Synpunkter på förslaget Nationellt avfallsförebyggande program, ärendenummer NV-09596-11. Inledning Det är glädjande att läsa förslaget med dess tydliga argumentation för en ökad återanvändning. Vi har arbetat med återanvändning av IT-produkter i nästan 20 år och vill ge vårt perspektiv kring hinder och drivkrafter avseende återanvändning av IT- och elprodukter samt konkreta synpunkter på förslaget. Inrego är specialiserat på återanvändning av datorer och annan IT-utrustning. Vi köper begagnad ITutrustning som i många fall annars hade skrotats och återvunnits. Vi rekonditionerar och dataraderar produkterna och säljer dem vidare till privatpersoner, skolor, företag med flera. Tillsammans med våra kunder såg vi till att 120 000 datorer gick till återanvändning under 2011 vilket gav en miljövinst på 5 400 ton koldioxid. De flesta IT-produkter som vi omhändertar är tre-fyra år gamla. Genom rekonditionering, dataradering och uppgradering kan vi i regel fördubbla deras livslängd, det vill säga med ytterligare tre-fyra år. Produkter som vi bedömer riskerar att få ett för kort andra liv eller produkter som av miljöskäl inte bör sättas på marknaden igen, skickas till materialåtervinning. Men faktum är att vi lyckas återanvända merparten av den utrustning som går igenom vår process (92 procent under 2012). Vår syn på hinder och drivkrafter för återanvändning Låt oss inleda med ett konkret exempel från verkligheten som visar på behoven av kunskap och tydlig vägledning. Under våren 2012 blev vi kontaktade av en stor statlig myndighet. De skulle byta ut sina datorer och ville att vi skulle sätta en prislapp på produkterna, cirka 1 100 datorer, skrivare mm. Vi värderade utrustningen till 964 000 kronor. Vi var alltså villiga att betala nästan en miljon kronor för produkterna som bedömdes attraktiva på andrahandamarknaden. Några månader senare fattade myndigheten ett formellt beslut: All IT-utrustning skulle destrueras och skrotas. I beslutet angavs att det var svårt att sätta ett marknadsmässigt pris på utrustningen och att bedöma affärsmässigheten. En miljon kronor eller en kostnad för att skrota produkterna affärsmässigheten har nog aldrig varit tydligare. Tyvärr är detta exempel inget undantag. Ingen organisation skulle skrota en tjänstebil för 300 000 kronor men ett 100-tal datorer till samma värde eller mer kasseras rutinmässigt. Majoriteten skrotar IT-utrustningen Faktum är att majoriteten av företagen och myndigheterna skrotar sina datorer och annan ITutrustning när de köper nytt, trots att utrustningen skulle kunna användas i ytterligare många år. En TNS Sifo-undersökning som Inrego lät göra hösten 2012 visar att 62 procent av landets myndigheter
och börsföretag skrotar IT-utrustningen. Det sker också relativt frekvent, vart tredje-fjärde år. Ytterligare 8 procent lägger sina produkter i förråd, vilket i praktiken är detsamma som att skrota dem. En dator minskar i värde med cirka 5 procent per månad. Med tiden minskar sålunda möjligheterna att återanvända dem och till slut återstår endast återvinning/skrotning. Enligt vår uppskattning skrotades under 2012 cirka 300 000 datorer som hade kunnat återanvändas istället. Siffran avser endast företag och organisationer och endast bärbara och stationära datorer. Om även mobiler och annan IT räknas in blir siffran väsentligt högre. Förutom det uppenbara slöseriet i att skrota produkter som fungerar så går stora värden upp i rök. Bara de 300 000 datorerna som skrotas betingar ett värde på nästan en halv miljard på andrahandsmarknaden. Här ska påpekas att efterfrågan på begagnad IT-utrustning är större än utbudet. Vår utmaning är inte att avyttra den begagnade utrustningen utan att få möjligheter att köpa in utrustning från organisationer. Kvalitet på konsumentdatorer Om man inkluderar alla de datorer och IT-produkter som även konsumenter lämnar in till återvinningscentraler ökar skrotsiffran markant men vår uppfattning är att de flesta konsumenter använder sina datorer relativt lång tid och i många fall så länge att produkterna inte kan återanvändas på ett ekonomiskt sätt. Sannolikt är konsumenter duktigare än företag på återanvändning genom att den gamla datorn/elprodukten överlåts till barnen, flyttas till landstället eller säljs på Blocket. Ytterligare en aspekt är den kvalitetsskillnad som förekommer mellan de datorer som dominerar på konsumentmarknaden och så kallade proffsdatorer som säljs på företagsmarknaden. Proffsdatorer bygger på komponenter som håller högre kvalitet och det gör att datorn fungerar mer stabilt och får längre livslängd. De kostar också dubbelt så mycket eller mer i inköp än motsvarande konsumentmodeller. Vi handlar i princip uteslutande med proffsdatorer. Därmed inte sagt att konsumentdatorer inte kan återanvändas, men förutsättningarna är sämre. Utbredd kunskapsbrist En central fråga är varför en så stor andel av landets organisationer väljer skrotning. Till viss del handlar det om rädsla för informationsläckage från gamla datorer eller hårddiskar, men det finns beprövade tekniker och processer för säker dataradering, så det är fråga om kunskap och utbildning. Den främsta barriären handlar om en utbredd kunskapsbrist om att begagnad IT-utrustning faktiskt har ett värde, för företaget, miljön och samhället. Ett annat skäl är tyvärr bekvämlighet. Man kanske tror att det är besvärligt att anlita en återanvändningsaktör och så är det enkelt att skicka datorerna till skroten. Vissa hänvisar till policys som stipulerar att all IT ska skrotas. Andra, särskilt myndigheter, hävdar ibland att lagen förhindrar dem att sälja sin utrustning, men det finns naturligtvis ingen sådan lag. Många anledningar är mest svepskäl för att slippa ta tag i frågan. Vi får ofta höra att datorerna redan är avskrivna och att det inte finns något incitament för återanvändning, vilket är en ganska märklig syn på tillgångar. Det handlar förvisso inte alltid om så stora ekonomiska värden som i det inledande
exemplet och om utrustningen är i mycket dåligt skick eller håller låg prestanda så kan tjänsterna kring logistik, rekonditionering och dataradering innebära att den säljande parten i själva verket får betala för att produkterna ska kunna återanvändas. Men, och det är viktigt att påpeka, återanvändning ger alltid upphov till konkret miljönytta. Det finns idag inga officiella eller branschspecifika riktlinjer kring hur organisationer borde agera för att ta vara på sina IT-resurser när de fasas ut, vilket gör att utvecklingen mot högre resurseffektivitet går långsamt. Näringsdepartementet tog 2010 fram vägledningen IT för en grönare förvaltning agenda för IT för miljön 2010-2015, men i denna skrift nämns inte återanvändning med ett enda ord. Miljöstyrningsrådet (MSR) kommer dock under hösten att publicera en vägledning för upphandlare av IT-utrustning där vikten av återanvändning får stort utrymme. Återanvändningsaspekterna bör beaktas redan i upphandlingen, dels för att säkerställa att utrustningen som ska inköpas tas om hand på ett hållbart och ekonomiskt sätt i framtiden, dels för att den organisation som köper ny utrustning i regel behöver fasa ut gammal. Denna vägledning är ett steg i rätt riktning men sannolikt behöver kommunikationen nå fler befattningshavare på flera nivåer i organisationer. Nu börjar dock privata aktörer, bland andra Microsoft, lyfta fram livscykeltänket och behoven av återanvändning genom olika satsningar: http://microsoft.greeneritchallenge.org/. Microsoft har också ett särskilt program, Microsoft Authorized Refurbisher (MAR), som gör det möjligt att uppgradera programvaror i datorer som återanvänds. IT-investeringar efter behov Men ett bättre resursutnyttjande handlar inte bara om att organisation X bör ta vara på den utrustning som inte längre behövs och se till att den kommer till användning igen, internt eller externt. Det handlar också om att öppna upp för att köpa begagnad utrustning som uppfyller de ITbehov man har. Många inköp och upphandlingar av ny utrustning hade kunnat tillfredsställas genom begagnad utrustning, med tillräcklig prestanda och funktionalitet för behoven, med samma garantier och serviceåtaganden. Det största hindret är förmodligen den lika utbredda som felaktiga uppfattningen att begagnat är sämre. Bland de företag, myndigheter och kommuner som arbetar aktivt med återanvändning eller köper rekonditionerad IT genom oss eller någon av våra branschkollegor finns det ofta ett högt engagemang i frågan. De organisationer som säljer sin gamla IT-utrustning värdesätter miljönyttan, säkerhetsrutinerna vid hantering och radering av lagringsmedia samt de ekonomiska aspekterna när de får pengar tillbaka för utrustningen. De organisationer som köper rekonditionerad IT framhåller i regel både miljönytta och ekonomi som de främsta köpskälen. Synpunkter på förslagen och rapporten Tillsammans vinner vi på ett giftfritt och resurseffektivt samhälle 4.6 Att återanvändning skapar miljövinster är en viktig poäng men återanvändning ger också oftast ekonomisk återbäring till ägaren vilket är ett viktigt incitament att återanvända för organisationer. Det behöver förtydligas.
8.5.1 Att sprida goda exempel på initiativ för att öka återanvändningen är naturligtvis viktigt. Verket skulle också kunna bidra till att sprida information om vilka möjligheter det finns att återanvända olika typer av produkter för företag respektive privatpersoner och även lista återanvändningsaktörer. 8.5.4 Kommunerna och deras näringslivskontor borde också informera företagen/organisationerna om vikten av och möjligheterna att återanvända el-produkter och ge förslag på aktörer som kan ta emot/köpa produkterna. 12.1 Vår uppfattning är att en stor andel av de IT-produkter som konsumenter kasserar/lämnar på återvinningen inte kan återanvändas på ett ekonomiskt sätt eftersom a) produkterna håller för låg kvalitet, b) produkterna har varit liggande oanvända en längre tid och inte längre lever upp till prestandakraven. Däremot kan en stor del av de datorer som företag/organisationer kasserar återanvändas i flera år och denna grupp får inte glömmas bort i arbetet mot avfallsförebyggande. Organisationer står för en mycket stor del av IT-inköpen 2009 såldes cirka 1 000 000 datorer på företagsmarknaden i Sverige, enligt analysföretaget IDC medan cirka 850 000 såldes på konsumentmarknaden. Även här har tidsaspekten stor betydelse. En dator som fungerar bör gå vidare till intern eller extern återanvändning omedelbart när den byts ut eller lämnare en användare för att produkten ska kunna utnyttjas på mest effektiva sätt. Men för att en IT-produkt ska kunna gå vidare till återanvändning krävs det ofta att flera åtgärder vidtas för att förlänga dess livslängd och säkerställa att den fungerar stabilt. Det är något som ägaren och den nya användaren bör göras uppmärksam på. Inregos test- och rekonditioneringsprogram omfattar cirka 20 åtgärder och funktionstester som genomförs på alla produkter innan de säljs vidare. Det handlar om test av batterier, drivrutiner, hårddisk, optiska enheter, moderkort, uppgradering av minnen och operativsystem, dataradering av information på hårddisk mm. 12.4.2 På detta område finns det en lång rad enkla åtgärder som tillverkare av IT-produkter kan vidta för att öka återanvändningsbarheten. Det handlar om t ex bättre kvalitet på enskilda komponenter, som kondensatorer, hårddiskar och kylsystem (många mindre bärbara datorer har otillräcklig kyla - värme medför onödigt slitage på komponenterna). Även designen och val av material och ytskikt har betydelse för förutsättningarna att kunna återanvända produkter. Produkter som exempelvis är lackerade högblanka blir snabbt repiga och därmed mindre attraktiva på second hand-marknaden. 12.4.3 samt 13.3.1 Energianvändning är förmodligen relevant för en lång rad produkter, som kylskåp, tvättmaskiner och multifunktionsskrivare. Däremot inte på samma sätt för datorer, inte längre. Nu och några år bakåt i tiden har utvecklingen kommit så långt att produktionsfasen medför en större miljöpåverkan jämfört med användningsfasen.
Hösten 2012 publicerade tyska Öko-institut och Fraunhofer Institute IZM en studie om klimatpåverkan från bärbara datorer under deras livslängd på uppdrag av det tyska federala miljöministeriet (http://www.oeko.de/press/press_releases/dok/1434.php). I studien konstateras att den som byter ut en fungerande laptop mot en ny och mer energieffektiv modell gör miljön en otjänst. Det bästa för miljön är att datorn används så länge som möjligt. I rapporten framgår att tillverkningen av en laptop står för 56 procent av produktens totala klimatavtryck och driften för endast 36 procent, baserat på en livslängd om fem år. Om en ny dator är tio procent mer energieffektiv jämfört med en äldre modell så krävs det ändå att den används i flera decennier för att väga upp utsläppen från den energikrävande produktionen. Även om den nya datorn skulle ha en energiförbrukning som är 70 procent lägre är ett byte motiverat först efter 13 års användning när man räknar in miljökonsekvenserna. Det är antagligen en orimligt lång användningstid, men visar ändå på betydelsen av längre livslängd. 12.5.1 Naturvårdsverket skulle kunna genomföra en informationskampanj som vänder sig till företag och organisationer för att lyfta fram möjligheterna att återanvända IT- och elprodukter på ett säkert (informationssäkerhet) och hållbart sätt. Förslagsvis tillsätts en referensgrupp bestående av återanvändningsföretag, återvinnare, Miljöstyrningsrådet, elektroniktillverkare och relevanta myndigheter som kan stödja arbetet med att utforma kampanjen. Ett led i detta arbete är att även undersöka företagens attityder, hinder och drivkrafter till återanvändning, både när det gäller att avyttra utrustning och att själva köpa rekonditionerad/begagnad utrustning. Det skulle behövas ett vägledande dokument med riktlinjer för hur man som organisation bör inköpa, använda och återanvända samt till slut återvinna sin IT och elektronik. Ett dokument där både hänsyn till livscykelkostnader för utrustningen, resursutnyttjande och miljöaspekter vägs in. Samtidigt är det viktigt att lyfta fram skillnaderna mellan återvinning och återanvändning, vilket vi upplever att många inte riktigt förstår. Delar av detta arbete pågår inom Miljöstyrningsrådet. Naturvårdsverket kan även bidra till att sprida goda exempel på organisationer som återanvänder IT och elektronik och vilken miljövinst som de därmed skapar. 12.5.3 Företag som tillverkar elektronik Återanvändningsindustrin kan bidra med värdefull kunskap för att produkter ska kunna tillverkas med längre livslängd och reparerbarhet. 12.5.3 Offentlig förvaltning Bör gå i spetsen för återanvändning av sin IT-utrustning och även överväga att investera i /hyra rekonditionerad utrustning i högre utsträckning för att främja både ekonomin och miljön. 13.5 Företag och organisationer är stora konsumenter av högkvalitativ IT och elektronik, och stimulanser för att öka återanvändningen bör även gälla dem. 13.6.3 Ett Rep-avdrag bör också omfatta företag och organisationer och gälla såväl rena reparationer som
andra åtgärder som behövs för att ge produkterna längre livslängd. Med Rep-avdrag skulle det bli lönsamt att rekonditionera även lite äldre utrustning som idag skrotas då kostnaderna för rekonditionering, radering och logistik överstiger marknadsvärdet. Volymerna som kan återanvändas på ett ekonomiskt sätt skulle därmed öka. Ytterligare en effekt är att kostnaderna för återanvändning sjunker och därmed kan priserna på begagnade produkter sänkas vilket skulle göra begagnat mer attraktivt. För frågor och mer information Inrego AB Fredrik Nilsson, informationschef Enhagsvägen 11 187 40 Täby Mobil: 073-505 74 84 E-post: fredrik.nilsson@inrego.se