Statsvetenskapliga institutionen Stockholms Universitet Handledare: Monica Andersson Isabelle Gebretensaye Praktikrapport från praktik vid Sveriges ambassad i Addis Abeba, Etiopien 1
Innehållsförteckning 1) Allmän information om praktikplatsen 3 2) Allmän presentation av arbetsplatsen och hur dess verksamhet 3 är organiserad 3) Presentation av mina arbetsuppgifter samt min position på ambassaden 4 4) En sammanfattning av mina erfarenheter ifrån praktiken 5 5) Reflektioner kring praktiktjänstgöringen 6-8 1. Allmän information om praktikplatsen 2
Praktikplats: Sveriges ambassad Addis Abeba, Etiopien Praktiktjänstens längd: 21 januari 2011 27 maj 2011 Handledare: Förste ambassadsekreterare Anton Johnston, och ambassadråd Abdi Foum. Kontaktuppgifter: Lideta Sub City, Kebele 07/14, House no. 891. Tel. +251 11 518 00. Anton.johnston@foreign.ministry.se och Abdi.foum@foreign.ministry.se 2. Allmän presentation av arbetsplatsen och hur dess verksamhet är organiserad Den svenska ambassaden i Addis Abeba består av fem olika verksamhetsområden; sektionen för politik, handels- och kulturfrågor, sektionen för migration och konsulära ärenden, regionala biståndsavdelningen, bilaterala biståndsavdelningen samt administrationen. Dessa är olika grenar ur; Sida, Migrationsverket och Utrikesdepartementet som gifts samman till en myndighet. Till ambassaden är även en försvarsattaché ackrediterad som arbetar under Försvarsmakten. För närvarande arbetar tolv utsända svenskar och drygt trettio lokalanställda på ambassaden. Ambassadören är även Sveriges permanenta representant till Afrikanska Unionen, samt Djibouti, där Sverige endast har ett konsulat. Ambassadens arbete fokuserar till stor del på utvecklingssamarbetet mellan Sverige och Etiopien, samt Sverige och sub- Sarariska Afrika som region. Det återspeglas även i personalsammansättningen då drygt hälften av de utsända är anställda av Sida. Den bilaterala sektionen inriktar sig, som tidigare nämnt, till utvecklingssamarbetet mellan Sverige och Etiopien. Den regionala sektionen arbetar med att kanalisera utvecklingsbiståndet genom regionala multilaterala organisationer, som på olika sätt arbetar med utveckling i sub- Sahariska Afrika. Den politiska sektionen består av två utsända, ambassadören och första sekreteraren. De arbetar med nationell- och regional politisk bevakning, samt att bevaka Afrikanska Unionen som har sitt huvudkontor i Addis Abeba. Utöver det bevakar ambassaden i helhet även det subregionala samarbetet genom IGAD och FN:s ekonomiska kommission för Afrika (UNECA). Då mycket utav Afrikas diplomati sköts ifrån Addis Abeba och det 3
faktum att ambassaden är väl placerad för bevakning av Hornet gör det ambassaden till en ständigt aktuell plats, ur ett politiskt perspektiv. Sektionen för migration och konsulära ärenden har två utsända som arbetar vid sektionen. De flesta lokalanställda arbetar för dem, bland annat tolkar och utredare. Sektionen har som huvuduppgift att sköta migrationsarbetet mellan Sverige och Etiopien. Utöver de viseringsärenden de tar emot arbetar de främst med familjeåterföreningsärenden. Administrationen har två utsända som arbetar vid sektionen. Sektionens främsta arbetsuppgift är att se till att maskineriet i helhet rullar på. Med andra ord, att se till så att ambassadens dagliga verksamheter fungerar och administreras korrekt. 3. Presentation av mina arbetsuppgifter samt min position på ambassaden Inom ambassadens olika verksamhetsområden, har jag fått en delad position mellan de två avdelningarna som arbetar för Sida; den regionala biståndsavdelningen samt den bilaterala biståndsavdelningen. Min främsta uppgift har varit att vara med och handlägga projekt. Jag har bland annat utvärderat olika projektet, skrivit bedömnings underlag och varit med vid beslutsfattanden. Dessa arbetsuppgifter har jag arbetat med på båda Sida sektionerna. Jag har även, vid behov, hjälp till när det behövts vid den politiska sektionen och arbetat med politiskbevakning och rapportering. Bland annat genom att gå på möten, konferenser och andra tillställningar, som jag sedan skrivit rapporter om. Ambassadens arbeten, vad gäller de olika sektionerna, speciellt den politiska sektionen och utvecklingssamarbetet (Sida i helhet), överlappar mycket. Tackvare mina varierande arbetsuppgifter har jag fått en ordentlig inblick i hur ambassadens olika verksamhetsområden fungerar, i helhet. 4
4. Sammanfattning av mina erfarenheter ifrån praktiktjänstgöringen I början av praktiken var jag inte så väl insatt i Sidas arbeten, och då jag fick en delad position mellan den regionala biståndsavdelningen och det bilaterala utvecklingssamarbetet, var det två sektioners arbeten jag var tvungen att lära mig inom en kort tid. Mina två handledare, Abdi Foum och Anton Johnston var oerhört hjälpsamma med att förbereda mig inför det arbete som praktiken omfattar. Andra lokalanställda som arbetar som experter inom vardera områden var även dem, oerhört hjälpsamma. Självklart ansvarar jag för min egen inlärning och försökte lära mig så mycket jag kunde inom den korta tiden jag då hade. Sidas arbeten i Etiopien och sub- Sahariska Afrika är väldigt spännande. Jag har under min korta tid här lärt mig hur Sida arbetar med olika samarbetspartners och hur utvecklingsbiståndet fungerar i praktiken. Det jag tycker har varit oerhört givande är att få lära mig om hur dessa organisationer, lokala som regionala, arbetar med utvecklingsfrågor. Exempelvis, Afrikanska Unionen. Jag hade tidigare en vag uppfattning om vad de arbetade med. Men efter att ha varit där på möten och konferenser har jag fått en klar inblick i vad de sysslar med. Desamma gäller FNs olika organ, exempelvis, FNs ekonomiska kommission för Afrika (UNECA), Internationella arbetskommissionen (ILO) och FNs flyktingkommissariat (UNHCR) som alla verkar i landet. 5
5. Reflektioner kring praktiken Utveckling till priset av demokratisering? Vid skrivande stund har jag utfört större delen av min praktikperiod i Addis Abeba. Jag har fått en bättre uppfattning av hur Sverige arbetar med bistånd för att bland annat minska fattigdom samt främja mänskliga rättigheter, demokratisering och utveckling i allmänhet i en auktoritär stat som Etiopien. Här mot slutet av praktiken började jag fundera kring om det existerar en byteshandel mellan utveckling och demokratisering i landet? Då utveckling och demokratisering i dagens Etiopien inte verkar utvecklas åt samma riktning. Etiopien är ett oerhört intressant land att arbeta i. Främst för dess roll i sub- Sarariska Afrika samt för dess geografiskt och strategiskt väl placerade position på Hornet. I folkmun sägs Addis Abeba vara Afrikas huvudstad vilket ur ett diplomatrepresenterat perspektiv kan vara sant, då de flesta länder i världen har en permanent representering i landet. Dessutom befinner sig, så väl Afrikanska Unionen som FN:s högkvarter för Afrika, i huvudstaden. Utöver det, har Europeiska kommissionen två delegationer närvarande i landet, en bilateral för Etiopien och en som vakar Afrikanska Unionen och regionen i helhet. Allt detta gör att den svenska ambassaden ständigt är aktiv i Afrikas- och omvärldens händelser och utveckling. Ur ett historiskt perspektiv, har Etiopien varit känt för att vara en tidig representant för konst, historia, tradition och kultur. Den romantiska bilden av Abessinien som ett kejsardöme som levt kvar ända till Haile Selasies fall, och det moderna Etiopiens uppståndelse är vad så väl Rastafari anhängare, som Etiopier själva och andra romantiserare av detta auktoriserade land hävdar att det fortfarande är. Å andra sidan, så har västvärldens uppfattningar om Etiopien sedan Haile Selasies störtande präglats av ett annat synsätt som speglar hunger, ständigt elände och politisk instabilitet som trots allt är det landet brottats med länge. Det reflekteras även väl i de hjälporganisationer och andra ideella föreningar som sedan länge befunnit sig i landet. Verkligheten i dagens Etiopien innebär fattigdom, politiskt förtyck, korruption och militärisk närvaro som på olika sätt bidrar till att hämma landets utveckling. Landets cirka 78 miljoner människor, lever i dag i en auktoritär stat där det finns ett ledande parti, The Ethiopian People's Revolutionary Democratic Front (EPRDF) som genom sitt maktinnehav sakta men 6
säkert suddat ut gränsen mellan stat och parti. Trots att konstitutionen är modern och garanterar att de mänskliga rättigheterna respekteras är verkligheten långt ifrån det. Statens kraftiga satsningar på att utveckla Etiopien att bli ett medelinkomstland innan 2023-2025 är av högt engagemang, som biståndsgivare samt andra länder representerade i landet erkänner som riktigt. Bristen på demokratisk frihet och den djupt inpräglade korruptionen som genomsyrar statsapparaten är dock hinder som måste lösas för att Etiopien ska utvecklas på ett hållbart sätt. Civilsamhällets existens har sedan 2009 minskat kraftig, då regeringen instiftade en lag som begränsar ideella organisationers verksamheter i landet. Denna lagstiftning riktar sig specifikt till organisationer som arbetar med demokrati- och mänskliga rättighetsfrågor samt kvinnorättsorganisationer. Pressfriheten är även den starkt kontrollerad. Dagens Etiopien är ett Afrikanskt land i stark ekonomisk utveckling. Det är även här dilemmat uppstår, då utvecklingen som de senaste åren har skjutit i höjden har uppstått samtidigt som demokratiseringen och den politiska friheten, sedan valet 2005 blivit all mer åtstramat. Det existerar ingen välorganiserad opposition i landet som är ett värdigt alternativ mot det ledande partiet. Då landets politik karaktäriseras av etniskförhållningssätt än ideologisk övertygelse blir även det, en svår situation att lösa. Partiet har satt sig i centrum, och hävdar återkommande att de är de enda som kan utveckla landet på bästa sätt. På grund av att det inte existerar en organiserad opposition som utmanar dem, har den allmänna uppfattningen i landet utvecklats till en som kännetecknas av acceptans och efterlevnad av den politiska situationen. Som statsvetenskapsstudent är landet enormt intressant att befinna sig i då mycket av det som man inte möter i en europeisk demokrati, manifesterar sig på ett tydligt vis i Etiopien. Trots den politiska situationen, verkar människor i allmänhet lyckliga. Min generella uppfattning är att folk har levt i så brutalt förtryck innan EPRDF, att dagen stillstånd av folket, uppfattas som acceptabelt. Ger man sig inte in i politisk aktivism emot regeringen, är politisk fångenskap inget att oroa sig över, även mord av politiska fångar är oerhört ovanligt. Säkerheten i landet, är vid jämföranden av andra länder i regionen, tämligen bra. 7
Allt det tidigare nämnda är positiva aspekter av ett odemokratisk samhälle. Det som däremot blir en del av problemet med utveckling i Etiopien, är att just den ekonomiska utvecklingen som landet befinner sig i inte är i balans med den demokratiska utvecklingen som under det senaste decenniet verkar ha avstannat. Min teori om varför den politiska situationen ser ut som den gör, är för att landet under lång tid befunnit sig i djup fattigdom, som återkommande kräver att det internationella samfundet bistår med pengar, mat och andra nödvändigheter till landet, att regeringen nu sattsar allt det kan på att utvecklas och dra sig ur det tidigare eländet. Att det är till priset av att demokratiseringen och den politiska friheten får lida, är även något jag tror regeringen ser som en nödvändighet för att utvecklingen ska lyckas. För att dra ihop det hela, vill jag understryka att min tid på ambassaden har varit väldigt lärorik och kommer att vara en bra utgångspunkt för mig att fortsättningsvis studera frågor som bistånd, mänskliga rättigheter, politiska rättigheter och utveckling i helhet. Etiopiens utveckling, politisk och ekonomisk, kommer även att vara intressant att följa i fortsättningen. 8