Reynell Developmental Language Scales III, Språkförståelsedelen

UMEÅ UNIVERSITET Institutionen för klinisk vetenskap Enheten för logopedi 8 Reynell Developmental Language Scales III, Språkförståelsedelen Normering och studie över samband mellan barns testresultat och kön respektive typ av barnomsorg Maj Lindman och AnnaLena Åström Examensarbete i logopedi, 20 p Höstterminen 2000 Handledare: Maria Levlin Christina Stage

SAMMANFATTNING I föreliggande arbete presenteras ett försök till normering av den impressiva delen av det brittiska testet The Reynell Developmental Language Scales III (Edwards & Huntley, 1997). Vi har i samarbete med en annan arbetsgrupp (Eriksson & Grundström, 2001) undersökt hur svenska barn i åldrarna 2;6-3;5 presterar på den impressiva delen av RDLS III. Vi har också undersökt om könstillhörighet inverkar på barnets testresultat. Vår hypotes var att flickor skulle prestera bättre än pojkar vid bedömning av språkförståelseförmåga. Detta grundade sig på vårt antagande att språkutvecklingen sker i olika takt hos pojkar och flickor. Ytterligare en hypotes testas i detta arbete; inverkar barnomsorgsform på barnets språkförståelseförmåga? Om barnomsorg i förskola inverkar positivt på barns språkutveckling borde detta återspeglas vid bedömning av språkförståelseförmågan. 122 barn i de aktuella åldrarna deltog i undersökningen, 60 var under tre år, och 62 över tre år gamla. Samtliga deltagande var bosatta i Umeå. Könsfördelningen var jämn. Urvalet baserades på slumpvis utlottning ur folkbokföringsregistret. Bortfallet var stort, för gruppen barn under tre år uppgick det till totalt 56,9%. Resultaten av vår normering följer väl de resultat som uppnåddes för motsvarande åldersgrupp vid den brittiska standardiseringen av testet. Vårt underlag är dock litet, något som troligen bidragit till att resultaten visar en mycket stor spridning och att inga statistiskt säkra resultat uppnåtts. Statistiskt säkra resultat har inte heller uppnåtts vid analys av skillnader i pojkars respektive flickors prestationer. Man kan dock iaktta att i fem av sex åldersgrupper presterar flickor i snitt något högre resultat än pojkar. En övervägande del av de barn som deltog i studien hade sin barnomsorg i förskola. Dessa presterade i snitt något bättre än barnen som inte hade sin barnomsorg i förskola, men grupperna är alltför små för att statistiskt säkra resultat skall erhållas. 2

INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1. INLEDNING.. 1 2. BAKGRUND.. 1 2.1 Definition av testnormering 1 2.2 Språkförståelse 1 2.3 Kön 3 2.4 Barnomsorg.. 4 3. SYFTE OCH HYPOTESER. 5 4. MATERIAL 6 4.1 Presentation av RDLS III... 6 4.2 Testets konstruktion 6 4.3 Testblankett. 7 5. METOD... 7 5.1 Indelning i åldersgrupper... 7 5.2 Urval. 8 5.2.1 Inklusionskriterier.. 8 5.2.2 Urvalsförfarande 8 5.2.3 Kodning.. 9 5.3 Metodologiska överväganden inför undersökning av barnomsorgsformens inverkan på språkutvecklingen. 9 Brev.. 9 Utskick.. 9 Försökspersoner.. 10 Bortfall. 10 Bortfall barnomsorgsform 11 Pilotstudie 11 Testförfarande. 12 5.10Testningar.. 12 RESULTAT.. 12 6.1 Statistisk metod.. 12 6.2 Normering... 12 6.2.1 Metod för normering 12 6.2.2 Resultat av normering..13 6.2.3 Jämförelse med brittisk standardisering. 14 6.3 Resultat för de olika blocken. 15 Testresultat och könsskillnader.15 Testresultat och barnomsorgsform.. 17 3

DISKUSSION 18 7.1 Metoddiskussion. 18 7.1.1 Urval. 18 7.1.2 Inklusionskriterier.18 7.1.3 Brev till föräldrarna. 19 7.1.4 Bortfall.. 19 7.1.5 Instruktioner vid bedömning med RDLS III / Testblankett...20 7.2 Resultatdiskussion..20 7.2.1 Normering....20 7.2.2 Könsskillnader..20 7.2.3 Barnomsorgsform. 20 7.3 Testets konstruktion... 21 8. SLUTSATSER.. 21 REFERENSER 22 BILAGOR Bilaga 1. Brev till föräldrar Bilaga 2. Svarsblankett Bilaga 3. Påminnelsebrev Bilaga 4. Brev till föräldrar, andra slumpningen Bilaga 5. Medgivande till deltagande i pilotstudie Bilaga 6. Testblankett 4

1. INLEDNING Det huvudsakliga syftet med föreliggande arbete är att göra en svensk normering av den impressiva delen av The Reynell Developmental Language Scales III (förkortningen RDLS III kommer att användas i uppsatsen), ett bedömningsmaterial som är konstruerat för att bedöma språkförståelseförmåga hos barn. Testet är sedan tidigare standardiserat på barn i Storbritannien och vi ser ett kliniskt intresse att få veta om resultaten hos de brittiska barnen är jämförbara med svenska barns resultat. Liknande värden hos de olika grupperna skulle innebära att den omfattande brittiska standardiseringen är möjlig att använda också under svenska förhållanden, i varje fall för barn i jämförbara åldrar. Den engelska standardiseringen spänner över åldrarna 1;6-7;0 år. Vi har inom ramen för vårt magisterarbete bara haft möjlighet att undersöka en liten del av detta åldersspann. Vårt åldersintervall, 2;6-3;5 år, är valt med tanke på att det finns en trend mot tidigare screeningar av språkförmåga inom barnhälsovården, för att tidigt fånga upp barn med språkstörningar. Det är då önskvärt att det på logopedmottagningar finns normerade underlag för jämförelse med normalspråkiga barn. Vi vill också undersöka om det finns några samband mellan kön och uppnått testresultat, samt om barnomsorgsform kan påverka barnets språkutveckling. 2. BAKGRUND 2.1 Definition av testnormering Testnormering innebär att man genomför ett test med standardiserade instruktioner som administreras och poängsätts på en normalpopulation. Instruktionerna ska lämna så lite utrymme som möjligt för personliga variationer vid administrering och tolkning. Vidare skall testet administreras på ett stort sample som är representativt för den målgrupp testet är avsett för. Syftet med normeringsproceduren är att avgöra distribution av råpoäng i normgruppen. Det är viktigt att ange normgruppens utseende exempelvis ålder, kön, etnicitet, utbildningsnivå, socioekonomisk status, geografisk spridning (t ex land - stad). Även vilket årtal normeringen genomförts är viktig att ange, eftersom samhällsförändringar kan medföra att normeringen ej längre kan anses vara tillförlitlig. Exempelvis kan genomsnittlig utbildningsnivå förändras (Aiken, 1991). 2.2 Språkförståelse Carrow-Woolfolk (1988) beskriver språkförståelse som det beteende vi använder när vi knyter en viss betydelse till en språklig symbol. Den språkliga symbolen kan vara ett handtecken, en grafisk symbol eller en kombination av fonem. Detta beteende är en komplex process som kräver ett antal olika förmågor i samverkan. I detta kapitel kommer vi dock att begränsa oss till att försöka beskriva förståelse av det talade språket. Den ursprungliga versionen av RDLS utvecklades i slutet av 1960-talet ur behovet av bedömningsmaterial för multihandikappade små barn (Reynell & Huntley, 1985).Man saknade ett test som bedömde den tidiga språkutvecklingen och som kunde användas för att följa barnets utveckling. Man skapade ett bedömningsmaterial avsett för testning av språkförståelse hos barn från ca. ett halvårs ålder fram till sjuårsåldern. Tanken var att bedömningsmaterialet skulle följa språkförståelseutvecklingen stadium för stadium, i samma 1

ordning som de olika färdigheterna debuterar hos ett normalutvecklat barn. I manualen till den andra reviderade utgåvan av Reynell Developmental Language Scales (Reynell & Huntley, 1985) redogör testkonstruktören för den bild av språkförståelsens utveckling som ligger till grund för testets utformning. Det lilla barnet som reagerar på ett yttrande förstår i den mening att det kopplar ljudkedjan till en positiv eller negativ affekt. Barnets vårdare använder vissa ord eller fraser som återkommer rutinmässigt i barnets vardag och som barnet därför kan associera till upplevelser av lust eller olust. Nästa steg blir att barnet förknippar ord eller fraser med specifika situationer och förväntar sig en speciell aktivitet i samband med yttrandet av ett familjärt ord. Exempel kan vara ord eller fraser som är förknippade med matsituation. På denna nivå har barnet inte en egentlig språkförståelse utan förståelse av yttranden går via känsla eller situation. I nästa stadium förstår barnet att ett särskilt ord är kopplat till ett särskilt föremål. De första ord som barnet tillägnar sig är de som är frekvent förekommande i barnets närmiljö och ständigt understryks av vårdarna, t ex lampa. Barnets och den vuxnes uppmärksamhet riktas gemensamt mot objektet. Möjligtvis kopplas till en början hela denna situation till ljudkombinationen. Inledningsvis är ordet lampa kopplat till en specifik lampa för att senare utvidgas till att gälla andra lampor av samma typ. Sedan går barnet vidare till att tillägna sig ordet som ett koncept. Detta innebär att ordet lampa står som en symbol för alla typer av lampor. Tillägnandet av denna process kan ofta iakttas hos barnet som under en period har problem med definitionen av konceptet som kan iakttagas som s k över- och underextensioner. I nästa fas börjar barnet förstå enkla satser. Detta kräver en förmåga att uppfatta ordens inbördes ordning och deras effekt på betydelsen. Detta kan ses som början till en syntaktisk förmåga. För att tillägna sig t.ex. verb behöver man ofta använda sig av andra kompletterande strategier än vid tillägnande av substantiv. Bishop (1997, s.105) refererar till en studie av Brown där barn presenterades för nonsensord som med sina ändelser signalerade att de var verb eller substantiv. Undersökningen visade att barn i mycket hög grad använde sig av syntaktiska ledtrådar när de tolkade främmande ord. Hur barn tillägnar sig nya ord varierar alltså med utvecklingsfas och typ av ord. Barnet börjar behärska attribut. Ett föremål kan tillskrivas t ex storlek och färg. Detta kräver ett inre språk (Reynell & Huntley, 1985). Det inre språket är också en förutsättning för att barnet ska kunna förstå satser där ett objekt agerar gentemot ett annat objekt. Barnet är här inte själv den som agerar utan aktiviteten finns hos objektet. Till en början är den här typen av satser möjliga att bearbeta och förstå endast när de innehåller mycket begränsat med information. Förmågan utvecklas eftersom och barnet kan så småningom arbeta med satser som innehåller såväl agerande objekt som attribut. Barnet går vidare och tillägnar sig förmågan att förstå hur negation konstrueras liksom lokativa relationer. När barnet når en nivå som ungefärligt motsvarar ett normalutvecklat sjuårigt barns impressiva förmåga har språket blivit ett gott redskap för tanken. En djupare språkförståelse - att förstå språket - förutsätter att man har en kunskap om världen, en grundläggande uppfattning om verkligheten som man delar med talaren. Bishop (1997) menar att det lilla barnet först tillägnar sig en basal kunskap om och förståelse av sin omvärld, för att senare lära sig att knyta en särskild etikett/benämning till de olika koncept det behärskar. I senare stadier tycks dock tillägnandet av nya språkliga begrepp kunna påverka och utveckla förståelsen av koncept. Piaget (Miller, 1983) såg förmågan att använda ord som språkliga symboler för objekt och företeelser som en följd av förmågan att använda sig av mentala representationer. Han menade alltså att tanken (den kognitiva förmågan) föregår språket. Språket är med detta 2

synsätt huvudsakligen till för att uttrycka tanken. I en presentation av RDLS III (Edwards, Garman, Hughes, Letts & Sinka, 1999) skriver testets upphovsmän att de i arbetet med att skapa ett reviderat testmaterial haft Bermans teori om stadier i barnets språkutveckling (Berman, 1986) som en ram för arbetet. Berman delar in språkutvecklingen i tre stadier. Det första stadiet är gemensamt för barn i alla språk, även om man redan här kan urskilja drag som språkspecifika. Språkförmågan kännetecknas i denna fas av att det är mycket beroende av kontext. Barnet behärskar heller ännu inte syntaktiska regler och kan inte tolka betydelsen av ordens inbördes relation. De tidiga orden och ordkombinationerna är lika till innehåll och funktion över språkgränserna. Samma typ av basala semantiska distinktioner debuterar i samma ordning oavsett språktillhörighet; t ex färg med undergrupper. Prepositioner infogas i lexikonet i en viss ordning med i och på först. De enkla satskonstruktionerna som används i detta stadium beskriver samma typ av händelser och ageranden. I slutet av detta stadium på väg in i nästa fas och en förståelse av syntax kan man iaktta att barn använder samma plausible event - strategi, satsens delkomponenter tolkas inte utifrån syntaktiska regler men utifrån en trolighetsprincip (mamman matar bebin är mer troligt än bebin matar mamman). Den andra fasen motsvarar ungefärligt åldrarna två till fyra år. Under denna fas lär sig barnet hur och var information är grammatiskt markerad. Barnet tillängar sig reglerna för hur olika strukturer indikerar olika betydelse. Överextensioner är vanliga vid inlärningen av syntaktiska regler, barnet lär sig inte omedelbart hur reglerna ska användas. I det tredje stadiet behärskar barnet språkproduktion som följer språkets regler. Det vet hur de generella reglerna ser ut och kan använda dem och känner till undantagen från de språkliga reglerna. Inom den lingvistisk språkteoretiska forskningen har utvecklats en modell över språktillägnandet och språkprocessande där man antar att språkförmågan är medfödd och åtskild från övriga kognitiva förmågor (Håkansson, 1998). Chomsky föreslår att barnet föds med en grammatisk förmåga, en inre grammatik som gör det möjligt att sortera och lära in de regler som gäller i det språk som talas i barnets miljö (Chomsky 1993, refererat ur Håkansson 1998). 2.3 Kön Om ett barns kön har effekt på den språkliga utvecklingen är det intressant att veta hur stor denna effekt är, i vilka åldrar man kan iaktta den och hur man kan förklara den. Om det är en större skillnad mellan flickors respektive pojkars språkliga prestationer är det kanske intressant med olika normskalor i bedömningsmaterial. Nordberg, Rydberg och Zetterström (1991) fann i en longitudinell undersökning av barns fysiska och mentala utveckling att flickor vid ett års ålder hade en högre språklig kompetens än pojkar i motsvarande ålder. Författarna gör ett försök att koppla detta till flickors tidigare motoriska mognad, vilken förklaras med en tidigare skelettal utveckling i kombination med / som följd av en lättare kropp hos flickor. En tidig motorisk mognad skulle ev. kunna innebära effekter på utvecklingen av andra förmågor. Vid 4 års ålder fann Nordberg et al. inte några signifikanta könsskillnader vad beträffar språklig förmåga. I samtliga övriga undersökta utvecklingsaspekter såsom t.ex. personlig-social utveckling och koordination öga och hand fann man dock signifikanta könsskillnader till flickornas fördel. 3

Klackenberg-Larsson & Stensson (1968) följde i en longitudinell undersökning den mentala utvecklingen hos barn från 3 månaders ålder fram till 5 års ålder. De fann signifikanta könsskillnader i barns språklig förmåga. Flickor presterade generellt högre än pojkar efter 6 månaders ålder, särskilt markanta var könsskillnaderna vid 1 till 2 års ålder. Efter 2 års ålder verkade könsskillnaderna minska. Författarna ser en mer markerad könsskillnad vad beträffar språklig förmåga hos barn från grupper med lägre socio-ekonomisk status. Loutonen studerade i sin avhandling samband mellan barnomsorg, kön och öroninfektioner och språkutveckling hos nioåriga finska barn (Loutonen,1998). Lingvistisk förmåga bedömdes dels med testmaterial, dels utifrån lärares skattningar. Tidig språkutveckling rapporterades retroaktivt av föräldrar. Man fann en statistiskt signifikant skillnad mellan pojkars och flickors tidiga språkutveckling, flickorna använde sina första ord vid en tidigare ålder. Vid nio års ålder fann man inte vid formell bedömning skillnader i lingvistisk förmåga mellan pojkar och flickor. 2.4 Barnomsorg Mycket av den internationella forskningen omkring barn i barnomsorg har fokuserat på huruvida barnomsorg utanför hemmet är skadligt för barnets utveckling ur emotionell och social synvinkel (Andersson,1989). Resultaten pekade fram till mitten av 80-talet mot att inga sådana risker förelåg, en del studier visade på att det kunde vara positivt för barnets utveckling att vistas i barnomsorg (Belsky, 1984; Clarke-Stewart & Fein, 1983, refererat ur Andersson, 1989). Belsky genomförde under andra hälften av 80-talet en undersökning som pekar på motsatt förhållande, att social och emotionell utveckling störs av tidig barnomsorg (Belsky, 1988 refererat ur Loutonen,1998). Formerna för barnomsorg skiljer sig åt mellan svenska och internationella förhållanden. En barnomsorg av den kvalitet som är norm i svenska förskolor är inte lika lättillgänglig internationellt. Enligt Kamerman (1989), refererat ur Andersson (1992), som gör en jämförelse mellan barnomsorgen i 18 olika länder så är det svårt att någonstans i världen finna ett system för barnomsorg som har lika hög kvalitet som den svenska. Kamerman syftar då på kvalitetsmått som bl a gruppstorlek, personaltäthet och utbildningsnivå hos förskolepersonal. Det finns också internationellt stora skillnader beträffande föräldraförsäkring. Detta har inverkan på barnets ålder vid första placering i barnomsorg utanför hemmet. Dessa faktorer; kvalitet på barnomsorgen och ålder vid första placering i barnomsorg utanför hemmet, varierar internationellt. Detta gör att resultat från studier genomförda i ett land kan vara vanskliga att generalisera till förhållanden i andra länder. Andersson (1989, 1992) har i en longitudinell studie följt barn från 1 år upp till 13 års ålder (barnomsorg vid 1-3 år undersöktes retrospektivt). I undersökningen har man tittat på barns kognitiva och sociala kompetens, vid åtta respektive tretton års ålder. Barnen bedömdes med två verbala (WISC) respektive två icke-verbala test i sin hemmiljö. Social kompetens bedömdes av klasslärare utifrån ett omfattande formulär, där påstående besvarades med hjälp av en femgradig skala. Resultaten visade att de barn som tidigt placerades i barnomsorg presterade bättre vid testning av språklig förmåga vid 8 års ålder än barn som inte vistats i barnomsorg eller som placerats i barnomsorg vid högre ålder. Resultaten för barn som vistats i barnomsorg under någon tidsperiod var dock generellt högre än för de barn som enbart vistats i hemmet. Olika typer av 4

barnomsorg, placering i förskola respektive hos dagmamma, visade på skillnader i testresultat, där förskoleplacerade barn nådde högre resultat. Dock var skillnaderna här inte lika stora som vid jämförelse mellan barnomsorgsplacerade respektive icke barnomsorgsplacerade barn. Vid 13 års ålder kunde man fortfarande se en effekt av tidig placering i barnomsorg genom de goda skolprestationer som dessa barn uppvisade. Barnens hemförhållanden undersöktes med variablerna moderns utbildningsnivå, föräldrarnas sysselsättning, ensamstående förälder eller två föräldrar i hemmet samt eventuella förändringar i familjetyp under studien. De positiva effekterna av tidig placering i barnomsorg kvarstod även sedan effekter av hemförhållanden och intelligens är kontrollerade. Resultaten tydde på att effekten av socioekonomisk status hos barnets familj eventuellt får mindre inverkan när barnet placeras tidigt i förskola (Andersson, 1992). Broberg (1989) undersökte i sin avhandling om det fanns ett samband mellan typ av barnomsorg och språklig kompetens. Hos 3-4 år gamla barn med 2 år i barnomsorg fann han inga sådana samband. Broberg pekade ut två faktorer som han såg som negativa med barnomsorg i hemmet istället för i förskola; risken för social isolering och avsaknaden av kontakt med jämnåriga. Broberg såg ett samband mellan hemmiljö och social och språklig utveckling. Han underströk vikten av den omsorg barnet får under den tid av dagen då det vistas i hemmet, och menade att denna troligen uppvisar större skillnad i kvalitet och miljö än vad miljö och kvalitet varierar i förskolor. Han menade att ett litet barn i barnomsorg ändå ofta tillbringar en relativt stor del av sin vakna tid i hemmet. I sin studie undersökte Broberg hur variabeln kvalitet på omsorg i hemmet påverkade barnets språkliga kompetens. För att bedöma omsorg i barnets hem använde man två olika bedömningsmaterial där undersökaren tittade på interaktionen mellan förälder och barn. Man undersökte också hur mycket tid fadern tillbringade med barnet, samt i viken utsträckning föräldrarna upplevde att de hade kontakt med och stöd av familj och vänner. Resultaten från hans studie visar att den faktor som i störst utsträckning påverkar barnets språkliga förmåga, oavsett om barnet har barnomsorg utanför hemmet eller ej, är hur barnets hemmiljö ser ut. Intressant är att variabeln kvalitet på omsorg i hemmet inte samvarierar med socioekonomisk status. 3. SYFTE OCH HYPOTESER Syftet med föreliggande arbete är att normera RDLS III för svenska barn mellan 2;6 och 3;5 år. Vi vill också undersöka om kön och barnomsorg påverkar språkförståelse hos barn i dessa åldrar. Utifrån litteraturstudier redovisade i bakgrunden antar vi att 1. barnets kön påverkar uppnått testresultat. Vi tror att flickorna, som grupp, kommer att prestera ett bättre resultat än jämnåriga pojkar vid testning av språkförståelse. 2. barnomsorgsform bör påverka testresultatet vid språkförståelsetestning. Vi tror att barn med barnomsorg i förskola, som grupp, kommer att uppvisa ett bättre resultat vid testning av språkförståelse. 5

4. MATERIAL 4.1 Presentation av RDLS III Den ursprungliga föregångaren till Reynell Developmental Language Scales konstruerades av Joan Reynell och utkom i en första experimentell version 1969. 1977, 1985 och 1997 reviderades ursprungsversionen. (Edwards et al, 1999). Testet är indelat i två avdelningar, konstruerade för att mäta impressiv respektive expressiv språkförmåga hos barn. Det är främst orienterat mot ordförråd och grammatik. RDLS III är standardiserat på 1074 brittiska barn mellan 1;3 och 7;6 år. Det är avsett att kliniskt användas på barn mellan 1;6 och 7 år. Standardiseringsskalorna startar vid 1;6 år i den impressiva delen och vid 1;9 i den expressiva delen. Lägsta ålder skiljer sig åt mellan de olika skalorna p g a att det är svårare att systematiskt testa den expressiva språkförmågan vid låg ålder (Edwards, Garman, Hughes, Letts & Sinka, 1997). Den senaste revisionen av testet blev aktuell eftersom den impressiva delen var flitigt använd i Storbritannien men däremot inte den expressiva. Av den anledningen ville man helt göra om den expressiva delen. Dessutom valde man att göra vissa ändringar i den impressiva delen, för att testet skulle vara i linje med nya rön inom barnspråksforskning (Edwards et al, 1999). I Sverige används främst den impressiva delen i det kliniska arbetet med språkstörda barn. 4.2 Testets konstruktion I vårt arbete har vi normerat språkförståelse och vi kommer därför att presentera den impressiva delen av RDLS III. För information om den expressiva delen rekommenderar vi att man går till testets manual. Den impressiva delen består av 62 uppgifter fördelade på 10 block A J. Tanken är att svårighetsgraden skall stiga allt eftersom testet fortskrider. De 10 blocken är följande: A. Enstaka ord Barnet skall här peka ut det föremål som efterfrågas. Det är för barnen välkända föremål i naturlig eller miniatyrstorlek. B. Relation mellan två benämnda objekt. I blocken B, C och D skall barnet manipulera föremål, på testledarens uppmaning. Exempel: Lägg äpplet på sängen C. Agent och handling. Ex. Låt nallen sitta D. Satsdelar Ex. Låt kaninen putta sängen E. Attribut Här skall barnet peka på den bild av fyra som passar bäst till den mening som testledaren säger. Exempel: Visa mig den röda bilen. 6

F. Nominalfraser I block F och G skall barnet återigen manipulera föremål. Exempel: Lägg den längsta röda pennan i lådan. G. Lokativa relationer Ex. Lägg nallen på lastbilen. H. Verb och tematiska roller Uppgifterna i blocken H, I och J utgår från bilderna i boken. Barnet skall i blocken H och I välja mellan fyra bilder för att hitta den som passar bäst till den mening testledaren säger. Exempel: Visa mig flickan stänker på pojken. I. Ordförråd och komplex grammatik Ex. Visa mig Fåret blev knuffat. J. Inferens Barnet ombeds titta på en bild som illusterar en hamburgerrestaurang, och besvara frågor som kräver förmåga att dra slutsatser utifrån bilden. Exempel: Vem är för liten att äta mat här? 4.3 Testblankett Vi har valt att använda den testblankett som översatts från engelskan och bearbetats av Eriksson & Grundström (2001). Se bilaga 6. 5. METOD I avsnittet presenteras metod för undersökning av språkförståelse hos barn i åldrarna 2;6-3;5 år. Här redovisas även metodologiskt tillvägagångssätt för undersökning av hur barnomsorgsform samt kön påverkar impressiv förmåga i samma åldersspann. Urval och bortfall av de data som gäller åldrarna 2;6 2;11 år analyseras. För urval och bortfallsanalys av de data som gäller åldrarna 3;0-3;5 hänvisar vi till Eriksson & Grundström (2001). 5.1 Indelning i åldersgrupper I den brittiska standardiseringen av RDLS III har man valt att göra åldersintervaller som täcker en månad respektive, upp till 7;3 års ålder. Vi har i vårt arbete valt att istället dela in barnen i åldersgrupper omfattande tvåmånadersintervaller. När vi tillsammans med den andra arbetsgruppen diskuterade omfattningen av vårt gemensamma normeringsarbete kom vi fram till att vi tillsammans skulle ha en möjlighet att göra en normering omfattande åldersspannet 2;6 3;5 år. Alltså sammanlagt sex åldersgrupper (A F), tre åldersgrupper för varje arbete. Med gruppbeteckningen A avses de yngsta barnen som deltar i undersökningen, och grupp F betecknar följaktligen den äldsta gruppen. (Se tabell 1.) I uppsatsen kommer åldersgrupperna att ibland benämnas med sin gruppbeteckning ibland för klargörande med åldersbeteckning. 7

Tabell 1. Åldersgrupperna och deras gruppbeteckning. GRUPP- BETECKNING A B C D E F ÅLDER 2;6-2;7 2;8-2;9 2;10-2;11 3;0-3;1 3;2-3;3 3;4-3;5 5.2 Urval 5.2.1 Inklusionskriterier Vid den brittiska standardiseringen fanns tre inklusionskriterier uppsatta. Dessa var enligt följande: barnet skulle bedömas vara normalutvecklat, ha normal hörsel samt engelska som första språk (Edwards et al, 1997). Vi utgick från det engelska mönstret när vi fastställde våra kriterier, men gjorde vissa tillägg. Barnet skulle vara mellan 2;6 och 3;5 år gammalt vid testtillfället. Barnet skulle ha normal hörsel. Barnet skulle inte ha någon känd språkförsening eller språkstörning och skulle ej ha varit i kontakt med logoped eller talpedagog. Barnet skulle av föräldrarna bedömas vara normalutvecklat. Barnets föräldrar skulle ha svenska som modersmål. Barnet skulle ej vara utlandsadopterat efter sex månaders ålder. Det sista kriteriet fanns ej med i det brev som målsmän fick sig tillsänt, utan tillkom vid de diskussioner vi förde med handledare inför testningarna. De föräldrar som tackat ja till att delta i undersökningen fick förfrågan om eventuell utlandsadoption då vi kontaktade dem för att bestämma tid för besök. 5.2.2 Urvalsförfarande När studien planerades kom vi efter diskussioner och litteraturstudier fram till att vi behövde minst 20 barn i varje åldersgrupp för att kunna genomföra en normering. Eftersom vi ville studera eventuella skillnader i prestation mellan könen var en jämn könsfördelning önskvärd. För att kompensera för eventuella bortfall skickades en förfrågan till 40 barn per åldersgrupp, sammanlagt 120 barn - 60 pojkar och 60 flickor. Vi kontaktade folkbokföringen och beställde personuppgifter för samtliga barn födda 1997-11-01 1998-04-30 boende i fem församlingar i Umeå kommun. Barnens födelsedatum valdes med tanke på att de skulle vara i åldrarna 2;6 2;11 år i oktober-november 2000 när testningarna planerades att genomföras. De uppgifter vi erhöll från Folkbokföringsenheten var barnets namn, personnummer och mantalsskrivningsadress. Listorna från folkbokföringen var uppställda i kronologisk ordning. Barnen delades in i åldersgrupper. Samtliga barn tilldelades ett nummer. Således fick det först födda barnet i varje åldersgrupp nummer 1 osv. Institutionens ingenjör tillhandahöll slumptalslistor och utifrån dessa lottade vi fram försökspersonerna. En jämn könsfördelning eftersträvades, detta medförde att när en åldersgrupp fått 50% deltagare av ett kön, d v s 20 barn av 40, så ströks nästa utlottade barn om det tillhörde överrepresenterat kön. 8

5.2.3 Kodning De barn som slumpades fram för deltagande i undersökningen fick en kod som angav åldersgrupp och kön samt om de tillhörde den första eller andra utslumpningen. 5.3 Metodologiska överväganden inför undersökning av barnomsorgsformens inverkan på språkutveckling Vi ville gärna undersöka om vi kunde hitta något samband mellan barnomsorgsform och språkutveckling hos de barn som deltog i vår undersökning. Vi diskuterade hur vi skulle gå till väga för att på ett bra och riktigt sätt mäta eventuell påverkan från barnomsorgsform på språkutvecklingen. Ett problem som vi ställdes inför var hur vi skulle definiera barnomsorg resp. icke barnomsorg på ett hanterbart sätt inom ramen för vårt magisterarbete. Försökspersonerna delades in i två grupper. En grupp där försökspersonerna haft barnomsorg i förskola under mer än sex månader under det senaste året, och en grupp där försökspersoner haft mindre än sex månader barnomsorg i förskola under det senaste året. I den senare gruppen kan följaktligen inrymmas barn som vistats i förskola under en tidigare period men ej under den senaste tolvmånadersperioden, och barn som vistas i förskola men ej ännu har haft sin barnomsorg där i fulla sex månader. Barn i denna grupp kan ha barnomsorg i sitt eget hem och vårdas av förälder eller släkting, eller ha sin barnomsorg hos dagmamma. 5.4 Brev Målsman kontaktades per brev och tillfrågades om barnets medverkan i undersökningen samt om barnet uppfyllde de kriterier vi ställt upp för deltagande i undersökningen. I de fall familjen var positiv till medverkan ombads de att fylla i ett formulär där det ställdes ett antal frågor rörande barnomsorgsform och tid i denna, samt om förälders utbildningsnivå. Det fanns även möjlighet att på svarsformuläret ange om man önskade någon särskild plats för testning. (Se bilaga 1 och 2.) 5.5 Utskick Brev sändes ut till samtliga presumtiva deltagare, och familjerna ombads svara inom två veckor. De som ej svarat inom utsatt tid fick ett påminnelsebrev (se Bilaga 3). Familjer som ej svarat efter påminnelsebrevet kontaktades per telefon i de fall där det var möjligt att hitta telefonnummer i telefonkatalogen. Några av de familjer som söktes per telefon tackade vid denna kontakt nej till att deltaga i undersökningen. Efter detta förfarande fanns i vissa åldersgrupper ej tillräckligt många deltagare för att uppfylla det minimiantal försökspersoner vi önskade för en normering d.v.s. 10 pojkar och 10 flickor per åldersgrupp. Vi slumpade då fram ytterligare ett antal barn enligt samma procedur som tidigare och kontaktade dessa per brev (se Bilaga 4). I de fall där svar ej erhölls påminde vi per telefon om detta var möjligt. 9

5.6 Försökspersoner I de båda arbetena kom sammanlagt 122 personer att delta. I tabell 2 redovisas deltagarna fördelade på olika åldersgrupper samt kön. Åldersgrupp A-C testades av författarna till detta arbete, åldersgrupp D-F testades av Eriksson & Grundström. Tabell 2. Fördelning av försökspersoner med avseende på ålder och kön. ÅLDERSGRUPP ÅLDER POJKAR FLICKOR TOTALT Grupp A 2;6-2;7 10 10 20 Grupp B 2;8-2;9 10 10 20 Grupp C 2;10-2;11 10 10 20 Grupp D 3;0-3;1 10 11 21 Grupp E 3;2-3;3 11 8 19 Grupp F 3;4-3;5 11 11 22 5.7 Bortfall I tabell 3 redovisas det totala bortfallet respektive bortfallet vid första respektive andra slumpningen i procentform. Bortfallet definieras som de försökspersoner som vi ej kom i kontakt med, de försökspersoner som tackade nej p.g.a. skäl som tidsbrist eller förestående flytt samt de försökspersoner som tackade nej till deltagande då de ej uppfyllde kriterierna för deltagande i undersökningen. Bortfall för åldersgruppen 3;0-3;5 redovisas i Eriksson och Grundström (2001). Tabell 3. Bortfall för åldersgrupperna A-C redovisat som procenttal. 1:a resp. 2:a slumpning syftar på att två urval gjordes. POSITIVA BORTFALL TOTALT BORTFALL 1:a slumpning 41,7% 58,3% 56,9% 2:a slumpning 45,5% 54,5% Efter den första slumpningen var det 43 försökspersoner av 120, motsvarande 35,8 % som vi ej lyckades komma i kontakt med. I den andra slumpningen var motsvarande siffror 4 försökspersoner av 20 vilket utgör 20 %. I tabell 4.a och 4.b redovisas antalet barn som uppfyllde kriterierna och var positiva till att deltaga i undersökningen, respektive de barn som av olika skäl tackade nej till att deltaga i undersökningen samt den grupp barn som vi ej lyckades komma i kontakt med. Bortfallet för åldersgruppen 3;0-3;5 är av ungefär samma omfattning. (För detaljer hänvisas till Eriksson och Grundström, 2001.) 10

Tabell 4.a Första slumpningens svarsstatistik avseende grupp A-C, fördelat på kön. (1) Vid testtillfället överensstämde ett barns ålder ej med åldersgruppen och flyttades därför till den grupp som motsvarade ålder vid testning. Ett barn kom på förälders begäran ej att delta i undersökningen eftersom stamningsproblematik tillstötte. (2) Ett barn ville ej medverka vid testningen. (3) Vid testtillfället överensstämde ett barns ålder ej med åldersgruppen och flyttades därför till den grupp som motsvarade ålder vid testning. ÅLDERSGRUPP ANTAL UTSKICK SVARADE JA TACKADE NEJ EJ KONTAKT Grupp A pojkar 20 12 (1) 3 5 flickor 20 9 4 7 Grupp B pojkar 20 9 (2) 5 6 flickor 20 7 4 9 Grupp C pojkar 20 7 (3) 5 8 flickor 20 8 3 9 Tabell 4.b Andra slumpningens statistik avseende grupp A-C, fördelat på kön. ÅLDERSGRUPP ANTAL UTSKICK SVARADE JA TACKADE NEJ EJ KONTAKT Grupp A pojkar 0 - - - flickor 2 1 1 0 Grupp B pojkar 4 0 3 1 flickor 6 3 1 2 Grupp C pojkar 6 4 2 0 flickor 4 2 0 2 5.7.1 Bortfall barnomsorgsform I undersökningen av barnomsorgsformens inverkan på språkförståelsen saknas data för 11 försökspersoner i åldersgruppen 3;0-3;5 år. Då uppgift saknas beror detta på att målsman ej redovisat uppgiften i frågeformuläret. I tabell 5 redovisas antal försökspersoner med mer än respektive mindre än sex månader i förskola. Tabell 5. Antal barn med kortare respektive längre tid än 6 månader i förskola. ÅLDER < 6 MÅN FÖRSKOLA > 6 MÅN FÖRSKOLA UPPGIFT SAKNAS 2;6-2;11 17 43-3;0-3;5 18 33 11 5.8 Pilotstudie För att försäkra sig om samstämmighet i testmetodik mellan de olika testledarna, både på 11

individnivå och mellan de båda arbetsgrupperna, genomfördes en pilotstudie. Vi kontaktade en förskola i närheten av Norrlands Universitets Sjukhus där vi genom förskolepersonalens förmedling fick kontakt med fyra barn som befann sig inom det åldersspann som var aktuellt för vår normering. Berörda föräldrar kontaktades per brev och ombads lämna sitt tillstånd till att barnen deltog i pilotstudien. (Se bilaga 5.) Testledarna testade ett barn var och testförfarandet dokumenterades på video. Efter detta utvärderades filmerna gemensamt av de bägge arbetsgrupperna och ett gemensamt tillvägagångssätt vid testning framarbetades. 5.9 Testförfarande Detta tillvägagångssätt följer i stort sett anvisningarna i den engelska manualen. Instruktion till varje uppgift ges endast en gång till barnet. Dock kan instruktionen upprepas om något i situationen talar för att barnet ej uppfattat det sagda. På en punkt har vi dock frångått manualen. Det gäller instruktionen att testningen ska avbrytas när barnet uppenbart misslyckats med uppgifterna i ett block och svårigheterna sedan fortsätter i det följande blocket. Vi hade tillsammans med den andra arbetsgruppen kommit överens om att genomföra hela testet oberoende av hur barnen klarade de olika blocken, eftersom det var fråga om normering av testet. 5.10 Testningar Testningarna genomfördes under oktober och november 2000. Vi valde att tillmötesgå föräldrarnas önskemål om tid och plats i så hög utsträckning som möjligt. Detta medförde att testningarna genomfördes såväl på logopedmottagningen vid NUS som i hemmet och på förskolor. I de fall där vi träffade barnen på de förskolor där de hade sin barnomsorg valde vi att genomföra testningarna i en så lugn och avskild miljö som möjligt. Vi tillbringade ca en timme med varje barn. Av denna tid var ungefär 30 minuter effektiv testtid, resterande tid användes till att genom samtal och lek skapa kontakt med barnet. Testningarna genomfördes med båda författarna närvarande, varav den ena fungerade som testledare och den andra förde protokoll. 6. RESULTAT 6.1 Statistisk metod De statistiska beräkningarna har utförts med hjälp av programmet Microsoft Excel 97 for Windows. 6.2 Normering 6.2.1 Metod för normering Vi beräknade medelvärde, median, typvärde, standardavvikelse och variationsvidd för varje åldersgrupp A-F. Vi räknade ut kvartiler för de olika åldersgrupperna. I den engelska standardiseringen av RDLS III beräknades percentiler, men vi har valt att beräkna kvartiler då 12

vårt underlag är så mycket mindre än i den engelska undersökningen. Den 25:e percentilen motsvarar 1:a kvartilen, 50:e percentilen motsvaras av 2:a kvartilen o.s.v. 6.2.2 Resultat av normering I figur 1 redovisas resultatens spridning i de olika åldersgrupperna A-F. En tendens till minskad spridning kan iakttas i högre åldersgrupper. 60 50 40 Poäng 30 20 Max Min Median 10 0 A B C D E F Testgrupp Figur 1. Variationsvidd - spridning mellan högsta och lägsta värde för samtliga åldersgrupper. I samma figur redovisas median för de olika åldersgrupperna A-F. I tabell 6 redovisas medelvärde, median, typvärde, variationsvidd och standardavvikelse för de olika åldersgrupperna. Medelvärde och median stiger med ökande ålder med undantag för åldersgrupp C som för dessa värden ligger lägre än åldersgrupp B. För åldersgrupp D saknas typvärde. Tabell 6. Medelvärde, median, typvärde, variationsvidd och standardavvikelse för de olika åldersgrupperna. ÅLDER MEDEL- VÄRDE MEDIAN TYPVÄRDE VARIATIONS- VIDD STANDARD- AVVIKELSE A: 2;6 2;7 33,45 35 35 och 36 27 6,83 B: 2;8 2;9 38,75 40 32 och 39 34 9,40 C: 2;10 2;11 37,35 39,5 41 33 8,30 D: 3;0 3;1 42,48 43-21 6,19 E: 3;2 3;3 44,82 45 47 15 4,35 F: 3;4 3;5 44,82 46 46 och 48 26 6,12 13

I tabell 7 redovisas kvartiler. Tabell 7. Kvartiler för antal uppnådda poäng. 1:a kvartilen motsvarar högsta värdet hos de 25% av försökspersonerna som uppnådde lägst testresultat. 2:a kvartilen motsvarar medianen. 4:e kvartilen motsvarar det högsta värdet som presterades i respektive åldersgrupp. ÅLDER 1:A KVARTILEN 2:A KVARTILEN 3:E KVARTILEN 4:E KVARTILEN A: 2;6 2;7 31,25 35 38 42 B: 2;8 2;9 32 40 47 51 C: 2;10 2;11 31,25 39,5 41,75 49 D: 3;0 3;1 36 43 47 54 E: 3;2 3;3 42 45 48 51 F: 3;4 3;5 41,5 46 49 53 6.2.3 Jämförelse med brittisk standardisering I tabell 8 görs en jämförelse mellan medelvärdena för de svenska barnen i vår undersökning och medelvärden för de brittiska barnen i motsvarande ålder. I den brittiska undersökningen varierar vidden på åldersgrupperna. Tabell 8. Jämförelse mellan medelvärden i den svenska normeringen och den brittiska standardiseringen. ÅLDER BRITTISK STANDARDISER ING SVENSK NORMERING 2;6 32 2;7 33 33,45 2;8 34 2;9 35 38,75 2;10 36-37 2;11 38-39 37,35 3;0 40-41 3;1 42 42,48 3;2 43 3;3 44,82 3;4 3;5 44 44,82 14

6.3 Resultat för de olika blocken RDLS III består av tio olika delmoment. Varje block/delmoment mäter impressiv förmåga i ökande svårighetsgrad. För närmare presentation av de enskilda blocken se avsnitt 4.2 i föreliggande arbete. Vi har beräknat medelvärden för blocken A-J. Observera att maxpoäng varierar. I figur 2 redovisas hur de olika åldersgrupperna presterade på de olika blocken, varje åldersgrupp redovisas med en separat stapel. Poäng 16 14 12 10 8 6 4 15 6 3 4 4 A 2;6-2;7 B 2;8-2;9 C 2;10-2;11 D 3;0-3;1 E 3;2-3;3 F 3;4-3;5 Maxpoäng 7 5 5 5 8 2 0 A B C D E F G H I J Block Figur 2. I figuren redovisas de olika åldersgruppernas medelvärden på varje delblock. Observera att maxpoäng varierar mellan blocken och redovisas med svart stapel. 6.4 Testresultat och könsskillnader I figur 3 presenteras översiktligt flickors och pojkars medelvärden i åldersgrupp A-F. Poäng 50 45 40 35 30 25 20 15 10 5 0 Flickor Pojkar A B C D E F Åldersgrupp Figur 3. Jämförelse mellan flickors och pojkars medelvärden i åldersgrupp A-F. 15

Vi har gjort fyra olika typer av jämförelser mellan testresultat och kön, som presenteras i tabell 9.a-d. I tabell 9.a jämförs samtliga i undersökningen deltagande flickors medelvärde med motsvarande pojkars medelvärde. Vi har beräknat konfidensintervall för dessa data. Utfallet visade att det ej fanns någon signifikant skillnad mellan pojkars och flickors medelvärden. Tabell 9.a. Medelvärden för samtliga pojkar respektive flickor som deltog i undersökningen. ÅLDERS FLICKORS POJKARS GRUPP MEDELVÄRDE MEDELVÄRDE 2;6 3;5 41,38 39,34 I tabell 9.b jämförs medelvärden hos pojkar och flickor under respektive över tre år gamla. I tabell 9.c jämförs medelvärden hos flickor och pojkar efter att försökspersonerna delats in i tre åldersgrupper: 2;6-2;9 respektive 2;10-3;1 och 3;2-3;5 år. I tabell 9.d jämförs medelvärden hos flickor och pojkar i de sex olika åldersgrupperna A-F. Här kan vi se att pojkar i åldersgrupp B (2;8-2;9 år) presterade bättre än flickor i samma åldersgrupp. Detta är den enda jämförelse där pojkar som grupp presterade högre testresultat än flickor i motsvarande ålder. Tabell 9.b. Medelvärde för pojkar resp. flickor för åldersgrupp A-C och D-F. ÅLDERS- GRUPP MEDELVÄRDE FLICKOR MEDELVÄRDE POJKAR 2;6 2;11 37,40 35,63 3;0 3;5 45,35 42,75 Tabell 9.c. Medelvärde för pojkar resp. flickor i åldersgrupp A-B, C-D resp. E-F. ÅLDERS- GRUPP MEDELVÄRDE FLICKOR MEDELVÄRDE POJKAR 2;6 2;9 36,30 35,90 2;10 3;1 41,89 37,85 3;2 3;5 45,93 43,82 Tabell 9.d. Medelvärde för pojkar resp. flickor inom samtliga sex åldersgrupper. ÅLDERS- GRUPP MEDELVÄRDE FLICKOR MEDELVÄRDE POJKAR 2;6 2;7 34,20 32,70 2;8 2;9 38,40 39,10 2;10 2;11 39,60 35,10 3;0 3;1 44,18 40,60 3;2 3;3 45,13 44,73 3;4 3;5 46,73 42,91 16

6.5 Testresultat och barnomsorgsform Barnen jämförs här som två åldersgrupper, 2;6-2;11 respektive 3;0-3;5 år. Barnomsorgsform definieras i vårt arbete som mer eller mindre än 6 månader i förskola (se vidare 5.3). Testresultaten och barnomsorgsform presenteras i tabell 10.a och visar ett något högre medelvärde för barn som har sin barnomsorg i förskola. Vi har också tittat på om kön påverkar barnomsorgsformens eventuella inflytande på testresultaten, se tabell 10.b. Flickor med barnomsorg i förskola uppnådde ett något högre resultat än flickor som ej hade barnomsorg i förskola. Pojkar yngre än tre år gamla uppvisade samma tendens. Hos den äldre pojkgruppen var förhållandet det omvända, de pojkar som ej hade barnomsorg i förskola presterade något bättre vid bedömning av impressiv språklig förmåga. Underlaget är dock för litet för att man ska kunna dra några slutsatser utifrån det. För 11 försökspersoner saknas uppgift om barnomsorg (se Tabell 5). Tabell 10.a. Medelvärde för barnen sammanslagna till två större åldersgrupper motsvarande A-C resp. D-F. Jämförelse mellan barn med längre resp. kortare tid än sex månader i förskola. ÅLDER FÖRSKOLA >6 MÅNADER FÖRSKOLA < 6 MÅNADER 2;6-2;11 37.0 35.2 3;0-3;5 45,8 44,3 Vi har valt att titta på försökspersonernas resultat utifrån en uppdelning i två åldersgrupper. Detta tillvägagångssätt har sin grund i att underlaget av försökspersoner var så litet att det ej var lämpligt att dela in det i mindre undergrupper. Tabell 10.b. Jämförelse mellan barn som vistats längre tid än 6 månader i förskola respektive kortare tid än 6 mån i förskola. (Se vidare 5.3.) I denna tabell visas medelvärde med hänsyn till kön och tid i förskola. ÅLDER OCH KÖN FÖRSKOLA > 6 MÅNADER FÖRSKOLA < 6 MÅNADER 2;6 2;11 Flickor 37.9 36,1 Pojkar 36,2 34,1 3;0 3;5 Flickor 45,8 42,6 Pojkar 42,9 46,0 17

7. DISKUSSION 7.1 Metoddiskussion 7.1.1 Urval Huvudsyftet med föreliggande studie var att normera RDLS III på barn mellan 2;6-3;5 år. För en tillförlitlig normering ville vi ha minst 10 försökspersoner av varje kön i varje åldersgrupp. Detta har varit möjligt att uppnå med undantag för en åldersgrupp, där det saknas två flickor för att uppnå den nedre gränsen på 10 personer av varje kön. Vi hade dock förhoppningen att antalet försökspersoner skulle vara minst det dubbla i varje åldersgrupp, alltså ca 20 personer av varje kön. Detta hade gett ett större underlag utifrån vilket vi med större säkerhet kunnat dra slutsatser om vad som är normalprestation vid bedömning med RDLS III. Metoden vi använde för att komma i kontakt med försökspersoner, via utdrag ur folkbokföringsregistret i kombination med slumpning, upplever vi som en på vissa sätt bra och mycket grundlig metod för urval. Den bör ge ett representativt urval av befolkningen i Umeå. Vi har dock efter att ha genomfört denna studie ett antal synpunkter på urvalsmetoden och tror att vårt ursprungliga val av urvalsmetod, att komma i kontakt med försökspersoner via utvalda förskolor, hade vissa fördelar. Genom att välja den senare urvalsmetoden hade vi dock inte haft möjlighet att undersöka hur barn som inte hade sin barnomsorg i förskola presterade. Vid urval utifrån folkbokföringslistorna och påföljande testning i hemmet, på logopedmottagningen eller i vissa fall på förskola innebar deltagande ett visst besvär för föräldrarna. Småbarnsföräldrar har ofta dåligt om ledig tid och man skulle kunna anta att de föräldrar som väljer att trots detta delta i undersökningen är mer än genomsnittligt intresserade av barns utveckling och forskning, och att detta leder till ett snedfördelat urval. Förfarandet har också varit tidskrävande för oss, vi har svårt att se att det hade varit möjligt att med denna metod hinna med att träffa de 40 försökspersoner per åldersgrupp som vi gärna sett deltog för att skapa ett bra underlag för normeringen. Hade vi däremot träffat samtliga försökspersoner på förskolor ser vi möjligheten till en mer begränsad tidsåtgång för varje bedömning och möjlighet att träffa ett större antal barn. Det är också möjligt att vi via förskolor hade haft mindre problem att komma i kontakt med försökspersoner. Detta var problematiskt vid den urvalsmetod vi använde. Nämnas bör också den tidskrävande proceduren att kontakta samtliga försökspersoner via telefon och överenskomma om lämplig tid och plats för bedömning samt vid testning i hemmet om möjligt samordna tidpunkten med andra besök i närliggande områden. Bil har krävts för att kunna genomföra bedömningar hos försökspersoner boende utanför Umeå tätort. 7.1.2 Inklusionskriterier Vad gäller inklusionskriterierna finns det en punkt vi har diskuterat mycket. Det är kriteriet Barnets föräldrar skall ha svenska som modersmål. Frågorna vi har ställt oss är om inte även gruppen barn med invandrarbakgrund borde räknas in i normalgruppen denna grupp utgör en stor del av befolkningsunderlaget numer. Gruppen är även mycket diversifierad. Variationen kan bestå i om den ena eller båda föräldrarna har ett annat modersmål, hur mycket kontakt familjen/barnet har med det svenska samhället. Vi har kommit fram till att vi trots allt tycker att det är ett bra kriterium. Det krävs nästan att man först testar en grupp barn med endast svenska som modersmål för att se vad denna grupp 18

presterar. Ett uppslag till vidare forskning kunde vara att utföra RDLS III på både barn med svenska som modersmål och på barn med invandrarbakgrund, och sedan jämföra gruppernas resultat. Bland inklusionskriterierna ingår att barnet ska bedömas som normalutvecklat av föräldrarna. Det ska heller inte ha någon känd språkförsening eller språkstörning och ej ha haft kontakt med logoped eller talpedagog. Barnen som deltog i studien var samtliga under tre års ålder. Detta innebär att de ännu inte har genomgått de screeningundersökningar som genomförs hos BVC vid tre och fyra års ålder, där språkstörningar och också andra mer generella utvecklingsförseningar upptäcks. De är alltså möjligt att de i vår studie ingår försökspersoner som har en språkstörning, trots att inklusionskriterierna säger att så inte ska vara fallet. Man kan också spekulera runt den möjligheten att föräldrar till barn med en i föräldrarnas ögon oroande språkutveckling väljer att delta i en undersökning av det här slaget i högre grad än föräldrar som bedömer sin barn som normalpresterande. Vi har dock kommit fram till att detta är den enda framkomliga vägen. Att låta någon tredje person bedöma barnets utveckling skulle bli alltför omständligt för att inte säga ogenomförbart i ett arbete på denna nivå. 7.1.3 Brev till föräldrarna Under arbetets gång insåg vi att utformningen av svarsblanketten (se bilaga 2) gärna skulle varit något annorlunda. Vi borde ha utformat ett tredje svarsalternativ där förälder gavs möjlighet att tacka nej med förklaringen att det berodde på att barnet ej uppfyllde kriterierna för deltagande i undersökningen. Detta var också något som efterlystes i de svar vi fick in. Frågan om barnets barnomsorgsform var något oklart formulerad. Det framgick inte klart att vi efterfrågade hur länge barnet vistats i barnomsorg under den senaste tolvmånadersperioden, formuleringen var sådan att den kunde tolkas som att vi syftade på hur många månader barnet vistats i förskola under det sista kalenderåret. Vi valde att vid bedömningstillfället ta upp denna fråga med förälder för att få tillförlitliga uppgifter. Med tanke på de svårigheter som förekommit ifråga om att få kontakt med familjerna via telefon när besök skulle bokas så borde vi i svarsformuläret ha frågar efter båda föräldrars namn och dessutom telefonnummer där man kan nå vederbörande dagtid såväl som kvällstid. 7.1.4 Bortfall Det var ett påfallande stort bortfall av försökspersoner i undersökningen - 56,9% för de åldersgrupper som huvudsakligen berörs av detta arbete. Orsaken till bortfallet kan till en del bero på att det i underlaget från Folkbokföringsenheten fanns barn med invandrarbakgrund. Av metodologiska skäl fick även dessa sig brev tillsända från oss fast de ej tilläts delta utifrån de uppsatta kriterierna. Ett antal försökspersoner hade avflyttat från den av folkbokföringen angivna adressen. Det förekom i många fall att föräldrar tackade nej till deltagande med motiveringen att det var alltför tidskrävande att medverka. Vid några tillfällen fick vi frågan om ersättning ej utgick. Tidsbrist kan dock gissningsvis vara den största orsaken till det stora bortfallet. Vi har under arbetets gång diskuterat möjligheten att göra en omfattande bortfallsanalys men inte kunnat genomföra denna inom ramen för studien. 19