Folkhälsopolitik för en jämlik hälsa. Resultat från befolkningsundersökningen Liv & hälsa i Uppsala län

Folkhälsopolitik för en jämlik hälsa Resultat från befolkningsundersökningen Liv & hälsa i Uppsala län Kenneth Berglund, Bo Brantefors, Inna Feldman, Åsa Fichtel, Eva Jonason, Christina Lindberg

Rapporten är ett resultat av ett samarbete mellan Samhällsmedicinska enheten och Folkhälsoenheten, Landstinget i Uppsala län. Projektledare för rapporten: Åsa Fichtel Projektassistent: Eva Jonason Författare: Kenneth Berglund, Bo Brantefors, Inna Feldman, Christina Lindberg Kontaktinformation: Kenneth Berglund: kenneth.berglund@lul.se Inna Feldman: inna.feldman@lul.se www.lul.se/folkhalsa ISSN: 1652-9332 Produktion: Bilooba Design, Gävle 2006 www.bilooba.se Tryck: AB Danagårds Grafiska, Ödeshög 2006 Foto: omslag Mats Bäcker, Bildhuset s. 18, Johan Wingborg, Bildhuset s. 24, Landstingets bildarkiv s. 32, Bruno Ehrs, Bildhuset s. 38, Kjell Johansson, Bildhuset s. 44, Landstingets bildarkiv s. 48, Landstingets bildarkiv s. 52, Louise Billgert, Bildhuset s. 58, Pelle Kronestedt, Bildhuset

Innehåll Förord... 6 En nationell folkhälsopolitik... 7 De nationella folkhälsomålen... 8 Folkhälsopolicy för Uppsala län 2002-2007... 9 Är hälsan hotad?... 10 Övergripande mål Skapa samhälleliga förutsättningar för en god hälsa på lika villkor för hela befolkningen... 12 Hur mår länets befolkning?... 12 Allmänt hälsotillstånd... 12 Psykiskt välbefinnande... 13 Samband mellan allmänt hälsotillstånd och psykiskt välbefinnande...13 Hälsa på lika villkor?... 14 Målområdena och hälsa... 15 Målområde 1 Delaktighet och inflytande i samhället... 18 Valdeltagande i de kommunala valen... 19 Föreningsaktivitet... 20 Delaktighet på lika villkor?... 21 Målområde 1 Delaktighet och inflytande i samhället utmaningar... 22 Målområde 2 Ekonomisk och social trygghet... 24 Svårigheter att klara kontantmarginal... 25 Svårigheter att klara löpande utgifter... 26 Trygghet i närmiljön... 27 Trygghet på lika villkor?... 28 Målområde 2 Ekonomisk och social trygghet - utmaningar... 29 Målområde 4 Ökad hälsa i arbetslivet... 32 Trivsel på arbetet... 33 Anställningstrygghet... 34 Fysisk arbetsmiljö... 35 Hälsa i arbetslivet på lika villkor?... 36 Målområde 4 Ökad hälsa i arbetslivet - utmaningar... 37

Målområde 5 Sunda och säkra miljöer och produkter... 38 Buller... 39 Olycksfall... 39 Sunda och säkra miljöer på lika villkor?... 41 Målområde 5 Sunda och säkra miljöer utmaningar... 42 Målområde 6 En mer hälsofrämjande hälso- och sjukvård...44 Hälsosamtal rökning... 45 Hälsosamtal - alkohol... 45 Hälsosamtal - kost och motion... 46 Fysisk aktivitet på recept... 46 Målområde 6 Hälsofrämjande hälso- och sjukvård utmaningar... 47 Målområde 9 Ökad fysisk aktivitet...48 Fysisk aktivitet på lika villkor?... 50 Målområde 9 Fysisk aktivitet utmaningar... 51 Målområde 10 Goda matvanor och säkra livsmedel... 52 Frukostvanor... 53 Intag av frukt och grönsaker... 53 Överviktiga och feta... 54 Matvanor på lika villkor?... 55 Målområde 10 Goda matvanor - utmaningar... 57 Målområde 11 Minskat bruk av tobak, alkohol, ett samhälle fritt från narkotika och doping samt minskade skadeverkningar av överdrivet spelande... 58 Rökvanor... 59 Snusvanor... 60 Riskfylld alkoholkonsumtion... 60 Berusningsdrickande... 61 Minskat tobaks- och alkoholbruk på lika villkor?. 62 Målområde 11 Minskat tobaks- och alkoholbruk - utmaningar...64 Hur skapar vi en hållbar struktur och politisk samsyn för en god hälsa i länet?...66

Förord För att kunna fatta väl underbyggda politiska beslut och för att kunna arbeta med hälsofrågor är det av största vikt att veta hur befolkningen mår och lever. Lokala hälsobeskrivningar och samhällsdiagnoser gör det möjligt att anpassa utvecklingen av lokal hälsooch sjukvård och kommunal service. Ett sätt att få denna kunskap är genom enkätundersökningar eftersom upplevelsen av den egna hälsan har visat sig vara ett bra mått på människors faktiska hälsa. Samarbete i nätverk Liv & hälsa är en omfattande enkätundersökning som har genomförts två gånger, år 2000 och år 2004. Det är landstingen i Uppsala, Sörmlands, Västmanlands, Värmlands och Örebro län som samarbetar kring undersökningarna. Dessa landsting har utvecklat ett samarbete i nätverksform inom det samhällsmedicinska kompetensområdet med att ta fram underlag för planering, resursfördelning och styrning. Syftet har varit att ta reda på hur invånarna lever, deras livsvillkor och hälsa. Undersökningen Undersökningsområdet innefattar 55 kommuner med omkring 1 miljon invånare i åldern 18-84 år. År 2004 gjordes ett slumpmässigt urval om 68 000 personer varav 14 400 i Uppsala län. Totalt har 9399 svar inkommit i Uppsala län, vilket motsvarar en svarsfrekvens på 65,5 procent. Statisticon AB har varit projektansvariga för datainsamlingen i samarbete med Statistiska Centralbyrån (SCB). Utgångspunkter Den här rapporten är en redovisning av livsvillkor, levnadsvanor och hälsa i Uppsala län utifrån data från enkätundersökningen Liv och hälsa 2004. Dessutom framhålls utmaningar länet står inför och som i vissa fall kräver politiska beslut. För att sätta in redovisningen i ett större sammanhang har resultatet presenterats under några av den nationella folkhälsopolitikens elva målområden. Utgångspunkten för Liv och hälsa undersökningarna har inte varit att beskriva alla målområden och därför redovisas inte samtliga. Det är ändå väsentligt att kunna sätta fokus på några av de områden som har betydelse för länsbefolkningens hälsa. Den lokala folkhälsopolitiken ska genomföras av många olika aktörer på en rad olika samhällsnivåer. Det är genom kännedom om det lokala hälsoläget som det går att följa upp insatser och ta fram bra underlag för en samsyn i politiska beslut. 6

En nationell folkhälsopolitik Sverige har en nationell folkhälsopolitik. I april 2003 biföll riksdagen regeringens proposition Mål för folkhälsan vars huvudsyfte är att ge folkhälsan en klar plats i samhällspolitiken. Folkhälsomålen bygger på kunskapen om sambandet mellan samhällsstruktur, livsvillkor, levnadsvanor och hälsa. I och med att folkhälsa berör och påverkas av många olika samhällsområden, är det viktigt att ställa upp mål som kan vägleda arbetet inom olika sektorer av samhället. Övergripande målet Det övergripande målet är att skapa samhälleliga förutsättningar för en god hälsa på lika villkor för hela befolkningen. Det fastslås att det är särskilt angeläget att folkhälsan förbättras för de grupper som är mest utsatta för ohälsa. Även om folkhälsoarbetet har stärkts på nationell nivå är det långt kvar till ett effektivt folkhälsoarbete med strategier och metoder, som når ut även till de med ogynnsamma livsvillkor, där också de flesta med ohälsosamma levnadsvanor finns. Jämlik hälsa I arbetet med den nya folkhälsopolitiken gjordes ett viktigt strategiskt vägval. När de elva målområdena formulerades valdes de faktorer i samhällsorganisationen och människors levnadsförhållanden som bidrar till hälsa och ohälsa. Fördelen med att utgå från dessa faktorer är att målen blir åtkomliga för politiska beslut och kan påverkas genom olika typer av samhällsinsatser. En jämlik hälsa är ett av de mest angelägna politiska målen varför det är av speciellt intresse att arbeta på lokal nivå med samspelet mellan socioekonomiska förhållanden och hälsa. Det är ett mål som skall nås via insatser inom ett stort antal politikområden som har anknytning till de elva målområdena. Folkhälsopolicy Som ett led i utvecklingen av folkhälsopolitiken i Uppsala län togs en länsgemensam folkhälsopolicy fram under åren 2001-2002. Denna bygger på det underlagsarbete som gjordes inför propositionen Mål för folkhälsan. Länets dåvarande sex kommuner, kommunförbundet och länsstyrelsen deltog i arbetet tillsammans med landstinget. Utvecklingen Vad har då hänt i länet sedan den gemensamma folkhälsopolicyn antogs och sedan propositionen bifölls i april 2003? Blir länets befolkning friskare eller är hälsan hotad? Hur ser utvecklingen ut för de faktorer som bestämmer människors hälsa livsvillkoren i stort och olika levnadsvanor? Och vilka utmaningar står Uppsala län inför inom varje målområde? 7

De nationella folkhälsomålen Den nya svenska folkhälsopolitiken utgår från elva målområden som fokuserar på de faktorer i samhället som har störst påverkan på folkhälsan, det vill säga på livsvillkor, miljöer, produkter och levnadsvanor. Ansvaret för målen är fördelade mellan olika aktörer och nivåer i samhället. Övergripande mål för folkhälsoarbetet Skapa samhälleliga förutsättningar för en god hälsa på lika villkor för hela befolkningen. Målområden 1. Delaktighet och inflytande i samhället 2. Ekonomisk och social trygghet 3. Trygga och goda uppväxtvillkor 4. Ökad hälsa i arbetslivet 5. Sunda och säkra miljöer och produkter 6. En mer hälsofrämjande hälso- och sjukvård 7. Gott skydd mot smittspridning 8. Trygg och säker sexualitet och en god reproduktiv hälsa 9. Ökad fysisk aktivitet 10. Goda matvanor och säkra livsmedel 11. Minskat bruk av tobak och alkohol, ett samhälle fritt från narkotika och dopning samt minskade skadeverkningar av överdrivet spelande 8

Folkhälsopolicy för Uppsala län 2002-2007 Det övergripande målet är: En god hälsa på lika villkor Den goda hälsan har sin grund i individens känsla av att ha ett meningsfullt liv och av att leva i ett sammanhang där man kan möta vardagens utmaningar. En god hälsa på lika villkor står för ambitionen att utjämna de skillnader i hälsa som idag råder i vårt län. Detta innebär bland annat att utsatta/underprivilegierade individer/ grupper/områden måste prioriteras vid fördelning av offentliga resurser. Länets invånare ska ha: Stödjande sociala miljöer Trygga och jämlika uppväxtvillkor Hälsofrämjande levnadsvanor En god och tillgänglig fysisk miljö Inflytande och påverkansmöjligheter i vardags- och arbetslivet Dessutom skall det finnas en god organisation och struktur för länets folkhälsofrågor. 9

Är hälsan hotad? Folkhälsa, miljö och ekonomisk tillväxt påverkar varandra ömsesidigt och är en politisk balansakt. Samtidigt som folkhälsan påverkas av samhällsutvecklingen är hälsan hos befolkningen väsentlig för den sociala och ekonomiska tillväxten, det vill säga för en hållbar samhällsutveckling. Det är viktigt att bedöma hur den framtida folkhälsan kommer att utvecklas och att försöka påverka den. Välfärds- och folkhälsofrågorna måste därför komma in i all strategisk planering. Länsborna mår bra De flesta länsbor mår bra men Uppsala län har liksom övriga Sverige inte kommit närmare folkhälsopolitikens övergripande mål. Det finns betydande skillnader i länet i hälsa beroende på kön, etnicitet, ålder, utbildningsnivå och socioekonomisk bakgrund. Fetma och därtill relaterade sjukdomar är bland de mest ojämnt fördelade ohälsotillstånden, och trenden är att de socioekonomiska skillnaderna ökar. Riskfylld alkoholkonsumtion och psykisk ohälsa är två andra stora problem både nationellt och i Uppsala län. Kvinnor, unga vuxna och människor som har en ekonomiskt problematisk situation eller saknar socialt stöd upplever att de mår dåligt. Flera utmaningar För att möta den psykiska ohälsan liksom fetman och den riskfyllda alkoholkonsumtionen krävs att länets resurser samordnas på ett bättre sätt än idag. Ojämlikheten i hälsa kan bara brytas om man skapar bra instrument för uppföljning av insatser och utarbetar underlag för en långsiktig strategi för minskade socioekonomiska skillnader. Det saknas insatser på olika nivåer med ett brett befolkningsperspektiv som även fångar upp de som mår dåligt. Uppsala län står idag inför flera utmaningar för att möta det som kan betraktas som faktiska hälsohot för befolkningen. Figur 1. Hälosohot i Uppsala län. 10

11

Övergripande mål Skapa samhälleliga förutsättningar för en god hälsa på lika villkor för hela befolkningen. Ojämlikheten i hälsa är fortfarande den största folkhälsopolitiska utmaningen. Det rör sig dels om en ojämlikhet som följer etnisk bakgrund och mellan män och kvinnor, dels om en ojämlikhet som följer utbildning, samhällsklass och socioekonomiska faktorer. Hälsa har stor betydelse för människors välbefinnande och är en avgörande resurs för samhällsutvecklingen. Hälsan påverkas dock av en rad samverkande faktorer och sambanden är komplexa, varför det är viktigt att försöka se vilka problem som är av särskild betydelse för den framtida folkhälsan. män. Arbetare (främst kvinnor) har i högre utsträckning än tjänstemän besvär till följd av påfrestande arbetsställningar. Det finns olika metoder att mäta hälsa i befolkningen. Enkäter eller intervjuer med frågor om självupplevd hälsa kan fånga olika symptom och sjukdomar. Vetenskapliga studier har visat på starka samband mellan lågt självskattad hälsa och framtida sjukdom och för tidig död. Oberoende av vilka mått man använder finner man skillnader i sjuklighet och dödlighet mellan olika socioekonomiska grupper i befolkningen. Figur 2. Andelen män och kvinnor med bra allmänt hälsotillstånd fördelat efter ålder år 2004. Hur mår länets befolkning? Allmänt hälsotillstånd Tre av fyra länsbor mår bra. Män uppger i större utsträckning än kvinnor att de mår bra. Andelen som rapporterar ett bra eller mycket bra hälsotillstånd minskar av naturliga skäl med ökande ålder. Ungefär hälften av de äldsta rapporterar dock att de mår bra (se fig. 2). Knivsta har som enda kommun en större andel kvinnor än män som mår bra (se fig. 3). Andelen kvinnor med bra allmänt hälsotillstånd har ökat med tre procentenheter mellan år 2000 och 2004 medan den är oförändrad hos män. De vanligast förekommande sjukdomarna eller besvären hos länsborna är sjukdomar eller besvär från rörelseorganen (55 procent). Därefter följer psykisk ohälsa (28 procent) och överkänslighetsreaktioner (25 procent). Dessa besvär är vanligare hos kvinnor än hos män. När det gäller sjukdomar i cirkulationsorganen (23 procent) finns inte några skillnader mellan kvinnor och Figur 3. 12 Andelen män och kvinnor i åldern 18-84 år med bra allmänt hälsotillstånd fördelat på länets kommuner år 2004.

Psykiskt välbefinnande Det psykiska välbefinnandet har betydelse för individens välmående och livskvalitet. Psykisk ohälsa bidrar i hög grad till den totala sjukdomsbördan. Det är betydligt vanligare att kvinnor har nedsatt psykiskt välbefinnande än män. Psykiska besvär är vanligare i yngre åldrar, särskilt bland kvinnor. Skillnaden mellan män och kvinnor är störst bland de yngsta (se fig. 4). Personer med nedsatt psykiskt välbefinnande rapporterar i mycket stor omfattning att de besväras av nedstämdhet respektive ängslan/oro. Könsskillnaderna i Tierp och Enköping är påtagliga. Den största andelen med nedsatt psykiskt välbefinnande finns i Uppsala respektive Håbo kommun (se fig. 5). Totalt sett har andelen med nedsatt psykiskt välbefinnande inte förändrats mellan år 2000 och 2004. Det finns dock tendenser som visar att den psykiska ohälsan hos yngre försämrats. Samband mellan allmänt hälsotillstånd och psykisk vällbefinnande Av männen med dåligt allmänt hälsotillstånd anger 53 procent att de har nedsatt psykiskt välbefinnande. För kvinnor är siffran ännu högre, 62 procent. Av de som rapporterar ett bra hälsotillstånd är det nio procent av männen och 16 procent av kvinnorna som uppger att de har ett nedsatt psykiskt välbefinnande. Det är alltså betydligt vanligare att personer med dåligt hälsotillstånd också uppger nedsatt psykiskt välbefinnande (se fig. 6). Figur 4. Figur 5. Andelen män och kvinnor med nedsatt psykiskt välbefinnande fördelat efter ålder år 2004. Andelen män och kvinnor i åldern 18 84 år med nedsatt psykiskt välbefinnande fördelat på länets kommuner år 2004. Figur 6. 13 Andelen män och kvinnor i åldern 18-84 år med nedsatt psykiskt välbefinnande hos dem som mår bra, mår varken bra eller dåligt samt mår dåligt år 2004.

Hälsa på lika villkor? Bland dem som har sjukersättning (f.d. förtidspesionärer) finns den klart lägsta andelen personer som rapporterar ett bra allmänt hälsotillstånd, följt av ålders- pensionärer och arbetslösa. Det är anmärkningsvärt att de arbetslösa trots sin förhållandevis låga ålder inte mår bättre än ålderspensionärer. Bland dem som har sjukersättning är det en betydligt större andel män än kvinnor som mår bra. De med högst utbildning har den största andelen välmående. Den lägsta andelen finns bland dem med enbart förgymnasial utbildning. Bland de senare mår männen i större utsträckning bra jämfört med kvinnorna. Det är betydligt fler av dem som är födda i Sverige som mår bra jämfört med utlandsfödda. Allmänt hälsotillstånd Figur 7. Andelen män och kvinnor med bra allmänt hälsotillstånd fördelat efter sysselsättning, utbildning och födelseland år 2004. 14

Målområdena och hälsa Folkhälsomålen byggdes på kunskapen om sambandet mellan samhällsstruktur, livsvillkor, levnadsvanor och hälsa. Dessa mål fungerar väl som utgångspunkt för det samlade folkhälsoarbetet, eftersom många aktörer är inblandade och behöver samarbeta med varandra. I rapporten redovisas respektive målområde utifrån lokala data för Uppsala län, nämligen några valda variabler från Liv och hälsa 2000-2004. I följande två figurer illustreras sambanden mellan upplevt allmänt hälsotillstånd och några av de valda variablerna, som presenteras i rapporten under respektive målområde. Figur 8 redovisar sambandet mellan olika livsvillkor och allmänt hälsotillstånd (målområde 1, 2, 4 och 5). Delaktiga män och kvinnor (som röstade i det senaste kommunvalet) uppger i större utsträckning att de har ett bra hälsotillstånd jämfört med de som inte röstade. Det är en betydligt större andel av de män och kvinnor som klarar kontantmarginalen (att inom en vecka skaffa fram 20 000 kronor vid oförutsedda utgifter) som mår bra jämfört med de som inte klarar kontantmarginalen. För de förvärvsarbetande är det stora skillnader i allmänt hälsotillstånd mellan de som trivs bra respektive inte trivs bra med arbetet. Skillnaden uppgår till nästan 25 procentenheter. Personer som inte störs av buller mår bättre än de som störs. Från målområdena 1, 2, 4 och 5 är det framförallt den ekonomiska tryggheten som samvarierar med hälsan och för förvärvsarbetande har trivseln i arbetet stor betydelse. Livsvillkor och allmänt hälsotillstånd Figur 8. Andelen män och kvinnor med bra allmänt hälsotillstånd fördelat efter variabler från målområden 1,2,4 och 5 år 2004. 15

Figur 9 redovisar sambanden mellan några levnadsvanor och allmänt hälsotillstånd (målområde 9, 10 och 11). De som motionerar regelbundet har oftare ett bra allmänt hälsotillstånd jämfört med de som inte motionerar regelbundet. Nästan fyra av fem med normal vikt uppger att de mår bra. De med övervikt men inte fetma mår nästan lika bra som normalviktiga. Bland de med fetma är det drygt hälften som mår bra. Underviktiga kvinnor mår bra i samma utsträckning som överviktiga kvinnor medan underviktiga män anger bra allmänt hälsotillstånd i samma omfattning som män med fetma. Av dem som aldrig vanerökt uppger fyra av fem att de mår bra. De som röker någon gång ibland har en något lägre andel som mår bra. Dagligrökarna mår klart sämst, endast tre av fem uppger att de mår bra. De som slutat röka mår i mindre utsträckning bra än de som röker ibland eller aldrig har vanerökt. Fetma, att inte motionera regelbundet och dagligrökning bidrar alla till ett sämre allmänt hälsotillstånd hos befolkningen. Var femte av dem som uppger att de mår dåligt har tre eller flera av följande riskfaktorer: klarar ej kontantmarginalen, daglig rökning, ingen regelbunden motion och fetma. Bland dem som mår bra är motsvarande siffra fyra procent. Varje målområde redovisas i ett kapitel med särskild uppmärksamhet för ojämlikhet i livsvillkor och levnadsvanor för olika grupper i befolkningen. Kön, utbildningsnivå, sysselsättning och födelseland används för att studera skillnader i olika grupper. Levnadsvanor och allmänt hälsotillstånd Figur 9. Andelen män och kvinnor med bra allmänt hälsotillstånd fördelat efter variabler från målområden 9, 10 och 11 år 2004. 16

17

Målområde 1 Delaktighet och inflytande i samhället 18

Delaktighet och inflytande i samhället är en av de mest grundläggande förutsättningarna för folkhälsan. Samband mellan lågt valdeltagande i allmänna val, social delaktighet och sämre självskattad hälsa har påvisats i många undersökningar. Under målområde 1 redovisas deltagande i de kommunala valen och hur aktiva människor är i föreningar. Valdeltagande i de kommunala valen I figuren bredvid redovisas andelen av de röstberättigade vid kommunvalet år 2002 som uppgav att de röstade (se fig. 10). Genomgående visar män ett högre valdeltagande än kvinnor oavsett ålder, med undantag för åldersgruppen 35-44 år. Det är värt att notera att i den yngsta och den äldsta åldersgruppen är det nio procentenheter fler män än kvinnor som röstade. Bara varannan kvinna i åldersgruppen 18-24 år röstade vid senaste kommunvalet. Valdeltagandet i länets kommuner visar inte på några stora skillnader. I Östhammar och Håbo är det fem procentenheter fler män än kvinnor som röstade (se fig. 11). Figur 10. Andelen män och kvinnor som röstade i kommunvalet 2002 fördelat efter ålder år 2004. Figur 11. Andelen män och kvinnor i åldern 18-84 år, som röstade i kommunvalet 2002 fördelat på länets kommuner år 2004. 19

Föreningsaktivitet Andelen föreningsaktiva uppgår till 40 procent bland männen och 38 procent hos kvinnorna (se fig. 12). Den största skillnaden mellan män och kvinnor finns i 25-34 årsåldern, där tio procentenheter fler män än kvinnor är aktiva. I övrigt föreligger inga skillnader mellan män och kvinnor eller mellan olika åldersgrupper. Invånarna i Uppsala har den högsta andelen (41 procent) föreningsaktiva och Håbo har den lägsta andelen (31 procent) (se fig. 13). I Älvkarleby och Uppsala kommuner är män mer aktiva än kvinnor, medan det omvända för-hållandet råder i Knivsta, Håbo och Tierp. Att vara aktiv i en eller flera föreningar är vanligare bland högutbildade än lågutbildade. Ålderspensionärer, egna företagare samt studerande män är mest aktiva i föreningslivet. Deltagande i idrottsföreningar är vanligast bland studerande följt av förvärvsarbetande. Figur 12. Andelen män och kvinnor som är aktiva i en eller flera föreningar fördelat efter ålder år 2004. Figur 13. Andelen män och kvinnor i åldern 18 84 år, som är aktiva i en eller flera föreningar fördelat på länets kommuner år 2004. 20

Delaktighet på lika villkor? Det högsta valdeltagandet finns hos ålderspensionärer samt studerande män. I samtliga sysselsättningsgrupper, utom de som förvärvsarbetar, har männen ett högre valdeltagande. Det lägsta valdeltagandet finns hos arbetslösa kvinnor. Hos personer med för- respektive eftergymnasial utbildning är det en större andel män än kvinnor som röstade. Personer födda i Sverige har cirka 15 procentenheter högre valdeltagande än personer födda utomlands. Högutbildade har det högsta valdeltagandet och de med enbart gymnasial eller förgymnasial utbildning det lägsta. Valdeltagande Figur 14. Andelen män och kvinnor som röstade i kommunvalet 2002 fördelat efter sysselsättning, utbildning och födelseland. 21

Målområde 1 Delaktighet och inflytande i samhället - utmaningar Sammanfattning De yngsta har ett mycket lågt valdeltagande Valdeltagandet är högre hos män än hos kvinnor Ålderspensionärer har högst valdeltagande Att vara aktiv i en eller flera föreningar är lika vanligt bland män och kvinnor samt lika i alla åldersgrupper Föreningsaktiviteten skiljer betydligt mellan länets kommuner Frågeställningar Varför röstade endast hälften av de yngre kvinnorna i det senaste kommunvalet? Varför har männen ett högre valdeltagande över lag? Är det låga valdeltagandet bland yngre en indikation på att de anser påverkansmöjligheterna är små? Hur påverkar det samhällsutvecklingen att yngre röstar i mindre utsträckning än äldre? Hade det höga valdeltagandet i Knivsta samband med kommunbildningen? Varför är det så stora skillnader i föreningsaktivitet mellan män och kvinnor i åldersgruppen 25-34 år? Vad gör att vissa kommuner har fler föreningsaktiva än andra? Utmaningar Öka valdeltagandet i de yngre åldersgrupperna Öka antalet unga i beslutande församlingar Ökat deltagande och inflytande över utvecklingen av den egna stadsdelen och de egna levnadsvillkoren för boende i utsatta stadsdelar Öka valdeltagandet bland utlandsfödda Ge möjlighet till kvinnor 25-34 år att vara lika föreningsaktiva som männen Öka antalet föreningsaktiva i vissa kommuner Målgrupper Yngre, speciellt unga kvinnor Utlandsfödda Lågutbildade Arbetslösa 22

23

Målområde 2 Ekonomisk och social trygghet 24

Studier visar att både den fysiska och psykiska hälsan förbättras med ökande inkomster medan låga inkomster är negativt för hälsan. Känslan av trygghet i närmiljön har positiv påverkan på självskattad hälsa. Utbildningsnivå är en annan faktor som påverkar ekonomisk och social trygghet. Under målområde 2 redovisas: svårigheter att klara kontantmarginal, svårighet att klara löpande utgifter och trygghet i närmiljön. Att ha en kontantmarginal vid oförutsedda utgifter och möjlighet att klara löpande utgifter är mått på ekonomisk trygghet. Svårigheter att klara kontantmarginal Var fjärde kvinna och var sjunde man har under det senaste året haft svårt att klara kontantmarginalen (att inom en vecka skaffa fram 20 000 kronor vid oförutsedda utgifter) (se fig. 15). Kvinnor, förutom de allra yngsta, har större svårigheter att klara kontantmarginalen än män. Hos männen finns en tendens att svårigheterna minskar med ökande ålder. Bland de yngsta männen och kvinnorna är det en tredjedel som inte klarar kontantmarginalen. I Enköping finns den största andelen män som inte klarar kontantmarginalen, medan det inte är några stora skillnader mellan övriga kommuner (se fig. 16). Bland kvinnorna är det större skillnad mellan kommunerna. Var tredje kvinna i Håbo har svårt att klara kontantmarginalen mot var fjärde i Knivsta. Det är två procentenheter fler, som klarar kontantmarginalen år 2004 jämfört med 2000. Cirka 50 procent av de ensamstående kvinnorna med hemmavarande barn klarar inte kontantmarginalen jämfört med 19 procent av kvinnorna som är gifta/sambo med hemmavarande barn. Figur 15. Figur 16. Andelen män och kvinnor, som inte kan skaffa fram 20 000 kronor på en vecka om de skulle hamna i en oförutsedd situation fördelat efter ålder år 2004. Andelen män och kvinnor i åldern 18-84 år, som inte kan skaffa fram 20 000 kronor på en vecka om de skulle hamna i en oförutsedd situation fördelat på länets kommuner år 2004. 25

Svårigheter att klara av löpande utgifter Nästan var sjätte person i åldern 18-84 år har haft svårt att klara löpande utgifter såsom hyra och avbetalningar, under de senaste 12 månaderna (se fig. 17). I åldersgruppen 18-34 år är det så många som var fjärde person. Kvinnor, framförallt yngre, har oftare än män haft svårt att klara löpande utgifter. För kvinnorna minskar andelen med ökande ålder. För männen kan motsvarande trend urskiljas från 25 års ålder och uppåt. Andelen män respektive kvinnor som har svårt att klara de löpande utgifterna är ungefär densamma i respektive kommun, med undantag för Knivsta och Östhammar, där kvinnorna har en högre andel än männen (se fig. 18). En stor andel (44 procent) av de ensamstående kvinnorna med hemmavarande barn anger att de har svårt att klara de löpande utgifterna mot 18 procent av gifta/sammanboende kvinnor med hemmavarande barn. Motsvarande andelar för män är 30 respektive 17 procent. Figur 17. Andelen män och kvinnor, som någon gång under de senaste tolv månaderna haft svårt att klara sina löpande utgifter fördelat efter ålder år 2004. Figur 18. Andelen män och kvinnor i åldern 18-84 år, som någon gång under de senaste tolv månaderna haft svårt att klara sina löpande utgifter fördelat på länets kommuner år 2004. 26

Trygghet i närmiljön Av länsborna känner sju-åtta procent en otrygghet i sitt bostadsområde (se fig. 19). Mest utbredd är otryggheten bland de yngsta kvinnorna men även unga män upplever otrygghet. Nästan var tionde invånare i Uppsala känner otrygghet i bostadsområdet, ingen skillnad mellan män och kvinnor. De lägsta andelarna otrygga finns i Håbo, Älvkarleby, Tierp och Östhammar, som alla ligger under fem procent (se fig. 20). Figur 19. Andelen män och kvinnor, som inte känner sig säker och trygg i bostadsområdet fördelat efter ålder år 2004. Figur 20. Andelen män och kvinnor i åldern 18-84 år, som inte känner sig säker och trygg i bostadsområdet fördelat på länets kommuner år 2004. 27

Trygghet på lika villkor? Drygt 40 procent av de arbetslösa och av de som uppbär sjukersättning har svårt att klara kontantmarginalen. Kvinnliga ålderspensionärer och förvärvsarbetande har betydligt svårare än männen. Ålderspensionärer och förvärvsarbetande klarar kontantmarginalen i störst utsträckning. Ju högre utbildningsnivå desto lättare att klara kontantmarginalen. Hos de med enbart förgymnasial utbildning är det tio procentenheter fler kvinnor än män som inte klarar marginalen. Skillnaden mellan män och kvinnor minskar med högre utbildningsnivå. Nästan hälften av de som är födda utom Norden har svårt att klara kontantmarginalen jämfört med var fjärde bland de som är födda i övriga Norden. Av de som klarar kontantmarginalen är det nästan 20 procentenheter fler som har bra allmänt hälsotillstånd och 13 procentenheter fler som har ett bra psykiskt välbefinnande jämfört med de som inte klarar kontantmarginalen. Kontantmarginal 29 Figur 21. Andelen män och kvinnor som inte klarar kontantmarginalen fördelat efter sysselsättning, utbildning och födelseland år 2004. 28

Målområde 2 Ekonomisk och social trygghet - utmaningar Sammanfattning Andelen som klarar kontantmarginalen har ökat från år 2000 till 2004 Kvinnor har oftare än män svårt att klara kontantmarginalen och löpande utgifter, speciellt ensamstående kvinnor med barn De yngsta (18-24 år) har svårt att klara kontantmarginalen och löpande utgifter Klart samband mellan kontantmarginal och utbildningsnivå Knivstaborna har lättast att klara kontantmarginalen Åtta procent av länets befolkning känner sig otrygga i sin närmiljö Kvinnor 18-24 år och äldre än 65 år är mindre trygga än män i motsvarande åldersgrupper Både män och kvinnor 18-34 år är oftare otrygga än övriga åldersgrupper Mer trygg i mindre kommuner Frågeställningar Ekonomisk trygghet Varför har kvinnor en svårare ekonomisk situation än männen i alla åldersgrupper? Varför har var fjärde person i åldrarna 18-34 år svårt att klara löpande utgifter? Varför har kvinnor i Håbo en sämre ekonomisk situation än kvinnor i övriga länet? Social trygghet Varför är de yngsta mindre trygga? Vad gör att Uppsalaborna är mer otrygga? 29

Målområde 2 Ekonomisk och social trygghet - utmaningar forts. Utmaningar Ekonomisk trygghet Bryta ökningen av antalet långtidssjukskrivna och personer med sjuk- och aktivitetsersättning Minska antalet arbetslösa Underlätta ungdomars inträde på arbetsmarknaden Uppmärksamma barnperspektivet i handläggning av ekonomiskt bistånd Samverkan mellan myndigheter kring personer med sammansatta behov Fokus på förebyggande insatser för ekonomiskt utsatta grupper Social trygghet Skapa boendemiljöer som skapar känsla av trygghet Skapa trygghet i närmiljön för kvinnor i vissa kommuner Skapa trygga boendemiljöer för unga Skapa en tryggare boendemiljö i Uppsala Målgrupper Ekonomisk trygghet Kvinnor, speciellt ensamstående kvinnor med hemmavarande barn Yngre Arbetslösa och de som har sjukersättning Lågutbildade Social trygghet Yngsta åldersgrupperna Kvinnor Boende Uppsala och Enköping samt kvinnor i Knivsta 30

31

Målområde 4 Ökad hälsa i arbetslivet 32

Det är inte enbart arbetsmiljön utan även anställningsformerna och möjligheterna att skapa balans mellan arbetsliv och privatliv som påverkar hälsan. Under målområde 4 redovisas: trivsel på arbetet, anställningstrygghet och den fysiska arbetsmiljön. Trivsel på arbetet I undersökningen Liv och hälsa år 2000 framgick att god trivsel på arbetet samvarierar starkt med ett bra hälsotillstånd (se fig. 22). De flesta av länsborna trivs bra med sitt nuvarande arbete. Andelen som trivs bra tenderar att öka med ökande ålder. Från 35 års ålder och uppåt är det en större andel kvinnor som trivs bra med sitt arbete jämfört med männen. Bland de yngsta är det dock 11 procentenheter fler bland männen jämfört med kvinnorna som trivs bra. Det finns inte några större skillnader mellan kommunerna (se fig. 23). För männen har det inte skett någon förändring mellan år 2000 och 2004 medan andelen kvinnor som trivs bra med sitt arbete har ökat med två procentenheter. Figur 22. Andelen män och kvinnor som trivs bra på arbetet fördelat efter ålder år 2004. Figur 23. Andelen män och kvinnor i åldern 18-64 år, som trivs bra på arbetet fördelat på länets kommuner år 2004. 33

Anställningstrygghet Var sjätte förvärvsarbetande länsbo är orolig att förlora sitt arbete under kommande året (se fig. 24). Kvinnor är i större utsträckning än män oroliga för att förlora arbete. Det finns också en klar tendens att oron är mest utbredd bland de yngsta, där skillnaden mellan män och kvinnor är som störst. I Enköping finns den högsta andelen som är oroliga att förlora arbetet, medan Östhammar har den lägsta. I Tierp är det betydligt fler kvinnor än män som är oroliga för att förlora arbetet. Andelen länsbor som är oroliga för att förlora arbetet har ökat från nio procent till 13 procent sedan år 2000 (se fig. 25). Störst är ökningen bland kvinnor, hela 5 procentenheter. Totalt sett är det nästan fyratusen fler än år 2000. Figur 24. Andelen män och kvinnor som är oroliga att förlora arbetet inom det närmaste året fördelat efter ålder år 2004. Figur 25. Andelen män och kvinnor i åldern 18-64 år, som är oroliga att förlora arbetet inom det närmaste året fördelat på länets kommuner år 2004. 34

Fysisk arbetsmiljö Buller, lösningsmedel/gaser, tunga lyft samt ensidiga/ upprepade rörelser är en del av den fysiska arbetsmiljön. Ensidiga/upprepade rörelser är den faktor som rapporteras oftast (drygt 30 procent) följt av buller och tunga lyft. Ensidiga/upprepade rörelser är lika vanligt hos män som hos kvinnor, medan buller respektive tunga lyft är betydligt vanligare hos män. Det finns också en tendens att yngre är exponerade i större utsträckning än äldre. Var fjärde förvärvsarbetande man är dagligen exponerad för två eller flera av de ovan nämnda arbetsmiljöfaktorerna. Motsvarande siffra för kvinnor är var sjunde (se fig. 26). I Enköping finns den högsta andelen exponerade för två eller flera arbetsmiljöfaktorer, 37 procent av männen och 20 procent av kvinnorna. Uppsala har den lägsta andelen exponerade, 20 procent av männen och 13 procent av kvinnorna (se fig. 27). Andelen män och kvinnor som är exponerade för två eller fler arbetsmiljöfaktorer har ökat med sju procentenheter sedan år 2000. Bland dem med enbart förgymnasial utbildning är det fyra gånger fler som är exponerade för två eller flera arbetsmiljöfaktorer än bland dem med eftergymnasial utbildning. Figur 26. Figur 27. Andelen män och kvinnor som är exponerade för två eller flera arbetsmiljöfaktorer fördelat efter ålder år 2004. Andelen män och kvinnor i åldern 18-64 år, som är exponerade för två eller flera arbetsmiljöfaktorer fördelat på länets kommuner år 2004. 35

Hälsa i arbetslivet på lika villkor? Av de förvärvsarbetande trivs de med eftergymnasial utbildning i störst utsträckning bra med sitt nuvarande arbete. Skillnaderna är emellertid små mellan de olika utbildningsgrupperna. Födda i Norden utom Sverige är den grupp som har den största andelen, nästan 90 procent, som trivs bra med sitt arbete jämfört med 75 procent av de som är födda utom Norden. Trivsel på arbetet Figur 28. Andelen män och kvinnor som trivs med sitt arbete fördelat efter utbildning och födelseland år 2004. 36

Målområde 4 Ökad hälsa i arbetslivet - utmaningar Sammanfattning Andelen kvinnor som trivs på arbetet har ökat från år 2000 till 2004 Fyra av fem trivs bra med sitt nuvarande arbete Personer födda utanför Norden trivs sämre på sitt arbete än övriga Andelen som är oroliga för att förlora arbetet har ökat från år 2000 till 2004 Yngre och framförallt yngre kvinnor är i störst utsträckning oroliga för att förlora arbetet Var tredje förvärvsarbetande utsätts för ensidiga/upprepande rörelser varje dag Frågeställningar Varför trivs inte unga på arbetet, framförallt unga kvinnor? Varför upplever unga kvinnor otrygghet i sin anställning? Varför är man mindre orolig att förlora arbetet i Östhammar? Utmaningar Införande av hälsofrämjande arbetsplatser Underlätta rörligheten på arbetsmarknaden Målgrupper Ungdomar Kvinnor Utlandsfödda Lågutbildade 37

Målområde 5 Sunda och säkra miljöer och produkter 38

Buller är ett stort folkhälsoproblem som orsakar stressreaktioner, sömnstörningar, trötthet och koncentrationssvårigheter. Buller i och utanför bostaden medför att man inte kan använda sin bostad som man vill, exempelvis inte ha fönstren öppna, utnyttja balkong eller uteplats. Den vanligaste rapporterade störningskällan är buller från trafik. Förekomst av olycksfall kan användas som indikator på en osäker miljö. Under målområde 5 redovisas: buller i bostadsmiljön och förekomst av olycksfall som föranlett sjuk- eller tandvård. Buller Cirka 10 procent av länets befolkning uppger att de ofta störs av buller i bostaden (se fig. 29). Bland de yngsta kvinnorna är det hela 18 procent som ofta störs av buller jämfört med tio procent av männen. I Enköping och Östhammar är det dubbelt så många kvinnor som män som ofta störs av buller utifrån (se fig. 30). Andelen män som störs av buller har ökat med två procentenheter sedan år 2000 och andelen kvinnor med fyra procentenheter. De som störs av buller har i nästan dubbelt så stor utsträckning sömnproblem jämfört med de som inte störs av buller. Olycksfall Elva procent av länets män och åtta procent av kvinnorna har råkat ut för olycksfall som krävt vård eller tandvård under det senaste året (se fig. 31). Bland män är det framförallt de yngsta (18-24 år) och bland kvinnorna de yngsta och de äldsta, som råkat ut för olycksfall. Män drabbas oftast i arbetet, i hemmet eller i samband med idrott och motion. Kvinnor råkar mest illa ut i hemmet, i arbetet eller när de promenerar. Figur 29. Figur 30. Andelen män och kvinnor, som i sin bostad ofta störs av buller utifrån fördelat efter ålder år 2004. Andelen män och kvinnor i åldern 18-84 år, som i sin bostad ofta störs av buller utifrån fördelat på länets kommuner år 2004. 39 Figur 31. Andelen män och kvinnor, som under senaste året råkat ut för olycksfall som lett till vård eller tandvård fördelat efter ålder år 2004.

Enköping och Älvkarleby har totalt sett den högsta andelen invånare som råkat ut för olycksfall under det senaste året. Tierp har de lägsta andelarna hos såväl män som kvinnor (se fig. 32). Figur 32. Andelen män och kvinnor i åldern 18-84 år, som under senaste året råkat ut för olycksfall som lett till vård eller tandvård fördelat på länets kommuner år 2004. 40

Sunda och säkra miljöer på lika villkor? Studerande, arbetslösa och de som har sjukersättning är de som i störst utsträckning ofta störs av buller i bostaden. Bland arbetslösa och de som har sjukersättning är det fler kvinnor än män som ofta störs av buller. Män med eftergymnasial utbildning störs i större utsträckning än män med gymnasial utbildning, vilka i sin tur störs mer än de som enbart har förgymnasial utbildning. För kvinnor finns ingen motsvarande skillnad i förekomst av bullerstörningar. De som är födda i Sverige har den lägsta andelen, som ofta störs av buller och de som är födda utom Norden den högsta. Störs ofta av buller Figur 33. Andelen män och kvinnor som ofta störs av buller utifrån fördelat efter sysselsättning, utbildning och födelseland år 2004. 41

Målområde 5 Sunda och säkra miljöer och produkter - utmaningar Sammanfattning Andelen som störs av buller har ökat betydligt för både män och kvinnor och då mer för kvinnor Kvinnor störs oftare av buller än män Var tionde länsbo störs av buller Stora skillnader i andelen bullerstörda mellan länets kommuner Bullerstörning har tydligt samband med sömnproblem Var tionde länsbo har under det senaste året råkat ut för olycksfall som man sökt vård för Män drabbas betydligt oftare av olycksfall, speciellt i yngre åldersgrupperna Frågeställningar Varför störs kvinnor mer av buller än män? Varför är det så stora skillnader avseende bullerstörningar mellan länets olika kommuner? Varför är det så stora könsskillnader i vissa kommuner avseende bullerstörningar? Varför har de som störs av buller ökat kraftigt på bara några år? Varför är det så betydande skillnader i olycksfall mellan länets kommuner? Utmaningar Buller Planering av bulleravstörning vid bostadsbyggande Utveckla handlingsplaner för bullerbegränsande åtgärder Prioritera åtgärder för att förebygga hörselskador främst hos barn och ungdom Olycksfall Få ner antalet olycksfall bland män, speciellt yngre män Olycksfallsförebyggande åtgärder bland äldre, speciellt äldre kvinnor Få ner olycksfallsfrekvensen till Tierps nivå Målgrupper Buller Befolkningen i bullerexponerade områden Barn och ungdomar Olycksfall Män Äldre kvinnor Hemmafixaren 42

43

Målområde 6 En mer hälsofrämjande hälso- och sjukvård 44

Enligt målområde 6 ska ett hälsofrämjande perspektiv genomsyra hela hälso- och sjukvården och vara en självklar del i all vård och behandling. Det är i mötet med patienter som hälso- och sjukvården har sin största potential att påverka individens hälsa. Hälsosamtal om levnadsvanor kan ses som ett verktyg för att ge patienten information om de faktorer som påverkar hälsan. Under målområde 6 redovisas: hälsosamtal om levnadsvanor. Hälften av invånarna i länet har under de senaste 3 månaderna besökt vårdcentral och av dem blev en tredjedel tillfrågade om minst en levnadsvana och hälften av dem fick minst ett råd om att förändra någon levnadsvana. Motsvarande siffror för de som besökt sjukhus under den senaste tremånadersperioden är två gånger lägre. Enligt de undersöktas svar finns det stora variationer mellan kommunerna vad det gäller att ställa frågor och att ge råd om levnadsvanor när personal från primärvården träffar patienter. Den största andelen av patienterna som uppger sig ha tillfrågats om levnadsvanor finns i Enköping, den lägsta i Knivsta. Hälsosamtal rökning Enkätsvaren visar att patienterna får frågor och råd om rökning i ungefär samma utsträckning både vid besök hos primärvården, tandvården och på sjukhus (se fig. 34). Rökare tycks uppmärksammas mer vid besök hos primärvården. Fler av rökarna, 39 procent, uppger att de har fått frågor om rökvanor vid besök hos primärvården jämfört med 27 procent vid besök på sjukhus. 28 procent av rökarna anger att de har fått råd hos primärvården att förändra sina rökvanor medan 17 procent fått samma råd vid besök på sjukhus. Hälsosamtal - alkohol Ungefär var tionde patient anger att de vid besök hos primärvården eller på sjukhus har fått frågor angående sina alkoholvanor, två-tre procent har fått råd att ändra sina alkoholvanor (se fig. 35). Enkätsvaren visar att riskkonsumenter av alkohol inte uppmärksammas, varken vid besök hos primärvården eller på sjukhus. Andelen riskkonsumenter som uppger sig ha fått frågor/råd skiljer sig inte från respektive andel bland övriga patienter. Figur 34. Figur 35. Andel dagligrökare och ickerökare som uppger att de vid sitt senaste besök i primärvården, på sjukhus och respektive i tandvården fått frågor och råd om sina rökvanor år 2004. Andel riskkonsumenter och icke riskkonsumenter som vid sitt senaste besök i primärvården respektive sjukhus fått frågor och råd om sina alkoholvanor år 2004. 45

Hälsosamtal - kost och motion Hälsofrämjande insatser inom hälso- och sjukvård, bland annat att ställa frågor/ge råd om kost och motion har visat sig vara ett effektivt verktyg för att påverka patienters levnadsvanor. Enligt undersökningssvaren är det vanligare att överviktiga och feta får frågor och råd om kost och motion vid besök i primärvården, jämfört med dem som är normalviktiga (se fig. 36). Det är tre gånger fler feta än normalviktiga som uppger sig ha fått råd om sina kostvanor och dubbelt så många som fått råd om sina motionsvanor. En tredjedel av de feta uppger att de har tillfrågats om kost-/motionsvanor. Patienter upplever i samma utsträckning att personal på sjukhus ställer frågor och ger råd om kost och motion oavsett vikt. Fysisk aktivitet på recept Fysisk aktivitet på recept (FaR) är en ickemedikamentell metod som håller på att genomföras inom hälsooch sjukvården. Cirka tre procent av dem som varit i kontakt med vården under den senaste tremånadersperioden uppger att de har ordinerats fysisk aktivitet på recept. Av de feta som har varit i kontakt med vården under samma period anger endast tre procent att de ordinerats fysisk aktivitet på recept. Figur 36. Andel normalviktiga, överviktiga och feta patienter som uppger att de vid sitt senaste besök i primärvården fått frågor och råd om kost/ motion. 46

Målområde 6 En mer hälsofrämjande hälso- och sjukvård - utmaningar Sammanfattning Olika levnadsvanor tas upp i varierande utsträckning vid möte med patienten Det tycks vara enklare att prata om rökvanor och motionsvanor än om kost och alkoholvanor I primärvården och tandvården är det mer etablerat att under mötet med patienten lyfta levnadsvanor än det är på sjukhus Frågeställningar Varför är alkoholvanorna så svåra att fråga om? Varför är det lättare att hitta rökarna än riskkonsumenter av alkohol? Hur kommer det sig att endast var fjärde kraftigt överviktig får frågor om kost och motion och ännu färre får råd? Varför är det enklare att lyfta motionsvanor än kostvanor vid mötet med överviktiga och feta patienter? Utmaningar Skapa en hälso- och sjukvård som efterfrågar, möjliggör, synliggör och belönar ett hälsoorienterat arbetssätt Skapa strukturer för en hälsoorientering av hälso- och sjukvården En primärvård som systematiskt samarbetar med andra verksamheter inom vården och med berörda aktörer i lokalsamhället Främja utvecklingen av ickemedikamentella behandlingsmetoder, t.ex. FaR Målgrupper Personal inom hälso- och sjukvården 47

Målområde 9 Ökad fysisk aktivitet 48

Stillasittande arbete och fritid är en bidragande orsak till ohälsa. Regelbunden fysisk aktivitet har positiva effekter på livskvalitet och fysisk och psykisk hälsa. Folkhälsan skulle förbättras avsevärt med en ökning av den fysiska aktiviteten hos befolkningen. Under målområde 9 redovisas: andelen i befolkningen som motionerar regelbundet. I enkäten har frågor om fysisk aktivitet på fritiden ställts. Av männen i länet är det 43 procent och av kvinnorna 39 procent som anger att de tränar regelbundet (motionerar 1 gång i veckan eller mer, minst 30 minuter per tillfälle omklädd för idrottsaktivitet som medför svettning och väsentligen höjer pulsen) (se fig. 37). I åldrarna upp till 34 år samt från 65 års ålder och uppåt är det en större andel män än kvinnor som uppger att de motionerar eller tränar regelbundet. I åldersgruppen 35-64 år är det ingen större skillnad mellan mäns och kvinnors motionsvanor. Andelen svarande som rapporterar att de tränar regelbundet minskar med ökande ålder. Bland männen finns den högsta andelen som motionerar regelbundet i Uppsala och den lägsta andelen i Tierp (se fig. 38). Kvinnor i Knivsta motionerar i störst utsträckning regelbundet och dessutom betydligt mer än männen. Andelen män och kvinnor som motionerar regelbundet har ökat med ett par procentenheter sedan undersökningen år 2000. Figur 37. Figur 38. Andelen män och kvinnor som motionerar regelbundet fördelat efter ålder år 2004. Andelen män och kvinnor i åldern 18-84 år som motionerar regelbundet fördelat på länets kommuner år 2004. 49

Fysisk aktivitet på lika villkor? Studerande och manliga arbetslösa är de som i störst utsträckning motionerar regelbundet. Ålderspensionärer eller de som har sjukersättning (f.d. förtidspensionärer) har lägst andel som motionerar regelbundet. Av de förvärvsarbetande är det drygt 40 procent som motionerar regelbundet. Regelbunden motion är vanligast hos dem som har en eftergymnasial utbildning och minst vanlig hos de med enbart förgymnasial utbildning. Oavsett utbildningsnivå har män i större utsträckning regelbundna motionsvanor än kvinnor. Födda i Sverige har den högsta andelen personer som motionerar regelbundet och födda utom Norden den lägsta. Kvinnor födda i övriga Norden har jämfört med männen betydligt högre andel med bra motionsvanor. Personer med dålig ekonomi är mindre fysiskt aktiva, särskilt bland 18-34-åringarna. Överviktiga och personer med fetma motionerar i mindre utsträckning regelbundet än normalviktiga. Personer med regelbundna motionsvanor har i större utsträckning ett bra allmänt hälsotillstånd. Kroniskt obstruktiv lungsjukdom (KOL), besvär från nacke/axlar/skuldror, rygg/höfter samt extremiteter, ängslan/oro, trötthet/kraftlöshet och yrsel är vanligare hos dem som motionerar lite. Depression, nedstämdhet och nedsatt psykiskt välbefinnande är vanligare hos yngre (18-34 år) som motionerar lite. De 65-84-åringar som motionerar regelbundet använder i mindre utsträckning medicin mot högt blodtryck, kärlkramp, blodpropp, förhöjda blodfetter, diabetes och smärtstillande än de som motionerar lite. Motionsvanor Figur 39. Andelen män och kvinnor som motionerar regelbundet fördelat efter sysselsättning, utbildning och födelseland år 2004. 50

Målområde 9 Ökad fysisk aktivitet - utmaningar Sammanfattning Andelen män och kvinnor som motionerar regelbundet har ökat Två av fem länsbor motionerar regelbundet Betydande skillnader i motionsvanor mellan länets kommuner Män motionerar mer än kvinnor I åldersgruppen 35 64 år motionerar kvinnor och män i lika stor utsträckning Ju högre utbildningsnivå desto högre motionsgrad Frågeställningar Varför är motionsvanorna olika i länets kommuner? Varför motionerar män mer än kvinnor? Varför motionerar inte fler regelbundet? Utmaningar Få fler att motionera regelbundet Skapa närmiljö och infrastruktur som underlättar och förbättrar möjligheterna till lek, aktiv transport (gå, cykla) Göra promenadstråk och motionsslingor säkrare Kommunicera sambandet mellan fysisk aktivitet och hälsa Kort samtal och rådgivning (2-3 min) kring fysisk aktivitet till patienter i hälso- och sjukvården Arbetet med FaR och FYSS utvecklas, intensifieras och genomförs systematiskt. Möjlighet till fysisk aktivitet på arbetstid Målgrupper Yrkesgrupper med stillasittande arbete Överviktiga Utlandsfödda, speciellt kvinnor Äldre Patienter med specifika diagnoser som till exempel diabetes 51