Internationella avtal och den nationella flyktingpolitiken Utbildning för integrationsexperter i kommunerna 26.4.2016 Migrationsdirektör Kristina Stenman
Migrationen som ett globalt fenomen
Den internationella migrationen en viktig politisk fråga för nationalstaten Före 1800-talet var migrationen ingen betydande politisk fråga. Tidigare var medborgarskap snarare ett slags skydd från regentens sida fristaden var ett substitut för regentens skydd alltsedan de grekiska stadsstaterna. Ottomanväldet och Ryska kejsardömet var de första som krävde pass och visum. Begreppet medborgarskap fick allt större betydelse under första världskriget. Efter första världskriget var många människor på flykt, och de facto statslösa ryssar, armenier osv. En av Nationernas förbunds första uppgifter var att skapa "ett ersättande medborgarskap", med andra ord en flyktingstatus. Tjänsten som flyktingkommissarie inrättades den första innehavaren var Frithiof Nansen, vars byrå också började utfärda resedokument för flyktingar, så kallade Nansenpass.
Finland och migrationen
1890 1930-talet: cirka 370 000 finländare flyttade till Förenta staterna (och Kanada)
1960 1979: 322 000 personer flyttade till Sverige
1990
2014 http://yle.fi/uutiset/virolainen_rakennusmies_sander_suomessa_sa a_tehda_tyonsa_kunnolla/7655374
Internationellt skydd och de mänskliga rättigheterna
Den grundläggande principen för utlänningsrätten Varje stat får besluta vilka utlänningar som kommer och etablerar sig på statens territorium Undantagen kan bero på regler i den internationella rätten de mest centrala människorättsförpliktelserna flyktingkonventionen förbudet mot tortyr och omänsklig behandling skydd för familjelivet Mellanstatliga fördrag, t.ex. den nordiska pass- och visumfriheten fri rörlighet inom Europeiska unionen
Två utvecklingsspår efter andra världskriget 1. Invandring av arbetskraft, även i Europa och de nordiska länderna (men inte Finland). 2. Mottagningen av flyktingar fortsätter också på 1950-talet, t.ex. i Danmark efter folkresningen i Ungern. FN:s flyktingkommissarie inrättades 1950, Genèvekonventionen om flyktingars rättsliga ställning 1951 samt dess tilläggsprotokoll 1967, då konventionens tidsmässiga (före 1951) och geografiska (Europa) avgränsning upphörde att gälla Flyktingfrågan blir allt mer global på 1970-talet. Finland anslöt sig till flyktingkonventionen 1968 när konventionen fick ett tilläggsprotokoll tack vare vilket spänningarna på grund av det kalla kriget avlägsnades från konventionen. OBS. finns ännu stater, t ex Turkiet, som inte anslutit sig till tilläggsprotokollet
Flyktingkonventionen och det internationella systemet för skydd Bygger på artikel 14 i FN:s deklaration om mänskliga rättigheter: 1. Var och en har rätt att i andra länder söka och åtnjuta asyl från förföljelse. 2. Denna rätt får inte åberopas vid rättsliga åtgärder som genuint grundas på icke-politiska brott eller på gärningar som strider mot Förenta Nationernas ändamål och grundsatser. Avsikten är att skydda mot grova brott mot mänskliga rättigheter, men inte mot rättvis rättegång t ex för folkmord eller krigsbrott
Flyktingkonventionen och det internationella systemet för skydd - 2 Flyktingkonventionens viktigaste delar: Artikel 1 A (2) definitionen (.) välgrundad fruktan för förföljelse på grund av sin ras, religion, nationalitet, tillhörighet till viss samhällsgrupp eller politiska åskådning befinner sig utanför det land, vari han är medborgare,samt är ur stånd att eller på grund av sådan fruktan som nyss sagts, icke önskar att begagna sig av sagda lands skydd (.) Artikel 1 F: uteslutningsgrunder bl a brott mot mänskligheten eller handlingar i strid med FN:s principer, grova icke-politiska brott Artikel 31 principen om non-refoulement (icke-återsändande) fast stater inte har en skyldighet att bevilja asyl så måste stater undersöka om en person möter definitionen, och därmed bör skyddas mot återsändande
Också andra internationella avtal har betydelse för internationellt skydd Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter Förbud mot tortyr och omänsklig behandling, art. 7 Konventionen mot tortyr Förbud mot återsändande till ett land där det finns risk för tortyr eller omänsklig behandling, art. 3 Europeiska människorättskonventionen Rätten till liv, art. 2, samt tilläggprotokoll nr. 13 om förbud av dödsstraff förbud mot tortyr och omänsklig behandling, art. 3 Gäller också i situationer av återsändande Vilvarajah and others v. United Kingdom, 1991 Gäller också situationer av återsändande till ett första asylland - T.I. v. United Kingdom, 2000
Skydet av flyktingar i EU
En gemensam asylpolitik i EU - en lång väg EU:s grundavtal bygger på fyra friheter: fri rörlighet för varor, kapital, tjänster och arbetskraft En viktig del av utvecklandet av den fria rörligheten har länge varit avskaffandet av interna gränskontroller Schengen-avtalet kom till ursprungligen p g a långa långtradarköer mella Benelux-länderna, Frankrike och Tyskland Man ansåg att s.k. kompenserande åtgärder behövdes för att försäkra sig om tryggheten i EU: En stärkt yttre gränskontroll, med bl a gemensamma visumregler (Schengen-systemet, fr o m 1985) Principerna för fastställande av ett EU(EG-)-land som är ansvarigt för behandlande av en asylansökan (Dublin-avtalet 1990)
EU på nytt spår efter toppmötet i Tammerfors 1999 En gemensam bindande asyllagstiftning med bestämmelser om förfarande, definition, bestämmande av den ansvariga staten (Dublinförordningen), kontrollen av de yttre gränserna (Schengensystemet). Nu inkluderades också människorättsprinciper i utarbetandet av gemensam lagstiftning Fler bestämmelser genom direktiv om bl.a. familjeåterförening och social trygghet för personer som flyttar till ett land för att arbeta. Samtidigt fortfarande starka nationella traditioner och rutiner. Ansvaret för kontrollen av de yttre gränserna bärs av enskilda medlemsstater, inklusive ansvaret för efterlevnaden av principerna om mänskliga rättigheter, trots ett i princip gemensamt europeiskt ansvar. FRONTEX samordnar och styr, men ansvaret ligger hos medlemsstaterna.
Idag styr EU:s asyllagstiftning medlemsstaternas nationella asylpolitik och -lagstiftning Förordningar om bestämmande av första asylland ( DublinIIfördraget ) Direktiv om asylförfarandet kriterierna för beviljande av internationellt skydd mottagande av asylsökande Dessutom stadganden som berör flyktingar/personer som får internationellt skydd i direktivet om familjeåterförening
EU:s gemensamma asylpolitik i ett nytt skede 1990- och 2000-talet: allt färre sätt att söka skydd genom att använda vanliga färdmedel transportörssanktioner, osv. Mycket stort tryck på grannländerna i de stora flyktingsituationerna under 1990- och 2000-talet: Rwanda (flyktländer: södra Afrika) Afghanistan (Iran, Pakistan), Kongo (Rwanda, osv.), Irak (Turkiet), Syrien (Libanon, Jordanien, Turkiet) Samtidigt: fortfarande få länder som deltar i mottagande av kvotflyktingar Ökande tryck vid EU:s yttre gränser, särskilt ca. 2005-: Kanarieöarna, Malta, Lampedusa, Grekland - samtidigt stort antal sökande vidare från Grekland, Italien utan att söka asyl där År 2015 1,3 milj. asylansökningar i EU (Tyskland ca. 440.000, Ungern ca. 170.000, Sverige ca. 160.000, Finland ca. 32.000) Nu: samarbete med Turkiet, så att Turkiet ska ta tillbaka dem som efter snabb asylbehandling i Grekland återsänds; EU tar emot flyktingar direkt från Turkiet Många frågor: Permanent ansvarsfördelning inom EU? Dublin-systemets fortsättning?
Integration
Integrationen av flyktingar och de internationella avtalen Stora delar av flyktingkonventionen handlar om förutsättningarna för integration: boende, utbildning, bidrag, arbete, yrkesutövning huvudprincipen är att flyktingar ska ha minst samma rättigheter som övriga utlänningar i liknande ställning Också övriga människorättskonventioner ger ramar för integrationen t ex gällande utbildning, arbete, socialservice: FN:s konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter FN:s konvention om barnets rättigheter
Integrationslagen 1 Lagens syfte Syftet med lagen är att stödja och främja integration och invandrares möjligheter att aktivt delta i samhällsverksamheten i Finland. Dessutom ska lagen främja jämlikhet och likabehandling och en positiv växelverkan mellan olika befolkningsgrupper. Integration innebär att invandrare ges den kunskap och de verktyg som behövs för att man ska kunna verka i samhället som en fullvärdig medlem: i skolan, på jobbet, i sitt hem och i den sociala gemenskapen
Asylförfarandet och integrationslagen Ansvaret för att integrera en person som anlänt inom ramen för asylförfarandet inleds när uppehållstillstånd har beviljats. Flyktingkonventionen handlar långt om de villkor som asylstaten ska garantera en flykting: flyktingar ska ha samma rättigheter som landets medborgare, t ex när det gäller utbildning, Integrationslagen blir tillämplig i sin helhet: utöver detta gäller bestämmelserna om anvisande till kommuner och om ersättningar till kommunerna. Läs mer på webbadressen http://www.integration.fi/sv/integration/mottagande_av_flyktingar
Vad händer efter ett positivt asylbeslut? Polisen delger beslutet. Förläggningen hjälper flyktingen att hitta en kommunplats. Praktiska ärenden: FPA-ansökan om identitetskort, öppnande av bankkonto m.m. Flytt antingen till en kommunplats som närings-, trafik- och miljöcentralen anvisat eller i form av en flytt på eget intiativ med hjälp av förläggningen. I kommunen: boende, hälso- och sjukvård, skola. Ibland en inledande kartläggning, upprättande av en integrationsplan. TE-byrån: anmälan som arbetssökande, inledande kartläggning inklusive språktest, uppgörande av integrationsplan, hänvisning till integrationsutbildning eller annan lämplig utbildning eller till arbete.
Att flytta till och vistas i Finland: det centrala innehållet i utlänningspolitiken
Grunderna för inresa och vistelse i landet fastställs i utlänningslagen Utlänning: person som inte är finsk medborgare Utgångspunkten är att inresa och vistelse i Finland förutsätter visum eller uppehållstillstånd av utlänningar. visum och första uppehållstillstånd söks hos en finsk beskickning visum beviljas av beskickningen uppehållstillstånd (vistelse som varar över 3 månader) beviljas av Migrationsverket. Fortsatt tillstånd söks och beviljas av den lokala polisen. Det första uppehållstillståndet beviljas i regel för minst ett år.
Olika former av uppehållstillstånd, utlänningslagen, 4 kap. Ett uppehållstillstånd kan vara tillfälligt för t.ex. kortare arbetsuppdrag, studier, forskningsarbete kontinuerligt t.ex. en familjemedlem. Ett uppehållstillstånd är i praktiken alltid tidsbegränsat till en början. Det första tillståndet beviljas i allmänhet för ett år och maximalt för två år. Ett fortsatt tillstånd beviljas för högst fyra år. Permanent uppehållstillstånd kan beviljas efter en kontinuerlig vistelse på fyra år. Kontinuerligt uppehållstillstånd beviljas en utlänning som får asyl eller beviljas uppehållstillstånd i egenskap av kvotflykting eller på grund av alternativt skydd eller humanitärt skydd. (utlänningslagen, 113 )
Internationellt skydd utlänningslagen, 6 kap. Flyktingstatus och status som alternativt skyddsbehövande Flyktingstatus ska beviljas 1) en utlänning som har fått asyl i Finland, 2) en utlänning som tagits till Finland inom flyktingkvoten och som beviljats uppehållstillstånd på grund av flyktingskap, 3) en sådan familjemedlem till en utlänning enligt 1 eller 2 punkten som fått uppehållstillstånd på grund av familjeband och som ska betraktas som flykting. Status som alternativt skyddsbehövande ska beviljas 1) en utlänning som har beviljats uppehållstillstånd på grund av alternativt skydd, 2) en sådan familjemedlem till en utlänning enligt 1 punkten som fått uppehållstillstånd på grund av familjeband och som anses vara i behov av alternativt skydd.
Sökande av asyl ett undantag från huvudregeln om statens fria prövning Ingen får sändas tillbaka till ett område där han eller hon kan bli utsatt för tortyr eller grym eller omänsklig behandling sökande av asyl förutsätter inte visum eller uppehållstillstånd och inte heller resedokument. asylprocessen (ur asylsökandens synvinkel): http://www.migri.fi/asyl_i_finland
Förändringar i lagstiftningen på kommande Strängare regler för familjeåterförening Begränsningar i rätten till juridiskt ombud i asylprocessen Ändring av reglerna för besvär i asylärenden
Migrations- och integrationspolitiken lagstiftning och aktörer på statsrådsnivå
Lagstiftning (www.finlex.fi) Grundlagen Utlänningslagen 301/2004 Utlänningars inresa, vistelse i landet och avlägsnande ur landet. Lagen om mottagande av personer som söker internationellt skydd 746/2011 Lagen om främjande av integration 1386/2010 Främjande av integration och sysselsättning Medborgarskapslagen 359/2003
Migrations- och integrationspolitiken i statsförvaltningen Politik som styr invandring och vistelse i landet tillståndsförvaltning gränskontroll inre säkerhet IM Internationellt skydd som en del av politiken gällande mänskliga rättigheter och den humanitära politiken asylpolitiken riktlinjer som gäller kvotflyktingar, t.ex. kvotens storlek och fördelning, utplaceringen i kommunerna och ersättningen till kommunerna UM Sysselsättnings-, utbildnings- och näringspolitiken som en del av integrationspolitiken ANM främjande av invandrarnas sysselsättning och yrkesbanor riktlinjer för arbetskraftsinvandring utbildnings- och arbetskraftspolitiska riktlinjer för utländska examensstuderande riktlinjer reglering som gäller näringsidkare UKM Utveckling av det övriga offentliga servicesystemet i linje med de integrationspolitiska målen riktade tjänster inom social-, hälso- och utbildningssystemet i det inledande skedet beredskap inom basservicesystemet att arbeta med ett allt mer mångskiftande klientel SHM Främjande av likabehandling och av goda etniska relationer åtgärder med målet att tillgodose de grundläggande rättigheterna och iaktta ickediskriminering och JM likabehandling rätt för minoriteter att upprätthålla och utveckla den egna kulturen
De centrala myndigheterna med tanke på integrationen (integrationslagen) Statens centralförvaltning: arbets- och näringsministeriet ansvarar för styrningen och utvecklingen av integrationspolitiken, samordningen mellan de olika ministerierna samt uppföljningen av integrationen och goda etniska relationer. Regionförvaltningen: närings-, trafik- och miljöcentralerna ansvarar för styrningen av TE-byråerna och stödjandet av kommunerna, samordningen inom området, avtalen med kommunerna och anvisningen till kommunerna. Lokalnivån: kommunen ansvarar allmänt för samordningen och i enlighet med sina andra uppgifter för integrationstjänsterna, TE-byrån för tjänster som gäller integrationen av sina migrationsklienter.
TACK! LYCKA TILL I ERT ARBETE!