Vad är sportens ekonomiska storlek?

Lund 2010-03-09 Vad är sportens ekonomiska storlek? Här är en diskussion om den ekonomiska kvantiteten i sport. Den idrottande personen och föreningen eller kombinerad med sportens utrustning, anläggningar, massmedia, natur och samhället i övrigt - olika perspektiv för ekonomisk och samhällsvetenskaplig analys. Idrott eller sport är aktiviteter eller system som kan ses som en iscensatt uppsättning av utövare, platser för detta, utrustningar och anläggningar runt aktiviteten. Och hur förstår vi dess redskap, dvs sportredskapen ( boll, klubba, spjut, kula, racket, båt, häst, cykel, motorcykel etc) och utövarens kroppsnära utrustning i form av kläder, skor, skyddskläder, skidor, skridskor etc) samt slutligen arenan eller platsen för aktiviteten ( hallen, planen, arenan, fältet, fjällsluttningen, cykelbanan, golfbanan, naturen inramad och markerad). När vi analyserar eller beforskar idrotten väljer vi olika objekt och problem för vår analys. Det kan vara den aktive som psykiskt, socialt eller fysiskt fenomen eller själva tävlingen, det psykosociala agerandet, det kultursociologiska fenomenet eller t ex de organisations- eller samhällsekonomiska aspekterna. Alla perspektiven är kunskapsutvecklande och relevanta i sina egen diskurser. På samhällsnivå (lokalt samhälle, idrottsevenemang med olika aktörer involverade eller andra nivåer upp till nationer eller den globala sport industry) inryms en komplex uppsättning av strukturer, institutioner, aktörer och processer. Begreppet samhällsekonomi är komplicerat med många interaktiva processer och strukturer. På organisationsnivå (mesonivå) dvs idrottsföreningen, sportföretaget, sportarenan, det nationella förbundet är den ekonomiska komplexiteten stor och fortfarande sammansatt av många fenomen. Min diskussion i detta paper är ett försök att fördjupa den samhällsekonomiska analysen av sportsektorn - den är ett försök till ekonomisk konstruktion av begrepp och sammanhang genom dekonstruktion av föreställningar inom sport och ekonomi och därefter en rekonstruktion till en mer genomtänkt begreppsapparat om sportens ekonomiska struktur. Idrott, det nordiska begreppet, fokuserar på den ofta föreningsanslutne idrottaren, främst de unga som t ex fostras till idrott. Detta skapar genom framing (Normann m fl) en avgränsande objektivering av den subjektive idrottaren som får möjlighet till idrott genom att idrottspolitiken och idrottsrörelsen just skapar en struktur runt (den valda) idrotten. Den offentliga sektorn och dess anläggningar och idrottslärarna i skolor och tredje sektorns ledare med idrottsföreningarna ses som de viktigaste möjliggörarna för denna idrott. Idrottsektorn har under hundra år i Sverige utvecklat en speciell form av autonomi för förbund och föreningar, en samhällsinstitution - idrottsrörelsen. En nationell logik för politik och resurser har skapats men denna institutionella struktur är just nu under stark förändring och kanske kan vi se växlingar i perspektiven. En utvidgning av perspektiven bör ses naturlig och även som en gynnsam process. Den kan bl a vara bra för utvecklingen av mer motion och annan fysisk aktivitet och därmed för folkhälsan i vid mening. Vidgandet av perspektiven till sportens makroekonomi leder också till att vi ser den globala sportsektorn som innefattar nya perspektiv aspekter på idrott och sport även i Sverige. En drivande kraft är marknadsekonomin och den mycket kraftfulla globala sport industry ( eng.industry bör här översättas med bransch eller näringslivssektor) 1

Metoder för att räkna värden Alla aktiviteter, evenemang etc har effekter. Genom att beskriva aktiviteterna och effekterna kan vi skapa sammanhängande input-output-system för vad som sker i varje enskilt fall och genom att sätta samman dessa aktiviteter i t ex en kommun kan vi skapa sådan input-outputanalyser för all idrott i kommunen. Genom att studera alla hushåll och individer (med statistiska analysmetoder) i kommunen vad gäller deras konsumtion, deltagande etc kan vi beskriva sport och idrott som en konsumtions (efterfrågan på varor och tjänster)- och aktivitetssektor (fritidsdeltagande). Ett ekonomiskt effektivitetsperspektiv erhåller vi genom att se vad nedlagda kostnader ger för effekter i nästa led i systemet. Här kan i princip tre olika ansatser göras: Cost Effect Analysis (CEA) kostnads-effekt (alt effektivitets-) analys Cost Benefit Analysis (CBA)- kostnads-intäktsanalys mm Cost Utility Analysis (CUA- kostnads- nytto analys t ex hälsoförbättringar, fler aktiva år Den globala idrotten dvs det vi kan se som en internationell sport industry växer snabbt och det är en följd av ökad levnadsstandard, ökad fritid och av tillväxten av en global upplevelseoch besöksindustri. Denna sedan hundra år snabbt växande bransch skapar liksom alla andra branscher också jobb och välfärd. Idrotten som en viktig del i kulturen är en sorts återkomst eftersom vi kan fundera över den stora symboliska och materiella betydelse idrotten hade under antiken både i Grekland och senare i Rom. Sektorn, samhällsfenomenet idrott, sport etc bidrar i varje land på flera olika sätt till ekonomisk utveckling men också till icke-monetära men hos olika intressenter andra önskvärda värden som t ex orters attraktivitet, ökade internationella kontakter, mångkulturalism, socialisation, förståelse av hälsoarbete och därmed till ökad fysisk och psykisk hälsa hos stora delar av befolkningen. Sportsektorn är 2 % av Sveriges BNP dvs över 60 mdr skr per år med en vanlig gränsdefinition i EU, Nord-Amerika och Australien. Det finns naturligtvis en diskussion om hur vi skall mäta dvs avgränsa denna sektor från de omgivande sektorerna. Samtal som jag haft med svensk turistnäring m fl leder till följande slutsatser. Turistsektorn i Sverige är 236 mdr skr (2007) ( ca 160 000 årsarb) enligt standariserade mätningar ( TSA-konto och definitioner enligt UMWTO inom OECD). Där anges "kultur -rekreation-sport" till (bara) 16 mdr (16 000årsarb) av dessa 236 mdr skr. De olika komponenter som mäts är främst resor, hotell och restauranger men också varuhandel. Vi kan förenklat se denna definition av turism som personers förflyttningar (över 10 mil) och det som ingår i dessa. Syftet/vad som görs sedan på plats och som inte ingår är då affärsbesök/möten eller sport (publik eller deltagande), kultur eller rekreation i övrigt. Dessa sektorer måste i så fall mätas på sina respektive sätt med särskilda hjälpkonton, men detta sker inte ännu. Den mätning som IEC, Sports Council i Eoroparådet, EU, idrottsekonomiska forskare som Westerbeek m fl, läroböcker i Sport marketing från USA mm kommer fram till är att sportsektorn är ca 2 % av BNP i de utvecklade ekonomierna. Det blir 60-65 mdr i Sverige (och därmed ca 8 mdr skr i Skåne) och totalt 6000 mdr skr i världen. Se min text om Sport Industry, pågående working paper som jag kontinuerligt uppdaterar och preciserar med nya källor. Denna studie har möjliggjorts genom mitt arbete med Skånes Idrottsförbund och med stöd av IEC-nätverket. Problemet som turist- och eventnäringen nu påtalar är att vi har olika beräkningar där vi idrottsekonomer har med kärntjänsterna i sport plus arenor plus massmedia i sport plus idrottsresor plus utrustningar som segelbåtar, hästar, bilsläp etc etc dvs 2

utrustningar, stödsystem,kringsystem. Medan turismen mäter enbart sportturismens funktioner runt sport. Det finns en tredje lägre beräkning som kan ses som den "idrottsrörelsens mer rena definitionen där själva idrottandet, evenemangens kärnverksamheter mäts och då begränsas vi definitionen till de offentliga 9 mdr ( 1,7 mdr statligt stöd och resten från kommunerna för arenor mm) plus föreningarnas kostnader ( som täcks med inkomster från privat sektor) för idrott därutöver på ca 5 mdr dvs totalt 14 mdr. Valet av beräkning beror på vad vi vill belysa och vilka delsystem som ingår i en önskad analys. Vi fortsätter dessa diskussioner mellan berörda experter. I fortsättningen använder jag de definitioner som används av Sports Council i Europarådet, EU och idrottsekonomisk praktik som finns i utbildningar i de ledande universiteten och kurslitteraturen dvs inom sport management i vid mening. Sportsektorn i Sverige (2010, IEC s beräkningar),skr Offentlig konsumtion netto efter avgifter (löner, lokalhyror, material). Privat konsumtion av kläder, skor, utrustning, resor, boende, avgifter. Summa total konsumtion leder till följande produktion, imp-exp Produktion av sportverksamhet från offentlig sektor brutto. Produktion av sportverksamhet från 22 000 föreningar, arenabolag etc. brutto. Produktion i företag minus export av varor, tjänster = tillförsel Sverige Export av varor och tjänster Offentliga investeringar i sportanläggningar Privata investeringar i sportanläggningar Summa investeringar i sportanläggningar Källa: IEC 9 mdr 53 mdr 62 mdr 9 mdr 8-10 mdr 40 mdr 4 mdr 1-2 mdr 3-4 mdr 4-6 mdr Den totala volymen ger en genomsnittlig konsumtion på nära 6800 kr per capita och år i Sverige, i Skåne, i varje kommun etc inom sporttjänster, varor och anknutna tjänster. Det betyder naturligtvis att konsumtionen av varor, tjänster, avgifter mm i sport varierar stort, från några kr per år till mycket stora belopp per år (se till exempel deltagare och kostnader i seglingstävlingar på global nivå (som VOR som kostar 500 mkr eller mer per båt). Sportkonsumtionen, ca 6800 kr, per capita är således den privata konsumtionen av kläder, redskap, utrustning, transporter, medlemsavgifter, entréer, mediekonsumtion, mat, dryck, sjukvård etc. Vissa av de sportrelaterade offentliga övriga tjänster som sjukvård inom sport, utbildning i sport etc. finns i skatterna och erhålls som offentlig tjänst som till exempel Sveriges Radio och TV inom licensavgiften eller i fri sjukvård vid idrottsskador. Varje sport har detta mönster av blandade kostnader för konsumtion riktad till flera leverantörer av tjänster och varor. I den nya sporttillväxten i en kommun försöker vi hitta mönster för att kombinera olika källor för konsumtion, för investeringar och för produktion för gynna den tillväxt vi önskar. Genomsnittlig omsättning per sportföretag av alla sorter blir 2,7 mkr. Variationsbredden är stor mellan SkiStar med flera mdr i omsättning och det lilla enpersons- och hobbyföretagets 50 tkr per år som är att se som sidoinkomst för en person som i huvudsak arbetar med annat. Sverige har 22 000 föreningar, och den vanliga föreningen (medianen) har ca hundra medlemmar och omsätter 0,1-0,2 mkr per år. 2,1 miljoner medlemskap finns i dessa 3

föreningar (många har två eller fler medlemskap). Fotboll är störst med en miljon medlemmar, därefter kommer golf med 0,6 milj. Det ideella arbetet utförs av ca 100 medlemmar som medianvärde och dessa utför 50-100 tim/år per ledare och annan funktionär. Totalt får vi i en sådan förening mellan 5 000 och 15 000 frivilliga timmar per år. Med ett teoretiskt så kallat skuggpris för dessa timmar på 100 kr är värdet på det utförda arbetet 0,5-1, 5 mkr i denna den vanligaste föreningen. (Utbetalda spelararvoden, arvoden, reseersättning med mera är i en medianmässig förening ca 0,5 mkr och av detta får de aktiva elitidrottarna, ca 20 st i snitt, 10 000 kr per år, det vill säga totalt 300 tkr. De aktiva elitidrottarna lägger ner ca 500 tim per år i sin idrott och deras timlön inklusive sociala avgifter med mera är därmed 20 kr.) De största föreningarna (ishockey och fotboll i Sverige) omsätter ibland över 100 mkr (snart 200 mkr i AIK, MFF, Färjestad) och har flera tusen medlemmar. Lönerna för de högst betalda aktiva och ledarna är numera upp till 100 000 kr per månad. Inom till exempel fotbollen i England, Spanien (här har de största klubbarna över 100 000 medlemmar) och Italien har de största föreningarna över 4 mdr i omsättning. De har en global marknadsföring och där betalas löner upp till 10 mkr per månad till de största stjärnorna. Ännu större summor omsätts i klubbarna i de stora sporterna i USA. Denna internationella utveckling driver på de största svenska föreningarna i olika sporter då de internationaliseras och professionaliseras. Individuella sportstjärnor utvecklar sin verksamhet med effektiv management, ofta med stöd av agentföretag, och uppnår mycket höga varumärkesprofil och stora intäkter ( högst intäkt per år hade 2008 Tiger Woods med ca 1 mdr skr per år). Inom sportsektorn finns totalt i Sverige ca 18 000 företag varav 90 % är enpersonsföretag och sysselsättningen här ingår i de 100 000 årsarbetena i sportsektorn i landet (IEC). För att beräkna och förstå resurserna i den lokala idrotten och för att kunna se det utvecklingsarbete inom events, tjänster och produkter runt sporten behöver vi innefatta de lokala faktorer som kan driva processerna mot högre innovativa nivåer. Min tanke är att kombinationer skapas mellan olika drivande aktörer (innovatörer, entreprenörer, interprenörer, novoprenörer) men också de makthavande institutionerna och kunskapscentra i kommunerna det är då triple helix-processen uppstår, när olika aktörer kombineras. Utvidgad definition av sport plus motion, fritidsaktiviteter i några olika ansatser Det finns ytterligare försök till vidare definitioner av sektorns storlek där denna snarare ses som en del i en mycket stor fritidssektor dvs all den tid och aktivitet med tillhörande konsumtion och investeringar som utgör alla former av fritidsaktivitet som är relaterade till motorik, sport, kroppslek, friluftsliv, motion, bad, vinteraktiviteter, stora delar av turism och resenäringen etc. Denna stora sektor motsvarar "the leisure & pleasure industry minus ickesport- underhållning som musik och övrig konstkultur". Denna mer omfattande definition av den kärnsektor på 2 % som vi normalt studerar gör kan ökas med 1-2 % av BNP som resenäringen (besöksnäringen med turism mm är 5 % av BNP ) riktar till fysisk rekreation och t ex ytterligare publikdeltagande i sportevenemang plus 1-2 % ytterligare av BNP bestående av aktiviteter och utrustning vid jakt, fiske, sjöliv, äventyr och friluftsliv. Om vi adderar dessa extra sektorer till kärnan i sportsektorn uppnår vi kanske 4-6 % av BNP dvs 120-180 mdr skr per år. Beräknat på samma sätt som ovan får vi 250-300 000 årsarbeten i denna större sektor. Den dominerande andelen jobb finns definierat på detta sätt i den privata och kommersiella sektorn. Staten, regioner och kommuner står fortfarande för 8-9 mdr skr. Kommunernas anställda inom sektorn inom skola och fritid kan ses som kärnan av kärnverksamheter som 4

producerar verksamheter för barn och ungdomar vartill kommer drift av vissa anläggningar. På motsvarande sätt kan vi se kommunernas, landstingens och vissa arbetsgivares arbetsterapeuter, sjukgymnaster och motionsledare som kärnverksamheter i den stora aktiverande, rehabiliterande och motoriskt och kroppsligt inriktade verksamheter i hälsobranschen. Idrotten/sporten är i mina alternativa definitioner en del i upplevelse/underhållningsindustrin i samhället. Av Sveriges BNP på 3000 mdr kan vi på ett annat sätt definiera upplevelse- och besöksnäringarnas primära cirklar ( SCB`s begrepp här) till kanske 300-500 mdr ( sport, nöjesanläggningar, bio, teater, musik, naturupplevelser etc) och inklusive de sekundära stödjande branscherna (cirklarna) inom reseföretag, hotell, restauranger. Till detta kommer egen bilkörning etc. KK-stiftelsen anger i KK-bladet i mars 2008 att upplevelseindustrin 2007 omsatte 485 mdr skr ( det som behöver ske är här en beräkning av sektorns partiella andel av BNP). Där refereras också till rapporten Beyond the creative industries: Mapping the creative economy in the United Kingdom. Den är utgiven av stiftelsen Nesta och rapporten beskriver arbetstillfällen och inkomst. 1,9 milj dvs 7 % av alla arbetstillfällen ingår finns i upplevelseindustrierna. Inkomsterna var 37 % högre än genomsnittet i UK. KK-stiftelsen definierade 2000 upplevelseindustrin och räknade då upp 15 delområden: Arkitektur Datorspel Design Film Foto Konst Litteratur Marknadskommunikation Media Mode Musik Måltid Scenkonst Turism Upplevelsebaserat lärande Bra exempel på hur kultur, evenemang och resenäring mm samspelar är Hultsfredfestivalen som har studerats ingående. Ett annat svenskt exempel är ABBA- musiken och t ex Mamma Mia- turismen i Sth under fyra år (som sedan pågår år efter år). Där kom 52 % av besökarna från orter utanför Stockholms län, dessa inresande konsumerade för 4 tkr per besökare. Besökare konsumerade för 440 mkr per säsong och totalt för 4 år mellan 1,5 2,0 mdr skr. Antalet årsverken har varit 300 st i produktionen av dessa tjänster (allt enl SvD, s 16 K, 2007-01-14). Sport och kultur och dess besöksnäringar ingår i det som kan definieras som fritidens sektor, The Leisure Industry, där också studier, hobbies, övrigt kulturskapande etc ingår. Vi kan se alla dessa aspekter eller funktioner som grundläggande och meningsskapande processer i samhället. 5

Den speciella attraktionen i deltagande, i betraktande av idrott, sport, prestation och tävling är extremt högt. Att via alla sinnen uppleva, på plats eller via media, individer/lag som rent fysiskt och motoriskt dvs på ett tydligt visuellt sätt gör arrangerade verkliga (inte föreställda) ansträngningar både fysiskt och psykiskt och i tävlan mot varandra eller mot tiden, tyngder, svåra umbäranden etc är förmodligen en av människans och samhällets starkaste attraktioner. Det ger sport och idrott en unik ställning lokalt, regionalt, nationellt och globalt. En mer unik position medialt för sporten än andra kultur- och evenemangsfenomen många gånger. Begreppet sport eller idrott är ju beteckningar för aktiviteter där kroppens motorik är i centrum. Vissa aktiviteter innehåller tävlingsmoment, mätning av fysiska resultat andra inte men involverande kroppen aktivitet i lek mm och aktivitet inom- och utomhus och ofta i naturen. Formerna för dessa aktiviteter varierar mycket och en intensiv social innovatiopsprocess driver utvecklingen. Dessa typer med individuell och social handling har mycket stor betydelse i samhällets förenklat sett fyra olika framträdelseformer: från de offentliga organisationsfältet (1) med 1,5 milj anställda, via företagsmarknaderna (2) med ca 3 milj anställda, sport och idrott som grund för ca 50% av all frivillig social ekonomi med ca 0,3 milj årsarbetare inkl fackförbund, kyrkor, idrottsföreningar etc (3:dje sektorn), och mitt framlyfta perspektiv: individens och familjen som en oberoende hushållssektor (4). Där tillbringar vi all livets tid som blir kvar när vi arbetat 7-9 % av livets timmar, studerat 2-3 % av livets timmar är snittet, med forskarens kanske 20% av livets timmar som maxvärde och deltagit i organiserat frivilligt arbete 2-3 % av livets timmar. Det blir således kvar 84-86 % för individen och hushållet i denna sektor 4. Här ingår huvuddelen av de motoriska aktiviteterna dvs vår fysiska rörlighet och funktionalitet förklaras till nära 90 % av vad vi gör privat hemma, ute och i familjen. Med dessa tids- och rumsperspektiv på individen i det dagliga livet i samhället som grund kan vi skapa en social, institutionell och ekonomisk grund för analysen av var idrott och sport finns i samhället, hur dess volym kan mätas i tid, kostnader och intäkter etc. Här måste också analysen av andra tidsanvändningar och av pengar ske. Att besöka och se evenemang i sport är alternativ till upplevelser på nöjesfält, i naturutflykter etc. Intressanta utflykter kan riktas till ett stort antal objekt, platser, kommuner men allt detta konkurrerar med konsumtion/upplevelser via TV och andra massmedier. I näringslivs- och tillväxtperspektiv i en kommuner eller en region är alla dessa upplevelser som baseras på spänning, nyfikenhet, patriotism i tävlingar, behov av show, skönhet, bra musik etc just kärnan i hur de olika näringarna, arenorna etc lyckas attrahera publik, media och därmed pengar. Därför finns mycket att lära inom sport industry från övriga upplevelse- och evenemangssektorerna och samarbetet med dessa utvecklas snabbt. På ett motsvarande komplexa sätt är idrott, sport, motion och friluftsliv som social företeelse och individers deltagande också viktig ur kroppssociologiskt, socialmedicinskt och hälsoperspektiv. En typ av rationalistisk och disciplinerad syn på individens avsiktliga och önskade utveckling eller vidmakthållande av sin kropp, psyke och meningsskapande. Men bara som en form för denna strävan av flera andra hälsostrategier. Denna aspekt finns också i synen på idrott, gymnastik, lek i skolan som är ett delsystem. Det samlade hälsoskapande systemet med sina olika hälsoutvecklande och ohälsominskande processer (vård, omsorg,rehab, folkhälsoåtgärder i övrigt) inklusive sportsektorns och fritidens olika motoriska aktiviteter involverar en mycket stor del av samhällets alla BNP-resurser. Vi når då 20-25 % av BNP eller fn 600-750 mdr skr. Björn Anders Larsson 6

7