Utökad normering av SVenskt Artikulations- och NasalitetsTEst (SVANTE) vid 5 års ålder

Institutionen för klinisk vetenskap, intervention och teknik, CLINTEC Enheten för logopedi Logopedprogrammet Examensarbete i logopedi Utökad normering av SVenskt Artikulations- och NasalitetsTEst (SVANTE) vid 5 års ålder Susanne Kirchner Cecilia Widlund Examensarbete i logopedi, 30 högskolepoäng Vårterminen 2013 Handledare Anette Lohmander

Utökad normering av SVenskt Artikulations- och NasalitetsTEst (SVANTE) vid 5 års ålder. Susanne Kirchner Cecilia Widlund Sammanfattning. Syftet med studien var att utöka en befintlig normering av SVenskt Artikulations- och NasalitetsTEst (SVANTE) på 5-åringar samt att undersöka om kön eller förskoleort påverkade prestationen på testets uppgifter. Totalt 71 barn från Stockholmsområdet genomgick testning med SVANTE i enlighet med manualen. Resultaten visade att deltagarna hade hög andel korrekta orala konsonanter och låg andel talavvikelser framför och bakom velofarynx, nasalt luftläckage och tryckreducerad artikulation. Skattade nasalitetsavvikelser var ovanliga och de flesta deltagarna var fullt förståeliga. Alla fonem utom /s/, /r/ /ɕ/ och /ɧ/ var helt etablerade i åldersgruppen. Fonologiska processer var ovanligt förekommande men inkluderade förenklingar av ovannämnda fonem samt reduktion av /s/-kluster. Inga skillnader kunde härledas till kön eller förskoleort. Resultaten visar att 5-åringar har god artikulatorisk förmåga, men att några fonem fortfarande kan vålla svårigheter vilket inte bör ses som avvikande för åldersgruppen. Extended normative data for the Swedish test of articulation and nasality (SVANTE) at age 5. Susanne Kirchner Cecilia Widlund Abstract. The purpose of this study was to extend the norms for the Swedish test of articulation and nasality (SVANTE) on 5-year-olds and to investigate whether gender or preschool district affected the results. Altogether 71 children from the Stockholm area were tested with SVANTE. The results showed that the participants had high percentages of correct oral consonants and low percentages of deviant articulations anterior and posterior to the velopharynx, as well as of nasal leakage and weak pressure consonants. Nasality deviances were infrequent and most participants were fully intelligible. The phoneme inventory was completely established in the age group with the exception of /s/, /r/, /ɕ/ and /ɧ/. Phonological processes included simplifications of abovementioned phonemes and cluster reduction. No differences could be attributed to gender or preschool district. Consequently, 5-year-olds are considered to have good articulatory capacity although some phonemes can remain troublesome without indicating impairment at this age. 1

Normativ forskning handlar om att ta fram normaldistributionen för olika parametrar, exempelvis tal- och språkförmågor i olika åldrar (Hegde, 2003). Vid framtagandet av normer för ett standardiserat test erhålls information om en viss grupps förväntade prestation på testets uppgifter. Normerade och standardiserade test ger således en indikation om en viss individs prestation i relation till det urval som användes i normeringen. Avsaknad av normer för tal- och språkutveckling vållar svårigheter i logopedisk verksamhet eftersom det krävs kunskap om vad som bör anses typiskt för att kunna uttala sig om vad som är avvikande (Hegde, 2003). Det är således av stor vikt att normativa data för den kliniska bedömningen finns att tillgå (Dodd, Holm, Hua & Crosby, 2003) och normativ forskning ses bland annat därför som högprioriterad (Hegde, 2003). Vidare är standardiserade och normerade tester viktiga för jämförelser inom individen, exempelvis före och efter intervention (Hansson & Nettelbladt, 2007). Uttalsfel kan antingen vara av fonetisk eller fonologisk karaktär. Enligt Nettelbladt (2007a) gäller den fonetiska utvecklingen artikulationen, det vill säga själva produktionen av talljud. Fonetiska svårigheter är orsakade av felinlärning, strukturella, fysiologiska och/eller artikulatoriska begränsningar. Den fonologiska utvecklingen omfattar tillägnandet av organisationen och representationen av språkets ljudmässiga system och fonologiska svårigheter är istället språkligt baserade (Chapman, 1993). Inom teorin naturlig fonologi introducerades termen fonologisk förenklingsprocess, där man tänker sig att de fonem eller fonemkluster som barnet ännu inte behärskar förenklas med hjälp av olika fonologiska processer (Nettelbladt, 2007a). Dessa processer ses såväl hos typiskt utvecklade barn som hos barn med språklig försening, men i den senare gruppen tenderar dessa att bestå under längre tid (Smit, 1993). Vid en processanalys genomförs en kartläggning av barnets fonologiska processer genom att jämföra barnets realisationer med målformerna (Nettelbladt, 2007b) och mönster i barnets fonologi kan sålunda urskiljas. De fonologiska förenklingsprocesserna kan enligt Nettelbladt (2007b) antingen vara syntagmatiska eller paradigmatiska. De syntagmatiska processerna förekommer oftast i de tidiga stadierna av den fonologiska utvecklingen och är kontextkänsliga. De påverkar ordets stavelsestruktur och fonotaktiska uppbyggnad och exempel på dessa processer är reduplikation, assimilation och klusterreduktion. De paradigmatiska processerna, å andra sidan, påverkar klasser av segment och kan därför beskrivas som kontextoberoende. Exempel på paradigmatiska processer är vokalsubstitution, klusilering och dentalisering. Eftersom en processanalys baseras på jämförelser mellan barnets realisation och en tänkt målform lämpar sig denna metod främst för analys av barn i senare stadier av den fonologiska utvecklingen (Nettelbladt, 2007b). Normal tal- och språkutveckling har studerats av flera forskare. Det har visat sig att det inte alltid är helt lätt att göra generella mallar för när barn tillägnar sig ett språks fonem (Bjar, 2010) och åldern då ett barn klarar att producera alla fonem korrekt varierar beroende på vilket språk barnet är i färd med att tillägna sig (Chapman & Willadsen, 2011). Tidpunkten för tillägnandet av olika fonem påverkas bland annat av regler som rör strukturella och fysiologiska begränsningar (Bjar, 2010). Detta medför att de fonem barn utvecklar tidigt finns i många av världens språk, medan mer språkspecifika fonem utvecklas senare (Bjar, 2010; Nettelbladt, 2007a). Vidare tillägnar sig barn exempelvis vokalerna /i/, /ɑ/ och /u/ tidigt, medan andra vokaler som är närliggande dessa utvecklas senare då man redan i joller och tidigt uttal vill uppnå maximal artikulatorisk kontrast (Bjar, 2010). Bjar (2010) och Nettelbladt (2007a) menar också att det vanliga är att barn runt 5 års ålder har hela det svenska fonemförrådet klart. Vissa fonem kan dock vara svåra att producera även för äldre barn, exempelvis är /ɧ/, /ɕ/, /r/ samt supradentalerna sådana ljud som anses etableras efter 6 års ålder hos svenska barn med typisk utveckling (Nettelbladt 2007a). Dodd et al. (2003) undersökte ålder för tillägnandet av fonem hos brittiska barn där tillägnat fonem definierades som korrekt realiserat av 90 % av barnen i åldersgruppen. Vid 3:0 till 3:5 år hade barnen 2

bland annat tillägnat sig samtliga engelska klusiler och nasaler samt även frikativorna /f/, /v/, /s/, /z/ och /h/. Däremot tillägnades /r/-ljudet först mellan 6:0 och 6:5 år. Smit, Hand, Freilinger, Bernthal och Bird (1990) fann liknande resultat i sin kartläggning av artikulationen hos barn mellan 3 och 9 år. Dock skilde sig resultaten gällande ålder för tillägnandet av /v/, /ŋ/ och /s/. Smit et al. (1990) fann att /v/ typiskt tillägnades vid 5:6 års ålder, medan /ŋ/ och /s/ tillägnades mellan 7 och 9 års ålder. Beträffande procent korrekta konsonanter (PCC) hos typiskt utvecklade barn fann Dodd et al. (2003) att medelvärdet var 90,4 % (SD=9,1 %) i åldersgruppen 4:0 5:5 medan Lohmander och Persson (2008) fann att medianen för PCC var 100 % (min=77,6 %, max=100 %) hos 5-åringar. Flertalet studier har även genomförts gällande fonologiska processer och vid vilken ålder dessa processer typiskt upphör i barns språk (Cohen & Anderson, 2011). I Roberts, Burchinal och Footos (1990) studie av 145 barn såg författarna att förekomsten av fonologiska processer minskade drastiskt mellan 2,5 och 4 års ålder. De noterade dock att trots att processen klusterreduktion var mindre frekvent förekommande efter 4 års ålder bestod den ändå hos en viss andel av deltagarna längre upp i åldrarna och påpekade därför att förekomst av processen efter 4 års ålder inte nödvändigtvis behöver tyda på en fonologisk störning. Detta stöds också av att Smit et al. (1990) fann att de initiala konsonantklustrena /sp/, /st/, /sk/ och /sn/ tillägnades först vid 7 års ålder. Beträffande förståelighet menar Menn och Stoel-Gammon (2005) att de flesta barn är fullt förståeliga för utomstående vid 4 års ålder, vilket dock inte betyder att de har helt vuxenlikt tal. Persson, Elander, Lohmander-Agerskov och Söderpalm (2002) samt Lohmander och Persson (2008) har undersökt nasalitetsavvikelser hos kontrollgrupper med typiskt utvecklade, svensktalande barn i studier om talavvikelser hos barn med spalt. Lohmander och Persson (2008) fann ingen hypernasalitet hos 3- och 7-åringar medan cirka 10 % av 5-åringarna hade förekomst av avvikelsen. Förekomst av tryckreducerad artikulation fanns hos cirka 10 % och nasalt luftläckage hos cirka 20 % av 7-åringarna medan varken 3- eller 5-åringarna hade förekomst av dessa variabler. Samtliga nasalitetsavvikelser skattades som lätta/enstaka (Lohmander & Persson, 2008). Persson et al. (2002) rapporterade däremot förekomst av enstaka lätta respektive enstaka måttliga velofaryngeala friktionsljud hos vardera 8 % av 5- åringarna samt enstaka lätta nasala genomslag hos 8 %. De såg ingen förekomst av tryckreducerad artikulation men fann hypernasalitet skattat som obetydlig hos 15 % av 5- åringarna (Persson et al., 2002). Könsskillnader beträffande artikulatoriska och fonologiska förmågor hos typiskt utvecklade engelskspråkiga barn har undersökts med varierande resultat. Roberts et al. (1990) fann inte några könsskillnader gällande användandet av fonologiska förenklingsprocesser. Smit et al. (1990) påvisade dock signifikanta könsskillnader i artikulatorisk förmåga till fördel för flickor upp till 6 års ålder. Dodd et al. (2003) fann också könsskillnader, då i åldersgruppen 5:6 7:0 där flickor hade högre andel korrekt artikulation av /ð/ och /θ/ samt lägre andel klusterreduktion än pojkar. Även skillnader i ålder för fonemtillägnande på grund av socioekonomisk bakgrund (Dodd et al., 2003; Smit et al., 1990) och bostadsort (Smit et al., 1990) har undersökts men inte kunnat påvisas i dessa studier. Avvikelser i ett barns talproduktion kan påverkas av många faktorer varav olika strukturella avvikelser i munhåla och svalg är en. Läpp-, käk- och gomspalt (LKG) är en sådan avvikelse där slutningen av läpp, käke och gom som normalt ska ske under fosterstadiet ej blir fullständig, vilket resulterar i en spalt (Lohmander, Persson & Henningsson, 2008). Ytterligare missbildningar är mer frekvent förekommande hos barn med spalt än hos typiskt utvecklade barn och ofta är spalten en del av ett syndrom (Hagberg, Larson & Milerad, 1998). Spalterna kan delas in i flera undergrupper med olika stor anatomisk utbredning. En gomspalt ger en öppning mellan mun- och näskavitet och kan även påverka struktur och funktion i mjuka gommen. Detta resulterar ofta i strukturellt orsakad velofarynxinsufficiens hos dessa patienter (Atkinson & Howard, 2011), det vill säga nedsatt förmåga att sluta öppningen 3

mellan näsa och mun vid bakre svalgväggen (Hartelius & Lohmander, 2008). De talavvikelser som kan uppstå till följd av LKG kan delas in i två kategorier: passiva respektive aktiva. Passiva talavvikelser förekommer när talaren inte försöker kompensera för den strukturella avvikelsen i munhålan och inkluderar hypernasal klang, tryckreducerad artikulation samt nasalt luftläckage. Aktiva talavvikelser, å andra sidan, är ett resultat av att talaren kompenserar för den strukturella avvikelsen genom att flytta artikulationen för att undvika läckage mellan mun- och näskavitet. Denna typ av talavvikelse kan ytterligare delas in i avvikelser framför respektive bakom velofarynx (Lohmander et al., 2008). Utöver fonetiska avvikelser har forskning visat att barn med LKG även löper risk att få en påverkad fonologisk utveckling (Harding-Bell & Howard, 2011) och Chapman (1993) noterade en högre andel fonologiska processer hos 3- och 4-åriga barn med spalt jämfört med jämnåriga barn utan spalt. Påverkan på den fonologiska utvecklingen hos barn med spalt skulle dels kunna bero på generella nedsättningar i det expressiva språket (Nation & Wetherbee, 1985) men kan också vara en följd av att de strukturella avvikelserna ger fonetiskt baserade substitutioner som sedan inkorporeras i barnets fonologiska system (Chapman, 1993; Harding-Bell & Howard, 2011). Därmed kan dessa substitutioner kvarstå även efter kirurgisk korrigering av spalten (Chapman, 1993). Eftersom det kan vara svårt att särskilja typiska fonologiska processer från spaltrelaterade är det av vikt att inte bara undersöka nasalitetsvariabler och artikulation hos barn med spalt, utan en analys av barnets fonologiska förmåga är också befogad (Lohmander et al., 2005). En annan strukturell avvikelse som kan påverka talet och artikulationen är bettavvikelser. Dessa resulterar dock sällan i mer än lätta till måttliga talavvikelser då individers anpassningsförmåga tycks vara stor. Vid bettavvikelser påverkas ofta produktionen av /s/, men även andra konsonanter som /r/, /l/, /n/ och /d/ kan realiseras avvikande (Mohlin, Follin & Hagberg, 2008). Neurologiska skador eller sjukdomar kan leda till påverkan på talet i form av dysartri, det vill säga nedsatt muskulär kontroll i artikulatorerna. Bland de symtom som beskrivs vid dysartri återfinns oprecisa konsonanter, vokalförvrängningar samt hypernasalitet (McAllister, 2008), vilken i detta fall beror på en neurogent orsakad velofarynxinsufficiens (Lohmander et al., 2008). Verbal dyspraxi, som innebär problem med planering och programmering av talet, kan ge artikulatoriska nedsättningar i form av exempelvis svårigheter med distinktionen mellan tonlös och tonande konsonant eller mellan nasala och ickenasala fonem och specifika svårigheter med frikativor (McAllister, 2008). Vidare kan även andra neurogena symtom av lättare karaktär, såsom hypotoni och försenad oralmotorisk utveckling, ge talmässiga avvikelser såsom velofarynxinsufficiens (Lohmander et al., 2008). En annan faktor som kan påverka både tal- och språkutvecklingen är flerspråkighet. Studier har visat att flerspråkiga barn presterar likvärdigt eller bättre än enspråkiga på fonematiska uppgifter (Wren, Hambly & Roulstone, 2012) och deras fonologiska utveckling följer oftast samma mönster som enspråkiga barns (Salameh, 2008). Dock kan det ta mellan ett till två år att tillägna sig ett andraspråk så till den grad att barnet kan använda det för kommunikation och barn som lär in ett nytt språk kan använda sig av förenklingsprocesser i talet utan att för den delen ha en fonologisk störning (Salameh, 2008). Vidare är hörselnedsättning en faktor som kan påverka produktionen av språkljud. Bland annat är konsonanter svårare än vokaler och tonlösa konsonanter i sin tur är svårare än tonande. Det är också svårare att distingera mellan olika artikulationssätt på samma artikulationsställe än vice versa (Willstedt-Svensson, Sahlén & Mäki-Torkko, 2008). Talavvikelser kan även bero på felinlärning. Ett exempel på detta är fonemspecifik nasal frikativa där barnet ersätter en eller flera tonlösa frikativor med en nasal eller velofaryngeal frikativa trots avsaknad av neurogen eller strukturell avvikelse i velofarynxfunktionen (Lohmander et al., 2008). Det finns en rad bedömningsmetoder för olika aspekter av artikulation och fonologi men en auditiv perceptuell bedömning är oftast första steget i utredningen av dessa förmågor 4

(Hartelius & Lohmander, 2008). Den perceptuella bedömningen kan med fördel göras genom fonetisk transkription av talmaterialet och med hjälp av olika skattningsskalor (Hartelius & Lohmander, 2008). Dock påpekar Lohmander och Olsson (2004) att det finns stora skillnader gällande talmaterial och metoder för perceptuell bedömning, vilket medför svårigheter att erhålla jämförbara resultat. I dagsläget finns endast ett svenskt normerat och standardiserat test av artikulation, nasalitet och översiktligt kartläggning av fonologi, SVenskt Artikulations- och NasalitetsTEst, SVANTE (Lohmander et al., 2005). Testet är utarbetat för att främst bedöma och beskriva artikulation och nasalitet hos personer med strukturella och/eller funktionella avvikelser i munhåla och svalg, men det kan även användas för att göra en översiktlig fonologisk bedömning. Testet består av en orddel, en meningsdel och en spontantalsdel. Orden i orddelen, som eliciteras genom bildbenämning, är valda för att testa konsonantartikulation och de fyra nasalitetsvariablerna: hypo- och hypernasal klang, nasalt luftläckage samt tryckreducerad artikulation. I orddelen har varje ord ett målljud som antas vara det som främst påverkas av en strukturell avvikelse eller funktionsnedsättning i munhåla och svalg. Vidare finns även ord som prövar förmågan att producera initiala /s/-kluster samt ytterligare ord för att möjliggöra den fonologiska analysen. Meningarna eliciteras genom repetition och målljuden i dessa antas också vara sådana som kan påverkas av en strukturell avvikelse eller funktionsnedsättning i munhåla och svalg. För att elicitera spontantal används en händelsebild, alternativt ombeds deltagaren berätta om något såsom en bok eller film. Ett av de mått på barnets tal som genereras av SVANTE är AKOK, vilket utgör andel korrekta orala konsonanter av totalt antal producerade konsonanter i orddelen i testet. Vid förekomst av talavvikelser kan även andel avvikelser framför respektive bakom velofarynx, andel nasalt luftläckage samt andel tryckreducerad artikulation beräknas. Sammantaget belyser dessa mått således typ och frekvens av talavvikelser. Även skattning av förståelighet och perceptuell bedömning av velofarynxfunktion (VFF) ingår i testet. Fonologisk analys möjliggörs genom en fonemöversikt och en processöversikt. Dessa används för att beskriva vilka fonem en talare har tillägnat sig samt vilka eventuella förenklingsprocesser som förekommer. SVANTE har tidigare normerats på åldersgrupperna 3 (Bringfelt & Lindsta, 2004), 5, 7 och 10 år (Björkman & Samuelsson, 2004). Resultaten från de 32 stycken 5-åringarna i Västra Götalandsregionen visade att barnen hade en hög andel korrekta orala konsonanter (M=93,9 %, SD=6,2 %) men att det ändå förekom en talavvikelse relativt ofta, nämligen den av /s/-produktion. Även /r/- avvikelser förekom i åldersgruppen. Nasalitetsavvikelser var ovanligt förekommande och velofarynxfunktionen bedömdes i de flesta fall som god. Alla försökspersoner utom en var fullt förståeliga. Vidare fann författarna inga signifikanta könsskillnader gällande prestation på testets uppgifter. Test som använder sig av perceptuell bedömning kräver god inter- och intrabedömarreliabilitet för att resultaten ska kunna anses vara tillförlitliga. Tidigare har interoch intrabedömarreliabilitet ansetts vara god vid 80-90 % samstämmighet, mycket god vid 90-95 % samstämmighet och utmärkt vid 95-100 % samstämmighet (Klintö, Salameh, Svensson & Lohmander, 2011). Bred fonetisk transkription har visat sig ge bättre samstämmighet än finfonetisk (Howard, 2011), och träning har också påvisats kunna öka reliabiliteten bedömare emellan (Lee, Whitehill & Ciocca, 2009; Sell et al., 2009). Vidare har det antytts att det är svårare att vara samstämmig avseende en variabel som bedöms som avvikande än på en som bedöms som normal (Kreiman, Gerratt, Kempster, Ernman & Berke, 1993). Det är av stort intresse för logopeder i Sverige att det finns svenska standardiserade och normerade test att tillgå för bedömning av barns artikulation och fonologi. Det möjliggör en tillförlitlig bedömning av en individs prestation samt jämförelser av prestation, exempelvis efter intervention. Trots att normvärden för artikulation, nasalitet och fonologi bedömda med 5

SVANTE existerar så är dessa baserade på förhållandevis små grupper med begränsad geografisk spridning. En utökning av normeringen som dessutom utförs på annan ort skulle innebära ett än mer tillförlitligt och användbart kliniskt verktyg. Huvudsyftet med föreliggande studie var därför att utöka den befintliga normeringen av SVANTE på åldersgruppen 5-åringar. Syftet i ett bredare perspektiv var att ta fram material för att med större tillförlitlighet kunna avgöra vad som är avvikande prestation vid testning med SVANTE gällande såväl artikulation som nasalitet och fonologi för åldersgruppen. Studiens frågeställningar var: Hur presterar typiskt utvecklade, svensktalande 5-åringar vad gäller artikulation av orala konsonanter i ord och meningar? Förekommer nasalitetsavvikelserna hyponasal klang, hypernasal klang, nasalt luftläckage eller tryckreducerad artikulation i åldersgruppen? Förekommer nedsatt förståelighet eller påverkad velofarynxfunktion i åldersgruppen? Hur ser fonemetableringen ut i åldersgruppen? Förekommer fonologiska processer i åldersgruppen? Utöver detta ämnade studien även undersöka huruvida eventuella skillnader i prestation på testets variabler kan tillskrivas kön eller förskoleort. Metod Denna studie syftade till att utöka normeringen av SVANTE på åldersgruppen 5-åringar efter tidigare studie av Björkman och Samuelsson (2004). Därför tillämpades samma tillvägagångssätt som vid den tidigare studien. Vidare följde tillvägagångssättet manualen för SVANTE (Lohmander et al., 2005) eftersom detta möjliggör jämförelse mellan erhållna normvärden och resultat i den kliniska praktiken. Deltagare Inklusions- och exklusionskriterier. Inklusionskriterier för deltagande i studien var att barnet gick på förskola och befann sig inom åldersintervallet 4:6 5:3 år. Exklusionskriterier var att svenska inte talades i hemmet eller att barnet hade bytt modersmål, exempelvis vid adoption. Ytterligare exklusionskriterier var att barnet hade känd hörselnedsättning, känd tal- eller språkstörning samt gick eller hade gått hos logoped eller specialpedagog för behandling av talet. Vidare fick deltagarna ej ha känd muskulär sjukdom eller skada, strukturell avvikelse i munhåla och svalg och inte heller ha neurologisk eller neuropsykiatrisk diagnos. Inklusionsoch exklusionskriterier var i enlighet med de uppsatta av Björkman och Samuelsson (2004). Rekrytering av deltagare. Då den tidigare normeringen baserades på cirka 30 deltagare eftersträvades att minst 70 deltagare skulle rekryteras för att få en total normgrupp på minst 100 deltagare. Deltagarna rekryterades från olika delar av Stockholmsområdet. Dessa områden har varierande medelinkomst (se tabell 1) och valdes i syfte att få ett varierat och representativt urval för att på så sätt öka normvärdenas generaliserbarhet. Förskoleenheter lokaliserades genom sökning på www.stockholmsstad.se. Kontakt togs först med enhetschef för varje förskoleområde och efter godkännande från denne kontaktades ansvarig på respektive förskola med skriftlig och muntlig information om studien. När godkännande erhållits därifrån delades informations- och samtyckesblankett ut tillsammans med ett frågeformulär till målsman. Formuläret innehöll frågor gällande studiens exklusionskriterier. Slutgiltig urvalsgrupp. Utifrån inklusions- och exklusionskriterier rekryterades totalt 73 deltagare. Två deltagare togs bort från den slutgiltiga urvalsgruppen eftersom den ena testningen var oanvändbar då ett annat barn pratade under inspelningen. Den andra deltagaren togs bort från urvalsgruppen då den hade uppenbart otillräckliga kunskaper i svenska språket. 6

Således uppgick det slutgiltiga antalet deltagare till 71 stycken 5-åringar inom åldersintervallet 4:6 5:3 år med en medelålder på 4:11 år. Totalt deltog 42 pojkar och 29 flickor i studien. Även för flickor respektive pojkar var medelåldern 4:11. Andelen deltagare vars målsmän uppgav flerspråkighet i hemmet uppgick till 19,7 %. Tabell 1. Antal deltagare, könsfördelning, medelålder samt medelinkomst för respektive förskoleort. Ort Antal Kön Medelålder Medelinkomst i Flickor Pojkar kronor (2010) 1 Bromma 12 6 6 4:11 393300 Enskede-Vantör 7 6 1 4:11 283900 Farsta 17 6 11 5:0 269500 Kista 4 3 1 4:9 216300 Mälarhöjden 15 4 11 4:10 307400 Södermalm 11 2 9 5:0 340400 Vasastan 5 2 3 5:0 402800 Totalt 71 29 42 4:11 316229 1 Stockholms Stad (n.d). Material Testning genomfördes med SVANTE som innehåller en bildpärm med 74 bilder föreställande testord med olika målljud och meningsblad bestående av 13 meningar med fyra målljud i varje. Testet innehåller även en skala för skattning av de fyra nasalitetsvariablerna hypernasal klang, hyponasal klang, nasalt luftläckage samt tryckreducerad artikulation. Skalstegen är 0=normalt/inget, 1=obetydligt/enstaka lätta, 2=lätt men konsekvent/enstaka måttliga, 3=måttligt och konsekvent/enstaka kraftiga och 4=kraftigt och konsekvent/många kraftiga. För perceptuell skattning av velofarynxfunktion har SVANTE en skala där 0=tillräcklig/kompetent, 1=marginellt otillräcklig, 2=otillräcklig och 3=ej bedömd. Även förståelighet skattas med en skala där 0=god, 1=lätt nedsatt, 2=måttligt-kraftigt nedsatt och 3=ej bedömd. Ett onlineprotokoll användes under testning för att notera kommentarer om bland annat eventuell förkylning, barnets medverkan och bettstatus. För audioinspelning användes den digitala inspelningsapparaten TASCAM (DR-07mkII Linear PCM Recorder). För uppspelning av ljudfiler användes ljudspelare på dator (Windows Media Player alternativt VLC). Vid samträning och transkription inför beräkning av interbedömarreliabilitet med den tidigare normeringen (Björkman & Samuelsson, 2004) användes högtalare (Sony, SRS-D8). Vid utförandet av övriga transkriptioner användes hörlurar (Sennheiser, HD205). Tillvägagångssätt Träning. Före testning av studiens deltagare tränade testledarna på testningsförfarandet med tre individer som sedan ej inkluderades i studiens resultat. Vidare skedde samträning av analysförfarandet där de båda bedömarna i föreliggande studie tillsammans transkriberade och analyserade 12,5 % av talmaterialet från den tidigare normeringen av SVANTE på 5-åringar (Björkman & Samuelsson, 2004). Denna samträning utfördes i ett tyst rum. Transkriptionerna och analyserna som bedömarna i den föreliggande studien utförde på talmaterialet från den tidigare normeringen (Björkman & Samuelsson, 2004) användes sedan även för att beräkna interbedömarreliabiliteten studierna emellan. Testningsförfarande. Samtliga testningar genomfördes mellan januari och mars 2013. Testning skedde på respektive barns förskola för att underlätta deltagande och för att motsvara den tidigare normeringens testningsförfarande. Det eftersträvades att testning skulle ske i en 7

lugn miljö. Testledaren och barnet satt vid ett bord och hela testsessionen audioinspelades. Vid de flesta testsessioner var båda författarna närvarande och i några fall satt även en förskolepedagog med. Testningen inleddes med att testledaren och barnet spelade ett spel (memory) med syftet att bekanta sig med varandra samt att eventuellt erhålla spontantalsmaterial. Därefter fick barnet benämna bilderna i bildpärmen. Om barnet ej producerade målordet spontant användes eliciteringsstrategier i enlighet med manualen. Sedan läste testledaren meningarna en i taget och bad barnet upprepa dem. Slutligen fick barnet berätta om någonting, såsom en favoritfilm eller favoritmaträtt för att erhålla ytterligare spontantalsmaterial. Testsessionen tog i sin helhet mellan 20 och 30 minuter. Analysförfarande. Transkription och analys genomfördes i ett tyst rum. Bedömarna utförde hälften av analyserna och skattningarna var. Transkription gjordes med IPA-symboler (IPA, 1996) och diakritiska tecken från extipa (ICPLA, 1997). Vid analys användes ett överenskommet ramverk för vilka språkljud som skulle ses som allofoner av målljudet, se tabell 2. Tabell 2. Ramverk för transkriptioner som bedömdes som likvärdiga vid beräkning av reliabilitet samt allofoner av målljud. Artikulation Exempel på likvärdiga/accepterade transkriptioner Trycksvag artikulation p = p = p ] Avtonat/tonlös, påtonat/tonande b = p t d Flyttat artikulationsställe Realisationer av /s/ Allofoner ç = ɕ t = ʈ s - s r - ɾ - ɹ - ʁ ɧ - ʂ - ʃ - [x] d - ɖ Arbetsgången vid transkription och analys var i enlighet med manualen: 1. Ord 1 9 transkriberades och hypernasal klang skattades. 2. Ord 10 59 transkriberades, nasalt luftläckage och tryckreducerad artikulation skattades. 3. Ord 60 64 transkriberades och hyponasal klang skattades. 4. Ord med /s/-kluster transkriberades. 5. Meningar avlyssnades, målljud transkriberades och fyra nasalitetsvariabler skattades. 6. Spontantalet avlyssnades och fyra nasalitetsvariabler samt förståelighet skattades. 7. Övriga kommentarer såsom om barnet var lågmält, blygt, hade annan avvikande artikulation eller fonologiska avvikelser som endast hördes i spontantalet lades till. 8. VFF skattades perceptuellt med hänsyn taget till bedömningarna av nasalitetsvariablerna enligt ovan. 9. Resultaten fördes in på testblankett och andelsberäkningar gjordes. 10. Resultaten fördes in på fonemöversiktsblankett och vid förekomst av processer fylldes även processblankett i. 8

Statistisk analys De statistiska beräkningarna utfördes i så stor utsträckning som möjligt på samma sätt som vid den tidigare normeringen på samma åldersgrupp (Björkman & Samuelsson, 2004). Således användes SPSS (Statistical Package for Social Sciences, version 21, IBM) för samtliga statistiska beräkningar. Deskriptiv statistik i form av frekvensvärden, normalfördelningar, min- och maxvärden, medelvärden, medianvärden samt standardavvikelser för AKOK, andel talavvikelser framför velofarynx och andel tryckreducerad artikulation togs fram. För AKOK beräknades även percentilvärden. För skattade nasalitetsvariabler och förståelighet samt för fonemtillägnande och fonologiska processer beräknades frekvensvärden. Könsskillnader beräknades med Mann-Whitney U-test och skillnader utifrån förskoleort beräknades med Kruskal-Wallis test. Samband mellan AKOK och skattad förståelighet samt samband mellan ålder och AKOK beräknades med Spearmans rangkorrelationskoefficient. Vid beräkning av skillnader och samband var vald signifikansnivå p<,05. Inter- och intrabedömarreliabilitet Trettio procent av analyserna och skattningarna utfördes av båda bedömarna för beräkning av interbedömarreliabilitet. Intrabedömarreliabiliteten kontrollerades genom att varje bedömare upprepade transkription och analys av 30 % av sina egna transkriptioner och analyser med minst en veckas fördröjning. Material för inter- och intrabedömarreliabilitet slumpades fram genom en internetbaserad generator för randomiserade nummersekvenser (http://www.random.org/sequences/). Beräkningarna gjordes genom punkt-förpunktsamstämmighet på AKOK, transkription av målljud samt på skattning av nasalitetsvariabler, förståelighet och velofarynxfunktion. Bedömarna betraktades som samstämmiga gällande AKOK om de två beräkningarna befann sig inom fem procent av varandra. Samstämmighet vid transkription av målljud krävde identiska transkriptioner alternativt att de skulle betraktas som likvärdiga enligt överenskommet ramverk, se tabell 2. Variabler som skattats på skalor betraktades som samstämmiga när skattningarna var identiska. Interbedömarreliabiliteten de två bedömarna emellan uppgick till 81,8 % för AKOK och 95,5 % för transkription av målljud. Samstämmigheten beträffande förståelighet var 90,9 % och 100 % för VFF. För hypernasal klang och nasalt luftläckage var samstämmigheten 100 % på såväl ord- som menings- och spontantalsnivå. Vid hyponasal klang var samstämmigheten 72,7 % på ordnivå, 68,2 % på meningsnivå och 86,4 % på spontantalsnivå. Beträffande tryckreducerad artikulation var interbedömarreliabiliteten 63,6 % på ordnivå, 81,8 % på meningsnivå och 95,5 % på spontantalsnivå. För transkription av /s/-kluster uppgick samstämmigheten till 90,0 % och för transkription av målljud i meningar till 96,6 %. Bedömning av talmaterial från studien av Björkman och Samuelsson (2004) genomfördes av bedömarna i den föreliggande studien och visade en interbedömarreliabilitet mellan bedömningarna på 100 % för AKOK och 97,4 % för transkription av målljud. Samstämmigheten gällande VFF uppgick till 100 %, medan den för förståelighet var 75 %. Samstämmigheten för variablerna hypernasal klang, hyponasal klang och nasalt luftläckage var 100 % i samtliga kontexter. Beträffande skattning av tryckreducerad artikulation var interbedömarreliabiliteten 75 % på ord- och meningsnivå och 100 % på spontantalsnivå. För transkription av /s/-kluster var samstämmigheten 92,5 % och för målljud i meningar 97,7 %. Beträffande intrabedömarreliabilitet var samstämmigheten 100 % för båda bedömarna gällande AKOK, medan den för transkription av målljud var 99,6 % för bedömare A och 98,3 % för bedömare B. Vid skattning av hypernasal klang och nasalt luftläckage var båda bedömarna 100 % samstämmiga med sig själva på ord-, menings- och spontantalsnivå. För hyponasalitetsvariabeln var reliabiliteten 100 % i samtliga kontexter för bedömare A, medan bedömare B uppnådde 100 % samstämmighet på ord- och meningsnivå och 90,9 % 9

samstämmighet på spontantalsnivå. Vid skattning av tryckreducerad artikulation hade bedömare A reliabilitet på 81,8 % på meningsnivå och 100 % i de andra två kontexterna, medan bedömare B var 90,9 % reliabel på ord- och meningsnivå och 100 % på spontantalsnivå. Båda bedömarna var 100 % reliabla vid skattning av VFF. Beträffande skattning av förståelighet var bedömare A 90,9 % samstämmig medan bedömare B var 81,8 % samstämmig. För transkription av /s/-kluster och målljud i meningar uppgick reliabiliteten till 98,2 % respektive 98,6 % för bedömare A och 91,8 % respektive 98,3 % för bedömare B. Etiska överväganden Godkännande krävdes från förskolechef, ansvarig på varje förskola samt målsman. Alla tre parter informerades skriftligt om studiens syfte och förfarande. Målsman fick ge sitt medgivande till barnets deltagande och informerades om rätten att avbryta medverkan när som helst utan förklaring. Målsmans medgivande gavs genom underskrift på blankett där även barnets namn och födelsedatum angavs. Personuppgifter kopplades inte till testblanketter, onlineprotokoll eller audioinspelningar då dessa kodades med deltagarens kön, ålder i år och månader samt förskoleområde. Inspelningarna raderades efter utförd transkription/bedömning och inga personuppgifter kunde knytas till deltagarnas resultat. Resultat Många av variablerna som undersöks med SVANTE såsom nasalt luftläckage, nedsatt VFF samt flertalet konsonant- och stavelseprocesser förekom ej hos deltagarna. Medelvärdet för AKOK var 96,5 % och en stor andel av deltagarna (33,8 %) uppnådde takeffekt. Avvikelser som förekom var bland annat talavvikelser framför velofarynx samt tryckreducerad artikulation. Talavvikelser framför velofarynx dominerades av /s/-avvikelser, där interdental realisation var vanligast förekommande. Detta speglades även i den fonologiska bedömningen där /s/ var det mest frekvent icke-etablerade fonemet och frikativförenkling av fonemet var den vanligaste konsonantprocessen. Hypo- och hypernasal klang förekom, men skattades företrädesvis som obetydliga. Inga skillnader i prestation kunde härledas till kön eller förskoleort. Andel korrekta orala konsonanter (AKOK) Majoriteten av deltagarna (66,8 %) uppnådde AKOK på mellan 96,5 och 100 %. Detta motsvarar noll till två felartikulationer på 59 målljud. Ytterligare 19,7 % av deltagarna hade tre till fyra fel, motsvarande AKOK på mellan 96,5 och 92,8 %, se tabell 4. Andelen deltagare som hade AKOK på 100 % och därmed uppnådde takeffekt var 33,8%, se figur 1. Detta reflekteras av skewnessvärdet för variabeln (-1,1) som indikerar att den är negativt snedfördelad. Kurtosis för variabeln var 0,4. Variabeln kan därför ej anses vara normalfördelad. Tabell 3. Minimumvärde, maximumvärde, medianvärde, medelvärde och standardavvikelse (SD) för AKOK, (n=71). Minimum Maximum Median Medelvärde SD AKOK (%) 86,4 100 96,6 96,5 3,7 10

Andel deltagare (%) 35 30 25 20 15 10 5 0 86,4 88,1 89,8 91,5 93 93,1 93,2 94,6 94,8 94,9 96,4 96,6 98,2 98,3 100 AKOK (%) Figur 1. Fördelning av AKOK (%) angett i andel deltagare (%), (n=71). Totalt 14,1 % av deltagarna låg mer än en standardavvikelse under medelvärdet för AKOK. Av dessa låg 5,6 % mellan en och två standardavvikelser under medelvärdet för urvalsgruppen, vilket motsvarar mellan fem och sex felartikulationer. Resterande 8,5 % låg mellan två och tre standardavvikelser under medelvärdet för AKOK, motsvarande sju till åtta felartikulationer, se tabell 4. I tabell 5 presenteras fördelningen av AKOK-värden i percentiler som visar att takeffekt sker vid 70:e percentilen. Tabell 4. AKOK-intervall med motsvarande SD-intervall, antal fel, samt andel och antal deltagare inom intervallen, (n=71). AKOK SD Antal fel 1 Andel deltagare Antal deltagare 100 96,5 % +1 0 0 2 66,2 % 47 96,5 92,8 % 0-1 3 4 19,7 % 14 92,8 89,1 % -1-2 5 6 5,6 % 4 89,1 85,3 % -2-3 7 8 8,5 % 6 1 Beräknat utifrån 59 producerade målljud. Tabell 5. Percentiler med motsvarande AKOK-värde (%), (n=71). Percentil 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100 AKOK 90,1 93,8 94,9 96,6 96,6 98,3 100 100 100 100 Talavvikelser framför velofarynx Variabeln var ej normalfördelad med skewness på 1,7 och kurtosis på 2,2, indikerat av en positiv toppig snedfördelning. Totalt 53,5 % av deltagarna hade förekomst av talavvikelser framför velofarynx (även benämnt som IA-avvikelser i SVANTE). Av deltagarna låg 7 % mer än två standardavvikelser under medelvärdet och 1,4 % mer än tre standardavvikelser under medelvärdet, se tabell 7. Typ och frekvens av förekommande avvikelser presenteras i tabell 8. Den vanligaste avvikelsen var vid artikulation av /s/, där interdental realisation, θ, var mest frekvent och förekom hos 39,4 % av deltagarna. Även ɬ och ɕ förekom istället för /s/ hos 5,6 % av deltagarna vardera. 11

Tabell 6. Minimumvärde, maximumvärde, medianvärde, medelvärde och standardavvikelse (SD) för andel talavvikelser framför velofarynx, (n=71). Minimum Maximum Median Medelvärde SD IA-avvikelser 1 (%) 0 13,6 1,7 2,5 3,5 1 Benämning på andel talavvikelser framför velofarynx i SVANTE. Tabell 7. Intervall för andel talavvikelser framför velofarynx med motsvarande SD-intervall, antal fel samt andel och antal deltagare inom intervallen, (n=71). IA-avvikelser 1 SD Antal förekomster 2 Andel deltagare Antal deltagare 0 2,5 % +1 0 0 1 63,4 % 45 2,5 6,0 % 0-1 2 3 23,9 % 17 6,0 9,5 % -1-2 4 5 5,6 % 4 9,5 13,1 % -2-3 6 7 5,6 % 4 13,1 16,5 % -3-4 8 9 1,4 % 1 1 Benämning på andel talavvikelser framför velofarynx i SVANTE. 2 Beräknat utifrån 59 producerade målljud. Tabell 8. Typ av talavvikelse framför velofarynx i andel och antal deltagare, (n=71). Avvikelse Andel deltagare Antal deltagare /s/ θ 39,4 % 28 /s/ ɬ 5,6 % 4 /s/ ɕ 5,6 % 4 /ɕ/ [s] 4,2 % 3 /k/ [t] 2,8 % 2 /f/ [p] 1,4 % 1 /d/ d 1,4 % 1 /ɕ/ ɕ 1,4 % 1 Talavvikelser bakom velofarynx Inga talavvikelser bakom velofarynx (även benämnt som IB-avvikelser i SVANTE) förekom hos deltagarna. Nasalt luftläckage Inga deltagare bedömdes ha nasalt luftläckage, vare sig beräknat utifrån transkriptioner av målljud (även benämnt som IIA-avvikelser i SVANTE) eller utifrån skattning på ord-, menings- och spontantalsnivå. Tryckreducerad artikulation Förekomst av tryckreducerad artikulation beräknat utifrån transkriberade målljud (även benämnt som IIB-avvikelser i SVANTE) återfanns hos 28,2 % av deltagarna och 5,6 % låg mer än tre standardavvikelser under medelvärdet för variabeln, se tabell 10. De fonem som störst andel deltagare vid minst ett tillfälle producerade trycksvagt var /p/ (9,9 %) och /d/ (8,5 %). Övriga klusiler (/k/, /t/, /g/ och /b/) producerades trycksvagt av 4,2 % av deltagarna vid 12

Andel deltagare (%) minst ett tillfälle. Förekomst av trycksvag frikativa (/f/) noterades endast hos 1,4 % av deltagarna. Variabeln var snedfördelad (skewness=2,1) med toppig distribution (kurtosis=4,0). Tabell 9. Minimumvärde, maximumvärde, medianvärde, medelvärde och standardavvikelse (SD) för andel tryckreducerad artikulation, (n=71). Minimum Maximum Median Medelvärde SD IIB-avvikelser 1 (%) 0 5,2 0 0,7 1,4 1 Benämning på andel tryckreducerad artikulation i SVANTE. Tabell 10. Intervall för andel tryckreducerad artikulation med motsvarande SD-intervall, antal fel samt andel och antal deltagare inom intervallen, (n=71). IIB-avvikelser 1 SD Antal förekomster 2 Andel deltagare Antal deltagare 0 0,7 % +1 0 0 71,8 % 51 0,7 2,1 % 0-1 1 19,7 % 14 2,1 3,5 % -1-2 2 2,8 % 2 3,5 4,6 % -2-3 2 0 % 0 4,6 6,2 % -3-4 3 5,6 % 4 1 Benämning på andel tryckreducerad artikulation i SVANTE. 2 Beräknat utifrån 59 producerade målljud. Skattning av tryckreducerad artikulation illustreras av figur 2. Förekomst av avvikelser bestod enbart av obetydliga/enstaka lätta (ettor på den femgradiga skalan) tryckreducerade artikulationer. Andelen deltagare som skattades ha tryckreducerad artikulation var 26,8 % på ordnivå, 14,1 % på meningsnivå och 4,2 % på spontantalsnivå. 100 90 80 70 60 50 40 30 20 10 0 0 1 2 3 4 Skattning av tryckreducerad artikulation Ord Mening Spontantal Figur 2. Skattning av tryckreducerad artikulation på ord-, menings- och spontantalsnivå där 0=normalt/inget, 1=obetydligt/enstaka lätta, 2=lätt men konsekvent/enstaka måttliga, 3=måttligt och konsekvent/enstaka kraftiga och 4=kraftigt och konsekvent/många kraftiga, (n=71). Hyponasal klang På ord- respektive spontantalsnivå skattades 2,8 % av deltagarna ha lätta men konsekventa avvikelser (tvåor på den femgradiga skalan) på variabeln hyponasal klang. Utöver detta förekom skattningar av obetydliga avvikelser på hyponasal klang, varav 23,9 % av deltagarna 13

Andel deltagare (%) hade förekomst på ord- respektive meningsnivå medan 21,1 % hade förekomst på spontantalsnivå, se figur 3. 100 90 80 70 60 50 40 30 20 10 0 0 1 2 3 4 Skattning av hyponasal klang Ord Mening Spontantal Figur 3. Skattning av hyponasal klang på ord-, menings- och spontantalsnivå där 0=normalt, 1=obetydligt, 2=lätt men konsekvent, 3=måttligt och konsekvent och 4=kraftigt och konsekvent, (n=71). Hypernasal klang Endast 2,8 % av deltagarna bedömdes ha förekomst av avvikande hypernasal klang på meningsnivå och 1,4 % på spontantalsnivå. Samtliga avvikelser skattades som obetydliga, det vill säga ettor på den femgradiga skalan. Velofarynxfunktion (VFF) Samtliga deltagare bedömdes ha fullgod velofarynxfunktion vid perceptuell skattning. Förståelighet Totalt 14,1 % av deltagarna skattades ha nedsatt förståelighet. Samtliga nedsättningar skattades som lätta, det vill säga ettor på den tregradiga skalan. Meningar Utifrån meningsdelen, där det noteras om målljudet realiserats avvikande vid minst två av fyra tillfällen i en mening, hade 23,9 % av deltagarna ett fonem som ej artikulerades korrekt och 2,8 % hade två. Den vanligaste avvikelsen på meningsnivå var vid /s/-produktion, där 16,9 % av deltagarna producerade θ och 4,2 % producerade ɬ. Även utbyte av /s/ mot ɕ förekom. Avvikelser som endast förekom i enstaka fall var tryckreducerad artikulation av fonemen /p/, /t/ och /f/ samt påtoning och avtoning av /p/ respektive /b/. Konsonantfonem Figur 4 illustrerar andelen deltagare som etablerat respektive konsonantfonem, oavsett position i ordet. Majoriteten av konsonantfonemen var etablerade hos samtliga deltagare. De fonem som ej var etablerade hos samtliga deltagare var /n/, /r/, /ɕ/ /ɧ/ och /s/, där /s/ saknades hos högst andel (12,7 %). Fonemet /n/ saknades hos 1,4 % av deltagarna, vilket motsvarar en individ som vid några tillfällen realiserade fonemet helt eller delvis oralt till följd av en kraftig förkylning. Figur 5 illustrerar fonemens etablering utifrån position. Observera dock att /ɧ/ ej testas medialt samt att /ɕ/ endast testas initialt i SVANTE. Noterbart är att medialt /s/ är etablerat hos 91,5 % av deltagarna medan fonemet i initial och final position är etablerat hos 81,7 % vardera. 14

Andel deltagare (%) Andel deltagare (%) 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 98,6 95,8 93 91,5 87,3 50 0 p t k b d g m ŋ v f h j l n ɕ r ɧ s Konsontantfonem Figur 4. Etablering av konsonantfonem oavsett ordposition angett i andel deltagare (%), (n=71). 100 98 96 94 92 90 88 86 84 82 80 d v b j n r s ɧ ɕ Initialt Medialt Finalt Konsonantfonem Figur 5. Etablering av konsonantfonem initialt, medialt och finalt angett i andel deltagare (%), (n=71). Observera att skalan på y-axeln börjar vid 80 %. Fonologiska processer Totalt 50,7 % av deltagarna hade ingen förekomst av fonologisk process med operativ status, det vill säga att processen förekom i minst 20 % av föreliggande fall oavsett ordposition i enlighet med manualen. Hos 33,8 % av deltagarna förekom en operativ process medan 11,3 % hade två stycken. Vidare hade 1,4 % av deltagarna tre operativa processer medan 2,8 % hade fyra stycken. Den mest frekvent förekommande konsonantprocessen som uppnådde operativ status totalt sett, oavsett ordposition, var frikativförenkling av /s/ som förekom hos 33,8 % av deltagarna. Även frikativförenkling av /ɧ/ och /ɕ/ samt likvidförenkling av /r/ förekom. Övriga konsonantprocesser uppnådde inte operativ status hos någon av deltagarna, se figur 6. Förenkling av /s/ speglade de ovannämnda artikulatoriska avvikelserna vid /s/ (se Talavvikelser framför velofarynx). Förenkling av /r/ tog sig flertalet uttryck, såsom utbyte mot l, j och och samma deltagare kunde använda sig av flera olika substitutioner. Fonemet /ɕ/ förenklades genom utbyte mot s eller genom dubbelartikulation, exempelvis sɕ, och /ɧ/ ersattes av h eller s vid förenkling. 15

Andel deltagare (%) Andel deltagare (%) 40 35 30 25 20 15 10 5 0 33,8 18,3 12,7 4,2 0 0 0 0 0 0 0 Konsonantprocess Figur 6. Förekomst av operativa konsonantprocesser oavsett ordposition angett i andel deltagare (%), (n=71). Betraktat utifrån ordposition sågs konsonantprocesser vara mer frekvent förekommande initialt och finalt jämfört med medialt för både frikativan /s/ och likvidan /r/. Utifrån ordposition sågs även förekomst av final avtoning och medial påtoning som operativa processer, om än icke-frekvent förekommande, se figur 7. 40 35 30 25 20 15 10 5 0 Initialt Medialt Finalt Konsonantprocess Figur 7. Förekomst av operativa konsonantprocesser initialt, medialt och finalt angett i andel deltagare (%), (n=71). Den enda stavelseprocess som uppnådde operativ status var reduktion av initialt /s/-kluster vilken förekom operativt hos 4,2 % av deltagarna. Det mest frekvent påverkade klustret var /sv/-klustret som saknades hos 2,8 % av deltagarna. Artikulatorisk påverkan på /s/ i konsonantklustret enligt ovan (se Talavvikelser framför velofarynx) var dock vanligare. Övriga iakttagelser Hos cirka 30 % av deltagarna noterades viss vokalavvikelse, oftast endast i enstaka ord. Exempelvis realiserades / p/ som p av flera deltagare. Andra avvikelser som noterades var substitutioner av / /, / / och / / mot eller y samt utbyte av / / mot. Vidare förekom både något tillbakadragna och något framflyttade varianter av målvokaler. Det noterades även inskott av fonem hos vissa deltagare, både av vokaler och av konsonanter, exempelvis i /dɑv d/ som realiserades som dɑv ld och /d va/ som realiserades som d va. 16

Frikativisering av klusil förekom också hos enstaka deltagare, exempelvis realiserades /εba/ som εβa vid något tillfälle. Könsskillnader och skillnader relaterade till förskoleort Inga könsskillnader kunde påvisas beträffande AKOK (Z=-0,16, p=,87), andel talavvikelser framför velofarynx (Z=-0,68, p=,50), andel tryckreducerad artikulation (Z=-0,61, p=,54) eller skattad förståelighet (Z=-1,44, p=,15). Inga skillnader i prestation härrörde från förskoleort för variablerna AKOK (H(6)=8,53, p=,20), andel talavvikelser framför velofarynx (H(6)=6,65, p=,36), andel tryckreducerad artikulation (H(6)=7,31, p=,29) eller skattad förståelighet (H(6)=5,26, p=,51). Korrelationer Inget statistiskt signifikant samband fanns mellan AKOK och förståelighet (r s =-0,18, p=,14). Däremot fanns tendens till signifikant samband mellan ålder och AKOK (r s =0,20, p=,09). Diskussion Resultaten i den aktuella studien visade att de undersökta 5-åringarna hade höga medelvärden gällande andel korrekta orala konsonanter och sålunda låga värden för talavvikelser framför och bakom velofarynx, nasalt luftläckage och tryckreducerad artikulation. Vidare var skattningar av nasalitetsavvikelser utöver obetydlig hyponasal klang ovanliga och velofarynxfunktionen bedömdes således som god. De flesta deltagarna var fullt förståeliga. Den fonologiska analysen visade att deltagarna hade få operativa fonologiska processer och att de flesta fonemen var helt etablerade i åldersgruppen. Företrädesvis var det /s/, /r/, /ɕ/ och /ɧ/ som inte var tillägnade av samtliga deltagare och som uppvisade fonologiska processer. Även /s/-kluster vållade vissa svårigheter hos deltagarna. Inga skillnader i prestation var relaterade till kön eller förskoleort. De undersökta variablerna var inte normalfördelade, vilket var väntat i en population med typiskt utvecklade deltagare. Att AKOK-medelvärdet i föreliggande studie var högt (96,5 %), pekar på att de flesta i den aktuella åldersgruppen har god artikulatorisk förmåga. Liknande medelvärden har presenterats i tidigare studier som inkluderat typiskt utvecklade engelsk- respektive svensktalande barn i ungefär samma ålder (Dodd et al., 2003; Lohmander & Persson, 2008). Resultaten speglar även de som Björkman och Samuelsson (2004) erhöll i den tidigare normeringen av SVANTE på åldersgruppen 5-åringar. Dock var medelvärdet för AKOK marginellt lägre i den tidigare normeringen (93,9 %). Det kan bero på flera saker, kanske främst på att den aktuella studiens normeringsgrupp var mer än dubbelt så stor. Detta skulle kunna innebära en större effekt av ett extremvärde i den tidigare normeringen än vad den skulle ha gett i den aktuella studien. I den tidigare normeringen hade två barn dessutom AKOK-värden under föreliggande studies minimumvärde för AKOK, vilket sänker det totala medelvärdet. En annan faktor är skillnad i medelålder, som var en månad högre i denna studie vilket skulle kunna vara en orsak till högre AKOK-medelvärde. Endast tendens till signifikanta ålderseffekter på AKOK kunde dock påvisas i den aktuella studien, varför skillnader i medelålder troligen inte är enda orsak till varierande medelvärden studierna emellan. Påverkan av bedömare bör också tas i beaktning. AKOK är ett värde som baseras på transkriptioner som sedan bedöms som korrekta eller inkorrekta realisationer utifrån en tänkt målform. En bedömare som är mer accepterande och sålunda godkänner en realisation som en annan bedömare inte anser vara korrekt genererar ett högre AKOK-värde. Interbedömarreliabiliteten studierna emellan var dock utmärkt för AKOK. Det ska påpekas att AKOK inte bör användas som det enda måttet på en individs artikulatoriska förmåga eftersom det inte beskriver typ av talavvikelse. Detta 17