslaget innebär att elhandelsbolagen ska bli ansvariga för att Sverige uppfyller sina förpliktelser gentemot EU, trots att de inte nödvändigtvis har relevant information om
kundernas ekonomiska status, kundernas verksamhetsområde (på Nace-gruppnivå ), kundernas storlek, kundernas region (på NUTS 2-nivå ) etc. En lättnad för elhandelsbolagen vore att i lagtexten förordna att den som faktiskt tar emot stödet (elförbrukaren) är skyldig att lämna dessa uppgifter till den som ger stödet (staten genom Skatteverket). Hur ska riskerna hanteras av elhandelsbolagen? Såvitt Vattenfall uppfattar förslaget i promemorian så är elhandelsbolaget inte berättigat att göra avdrag om kunden är ett företag utan rätt till statligt stöd (pga. ekonomiska svårigheter) eller om kunden bedriver viss typ av verksamhet. För elhandelsbolaget finns inte något incitament att göra avdrag, då elhandelsbolaget endast är en uppbördsman som ska tillse att rätt kund får rätt skatt på sin faktura. Det finns därmed aldrig något incitament eller uppsåt för elhandelsbolaget att lämna oriktiga uppgifter i form av ett felaktigt yrkat avdrag. Ändå finns, pga. otydlig lagstiftning och bristfällig information från kunder, en betydande risk för att elhandelsbolaget kommer att lämna oriktiga uppgifter och därmed riskera att påföras skattetillägg och ränta. Om elhandelsbolagen, som oavlönade uppbördsmän, inte är beredda att stå den ekonomiska risk det kan medföra om felaktiga avdrag görs pga. bristfällig kunskap om kundernas ekonomi och verksamhet, måste risken på samma sätt som med nuvarande regelverk vältras över på kunderna. Således måste elhandelsbolagen även fortsättningsvis begära att samtliga företagskunder i de aktuella norrlandskommunerna intygar att de inte är ett företag utan rätt till statligt stöd och att de inte bedriver någon av de uppräknade verksamheterna. Vidare att de omgående meddelar elhandelsbolaget alla sådana förändringar som kan påverka rätten till avdrag samt åtar sig att stå för de kostnader i form av skatt jämte skattetillägg och ränta som kan uppstå om elhandelsbolaget gjort avdrag grundat på felaktig information från kunden. Vad det gäller möjligheten att få kunden att intyga att denne inte bedriver någon av de aktuella verksamheterna så bör det vara möjligt, förutsatt att lagstiftaren tydligt definierar de specifika verksamheterna. I annat fall kan det uppstå svårigheter för företag som tidigare inte kommit i kontakt med begreppet industriell verksamhet. Möjligen kan Skatteverket bistå med sådant intyg? Däremot framstår sannolikheten väsentligt mindre att ett företag som hamnat i sådana ekonomiska svårigheter att de kan antas ha förlorat sin rätt till statligt stöd, skulle upplysa elhandelsbolaget om detta, med påföljd att framgent bli debiterade full skatt på fakturan. Snarare finns en risk att elhandelsbolaget får reda på detta först i samband med kundens eventuella konkurs. Då kan Skatteverket enligt gällande rätt kräva att elhandelsbolaget återbetalar de felaktiga avdragen jämte ränta och skattetillägg med mycket små möjligheter för elhandelsbolaget att återfå dessa kostnader från kunden. Noterbart är även att det enligt uppgift finns förslag om att överföra skattskyldigheten för energiskatt från elhandelsbolagen till nätföretagen, vilket även föreslogs i SKEN-utredningen. Samtidigt ska det införas en elhandlarcentrisk marknadsmodell där elhandelsbolagen står för den enda direktkontakten med elkunderna. I ett sådant scenario skulle det sannolikt riskera att bli nästintill omöjligt för nätbolagen göra korrekta norrlandsavdrag om det förutsätter kännedom om elförbrukarnas ekonomiska situation och verksamhet. Nätbolagen torde dock, i likhet med elhandelsbolagen, kunna administrera norrlandsavdraget för hushållskunder utan större problem.
Vattenfalls förslag Sammanfattningsvis skulle elhandelsbolagen gärna hantera norrlandsskatten om avdrag kunde göras för all den elförbrukning som sker i de aktuella norrlandskommunerna baserat på information om placeringen av kundens elmätare, för att via elfakturorna övervältra skattenedsättningen till kunderna. Med tanke på den i promemorian beskrivna statsstödsproblematiken föreslår Vattenfall dock att elhandelsbolagen gör avdrag för hushållskunder i de aktuella kommunerna medan företagskunder får ansöka om återbetalning från Skatteverket. I statsstödshänseende finns det tre parter: stödmottagaren, staten och EU. Att säkerställa att statsstöd inte betalas ut till företag som av olika skäl inte har rätt till stödet bör vara en myndighetsutövning som inte lämpligen kan övervältras på elhandelsbolagen. Med Vattenfalls förslag skulle Skatteverket få möjlighet att i handläggningen utreda vilka sökande som inte är berättigade till statligt stöd pga. ekonomiska svårigheter eller pga. att viss verksamhet bedrivs. Claes Hedenström Policy Manager Henrik Kjellberg Energiskatteansvarig
Bilaga 1, Axplock SBPI:s frågeställningar avseende företag utan rätt till statligt stöd Hur ska bolaget få information i realtid om o att stödmottagaren inte är i ekonomiska svårigheter enligt definition 2.18 EUkommissionens förordning 651/2014? o stödmottagaren har återbetalningskrav från tidigare stöd? Hur ska den skattskyldige som yrkar avdrag och inte själv är stödmottagare kunna garantera något om en annan juridisk person? För att skydda sig behöver nya avtal tecknas, vilket i sig ofta är en tidskrävande process. Hur är det tänkt att den ekonomiska risken för den skattskyldige ska hanteras om stödmottagaren inte var i ekonomiska svårigheter när den skattskyldige [levererade elkraften] men har kommit i ekonomiska svårigheter vid deklarationstillfället? Kravet på att den skattskyldige ska veta om stödmottagaren har ekonomiska svårigheter enligt förslaget riskerar att förorsaka betydande ekonomiska risker för den skattskyldige då informationen inte finns vid deklarationstillfället. Det kan inte vara rimligt att man tvingas delge sina affärsrelationer denna typ av finansiell information, särskilt löpande under året. Vad händer i det fall det visar sig att en stödmottagare har blivit överkompenserad och EU riktar ett återbetalningskrav mot stödmottagaren. Blir Skatteverket då skyldigt att rikta återbetalningskravet mot de skattskyldiga som har yrkat avdraget vilka sedan i sin tur har att ställa krav bakåt i kedjan till stödmottagaren? Vem har bevisbördan mot EU i en sådan situation; den skattskyldige eller stödmottagaren?
Bilaga 2, exempel på frågor som leder till gränsdragningsproblem avseende begreppet industriell verksamhet 1. Företaget X AB bedriver en typiskt sett industriell verksamhet (enligt normalt språkbruk och SNI-kod) och då får elhandelsbolaget inte göra norrlandsavdrag även om förbrukningen sker för färdigvarulager, personalmatsal, intern brandkår, rening av restprodukter etc. a. Är det då hela koncernen eller endast den juridiska personen som bedriver industriell verksamhet? Får elhandelsbolaget göra norrlandsavdrag om ett dotterbolag till X AB bedriver personalmatsal, färdigvarulager, brandkår, rening av restprodukter etc? b. Får elhandelbolaget göra norrlandsavdrag om ett helt fristående företag bedriver personalmatsal, färdigvarulager, brandkår eller rening av restprodukter på X AB:s anläggning? 2. Ett annat typiskt exempel från Norrland är testbanorna för bilar. a. Får elhandelbolaget göra norrlandsavdrag om X-bil AB med tillverkning i Sverige har en testbana i Norrland? b. Får elhandelbolaget göra norrlandsavdrag om Y-bil AB med tillverkning i Asien har en testbana i Norrland? c. Får elhandelbolaget göra norrlandsavdrag om ett fristående bolag utan egen tillverkning har en testbana i Norrland som hyrs ut till X-bil AB och Y-bil AB? 3. Ytterligare känt exempel är bolag med forskning och utveckling a. Ingår F&U i den industriella verksamheten om den finns inom det tillverkande bolaget X AB? b. Om X AB har ett dotterbolag i Norrland som enbart sysslar med F&U, får elhandelbolaget då göra norrlandsavdrag? c. Om det svenska bolaget Y AB har F&U i Norrland, men har flyttat tillverkningen till Asien, får elhandelbolaget då göra norrlandsavdrag?