LÄNSSTYRELSEN ÖSTERGÖTLAND. Dnr 577-21018-07. Foto omslag: Göran Billesson

Program och ansökan för efterbehandling av förorenade områden 2008 November 2007

LÄNSSTYRELSEN ÖSTERGÖTLAND Dnr 577-21018-07 Foto omslag: Göran Billesson POSTADRESS: BESÖKSADRESS: TELEFON: TELEFAX: E-POST: WWW: 581 86 LINKÖPING Östgötagatan 3 013 19 60 00 013 10 31 18 lansstyrelsen@e.lst.se e.lst.se

Innehållsförteckning INNEHÅLLSFÖRTECKNING...3 DEL 1 BAKGRUND, MÅL, STRATEGI OCH ORGANISATION...5 1. LÄNET I ETT EFTERBEHANDLINGSPERSPEKTIV...5 1.1 Geologi i Östergötland...5 1.2 Industrihistoria...6 2. FÖREKOMST AV FÖRORENADE OMRÅDEN...9 3. MILJÖRISKER FÖRKNIPPADE MED FÖRORENADE OMRÅDEN...10 4. REGIONALA MÅL FÖR EFTERBEHANDLINGSARBETET...11 5. STRATEGI FÖR EFTERBEHANDLINGSARBETET SOM FINANSIERAS MED BIDRAG...12 6. STRATEGI FÖR TILLSYNSARBETET...13 6.1 Länsstyrelsens tillsynsarbete inom efterbehandling...13 6.2 Tillsynsansvaret i enlighet med miljöbalken...13 6.3 Tillsynsvägledning gentemot kommunerna...14 7. ÖVERGRIPANDE EFTERBEHANDLINGSARBETE...14 7.1 Regionalt program och ansökan om bidrag...14 7.2 Länsstyrelsens organisation...14 7.3 Förorenade områden i fysisk planering och i samband med exploatering...15 7.4 Miljöövervakning...15 7.5 Samverkan och nätverk...15 7.6 Informationsstrategi...16 7.7 Utbildningar och informationsträffar...16 8. DATABAS ÖVER FÖRORENADE OMRÅDEN...17 9. MILJÖRISKOMRÅDE...17 10. MOTTAGNINGS- OCH BEHANDLINGSKAPACITET I LÄNET...17 DEL 2 ANSÖKAN OM MEDEL FÖR 2008 SAMT FLERÅRSPLAN...18 12. SAMMANSTÄLLNING AV ANSÖKAN FÖR 2008 SAMT UPPSKATTADE KOSTNADER 2009-2012...18 12.1 Inventering...20 12.2 Förstudier...20 12.3 Huvudstudier...21 12.4 Tillsynsmedel...26 DEL 3 UPPFÖLJNING OCH UTVÄRDERING...29 13 BIDRAG FÖR INVENTERING, UNDERSÖKNING OCH UTREDNING AV FÖRORENADE OMRÅDEN...29 13.1 Inventering...30 13.2 Pågående förstudier...30 13.3 Pågående huvudstudier...33 13.4 Kompetensutveckling...39 13.5 Ekonomiska slutrapporter och avrapporteringar...39 14 FÄRDIGA HUVUDSTUDIER...40 14.1 Rimforsa trä...40 14.2 Hjulsbro tråddrageri och spikfabrik...40 14.3 Sätragruvan...40 15 BIDRAG FÖR ÅTGÄRDER AV FÖRORENADE OMRÅDEN...41 3

15.1 Långsjön...41 15.2 Valdemarsviken...42 16 BIDRAG FÖR TILLSYN AV FÖRORENADE OMRÅDEN...42 16.1 Lägesredovisning av länets prioriterade objekt...43 16.2 Efterbehandlingsåtgärder på några riskklass-1-objekt...48 16.3 Tillsynsvägledning...49 16.4 Övriga tillsynsaktiviteter...50 17. LÄGESREDOVISNING AV LÄNETS AKUTA OBJEKT...50 18. UTVÄRDERING AV STATLIGA BIDRAG...51 19. EFTERBEHANDLING AV AVSLUTADE DEPONIER...52 20. LÄNSSTYRELSENS ROLL I SPIMFAB, FÖRSVARSMAKTEN OCH ÖVRIGA NATIONELLA PROGRAM...52 FÖRTECKNING ÖVER BILAGOR...53 4

Del 1 Bakgrund, mål, strategi och organisation 1. Länet i ett efterbehandlingsperspektiv 1.1 Geologi i Östergötland Det geologiska kartmaterialet som finns över Östergötlands län är jämförelsevis modernt och behandlar såväl länets berggrund som jordarter, grundvatten och geokemi. Berggrunden i Östergötland kan i stort delas in i tre områden där den äldsta berggrunden finns i den norra och östra delen av länet. Bergrunden utgörs i denna del av gnejsgraniter och av gnejser, leptiter och leptitgnejser av sedimentärt eller vulkaniskt ursprung. Till dessa vulkaniska bergarter är merparten av de järn- och sulfidmalmer som finns i länet knutna. Inom området har det också brutits nyttosten där Östergötlands landskapssten, den dekorativa grönfärgade Kolmårdsmarmorn, kanske utgör det mest kända exemplet. Morän är den dominerande jordarten i området och den har, på grund av berggrundsmaterialets seghet och motståndskraft mot inlandsisens påfrestningar, i allmänhet liten eller måttlig mäktighet. Inslaget av hällmark är därför stort. Den geokemiska kartering av tungmetaller i morän som har genomförts i länet, visar att mineraliseringar i berggrunden också avspeglar sig som förhöjda bakgrundsvärden i jordlagren. Detta är viktigt att beakta i efterbehandlingssammanhang. 5

I de södra och västra länsdelarna utgörs berggrunden av graniter och porfyrer som ingår i de s.k. Smålands-Värmlandsgraniterna. Dessa graniter tillhör ett stort sammanhängande område som breder ut sig i större delen av Småland och sedan i ett stråk över Östergötland och fortsätter upp i Värmland. Berggrundsområdet med gnejser och gnejsgraniter i den norra och östra delen av länet skiljs från graniter och porfyrer i de södra och västra länsdelarna av Östgötaslätten som är uppbyggd på kambrosilurberggrund. Kambrosilurberggrunden utgörs av en sedimentär lagerserie av sandstenar, lerskiffrar, alunskiffrar och kalkstenar. Kalkstenen som utgör berggrundsytan i norra delen av slättområdet ersätts längre söderut successivt av de äldre sedimentlagren. Området avgränsas mot norr av en förkastningslinje från sjön Roxen vidare längs Borens norra strand och sedan ut till Vättern. I söder avgränsas området av en erosionsgräns i en linje från sydvästra stranden av Roxen till Tåkerns södra strand. Kalkstenen har på flera ställen brutits till byggnadssten och även bränts till jordbruksoch byggnadskalk. Av större intresse för detta program är alunskiffern. Den innehåller i vissa begränsade avsnitt höga halter av bl.a. uran, koppar, nickel, molybden, arsenik, vanadin och skifferolja. Utvinning av skifferolja och uran har inte varit aktuellt i Östergötland men alunskiffer har vid några platser brutits för framställning av alun och även använts som bränsle vid kalkbränning. På flera platser har man observerat naturgas i skiffern och i den underlagrande sandstenen i samband med borrningar. Det finns också platser där det tidvis läcker upp naturgas ur marken. Den mjuka sedimentära berggrunden har krossats av inlandsisen så att mäktiga lager av lerrika moräner täcker berggrunden. Den mellansvenska israndzonen med ryggar, åsar och deltan av isälvsmaterial sträcker sig genom nästan hela slättområdet. Isens framryckningar har orsakat störda jordlagerföljder och det är inte ovanligt att morän överlagrar isälvsmaterial. Detta är naturligtvis viktigt att ha i åtanke vid undersökningar och efterbehandlingsarbeten eftersom det bidrar till att komplicera arbetet och försvåra riskanalyser. 1.2 Industrihistoria Tillverkningsindustrin i länet har flera, ur miljösynpunkt, tunga verksamheter med t ex ett skogsindustriellt centrum i Norrköping och stora verkstadsindustrier i Motala, Linköping, Mjölby, Boxholm, Finspång och Gusum. Lokaliseringen av dessa verksamheter kan i många fall spåras tillbaka till malmen, skogen och vattnet som var grundförutsättningarna för Östergötlands industrialisering. Inom det malmförande berggrundsområdet i norra och östra delen av länet finns dokumenterade brytningar av järn- och kopparmalm i bergslag från 1300-talet, men förmodligen är verksamheten ännu äldre. När de kända malmtillgångarna inom länet började sina i början av 1700-talet inleddes en intensiv malmletning och de flesta av de ca 700 gruvhål som finns i länet togs upp under denna tid. Tillgången på malm förbättrades för en tid men på 1820-talet upphörde malmbrytningen definitivt. I Östergötland har det brutits både järn- och sulfidmalmer. Restmaterial finns ofta kvar runt de gamla gruvhålen i form av högar med bortsorterat berg och gruvvarp. Ur föroreningssynpunkt är det främst sulfidmalmerna som utgör ett problem. Gruvvarpen som ligger vid gamla sulfidmalmsgruvor vittrar kraftigt i kontakt med luft och bildar svavelsyra som tillsammans med tungmetaller lakas ut till omgivningen. Den mest omfattande brytningen av sulfidmalm i länet har förekommit i Åtvidabergstrakten som 6

fram till 1900 var en bruksort helt präglad av kopparmalmsbrytning och kopparframställning. Bruksorterna började växa upp under 1600-talet då större hamrar började anläggas i utkanten av bergslagen i lägen med god tillgång på vattenkraft. Utmed de större vattendragen tillkom det fram till 1700 så många bruk att man kan tala om en sammanhängande bruksbygd. Bruksbildningar saknades dock inte i skogsbygden i de södra och östra länsdelarna där järnbruk anlades vid Borkhult, Boxholm och Gusum. När malmbrytningen upphörde hade bruken redan anpassat sig och börjat köpa tackjärn från bl a marknaderna i Örebro och Nora men under slutet av 1800-talet slås de flesta bruken ut av modernare industrier i Västeuropa och USA. Att den totala produktionsvolymen vid de järnbruk som lagts ner tidigt har varit jämförelsevis liten samt att slagg och annat avfall från järnframställningen anses som relativt inerta gör att efterbehandlingsproblem och miljöeffekter i dessa områden bedömts som mindre allvarliga. Vissa bruksorter som Finspång, Boxholm, Gusum och Åtvidaberg förvandlades genom nya metoder, produkter och förbättrade transporter till framgångsrika industriorter. Boxholm hade tack vare järnvägen fått ett fördelaktigt läge och tillhörde de orter där järnproduktionen fortsatte, men nu som en industri i aktiebolagsform, medan andra orter kunde leva vidare genom att satsa på förädling eller inrikta sig på nya produkter som t ex Skärblacka, där man började tillverka papper. I samband med bygget av Göta Kanal blev även Motala en industriort då Motala verkstad startades som en reparationsverkstad för kanalbygget. Verkstaden utvecklades sedan vidare och kom även att omfatta tillverkning av bl a fartyg, ångmaskiner, broar och lok. 7

Med Kinda kanal följde också en viss industrialisering av Kisa med småindustrier, trävaruhandel och anläggandet av pappersbruk. Ur efterbehandlingssynpunkt har främst förorenade områden vid träskyddsanläggningar och kvicksilverförorenade sediment uppmärksammats. I Norrköping skedde det industriella genombrottet redan under mitten av 1800-talet med järn- pappers- och sockerbruk, varv och mekaniska verkstäder. Störst betydelse hade dock textilindustrin. I slutet av 1800-talet anläggs Holmens pappersbruk och sulfitfabrik samtidigt som järnbruket läggs ner och tillverkningen koncentreras på papper och textil. Textilindustrin kom sedan att dominera Norrköping fram till 1950, vartefter den successivt konkurreras ut av importvaror. Därefter dominerades näringslivet av elektronik- och plastindustri. Betydande för näringslivet har också hamnen och anslutande verksamheter varit (t ex trävaruindustrier, mekaniska verkstäder, kolupplag och kemikalieindustri). Med tanke på Norrköpings långa industrihistoria är det troligt att det förekommer markföroreningar inom de flesta av de gamla industrikvarteren i staden. Stora mängder kemikalier har också släppts ut i Motala Ström vilket medför att sedimenten i utloppet till Bråviken bör vara intressanta ur efterbehandlingssynpunkt. Bild 1.1 Utsläpp från industrier. Foto: Göran Billesson I Linköping var industrin mindre framträdande och dominerades av träförädling fram till 1940-talet då SAAB startade flygplanstillverkning. Staden har sedan dess haft en snabb men differentierad industriell utveckling där livsmedels- och grafisk industri framträtt. 8

2. Förekomst av förorenade områden I Östergötland har ca 4 000 förorenade områden identifierats, branschklassats och registrerats i länets MIFO-databas. Av dessa områden har ca 1000 inventerats och riskklassats. Fördelningen mellan klasserna framgår i tabellen nedan. I tabellen redovisas även fördelningen inom varje branschklass för de återstående objekten som identifierats och branschklassats men ännu ej riskklassats. Tabell 1 Fördelning av riskklassade respektive ej riksklassade identifierade objekt Riskklassade Ej riskklassade MIFO Fas 1 MIFO Fas 2 BKL 1 BKL 2 BKL 3 BKL 4 1 2 3 4 1 2 3 4 13 1211 1349 261 42 208 186 495 26 20 20 10 En del identifierade objekt saknar RK och/eller BKL t ex deponier. Dominerande branscher i riskklass 1, MIFO fas 1, är metallindustrier (ytbehandlig, verkstadsindustrier, järn-, stålframställning), träimpregneringsanläggningar, kemiindustrier men det finns även pappersbruk och 2 gasverk. Inom riskklass 2, MIFO fas 1, finns många branscher representerade men det är kemtvättar, ytbehandlings- och verkstadsindustrier som dominerar. Av figur nedan framgår fördelningen av objekt mellan länets 13 kommuner. Siffran inom parentes anger antal riskklassade objekt (MIFO fas 1 och fas 2). I Mjölby, Boxholm och Norrköpings kommuner är Länsstyrelsens inventeringsarbete i stort sett klart. Kvarvarande objekt i dessa kommuner ska antingen bara identifieras alternativt inventeras genom ordinarie tillsynsarbete eller av andra aktörer. I övriga kommuner kommer inventeringsarbetet att fortgå under kommande år. 9

3. Miljörisker förknippade med förorenade områden De förorenade områdena fungerar som sekundära punktkällor från vilka föroreningarna sprids till omgivande mark, vatten och luft. Påtagliga läckage förekommer från gruvavfall, fibersediment och en del deponier. Från många områden är läckaget idag begränsat på grund av buffertmekanismer och fastläggning. Dessa återhållande krafter kommer dock att uttömmas, i många fall med ökande läckage som följd. Betydelsen av läckagen från de förorenade områdena kommer därmed att öka. Bild 3.1 Fiskar som är påverkade av miljögifter? Foto: Göran Billesson Enskilda förorenade områden kan utgöra en fara för människors hälsa och för miljön. Föroreningarna kan finnas i mark, sediment och grundvatten, men även i gamla industribyggnader och anläggningar. De flesta har uppkommit under efterkrigstiden fram till början av 1980-talet, huvudsakligen genom utsläpp, deponering, spill eller olyckshändelser. I många fall sprids eller riskerar gifter att spridas i naturen och till näringskedjor med risk för bioackumulation och förgiftning av växter, djur och människor. I mark, grundvatten och i sjöar och vattendrag, riskerar det biologiska livet att påverkas negativt av föroreningar. Utläckage och förhöjda halter av olika föroreningar kan t ex ge störningar på växt- och djurplankton samt på fiskreproduktion och fiskyngel. Många marklevande organismer är också känsliga för olika ämnen. Förekomst av föroreningar utsätter människor och djur för risk att exponeras genom intag via damm, ånga, dricksvatten, föda samt genom intag av jord och genom hudkontakt. Människor kan även komma att utsättas för psykiskt oro (orsakat av osäkerheten om riskerna) då förekomsten av föroreningen blivit känd. Många områden måste saneras innan de kan användas för t ex bostadsbyggande eller rekreation. Sanering av förorenad mark, grundvatten och sediment förhindrar att föroreningarna sprids vidare i miljön. Vid utebliven sanering riskerar föroreningarna att spridas, vilket fördyrar, försvårar och i många fall omöjliggör en sanering i framtiden. 10

4. Regionala mål för efterbehandlingsarbetet Länsstyrelsens styrelse antog 2003 regionala mål för Östergötlands län. De förorenade områdena ingår i miljökvalitetsmålet Giftfri miljö. Efter att de nationella målen rörande förorenade områden ändrades har även det regionala delmålet ändrats. Östergötlands regionala delmål för förorenade områden är följande: År Delmål Kommentar 2005 Alla förorenade områden ska vara identifierade 2010 Områden som utgör mycket stor risk ska undersökas översiktligt och 20 % ska åtgärdas Delmålet är uppnått. Omkring 4 000 förorenade områden i länet är identifierade. Uppgifterna är tillgängliga för allmänheten via Länsstyrelsens hemsida. Lst uppskattar att det innebär att 80 riskklass 1 objekt ska vara undersökta och 16 riskklass 1 objekt ska vara åtgärdade. Hittills har 42 riskklass 1 objekt undersökts och åtgärder har genomförts vid 3 objekt medan åtgärder pågår för ytterligare 3 objekt. Miljöskyddsenheten har antagit följande mål/aktiviteter som ska uppfyllas/utföras till utgången av år 2008: Alla nedlagda objekt enligt Naturvårdsverkets kvalitetsmanual ska vara inventerade Informationen till kommuner och allmänheten har genomförts 5 st objekt som finansieras med bidragsmedel ska vara åtgärdade 5 st objekt som finansieras med bidragsmedel ska vara i åtgärd Undersökningar av objekt från utredningsramen ska ha utförts av minst 3 kommuner Fått in alla riskklass 1 objekt i utredningsramen där ansvariga helt eller delvis saknas. 3 riskklass 1 objekt som helt eller delvis är finansierade med privata medel skall vara åtgärdade. 3 riskklass 1 objekt som helt eller delvis är finansierade med privata medel skall vara i åtgärd. Länsstyrelsens tillsynsobjekt tillhörande riskklass 1 skall ha genomgått undersökning enligt MIFO-fas 2 Förorenade områden som exploateras skall vara tillräckligt utredda. Genomföra ett tillsynsprojekt tillsammans med kommunerna 11

5. Strategi för efterbehandlingsarbetet som finansieras med bidrag Länsstyrelsen har sedan 1996 arbetat med att inventera förorenade områden, d v s kartläggning av de förorenade områdena för att sedan kunna prioritera vilka områden som ska undersökas och åtgärdas först. I samband med att alla förorenade områden identifierades år 2005, blev de indelade i fyra olika branschklasser, beroende på vilken verksamhet som bedrivits på platsen. Länsstyrelsen inventerar sedan de nedlagda verksamheterna utifrån Naturvårdsverkets branschlista (bilaga till Naturvårdsverkets kvalitetsmanual). Resultatet från inventeringen innebär att områdena indelas i 4 riskklasser, där riskklass 1 innebär mycket stor risk och riskklass 4 innebär liten risk för människa och miljö. För de objekt som i inventering tilldelats riskklass 1 och saknar efterbehandlingsansvariga, kan kommunen och/eller Länsstyrelsen ansöka om medel för översiktlig undersökning av objektet (förstudie). Utifrån resultatet från förstudien görs en ny riskbedömning och om objektet fortfarande anses prioriteras kan medel sökas för en fördjupad undersökning (huvudstudie). Även bland riskklass-1-objekten görs en prioritering utifrån den så kallade 30-listan. 30-listan är en lista över länets 30 mest förorenade områden, se bilaga 2. Målsättningen är att de mest angelägna områdena undersöks och åtgärdas först för att därigenom få största möjliga riskreduktioner i förhållande till nedlagda kostnader. Vid undersökningar av objekt som saknar efterbehandlingsansvarig ansvarar kommun eller länsstyrelsen för genomförandet. Flera kommuner har inte möjlighet att frigöra personal med relevant kompetens så kommunens resurser och kompetens får avgöra i vilken utsträckning kommunen deltar i undersökningsskedet. Det innebär en skala från att kommunen står för hela arbetet till att länsstyrelsen sköter upphandling och konsultkontakter och endast håller kommunen informerad. Länsstyrelsen förordar att kommunen deltar i så stor utsträckning som möjligt inte minst i kompetenshöjande syfte, vilket är värdefullt när kommunen i ett senare skede ska vara huvudman vid en eventuell saneringsåtgärd. Efter utförd huvudstudie kan huvudman för projektet, d v s kommunen, ansöka till Länsstyrelsen om avhjälpande av föroreningsskada för objektet. Om objektet anses regionalt prioriterat och övriga kriterier i bidragsförordningen uppfylls ansöker Länsstyrelsens till Naturvårdsverket om statliga medel för objektet. Beviljade medel vidarebefordras till huvudmannen för genomförande av projektet. Länsstyrelsen arbetar aktivt och målinriktat för att få fler kommuner att genomföra utredningar och åtgärder i statligt finansierade efterbehandlingsprojekt. Under året höll Länsstyrelsen ett seminarium för tekniska kontorens och miljökontorens chefer om bidragsmedel. Nästan alla kommuner hade någon representant på seminariet. Av länets 13 kommuner har 5 kommuner varit huvudman för utredningar och/eller undersökningar. 12

6. Strategi för tillsynsarbetet 6.1 Länsstyrelsens tillsynsarbete inom efterbehandling Inventeringsarbetet ligger till grund för prioriteringen även inom tillsynsarbetet. Pågående verksamheter inventeras genom ordinarie tillsynsarbete, d v s verksamhetsutövarna tar fram underlag och material och ger förslag till riskklassning. Slutlig riskklassningen bestäms däremot oftast av tillsynsmyndigheten. Det är framförallt riskklass-1-objekt som prioriteras vidare för fortsatt undersökning och åtgärd. Målsättningen är att de mest angelägna områdena undersöks och åtgärdas först för att därigenom få största möjliga riskreduktion i förhållande till nedlagd kostnad. Riskklass-2-objekt prioriteras när andra aktiviteter innebär att det är effektivt att samordna detta med tillsynen över det förorenade området. Sådana händelsestyrda aktiviteter kan t ex vara vid exploatering, tillståndsansökan eller vid förändring av verksamheten. Grundprincipen är att den myndighet som ansvarar för tillsynen av ett visst objekt också ska se till att ansvarsfrågan utreds. Ansvarsutredningar utförs därför av både Länsstyrelsen och kommunerna men ibland också av verksamhetsutövarna. 6.2 Tillsynsansvaret i enlighet med miljöbalken En förutsättning för att aktivt kunna arbeta med tillsyn är att en tydlig fördelning av tillsynsobjekt mellan länsstyrelsen och kommunerna blir genomförd. Överklagas ett tillsynsbeslut riskerar det att rivas upp om fel myndighet beslutat. Länsstyrelsen Östergötland har därför prioriterat arbetet att tolka lagstiftningen inom området och reda ut tillsynsansvaret. Arbetet med tillsynsansvar har delats upp i tre bitar: Från hösten 2006 till våren 2007 har möten genomförts med länets alla tretton kommuner för att diskutera igenom tillsynsansvar, och ner på objektsnivå fördela tillsynsansvaret för riskklassade objekt i riskklass 1 och 2. Länsstyrelsen har sammanställt ett policydokument, med exempel och principer för bestämning av tillsynsmyndighet, som ska kunna användas för objekt som kommer till under arbetets gång. Dokumentet har skickats ut till länets kommuner för synpunkter under hösten 2007. Vid de möten som varit har flera kommuner framfört önskemål om att få information hur ett beslut om överlåtelse kan komma att se ut. Ett sådant exempel på överlåtelsebeslut kan sedan fungera som vägledning vid kommunens arbete med att ta fram en ansökan. Länsstyrelsen har därför under hösten 2007 arbetat med exempel på beslutsformuleringar som avser förorenade områden, men även miljöfarlig verksamhet, täkter och vattenskyddsområden. Målet med arbetet är att nödvändiga överlåtelsebeslut ska fattas under första halvan av 2008. 13

6.3 Tillsynsvägledning gentemot kommunerna Behovet av tillsynsvägledning inom förorenade områden till kommunerna bedöms som stort. Det kan röra alltifrån generella till specifika frågeställningar inom tillsyn av pågående/nedlagda verksamheter, planering, exploateringar, kommunalt huvudmannaskap och vid undersökningar som finansieras med statliga medel. Det kan även vara att arrangera eller delta i olika sammankomster och utbildningar där EBHfrågor behandlas. 7. Övergripande efterbehandlingsarbete 7.1 Regionalt program och ansökan om bidrag Länsstyrelsen ansvarar för att upprätta ett regionalt program samt en ansökan om statligt bidrag till efterbehandlingsarbetet. Detta sker i slutet av november varje år. Det regionala programmet innehåller bl a en uppföljning och lägesredovisning av de projekt som tidigare beviljats medel. I de fall projekten avslutas helt (utgår från utredningsramen) sker en slutredovisning av projektet. Det regionala programmet och ansökan om statligt bidrag kommuniceras med länets kommuner. Länets kommuner kan söka medel/lämna in förslag på objekt som ska undersökas eller åtgärdas till länsstyrelsen när som helst under året. Länsstyrelsen prioriterar sedan bland dessa objekt. För att ett förorenat område ska kunna accepteras som åtgärdsobjekt, och kunna få statliga medel, krävs att en komplett huvudstudie genomförts. Länsstyrelsen ansvarar för att objekt matas fram till åtgärd. Ansökan om bidrag för åtgärdsmedel söks för ett eller flera namngivna objekt till Naturvårdsverket. I ansökan redovisas uppgifter som visar angelägenheten av att saneringsåtgärderna vidtas samt av att statligt bidrag lämnas. Om en ansökan blir beviljad, vidarebefordras bidraget till den kommunala huvudmannen för efterbehandlingsobjektet. 7.2 Länsstyrelsens organisation Länsstyrelsen Östergötlands organisation illustreras i bilden nedan. 14

Efterbehandlingsarbetet på Länsstyrelsen utförs till största del av miljöskyddsenheten. 2007 arbetade 33 årsarbetskrafter på enheten. Inom miljöskyddsenheten finns en arbetsgrupp för efterbehandling av förorenade områden, EBH-gruppen. EBH-gruppen arbetar med inventering, undersöknings- och utredningsverksamhet för de objekt som beviljats statliga medel från Naturvårdsverket. För avslutade verksamheter där Länsstyrelsen är tillsynsmyndighet ligger ansvaret att handlägga efterbehandlingsfrågorna hos EBH-gruppen. Vidare fungerar EBH-gruppen som internt stöd vid handläggning av tillsyns- och tillståndsärenden enligt miljöbalken som rör förorenade områden för pågående verksamheter, samt i plan- och kulturmiljöfrågor (ärendena drivs alltså av respektive branschhandläggare). EBH-gruppen består för närvarande av nio personer som helt eller delvis arbetar med avhjälpande av föroreningsskador. I år har också ett samarbete inletts angående vattendirektivetsarbetet, där miljöskyddsenheten utvecklar en modell för översiktlig bedömning av risken att grundvattenförekomster påverkas av förorenade områden. Modellen kommer att ligga till grund för hela landet. Miljöskyddsenheten samarbetar också internt med övriga enheter, såsom rättsenheten (t ex ansvarsfrågor och förhandlingar), kultur- och samhällsbyggnadsenheten samt naturvårdsenheten. 7.3 Förorenade områden i fysisk planering och i samband med exploatering Det är stora miljömässiga och ekonomiska fördelar med att uppmärksamma förorenade områden tidigt i den fysiska planeringen. För att information om misstänkt förorenade områdena ska kunna användas i den kommunala planeringen förser Länsstyrelsen regelbundet kommunerna med kartmaterial i form av GIS-skikt över alla identifierade områden i MIFO-databasen. Länsstyrelsen avger också yttranden under samråd om planer. Under 2008 avser Länsstyrelsen Östergötland att genomföra ett informationsmöte om förorenade områden för kommunernas planerare. 7.4 Miljöövervakning En angelägen uppgift är att samordna den regionala miljöövervakningen med det arbete som görs beträffande förorenade områden. De förorenade områdena bidrar och har bidragit till att mark- och vattenområden är kraftigt förorenade av oorganiska och organiska ämnen trots att många av ämnen är förbjudna att använda sedan lång tid tillbaka. Inom Länsstyrelsen pågår ett fortlöpande kunskapsutbyte och samarbete mellan dem som arbetar med förorenade områden och miljöövervakning. 7.5 Samverkan och nätverk Länsstyrelsen Östergötland verkar för ett ökat utbyte/samarbete med andra länsstyrelser och deltar aktivt i de årliga länsträffarna, som är ett bra forum för diskussion och erfarenhetsutbyte mellan handläggarna i olika län. Länsstyrelsen ingår också i nätverket Gruvor i Bergslagen, som är ett värdefullt forum vid arbetet med Östergötlands gruvor. Utbyte av information sker även via Naturvårdsverkets E-postgrupp för efterbehandlingsfrågor och på miljöportalen. 15

Länsstyrelsen använder SGI och SGU som projektstöd i vissa komplexa utredningar. I andra fall har Länsstyrelsen också använt SGI och SGU:s korttidsstöd för t ex kvalitetssäkring av förfrågningsunderlag. Länsstyrelsen samverkar med Yrkes- och miljömedicinskt centrum i Linköping kring bedömning av hälsorisker vid förorenade områden. Länsstyrelsen deltar aktivt i nätverket Renare Mark Öst. Nätverket har under 2007 bland annat genomfört en temakväll om träskyddsanläggningar där Länsstyrelsen höll i en presentation, ett studiebesök på ALcontrol samt ett studiebesök på Gärstad Tekniska Verkens avfallsanläggning. 7.6 Informationsstrategi Enligt Länsstyrelsen Östergötlands informationspolicy är information en prioriterad arbetsuppgift som varje medarbetare har ansvar för. Informationen ska vara öppen, snabb, begriplig, relevant, trovärdig och offensiv. Länsstyrelsen har en välbesökt hemsida där rapporter, undersökningar och information om olika aktuella projekt inom arbetsfältet förorenade områden läggs ut kontinuerligt. Några kommuner har också egna hemsidor för efterbehandlingsprojekten. Det finns även en webbaserad karta över hittills identifierade områden på hemsidan. Här kan allmänheten se var misstänkt förorenade områden i länet finns och få information om vilken typ av verksamhet som bedrivs/bedrivits på respektive objekt. Kartan fungerar även som handläggarstöd. Eftersom inventeringen fortfarande pågår är inte kartan komplett, utan uppdateras med jämna mellanrum när nya objekt inventerats. Länsstyrelsens informationsarbete innefattar också massmediakontakter och att besvara frågor från allmänheten. Efterbehandlingsarbete och förorenade områden i länet har under året uppmärksammats ett flertal gånger i lokala medier. Tre pressmeddelanden har skickats ut, i samband med att medel beviljats för Valdemarsviken, undersökningen av vattenmiljön nedströms Bersbo blev klar samt när huvudstudien för Rimforsa trä blev klar. I Linköping (för två olika objekt) och i Gusum har under året också hållits möte med dem som bor i närheten och därmed berörs av ett specifikt förorenat område för att informera och ge de boende möjlighet att diskutera och ställa frågor. 7.7 Utbildningar och informationsträffar Länsstyrelsen har också en viktig uppgift att anordna utbildningsdagar för att vidareförmedla och sprida kunskap inom EBH-området. Under året har ett flertal utbildningar anordnats. I januari hade Länsstyrelsen ett seminarium för tekniska kontorens och miljökontorens chefer om bidragsmedel, där bland annat SGU var inbjuden som föreläsare. Totalt deltog 20 personer från alla länets 13 kommuner. Länsstyrelsen anordnade seminarium om förorenade områden och inventering enligt MIFO fas 1 i april vid två tillfällen för verksamhetsutövare. Totalt deltog 40 personer från 30 verksamheter. 16

För kommunens inspektörer har två utbildningar om MIFO fas 1 och riskklassning erbjudits av Länsstyrelsen. På utbildningen deltog 32 inspektörer från 9 kommuner. I samband med utbildningen av verksamhetsutövare och inspektörer har broschyren Är ditt område förorenat tagits fram, se bild till höger. 8. Databas över förorenade områden Länsstyrelsen ansvarar för att hålla en regional MIFO-databas, med resultat från Länsstyrelsens och kommunernas inventeringar. Basen inkluderar även inventeringar gjorda av andra aktörer, såsom försvaret och SPIMFAB, för att få en så heltäckande bild över länet som möjligt. De förorenade områdena markeras också i GIS. Länsstyrelsen ansvarar för kvalitetssäkring och uppdatering av data, kommunicering av uppgifter till berörda verksamhetsutövare och fastighetsägare, samt för att data görs tillgängliga för länets kommuner och andra intressenter, t ex via länsstyrelsens hemsida. Kommunerna ansvarar för att rapportera in ändrade förhållanden (t ex ägarbyten, undersökningar, saneringar) på sina tillsynsobjekt till länsstyrelsen. 9. Miljöriskområde Länsstyrelsen ansvarar för att vid behov utreda, upprätta och registrera miljöriskområden. Inget miljöriskområde har ännu bildats i länet. 10. Mottagnings- och behandlingskapacitet i länet I Östergötland finns två bolag, RGS 90 Sverige AB och Tekniska Verken, som har tillstånd att ta emot och behandlar förorenade massor. RGS 90 Sverige AB i Norrköping har tillstånd att årligen behandla 275 000 ton avfall (förorenade massor), varav högst 10 000 ton farligt avfall (förorenad jord och asfalt med stenkolstjära). Företaget har även tillstånd att mellanlagra 25 000 ton avfall per år, varav högst 10 000 ton farligt avfall, samt mellanlagra upp till 100 000 ton inert avfall per år. RGS 90 behandlar förorenade massor med geooxidation och geoteknik. Geooxidation och geoteknik innebär att jorden renas med svag likström. Tekniska Verken i Linköping AB har tillstånd att behandla oljeskadad jord genom biologiska processer. Under 2006 behandlades 7 229 ton jord. Den behandlade jorden används sedan som täckmassor eller anläggningsändamål inom det egna verksamhetsområdet. Tekniska Verken i Linköping AB har också ansökt om att behandla 50 000 ton förorenade massor. Ansökan omfattar termisk behandling, jordtvätt, biologisk behandling samt stabilisering och solidifiering. Ytterligare en anläggning, Tuddarps avfallsanläggning i Motala, har ansökt om behandling av 50 000 ton förorenade massor (varav högst 20 000 ton får utgöras av farligt avfall). 17

Del 2 Ansökan om medel för 2008 samt flerårsplan Länsstyrelsen ansöker om 12 870 000 kr i rambidrag för undersökning och inventering år 2007 (utöver redan beviljade medel för inventering på 1 200 000 kr för år 2008). Länsstyrelsen ansöker också om 1 600 000 kr för tillsyn inom förorenade områden. Därutöver ansöker Länsstyrelsen om medel för inventering 2008 motsvarande 750 000 kr. Bidragsbehovet sammanfattas i tabell 12.1. Därefter följer en mer utförlig beskrivning av de objekt och aktiviteter som vi söker medel för. 12. Sammanställning av ansökan för 2008 samt uppskattade kostnader 2009-2012 Fet text Fet text Normal text = Beviljade medel från Naturvårdsverket = 2008 års ansökan om medel = Uppskattad kostnad de kommande åren för inventering, för- och huvudstudier, åtgärder samt tillsyn (ingår ej i denna ansökan). Tabell 12.1 Översikt av bidragsbehovet för år 2008 och kommande år Objekt Kommun Bidragsbehov 2008 2009 2010 2011-12 Inventeringar: Inventering i länet Östergötland 1,2 Mkr Inventering i länet Östergötland 200 000 kr 750 000 kr 0,8 Mkr 1,6 Mkr Förstudier: Gustavsson & Co Skrot Boxholm 300 000 kr Mariedahls pappersbruk Åtvidaberg 500 000 kr Ydre kemiska industri Ydre 250 000 kr Objekt riskklass 1 500 000 kr Objekt riskklass 2 500 000 kr 2 Mkr 2 Mkr 18

Tabell 12.1 Fortsättning från förra sidan Objekt Kommun Bidragsbehov 2008 2009 2010 2011-12 Huvudstudier: Opphem Kinda 850 000 kr Gamla bruksområdet Valdemarsvik 2 220 000 kr Gusum samhälle Valdemarsvik 1 850 000 kr 625 000 kr Gusumsån Valdemarsvik 3 800 000 kr 1 440 000 kr Martin Ängqvists färgeri och kemtvätt Linköping 1 650 000 kr Sjöbacka såg Linköping 1 200 000 kr Såg i Bestorp Linköping 800 000 kr Finspångs centraltvätt Finspång 1,5 Mkr Ödeshögs kemiska tvätt, Väktaren Ödeshög 1,5 Mkr Objekt riskklass 1 3 Mkr 6 Mkr 6 Mkr Åtgärder: Valdemarsviken Valdemarsvik 10 Mkr 110 Mkr Träförädlingen i Mjölby Mjölby 1,8 Mkr Rimforsa Trä 7 Mkr Gälstad-Lundby 3 Mkr Hjulsbro tråddrageri och spikfabrik Linköping 0,4 Mkr Sätragruvan Finspång 5 Mkr Gusum Valdemarsvik 50-100 Mkr Övriga träskyddsanl. 1) Östergötland 15 Mkr 15 Mkr Övriga objekt 2) Östergötland 40 Mkr 40 Mkr 40 Mkr Tillsyn: Tillsynsmedel Östergötland 1 600 000 kr 1-2 Mkr 1-2 Mkr 2-4 Mkr Summering av 2008 års ansökan: Undersökningar och inventering år 2008 12 870 000 kr Inventering år 2009 750 000 kr Tillsyn 1 600 000 kr 1) Övriga träskyddsanläggningar är t.ex. Ydrefors träförädling, Televerket Björkhult, Boxholm Såg, Hyttsjö 2) Övriga objekt kan t ex vara Gasverk, Kemtvättar, Gruvor. Kostnadsuppskattningen baseras på kostnaden för ett medelobjekt. 19

12.1 Inventering Det finns ett behov av fortsatt inventering i länet. Det är prioriterat att arbetet blir klart för att få en ordentlig överblick över länets föroreningsproblem och därigenom bättre kunna prioritera mellan objekten. Det är även värdefullt för kommunerna att ha en samlad uppfattning över problemet i respektive kommun. De som arbetar med frågorna i kommunen ges bättre förutsättningar att prioritera mellan objekt som behöver undersökas och framför allt åtgärdas, där kommunerna skall bidra med pengar. I Östergötland återstår ca 800 objekt att inventera för att uppfylla kvalitetsmålen enligt branschlistan (bilagan till kvalitetsmanualen). Utav dessa bedöms ungefär en tredjedel vara pågående verksamheter som bör inventeras inom den ordinarie tillsynen. Resterande inventering utförs av länsstyrelsen och finansieras via Naturvårdsverkets rambidrag för inventering och utredningar. I förra årets ansökan gjordes uppskattningen att vi skulle kunna slutföra inventeringen under 2008. Vi har nu ett säkrare underlag för bedömning om hur mycket som finns kvar att göra och ser att det blir svårt att uppnå detta mål. Dock kommer större delen vara slutförd under 2008 under förutsättning att vi kan bibehålla nuvarande omfattning på arbetet. Därför ansöks om förstärkning av bidrag för 2008 med 200 000 kr för att kompensera för ökade lönekostnader etc. För 2009 ansöks om 750 000 kr för att slutföra länsstyrelsens inventeringsarbete samt för att hålla databasen uppdaterad. Naturvårdsverket har enligt verksprotokoll 173/06, daterad den 21 december beslutat att bevilja Länsstyrelsen i Östergötland ett bidrag på 1 200 000 kr för inventering under 2008. Utöver detta ansöker härmed länsstyrelsen om förstärkning av bidrag med 200 000 kr för år 2008 samt 750 000 kr för arbetet med inventering och uppdatering år 2009. 12.2 Förstudier 12.2.1 Gustavsson & Co Skrot Skrotverksamhet bedrevs på platsen mellan 1952 och 1984. De processer som ingått i verksamheten är demontering, bearbetning och skrotning av bl. a. motorer och transformatorer, smältning av aluminiumskrot i flamugnar, smältning av bly och zink samt gjutning av metaller. Det finns bostadsbebyggelse i direkt anslutning till den f.d. skrotverksamheten och dricksvattentäkt på ett avstånd av ca 200 m. Området ligger mycket nära Lillån som rinner vidare ut i Svartån. Svartåsystemet betraktas som ett nationellt mycket värdefullt vattendrag. Ingen provtagning har genomförts på platsen. De föroreningar som befaras är metaller, olja, PCB, PAH, klorfenoler och dioxin. Objektet Gustavsson & Co Skrot (Boxholms kommun, MIFO-nr 0560-0032) bedöms tillhöra riskklass 1 enligt MIFO-fas 1. De efterforskningar som gjorts när det gäller verksamhetsutövare på platsen visar att det sannolikt inte finns något bolag kvar som är ansvarigt att bekosta en förstudie. En förstudie beräknas kosta 300 000 kr. 20

12.3 Huvudstudier 12.3.1 Opphems såg, Kinda kommun Sågverksamhet bedrevs på platsen mellan år 1900 och 1996. Blånadsskyddsbehandling av virke utfördes från ca 1937 och fram till 1965. Under den sista tiden fanns ett doppningskar där nysågat virke doppades, men före det skedde behandling genom sprutning och strykning med blånadsskyddsmedel. Behandling ska ha skett på några olika platser inom sågverksområdet. Det finns uppgift om att medlet Dowicide ska ha använts. Dowicide bestod av pentaklorfenol och tillhör de medel som innehöll dioxiner. De undersökningar som gjordes 2004 visade på höga dioxinhalter i jorden vid den troliga platsen för doppningskaret. Dioxinhalten i ett blandprov som togs på 1 1,5 m djup innehöll 44 000 ng/kg TS (redovisad som TCDD-ekvivalenter). Halterna är så pass höga att de kan utgöra en humantoxikologisk risk. Dessutom uppmättes höga halter klorfenoler i vattnet i ett dike som rinner genom sågverksområdet. Halterna tyder på att det finns en okänd föroreningskälla på platsen. Sjösediment analyserades på klorfenoler och insekticider (under detektionsgränserna) men inte på dioxin. Sågverksområdet ligger i direkt anslutning till Långviken i sjön Ämmern. Spridningsförutsättningarna till sjön är goda. I storleksordningen 8 10 hushåll tar sitt dricksvatten i viken. För fullständig ansökan, utkast till ansvarsutredning och förstudierapport, se bilaga 5. Kostnaden för en huvudstudie beräknas till 850 000 kr. 12.3.2 Gusum bruksområde Gamla Bruksområde är det ursprungliga området där större delen av verksamheten var lokaliserad från slutet av 1800-talet fram till 1960-talet (bland annat tillverkning av blixtlås och vira, smältverk och rörverk). Ett flertal ytbehandlingsprocesser nyttjades inom det gamla bruksområdet t ex förtenning, förkromning, kadmiering och försilvring. Cyanidbad användes frekvent och PCB haltig olja förekom i transformatorer på området. Idag finns ingen verksamhet på den delen som berörs av denna ansökan. Hittills utförda miljöundersökningar visar att både mark och byggnader är förorenade som en följd av den historiska verksamheten. Byggnadsmaterial innehåller förhöjda halter av bland annat metaller, cyanid och PCB i betong. Mark och grundvatten är företrädesvis förorenat med metaller (koppar, bly och zink). Förhöjda metallhalter har påvisats i marken t ex i anslutning till Gusumsån samt under byggnader. Förutsättningarna för spridning till ån bedöms som goda. En betydande spridningsväg från gamla bruket kan även vara genom ras och erosion av markföroreningar. Bruksområdet misstänks vara en källterm som sprider föroreningar till Gusumsån. Fabriksbyggnaderna utsätts för ett pågående förfall. Detta innebär en hälsofara för människor som vistas inom och invid byggnaderna. Risken för ras-, fall- och klämskador är uppenbar. I takt med förfallet blottläggs och exponeras nya kontaminerade ytor för människor och djur. Byggnaderna ligger delvis i direkt anslutning till Gusumsån och kan i sitt nuvarande skick riskera att rasa rakt ned i ån. För eller senare kommer detta ske om inget görs. Mot bakgrund av ovanstående riskbild samt att förorening konstaterats under byggnaderna som sannolikt bidrar till läckage till Gusumsån så finns det motiv för att en rivning bör utföras. En rivning ligger dessutom i linje med kommunens framtidsplaner 21

för området, Vision Gusum, vilken i korta drag innebär att det gamla bruksområdet ska göras om till park- och naturmark. Bild 12.1. Bild över fabriksbyggnaden vid gamla bruksområdet. Föroreningarna finns även under byggnaderna Behovet av rivning motiverar också att utredningarna av byggnaderna drivs separat och genomförs på kortare tid (jämfört med marken). För att byggnaderna ska kunna utredas i snabbare så kommer dessa att utredas i ett sammanhängande block och upphandlas separat. Delprojekt mark och grundvatten samordnas så långt det är möjligt med delprojekt Gusumsån och delprojekt Gusums samhälle. Målsättningen är att huvudstudien för byggnaderna färdigställs under 2008 och för mark och grundvatten planeras huvudstudien färdigställas i slutet av 2009. För fullständig ansökan, ansvarsbedömning och undersökningsrapporter se bilaga 6. Kostnaden för en huvudstudie beräknas till 2 220 000 kr. 12.3.3 Gusum samhälle I Gusums samhälle utgörs föroreningarna främst av markföroreningar som härrör från äldre utsläpp av orenade rökgaser. Fram till 1966 smältes metallen inne i centrala Gusums samhälle och därefter flyttades smältverket till Gräsdalen. Stoftrening kom aldrig till stånd vid smältverken inne på gamla bruksområdet och vid Gräsdalenanläggningen installerades rening av ugnsgaserna från smältverket i början på 1980-talet. Uppskattningsvis har minst 10 000 ton stoft från smältverken gått ut i samhället från det att verksamhetens startade. Hittills utförda utredningar visar att det finns betydande mängder föroreningar, i höga koncentrationer, upplagrade i marken kring de båda bruksområdena främst i form av bly, zink och koppar. Höga halter påträffas såväl i Gusums samhälle som i omkringliggande landsbygd (jord- och skogsmark). På bergshällarna mittemot Gräsdalen 22

och i närheten av gamla bruket är de ekologiska processerna i marken kraftigt störda vilket har till följd att förna och kvistar inte bryts ner. På vissa delar finns ingen vegetation och kvistar och förna är svartfärgat. Laktest på förorenad jord 50 meter från utsläppskällan visar att koppar och zink överskrider vad som får läggas på en deponi utan täckning, dvs. en deponi för inert avfall. I trädgårdar och skogsmark i och omkring Gusums samhälle har förhöjda halter av tungmetaller påträffats i grönsaker, bär och svamp. Genomförd miljömedicinsk riskbedömning i Gusum av yrkes- och miljömedicin visar att befolkningen i Gusum idag utsätts för en förhöjd belastning av tungmetaller (Pb, Zn, Cu) och organiska miljögifter (PCB). Miljömedicin skriver bl.a. i sin rapport, YMC, 2007, att riskgrupper särskilt bör undvika att regelbundet konsumera bär och svamp från påverkade områden i Gusum. Det är angeläget att klarlägga behovet av riskreduktion, tänkbara åtgärdslösningar och kostnaden för dessa. Detta behövs för att ett välgrundat beslut om kostnadseffektiva åtgärder med rätt ambitionsnivå skall kunna väljas. Det bedöms angeläget att kommunen får en möjlighet till att påverka den framtida livskvaliten för de boende i Gusums samhälle liksom samhällets framtida utveckling. I syfte att hitta kostnadseffektiva och realistiska åtgärder för att reducera belastning på miljön och människor i Gusum så fokuseras arbetet till de värst drabbade områdena där den största exponeringen kan förväntas. Förslag till övergripande åtgärdsmål som berör boendes livskvalite och hälsa samt den lokala miljön har tagits fram. Om föreslagna mål skall uppnås krävs att avhjälpande åtgärder vidtas. Ett steg på vägen är att färdigställa huvudstudien. Därför söks nu medel till slutlig huvudstudie etapp 2 som föreslås delas upp i tre block. Efter varje block tas beslut om fortsättning och inriktning på kommande undersökningar. Denna ansökan omfattar block 1 och 2. Målsättningen är att hela huvudstudien skall färdigställas under 2009. För fullständig ansökan, ansvarsbedömning och undersökningsrapporter se bilaga 7. Kostnaden för en huvudstudie (block 1 och 2) beräknas till 1 850 000 kr. 12.3.4 Gusumsån Gusumån är hårt belastad av föroreningar. Allt industriavloppsvatten från gamla bruksområdet, d.v.s. även dumpade bad från ytbehandling, polering och betning, gick obehandlat ut i Gusumsån från slutet av 1800-talet fram till slutet av 1970-talet. Även vid Gräsdalenanläggningen, dit smältverket flyttade i mitten av 1960-talet, gick otillräckligt renat industriavloppsvatten ut till Gusumsån fram till början av 1980-talet. I början av 1970-talet skedde ett större utsläpp till Gusumsån av PCB haltig olja. De mest förorenade sedimenten muddrades och massorna placerades i den s.k. PCB deponin vid Gräsdalen i direkt anslutning till Gusumån. Nedströms deponin har sedimenten i ån alltsedan dess konstaterats innehålla höga till mycket höga halter PCB. Undersökningsresultat från 2007 visar att sedimenten i Gusumsån och Byngaren har klart förhöjda halter av framförallt koppar och zink, men även krom, kvicksilver, tenn, bly och PCB (både PCB7 och dioxinlika). Abborre och gädda i Gusumsån och Byngaren innehåller i storleksordningen 7-13 gånger högre PCB koncentrationer än normalt. Mot bakgrund av detta bör främst riskgrupper undvika att konsumera fisk från Gusumsån och Byngaren. Detsamma gäller för kräftorna vars halter av både PCB och koppar i kräftsmöret ökar från Gräsdalen till Byngaren, såvida inte kräftsmöret undviks eller att hela kräftan konsumeras få gånger 23

per år. Det är oklart om koppar och PCB kan samverka med varandra och orsaka toxisk effekt på människa. Förslag till övergripande åtgärdsmål som berör boendes livskvalite och hälsa samt den lokala miljön har tagits fram. Om föreslagna mål skall uppnås krävs att avhjälpande åtgärder vidtas. Ett steg på vägen är att färdigställa huvudstudien. Därför söks nu medel till slutlig huvudstudie etapp 2, som föreslås delas upp i tre block. Efter varje block tas beslut om fortsättning och inriktning på kommande undersökningar. Denna ansökan omfattar block 1 och 2. Målsättningen är att hela huvudstudien skall färdigställas under 2009. För fullständig ansökan, ansvarsbedömning och undersökningsrapporter se bilaga 8. Kostnaden för en huvudstudie (block 1 och 2) beräknas till 3 800 000 kr. 12.3.5 Martin Ängqvists Färgeri och Kemiska tvättanstalt Martin Ängqvist Färgeri och Kemiska Tvättanstalt var verksamt från 1906 till 1977 då verksamheten lades ned och byggnaderna revs. Tvätten var en av de större i Linköping med 30 st anställda 1960. Varnolen, tetrakloreten och trikloreten nyttjades inom kemtvättsverksamheten. Förstudien, som utförts under året, visar på att området är förorenat av framför allt klorerade alifater, se bilaga 12G. I grundvattnet förekommer mycket höga halter av tetrakloreten, trikloreten och vinylklorid, men även lätta alifatiska kolväten och BTEX främst xylener. Fri fas av föroreningarna kan ej uteslutas. Halterna av dikloreten och vinylklorid överskrider Livsmedelsverkets drickvattenkriterier mer än 1 000 ggr. Bild 12.2 Ovanför radhusen till höger har kemtvätten och färgeriet legat. Stångån syns till vänster Området är ett populärt rekreationsområde och omges av bostäder. Dessutom ligger det i anslutning till Stångån (se bild 12.2). I dagsläget är föroreningarnas utbredning och omfattning okänd. Fördjupade undersökningar behövs för att kunna göra en riskbedömning av objektet. Målsättningen är att huvudstudien skall vara färdig under 2008. För fullständig ansökan se bilaga 9. 24

Kostnaden för en huvudstudie beräknas till 1 650 000 kr. 12.3.6 Sjöbacka såg Mellan 1907 och 1957 bedrevs sågverksamhet på ett kilformat landområden mellan Norrbysjön och Göta Kanal. Åtminstone under de sista fem åren som verksamheten var igång, troligen längre tid, behandlades virket med blånadsskyddsmedel under vissa tider av året. Det sågade virket passerade en sprutanordning med medel, inne i såghuset, innan det gick ut till brädgården. Kemikaliespill och dropp från det behandlade virket förekom sannolikt på platsen. De undersökningar som gjordes under hösten 2007 visar på en mycket hög dioxinhalt i ett sedimentprov som togs i Norrbysjön, nära stranden invid det f. d. sågverket. Halten låg på 620 ng/kg TS (redovisad som TEQ-toxiska ekvivalenter). Halten kan jämföras med riktvärdet för MKM i jord som ligger på 250 ng/kg TS och holländska riktvärdet för sediment i sjöar som ligger på 210 ng/kg TS. Ett jordprov som togs på platsen där virket beräknades ha kommit ut från såghuset innehöll 39 ng/kg TS. Norrbysjön och sågverksområdet ligger inom inre skyddsområde för Linköpings ytvattentäkt. Eftersom endast ett fåtal prover har analyserats från området är bedömningen att platsen bör efterbehandlas mycket osäker. Huvudstudien kommer därför att utföras i två steg för att säkerställa att undersökningarna kan avbrytas om resultaten visar att projektet inte längre kan anses vara prioriterat. Steg 1 omfattar både provtagning i sediment, grundvatten och ytlig markprovtagning vid sågverket. För fullständig ansökan, se bilaga 10. Kostnaden för huvudstudie (steg 1 och 2) beräknas till 1 200 000 kr. 12.3.7 Bestorp Sågverksamheten vid Bestorps såg startade redan 1903, men det såghus som fortfarande finns kvar idag byggdes i början av 40-talet. På sågområdet har det förutom såg även funnits en tjärfabrik och ett 15-tal kolmilor. Från 1945 och fram till 1958, när sågen lades ner, behandlades virket med blånadsskyddsmedel. Det skedde med sprinklers där det sågade virket kom ut ur såghuset. Den förstudie som genomförts under hösten 2007 har syftat till att översiktligt kartlägga nivå och utbredning av föroreningar från både blånadsskyddsbehandlingen, tjärfabriken och kolmilningen. Resultaten visar inte på några alarmerande halter från tjärfabriken eller kolmilningen. Däremot har en mycket hög halt av dioxin (4500 ng/kg TEQ) och klorfenoler (37 mg/kg TS) påträffats i marken där virket kom ut ur såghuset. Det har även uppmätts dioxin i grundvattnet en bit från de högsta halterna vilket indikerar att det sker en spridning. Spridningsförutsättningarna bedöms som stora då området ligger i direkt anslutning till en sjö med högt skyddsvärde. Idag finns båtklubben på området och det f d såghuset används idag av båtklubben för vinterförvaring. Känsligheten bedöms som stor eftersom området dels ligger nära bostäder och att det finns bollplan på området samtidigt som barnfamiljer regelbundet vistas på området i samband med besök i småbåtshamnen. Med hänsyn till de höga föroreningshalterna ytligt inom området, och de exponeringsrisker som finns samt att det verkar pågå en spridning med grundvattnet bedöms en åtgärd vara nödvändig. Detaljerade undersökningar behövs för att i detalj avgränsa föroreningarnas utbredning i djup- och planled. Dessutom behöver sedimenten undersökas med avseende på klorfenoler och dioxin. Det konstaterades i 25