Yttrande över remiss om förslag att ansöka om regionbildning i Stockholms län

Tjänsteutlåtande Tillväxt- och utvecklingschef 2016-02-03 Gösta Norén 08-590 970 28 Dnr: Gosta.Noren@upplandsvasby.se KS/2015:402 20901 Kommunstyrelsen Yttrande över remiss om förslag att ansöka om regionbildning i Stockholms län Förslag till beslut 1. Kommunstyrelsen beslutar att tillstyrka att landstinget ansöker om en att bilda region för Stockholms län från den 1 januari 2018 och i övrigt anta yttrandet. 2. Yttrandet skickas till Stockholms läns landsting. Sammanfattning av ärendet Upplands Väsby kommun har beretts tillfälle att till Stockholms läns landsting senast den 29 februari yttra sig över remiss om förslag att ansöka om regionbildning i Stockholms län. I en Stockholmsstudie för flera år lyftes det tydligt fram att en utveckling av regionala organisationen och regionala styrningen (regional governance) är avgörande för en fortsatt bra internationell konkurrenskraft. Just bristen på en tydlig regional kraftsamling är en av Stockholmsregionens allvarligaste svagheter och utmaningar för att kunna nå ökad konkurrenskraft i en globaliserad omvärld. Pågående snabba förändringar kring regionbildningar runt om i landet visar också på att Stockholmsregionen om inga förändringar sker här i frågan om regionbildning, framöver skulle kunna bli det enda län i landet där det regionala utvecklingsansvaret vilar på den statliga myndigheten länsstyrelsen. Samtidigt föreligger det faktum att landstinget i Stockholms län enligt lagstiftningen har ett särskilt regionplaneansvar och att den regionala utvecklingsplanen (RUFS), som av antas av landstingsfullmäktige också är strategin för länet utveckling (regionalt utvecklingsprogram, RUP). Detta utgör en uppdelning och arbetsordning som i idag är svårförståelig för länets olika aktörer med en uppenbar otydlighet var olika ansvar ligger och som Upplands Väsby kommun ser allvarligt på för regionens samlade utveckling. Enligt 1

kommunens uppfattning förstärker detta sedan lång tid på ett olyckligt sätt bristen på nödvändig gemensam kraftsamling i Stockholmsregionen. En förutsättning för att landstinget ska kunna ges ansvaret för de regionala utvecklingsfrågorna är att detta i grunden vilar på ett lokalt och regionalt initiativ och att kommunerna bereds tillfälle att yttra sig innan landstingsfullmäktige beslutar att ansöka om att bilda region. Upplands Väsby kommun tillstyrker att en ansökan om regionbildning i Stockholms län görs och att Stockholms län ansöker hos regeringen om att den 1 januari 2018 få överta det regionala utvecklingsansvaret. Därmed kan det i Stockholms län, i likhet med flertalet andra län, bildas en region med direktvalt regionfullmäktige, vilket är en avgörande fördel ur ett demokratiskt perspektiv genom att utvecklingsansvaret då istället ligger på ett politiskt organ som är valt av regionens invånare. En uppenbar fördel med och en konsekvens av en överflyttning av det regionala utvecklingsansvaret från länsstyrelsen till landstinget torde vara att landstinget därmed ges en permanent samlande roll i infrastrukturplaneringen, som är en stor och viktig fråga i Stockholmsregionen. Landstinget får också ett starkare tryck på att integrera sina nuvarande verksamheter, bl.a. hälso- och sjukvården och kollektivtrafiken, med ett regionalt utvecklingsperspektiv vilket är helt nödvändigt. Kommunen anser att det är helt avgörande för en långsiktigt hållbar utveckling i regionen att alla inblandade parter håller sin del av överenskommelserna. Detta är särskilt viktigt för kommunernas ansvar att bygga tillräckligt med bostäder, som måste paras med att kollektivtrafiken fungerar på såväl kort som lång sikt och att trafiken inte helt plötsligt dras in med kort varsel. Detta skapar en osäkerhet för såväl kommunerna som tar fram planerna för nya bostadsområden som för de byggherrar som investerar i bostäderna och för de invånare som skall bo i dessa bostäder. Förutsägbarhet är mycket viktigt, för att minska riskerna med att bygga nya bostäder och därmed även för tillkomsten av nybyggda bostäder. Kommunen bedömer att förslaget totalt sett är positivt för en hållbar tillväxt i regionen och bör genomföras. Beslutet skickas till: Stockholms läns landsting Ärendet i sin helhet Upplands Väsby kommun har beretts tillfälle att till Stockholms läns landsting senast den 29 februari yttra sig över remiss om förslag att ansöka om regionbildning i Stockholms län. 2

Landstingsfullmäktige har i budget 2016 angett att arbete ska påbörjas i dialog med länets kommuner att pröva frågan om att bilda region. En regionbildning medför att Stockholms läns landsting, förutom nuvarande arbetsuppgifter, också kommer att ha det regionala utvecklingsansvaret som idag ligger på staten via myndigheten Länsstyrelsen. I föreliggande remiss ställs frågan till remissinstanserna om kommunen tillstyrker att Stockholms läns landsting ansöker om att den 1 januari 2018 få överta det regionala utvecklingsansvaret enligt Lagen om regionalt utvecklingsansvar (SFS 201:360) och därmed att det i Stockholms län, i likhet med flertalet andra län, bildas en region med direktvalt regionfullmäktige. Kommunens synpunkter I remissen konstateras att Landstinget är en kommunform där primärkommunerna är en annan kommunform och att Landstinget inte är överordnat kommunerna och det förhållandet ändras inte om Landstinget får det regionala utvecklingsansvaret. Det konstateras vidare i remissen att kommunerna tillsammans är den klart viktigaste offentliga aktören för regionens utveckling. För att landstinget ska kunna fullgöra ett regionalt utvecklingsansvar krävs en utökad samverkan såväl med enskilda kommuner som med deras samverkansorgan Kommunförbundet i Stockholms län (KSL) och de andra kommunala samverkansorgan som finns i delar av länet. Landstingets samarbete med kommunerna behöver utvecklas betydligt. Upplands Väsby kommun anser att dessa konstateranden är viktiga och stämmer väl överens med vår uppfattning. Det är mycket viktigt att Landstinget för att kunna bli en legitim och kraftfull företrädare för regionens intressen just förmår samla och bli överens med kommunerna om den långsiktiga utvecklingen av regionen. Den överenskommelsen måste vara hållbar över tid och inte störas av allehanda kortsiktiga förhandlingslösningar som löser ett antal frågor i taget men inte alltid stämmer överens med den långsiktiga inriktningen för regionens utveckling. Det är också viktigt att Landstinget självt inom de områden man har eget ansvar dv s. inom sjukvården, kollektivtrafiken håller sig till den uppgörelse regionen kommit fram till i t.ex. RUFS 2010 och som landstinget själva antagit i Landstingsfullmäktige. Lite historik Stockholms län har ju sedan många år haft en regionplanering enligt en särskild lagstiftning som enbart gällt för Stockholms län. Upplands Väsby kommun som är en förhållandevis liten kommun i Stockholmsregionen har under de senaste 30 åren blivit allt aktivare i regionala frågor eftersom frågor som rör infrastruktur och trafikering med kollektivtrafik är helt avgörande förutsättningar för att kommunerna skall kunna fullgöra sin roll som ansvarig för t.ex. bostadsförsörjningen, skolor, förskolor och omsorg för äldre och funktionshindrade. Dessa frågor är även 3

helt avgörande för att få ett fungerande näringsliv i vår kommun. För en liten kommun är det därför mycket viktigt med såväl en fungerande regional utvecklingsplanering, som förmågan att genomföra densamma. Upplands Väsby kommun har tidigare tillstyrkt bildande av ett kommunalförbund med landstinget, och kommunerna i Stockholms län som medlemmar och som skulle ta över ansvaret för de regionala utvecklingsfrågorna från Landstinget samt Länsstyrelsens regionala utvecklingsansvar. Detta förslag genomfördes aldrig, p.g.a. av att bl.a. Stockholms stad sa nej till ett sådant kommunalförbund. Utifrån Upplands Väsby kommuns synvinkel så har vi uppfattat att processerna för såväl RUFS 2001 och RUFS 2010 var ett stort framsteg jämfört med tidigare regional planering eftersom kommunerna involverades tidigt och var aktiva i framtagandet av dessa planer och därför kan man påstå att RUFS 2010 hade en relativt bra förankring bland kommunerna i Stockholms län. Däremot har vi och många andra kommuner framfört synpunkter om att genomförandet av t.ex. RUFS 2010 inte fungerar lika bra. Inte minst verkar landstingets egna ansvarsområden sjukvård och kollektivtrafik inte så intresserade av att genomföra det som Tillväxt- och regionplanenämnden med dess kontor Tillväxt- och regionplaneförvaltningen kommit fram till i t.ex. RUFS 2001 och RUFS 2010. Mot denna bakgrund är det mycket viktigt om Landstinget skall ta över det regionala utvecklingsansvaret från staten att man verkligen ser till att det som vi kommer överens om i regionen i den kommande RUFS 2050 också gäller för Landstingets egna delar. Upplands Väsby kommun vill i detta sammanhang peka på några exempel där samverkan med Landstinget fungerat bra och några exempel där det fungerat mindre bra. För kommunens del är det viktigt att det som kom fram vad gäller infrastruktursatsningar i RUFS 2010 och som i sin tur hade som en av grunderna den av Carl Cederschiöld ledda Stockholmsförhandlingen som avslutades 2007 och som Upplands Väsby kommun deltog i och hade godkänt också genomförs. Efter att RUFS 2010 antagits har en ny Stockholmsförhandling 2013 ägt rum som delvis frångår såväl RUFS 2010 och Stockholmsförhandlingen 2007 där alla kommuner i länet deltog. I denna Stockholmsförhandling 2013 (en snabb process under kort tid) var det staten med två förhandlingsmän, landstinget och fyra kommuner (Stockholm, Nacka, Solna och Järfälla) som deltog (gällde i första hand tunnelbane-utbyggnad) men en stor del av finansieringen skulle ske med höjda trängselskatter som alla boende i regionen skall bidra till. Övriga 22 kommuner deltog inte i dessa förhandlingar och var inte heller delaktiga i godkännandet av denna överenskommelse som är så viktig för hela regionen. Ur ett Upplands Väsby perspektiv är ett annat exempel, där dialogen mellan landstinget och dess företrädare och berörda kommuner skulle kunnat fungera bättre, nedläggningen av akutsjukhusdelen på Löwenströmska 4

sjukhuset under 1990-talet trots tydliga invändningar från berörda kommuner som Sigtuna, Upplands Väsby och Sollentuna kommuner. Nedläggningen av akutsjukhusdelen ledde också till nedläggning av de avdelningar bl.a. förlossningsavdelningen som är beroende av akutdelen sju dagar i veckan 24 timmar om dygnet. Denna nedläggning betydde en sämre service för invånarna i Upplands Väsby, Sigtuna och Sollentuna kommuner (som tillsammans har över 150 000 invånare) och den medförde också förändringar på den delregionala och lokala arbetsmarknaden i norra Stockholmsregionen. Även när det gäller utvecklingen av Löwenströmska sjukhusområdets övriga delar kunde dialogen mellan landstingets företrädare och kommunen varit bättre och där vissa delar sålts till privata aktörer och nu finns det delar av detta område som inte bidrar vare sig till ett attraktivt område runt Löwenströmska sjukhuset eller för Upplands Väsby kommun i sin helhet. Det senaste exemplet på en inte i alla delar bra dialog mellan landstingets företrädare och kommunerna är den snabba processen för minskningar av utbudet av busstrafik inom kommunerna. För vår del innebar det en halverad busstrafik i rusningstid på inte mindre än nio busslinjer från januari 2016. De underlag som tagits fram för dessa beslut och den tid för inhämtande av synpunkter som avsatts och den tid som var emellan att synpunkterna skulle delges trafikförvaltningen på landstinget innan beställning av busstrafiken för 2016 var minst sagt undermåliga. För att skapa en långsiktigt hållbar och attraktiv region är kollektivtrafiken en av de viktigaste förutsättningarna. Denna typ av snabba och drastiska neddragningar för våra invånare och företag som är beroende av busstrafiken är oacceptabla. Några bra exempel är som vi tidigare nämnt processerna för att ta fram underlag till RUFS 2001 och 2010. Även den ABC-samverkan som Upplands Väsby deltagit i sedan 2002 är ett bra exempel på där dialogen mellan landstingets företrädare och kommunala företrädare har skötts på ett bra sätt. Denna samverkan har bl.a. resulterat i att Upptåget startade 2006 där UL började köra pendeltåg från Gävle/Tierp via Uppsala, Knivsta, Arlanda och till Upplands Väsby och tvärtom. Denna nya trafikering blev en succé då det blev betydligt lättare för invånare längs denna sträcka att åka tåg från norra Stockholmsregionen till Arlanda och Uppsala och omvänt, att invånare boende i Knivsta och Uppsala lättare kunde nå Arlanda och norra stockholmsregionen med tåg. Från 2013 började SL köra ny pendeltågstrafik från Tumba/Älvsjö till Uppsala via Arlanda vilket förbättrade utbudet av tågtrafik högst väsentligt i hela ABC-stråket. För att understryka hur viktiga de regionala utvecklingsfrågorna är för en kommun som Upplands Väsby har kommunerna inom Arlandaregionen (Upplands Väsby, Sigtuna, Vallentuna och Knivsta) och Swedavia Stockholm Airport (Arlanda) samarbetat sedan 2007 runt ett antal viktiga delregionala och därmed regionala utvecklingsfrågor. I februari 2014 beslutade dessa parter att fördjupa sitt samarbete genom att tillsammans ta fram en delregional utvecklingsplan (DUP) för Arlandaregionen med fokus på följande områden: infrastruktur och trafikering, bostadsbyggande, näringsliv och arbetsmarknad samt hållbar utveckling. Ambitionen är att 5

denna delregionala utvecklingsplan skall antas av respektive part under första halvåret 2016 för att vara vår gemensamma plattform i olika typer av regionala utvecklingsfrågor inte minst i RUFS 2050. Målet till 2030 är att regionen skall planera för minst 175 000 invånare (ca 135 000 invånare idag) och åstadkomma minst 22 000 nya bostäder under perioden 2016-2030 under förutsättning att kapaciteten på infrastrukturen och trafikeringen med bl.a. kollektivtrafik också byggs ut i tillräcklig omfattning. Slutsats Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) lyfte i sin Stockholmsstudie för flera år sedan tydligt fram den regionala organisationen som avgörande för en fortsatt bra internationell konkurrenskraft. Just bristen på en tydlig regional kraftsamling är en av Stockholmsregionens allvarligaste svagheter och utmaningar för att kunna nå ökad konkurrenskraft i en globaliserad omvärld. Pågående snabba förändringar kring regionbildningar runt om i landet visar också på att Stockholmsregionen om inga förändringar sker här i frågan om regionbildning, framöver skulle kunna bli det enda län i landet där det regionala utvecklingsansvaret vilar på den statliga myndigheten länsstyrelsen. Samtidigt föreligger det faktum att landstinget i Stockholms län enligt lagstiftningen har ett särskilt regionplaneansvar och att den regionala utvecklingsplanen (RUFS), som av antas av landstingsfullmäktige också är strategin för länet utveckling (regionalt utvecklingsprogram RUP). Detta utgör en uppdelning och arbetsordning som i idag är svårförståelig för länet olika aktörer med en uppenbar otydlighet var olika ansvar ligger och som Upplands Väsby kommun ser allvarligt på för regionens samlade utveckling. Enligt kommunens uppfattning förstärker detta sedan lång tid på ett olyckligt sätt bristen på nödvändig gemensam kraftsamling i Stockholmsregionen. En förutsättning för att landstinget ska kunna ges ansvaret för de regionala utvecklingsfrågorna är att detta i grunden vilar på ett lokalt och regionalt initiativ och att kommunerna bereds tillfälle att yttra sig innan landstingsfullmäktige beslutar att ansöka om att bilda region. Upplands Väsby kommun tillstyrker att en ansökan om regionbildning i Stockholms län görs och att Stockholms län ansöker hos regeringen om att den 1 januari 2018 få överta det regionala utvecklingsansvaret. Därmed kan det i Stockholms län, i likhet med flertalet andra län, bildas en region med direktvalt regionfullmäktige, vilket är en avgörande fördel ur ett demokratiskt perspektiv genom att utvecklingsansvaret då istället ligger på ett politiskt organ som är valt av regionens invånare. En uppenbar fördel med och en konsekvens av en överflyttning av det regionala utvecklingsansvaret från länsstyrelsen till landstinget torde vara att landstinget därmed ges en permanent samlande roll i infrastrukturplaneringen, som är en stor och viktig fråga i Stockholmsregionen. Landstinget får också ett starkare tryck på att integrera sina nuvarande verksamheter, bl.a. hälso- och sjukvården och kollektivtrafiken, med ett regionalt utvecklingsperspektiv vilket är helt nödvändigt. Kommunen anser att det är avgörande för en långsiktigt hållbar 6

utveckling i regionen att alla inblandade parter håller sin del av överenskommelserna. Detta är särskilt viktigt för kommunernas ansvar att bygga tillräckligt med bostäder också måste paras med att kollektivtrafiken fungerar på såväl kort som lång sikt och att trafik inte helt plötsligt dras in med kort varsel. Detta skapar en osäkerhet för såväl kommunerna som tar fram planerna för nya bostadsområden som för de byggherrar som investerar i bostäderna och för de invånare som skall bo i dessa bostäder. Förutsägbarhet är mycket viktigt, för att minska riskerna att bygga nya bostäder och därmed även, för tillkomsten av nybyggda bostäder. Kommunen bedömer att förslaget att genomföra en regionbildning totalt sett är positivt för en hållbar tillväxt i regionen. Upplands Väsby kommun vill mot bakgrund av vad som påpekas i remissunderlaget särskilt betona att en regionbildning inte förväntas innebära någon förändring av kommunernas uppgifter och ansvar. Landstinget är inte överordnat kommunerna och förhållandet påverkas heller inte om landstinget från länsstyrelsen nu övertar det regionala utvecklingsansvaret. Kommunen anser dock att detta förhållande ställer höga krav på att regionen i form av landstinget måste ha en stark och lokalt väl förankrad legitimitet, med en förändrad självbild, så att man har förutsättningar för att kunna uttala sig gemensamt för regionens räkning och samlat kunna företräda länet alla kommuner i överläggningar med staten och andra aktörer. Länets kommuner är tillsammans den klart viktigaste offentliga aktören för regionens utveckling. Samverkansbehoven med Kommunförbundet Stockholms län (KSL) och med andra kommunala samverkansorgan som finns i olika delar av länet behöver enligt kommunens bestämda uppfattning därför förtydligas och utökas i den nya roll som landstinget kan få för det regionala utvecklingsansvaret. Kommunen har i nuläget inte funnit anledning att göra några överväganden vare sig i frågan hur en eventuellt formaliserad samverkan mellan kommunerna och det direktvalda regionen skulle kunna utformas eller i frågan om hur en framtida ny regional organisation skall benämnas. Under förutsättning av att en ansökan inlämnas om regionbildning i Stockholms län utgår kommunen från att en allsidig och närmare prövning sker i alla frågor som hänger ihop med en regionbildning. Detta behöver ske i en fortsatt process och avgörande för resultatet är att den sker i en aktiv dialog med länets alla kommuner om de förväntningar som finns på regionen och vad som krävs för att regionen ska uppfylla dessa förväntningar. Processen framåt är således mycket viktig för att vi ska kunna hålla ihop hela Stockholmsregionen på lång sikt. Barnrättsperspektivet Barnrättsperspektivet har inte utretts i samband med detta yttrande över remissen men kommer att beaktas i en framtida verkställighet av en regionbildning. Bilaga: 7

Remiss av förslag att ansöka om Regionbildning i Stockholms län Kommunledningskontoret Hillevi Engström Kommundirektör Gösta Norén Chef för tillväxt och regional utveckling 8