Regeringskansliet Miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet Åtgärder för effektiv energianvändning inom 2002 års energipolitiska program Utvärdering avseende åren 2003 2005 M/2005/5357/E Februari 2006 Carl Bro Energi Carl Bro AB Besöksadress Carl Gustafs väg 4 E-post ronny.nilsson@carlbro.se 205 09 Malmö Org nr 556563-7237 Direkttfn 040-25 59 72 Styrelsens säte Stockholm Fax 040-30 59 16 www.carlbro.se
Rapporten upprättad av Carl Bro AB / Energi 2006-02-15 Ronny Nilsson Jessica Henryson Tove Sandberg Emma Schultz Carl Bro ABs uppdragsbeteckning: RKUTV02
i Sammanfattning Enligt 2002 års energipolitiska program, som formuleras i propositionen Samverkan för en trygg, effektiv och miljövänlig energiförsörjning (prop 2001/02:143), ska effektiv energianvändning stimuleras genom insatser för information och utbildning, kommunal energirådgivning samt teknikupphandling och marknadsintroduktion av energieffektiv teknik. Syftet med insatserna är att stimulera användningen av energieffektiv teknik och att främja introduktionen av ny energieffektiv teknik. Detta ska göras huvudsakligen genom information och kunskapsspridning, i samverkan mellan kommunal, regional och central nivå, samt genom att stimulera till miljöanpassad produktutveckling. Insatserna avses primärt leda till att information och verktyg tas fram för att - identifiera möjligheter till en effektivare energianvändning i industrin, - identifiera möjligheter till en effektivare energianvändning i bebyggelsen, - ställa krav på effektiv energianvändning vid upphandling i den offentliga sektorn. Utvärderingen av insatserna för effektiv energianvändning inom 2002 års energipolitiska program har gjorts i syfte att bedöma hur väl de har uppfyllt de mål som finns formulerade i energipropositionen och de mål som ställts upp i regleringsbrev för dessa insatser. Målen är inriktade på att öka kunskaper och stimulera intresset för energieffektivisering och på att stimulera utveckling samt öka och påskynda marknadsintroduktion av energieffektiv teknik. Formuleringen av målen och åtgärdernas karaktär innebär att utvärderingen i huvudsak är en kvalitativ bedömning av åtgärdernas måluppfyllelse. Information och utbildning Skrifter, broschyrer, rapporter m m om energieffektivisering trycks och laddas ner från Energimyndighetens webbplats i relativt stor omfattning. Materialet kan således antas ha bidragit till att öka kunskapen om energieffektivisering. I vilken mån det bidrar till att effektiviseringsåtgärder faktiskt genomförs är dock svårare att dra några slutsatser kring, även om den ökade kunskapen är en viktig förutsättning för att åtgärder ska realiseras. Webbplatsen är välbesökt och bedöms vara en viktig informationskanal för energifrågor. De utvärderingar av webbplatsen som hittills genomförts ger dock inga tydliga svar på vem som söker information, hur informationen används och i vilken utsträckning den påverkar energibeteendet. Utvecklingen av sidorna Energikonsument på Energimyndighetens webbplats bedöms vara ett bra exempel på ett arbete i rätt riktning. För att nå de som själv inte aktivt söker information bedöms media vara en kostnadseffektiv informationskanal. Utvärderingen visar att media som kanal för att sprida kunskap om och inspiration till energieffektivisering endast utnyttjas i begränsad omfattning. Kommunal energirådgivning samt regional och lokal samordning Den kommunala energirådgivningens främsta uppgift är att ge oberoende råd till konsumenter i energifrågor. Samspelet mellan Energimyndigheten, de regionala energikontoren och de kommunala energirådgivarna bedöms vara av stor betydelse för fullgörandet av energipropositionens intentioner. Den uppföljning som genomförts ger inte tilläckligt underlag för att kunna bedöma om insatserna har givit ökad kunskap eller ändrat energibeteende hos slutförbrukare. Av de uppföljningar som gjorts kan slutsatser dras avseende hur många som känner till den kommunala energirådgivningen och hur allmänheten går tillväga för att inhämta råd inför investeringar i energikrävande utrustningar och apparater. Uppföljningarna visar att fler och fler känner till den kommunala energirådgivningen och vet att de kan använda rådgivningen för att få vägledning i energifrågor. De insatser som har gjorts för kompetensutveckling av energirådgivare bedöms ha en inriktning som följer intentionerna i den energipolitiska propositionen. Bland annat genom det
årliga arrangemanget Kraftsamling har de inblandande parterna, energirådgivarna, energikontoren och Energimyndigheten, stärkt sin position som grupp med ett gemensamt mål samtidigt som arrangemanget bidragit till eftersträvad kompetensutveckling. Genom 2002 års energipolitiska program finns idag energirådgivning i alla Sveriges kommuner. Det kan inte entydigt konstateras om expansionen enbart beror på att bidragsnivån höjts. Även andra aspekter kan medverka, exempelvis den nya regionala nivå som införs genom de regionala energikontorens medverkan vilket gjort att den kommunala energirådgivningen höjts från den företrädesvis solitära verksamhet det var tidigare. Den kommunala energirådgivningen har utvecklats på ett positivt sätt. Till den positiva utvecklingen bidrar otvivelaktigt de insatser som har genomförts för att höja energirådgivarnas kompetens och för att öka erfarenhetsutbytet. Det som kan vara avgörande för hur framgångsrika dessa initiativ blir är emellertid fortfarande i stor utsträckning avhängigt av respektive energirådgivares förutsättningar i den enskilda kommunen. Teknikupphandling och marknadsintroduktion i samverkan Teknikupphandling är en process som omfattar ett antal arbetssteg där ett flertal olika aktörer medverkar i syfte att underlätta en marknadsomställning och för att sprida ny effektiv teknik. I det energipolitiska programmet framhålls betydelsen av teknikupphandling som inledning till marknadsintroduktion och spridning av energieffektiv teknik. Pågående teknikupphandlingar bedrivs främst i samarbete med beställarnätverk som representerar en ansenlig del av den marknad som teknikupphandlingarna riktar sig mot. Beställarnätverk är sannolikt ett effektivt sätt att förvalta genomförda teknikupphandlingar och framtagna kravspecifikationer. Dessutom har de en tydlig möjlighet att ta initiativ till nya projekt som rör ny energieffektiv teknik. Generellt gäller att teknikupphandlingsprojekt är svåra att utvärdera. Det bedöms därför finnas ett tydligt behov av förbättrade metoder för uppföljning och utvärdering av teknikupphandlingar. Den nu gällande förordningen ger utrymme till vida tolkningar av begreppet marknadsintroduktion och inom området bedrivs projekt med inriktning mot såväl effektiv energianvändning i industrin som i bebyggelsen liksom i syfte att testa nya former för energieffektiv upphandling, energitjänster m m. Effektivare energianvändning i industrin Programmet för energieffektivisering i industrin (PFE) som vänder sig till energiintensiv industri ligger utanför ramen för utvärderingen men den metodik som utvecklats för och används inom PFE kan i stor utsträckning tillämpas även vid mindre företag. Flera av Energimyndighetens informationsinsatser genomförs i syfte att sprida arbetssättet till branscher som främst omfattar små och medelstora företag. I energipropositionen framhålls att den kommunala energirådgivningen bör breddas och även omfatta insatser för information till mindre företag och industrier. Uppföljningar av den kommunala energirådgivningen ger inte underlag för att bedöma i vilken mån en sådan breddning av verksamheten skett. Det kan emellertid konstateras att insatser har genomförts för att stimulera energirådgivarna till kontakter med mindre industriföretag i större omfattning än tidigare. Energimyndighetens projekt för förbättrad energieffektivitet i industrin inom ramen för programmet har i de flesta fall en inriktning på samarbete med branschorganisationer och branschinstitut i nätverk för att öka kontaktytan mot företagen och för att få större spridning av de insatser som genomförs. Det är viktigt att dessa initiativ ges förutsättningar att leda till långsiktiga projekt i syfte att uppnå bestående resultat.
Effektivare energianvändning i bebyggelsen Energifrågor inom bebyggelsesektorn kan förutses få betydligt ökad uppmärksamhet, främst till följd av införandet av direktivet om byggnaders energiprestanda men även till följd av direktivet om energitjänster och effektiv slutanvändning av energi. Ett framgångsrikt införande av direktiven i Sverige innebär att nya och mer styrande krav på energieffektiviseringsåtgärder, som leder till energibesparingar i bostäder och lokaler, kommer att implementeras. Det är viktigt att introduktionen av de nya bestämmelserna sker på ett sätt som upplevs som förankrat och tillförlitligt av fastighetsägarna och allmänheten samt att introduktionen stöds av informations- och utbildningsinsatser. Energimyndigheten bör därför ha en stor beredskap för att hantera de frågeställningar som kan förväntas komma från fastighetsägare. Myndighetens arbete inom området gentemot de målgrupper som berörs av direktivet, bedöms kunna fokusera mindre på att öka intresset för energieffektivisering och mer på insatser som stödjer fastighetsägarna i arbetet att leva upp till kraven. Till följd av införandet av direktivet om energitjänster och effektiv slutanvändning av energi bedöms det vara viktigt att informations- och utbildningsinsatser kommer till stånd för att sprida kunskap kring möjligheterna att handla upp energitjänster och att metoder för energitjänstupphandling blir kända. Det bedöms även vara viktigt att tydliggöra villkor och förutsättningar för de olika energitjänster som marknaden kommer att erbjuda för att undvika att fastighetsägare gör misstag och införandet av direktivet misskrediteras. Utvärderingen har visat att de insatser som genomförts med inriktning mot effektiv energianvändning i bebyggelsen, i stort har utförts på ett sätt som väl uppfyller energipropositionens intentioner. Projekten avseende förbättrad statistik för energianvändning i bebyggelsen bedöms vara särskilt viktiga då de syftar till att skapa en stabilare grund för utformning och uppföljning av framtida åtgärder. Grundläggande i arbetet med att åstadkomma effektivare energianvändning i bebyggelsen är att det finns en tydlig och gemensam definition av vad som avses med energieffektivitet. Eftersom olika uppvärmningsformer innebär olika stor användning av primärenergi och olika miljöeffekter, måste även vilken uppvärmningsform som används beaktas. För de fortsatta insatserna för effektiv energianvändning inom 2002 års energipolitiska program har frågan främst relevans när det gäller tydlighet om vilka signaler som ges kring olika uppvärmningsalternativ och i vilken utsträckning som man genom insatserna fokuserar på effektivisering av olika energislag. Krav på effektiv energianvändning vid offentlig upphandling I energipropositionen anges att krav bör ställas på energieffektivitet vid offentlig upphandling och att insatser bör göras för att stärka offentliga beställares kompetens avseende upphandling med beaktande av energieffektivitet. Ett arbete för att ta fram krav på och utveckla verktyg för energieffektiv upphandling som bygger på det s k EKU-verktyget har genomförts liksom informationsspridning om verktyget. I vilken mån insatserna har resulterat i att målet om ökade kunskaper om och stimulans av intresset för ekonomiskt och miljömässigt motiverad energieffektivisering har nåtts bland offentliga inköpare är emellertid oklart. Flera omständigheter tyder på att energieffektiv upphandling ännu inte prioriteras inom offentlig upphandling och att genomförda och pågående insatser inte har lyckats öka intresset i önskvärd omfattning. För att potentialen för energieffektivisering ska komma till utnyttjande bör sannolikt insatserna på detta område vara mer styrande. Dock bör effekterna av nya EG-direktiv på området, främst direktiven som berör offentlig upphandling och direktivet om energitjänster och effektiv slutanvändning av energi, men även direktivet om krav på ekodesign, beaktas vid utformningen av dessa styrmedel.
Innehållsförteckning 1 INLEDNING...1 1.1 Bakgrund...1 1.2 Syfte och avgränsningar...1 1.3 2002 års energipolitiska program...2 1.4 Uppföljning och utvärdering...4 1.5 Utvärderingens disposition...4 2 ORIENTERING OCH OMVÄRLD...7 2.1 Organisation för genomförande av programmet...7 2.2 Energianvändning och energipriser...7 2.3 Andra aktiviteter på central nivå med påverkan på effektiv energianvändning...10 2.3.1 Stöd och program...10 2.3.2 EG-direktiv...11 3 ANSLAG...13 4 INSATSER FÖR INFORMATION, UTBILDNING, PROVNING M M...15 4.1 Omfattning...15 4.2 Målsättning...15 4.3 Anslag...15 4.4 Information, utbildning m m...16 4.4.1 Anslag och använda medel...16 4.4.2 Uppföljning av genomförda insatser...17 4.4.3 Analys...35 4.4.4 Energikrav vid upphandling i den offentliga sektorn...38 4.5 Provning, märkning och certifiering av energikrävande utrustning...40 4.5.1 Målsättning...41 4.5.2 Insatser...41 4.5.3 Uppföljning...42 4.5.4 Effekter...43 4.5.5 Analys...44 4.5.6 Energimyndighetens övertagande av verksamhet från Konsumentverket...45 5 INSATSER FÖR LOKALA OCH REGIONALA INITIATIV...47 5.1 Omfattning...47 5.2 Målsättning...47 5.3 Anslag...47 5.4 Bidrag...48 5.4.1 Bidrag till kommunal energirådgivning...48 5.4.2 Bidrag till regionala energikontor...48
5.5 Uppföljning av genomförda insatser...49 5.5.1 Kommunal energirådgivning...49 5.5.2 Regional och lokal samordning...54 5.6 Effekter...56 5.7 Analys...57 6 INSATSER FÖR TEKNIKUPPHANDLING OCH MARKNADSINTRODUKTION...61 6.1 Förutsättningar...61 6.2 Målsättning...61 6.3 Anslag...62 6.4 Bidrag...62 6.5 Använda medel...63 6.6 Teknikupphandling...64 6.6.1 Projekt beviljade före 2003...65 6.6.2 Projekt beviljade under programperioden...67 6.6.3 Nätverk...68 6.6.4 Analys...70 6.7 Övriga projekt inom området Teknikupphandling och marknadsintroduktion...72 6.7.1 Externa projekt...72 6.7.2 Interna projekt - konsultuppdrag...77 6.7.3 Analys...77 7 ANTAGNA OCH KOMMANDE EG-DIREKTIV...79 7.1 Direktivet om byggnaders energiprestanda...79 7.1.1 Boverkets förberedelser avseende direktivet om byggnaders energiprestanda...80 7.1.2 Analys...82 7.2 Förslag till direktiv om energitjänster och effektiv slutanvändning av energi...83 7.2.1 Analys...84 7.3 Direktivet om ram för krav på ekodesign för energianvändande produkter...85 7.3.1 Analys...86 8 SAMMANFATTANDE ANALYS OCH SLUTSATSER...87 8.1 Övergripande slutsatser...87 8.2 Effektivare energianvändning i industrin...88 8.3 Effektivare energianvändning i bebyggelsen...89 8.4 Provning, märkning och certifiering av energikrävande utrustning...90 8.5 Krav på effektiv energianvändning vid upphandling i den offentliga sektorn...91 REFERENSER KONTAKTADE PERSONER
1 1 Inledning 1.1 Bakgrund 2002 års energipolitiska program formuleras i propositionen Samverkan för en trygg, effektiv och miljövänlig energiförsörjning (prop 2001/02:143). Det energipolitiska programmet omfattar åtgärder för att utveckla effektiva energimarknader, främja användningen av förnybara energikällor och en effektiv energianvändning. Programmet omfattar även insatser för en förbättrad uppföljning av de energipolitiska målen och en strategi för minskad klimatpåverkan från energisektorn. Utgångspunkten för propositionen är att de energipolitiska riktlinjerna i 1997 års uppgörelse mellan socialdemokraterna, vänsterpartiet och centerpartiet ligger fast. 2002 års program innebär en ny och mer långsiktig inriktning för såväl främjande av förnybar elproduktion som en effektivare energianvändning. I propositionen tillkännages regeringens avsikt att söka nå en överenskommelse med industrin om en långsiktigt hållbar politik för den fortsatta kärnkraftsavvecklingen. En effektivare energianvändning ska stimuleras genom insatser för information och utbildning, kommunal energirådgivning samt teknikupphandling och marknadsintroduktion av energieffektiv teknik. De statliga insatserna får härigenom en tydlig inriktning på metodutveckling, rådgivning och information. Utvärderingen av insatserna för effektiv energianvändning inom 2002 års energipolitiska program har utförts av en arbetsgrupp inom Carl Bro AB på uppdrag av Miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet under tiden 1 december 2005 15 februari 2006. 1.2 Syfte och avgränsningar Utvärderingens syfte är att visa hur väl de åtgärder för effektivare energianvändning som beslutades inom ramen för 2002 års energipolitiska program har uppfyllt de mål som finns formulerade i energipropositionen 1. I propositionen bedömde regeringen att ett effektivt utnyttjande av resurser, inklusive energi, utgör grunden för ekonomisk tillväxt och är nödvändigt för en hållbar utveckling. Det anges i propositionen att de statliga insatserna bör inriktas på att stödja den effektivisering som sker spontant i samhället och som en följd av olika styrmedel samt vara anpassade till marknadens mekanismer. Syftet med insatserna är att stimulera användningen av energieffektiv teknik och främja introduktionen av ny energieffektiv teknik. Detta ska göras huvudsakligen genom information och kunskapsspridning, i samverkan mellan kommunal, regional och central nivå, samt genom att stimulera till miljöanpassad produktutveckling. Insatserna ska även bidra till de av riksdagen antagna miljökvalitetsmålen. Utvärderingen ska redovisa en bedömning av i vilken utsträckning som dessa målsättningar har uppfyllts. Redovisningen är, på grund av åtgärdernas utformning, i stor utsträckning en kvalitativ bedömning. Tillgänglig och relevant statistik redovisas där så är möjligt. Ytterligare mål och effektmått för åtgärderna har ställts upp i regleringsbrev och resultaten av åtgärderna bedöms även i relation till dessa mål. Utvärderingen har dessutom som syfte att kunna användas som underlag för eventuella förändringar för den resterande delen av den femåriga programperioden och inför beslut om en ny programperiod. 1 Regeringens proposition 2001/02:143 (2002)
2 I analysen inför en ny programperiod ingår också att ta ställning till i vilken utsträckning som under senare år antagna EG-direktiv på det område som omfattas av utvärderingen ställer krav på förändringar, liksom direktiv som ännu inte är antagna men som befinner sig nära beslut. De direktiv som främst är relevanta att beakta i detta sammanhang är direktivet om byggnaders energiprestanda (2002/91/EG 2 ), förslaget till direktiv om energitjänster och effektiv slutanvändning av energi (KOM (2003) 739 Slutlig 3 ) och direktivet om upprättande av en ram för att fastställa krav på ekodesign för energianvändande produkter (2005/32/EG 4 ). 1.3 2002 års energipolitiska program Riksdagen beslutade i juni 1997 om ett program för omställning av det svenska energisystemet 5. Som grund för riksdagens beslut låg en överenskommelse mellan socialdemokraterna, centern och vänsterpartiet. Energiöverenskommelsen 1997 anger att den svenska energipolitikens mål är att på kort och lång sikt trygga tillgången på el och annan energi på med omvärlden konkurrenskraftiga villkor. Energiförsörjningen skall tryggas genom ett energisystem som bygger på varaktiga, helst inhemska och förnybara, energikällor samt genom en effektiv energianvändning. En utgångspunkt i energiöverenskommelsen var att de två kärnkraftsreaktorerna i Barsebäck skulle ställas av. Barsebäck 1 stängdes den 30 november 1999 och Barsebäck 2 stängdes den 30 juni 2005 efter förhandlingar mellan staten och kärnkraftverkets ägare. 1997 års energipolitiska program bestod av två delar. Huvudinriktningen var en satsning på forskning, utveckling och demonstration av ny energiteknik som löpte över en period på sju år fram till och med år 2004. Den andra delen av det energipolitiska programmet utgjordes av åtgärder för att på kort sikt, under en femårsperiod fram till och med år 2002, stimulera användning av förnybara energislag och effektiv energianvändning. 2002 års energipolitiska program tar i princip vid där den kortsiktiga delen av 1997 års program slutar genom en fortsatt stimulans av förnybar elproduktion, främst genom det kvotbaserade elcertifikatsystemet som infördes i maj 2003, och av effektiv energianvändning genom satsningar på information och utbildning, kommunal energirådgivning samt på teknikupphandling och marknadsintroduktion av energieffektiv teknik. Åtgärderna för att stödja effektiv energianvändning innefattar enligt propositionen följande delar: - Information, utbildning, provning m m Information och verktyg för att identifiera möjligheter till en effektivare energianvändning i industrin Krav på effektiv energianvändning vid upphandling i den offentliga sektorn Information och verktyg för att identifiera möjligheter till en effektivare energianvändning i bebyggelse Provning, märkning och certifiering av energikrävande utrustning - Lokala och regionala initiativ Kommunal energirådgivning Regional och lokal samordning - Teknikupphandling och marknadsintroduktion i samverkan 2 2002/91/EG 3 KOM(2003) 739 slutlig 4 2005/32/EG 5 Regeringens proposition 1996/97:84 (1997)
3 Det totalt beräknade resursbehovet för dessa åtgärder är 1000 miljoner kronor under en femårsperiod 2003 2007. Resursbehovets fördelning på områdena enligt ovan sammanfattas i tabell 1.1. Statens energimyndighet är sektorsansvarig myndighet och har ansvaret att verkställa huvuddelen av åtgärderna i det energipolitiska programmet och att samordna arbetet med andra myndigheter. Tabell 1.1 Delområde Beräknat resursbehov för åtgärder för effektivare energianvändning Beräknat resursbehov (Mkr) Information, utbildning, provning m m 135 Lokala och regionala initiativ 540 Teknikupphandling och marknadsintroduktion i 325 samverkan Summa 1 000 Det konstateras i propositionen att det övergripande målet för energieffektivisering är att, med bibehållen välfärd, utnyttja resurser så effektivt som möjligt. En effektiv energianvändning kan bidra till att dämpa ett framtida ökande energibehov och därmed innebära att investeringar i utbyggnad av produktionskapacitet skjuts på framtiden eller uteblir helt. På så sätt bidrar en effektiv energianvändning till en lägre miljöpåverkan från energiomvandling i framtiden. Propositionen innehåller inte några kvantativa mål för de åtgärder som föreslås för att främja effektiv energianvändning. Detta är en följd av åtgärdernas utformning då dessa i stor utsträckning är inriktade mot ökad kunskap och beteendeförändringar. Det är då både svårt att mäta resultatet och svårt att särskilja effekterna av åtgärderna från yttre faktorer som påverkar resultatet. De målsättningar som nämns i propositionen är således främst av kvalitativ natur. Åtgärderna för att främja en effektiv energianvändning ska även bidra till de av riksdagen antagna miljökvalitetsmålen. I regleringsbrevet för Statens energimyndighet 2003 6 formuleras följande mål för åtgärder för effektivare energianvändning: Målet är att öka kunskaperna om och stimulera intresset för ekonomiskt och miljömässigt motiverad energieffektivisering hos specifika användargrupper och allmänheten. För teknikupphandling är målet i regleringsbrevet formulerat som: Målet är att genom teknikupphandlingar stimulera utveckling och öka marknadsintroduktion av energieffektiv teknik. Dessa mål står fast även i regleringsbreven för 2004 respektive 2005 7. I regleringsbrevet för 2004 kompletteras målet för teknikupphandling och marknadsintroduktion i samverkan med följande formulering: Målet är att påskynda marknadsintroduktion av ny och befintlig energieffektiv teknik. För uppföljning av åtgärderna som underlag för värdering av åtgärdernas bidrag till måluppfyllelsen anges återrapporteringskrav och specifika uppdrag i regleringsbreven. 6 Regleringsbrev för budgetåret 2003 avseende Statens energimyndighet 7 Regleringsbrev för budgetåret 2004 samt 2005 avseende Statens energimyndighet
4 1.4 Uppföljning och utvärdering Det är oftast en förutsättning för att kunna genomföra en utvärdering att man har tillgång till data som samlats in vid uppföljning. Vid en uppföljning är man huvudsakligen intresserad av att beskriva vad som görs i form av prestationer eller mer specifikt, hur t ex energianvändningen utvecklas över tiden om nu syftet är att reducera energianvändningen. Syftet med uppföljning är att beskriva utvecklingen. Olika typer av uppföljningar skall alltså ge en indikation på hur långt man har kommit inom respektive program i förhållande till uppsatta mål. Uppföljningen säger däremot ingenting om i vilken grad de styrmedel som använts har bidragit till de förändringar som konstateras i uppföljningen. Uppföljningar utförs i regel av de ansvariga myndigheterna och redovisas i respektive myndighets årsredovisningar eller separat för olika insatser. Vid en utvärdering försöker man även bedöma och förklara prestationer och händelseförlopp. En central fråga är hur mycket av den observerade händelseutvecklingen som är en direkt eller indirekt följd av de insatser som genomförts och hur mycket som kan förklaras av andra faktorer. Den genomförda utvärderingen baseras i huvudsak på de uppföljningar som redovisats av respektive myndighet, kompletterat med kontakter och intervjuer med ansvariga och handläggare inom respektive myndighet, samt på kontakter med representanter för vissa av de specifika användargrupper som åsyftas i energipropositionen. I energipropositionen 8 konstateras, beträffande utvärdering av insatser för effektiv energianvändning i 1997 års energipolitiska program, att de utvärderingar som genomförts av åtgärderna i 1997 års program visar att det på kort sikt har varit svårt att påverka den totala energianvändningen. Resultaten av åtgärderna för att åstadkomma en effektivare energianvändning är svåra att uppskatta då utvecklade och vedertagna verktyg för att följa upp och värdera effekter av information, utbildning och rådgivning på energiområdet saknas. Det är även svårt att särskilja effekterna av de genomförda åtgärderna mot vad som skulle ha hänt spontant ändå. Då ett viktigt syfte med åtgärderna är att, via ökad kunskap och relevant och lättillgänglig information, långsiktigt påverka attityder och beteenden, kan åtgärderna förväntas få full effekt först på längre sikt. Även för teknikupphandling visar utvärderingarna att det är svårt att utvärdera måluppfyllelsen under perioden. Utvärderingar av enskilda teknikupphandlingar visar på såväl positiva som negativa erfarenheter. En central inriktning för 2002 års energipolitiska program är metodutveckling, bl a för uppföljning och utvärdering av de åtgärder som genomförs inom programmets ram. I regleringsbreven ställs effektmål upp för såväl uppföljning som utvärdering av det energipolitiska programmet. 1.5 Utvärderingens disposition Utvärderingen inleds i avsnitt 2 med en orienterande beskrivning av organisationen för genomförande av insatserna för effektiv energianvändning inom programmet och av omvärldsfaktorer med relevans för programmets genomförande, främst i form av utveckling av energianvändning och energipriser, andra genomförda eller pågående insatser för effektiv energianvändning samt en orientering om nyligen antagna och inom kort kommande relevanta EG-direktiv. I utvärderingens avsnitt 3 6 beskrivs först förutsättningarna för insatserna med avseende på syfte och målsättning samt vilka anslag som ställts till förfogande för genomförande av insatserna. Därefter besvaras frågan Vad har hänt? genom att beskriva genomförda insatser 8 Regeringens proposition 2001/02:143 (2002)
5 och uppnådda effekter som rapporteras i den uppföljning som respektive myndighet sammanställer. En analys av främst måluppfyllelse och effektivitet redovisas härefter i syfte att besvara frågorna Har målen uppfyllts? respektive Är insatserna effektiva?. I analysen ingår även i den mån det är möjligt att besvara frågorna På vilket sätt har åtgärderna påverkat förändringarna? respektive Vilka effekter har programmet haft?. Beskrivningen och analysen görs främst med utgångspunkt i den uppdelning som ges av regleringsbrevet för Statens energimyndighet. Programmet delas i regleringsbrevet upp i anslagsområden avseende - Information och utbildning; - Lokala och regionala initiativ (Kommunal energirådgivning); samt - Teknikupphandling och marknadsintroduktion i samverkan. Utöver dessa anslagsområden finns ett anslagsområde omfattande provning, märkning och certifiering av energikrävande utrustning som under perioden 2003 2005 har sorterat under Konsumentverket men som vid årsskiftet 2006 även det övergår till Energimyndigheten. I avsnitt 7 görs en djupare beskrivning av nyligen beslutade och kommande EG-direktiv som har en inriktning mot effektiv energianvändning och vilka effekter och konsekvenser som kan förutses vid implementeringen av direktiven i svensk lagstiftning samt görs en analys av dess betydelse för fortsatta insatser för effektiv energianvändning i Sverige. I avsnitt 8 görs en sammanfattande analys för hela programmet för effektiv energianvändning samt dras slutsatser på övergripande nivå och för insatsernas betydelse för effektivare energianvändning i bebyggelsen och inom industrin samt för energieffektiv upphandling i den offentliga sektorn.
6
7 2 Orientering och omvärld Som bakgrund till utvärderingen av programmet för effektiv energianvändning görs först en orienterande beskrivning av organisationen för genomförande av insatserna och av omvärldsfaktorer med relevans för programmets genomförande. 2.1 Organisation för genomförande av programmet Energimyndigheten ska bl a verka för energieffektivisering och svara för insatser som främjar effektiv energianvändning inom alla samhällssektorer. Energimyndigheten har inrättat sin organisation på detta område genom att bland annat samla huvuddelen av den personal och de resurser som fordras för genomförande av delområdet effektiv energianvändning i 2002 års energipolitiska program inom Avdelningen för effektiv energianvändning. Avdelningen ansvarar för att verka för energieffektivisering och effektiv energianvändning inom alla samhällsektorer och ansvarar vidare för fysisk planering avseende energi samt för utveckling och uppföljning av kommunal energirådgivning. Avdelningen har även ansvar för åtgärder för försörjningstrygghet inom energiområdet. Avdelningen är från årsskiftet 2005/2006 organiserad i tre enheter, där de tidigare enheterna Teknik & Marknad och Energi & Samhälle kompletterats med en enhet för provning, märkning och certifiering av energikrävande utrustning genom övertagande av Konsumentverkets verksamhet på området. Boverket har bland annat som uppgift att allmänt främja en god hushållning med energi i bebyggelsen och särskilt verka för minskad användning av el för uppvärmning av bostäder och vissa lokaler. 9 Verket har 2005 tilldelats ett anslag för att utföra förberedelsearbete avseende genomförandet av EG-direktivet om byggnaders energiprestanda. För de projekt som bedrivits inom ramen för detta anslag under 2005 har en intern projektorganisation upprättats, bestående av beställar- respektive utförarfunktion under överinseende av en styrgrupp. Konsumentverket har under åren 2003 2005 haft ansvaret för provning, märkning och certifiering av energikrävande utrustning. I samband med att Konsumentverket från och med den 1 januari 2006 flyttas till Karlstad överförs denna verksamhet till Energimyndigheten. Av det regeringsbeslut 10 som ligger till grund för detta framgår att motiven för en överflyttning bl a är att verksamheten är beroende av stationär laboratorieutrustning som gör att det av kostnadsskäl är fördelaktigt om verksamheten kan fortsätta att bedrivas i nuvarande lokaler samt att verksamheten, genom införande av direktivet om krav på ekodesign av energikrävande utrustning, kommer att utvidgas inom områden som idag hanteras inom Energimyndigheten. 2.2 Energianvändning och energipriser Som en bakgrund till utvärderingen redovisas utvecklingen av energianvändningen samt energiprisutvecklingen mellan 1970 och 2004. Figur 2.1 visar energianvändningen inom sektorn bostäder och service uppdelat på olika bränsleslag, medan figur 2.2 visar elanvändningen inom samma sektor. 9 Regleringsbrev för Boverket 2005 10 Regeringsbeslut M2005/3807/E (2005)
8 200 TWh 150 100 50 Oljeprodukter El Fjärrvärme Biobränslen, torv m.m. Övriga bränslen Totalt 0 1970 1975 1980 1985 1990 1995 2000 Figur 2.1 Slutlig energianvändning inom sektorn bostäder och service m m under åren 1970-2004 (TWh) 11 80 60 TWh 40 20 Elvärme Hushållsel Driftel El total 0 1970 1975 1980 1985 1990 1995 2000 Figur 2.2 Elanvändning inom sektorn bostäder och service m m under åren 1970 2004 (TWh, normalårskorrigerat) 12 Som framgår av figur 2.1 har den totala energianvändningen varit relativt konstant sedan 1970, medan utnyttjandet av olika energislag har förändrats betydligt under perioden. Från att ha varit det i särklass största energislaget 1970 står oljeprodukterna idag för mindre än 15 % av den totala energianvändningen. De dominerande energislagen idag är el och fjärrvärme. Figur 2.2 visar att användningen av hushållsel visserligen har fördubblats mellan 1970 och 2004, men att det är driftel och elvärme som har stått för den största delen av den totala ökningen i elanvändning. Mest el till uppvärmning användes kring år 1990, och därefter har 11 Statens energimyndighet (2005d) 12 Statens energimyndighet (2005d)
9 denna användning minskat. Användningen av driftel ökade kraftigt i slutet av 1990-talet och har legat kvar på en hög nivå sedan dess. I figur 2.3 visas energianvändningen inom industrisektorn mellan 1970 och 2004. 200 TWh 150 100 50 Oljeprodukter Naturgas och stadsgas El Fjärrvärme Biobränslen, torv mm Kol och koks Totalt 0 1970 1975 1980 1985 1990 1995 2000 Figur 2.3 Slutlig energianvändning inom industrisektorn under åren 1970-2004 (TWh) 13 Som framgår av figuren liknar trenderna för energianvändningen inom industrisektorn den inom sektorn bostäder och service i figur 2.1 på många sätt. Även inom industrin har den totala energianvändningen legat på en relativt konstant nivå sedan 1970-talet, och användandet av oljeprodukter har minskat drastiskt. Den stora skillnaden gentemot sektorn bostäder och service är att industrin använder biobränslen samt kol och koks i betydligt större omfattning, medan användningen av fjärrvärme är mycket begränsad. Figur 2.3 visar tydligt att de två största energikällorna i industrin är el och biobränslen. Energiprisutvecklingen under den studerade perioden visas i figur 2.4. 140 120 öre/kwh (inkl skatter) 100 80 60 40 20 Eo 1 Eo 5 Elvärme, villa Industriel Fjärrvärme 0 1970 1975 1980 1985 1990 1995 2000 Figur 2.4 Energiprisutvecklingen i Sverige under åren 1970-2004 (priser inkl. skatt, öre/kwh) 14 13 Statens energimyndighet (2005d)
10 Av figuren framgår att energipriserna överlag ökat kraftigt under 2000-talet, och detta gäller speciellt för elpriserna. Elpriserna för industrin ökade måttligt fram till början av 1990-talet, men sjönk sedan fram till 2003 då en kraftig prisökning inträffade. För bostäder och lokaler ( Elvärme, villa ) har ökningen däremot skett successivt under hela perioden, och med en ännu större ökning under 2000-talet. Priserna på eldningsolja har, sett över hela tidsperioden, ökat i en ganska jämn takt, eftersom de kraftiga prisökningar som skett de senaste åren kompenserar de prissänkningar som skedde under slutet av 1990-talet. 2.3 Andra aktiviteter på central nivå med påverkan på effektiv energianvändning Före den beskrivning och analys av insatser för effektiv energianvändning inom ramen för 2002 års energipolitiska program som görs i följande avsnitt görs en genomgång och redovisning av andra genomförda och pågående centrala insatser med effektiv energianvändning som syfte. Dessa åtgärder ingår definitionsmässigt inte i det energipolitiska programmet men bedöms i olika grad påverka genomförandet av programmet liksom att de har betydelse för de eventuella fortsatta insatser som planeras. 2.3.1 Stöd och program Program för energieffektivisering i energiintensiv industri (PFE) har som syfte att få fler företag i tillverkningsindustrin att intressera sig för energieffektivisering och införa energiledningssystem. Fokus ligger på elkraft, och programmet vänder sig till energiintensiva företag som använder el i tillverkningsprocessen. Bakgrunden till programmet är att en skatt på processrelaterad el på 0,5 öre/kwh infördes den 1 juli 2004. Företag som deltar i PFE och uppfyller de krav som ställs har möjlighet att undantas från skattekravet. En programperiod för ett deltagande företag sträcker sig över fem år. Under de första två åren införs och certifieras ett standardiserat energiledningssystem, och under de resterande tre åren utförs energieffektiviserande åtgärder. PFE startade den 1 januari 2005, och i november 2005 var 130 företag godkända och deltog i programmet. Stöd till energieffektivisering och konvertering till förnybara energikällor i offentliga lokaler beslutades av regeringen den 14 april 2005. Stödet, på sammanlagt 2 miljarder kronor, utgår för energikartläggningar, konvertering från el och fossila bränslen till förnybara energikällor, värmepumpar eller fjärrvärme, anslutning till fjärrkyla, effektiva belysningssystem, effektiva styrutrustningar, förbättring av klimatskal, förbättring av värmeåtervinningssystem samt installation av solcellssystem. Ägare till byggnader med lokaler där offentlig verksamhet bedrivs kan få stöd med upp till 30 % av kostnaderna för investeringar i energieffektivisering och konvertering till förnybara energikällor. För installation av solcellsystem utgår stöd med upp till 70 % av kostnaderna. Stödet betalas ut för åtgärder som påbörjats efter den 15 maj 2005 till och med den 31 december 2006. Stöd för energikartläggningar kan dock ges om de utförts från och med den 1 januari 2005. För investeringar i solcellsystem ges stöd t o m den 31 december 2007. I december 2005 beslutade regeringen om förordning 2005:1255 15 om stöd för konvertering från direktverkande elvärme i bostadshus, samt förordning 2005:1256 16 om stöd för konvertering från oljeuppvärmningssystem i bostadshus. Stöden omfattar totalt 400 14 Statens energimyndighet (2005d) 15 SFS 2005:1255 16 SFS 2005:1256
11 miljoner kronor per år under perioden 2006 till 2010, och syftar till att minska el- och oljeanvändningen för uppvärmning i bostäder och därmed till att bidra till energiomställningen. Stödet gäller för konvertering från direktverkande elvärme eller oljeuppvärmning till fjärrvärme, biobränsleeldade uppvärmningssystem, berg-, sjö- och jordvärmepump eller solvärme. Den som konverterar från direktverkande el kan få stöd för 30 % av kostnaden upp till 30 000 kronor, medan den som byter ut oljepannan kan få upp till 14 000 kronor. Åtgärderna skall vara påbörjade och avslutade mellan den 1 januari 2006 och den 31 december 2010. Under den period som programmet pågått har under hela perioden ett investeringsstöd till solvärme i bostäder/bostadsanknutna lokaler funnits tillgängligt. I januari år 2004 infördes skattereduktion för byte av fönster i enbostadshus och villaliknande bostadsrätter. Skattereduktionen gäller t o m 2006. Samtidigt infördes en skattereduktion för installation av fastbränsleanläggning för primär uppvärmning i nybyggda småhus med samma giltighetstid. 2.3.2 EG-direktiv Under programperioden har ett antal EG-direktiv på energiområdet införts respektive diskuterats för införande. Dessa direktiv presenteras kortfattat nedan och analyseras mer ingående i avsnitt 7 med avseende på i vilken utsträckning direktiven ställer krav på förändringar i programmet under den pågående programperioden och inför en ny programperiod. EU-direktivet 2002/91/EG om byggnaders energiprestanda kom i december 2002, och syftar till att främja en förbättring av byggnaders energiprestanda, samtidigt som hänsyn tas till krav på inomhusklimat och kostnadseffektivitet. I direktivet fastställs bl.a. ramar för hur energiprestanda skall beräknas, att det skall ställas minimikrav på energiprestanda för nya byggnader, samt att energicertifiering av byggnader skall införas. Införandet av den svenska lagen har blivit försenat, men regeringen har lämnat över en lagrådsremiss till Lagrådet, där det fastställs att lagen avses träda i kraft den 1 oktober 2006. 17 EU-kommissionen lade i december 2003 fram ett förslag till direktiv om energitjänster och effektiv slutanvändning av energi (KOM (2003) 739 Slutlig). Syftet med direktivet är att uppnå mer kostnadseffektiv och rationellare slutanvändning av energi och undanröja hinder för marknaden för energitjänster. Direktivet röstades igenom i Europaparlamentet den 14 december 2005, och beräknas komma att träda i kraft inom kort. Medlemsländerna har därefter två år på sig att implementera direktivet i de nationella lagarna. 18 Direktivet 2005/32/EG om upprättande av en ram för att fastställa krav på ekodesign för energiförbrukande produkter är ett EU-direktiv som antogs under år 2005. Det syftar till att förbättra produkters energieffektivitet och miljöpåverkan under hela livscykeln, vilket innebär både bättre produkter för konsumenterna, bättre miljö och på sikt ett bidrag till en tryggare energiförsörjning inom EU genom energieffektivisering. Syftet med gemensamma EU-regler för ekodesign är att förhindra skillnader i nationella regleringar som skulle kunna leda till hinder på den inre marknaden. Direktivet är ett ramdirektiv, och skall vara implementerat i medlemsländernas nationella lagstiftningar senast den 11 augusti 2007. 17 Lagrådsremiss: Energi- och inomhusmiljödeklaration för byggnader 2006-02-09 18 Europaparlamentets webbplats (2005)
12
13 3 Anslag Anslagen för insatser för effektiv energianvändning inom 2002 års energipolitiska program anges i finansplanen och regleringsbreven inom utgiftsområde 21 Energi under anslagsområde 35:2 (Kommunal energirådgivning samt Information, utbildning m m) och 35:3 (Teknikupphandling och marknadsintroduktion). Tabell 3.1 Anslag för åren 2003 2005 Anslagsområde Anslagspost Åtgärder / Ansvarig myndighet Anslag 2003 Mkr 19 Anslag 2004 Mkr 20 Anslag 2005 Mkr 21 35:2 ap 1 Kommunal energirådgivning / 90 90 90 Energimyndigheten 35:2 ap 2 Information, utbildning m.m. / 34 33 29 Energimyndigheten 35:2 ap 3 Provning, märkning och certifiering av 10 10 11 energikrävande utrustning / Konsumentverket 22 35.2 ap 4 Till Regeringskansliets disposition 2 3 6 35.2 ap 5 Administrationskostnader avseende - - 3 investeringsstöd för energieffektivisering m m i offentliga lokaler / Energimyndigheten 35.2 ap 6 Administrationskostnader avseende - - 27 investeringsstöd för energieffektivisering m m i offentliga lokaler / Boverket 35:3 ap 1 Teknikupphandling och marknadsintroduktion 65 49 57 / Energimyndigheten 35:3 ap 2 Till Regeringskansliets disposition - - 4 35:3 ap 3 Solvärme / Boverket - - 10 35:3 ap 4 Byggnaders energiprestanda / Boverket - - 14 Summa 201 185 251 Som framgår av tabell 3.1 öronmärks vissa medel genom att nya anslagsposter införs i regleringsbrevet för 2005 för 1. Administrationskostnader avseende investeringsstöd för energieffektivisering m m i offentliga lokaler (35.2 ap 5 och ap 6). Anslagsposten avser kostnader för utarbetande av föreskrifter, tillsyn och information kring det stöd till energieffektivisering och konvertering till förnybara energikällor i offentliga lokaler som beslutades av regeringen den 14 april 2005. 19 Regleringsbrev för budgetåret 2003 avseende Statens energimyndighet 20 Regleringsbrev för budgetåret 2004 avseende Statens energimyndighet 21 Regleringsbrev för budgetåret 2005 avseende Statens energimyndighet 22 Ansvaret för provning, märkning och certifiering av energikrävande utrustning överförs enligt regeringsbeslut från Konsumentverket till Energimyndigheten vid årsskiftet 2005/2006
14 2. Solvärme (35.3 ap 3) Anslagsposten avser åtgärder som genomförs i enlighet med förordningen (2000:287) om statligt bidrag för investeringar i solvärme. Utvärdering av insatser inom detta program kommer att ske i särskild ordning och omfattas inte vidare denna utvärdering. 3. Byggnaders energiprestanda (35.3 ap 4) Anslagsposten avser arbete i samband med genomförande av EG-direktiv 2002/91/EG om byggnaders energiprestanda.
15 4 Insatser för information, utbildning, provning m m 4.1 Omfattning Området består av följande delområden - Information, utbildning m m, för vilket Energimyndigheten är ansvarig myndighet. - Provning, märkning och certifiering av energikrävande utrustning m m, som Konsumentverket har ansvarat för under perioden 2003 2005. Till följd av Konsumentverkets omlokalisering till Karlstad från och med 2006 har regeringen beslutat att verkets ansvar för provning, märkning och certifiering av energikrävande utrustning ska övertas av Energimyndigheten från och med den 1 januari 2006. 4.2 Målsättning I energipropositionen anges inget kvantitativt mål för insatserna avseende Information, utbildning, provning m m. I regleringsbrevet för Statens energimyndighet 2003 formuleras ett mål för åtgärder för effektivare energianvändning som: Målet är att öka kunskaperna om och stimulera intresset för ekonomiskt och miljömässigt motiverad energieffektivisering hos specifika användargrupper och allmänheten. Målet är inte mätbart i kvantitativa termer utan insatsernas måluppfyllelse måste värderas utifrån mått på kunskapsspridning och beteendeförändringar. Bland särskilda insatser som nämns i propositionen finns bland annat önskemål om att Energimyndigheten ska vidareutveckla och sprida metoder för energikartläggning och för att underlätta tredjepartsfinansiering samt utveckla och sprida metoder för att ta hänsyn till energieffektivitet vid upphandling. I propositionen konstateras även att det finns stora brister vad det gäller tillgång och kvalitet på statistik över bebyggelsens energianvändning och att åtgärder för att förbättra statistiken krävs för att åtgärder inom bebyggelsesektorn ska kunna utvärderas och starta. 4.3 Anslag Resursbehovet för området Information, utbildning, provning m m anges i energipropositionen till sammanlagt 135 miljoner kronor under femårsperioden 2003 2007. Anslagen för perioden 2003 2005 framgår av tabell 4.1.
16 Tabell 4.1 Anslag för området Information, utbildning, provning m m för åren 2003 2005 Anslag, Mkr 2003 2004 2005 Information, utbildning m m 34 33 29 - Varav högst för att finansiera projekt vid de regionala energikontoren eller projekt som bedrivs av andra aktörer som har en nyckelfunktion vad gäller energieffektivisering 10 11 15 - Varav högst för att förbättra statistik- och kunskapsunderlaget avseende bebyggelsens energianvändning och olika system för uppvärmning. - Varav högst för Energimyndighetens medverkan i dialogprojektet Bygga, bo och förvalta för framtiden, bl.a. avseende kompetensutvecklingsprogram och informationsinsatser. - Varav högst för informations- och utbildningsinsatser, nätverksaktiviteter, utveckling av metoder och verktyg, samt sammanställningar av utländska erfarenheter kopplade till introduktionen av programmet för energieffektivisering i energiintensiv industri (PFE) - 5 - - 2 2 Provning, märkning och certifiering av energikrävande utrustning m m 10 10 11 4,2 4.4 Information, utbildning m m I energipropositionen framhålls särskilt tre områden för arbetet med informations- och utbildningsinsatser för att åstadkomma en effektivare energianvändning: - Information och verktyg för att identifiera möjligheter till en effektivare energianvändning i industrin - Information och verktyg för att identifiera möjligheter till en effektivare energianvändning i bebyggelse - Krav på effektiv energianvändning vid upphandling i den offentliga sektorn 4.4.1 Anslag och använda medel Under perioden 2003 2005 har sammanlagt 57,7 miljoner kronor använts för informationsoch utbildningsinsatser som Energimyndigheten initierat. I denna summa ingår kostnader för såväl planering och genomförande som uppföljning av verksamheten. Härutöver har sammanlagt 36,1 miljoner kronor beviljats för särskilda externa informations- och utbildningsprojekt. I tabell 4.2 redovisas anslag samt utfall av använda medel under perioden. Redovisningen av använda medel baseras på uppgifter som sammanställts av Energimyndigheten som underlag för utvärderingen.
17 Tabell 4.2 Anslag samt utfall av använda medel under 2003-2005 Åtgärder 2003 Tkr 2004 Tkr 2005 Tkr Summa Tkr Anslag, Information, utbildning m.m. 23 34 000 33 000 29 000 96 000 Använda medel 24 22 435 38 816 32 735 93 986 - Interna projekt, 30 809 12 657 9 721 9 314 Informationsavdelningen - Interna projekt, Övrigt 3 157 17 309 6 436 26 902 - Externa projekt 6 618 10 236 14 985 32 110 - Externa projekt - Bygga Bo Dialogen 0 2 000 2 000 4 000 4.4.2 Uppföljning av genomförda insatser 4.4.2.1 Informationsinsatser genomförda av Energimyndighetens informationsavdelning Totalt för perioden 2003 till 2005 har 30,8 miljoner kronor från anslaget för effektiv energianvändning använts för insatser som utförts genom Energimyndighetens informationsavdelning. Använda medel kan grovt delas in enligt figur 4.1. Uppföljning, utvärdering 5% Media, nyhetsbevakning 5% Årsberättelse 5% Energitinget 8% Annonser mm 3% Förlag och bibliotek 3% Webbplats och intranät 24% Energivärlden 20% Trycksaker, broschyrer, mm 27% Figur 4.1. Fördelning av kostnader för informationsinsatser genomförda av Energimyndighetens informationsavdelning. 23 Regleringsbrev för budgetåren 2003, 2004 respektive 2005 avseende Statens energimyndighet 24 Utfall enligt sammanställning från Energimyndigheten
18 Som framgår av figuren är de tre största posterna trycksaker, broschyrer mm, webbplatsen och tidningen Energivärlden. Totalt har drygt två tredjedelar av medlen (21,8 miljoner kronor) använts för dessa aktiviteter. Den fjärde största posten är Energitinget, med 8 procent av medlen (2,4 miljoner kronor). I det följande görs en översiktlig beskrivning, med utgångspunkt i Energimyndighetens redovisningar och genomförda uppföljningar/utvärderingar, av de största posterna. Dessutom redovisas resultat av genomförda medieanalyser och av undersökningar om allmänhetens respektive olika intressenters syn på myndigheten. Trycksaker, broschyrer mm Exempel på titlar i det tryckta materialet är Värme i villan, Pellets för småhus, Spara energi med effektiva kranar, Uthållig kommun, Energimyndigheten informerar (elcertifikat, vindkraft, solceller), Villavärmepumpar, Energiindikatorer samt Energiläget respektive Energiläget i siffror för åren 2003, 2004 och 2005. Samtliga producerade skrifter, rapporter m.m. är relevanta i relation till en uthållig energiförsörjning och för att informera om myndighetens arbete. Kopplingen till det uttalade målet för området att öka kunskaperna om och stimulera intresset för energieffektivisering är dock mer indirekt för flera av dem. Energimyndigheten påpekar dock att bland annat de kommunala energirådgivarna ofta efterfrågar detta material då det ger ytterligare kunskap och mer kött på benen inom olika områden. En av de mest populära skrifterna är Värme i villan, som bygger på en framgångsrik informationskampanj som Energimyndigheten bedrev under 2002. Det kan nämnas att i en pågående uppdatering av skriften så ökar fokus på energieffektivisering, bland annat med ett nytt avsnitt om tips på hur man kan sänka sin energianvändning genom ändrade vanor. Det kan konstateras att många av skrifterna får stor spridning. I tabell 4.3 sammanställs antalet tryckta exemplar och antalet nedladdningar från myndighetens webbplats av de mest populära titlarna. Tabell 4.3 Tryckt och nedladdat informationsmaterial 25 Titel 2003 2004 2005 Tryckt Webb Tryckt Webb Tryckt Webb Värme i villan 20 000 i.u. 20 000 7 039 15 000 6 721 Villavärmepumpar - i.u. 30 000 16 915-28 987 Nya fönster - i.u. 20 000 3 872 20 000 3 828 Pelletsvärme för 10 000 i.u. 30 000-10 000 - småhus Energiläget 7 000 i.u. 5 000 3 962 4 000 5 782 Energiindikatorer 2 000 i.u. 1 500-2 000 - Energiläget i siffror - i.u. - 3 535-4 728 Som framgår av tabellen trycks eller nedladdas materialet i relativt stor omfattning. Någon samlad uppföljning kring vem som tar del av materialet eller hur det används har inte gjorts och det är naturligtvis svårt att bedöma i viken omfattning materialet bidrar till att åtgärder faktiskt genomförs. Tillräcklig kunskap om en fråga är dock ofta en förutsättning för handling, vilket gör att materialet måste bedömas som värdefullt för att åtgärder ska realiseras. När det gäller det nedladdade materialet är det sannolikt att det i huvudsak är personer som redan har ett intresse för frågan som letar efter ytterligare information på Energimyndighetens webbplats. 25 Uppgifter från Energimyndigheten. Uppgifter om nedladdat material gäller för de fem mest populära skrifterna.