Tvåvingar i naturskyddade skogsoch trädmiljöer i Hallands län :10

Tvåvingar i naturskyddade skogsoch trädmiljöer i Hallands län 2012 2013:10

Länsstyrelsen i Hallands län Meddelande 2013:10 ISSN 1101-1084 ISRN LSTY-N-M-2013/10-SE Tryckt på Länsstyrelsens tryckeri, Halmstad, 2013 Framsida: Rödbent mulmblomfluga Chalcosyrphus valgus sittande på brandskadad asp i kustnära skog i naturreservatet Tönnersa 2012-05-26. Foto: Örjan Fritz Naturcentrum AB. Baksida: Håvning efter tvåvingar i de magnifika hagtornsmarkerna vid Karsefors den 25 maj 2012. Foto: Örjan Fritz Naturcentrum AB.

Tvåvingar i naturskyddade skogsoch trädmiljöer i Hallands län 2012 Örjan Fritz & Mattias Lindström Foton: Örjan Fritz Naturcentrum AB och Mattias Lindström om inget annat anges. Kartunderlag från Länsstyrelsen i Hallands län Ortofoton Lantmäteriet Kontakt: Örjan Fritz Tel. 0761-47 68 77 orjan.fritz@naturcentrum.se Mattias Lindström Tel. 0730-51 64 23 lindstrom.g.m.@gmail.com

Innehåll Sammanfattning... 4 Tvåvingar i naturskyddade skogs- och trädmiljöer... 6 Inledning... 6 Syften... 6 Metoder & material... 6 Resultat... 10 Artantal... 10 Rödlistade arter... 12 Arter nya för Sverige... 20 Övriga intressanta arter... 22 Ekologiska observationer... 27 Fynd av övriga naturvårdsintressanta insekter... 31 Fynd av övriga naturvårdsintressanta arter... 32 Diskussion... 32 Studieresultat... 32 Erfarenheter av använd metodik... 34 Värdefulla strukturer och förslag på skötselåtgärder... 35 Samlade intryck från två års studier... 39 Referenser... 39 Bilaga 1 - Lokalredovisningar... 43 Bilaga 2 - Artlista tvåvingar... 59 Bilaga 3 - Artlista skalbaggar... 64 Bilaga 4 - Artlista övriga insekter... 68 3

Sammanfattning På uppdrag av Länsstyrelsen i Hallands län utförde Örjan Fritz (Naturcentrum AB) och Mattias Lindström en studie av tvåvingar i totalt åtta naturskyddade skogsområden i Hallands län under 2012. Inventeringen inriktades på värdefulla skogsobjekt, alltifrån barrskogar till lövskogar, i olika delar av länet. Inventeringen fokuserade dels på vissa artgrupper, dels på särskilt utpekade naturvårdsintressanta (rödlistade eller sällsynta) arter, av vilka flera är vedlevande. Som metodik användes dels manuell håvning, dels fällor av flera olika slag. På en lokal (Porsbjär) insamlades också larver och puppor för framkläckning. Fältstudierna varade från slutet av april, då fällorna sattes ut, till augusti, då fällorna togs in. Totalt gjordes ungefär se besök per lokal under nämnda tid. Sommarvädret 2012 var sämre än normalt i Halland med mycket regn och moln. Det fanns dock soliga dagar och temperaturen var nära medel. Totalt identifierades 215 arter av tvåvingar, varav nio rödlistade, under 2012. Förutom fynd av fyra av fem rödlistade arter från 2011 hittades även ljusstrimmig långhornsharkrank Tipula flavolineata, tallmulmblomfluga Chalcosyrphus piger, ekguldblomfluga Ferdinandea ruficornis, urskogsvedfluga Xylophagus kowarzi och bokvedblomfluga Xylota abiens. Därtill artbestämdes i år ytterligare en rödlistad art, stor bäckharkrank Tipula obscuriventris, från fjolårets insamlade material. Många andra arter som kan betraktas som sällsynta och/eller intressanta ur ett naturvårdsperspektiv tillkommer, t.e. kilblomflugan Xanthogramma dives och småharkrankarna Lipsothri errans, L. ecucullata samt Rhipidia ctenophora. Åtminstone 30 tvåvingearter rapporteras här som nya för Halland, av vilka tre även är nya för Sverige. I samband med inventeringen gjordes också fynd av en rad andra rödlistade arter av skalbaggar, fjärilar, steklar, stritar, fåglar, kärlväter, mossor, svampar och lavar, så att en ansamling av naturvårdsintressanta artuppgifter framkommit av inventeringen. Samtliga fynd av artbestämda arter har rapporterats på Artportalen. Under 2012 studerades tvåvingar i olika skogstyper i länets mest värdefulla skogsobjekt. Malaisefälla sattes upp på två lokaler (här Nissaström). Foto: Örjan Fritz. 4

Källpåverkade miljöer med liggande blöt-fuktig död ved är värdefulla för många arter av harkrankar. På bilden ses den akvatiska, källgynnade arten gul hårögonharkrank (Pedicia straminea) i Nissaström. 2012-09-01. Foto: Örjan Fritz. Årets studie visar att det finns betydande naturvärden knutna till vedlevande tvåvingar även i andra halländska skogsmiljöer än bokskog. På flertalet undersökta lokaler och i alla skogstyper hittades naturvårdsintressanta arter, och några av dem avsåg rödlistade arter. Frånvaro av fynd av rödlistad tvåvinge på en lokal behöver dock inte tolkas som att sådan art saknas, utan kan bero på tillfälligheter eller att vår metodik inte räckt till för att hitta dem. De allra intressantaste områdena för tvåvingar var de vattendragsanknutna, mångformiga och artrika lövskogarna vid Karsefors och Nissaström. Dessa lokaler har olika typer av eponering och rikligt med grova träd, rötskadade träd, död ved och blöta lågor i sumpskogar samt blomsterrika marker, inte bara av hagtorn utan av många olika nektarproducerande blomväter som avlöser varandra under säsongen. På dessa lokaler finns säkert mer intressant att hitta. Källpåverkade miljöer med blöta-fuktiga lågor visade sig i årets inventering hysa intressanta harkrankar. Efterbestämning av denna artgrupp från Osbecks bokskogar 2011 styrker betydelsen av denna miljö. Halland bör hysa många sådana källmarksmiljöer inom reservat, där fördjupade studier kan vara motiverade. Sammantaget har mycket information erhållits från två års inventeringar och studier av tvåvingar i naturskyddade skogsområden i Halland. Studierna visar att det finns en hel del naturvårdsintressanta arter, som genom sina specifika habitat- och substratkrav ställer krav på en ändamålsenlig reservatsskötsel. För att gynna tvåvingar i olika skogsmiljöer kan man eempelvis skapa smärre öppna gläntor, blomrika solvarma bryn och olika trädstrukturer (savande träd, rötskadade, ihåliga träd, brända träd, lågor). 5

Tvåvingar i naturskyddade skogsoch trädmiljöer i Hallands län 2012 Inledning Kunskapen om utbredning och ekologiska krav hos flera grupper naturvårdsintressanta tvåvingar är mycket bristfällig. Samtidigt är tvåvingar en artrik men förbisedd grupp i naturvårdsarbetet. För att öka kunskapsläget om tvåvingar i naturskyddade områden gav därför Länsstyrelsen i Hallands län Naturcentrum AB i uppdrag att inventera naturvårdsintressanta tvåvingar i sju halländska bokskogsdominerade naturreservat under 2011. Resultat och erfarenheter från inventeringen sammanställdes i en rapport (Fritz & Lindström 2012) som gav mersmak. Information om förekommande arter är viktigt (Nilsson m.fl. 2012). Som ett led i att ytterligare öka kunskaperna om tvåvingar fortsatte projektet därför under 2012. Syften Syftet med inventeringen 2012 var att ytterligare öka kunskapen om vilka naturvårdsintressanta tvåvingar som förekommer i halländska skogsreservat. Årets inventering avsåg därför att belysa förekomst av tvåvingar i andra naturskyddade och värdefulla skogs- och trädmiljöer än bokskogar. En viktig del av inventeringen var att identifiera arter som är i särskilt behov av skötselåtgärder, samt att identifiera de nyckelresurser, t.e. vedstrukturer och blomresurser, som dessa arter är beroende av. En diskussion förs därför kring åtgärder som kan gynna tvåvingar i skogsmiljöer i naturskyddade områden. Metoder & material Aktuella naturskyddade områden att inventera valdes subjektivt, dels efter tidigare erfarenheter (jfr t.e. Jansson 2004) om vilka lokaler som kunde förväntas vara de mest intressanta att studera, dels att urvalet skulle spegla olika skogstyper i olika delar av länet (Tabell 1). Efter samråd med Länsstyrelsen valdes totalt åtta naturskyddade områden för inventering 2012 (Figur 1). På tre av dessa lokaler (Karsefors, Bergs naturskog och Yttra Berg) hade inga tidigare systematiska insektsstudier bedrivits. Insamling av djur utfördes både manuellt, d.v.s. med hjälp av fjärilshåv, slaghåv eller insektssug, och med hjälp av olika fällor. Manuell insamling minskar bifångsten av arter som inte hör till tvåvingar. Det gör det också möjligt att knyta olika ekologiska observationer till de insamlade eller observerade djuren, vilket ökar kunskapen om deras ekologi (t.e. substratval och födosök). Användning av fällor är dock motiverad, eftersom fällor kan fånga arter som annars är mycket lätta att förbise, vilket också 2011 års säsong visade. Efter erfarenheter från 2011 års säsong valdes, förutom manuell håvning kring blomresurser och äggläggningsmiljöer, fälltyperna färgskålar (blandad kompott av gul- och vitskålar, ca 4-6 per lokal), kläckningsfälla av typerna stamhål och låga (några lokaler), trädfälla (2-4 per lokal), fönsterfälla (2-4 per lokal) och malaisefälla 6

Inventeringen av tvåvingar 2012 utvidgades till flera olika naturskyddade skogsmiljöer i länet, som bland annat grandominerad barrskog med mycket stormfälld död ved. Bergs naturskog 2012-04-27. Foto: Örjan Fritz. (en fälla på vardera två lokaler). Betesfällorna gav relativt magert utbyte 2011 och användes därför inte under årets inventering. Fångstinsatserna på de olika lokalerna varierade (Figur 1). Kläckningsfällor visade sig 2011 ge ny och värdefull information, som var svår att få på annat sätt. I år utvidgades därför användningen av fälltypen till att omfatta två kläckningsfällor runt lågor (Figur 2) och en kläckningsfälla runt mulmhål. I Porsbjär samlades också larver och puppor in från jäsande savstråk på asplågor. Vi använde vita plastkassar runt ett urval av insamlingstråg, och vi spände upp en vit plastkasse under malaisefällan i Nissaström (se s. 4). De fasta fällorna satt uppe generellt sett från slutet av april till mitten av augusti. Efter det att fällorna monterats besöktes varje lokal vid 4-6 tillfällen under perioden maj-augusti för att täcka in den viktigaste delen av säsongen (se Bilaga 1). På större och mångformiga lokaler besöktes flera delområden. Beroende på lokalernas olikheter i mångformighet och storlek skiftade därför tiden per besök från ett par timmar till stora delar av en dag. Skattad genomsnittlig effektiv fälttid (innefattar håvning och hantering av fällor, se nedan) blev 3-6 timmar per lokal och dag. Fällhaverierna under årets säsong var få. Förlusterna skedde främst i Karsefors. Malaisefällan där mejades ned av betande nötkreatur i början av juni, så att försommarens material från denna fälla gick förlorat. Dessutom försvann en fönsterfälla på lokalen under pågående säsong. På andra lokaler var bortfallen obetydliga. 7

Figur 1. Geografisk belägenhet av de åtta inventerade skogslokalerna och använda metoder i Hallands län 2012. Tabell 1. Dominerande skogstyp/er och antal fällor av olika slag på de inventerade naturskyddade lokalerna i Hallands län 2012. Fällor Reservat Dominerande skogstyp Malaise Fönster Träd Stamhål Låga Färgskål Antal fällor Karsefors Blandlövskog, alsumpskog 1 4 3 5 13 Tönnersa Lövsumpskog, tallskog 4 3 6 13 Porsbjär Aspskog, barrblandskog 4 4 1 5 14 Nissaström Blandädellövskog, lövsumpskog 1 3 3 1 6 14 Yttra Berg Inägomark med ask, asp, ek Bergs naturskog Barrblandskog, blandsumpskog 4 4 5 13 Långanskogen Alsumpskog 4 3 1 6 14 Hördalen Ekskog, ekhagmark, alsumpskog 8 8 2 23 20 1 2 41 89 8

Figur 2. Kläckningsfällor användes i större utsträckning på de inventerade lokalerna under 2012 jämfört med 2011. Här monterar Mattias en kläckningsfälla av typen låga, d.v.s. bitar av en blöt låga har stoppats in i tältet. Kläckta och utflygande insekter fångas i trattens burk. Långanskogen 2012-04-27. Foto: Örjan Fritz. Allt insamlat material spritlades i ca 70 % etanol. De inledningsvis angivna tvåvingegrupper artbestämdes kontinuerligt av Mattias Lindström under sommar och höst 2012. Iain MacGowan (Skottland) bestämde stjärtflugorna. Vi undvek att håva in arter som vi redan i fält kunde urskilja som icke naturvårdsintressanta. På samma sätt prioriterades de naturvårdsintressanta arterna under artbestämningen av fällmaterialet. Det innebär att flera fynd av vanligt förekommande arter inte hanterades i resultatet överhuvudtaget, vilket gör att de antingen är sparsamt noterade eller saknas helt i resultatet. I samband med håvning, tömning av fällor och sortering av material noterades intressanta arter även av andra insektsgrupper, främst skalbaggar, steklar och några fjärilar. Likaså påträffades en del andra rödlistade av helt andra organismgrupper (kärlväter, mossor, fåglar). Rickard Andersson (Höör) artbestämde vedlevande skalbaggar med betoning på naturvårdsintressanta arter. I samband med inventeringen fotograferades också särskilt intressanta arter, miljöer och substrat. Samtliga identifierade arter från inventeringen har rapporterats på Artportalen under december 2012. Totalt omfattade materialet ca 1 200 poster omfattande 2 900 individer av runt 380 arter! Vädret under säsongen var överlag ganska regnigt med smärre perioder av sol och stabil väderlek. Blomningen av hagtorn, en viktig nektar- och pollenresurs för många tvåvingar, inföll dock relativt normalt. Totalt sett får väderleken anses som hygglig, men långt från optimal. 9

Resultat Artantal Sammanlagt artbestämdes 215 arter av tvåvingar (Tabell 2, Bilaga 2). Flest arter noterades av blomflugor Syrphidae, som svarade för 39 % av det artbestämda materialet, och harkrankar Tipuloidea (Tabell 2). Tabell 2. Antal identifierade arter inom olika familjer av tvåvingar 2012. I familjer med asterisk har samtliga individer artbestämts. Svenskt namn Vetenskapligt namn Antal arter Andel (%) blomflugor Syrphidae 84 39,1 rovflugor Asilidae 17 7,9 vedflugor * Xylophagidae 3 1,4 lövträdsflugor * Xylomyidae 1 0,5 vapenflugor * Stratiomyiidae 3 1,4 bromsar * Tabanidae 11 5,1 snäppflugor Rhagionidae 5 2,3 svävflugor * Bombyliidae 1 0,5 rotflugor * Psilidae 3 1,4 bastflugor * Strongylophthalmyidae 1 0,5 långbensflugor * Tanypezidae 1 0,5 tickflugor * Odiniidae 1 0,5 borrflugor Tephritidae 1 0,5 prickflugor * Pallopteridae 1 0,5 stekelflugor Conopidae 2 0,9 fläckflugor Ulidiidae 1 0,5 styltflugor Dolichopodidae 1 0,5 träflugor * Clusiidae 7 3,3 stjärtflugor * Lonchaeidae 8 3,7 glansmyggor * Ptychopteridae 3 1,4 småharkrankar Limoniidae 29 13,5 hårögonharkrankar Pediciidae 3 1,4 mellanharkrankar * Cylindrotomidae 2 0,9 storharkrankar Tipulidae 25 11,6 platthornsmyggor Keroplatidae 1 0,5 215 100,0 10

Tabell 3. Antal artbestämda arter inom olika familjer av tvåvingar fördelade på de inventerade lokalerna 2012. Familj Vetenskapligt namn blomflugor Syrphidae 53 21 37 52 26 17 19 24 rovflugor Asilidae 0 6 5 7 4 0 0 3 vedflugor Xylophagidae 1 1 1 2 1 1 1 1 lövträdsflugor Xylomyidae 0 0 0 1 0 0 0 0 vapenflugor Stratiomyiidae 0 1 2 0 0 0 0 1 bromsar Tabanidae 1 2 6 5 2 1 0 1 snäppflugor Rhagionidae 5 3 2 4 1 3 4 4 svävflugor Bombyliidae 0 1 0 0 0 0 0 0 rotflugor Psilidae 2 0 0 1 0 0 1 0 bastflugor Strongylophthalmyidae 0 0 1 0 0 0 0 0 långbensflugor Tanypezidae 0 0 1 0 0 0 0 0 tickflugor Odiniidae 0 0 0 1 0 0 0 0 borrflugor Tephritidae 0 0 0 1 0 0 0 0 prickflugor Pallopteridae 1 0 0 0 0 0 0 0 stekelflugor Conopidae 1 0 0 1 0 0 0 0 fläckflugor Ulidiidae 0 1 1 0 0 0 0 0 styltflugor Dolichopodidae 0 1 0 0 0 0 0 1 träflugor Clusiidae 3 3 1 6 0 0 1 0 stjärtflugor Lonchaeidae 1 1 5 2 0 0 0 0 glansmyggor Ptychopteridae 3 0 0 0 0 0 0 1 småharkrankar Limoniidae 9 8 6 11 0 3 7 2 hårögonharkrankar Pediciidae 1 0 1 3 0 0 2 0 mellanharkrankar Cylindrotomidae 2 1 0 0 0 0 1 0 storharkrankar Tipulidae 8 4 4 12 2 2 3 10 platthornsmyggor Keroplatidae 0 0 0 1 0 0 0 0 Antal arter 91 54 73 110 36 27 39 48 Karsefors Tönnersa Porsbjär Nissaström Yttra Berg Bergs naturskog Långanskogen Hördalen Karsefors och Nissaström var lokalerna med flest arter (Tabell 3), där en stor andel av artstocken utgjordes av just blomflugor. Orsaker till detta tas upp i diskussionen. En intressant notering i ovanstående tabell är att det i Nissaström hittades se av totalt tolv svenska arter träflugor, vilket måste betraktas som ett högt antal. 11

Rödlistade arter Totalt identifierades nio arter av rödlistade tvåvingar i de åtta naturskyddade skogarna i Hallands län under 2012 (Tabell 4). Ljusstrimmig långhornsharkrank är rödlistad som sårbar (VU), övriga som nära hotade (NT). Få arter hittades på fler än en lokal. Undantagen var fläckvingad träfluga och ekguldblomfluga. På hälften av lokalerna gjordes fynd av rödlistad tvåvinge, medan sådana fynd saknades på de övriga. Flest rödlistade arter noterades i Nissaström och i Karsefors. Ytterligare en rödlistad art, stor bäckharkrank Tipula obscuriventris (NT), insamlades under 2011 i Osbecks bokskogar, men artbestämdes först år i samband med genomgången av 2012 års harkranksfångst. Denna art behandlas mer utförligt nedan tillsammans med de rödlistade arterna från 2012 års inventering. Tabell 4. Fördelning av funna rödlistade tvåvingar på inventerade lokaler 2012. Flest rödlistade arter noterades i Nissaström och i Karsefors. Svenskt namn Vetenskapligt namn Hotk ljusstrimmig Tipula flavolineata VU långhornsharkrank Karsefors Tönnersa Porsbjär Nissaström Yttra Berg Bergs naturskog Långanskogen Hördalen tallmulmblomfluga Chalcosyrphus piger NT gulringad vedharkrank Ctenophora flaveolata NT ekguldblomfluga Ferdinandea ruficornis NT getinglik svampmygga Keroplatus tipuloides NT fläckvingad träfluga Clusia tigrina NT boktigerfluga Temnostoma meridionale NT urskogsvedfluga Xylophagus kowarzi NT bokvedblomfluga Xylota abiens NT Totalt 9 rödlistade arter antal: 3 0 1 6 0 0 0 1 Tipula (Emodotipula) obscuriventris Strobl, 1900 NT (storharkrankar, Tipulidae) Denna art hittades under förra årets tvåvingeinventering i halländska bokskogar (Fritz och Lindström 2012) men identifierades först i ett senare skede. Insamlingen gjordes i reservatet Osbecks bokskogar intill Skillnadsbäcken vid det gamla domänreservatet Rödhög (1 hane, 2011-05-22). Skillnadsbäcken är en kalkpåverkad källbäck som rinner ner från åssluttningen ut på Laholmsslätten. I de omedelbara omgivningarna vid fångstplatsen är marken starkt källpåverkad och lättgenomtrampad. Skogen är här ganska öppen till följd av almdöden. Marken täcks till stor del av mossor och blommande örter som myskmadra och skogsbingel. Detta fynd av T. obscuriventris är det enda bekräftade svenska fyndet utanför Skåne. Ett obekräftat fynd av arten finns från Lappland (Bjelke 2008). I övriga Norden är arten enbart känd från Danmark och Finland (Oosterbroek 2012). I Finland är den enbart funnen i tre landskap i norra halvan av landet (Salmela 2012) och är placerad på den finska rödlistan som NT (Penttinen m.fl. 2010). 12

Stor bäckharkrank (Tipula obscuriventris) insamlades i Osbecks bokskogar 2011 och artbestämdes först i samband med genomgången av harkrankar i 2012 års material. Foto: Mattias Lindström. Salmela (2008) fann arten vid en bäck med rik strandvegetation och anför att arten troligen har höga krav på god vattenkvalitet och att den är knuten till kalla, klara bäckar med mer eller mindre neutralt ph-värde. Bjelke (2008) skriver att T. obscuriventris i sitt larvstadium troligen lever bland mossa och andra vattenväter i kalla, klara, starkt strömmande vatten och att arten hittas vid ravinbildningar vid skogsbäckar. Det är troligt att arten reproducerar sig i Skillnadsbäcken. Även andra akvatiskasemiakvatiska insekter med höga krav på sina larvmiljöer, såsom harkranken Lipsothri remota och nattsländan Odontocerum albicorne (NT), har hittats som larver på platsen (M.L. pers. obs.). Bevarande av befintliga akvatiska miljöer framstår som den viktigaste prioriteringen för att säkra artens lokala fortlevnad. Eftersök vid andra källbäckar på åssluttningen kan förhoppningsvis ge resultat när det gäller att öka kunskapen om artens lokala utbredning. Tipula (Dendrotipula) flavolineata Meigen, 1804 VU (storharkrankar, Tipulidae) T. flavolineata hittades endast i ett eemplar i denna inventering 1 hane infångades då den flög från bryn med rötskadade gamla bokar mot närstående blommande hagtornsbuskar i Nissaström 6/6. Arten har i Halland tidigare hittats på två dellokaler i naturreservatet Osbecks bokskogar (leg. M.L. 2011-2012). Tjeder (1955) rapporterar arten från följande landskap: Skåne, Gotland, Östergötland, Bohuslän, Närke, Södermanland, Uppland, Dalarna och Jämtland. Arten är funnen i stora delar av Europa, bl.a. i samtliga våra grannländer (Oosterbroek 2012). 13

Ljusstrimmig långhornsharkrank (Tipula flavolineata) håvades i Nissaström 2012. De långa antennerna, där segmenten har spridda borst utöver den basala borstkransen och vars tre första segment kontrasterar i gult mot de i övrigt mörka antennerna ger tillsammans med vingens gula framkant och kroppens färg redan i fält en god första indikation om att det rör sig om denna art. Foto: Mattias Lindström. Ett av fynden från Osbecks bokskogar var ett kläckningsfynd från en fyra år gammal motorsågad stamhålighet i bok, där stora mängder organiskt material ansamlats (Lindström in prep.). Artens larvbiologi är i övrigt mycket väl beskriven i utländsk litteratur. Framförallt uppges larven utnyttja lågor, grenar och högstubbar av bok och ek (Hövemeyer 1998; Roper 2005; Ashe m.fl. 2007; Swift, Boddy och Healey 1984; Hövemeyer och Schauermann 2003; Derksen 1941). Hövemeyer och Schauermann (2003), som studerat artens utnyttjande av lågor och grenar av bok under tio års tid, kom fram till att arten föredrar fuktiga, kraftigt rötade, grövre lågor i en ålder runt sju år, men att den började utnyttja lågorna redan efter tre-fyra år. Swift, Boddy och Healey (1984) visar att arten föredrar kraftigt rötade grenar. Derksen (1941) fann larver i bokhögstubbar i en ålder av fyra-se år. T. flavolineata utnyttjar också klenare grenar (Hövemeyer 1998; Swift, Boddy och Healey 1984). Arten har förutom i bok och ek kunnat påvisas i lind (Hancock 1999), björk (Aleander 2002) och berberis (Berberis sp.) (Halstead 2002) på Brittiska öarna. Med tanke på artens ospecifika utnyttjande av vedsubstrat är det inte självklart vilka faktorer som begränsar dess utbredning. Den typ av vedsubstrat som arten beskrivs utnyttja finns rikligt i Nissaström. Bibehållen eller förbättrad sammanlänkning (konnektivitet) med andra skogar innehållande gamla träd och död ved torde vara av godo för artens lokala bevarande. 14

Bokvedblomfluga (Xylota abiens) fångades i Karsefors 2012. Foto: Mattias Lindström. Gulringad vedharkrank Ctenophora flaveolata (Fabricius, 1794) NT (storharkrankar, Tipulidae) I årets inventering hittades denna sällsynta harkrank enbart i Nissaström (1 hona i trädfälla 13-20 maj och 1 hona i malaisefälla 2-5 juni), där den var känd sedan tidigare genom ett ca 15 år gammalt fynd. I Fritz och Lindström (2012) redogörs i detalj för samtliga kända halländska fynd av arten. Gulringad vedharkrank hittas i Sverige och andra länder på lokaler med lång kontinuitet av gamla lövträd, helst på lokaler där mulmhål i bok och andra ädellövträd samt blommande hagtornsbuskar förekommer. En noggrannare genomgång av artens biologi finns i Fritz och Lindström (2012). Viktigast för artens bevarande är troligen en kontinuerlig förekomst av gamla ädellövträd med håligheter och andra strukturer innefattande död ved, samt tillgång till blommande hagtorn i öppna lägen. Bokvedblomfluga Xylota abiens Meigen, 1822 NT (blomflugor, Syrphidae) Fyndet av bokvedblomfluga från denna inventering gjordes i fälla (trädfälla/fönsterfälla/färgskål) i Karsefors (1 hona 12 juni-13 juli). Fyndet är det första av arten i landskapet Halland, men ett äldre fynd av arten finns från Hyltebruk i Hallands län (Bartsch m.fl. 2009). De flesta övriga svenska fynd är gjorda i Skåne, men arten är också funnen i Uppland (Bartsch m.fl. 2009). Antalet kända, sentida lokaler uppgår blott till ett drygt tiotal (Artdatabanken). I övriga Norden är arten bara funnen i Danmark, där den tycks vara än mer sällsynt (Torp 1994). Fritz och Lindström (opubl.) hittade arten på Hallands Väderö 2010. 15

Ett av fynden från Hallands Väderö gjordes av en hane i ett markbeläget fuktigt ekmulmhål i Söndre skog. Av Falk (1991) uppges arten ha kläckts fram från just ett fuktigt, markbeläget mulmhål i ek. Annars föreslår de publikationer som hänvisar till framkläckningar av larver insamlade från olika vedsubstrat att arten i första hand utnyttjar fuktiga, rötade rötter hos bok eller markbelägna, fuktiga mulmhål i levande bokar (Bartsch m.fl. 2009; Aleander 2002; Godfrey 2003). I snart sagt samtliga litteraturavsnitt där artens habitatkrav berörs uppges den ha en preferens för skogar med kärrmiljöer eller genomlöpande bäckar. Möjligen inverkar den förhöjda markfuktigheten positivt på de markbelägna larvhabitaten. Den adulta flugan har iakttagits av Ringdahl (1941) på lindblommor på Hallands Väderö. Utländska fynd har dessutom gjorts på äkta fläder (Torp 1994), flockblommiga väter (Bartsch m.fl. 2009), smörblommor och hagtorn (Godfrey 2003). Miljöerna vid Forsastigen (uppströms festplatsen) i Karsefors stämmer mycket väl överens med ovanstående beskrivningar av artens habitatkrav och det är därför troligt att det är just här arten insamlats. Förekomsten av mulmträd av ek och lind, den ställvis höga markfuktigheten och närheten till attraktiva blomresurser i form av lind, äkta fläder och hagtorn samt blommande örter som smörblommor, hundkä, kirskål och strätta är förmodligen vitala delar i artens resursutnyttjande på platsen och bör bevaras. Fläckvingad träfluga Clusia tigrina (Fallén, 1820) NT (träflugor, Clusiidae) I årets inventering hittades denna art i Karsefors (1 hona, 13 juli-16 augusti, fönsterfälla över tall i mellersta delen av ön) och Nissaström i flera eemplar i olika fällor (4 honor och 5 hanar, trädfälla/fönsterfälla/färgskål, 11-25 augusti). En av fällplatserna i Nissaström visade sig vara en samlingspunkt för parningsvilliga fläckvingade träflugor. Det rörde sig om en rötskadad björk i den källrika blandsumpskogen på norra sidan av Nissan. Vid besök den 25 augusti och 1 september kom hanar flygande till trädets bas och visade upp sina vingteckningar med olika rörelser. Honor gjorde sina val och parning bevittnades (se foto). Arten är tidigare känd från fyra halländska lokaler; Mårås, Blåalt, Biskopstorp (Bergsjön) (Fritz & Lindström 2012) och Fröllinge (M.L. pers. obs.). C. tigrina lever som larv i liggande eller stående död lövved samt i rötskador på levande lövträd, gärna i fuktiga skogar. De vuna flugorna utnyttjar stubbar och troligen också andra vedstrukturer som spelplatser. Mer information om arten hittas i Fritz & Lindström (2012). Förekomster av lövträdslågor, rötade lövhögstubbar och levande lövträd med öppen stamröta i fuktiga miljöer är viktiga strukturer för arten. I Nissaström finns idag gott om död lövved från flera olika trädslag i fuktiga lägen och arten har här troligen goda förutsättningar för sin lokala fortlevnad. 16

Fläckvingad träfluga (Clusia tigrina) fångades i fälla såväl i Karsefors som i Nissaström 2012. I Nissaström sågs även speluppvisningar och parning på rötskadad björk, delvis med bar ved, i källrik lövsumpskog. 2012-09-01. Foto: Örjan Fritz. Boktigerfluga Temnostoma meridionale Krivosheina & Mamaev, 1962 NT (blomflugor, Syrphidae) Ett fynd av boktigerfluga gjordes i årets inventering. En hane satt 25 maj på en solbelyst aspstam vid Lagans strand vid de träd- och buskrika betesmarkerna i de västligaste delarna av ön. Flugan tycktes inte ha satt sig där av en slump, eftersom den återvände dit efter att ha blivit skrämd ett par gånger. Arten hittades 2011 i en fönsterfälla över en mjukt rötad boklåga i ett klibbalsdominerat kärr i Blåalt (Fritz & Lindström 2012). Det var det första rapporterade fyndet i landskapet Halland. Övriga fynd av arten i Sverige och andra europeiska länder har gjorts i skogar med fuktiga lövträdslågor och den vuna flugan har setts födosöka på bl.a. hagtorn. Mer information om artens biologi hittas i Fritz & Lindström (2012). Sumpiga skogspartier med klibbal, björk, asp och andra lövträd finns spridda över stora delar av ön. Det är sannolikt dessa områden som utgör reproduktionsmiljöer för artens lokala population. Den rika blomningen av hagtorn och andra väter är säkerligen också viktig för arten. Tallmulmblomfluga Chalcosyrphus piger (Fabricius, 1794) NT (blomflugor, Syrphidae) Denna blomflugeart hittades i ett eemplar (hona) i en trädfälla på en bränd, grov tallstam i Porsbjär under perioden 18 juli-10 augusti. Arten har hittats vid Porsbjär 17

tidigare; Jonsön (Staffan Bengtsson, 2009) och vid Laängarna (Krister Hall, 2008, larver under bark på tallåga). Arten har också noterats på andra lokaler i Halland: Ebbarp sandtäkt, på timmerupplag (Fritz & Larsson 2010); Hertered, 2009 och 2011, Krister Larsson; Gårdshult 2, 2011, K.L.; Baggabygget, 2010, K.L.; Kleva, 2009, Staffan Bengtsson; Lynga, 2011, larver under bark på vindfälld tall, Krister Hall; Biskopstorp (Skogsstugan och Furet), 2008, larver under bark på vindfällda tallar, K.H. C. piger är funnen i elva svenska landskap från Skåne till Hälsingland (Artportalen, catalogus). Krister Hall har studerat larverna på flera lokaler i Halland och anger att larverna hittas under barken på vindfällda, mycket grovbarkiga tallågor som fortfarande har rotkontakt. Lågorna producerar kläckfärdiga puppor under sitt andra år, men kan också fortsätta att producera flugor fram till och med sitt fjärde år. Larverna hittas på undersidan av lågorna, där kådan ansamlas och jäser, oftast nära basen på stammen. Bartsch m.fl. (2009) anger också att larverna hittas vid basen på tallågor och att de skall ha grov bark. En hona har setts lägga ägg i ett hackspettshål i en tall (Bartsch m.fl. 2009). Vidare har C. piger vid fler tillfällen än detta insamlats på brända tallstammar och på brandfält (Bartsch m.fl. 2009; Artportalen). Vid ett tillfälle har den också setts lägga ägg på branddödad tallstam (Hans Ahnlund, Artportalen). Arten har i Sverige noterats födosöka på hundkä, kärrsilja, vattenmärke, kransrams, maskros och blodrot (flera gånger på den sistnämnda vätarten) (Artportalen). I Danmark har den setts födosöka på blodrot och smörblomma (Bartsch m.fl. 2009). Porsbjär ingår i ett komple av myrmarker, där tallbestånd förekommer ganska rikligt. Troligt är att arten utnyttjar tallbestånden i en större spatial skala och att den koloniserar en lokal efter det att tallar dött framförallt till följd av vindfällning. Porsbjärs skötsel behandlas i ett större sammanhang i Bilaga 1. Ekguldblomfluga Ferdinandea ruficornis (Fabricius, 1775) NT (blomflugor, Syrphidae) Denna art fångades i Hördalen 9 augusti (1 hona, vitskål på savande ek) och i Nissaström 26 juli-11 aug (1 hona i malaisefälla). Tidigare halländska fynd finns från grustäkterna i Bräcke och Bockalt (Fritz och Larsson 2010) samt Fjärås Bräcka (Krister Larsson, Artportalen). Arten förekommer i Sverige från Skåne till Lule Lappmark, men saknas i våra nordiska grannländer (Artportalen, catalogus). Den har funnits i Danmark, men tros nu vara nationellt utdöd (Torp 1994). F. ruficornis förekommer enligt Bartsch m.fl. (2009) i gläntor och bryn i äldre lövskogar och vid fristående savande träd. Samma författare uppger också att många svenska fynd gjorts i fällor i vidkroniga ekar. Puppan har hittats i jorden 18

Ekguldblomfluga (Ferdinandea ruficornis) fångades i fällor i Hördalen och i Nissaström. Foto: Mattias Lindström. intill en av vanlig träfjäril (Cossus cossus) angripen, savande silverpoppel i Danmark (Torp 1994). På Brittiska öarna har arten kläckts från borrhål av vanlig träfjäril i poppel (Populus spp.) (Ball & Morris 2000). Vuna flugor har också setts vid savflöde på träfjärilsangripen, savande eklåga (Allen 1988). Enligt Bartsch (2001) uppges arten i utländsk litteratur också utnyttja björk (Betula spp.), hästkastanj och lönn (Acer spp.) som värdträd. Ball & Morris (2000) skriver att den vuna flugan setts födosöka på Heracleum (vätsläktet i Sverige företrätt av arterna björnloka och jätteloka). Arten gynnas av savflöden på ek och Populus-arter, men också på andra lövträd. Trädbestånd där vanlig träfjäril förekommer skall särskilt bevakas och vårdas. Föryngring av ek och Populus-arter bör främjas. Urskogsvedfluga Xylophagus kowarzi (Pleske, 1925) NT (vedflugor, Xylophagidae) En ensam hona av X. kowarzi hittades i fälla i Nissaström 2-5 juni. Fyndet är det första rapporterade från landskapet Halland. Utbredningen i Sverige omfattar förutom Halland också Dalarna, Hälsingland, Norrbotten och Södermanland (Cederberg 2001). I övriga Norden är arten känd från Finland och Norge, men utbredningen omfattar ett flertal länder på den europeiska kontinenten (Fauna Europaea). Larven lever som rovdjur av andra insektslarver djupt in i den rötade veden i alm, bok, lind, björk och asp och har hittats i såväl vit- som brunröta (Krivosheina & Mamaev 1966). Larverna i släktet uppges av författarna kräva fuktig ved. I Sverige har flera fynd gjorts på lövbrännor (Cederberg 2001). 19

Urskogsvedfluga (Xylophagus kowarzi) fångades i fälla i Nissaström. Foto: Mattias Lindström. Det är oklart vilka faktorer som begränsar artens utbredning i Sverige. En kontinuerlig god tillgång på fuktig, rötad lövved torde vara gynnsam för artens långsiktiga fortlevnad. Arter nya för Sverige Rhipidia ctenophora Loew, 1871 (småharkrankar, Limoniidae) Denna harkranksart, som här rapporteras för första gången från Sverige, hittades enbart i ett eemplar från trädfälla/fönsterfälla/färgskål i Karsefors. R. ctenophora hittades också parallellt med denna inventering i en studie av hålträd i reservatet Osbecks bokskogar i södra Halland (Lindström in prep.). Arten är hittills endast känd från 13 övriga länder i Världen, samtliga europeiska (Oosterbroek 2012). Lokalerna Osbecks bokskogar och Karsefors är de nordligaste kända. Närmaste kända lokal finns i Köpenhamn (MacGowan 2005). Artens larver är enbart hittade i olika vedsubstrat. I Osbecks bokskogar insamlades arten i en kläckningsfälla runt ett bokmulmhål. På brittiska öarna har larverna kläckts fram från savande ved av tysklönn och hästkastanj (Crossley 2001) samt rötad kärnved av tysklönn (Hancock 1999). I Danmark hittades larver i savflöde på hästkastanj (MacGowan 2005). Aleander (2002) gör följande sammanfattning av artens val av reproduktionsmiljöer (fritt översatt):...röthål, sav och rötade stubbar; alm, hästkastanj och tysklönn. MacGowan (2005) sammanfattar artens larvekologi på liknande sätt (fritt översatt):...röthål, kärnved under nedbrytning, 20

Småharkranken Rhipidia ctenophora fångades i Karsefors 2012. Arten skiljer sig från den närstående R. uniseriata genom en etra fläck på vingen (se bild) samt att den har smala, skarpt avgränsade mörka band på lårens ytterdel snarare än breda, vagt avgränsade band på motsvarande kroppsdel. Foto: Mattias Lindström. ihåliga stubbar och under barken på lågor [ ] hästkastanj, tysklönn, popplar (Populus spp.) och alm. Arten uppges leva i ädellövskogar på Brittiska öarna (Aleander 2002). Det danska fyndet är från urban parkmiljö (MacGowan 2005). Båda de halländska lokalerna utgörs av fuktiga, örtrika skogar på rikare mark med en hög andel ädellövträd. Stamhåligheter, savpåverkad ved och andra lämpliga strukturer för artens reproduktion finns redan i dag i Karsefors. Viktigt är att upprätthålla en god tillförsel av sådana substrat även i ett längre tidsperspektiv genom återvät av nya värdträd i olika åldersklasser. Lonchaea bukowski Czerny, 1934 (stjärtflugor, Lonchaeidae) Denna art, som härmed rapporteras för första gången från Sverige, insamlades i Nissaström. I Europa är den tidigare funnen på Brittiska öarna och i Finland, Ungern, Ryssland och Jugoslavien (MacGowan & Rotheray 2008). Om artens biologi är väldigt lite känt. Larven uppges vara saprofag på viden (Sali spp.)(macgowan & Rotheray 2008). Specifika skötselrekommendationer är svårt att utfärda i detta fall, eftersom kunskapen om arten är så pass dålig. Savande sälgar finns i reservatet. Dessa kan möjligen utgöra larvmiljö åt arten. 21

Gnophomyia viridipennis (Gimmerthal, 1847) (småharkrankar, Limoniidae) Denna harkrank hittades under inventeringen i Porsbjär i ett stort antal eemplar, både i kläckningsfällan runt den savande, brända asplågan och genom framkläckning av larver som insamlats under barken på andra savande asplågor intill kläckningsfällan. Ett ensamt fynd gjordes också i fälla i Tönnersa. I övriga Norden är arten rapporterad av Hancock (2008) från ett par lokaler i Vestfold i sydöstra Norge och en lokal på Åland medan Salmela (2012) rapporterat den från tre lokaler i Nylands län och en lokal i Tavastehus län (båda länen i södra Finland). Arten är rödlistad som VU i Finland (Penttinen m.fl. 2010). Hancock (2008) skriver att arten baserat på larvfynd i Skandinavien och på Brittiska öarna är knuten till asp och svartpoppel, där den lever i den jäsande saven i basten. I Skandinavien är den dock enbart funnen på asp. Även de fynd som presenteras av Salmela (2012) är gjorda av larver under barken på asplågor under nedbrytning. Krivosheina (2008), som studerat arten i Ryssland, uppger också asp och popplar som värdträd. Salmela (2012) skriver att de finska fynden är gjorda i kontinuitetsskogar. Det är svårt att avgöra i vilken utsträckning G. viridipennis är ovanlig i Sverige och Halland, eftersom den troligen inte har eftersökts nämnvärt under senare decennier. Inga särskilda skötselrekommendationer förordas. Övriga intressanta arter Av övriga intressanta tvåvingearter som hittades under 2012 års inventering kan först nämnas de fem tidigare rödlistade arterna gråstjärtad skogsrovfluga Neoitamus cothurnatus, gul hårögonharkrank Pedicia straminea, knubblårsbarkfluga Solva marginata, humlelik pälsblomfluga Criorhina ranunculi och vitsprötad barkvapenfluga Berkshiria hungarica. Neoitamus cothurnatus lever i skogs- och brynmiljöer i södra Sverige, medan Pedicia straminea är en tydligt källgynnad art som oftast hittas i marker med kalkinblandning eller andra rikare marker. Solva marginata är i Sverige knuten till asp och alm. De halländska larvfynd som gjorts av arten har varit på asp. Berkshiria hungarica tycks i Sverige vara knuten till asp, en beskrivning som bekräftas av våra kläckningsfynd. Criorhina ranunculi lever som larv av rötade lövträdsrötter, enligt våra halländska erfarenheter främst i asp, och är i sitt vuna stadium knuten till blommande träd och buskar som sälg och hagtorn. Kilblomflugan Xanthogramma dives rapporteras här för första gången från Sverige, men enligt Rune Bygebjerg (muntl.), som just nu förbereder en artikel om arten i Sverige och Danmark, finns opublicerade svenska fynd av arten. X. dives håvades vid hagtornsbuskar i brynkant till gammal bokskog i Nissaström på försommaren. Arten är sannolikt genuint sällsynt snarare än förbisedd, dels med tanke på släktets iögonfallande fältkännetecken, dels med tanke på att den är 22

Tabell 5. Nya landskapsfynd av tvåvingar för Halland under 2012 (inkl. T. obscuriventris från 2011) Art Familj Lokaler Parhelophilus frutetorum blomflugor Karsefors Xanthogramma dives blomflugor Nissaström Xylota abiens blomflugor Karsefors Xylophagus kowarzi vedflugor Nissaström Berkshiria hungarica vapenflugor Tönnersa, Porsbjär Neopachygaster meromelas vapenflugor Porsbjär Hybomitra aterrima bromsar Nissaström Chamaepsila nigra rotflugor Långanskogen Strongylophthalmyia ustulata bastflugor Porsbjär Odinia ornata tickflugor Nissaström Homalocephala biumbrata fläckflugor Tönnersa, Porsbjär Clusiodes geomyzinus träflugor Porsbjär, Nissaström Lonchaea bukowski stjärtflugor Nissaström Ptychoptera lacustris glansmyggor Karsefors Achyrolimonia decemmaculata småharkrankar Tönnersa Austrolimnophila unica småharkrankar Porsbjär Dicranomyia fusca småharkrankar Långanskogen Gnophomyia viridipennis småharkrankar Tönnersa, Porsbjär Helius flavus småharkrankar Nissaström Lipsothri ecucullata småharkrankar Långanskogen Lipsothri errans småharkrankar Nissaström Molophilus appendiculatus småharkrankar Nissaström Neolimonia dumetorum småharkrankar Karsefors Phylidorea longicornis longicornis småharkrankar Tönnersa Rhipidia ctenophora småharkrankar Karsefors Rhipidia uniseriata småharkrankar Tönnersa, Porsbjär, Nissaström Pedicia straminea hårögonharkrankar Nissaström Tipula flavolineata storharkrankar Nissaström Tipula grisescens storharkrankar Porsbjär Tipula obscuriventris storharkrankar Osbecks bokskogar förvälingsbar med en annan mycket sällsynt rapporterad art i släktet; solkilblomfluga X. stackelbergi. X. dives skiljs ut genom flera olika karaktärer. För bestämning av släktets arter rekommenderas Speight & Sommaggio (2010). Larverna i släktet Xanthogramma lever av rotlöss i myrbon (Rotheray & Gilbert 2011). Totalt hittades 30 arter tvåvingar nya för landskapet Halland under 2012 (Tabell 5). En stor del av arterna tillhör familjen småharkrankar Limoniidae. Det beror på att denna grupp ägnats väldigt lite uppmärksamhet i Sverige efter det att Bo Tjeder studerade gruppen främst under mitten av 1900-talet. 23

Kilblomflugan Xanthogramma dives håvades in vid blommande hagtornsbuskar i brynkant till gammal bokskog vid Nissaström 2012. Det är det första rapporterade fyndet i Halland av denna art, som ännu inte uppmärksammats nationellt. X. dives skiljs från solkilblomfluga X. stackelbergi genom flera olika karaktärer (jfr Speight & Sommaggio 2010). Foto: Mattias Lindström. Den tidigare rödlistade arten knubblårsbarkfluga Solva marginata fångades vid en nydöd alm i Nissaström 2012. Foto: Andreas Malmqvist. 24

Definitionen av nya landskapsfynd baseras på litteraturkällor som berör svenska tvåvingar, listor över Zoologiska museet i Lunds samlingar, DipKat (Bartsch 2010) samt Artportalen och dess landskapskataloger. Ibland överensstämmer systematiken i äldre publikationer dåligt med nuvarande synsätt, vilket i några enskilda fall gjort det svårt att ta ställning till ett fynds status. I dessa osäkra fall anges arten inte som ny för Halland. Några av de arter som hittades under inventeringen har en nordlig utbredning i Sverige. Dessa arter är storharkranken Tipula grisescens, svart torvblomfluga Sericomyia nigra (hittas dock regelbundet i Halland), renfäbromsen Hybomitra auripila, bromsen Hybomitra aterrima och småharkranken Austrolimnophila unica. Bland de tvåvingar som insamlades i aspkläckningsfällan eller insamlades som larver och puppor från de savande asparna i Porsbjär finns några i Sverige ganska sparsamt noterade arter: vitsprötad barkvapenfluga Berkshiria hungarica, vapenflugan Neopachygaster meromelas, fläckflugan Homalocephala biumbrata, bastflugan Strongylophthalmyia ustulata, småharkranken Gnophomyia viridipennis (behandlas utförligare under egen rubrik) och småharkranken Austrolimnophila unica. Samtliga nämnda arter i detta stycke med undantag av den sistnämnda är kända som utpräglade aspdjur. Två av arterna som kläckte från asparna har ett dåligt känt larvstadium. Dessa arter är småharkranken Austrolimnophila unica och långbensflugan Tanypeza longimana. Vad beträffar dessa båda arter är våra kläckningsresultat av särskilt intresse. Några källgynnade arter med ett akvatiskt-semiakvatiskt larvstadium bör också lyftas fram. T.e. hittades under inventeringen två av tre svenska arter inom småharkrankssläktet Lipsothri; L. errans och L. ecucullata. Larverna lever i halvdränkt lövved, oftast i källpåverkade skogar. Båda arterna har åtgärdsprogram på Brittiska öarna (BAP priority species) och har där varit föremål för flera riktade studier och inventeringar. L. errans, som är ensam representant för släktet i Finland, är rödlistad som EN i den finska rödlistan (Penttinen m.fl. 2010). Familjen småharkrankar Limoniidae är inte analyserad enligt den svenska rödlistans kriterier. L. errans insamlades i Nissaström medan L. ecucullata kläckte rikligt från den blöta och mjuka klibbalslågan som placerades i kläckningsfällan i källdråget i Långanskogen. L. errans har kläckts från halvdränkt bokved i en kallkälla på Hallandsås nordsluttning (M.L. opubl.). I övrigt saknas fynd av de båda arterna från Halland. En annan källgynnad småharkrank är Dicranomyia fusca, som insamlades i samma kläckningsfälla som L. ecucullata ovan. Den källgynnade arten gul hårögonhårkrank Pedicia straminea har redan berörts i tidigare stycke. Stjärtflugorna Lonchaeidae är en vedlevande fluggrupp som studerats mycket sparsamt under senare decennier i Sverige. Förutom den för Sverige nya arten Lonchaea bukowski från Nissaström hittades i år också en annan notabel stjärtfluga; Lonchaea stackelbergi. Arten, som insamlades i Karsefors, är enligt vad Iain MacGowan erfarit bara dokumenterad en gång tidigare i Sverige. Ytterligare 25

Nykläckt Lipsothri errans, som insamlades som larv i Osbecks bokskogar 2012. eempel på en naturvårdsintressant art som inte ingår i ovanstående sammanhang är träflugan Clusiodes apicalis (Nissaström), vilken hittades också under förra årets tvåvingeinventering. Glansmyggan Ptychoptera lacustris, som hittades i Karsefors, var enligt Andersson (1996) tidigare enbart funnen i Skåne, Östergötland och på Öland. Larverna lever i vattenstränder vid åar i skogsmiljö. Några tvåvingearter kan enligt Speight (1989) användas som indikatorarter för att identifiera skogar som är viktiga ur bevarandesynpunkt från ett europeiskt perspektiv. I årets inventering hittades följande arter vilka faller inom nämnda kategori: getinglik svampmygga Keroplatus tipuloides (Nissaström), vitsprötad barkvapenfluga Berkshiria hungarica (Porsbjär, Tönnersa), lönnsavblomfluga Brachyopa bicolor (Karsefors), aspblomfluga Hammerschmidtia ferruginea (Karsefors, Porsbjär, Yttra Berg), tallmulmblomfluga Chalcosyrphus piger (Porsbjär), rödbent mulmblomfluga Chalcosyrphus valgus (Tönnersa, Nissaström, Porsbjär), ekguldblomfluga Ferdinandea ruficornis (Nissaström, Hördalen), aspvedblomfluga Xylota meigeniana (Tönnersa, Porsbjär, Yttra Berg) och gulringad vedharkrank Ctenophora flaveolata (Nissaström). Som framgår av ovan hittades påfallande många av dessa indikatorarter i Porsbjär (fem stycken) och Nissaström (fyra st.). Utbredningen av en del av de listade naturvårdsintressanta arterna kan skilja sig starkt åt mellan länderna i Europa. En art som Xylota meigeniana, vilken hittas vid riktat eftersök på asplokaler i Sverige, är klassad som kritiskt hotad (EN) i den danska rödlistan. Ett annat eempel är aspblomfluga Hammerschmidtia ferruginea, vilken hittas frekvent och utspritt i Sverige på bra asplokaler, men som är en åt- 26

gärdsprogramsart på Brittiska öarna. Det kan betyda att Sverige har ett särskilt bevarandeansvar för dessa arter. Ekologiska observationer Spridda observationer: Under flera av besöken i Karsefors (sumpskogen på västra sidan av ön) sågs honor av humlelik pälsblomfluga Criorhina ranunculi lägga ägg på rotben på en grov hålasp, på löv i närheten av trädet samt vilket kanske är mest intressant i en grenklyka 1,5 meter upp längs stammen på en klen ask som stod ett par meter från hålaspen. Det är tidigare känt hur Criorhina-honor lägger ägg eempelvis på undersidan av torkade löv kring de rötade rötter de spenderar sitt larvstadium i, vilket innebär att larverna, eventuellt med hjälp av dofter, måste ta sig till sitt larvsubstrat på egen hand (Rotheray & Gilbert 2011; M.L. pers. obs. 2011). Tidigare observationer av M.L. och Ö.F. av artens äggläggning har också varit kring främst asp (se Fritz och Lindström 2012). Vid stamhålets mynning på samma aspstam flög stora mängder av aspsavblomfluga Brachyopa pilosa långt in på säsongen. Denna art hittades också rikligt vid basen på en grövre, vindfälld asplåga utmed den norra stranden på öns västra sida. I sumpskogen på öns västra sida gjordes också andra intressanta observationer. T.e. sågs en hona av storharkranken Dictenidia bimaculata lägga ägg på ovansidan av en hård asplåga, fortfarande barkklädd, som vält över ett dike. Honan grävde med äggläggaren i barkspringor och förflyttade sig längs lågans ovansida och upprepade sedan proceduren ett flertal gånger. En liten bit därifrån, i ett kärr med klibbal, asp och björk, sågs en hane av getinglik tigerfluga Temnostoma vespiforme starkt hävda ett revir gentemot andra flugor. Flugan satt på blad i fältskiktet och på fuktiga lågor och bevakade ett litet område. I Karsefors (Forsastigen) observerades också vid ett flertal besök honor av arten brun mulmblomfluga Brachypalpus laphriformis på en grov hållind. Honorna flög runt stammen på trädet eller vilade i solfläckar på stammen. Vid basen på samma träd fanns ett ymnigt, aktivt savflöde där flera individer av den savlevande arten lönnsavblomfluga Brachyopa bicolor observerades. På den gräsvall som tar vid söder om Forsastigen observerades ett flertal individer av guldvedblomfluga Xylota sylvarum som födosökte på bladovansidor av tomtskräppa. Flugorna svabbade av bladovansidorna efter pollen genom en pendlande halvcirkelrörelse medan de sakta rörde sig framåt. Det var märkbart hur de föredrog de stora, skrovliga bladytor som tomtskräpporna hade att erbjuda. Xylotaarternas preferens för födosök av pollen på bladovansidor snarare än på insektsskyltande nektarväter har bekräftats genom pollenanalyser av flugornas maginnehåll (Ssymank & Gilbert 1993). X. sylvarum har tidigare setts söka av även bladovansidor på lövsly och bredbladiga gräs (M.L. pers. obs.). 27

I Porsbjär sågs aspvedblomfluga X. meigeniana och lundvedblomfluga X. tarda födosöka på bladovansidorna på främst björk- och aspsly, medan X. meigeniana sågs födosöka på klibbalsblad i Tönnersa. Trots att nämnda arter noterades frekvent under inventeringen hittades de aldrig i insektsskyltande, nektargivande blommor. Vid Nissaström 20 maj sågs hanar av björksavblomfluga Brachyopa dorsata hålla revir runt en björklåga. De hovrade någon decimeter ut från lågan i några sekunder och satte sig sedan en stund på lågan eller i gräset runt lågan för att kort därefter åter börja hovra. De visade också aggressivt beteende mot varandra då deras vägar korsades i luftrummet. I Tönnersa noterades hur låg fångstbarheten kan vara av en enskild art i trädfällor och värdet av observationer på plats. En rödbent mulmblomfluga Chalcosyrphus valgus var stationär på nederdelen av en solbelyst delvis bränd stam av asp med en sådan fälla. Under mer än en halvtimme sågs flugan bevaka stammen och flitigt köra bort inkommande artkonkurrenter. Detta beteende uppmärksammades dock av rovflugor och häftiga slagsmål utbröt vid flera tillfällen. Den rödbenta mulmblomflugan klarade sig varje gång både från rovflugan och från att hamna i trädfällan, och återvände till aspen. Arten hittades ö.h.t. inte i fällor i Tönnersa. Revirhävdande rödbent mulmblomfluga (Chalcosyrphus valgus) på bränd asp i strandnära läge i Tönnersa naturreservat den 26 maj 2012. Foto: Örjan Fritz. 28

Tabell 6: Arter som kläckte från savande asplågor i Porbjär. Artnamn Familj Gnophomyia viridipennis (D) Limoniidae småharkrankar Austrolimnophila unica Limoniidae småharkrankar Rhipidia maculata Limoniidae småharkrankar Berkshiria hungarica (C) Stratiomyiidae vapenflugor Neopachygaster meromelas Stratiomyiidae vapenflugor Sphegina clunipes Syrphidae blomflugor Homalocephala biumbrata Ulidiidae fläckflugor Tanypeza longimana (A) Tanypezidae långbensflugor Strongylophthalmyia ustulata (B) Strongylophthalmyidae bastflugor Lonchaea fuga Lonchaeidae stjärtflugor Lonchaea hackmani Lonchaeidae stjärtflugor Lonchaea patens Lonchaeidae stjärtflugor Flera arter kläckte från insamlad savfylld bast från asp eller insamlades i en kläckningsfälla som insvepte en savande asplåga i Porsbjär. Dessa arter listas i Tabell 6. 29

Vapenflugorna Berkshiria hungarica (ovan) och Neopachygaster meromelas (nedan) fångades i aspbestånd vid Porsbjär 2012. Bilder från Småland 2012. Foto: Andreas Malmqvist, Naturcentrum AB. 30

Fynd av övriga naturvårdsintressanta insekter Skalbaggar: Totalt tio nu (och 13 tidigare) rödlistade vedlevande skalbaggar artbestämdes från insamlat material på lokalerna under 2012. Det är ungefär hälften av antalet rödlistade arter jämfört med förra året. Erfarenhetsmässigt hittas dock flest rödlistade vedlevande skalbaggar i Halland i bokskog. Från 2012 kan särskilt nämnas sefläckig blombock Anoplodera scutellata (NT) vid Karsefors, almsplintvivel Magdalis armigera (NT) i Nissaström, svartbrun brunbagge Phloiotrya rufipes (NT) i Bergs naturskog, Tripla rufipes (NT) i Porsbjär och halvknäpparen Xylophilus corticalis (NT) i Långanskogen. Fyra av de artbestämda vedlevande skalbaggarna verkar tidigare inte ha rapporterats från Halland enligt landskapskatalogen för skalbaggar på Artportalen. Det gäller arterna sprängtickgnagare Dorcatoma substriata (NT, Karsefors), rödhalsad vedsvampbagge Mycetophagus fulvicollis (NT, Nissaström), Quedius plagiatus (Tönnersa, Porsbjär) och aspbarkborre Xyleborus cryptophagus (Tönnersa, Porsbjär). Därtill kommer fynd av en lång rad av andra vedlevande skalbaggar (Bilaga 3). Fjärilar: Jättesvampmal Scardia boletella, rödlistad som nära hotad (NT), vars larvutveckling är knuten till fnöskticka, noterades som väntat (Nissaström, Bergs naturskog). Liksom under 2011 observerades såväl mindre bastardsvärmare Zyganae viciae som sefläckig bastardsvärmare Zygaenae filipendulae i brynkanter till bokskogen i Nissaström. Steklar: Ett urval av insamlade steklar artbestämdes 2011, men gav ett magert utbyte vad gäller naturvårdsintressanta arter. Därför har inte 2012 års material av gaddsteklar systematiskt artbestämts. Av naturvårdsintresse har ändå sållats fram fynd av snyltvedstekel Xeris spectrum i barrblandskogarna Porsbjär och Bergs naturskog. Den är knuten till barrved och är rödlistad som nära hotad (NT). Nämnas kan också flera väddsandbi Andrena hattorfiana (NT) som födosökte på åkervädd på inägorna vid Yttra Berg. Stritar: Ett av de märkvärdigaste fynden av övriga insekter under 2012 var skalbaggsstrit Issus muscaeformis i Hördalen. Den påträffades där åtminstone i fyra eemplar (varav två i färgskål) på tre ekar i den varma sydsluttningen en typisk miljö för arten. Arten är mycket sällsynt påträffad i Sverige och är rödlistad som sårbar (VU). Även den tidigare rödlistade arten öronstrit Ledra aurita hittades i Karsefors. Skinnbaggar: En ny erfarenhet för i år var den brandgynnade barrskogsarten Aradus corticalis. Den hittades i Porsbjär. En annan notabel art var den stora rödsvarta rovskinnbaggen Rhynocoris annulatus, som hittades i fönsterfälla över tallåga i Tönnersa. I Bilaga 4 listas dessa artfynd av övriga insekter. 31

Skalbaggsstrit (Issus muscaeformis) är rödlistad som sårbar (VU). Den påträffades i Hördalen vid flera tillfällen under 2012. Bild från Gotland 2011. Foto: Tommy Knutsson. Fynd av övriga naturvårdsintressanta arter Fåglar: Ett par rödlistade arter av fåglar med häckningsindicier sågs under 2012. På inägorna kring gården Yttra Berg hördes såväl mindre hackspett Dendrocopos minor (NT) som nötkråka Nucifraga caryocatactes (NT). Kärlväter: I samband med årets inventering gjordes enstaka fynd av slåttergubbe Arnica montana (NT) och sommarfibbla Leontodon hispidus (NT) i Yttra Berg. Mossor: Särskilt i Långanskogens källpåverkade alsumpskogar påträffades intressanta mossor. Brynia Bryhnia novae-angliae (VU) väte således tämligen spridd inom fällområdet. Även de tidigare rödlistade arterna dunmossa Trichocolea tomentella och västlig husmossa Loeskeobryum brevirostre påträffades där. Svampar: Blekticka Pachykytospora tuberculosa (NT) sågs på ekgrenar i Hördalen. Detta är dock känt sedan tidigare. Fyndet av narrtagging Kavinia himantia (NT) på en grov ek var dock en ny rödlistad art för reservatet. Lavar: I Hördalen upptäcktes tät korallorangelav Caloplaca coralliza (NT) rikligt på en grov ek i sydbranten. Det var ett fynd av en ny rödlistad lav på lokalen. Diskussion Studieresultat Årets inventering omfattade ett bredare spektrum av skogstyper än förra årets bokskogsinventering. Därför kom vi i kontakt med helt nya arter. Några av dessa 32

arter var aspanknutna, se s. 29. Även flera arter knutna till tall var nya erfarenheter för årets inventering, t.e. träflugan Clusiodes caledonicus, rovflugan Choerades gilvus, vedflugan Xylophagus cinctus och tallmulmblomfluga Chalcosyrphus piger. Savande ek i ekmiljöerna i Hördalen gav ekguldblomfluga Ferdinandea ruficornis. Av de nio rödlistade tvåvingearterna från 2012 var fem stycken nya jämfört med inventeringen 2011. Av de rödlistade tvåvingarna som hittades 2011 återfanns fyra arter under årets inventering. Två rödlistade tvåvingearter funna 2011 (Chrysopilus nubecula och Tipula obscuriventris) återfanns inte på de studerade lokalerna 2012. Några arter som hittades rikligt under fjolårets inventering uppträdde mer sparsamt i år. Eempel på en sådan art är den vedlevande storharkranken Ctenophora pectinicornis. Intressant är att av de totalt elva rödlistade tvåvingearterna som hittades under 2011-2012 är alla utom Tipula obscuriventris ved- eller vedsvampslevande i sitt larvstadium. Nissaström var överlägsen de andra lokalerna i fråga om antalet rödlistade och i övrigt naturvårdsintressanta arter. Ändå hittades inte ljus bronsblomfluga Callicera aenae, som påträffades av ÖF på denna lokal 2007. Totalt hittades se nu rödlistade och tre tidigare rödlistade tvåvingearter i Nissaström under 2012. Även om förutsättningarna för olika artgrupper av tvåvingar verkar vara mycket gynnsamma på denna lokal, bör nämnas att de manuella fångstinsatserna här var i särklass störst. Porsbjär var en annan lokal som stack ut. Faunan i Porsbjär skiljde sig från övriga lokalers faunor i det att den innehöll flera boreala och nordliga arter, t.e. storharkranken Tipula grisescens. Antalet nya landskapsfynd blev hela 30 st. och får betraktas som högt. En stor del av dem är harkrankar, en grupp tvåvingar som tidigare studerats mycket sparsamt i Halland. Upplägget av artbestämningen i årets inventering var lite annorlunda jämfört med förra året. I år artbestämdes tvåvingar från ett större antal familjer, vilket i gengäld innebar att artbestämningen blev mer selektiv och inriktad på de potentiellt mest intressanta arterna. Detta gör att direkta jämförelser av artantal och artsammansättning mellan lokalerna haltar. De blomrika lokalerna visade sig ha en särpräglad blomflugefauna, precis som i fjol. Arter som eempelvis humlelik pälsblomfluga Criorhina ranunculi och törneblomfluga Criorhina berberina tycks av allt att döma vara starkt gynnade av förekomsten av blommande buskar. Överhuvudtaget har blomrika lokaler, som Nissaström och Karsefors, varit de artrikaste i fråga om blomflugor. En del av denna förklaring kan dock vara att vi håvat mer på blomrika lokaler och att blomflugorna, oavsett hur många arter de utgörs av på en lokal, är lättare att hitta på blomrika lokaler. Mönstret är dock så pass tydligt att vi vågar påstå att blomrikedomen har en positiv påverkan på antalet blomflugearter på en lokal. Denna iakttagelse stämmer också med kvantitativa studier i frågan (Fayt m.fl. 2006). Just i 33

Karsefors och Nissaström använde vi också malaisefälla, vilket påverkade resultatet positivt. En grupp som inte var särskilt rikt företrädd i år var bromsarna, vars aktivitet är starkt väderberoende. Den svala och regniga sommaren var helt enkelt inte bra för bromsstudier. Erfarenheter av använd metodik Alla fälltyperna fångade unika arter som inte insamlades med hjälp av enbart håvning. Att användning av olika metoder kompletterar artlistan var en erfarenhet vi drog även efter fjolårets studier. På lokaler med hög blomrikedom, framförallt på blommande buskar som t.e. hagtorn, är manuell håvning en synnerligen effektiv och selektiv metod för att finna intressanta tvåvingar. Detta är en starkt bidragande orsak till att lokaler som Nissaström, Karsefors och Osbecks bokskogar varit så artrika under våra inventeringar. Kläckningsfällor runt lågor var en ny insamlingsmetod 2012. I Porsbjär gav detta mycket goda resultat, då ett flertal små, troligen förbisedda, tvåvingar insamlades från den savande asplågan i fällan (se s. 29). Dessutom erhålls mycket konkret information om var arterna förlägger sitt larvstadium. Kläckningsfällan är en mindre arbetskrävande metod än insamling av larver och puppor för kläckning och ger troligen en högre procent fullbildade djur då larvmiljöerna påverkas minimalt vid ingreppet. Nackdelen är å andra sidan att fällan av praktiska skäl enbart fungerar för flyttbara vedsubstrat. Även kläckningsfällan runt den blöta lågan i Långanskogen var till stor nytta då den insamlade den i Sverige svagt rapporterade småharkranken Lipsothri ecucullata. Kläckningsfällan runt ett basalt mulmhål på en äldre bok i Nissaström blev däremot en besvikelse. Erfarenheter från en hålträdsstudie i Halland visar förvisso att såväl artantal som artsammansättning och individantal varierar kraftigt mellan olika stamhåligheter i ett bestånd, men att det alltid kläcker åtminstone en handfull arter ur hålen (Lindström in prep.). Sett i ljuset av ovanstående blev just denna kläckningsfälla en missräkning. Användning av vita plastpåsar runt uppsamlingstråg i fönsterfällor och vitskålar var en annan ny metod i årets inventering. Utfallet blev ofta mycket positivt. Ett av trågen tillhörande en fönsterfälla över en savande asplåga i Porsbjär fångade mycket stora mängder tvåvingar jämfört med närliggande fällor på liknande substrat. Denna iakttagelse aktualiserar frågan om hur fönsterfällor fångar insekter. Hur stor del av fångsten beror på att fällan är uppsatt vid attraktiva flygstråk och äggläggningsmiljöer och hur stor del av fångsten beror på att uppsamlingskärlet i sig lockar till sig insekter som egentligen inte är intresserade av vedsubstratet vilket fällan är monterad vid? En vit plastkasse spändes upp under malaisefällan i Nissaström. Tidigare erfarenheter visar att vita plastkassar effektivt lockar till sig flugor i skogsmiljö. Vi antog därför att denna vita plastkasse skulle öka fångsten 34

något. Hur fångsten av tvåvingar påverkades kan vi tyvärr inte avgöra, eftersom referensfälla utan plastkassar saknades, men en hel del intressanta tvåvingar (bl.a. ekguldblomfluga) hamnade i malaisefällan. Värdefulla strukturer och förslag på skötselåtgärder Fjolårets inventering pekade ut flera viktiga strukturer för naturvårdsintressanta tvåvingar i bokskog, och flertalet återkommer även i 2012 års inventering av olika skogs- och trädmiljöer. Blomrikedom: Varhelst nektarrika blommor väer, alltifrån förgätmigej till lind, besöks de av födosökande tvåvingar, Från inventeringen 2012 kan som påtagliga eempel av enskilt viktiga blomresurser på de olika lokalerna nämnas mjölkört (barrskogar), apel (betesmarker), älggräs (lövsumpskogar) och björnbärsblommor (ekhagmark). Ljungtorvblomfluga (Sericomyia silentis) var en av de tvåvingar som besökte den massblommande mjölkörten, som var en av få nektarkällor vid Jonsön i Porsbjär. Älggräsets blommor besöks av många insekter, även skalbaggar. I Hördalen, Långanskogen och i Yttra Berg var älggräs den enskilt viktigaste nektarkällan. 35

Hagtornets blommor är mycket populära bland blombesökande tvåvingar. I brynzonens soleponerade hagtornsbuskar hittas skogens vedlevande tvåvingar. Närheten mellan utvecklingssubstrat och näringsväter är en nyckelfaktor för en artrik mångfald av vedlevande tvåvingar. Brun mulmblomfluga (Brachypalpus laphriformis) smörjer kråset i Nissaström. Foto: Örjan Fritz. Bryn och gläntor med blommande buskar mellan öppen ofta betad mark och en mer sluten skogsmark är värdefulla för tvåvingar. I de hagtornsrika och soleponerade brynen i Nissaström håvades sålunda ljusstrimmig långhornsharkrank Tipula flavolienata och kilblomflugan Xanthogramma dives. Fuktigt liggande lågor är viktiga som utvecklingssubstrat för tvåvingar. De rödlistade arterna boktigerfluga Temnostoma meridionale, urskogsvedfluga Xylophagus kowarzi och Tipula flavolineata, som hittades i denna inventering, är alla knutna till fuktiga lågor. Som nämnts ovan gynnas några naturvårdsintressanta harkrankar av lågor i källpåverkade miljöer. Trädhåligheter: Flera av de arter vi hittade i år är hålträdslevande, t.e. bokvedblomfluga Xylota abiens, brun mulmblomfluga Brachypalpus laphriformis, småharkranken Rhipidia ctenophora och med all sannolikhet också den rödlistade arten gulringad vedharkrank Ctenophora flaveolata. Savflöden på levande träd visade sig vara mycket värdefulla för tvåvingar och erfarenhetsmässigt lättare att hitta på andra trädslag än bok. I Karsefors hittades lönnsavblomfluga Brachyopa bicolor (se foto) på savande lind och i Hördalen ekguldblomfluga Ferdinandea ruficornis på savande ek. Rötskadade högstubbar med tickor är värdefulla strukturer för vedlevande tvåvingar (s. 37). Dels gynnas svamplevande arter som getinglik svampmygga Keroplatus tipuloides, dels gynnas arter som håller till i den rötade veden i högstubbarna, t.e. fläckvingad träfliuga Clusia tigrina, som också använder högstubbarna som spelplatser (se s. 17). 36

Lönnsavblomfluga (Brachyopa bicolor) hittades på ett aktivt savflöde vid basen av en grov lind vid Forsastigen i Karsefors. Foto: Mattias Lindström. Medelåldrig björkhögstubbe i Nissaström. Stubben är rötskadad av olika svampar och det finns även eponerad död ved. Här satt en trädfälla som fångade gulringad vedharkrank och fläckvingad träfluga. Foto: Örjan Fritz. 37

Nya strukturer under 2012 som visade sig vara intressanta och värdefulla för studerade tvåvingar var följande: Bränd barrved: Flera vedlevande tallarter hittades vid Porsbjär, där såväl stående som liggande barrträd brandskadats. Den rödlistade tallmulmblomflugan Chalcosyrphus piger, som hittades på lokalen, är sannolikt brandgynnad. Asplågor med jäsande sav: Ett förhållandevis stort antal arter knutna till asp identifierades i denna studie, varav flera var naturvårdsintressanta och en till och med var ny för Sverige. Förutom de arter som kläcktes fram från Porsbjär insamlades också flera andra aspanknutna arter runt savande asplågor på flera lokaler, t.e. aspvedblomfluga Xylota meigeniana, aspblomfluga Hammerschmidtia ferruginea och mindre savblomfluga Brachyopa obscura. Källrika lövsumpskogar: Ett antal källgynnade och källberoende arter av främst harkrankar hittades i denna studie, varav några lever i halvdränkt död ved. Skapande av strukturer: Borrning i unga aspar och sälgar kan provas för att inducera savflöden och därmed imitera angrepp av vanlig träfjäril Cossus cossus. Borrning i unga ekar kan också provas i Hördalen, där ekguldblomfluga Ferdinandea ruficornis förekommer. Februari verkar vara bäst tid att borra i träd. Artificiella stamhåligheter, som sågas ut med motorsåg, genererar redan efter fyra år arter som ljusstrimmig långhornsharkrank Tipula flavolineata (VU) och skalbaggarna Stephostethus altenans (NT) och Prionocyphon serricornis (f.d. NT) (Lindström in prep.). Skapande av sådana stamhåligheter kan vara en relevant åtgärd för att lokalt överbrygga kontinuitetsbrott i förekomsten av gamla skadade träd. Hålens utformning tycks dock ha betydelse för artrikedomen (se mer i Lindström in prep.). Om träd fälls skall de om möjligt alltid läggas fuktigt till blött för att gynna tvåvingefaunan. Rotvältor kan sågas av vid basen så att en större del av lågan får kontakt med marken, vilket påverkar stammens förmåga att hålla fukt. Blommande buskar och träd kan röjas fram för att gynna deras soleponering och blomning. Bryn med nektargivande buskar och träd skall vårdas och kan vid behov också anläggas. Generellt gynnas blomflugor och alla andra blombesökande tvåvingar av att nödvändiga resurser i tvåvingarnas olika utvecklingsstadier finns i varandras närhet. Brända barrträd kan åstadkommas genom naturvårdsbränning. Detta kräver dock ett säkerhetstänkande med brandgator, vilket kräver resurser och reducerar en utbredd användning till bara de mest angelägna lokalerna som Porsbjär. Lokalvisa mer specifika skötselförslag anges i Bilaga 1. 38

Samlade intryck från två års tvåvingestudier Inventeringarna har gett mycket faunistiskt nytt, inte bara för Halland utan även för Sverige. Studierna bekräftar därmed bilden av att tvåvingar är en bristfälligt känd grupp av insekter sett till ekologi och utbredning, och att ytterligare mycket återstår att finna. Vi har helt enkelt bara skrapat på ytan och gjort några djupdykningar. Studierna har resulterat i många fynd av rödlistade och på annat sätt naturvårdsintressanta arter med specifika habitat- och substratkrav som svårligen kan hittas i det rationella skogsbruket, vilket visar att de är naturvårdsrelevanta arter. På naturskyddade lokaler med naturvårdsintressanta tvåvingar bör därför en relevant och ändamålsenlig skötsel skrivas in i skötselplanerna och utföras i praktiken. Många åtgärder kan ge en snabb respons. Betydelsen av blomrika solöppna gläntor och bryn kan inte underskattas, och är en av de enskilt viktigaste strukturerna att gynna i reservat. Detta gynnar även en rad andra organismer. Blöta lågor, savande träd, fuktiga-blöta mulmhål och rötskadade högstubbar och träd är andra mycket viktiga strukturer att gynna eller tillskapa. Olika trädarter har delvis olika artuppsättningar av tvåvingar. Att gynna en artrik trädslagssammansättning på en lokal gynnar därför också en hög artmångfald. Källrika blöta markpartier i lövsumpskog har en särskild uppsättning av tvåvingar och verkar vara ett viktigt habitat, som bör ägnas fördjupade studier. Äldre dikade sumpskogar i naturskyddade områden bör restaureras genom återställning av en naturlig hydrologi. Vi misslyckades med att hitta några eklusiva rödlistade tvåvingar, som t.e. jordhumlefluga Pocota personaa, griffelblomfluga Ceriana conopsoides kronblomfluga Doros profuges och bronsblomflugorna Callicera spp. Om detta är ett resultat av metodval, omfattning av insamlingsinsatser, tillfälliga lokala utdöenden av en art, ogynnsamt väder, eller att en art inte förekommer alls på en lokal är svårt att avgöra. Referenser Aleander, K. N. A. 2002. The invertebrates of living and decaying timber in Britain and Ireland a provisional annotated checklist. English Nature research reports. 467: 1-142. Allen, A. A. 1988. The larva of Ferdinandea ruficornis found! Hoverfly newsletter 8: 6-7. Andersson, H. 1996. Diptera Ptychopteridae, Phantom crane flies. I: Nilsson, A. (ed.). Aquatic insects of North Europe 2: 193-207. Artportalen. Odaterad. [http://www.artportalen.se]. Sidan hämtad 2012-12-15. Ball, S. G. and Morris, R. K. A. 2000. Provisional Atlas of British Hoverflies (Diptera, Syrphidae).JNCC, Huntingdon. 167 pp. 39

Bartsch, H. 2001. Ferdinandea ruficornis ekguldblomfluga. [http://www.artfakta.se/artfaktablad/ferdinandea_ruficornis_100979.pdf]. Artdatabanken, SLU. Sidan hämtad 2012-12-16. Bartsch, H., Binkiewicz, E., Klintbjer, A., Rådén, A. & Nasibov, E. 2009. Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Tvåvingar: Blomflugor: Eristalinae & Microdontinae: Diptera: Syrphidae: Eristalinae & Microdontinae. Artdatabanken, Uppsala. 478 pp. Bartsch, H. 2010. Dipkat t.o.m. 2009. Opubl. provinskatalog. Bjelke, U. 2008. Tipula obscuriventris stor bäckharkrank. [http://www.artfakta.se/artfaktablad/tipula_obscuriventris_102059.pdf]. Artdatabanken, SLU. Sidan hämtad 2012-12-16. Cederberg, B. 2001. Xylophagus kowarzi urskogsvedfluga. [http://www.artfakta.se/artfaktablad/xylophagus_kowarzi_102001.pdf]. Artdatabanken, SLU. Sidan hämtad 2012-12-16. Crossley, R. 2001. Entomological report: Diptera (Tipuloidea and Empidoidea). Naturalist (Sheffield) 126: 193-196. Derksen, W. 1941. Die Succession der pterygoten Insekten im abgestorbenen Buchenholz. Zeitschrift für Morphologie und Ökologie der Tiere 37: 683-734. Falk, S. J. 1991. A review of the scarce and threatened flies of Great Britain (part 1). Research and survey in nature conservation. 39: 1-194. Fauna Europaea. 2012. [http://www.faunaeur.org/full_results.php?id=141971] Sidan hämtad 2012-12-15. Fayt, P., Dufrêne, M., Branquart, E., Hastir, P., Pontégnie, C., Henin, J-M. & Versteirt, V. 2006. Contrasting responses of saproylic insects to focal habitat resources: the eample of longhorn beetles and hoverflies in Belgian deciduous forests. Journal of Insect Conservation 10: 129-150. Fritz, Ö. & Larsson, K. 2010. Höga naturvärden i grus- och sandtäkter i Hallands län. Länsstyrelsen i Hallands län. Meddelande 2010:17. 168 pp. Fritz, Ö. & Lindström, M. 2012. Tvåvingar i naturskyddade bokskogar i Hallands län 2011. Meddelande 2012:2. Länsstyrelsen i Hallands län, Halmstad. 46 pp. Godfrey, A. 2003. Managing Priority Habitats for invertebrates, Volume 15: Syrphidae hoverflies (CD-ROM). Buglife - The Invertebrate Conservation Trust, Peterborough. Gärdenfors, U. (ed.). 2010. Rödlistade arter i Sverige 2010. Artdatabanken, SLU, Uppsala. 592 pp. Halstead, A. 2002. Tipula flavolineata Meigen. I: Dipterists day ehibits 2001. Dipterists Digest (2 nd series) 9: 20. Hancock, E. G. 1999. Scottish insect records for 1997. Glasgow naturalist 23(4): 55-58. Hancock, E. G. 2008. Larval habit preferences in Palaearctic Gnophomyia (Diptera, Limoniidae) with a key to adults. Sahlbergia 14: 13-16. Hövemeyer, K. 1998. Diptera associated with dead beech wood. Studia dipterologica 5(1): 113-122. Hövemeyer, K & Schauermann, J. 2003. Succession of Diptera on dead beech wood: A 10-year study. Pedobiologia 47: 61 75. Jansson, N. 2004. Vedlevande skalbaggar i 20 halländska naturreservat 1999-2002. Länsstyrelsen i Hallands län. Meddelande 2004:20. 40

Krivosheina, N. P. & Mamaev, B. M. 1966. Die larven der europäischen Arten der Gattung Xylophagus Meigen. Beiträge zur Entomologie 16(3-4): 275 283. Krivosheina, M. G. 2008. Biology of ylobiont larvae of limoniid flies of the genus Gnophomyia (Diptera, Limoniidae) with description of immature stages. Zoologicheskiy Zhurnal 87: 1220-1234 (på ryska). (Engelsk översättning: Entomological Review 88: 778-792). MacGowan, I. 2005. New records of saproylic Diptera from Denmark. Entomologiske meddelelser 73: 63-66. MacGowan, I. & Rotheray, G. 2008. Handbooks for the identification of British insects Vol. 10, part 15 British Lonchaeidae, Diptera; Cyclorrhapha; Acalyptratae. Royal Entomological Society, St Albans. 142 pp. Nilsson, Sven G., Bygebjerg, R. & Franzén, M. 2012. Biologisk mångfald i Linnés hembygd i Småland. 7. Blomflugor (Diptera, Syrphidae). Entomologisk Tidskrift 133:137-166. Oosterbroek, P. 2012. Catalogue of the craneflies of the world. [http://nlbif.eti.uva.nl/ccw]. Sidan hämtad 2012-12-03. Penttinen, J., Ilmonen, J., Jakovlev, J., Salmela, J., Kuusela, K. & Paasivirta, L. 2010. Diptera: Nematocera. I: Rassi, P., Hyvärinen, E., Juslén, A. & Mannerkoski, I. The 2010 red list of finnish species. Ministry of the environment and Finnish environment institute. 685 pp. [http://www.ymparisto.fi/ download.asp?contentid=123022&lan=en] Sidan hämtad 2012-12-16. Ringdahl, O. 1941. Bidrag till kännedomen om flugfaunan (Diptera Brachycera) på Hallands Väderö. Entomologisk tidskrift. 62: 1-23. Roper, P. 2005. Insects from an emergence trap over a small dead oak trunk. British journal of entomology and natural history 17: 212-216. Rotheray, G. E. & Gilbert, F. 2011. The natural history of hoverflies. Forrest tet, Cardigan. 334 pp. Salmela, J. 2008. Semiaquatic fly (Diptera, Nematocera) fauna of fens, springs, headwater streams and alpine wetlands in the northern boreal ecoregion, Finland. w-album 6: 1-63. Salmela, J. 2012. Annotated checklist of finnish craneflies (Diptera: Tipulidae, Limoniidae, Pediciidae, Cylindrotomidae). Entomologica Fennica 13: 219-242. Speight, M. C. D. 1989. Saproylic invertebrates and their conservation. Europarådet. Strasbourg. 67 pp. Speight, M. C. D. & Sommaggio, D. 2010. On the presence in Switzerland of Microdon myrmicae Schönrogge et al., 2002, Xanthogramma dives (Rondani, 1857) and X. stackelbergi Violovitsh, 1975 (Diptera: Syrphidae). Entomo Helvetica 3: 139-145. [http://www.entomohelvetica.ch/pdf/ausgabe3/139_145_spight_buch.pdf]. Sidan hämtad 2013-01-14. Ssymank, A. & Gilbert, F. 1993. Anemophilous pollen in the diet of Syrphid flies with special reference to the leaf feeding strategy occurring in Xylotini (Diptera, Syrphidae). Deutsche entomologische Zeitschrift 40: 245-258. Stubbs, A. E. 2003. Managing Priority Habitats for invertebrates, Volume 17: Tipulidae. - craneflies (CD-ROM). Buglife - The Invertebrate Conservation Trust, Peterborough. 41

Swift, M. J., Boddy, L. & Healey, I. N. 1984. Wood decomposition in an abandoned beech and oak coppiced woodland in SE England. II. The standing crop of wood on the forest floor with particular reference to its invasion by Tipula flavolineata and other animals. Holarctic Ecology 7: 218 228. Tjeder, B. 1955. Catalogus insectorum Sueciae. XIV. Diptera: Fam. Tipulidae. Opuscula entomologica 20: 229-247. Torp, E. 1994. Danmarks svirrefluer. Apollo Books, Stenstrup. 490 pp. 42

Bilaga 1 - Lokalredovisningar 1 Karsefors Karsefors inrymmer ett variationsrikt landskap kring Lagans gamla åfåra. Här välar naturbetesmarker innehållande enorma hagtornsbuskar med slutna lövsumpskogar och grova ekar. Det mäktiga hagtornslandskapet får anses vara unikt i länet. Området är ännu inte ett formellt beslutat reservat. Foto: Örjan Fritz. Läge: Lövskogar och betesmarker kring Lagans gamla åfåra ca 500 m norr om Ysby, Laholms kn. Mittkoordinater: X: 6266824 Y: 1334363 Reservatsareal: Skogstillstånd: Rödlistade insekter: (totalt 6) Övriga intressanta tvåvingar: Fångstinsats 2012: Tidigare noteringar: - >50 ha Blandädellövskog med grov ek och lind, aspskog, alsumpskog och blandade triviallövskogar samt stora utmarker med hagtorn. Tvåvingar: boktigerfluga Temnostoma meridionale, bokvedblomfluga Xylota abiens och fläckvingad träfluga Clusia tigrina Skalbaggar: sefläckig blombock Anoplodera seguttata, sprängtickgnagare Dorcatoma substriata och knäpparen Microrhagus lepidus. Lönnsavblomfluga Brachyopa bicolor, mindre savblomfluga Brachyopa obscura, röd mulmblomfluga Brachypalpoides lentus, brun mulmblomfluga Brachypalpus laphriformis, törneblomfluga Criorhina berberina, humlelik pälsblomfluga Criorhina ranunculi, stjärtflugan Lonchaea stackelbergi, glansmyggan Ptychoptera lacustris, småharkranken Rhipidia ctenophora och storharkranken Tanyptera atrata, Sju besök gjordes 24 april - 16 augusti 2012. De 13 fällorna placerades ut främst i två olika fuktiga naturskogsartade blandlövskogar med död ved på den norra sidan av den gamla åfåran men även vid gamla träd ner mot festplatsen på den östra sidan av åfåran (Forsastigen). Håvning utfördes främst i blomrika bryn och i de omfattande hagtornsmarkerna i områdets västra delar, men även på den blomrika vallen S om Forsastigen, kring vedsubstrat och på kärrbräsma och älggräs m.fl. örter i sumpskogsområdena. 43

Ortofoto med reservatets gränser och utpekande av vart fällor (F) utplacerades och där håvning (H) förekom. Områdets brister och förtjänster Karsefors har en mycket stor blomrikedom. De stora hagtornsmarkerna på öns västra sida gör lokalen unik. Även i övrigt finns gott om blommande träd och buskar som apel, hägg och lind. Örtrika skogskärr, vägkanter, betesmarker, buskiga bryn och ohävdade vallar i anslutning till skogarna ökar denna blomrikedom. I Karsefors finns också en rikedom av akvatiska miljöer. Källdråg med ansamlad död ved vid Forsastigen är en värdefull resurs för tvåvingar, liksom de aldominerade kärren, vilka i regel är rika på såväl blommande örter som död ved. De värdefullaste vedmiljöerna finns sannolikt vid Forsastigen, där grova träd av ek och lind utvecklat stamhåligheter, rötade grenar, ymniga savflöden och bildat lågor. Här finns mycket gynnsamma strukturer för bokvedblomfluga Xylota abiens. Några av lågorna hittas i källdråg och andra fuktiga miljöer. Skogarna på ön kännetecknas av en artrik trädflora, men de stående träden är oftast inte lika grova eller har utvecklat samma dödvedsstrukturer som vid Forsastigen. Förslag på skötselåtgärder En viktig prioritering bör vara att upprätthålla den blomrikedom som nu finns i det blivande reservatet. Särskilt viktigt är det att hindra att de öppna hagtornsmarkerna i väster att väa igen. Det kan ske genom fortsatt bete och selektiva röjningar, som i sin tur kan skapa död ved och andra trädstrukturer. I övrigt gäller att säkra återväten av nya mulmbildande mångfaldsträd vid fr.a. Forsastigen och att en flerskiktad, trädartsrik skog på ön långsiktigt kan utveckla mångfalden av vedinsekter ytterligare i reservatet. 44

2 Tönnersa I kustreservatet Tönnersa sattes fällor upp i flera delområden, bl.a. på bränd asp (bilden ovan), på asp- och klibbalslågor i lövsumpskog innanför dynerna, på grova tallågor i gläntor i tallskogen och på brynträd vid öppen större sandglänta. På den brända aspen med trädfällan ovan höll rödbent mulmblomfluga (Chalcosyrphus valgus) revir den 26 maj. Foto: Mattias Lindström. Läge: Kustnära löv- och tallskogar mellan Gullbranna och Snapparp, Laholms kn. Mittkoordinater: X: 6274694 Y: 1324370 Reservatsareal: Skogstillstånd: 288 ha Äldre tallskog med mycket rotvältor och solvarma gläntor, nybränd aspskog, lövsumpskogar av olika slag med stort inslag av rötskadade senvuna aspar. Inom fällområdena fans rikligt med död ved. Rödlistade insekter: (totalt 0) Övriga intressanta tvåvingar: - Rödbent mulmblomfluga Chalcosyrphus valgus, vitsprötad barkvapenfluga Berkshiria hungarica, fläckflugan Homalocephala biumbrata, träflugan Clusiodes caledonicus och småharkranken Gnophomyia viridipennis. Fångstinsats 2012: Se besök gjordes under perioden 24 april till 13 augusti 2012. Fällorna placerades på brända aspar, soleponerade lövträd vid sandig glänta, över grova tall- och lövlågor och vid aspmulmhål. Håvning skedde främst på blommande örter i den norra delen. Tidigare noteringar: - Områdets brister och förtjänster I norra delen av reservatet finns en alsumpskog med inslag av bl.a. senvuen asp, som har en relativt stor mängd död ved. Förutom fuktigt liggande lågor av asp och al finns även hålaspar. I norra delen hittas också de rikaste blomresurserna. 45

Fällor (F) utplacerades på tre platser: Två delområden i den södra delen (brända skogen i söder och sandgläntan), och ett delområde i den norra (lövsumpskog). Håvning (H) utfördes främst i den norra delen på blommor i vägkanter etc. Längsmed skogsbilvägen och P-platsen i norr väer strätta, kärrtistel och älggräs i ansenliga mängder medan blomningen inne i sumpskogen främst utgörs av älggräs, kärrsilja, kabbeleka och björnbär. I söder finns ett bestånd med brandskadade aspar, vilka i några fall utvecklat intressanta dödvedsstrukturer. I det närliggande svärdsliljekärret hittas också fuktigt liggande lågor, bl.a. savande asplågor. Stora delar av reservatets skogar utgörs av tallbestånd, där grovbarkiga, vindfällda tallågor förekommer allmänt. I den södra delen finns också en stor sandglänta, som erbjuder ett varmt och skyddat mikroklimat för insekter. Förslag på skötselåtgärder De fuktiga vägkanterna i den norra delen är de viktigaste nektarkällorna i de besökta delarna av reservatet och bör skötas för att hindra igenväning. Det kan också undersökas om det i samband med röjning av sly kring sumpskogarna finns möjligheter att öppna upp för fler blommande örter som t.e. strätta och kärrtistel. 46

3 Porsbjär På Jonsön i Porsbjär finns en aspskog i sönderfall på ett bränt hygge med gran och tall. En fönsterfälla sätts upp över asplåga med jäsande fränt luktande bark. Foto: Örjan Fritz. Läge: Jonsön i Porsbjär naturreservat ca 12,5 km öster om Simlångsdalen, Halmstads kn. Mittkoordinater: X: 6293016 Y: 1347256 Reservatsareal: Skogstillstånd: Ca 543 ha Bränt granhygge med asp och inslag av värdefulla grova granar och tallar. Ställvis riklig förekomst av död ved, mest som lågor (asp, tall). Rödlistade insekter: (totalt 6) Övriga intressanta tvåvingar: Fångstinsats 2012: Tidigare noteringar: Tvåvingar: tallmulmblomfluga Chalcosyrphus piger Skalbaggar: Euryusa castanoptera, Ipidia binotata, Microrhagus lepidus och Tripla rufipes. Steklar: Snyltvedstekel Xeris spectrum Mindre savblomfluga Brachyopa obscura, brun mulmblomfluga Brachypalpus laphriformis, rödbent mulmblomfluga Chalcosyrphus valgus, röd vedblomfluga Xylota ignava, vitsprötad barkvapenfluga Berkshiria hungarica, vapenflugan Neopachygaster meromelas, bastflugan Strongylophthalmyia ustulata, fläckflugan Homalocephala biumbrata, träflugan Clusiodes geomyzinus, småharkrankarna Austrolimnophila unica och Gnophomyia viridipennis samt storharkranken Tipula grisescens. Se besök gjordes under perioden 24 april 13 augusti 2012. Fällorna placerades på Jonsön, dels i den brända aspskogen i kanten mot myren, dels i den norra kanten av brända barrskogen med brända granar och tallar. Håvning utfördes kring vedsubstrat och, sent på säsongen, på mjölkört. Tallmulmblomfluga Chalcosyrphys piger (NT) noterades här på bränd tallstam 2009-06-01 (Staffan Bengtsson). 47

Fällorna (F) sattes dels i aspskogen i väster, dels i den brända barrskogskanten i Jonsöns östra del. Håvning (H) utfördes på mjölkört och vedsubstrat. Områdets brister och förtjänster Porsbjär är en stor skogs- och myrmosaik. Jonsön, där studierna utfördes, utgörs av ett bränt gran- och talldominerat hygge med ett vindfällt aspbestånd i västra delen. Lokalen innehåller stora mängder död ved, huvudsakligen i form av vindfällda tallar och aspar samt granhögstubbar. Såväl stående som liggande stammar är ofta brandpåverkade och svamprötade. Asplågorna, vilka innehåller stora mängder jäsande sav, befinner sig dessutom i ett mycket produktivt stadium. Tallågorna har dock passerat sitt mest produktiva stadium för insekter som lever under dess bark. Flera av de många intressanta insekter som insamlades vid Jonsön under 2012 kan på goda grunder antas ha reproducerat sig i det döende aspbeståndet. Jonsön är dock en för tvåvingarnas vidkommande nektarfattig lokal. Mjölkört var den enda nektargivande väten som blommade rikligt på lokalen. Förslag på skötselåtgärder I dessa myr-barrskogskomple, där brand, stormar och insektsangrepp av träd historiskt sett varit de dominerande störningarna bör skötseln ses utifrån en större spatial skala. Brand kan och bör initieras med människans hjälp i cykler omfattande flera olika liknande reservat i regionen, gärna samordnat med andra länsstyrelser i grannlänen. Branddödad ved och den funga som etableras på sådana substrat gynnar flera arter av tvåvingar, men också skalbaggar, barkskinnbaggar m.fl. organismgrupper. Att gynna blomrikedomen vid Jonsön är inte så enkelt, eftersom omgivningarna är blomfattiga myrmarker och granskogar. Brand gynnar blomningen på kort sikt, men det hygge som nu brunnit kommer snart att kvävas av snabbväande lövsly. På lång sikt kan rönn gynnas i den framväande skogen. 48

4 Nissaström Nissaström är ett mångformigt och artrikt reservat. Förutom gammal bokskog, blandädellövskog och alsumpskog finns öppna blomrika gläntor. På hav av förgätmigej, och senare vitblommiga arter som hundkä, kirskål och strätta, kan många av lövskogens tvåvingar finna näring. Foto: Örjan Fritz. Läge: Nissaströms naturreservat ca 20 km norr om Halmstad, Halmstads kn. Mittkoordinater: X: 6305080 Y: 1329150 Reservatsareal: Ca 35 ha Skogstillstånd: Bokdominerade ädellövskogar med inslag av gamla grova bokar. Artrik trädslagsblandning. Lång kontinuitet av bokskog i området. Ställvis gott om död ved i form av bokhögstubbar och friska till blött liggande boklågor. Källrika sydvända lövsumpskogar med blöta lågor. Rödlistade insekter: Tvåvingar: ljusstrimmig långhornsharkrank Tipula flavolineata, urskogsvedfluga Xylota kowarzi, getinglik svampmygga Keroplatus tipuloi- (totalt 11) des, gulringad vedharkrank Ctenophora flaveolata, fläckvingad trädfluga Clusia tigrina, ekguldblomfluga Ferdinandea ruficornis. Skalbaggar: almsplintvivel Magdalis armigera, rödhalsad vedsvampbagge Mycetophagus fulvicollis, Fjärilar: jättesvampmal Scardia boletella, mindre bastardsvärmare Zygaena viciae, sefläckig bastardsvärmare Z. fliipendulae Övriga intressanta tvåvingar (många arter, här redovisas bara några eempel, se även Bilaga 2) Fångstinsats 2012: Tidigare noteringar: Röd mulmblomfluga Brachypalpoides lentus, brun mulmblomfluga Brachypalpus laphriformis, rödbent mulmblomfluga Chalcosyrphus valgus, humlelik pälsblomfluga Criorhina ranunculi, kilblomflugan Xanthogramma dives, knubblårsbarkfluga Solva marginata, träflugorna Clusiodes apicalis och C. geomyzinus, stjärtflugan Lonchaea bukowski, småharkrankarna Lipsothri ecucullata och L. errans, gul hårögonharkrank Pedicia straminea Totalt 14 fällor, fördelade på gammal bokskog och källrik lövsumpskog, satt uppe under tiden 25 april -25 augusti. Malaisefällan satt kvar tills 12 september. Håvning utfördes vid ca 15 tillfällen under 13 maj- 25 augusti i gläntor och brynzoner i reservatets nordöstra del. Ljus bronsblomfluga Callicera aenea (2007), gulringad vedharkrank Ctenophora flaveolata (1990-talet). 49

Med utgångspunkt från fjolårets pilotstudie koncentrerades inventeringen i Nissaström även i år till de nordöstra delarna av reservatet. Där håvades (H) i blomrika bryn och fällor (F) sattes upp i gammal bokskog och i källrik blandlövsumpskog. Områdets brister och förtjänster Reservatet Nissaström är ett variationsrikt skogslandskap med olika ljuseponering på ömse sidor av det stora vattendraget Nissan. Bokskog dominerar i den östra delen av reservatet, men en mängd andra trädslag ingår, t.e. alm, ask, asp, björk, ek, fågelbär, lind och sälg. Det finns en hel del gamla grova bokar och ekar med håligheter och rötskador. I de blöta källpåverkade blandsumpskogarna finns även en hel del grov död fuktigt till blött liggande lövved. Rötskadad och savande sälg finns rikligt. Därtill kommer delvis välutvecklade bryn med många olika nektargivande väer, såväl örter som buskar och mindre träd, under hela vätsäsongen. Betydelsefulla är bland annat hagtornsbuskar i bryn och ansamlingar av kirskål, björnbär, vänderot och strätta vid P-platsen och längs med stigar. Just nu är tillståndet i området relativt gynnsamt för tvåvingar. Förslag på skötselåtgärder För att gynnsamma förhållanden ska kunna fortsätta att råda i Nissaström är det viktigt att slå vakt om och gynna blomrikedomen. Därför bör befintliga gläntor och öppningar längs med stigar bibehållas och gärna vidgas något, vilket kan sammanfalla med röjning och skötsel av stigar genom området. Brynzoner kan återkommande behöva putsas och hagtorn särskilt röjas fram. Ett urval av unga ekar och sälgar kan skadas för att ge upphov till savstråk. 50

5 Yttra Berg Inägomarkerna i Yttra Berg är delvis betade, delvis slåttrade. Det finns en artrik busk- och trädslagsblandning i området, där gamla träd och hålträd av t.e. ask, ek och lönn kan påträffas. På bilden ses en vitblommande apel, som var näringskälla för mängder av insekter i maj. Foto: Örjan Fritz. Läge: Yttra Bergs naturreservat vid gården Berg, Gällared, Falkenbergs kn. Mittkoordinater: X: 6332700 Y: 1318100 Reservatsareal: Ca 59 ha Skogstillstånd: Inägomarker vid gammal gård. Gott om hamlade askar, även lind och lönn. Inslag av grova ekar, aspar och diverse andra trädslag. Håligheter i träd. Slåtterängar och naturbetesmarker med riklig tillgång på blommande örter och solitära buskar och träd. Rödlistade insekter: (totalt 1) Övriga intressanta tvåvingar: Steklar: väddsandbi Andrena hattorfiana Elegant midjeblomfluga Sphegina elegans och gråstjärtad skogsrovfluga Neoitamus cothurnatus. Fångstinsats 2012: Inga fällor sattes upp i reservatet. Totalt gjordes fem besök under tiden 22 maj -13 augusti 2012. Håvning gjordes på apel och hagtorn under försommaren, därefter på diverse blommande örter (svinrot, hundkä, älggräs, ängsvädd). Tidigare noteringar: - Områdets brister och förtjänster Inägomarkerna kring gården Yttra Berg utgörs idag av nötbetade trädbärande naturbetesmarker med väl utvecklade strukturer. Delar av området slåttras på gammalt vis. Ädellövträd som ask, lind och lönn hamlas, vilket skapat håligheter i träd. Även i de många förekommande asparna finns en hel del håligheter (där det 2012 51

Inventeringsområdet inom vilket håvning utfördes (H), var gårdarnas gamla inägormarker i naturreservatets centrala delar, vilket innefattar naturbetesmarker och hamlade träd samt slåtterängar. Rikligt med gamla och grova träd (asp, ask, ek, lönn). Inga fällor (F) användes på denna lokal. Skogsmarken besöktes ej. fanns ett bålgetingbo i den grövsta aspen). I slåtterängen väer bland annat smörboll, svinrot, midsommarblomster och sommarfibbla, men även hundkä och kirskål, som också är värdefulla blomresurser för insekter. I dalsänkan mot sydväst, med hamlade askar, breder stora hav av älggräs ut sig i juli, och de hävdade kantzonerna färgas blåa av ängsvädd i början av augusti. Med förekomst av såväl utvecklingssubstrat som talrika blomresurser har Yttra Berg utan tvekan en mycket stor potential för vedlevande tvåvingar. Riktade fällinsatser till håligheter på hamlade träd hade troligen gett ett än större fångstutbyte. Förslag på skötselåtgärder De traditionella bruksmetoderna slåtter, hamling av träd och nötbete är utmärkta skötselmetoder för att gynna en artrik tvåvingefauna på lokalen. Skötseln gynnar nämligen blomrika marker i olika successioner och uppkomst av röta och håligheter i träd. Innan försommarfloran tagit riktig fart spelar de få blommande aplarna (se foto ovan) och hagtornen betydelsefulla roller. De lyser som vita fyrar för nektartörstande insekter, varav tvåvingarna är en viktig del. Att gynna blommande buskar och träd (t.e. rönn) är därför viktigt när skötsel utförs. 52

6 Bergs naturskog Barrskogsmiljöer dominerar i stora delar av reservatet. Sedan stormen Gudrun ligger delar av skogen ner som plockepinn och terrängen är svårframkomlig. På bilden ses fönsterfälla över blöt björklåga vid en skogsbäck. Foto: Örjan Fritz. Läge: Naturreservatet Bergs naturskog drygt 2 km sydväst om gården Berg, Gällared,Falkenbergs kn. Mittkoordinater: X: 6330950 Y: 1317120 Reservatsareal: Skogstillstånd: Ca 140 ha Äldre naturskogsartad barrblandskog med genomskärande skogsbäckar och smärre blandsumpskogar. Mycket gott om död ved, mest som grova granlågor. Många föll i stormen Gudrun 2005. Rödlistade insekter: (totalt 4) Övriga intressanta tvåvingar: Skalbaggar: svartbrun brunbagge Phloiotrypa rufipes och halvknäpparen Xylophilus corticalis. Steklar: snyltvedstekel Xeris spectrum Fjärilar: jättesvampmal Scardia boletella - Fångstinsats 2012: Fällor sattes upp på olika typer av vedsubstrat, alltifrån solbelysta björkhögstubbar och granhögstubbar till blöta björk- och grova granlågor i dalgångar. Fällor satt uppe under tiden 27 april - 13 augusti. Totalt se besök gjordes under denna period. Håvning gjordes främst i solbelysta gläntor och stormangripna öppnare partier med hallon, mjölkört och andra blomväter. Tidigare noteringar: - 53

Fällorna (F) i Bergs naturskog spreds ut dels i en fuktig-blöt blandsumpskog, dels i en öppen större stormbröt vid skogsbäck. Håvning (H) utfördes främst på soleponerade vedsubstrat och blommor i stormbröten. Områdets brister och förtjänster Bergs naturskog är en större naturskogsartad barrblandskog med inslag av gammal bokskog, blandsumpskogar, öppna våtmarker och skogsbäckar. Ansamlingen av grov död ved i området är enorm. För vedlevande tvåvingar som lever under dess bark har dock dessa substrat passerat bäst-före-datum De avbarkade högstubbarna och lågorna gav inte så mycket intressant fångst. Nyfallna tallågor eller tallrotvältor var också mycket sparsamma i området. Mest utbyte gav därför en mossig och fuktig grov granlåga vid bäcken samt några av de björklågor och björkhögstubbar, varpå fällor angjordes. En påfallande bristfaktor är blomresurser, både kvantitativt och sett under säsongen. Det rörde sig mest om förekomster av blommande hallon och mjölkört i den stormfällda gläntan under högsommaren. Förslag på skötselåtgärder Syftet med reservatet är att låta det utvecklas fritt. Stormfällningen har medfört ljusöppna stora gläntor vari lövträd kan etableras. En sådan etablering av blommande lövträd som rönn är positivt och skulle gynna tvåvingar och många andra av barrskogens vedlevande insekter. Med tiden sluter sig de stormfällda gläntorna. Ljusöppna partier med plats för blommande örter blir då hänvisade till kantzoner vid stigar. När skötsel utförs vid stigar kan korsande tallågor gärna flyttas till blöta partier, för att gynna tvåvingefaunan i stort. 54

7 Långanskogen Långanskogen är Hallands största sammanhängande alsumpskog. I nordsluttningar utbreder sig källrika sumpskogar på Byasjöns södra strand. I området finns rikligt med alsocklar och blött liggande lågor, men även blomrika partier. Foto: Örjan Fritz. Läge: Naturreservatet Långanskogen ca 1,5 km väster om Ästad, Varbergs kn. Mittkoordinater: X: 6330890 Y: 1301240 Reservatsareal: Skogstillstånd: Ca 40 ha Alsumpskog i nordsluttningar utmed Byasjöns södra strand. Källrika marker med översilning och talrika rännilar. Varierande förekomst av död ved, mest som döda alstubbar och lövlågor, Relativt god förekomst av blomresurser. Rödlistade insekter: (totalt 1) Övriga intressanta arter: Skalbaggar: halvknäpparen Xylophilus cortcalis. Elegant midjeblomfluga Sphegina elegans och småharkrankarna Dicranomyia fusca och Lipsothri ecucullata, Fångstinsats 2012: Fällor sattes upp på olika typer av vedsubstrat, alltifrån delvis solbelysta alhögstubbar till blöta allågor. En kläckningsfälla placerades i en källmark i den övre delen av sluttningen. Fällor satt uppe under tiden 27 april - 15 augusti. Totalt gjordes se besök under nämnda tid. Håvning gjordes främst efter blombesökande tvåvingar på apel (vår) och i älggräs (sommar), men även i andra blomväter. Tidigare noteringar: - Områdets brister och förtjänster Alsumpskog dominerar över stora arealer i reservatet. I allmänhet dominerar klibbal markant, men partivis finns inslag av främst björk. Alsumpskogens centrala 55

Inventeringsområdet i Långanskogen är den äldre källrika alsumpskogen i nordsluttning i reservatets centrala del, som sluttar söderut ner mot Byasjöns utlopp. Inom detta område placerades alla fällor och här skedde också all håvning, mest på älggräs. delar betas av får. Det ger en luckigare skogsmiljö jämfört med de obetade, men också ett ökat betestryck på uppväande blomväter. Alla fällorna sattes upp i den obetade västligare delen av skogen, med förekomst av många källflöden, översilningsmarker och mycket grova alsocklar samt relativt gott om blöta al- och björklågor. Sumpskogen hade nyligen granröjts. På senvårenförsommaren blommade enstaka aplar, rönnar och mattor av bäckbräsma och kabbleka. När dessa blommat över i juni uppstod en brist på blomresurser tills älggräset blommade i juli och början av augusti. Varje håvslag på älggräs resulterade i en stor ansamling av insekter i håven, även av tvåvingar, vilket visar på betydelsen av denna blomresurs. Förslag på skötselåtgärder Åtgärdsbehov rör främst gynnande av fler blommande buskar och träd som apel och rönn samt gärna hagtorn. Dessa kan gynnas i gläntor och brynzoner till öppna marker, men också i partier av homogen mörk och sluten lövsumpskog genom ringbarkning av stammar eller avverkning och nedläggning på blöt mark. Inkommande gran röjs bort återkommande. Det ger inte bara möjlighet för lövträd att väa utan konkurrens med gran, utan också att släppa in mer ljus så att fältskiktets blomresurser kan utvecklas ytterligare. 56

8 Hördalen I Hördalen finns en gammal ekhagmark med grova ekar och hasselbuskar som väer upp i bergssluttningarna. I dalsänkan utbreder sig även blöta alkärr och fuktig örtrik gles lövskog. Foto: Örjan Fritz. Läge: Naturreservatet Hördalen ca 6 km väster om Kungsbacka, Kungsbacka kn. Mittkoordinater: X: 6381000 Y: 1270500 Reservatsareal: Skogstillstånd: Ca 31 ha Ekhagmarker med gamla grova ekar och hasselbuskar. Syd- och nordvända sluttningar med ek, lind, alm i rasbranter. Gott om död ved, mest som stående döda ekar, men även ställvis en hel del lågor. I dalsänkan alkärr och sumpskog med bäck. Relativt gott om blomresurser. Rödlistade arter: (totalt 1) Övriga intressanta arter: Tvåvingar: ekguldblomfluga Ferdinandea ruficornis Röd mulmblomfluga Brachypalpoides lentus och brun mulmblomfluga Brachypalpus laphriformis. Fångstinsats 2012: Totalt åtta färgskålar (vita och gula) sattes upp på olika typer av ekar (grova, rötskadade, savande, senvuna) i den sydvända eksluttningen. Färgskålarna satt uppe under tiden 3 maj - 9 augusti. Totalt gjordes se besök under nämnda tid. Håvning gjordes efter tvåvingar främst i solbelysta gläntor på blad och blommande örter. Tidigare noteringar: - Områdets brister och förtjänster Ekskog dominerar i naturreservatet Hördalen. I den öst-västriktade dalen fokuserades insatserna till den sydvända eksluttningen, de grova ekarna vid sluttningens fot och dalbottnens alkärr. Under säsongen blommade en lång rad olika väter. 57

Inom inventeringsområdet i Hördalen sattes färgskålar (F) upp på ekar utmed sydsluttningen i två delområden. Håvning (H) utfördes på olika solbelysta blomresurser, främst björnbär och älggräs. H och F anger tyngdpunkten på inventeringsinsatserna. Hördalen är just nu i ett stadium av igenväning där senare års skötselinsatser varit otillräckliga. Med tilltagande igenväning visade sig björnbärsblommorna vara viktiga blomresurser. När väl älggräset började blomma i juli tjänstgjorde den som huvudsaklig resurs för dalgångens insekter, tillsammans med blommande ljung på högre och öppet belägna klipphällar. Förslag på skötselåtgärder Eftersom betesdrift inte verkar vara möjligt att åstadkomma, måste återkommande röjnings- och slåttringsinsatser utföras för att bibehålla och skapa solvarma gläntor. Att gynna de gamla ekarna så långt möjligt är grundbulten i bevarandet av de höga naturvärdena i Hördalen. Lövträd som skuggar ekarna kan ringbarkas eller fällas och läggas dels som blöta lågor i alkärren, till många vedlevande tvåvingars utveckling, dels i solbelysta faunadepåer. Röjning och slåtter måste kontinuerligt fortsätta och syfta till att även gynna blommande fältskikt och buskar i området. Detta kan med fördel utföras i naturliga gläntor som kan bilda solvarma rum mellan ekarna. Savande ekar är värdefulla substrat. Samtidigt väer sluttningarna igen av många uppväande ekar. Ett urval yngre-medelåldriga ekar skulle kunna skadas i barken (borras) för att ge upphov till savande ekar, som är mycket begärliga för många insekter. Februari verkar vara en lämplig tid att borra. 58

Bilaga 2 - Artlista tvåvingar Tvåvingar insamlade under inventeringen sommaren 2012. Artnamn i röd fet stil anger rödlistade arter. Artnamn i grön fet stil anger tidigare rödlistade arter. Asterisk * efter vetenskapligt namn anger ny art för Halland. Två asterisker ** efter vetenskapligt namn anger ny art för Sverige. Vetenskapligt namn Svenskt namn Syrphidae blomflugor Baccha elongata nålblomfluga Blera falla röd stubblomfluga Brachyopa bicolor lönnsavblomfluga Brachyopa dorsata björksavblomfluga Brachyopa obscura mindre savblomfluga Brachyopa pilosa aspsavblomfluga Brachyopa testacea gransavblomfluga Brachypalpoides lentus röd mulmblomfluga Brachypalpus laphriformis brun mulmblomfluga Chalcosyrphus nemorum fläckig mulmblomfluga Chalcosyrphus piger (NT) tallmulmblomfluga Chalcosyrphus valgus rödbent mulmblomfluga Cheilosia albitarsis smörblomfluga Chrysotoum arcuatum välvd getingfluga Chrysotoum bicinctum tvåbandad getingfluga Chrysotoum cautum klaffgetingfluga Criorhina asilica hallonblomfluga Criorhina berberina törneblomfluga Criorhina ranunculi humlelik pälsblomfluga Dasysyrphus tricinctus trebandad skogsblomfluga Epistrophe eligans elegant midjeblomfluga Episyrphus balteatus flyttblomfluga Eriozona syrphoides humlelik barrblomfluga Eristalinus sepulchralis dyngslamfluga Eristalis arbustorum lillslamfluga Eristalis interrupta fältslamfluga Eristalis intricaria mörk slamfluga Eristalis lineata hagslamfluga Eristalis pertina gulfotad slamfluga Eristalis picea vårslamfluga Eristalis pseudorupium sommarslamfluga Eristalis rupium blank slamfluga Eristalis tena storslamfluga Eumerus flavitarsis silvermånblomfluga Eumerus funeralis lökblomfluga Eupeodes corollae nyfiken blomfluga Fagisyrphus cinctus kilblomfluga Ferdinandea cuprea savguldblomfluga Ferdinandea ruficornis (NT) ekguldblomfluga Hammerschmidtia ferruginea aspblomfluga Helophilus affinis mörk kärrblomfluga Helophilus pendulus pendelblomfluga Helophilus trivittatus ljus kärrblomfluga Megasyrphus erraticus bandad barrblomfluga Karsefors Tönnersa Porsbjär Nissaström Yttra Berg Bergs naturskog Långanskogen Hördalen 59

Bilaga 2 - Artlista tvåvingar Vetenskapligt namn Svenskt namn Melanostoma mellinum kort gräsblomfluga Melanostoma scalare lång gräsblomfluga Meliscaeva cinctella bandflickblomfluga Myathropa florea dödskallefluga Orthonevra stackelbergi ängsglansblomfluga Parhelophilus frutetorum* snårstrandblomfluga Pipizella viduata lång rotlusblomfluga Platycheirus albimanus silverfotblomfluga Platycheirus clypeatus ängsfotblomfluga Platycheirus europaeus vassfotblomfluga Rhingia campestris ängsnäbbfluga Scaeva pyrastri vit glasvingefluga Sericomyia lappona lapptorvblomfluga Sericomyia nigra svart torvblomfluga Sericomyia silentis ljungtorvblomfluga Sphaerophoria scripta taggsländfluga Sphegina clunipes barkmidjeblomfluga Sphegina elegans elegant midjeblomfluga Sphegina sibirica sibirisk midjeblomfluga Syritta pipiens kompostblomfluga Syrphus ribesii gul solblomfluga Syrphus torvus hårig solblomfluga Syrphus vitripennis mindre solblomfluga Temnostoma bombylans ängstigerfluga Temnostoma meridionale (NT) boktigerfluga Temnostoma vespiforme getinglik tigerfluga Tropidia scita mörk eldblomfluga Volucella bombylans humleblomfluga Volucella pellucens fönsterblomfluga Xanthandrus comtus malblomfluga Xanthogramma dives* Xanthogramma pedissequum bredkilblomfluga Xylota abiens (NT)* bokvedblomfluga Xylota florum lång vedblomfluga Xylota ignava röd vedblomfluga Xylota jakutorum barrvedblomfluga Xylota meigeniana aspvedblomfluga Xylota segnis lövvedblomfluga Xylota sylvarum guldvedblomfluga Xylota tarda lundvedblomfluga Asilidae rovflugor Choerades femoratus Choerades gilvus Choerades marginatus Cyrtopogon lateralis Didysmachus picipes Dioctria hyalipennis Dioctria oelandica Laphria flava Lasiopogon cinctus Leptogaster guttiventris Neoitamus cothurnatus gråstjärtad skogsrovfluga Karsefors Tönnersa Porsbjär Nissaström Yttra Berg Bergs naturskog Långanskogen Hördalen 60

Bilaga 2 - Artlista tvåvingar Vetenskapligt namn Svenskt namn Neoitamus cyanurus Neoitamus socius Pamponerus germanicus Philonicus albiceps Rhadiurgus variabilis Tolmerus atricapillus Xylophagidae vedflugor Xylophagus ater Xylophagus cinctus Xylophagus kowarzi (NT)* urskogsvedfluga Xylomyidae lövträdsflugor Solva marginata knubblårsbarkfluga Stratiomyiidae vapenflugor Beris chalybeata Berkshiria hungarica* vitsprötad barkvapenfluga Neopachygaster meromelas* Tabanidae bromsar Chrysops caecutiens Chrysops divaricatus Haematopota italica Haematopota pluvialis Hybomitra arpadi Hybomitra aterrima* Hybomitra auripila Hybomitra nitidifrons coniformis Hybomitra tropica Tabanus bromius Tabanus maculicornis Rhagionidae snäppflugor Chrysopilus cristatus Ptiolina obscura Rhagio lineola Rhagio scolopaceus Rhagio tringarius Bombyliidae svävflugor Anthra varius Psilidae rotflugor Chamaepsila nigra* Psila fimetaria Psila merdaria Strongylophthalmyiidae bastflugor Strongylophthalmyia ustulata* Tanypezidae långbensflugor Tanypeza longimana Odiniidae tickflugor Odinia ornata* Tephritidae borrflugor Urophora cardui Pallopteraidae prickflugor Tooneura trimacula Conopidae stekelflugor Conops vesicularis Karsefors Tönnersa Porsbjär Nissaström Yttra Berg Bergs naturskog Långanskogen Hördalen 61

Bilaga 2 - Artlista tvåvingar Vetenskapligt namn Svenskt namn Myopa testacea Ulidiidae fläckflugor Homalocephala biumbrata* Dolichopodidae styltflugor Neurigona quadrifasciata Clusiidae träflugor Clusia flava Clusia tigrina (NT) fläckvingad träfluga Clusiodes albimanus Clusiodes apicalis Clusiodes caledonicus Clusiodes geomyzinus* Clusiodes ruficollis Lonchaeidae stjärtflugor Lonchaea bukowski** Lonchaea contigua Lonchaea corusca Lonchaea fuga Lonchaea hackmani Lonchaea nitens Lonchaea patens Lonchaea stackelbergi Ptychopteridae glansmyggor Ptychoptera albimana Ptychoptera lacustris* Ptychoptera minuta Limoniidae småharkrankar Achyrolimonia decemmaculata Austrolimnophila unica* Dicranomyia fusca* Dicranophragma separatum Discobola annulata Eloeophila maculata Epiphragma ocellare Erioptera lutea lutea Euphylidorea phaeostigma Gnophomyia viridipennis** Helius flavus* Helius longirostris Limnophila schranki Limonia macrostigma* Limonia nubeculosa Limonia phragmitidis* Limonia trivittata Lipsothri ecucullata* Lipsothri errans* Metalimnobia bifasciata Metalimnobia quadrimaculata Metalimnobia quadrinotata Molophilus appendiculatus* Neolimonia dumetorum* Phylidorea longicornis longicornis Karsefors Tönnersa Porsbjär Nissaström Yttra Berg Bergs naturskog Långanskogen Hördalen 62

Bilaga 2 - Artlista tvåvingar Vetenskapligt namn Svenskt namn Pilaria discicollis Rhipidia ctenophora** Rhipidia maculata Rhipidia uniseriata* Pediciidae hårögonharkrankar Pedicia rivosa Pedicia straminea* gul hårögonharkrank Tricyphona immaculata Cylindrotomidae mellanharkrankar Cylindrotoma distinctissima Diogma glabrata Tipulidae storharkrankar Ctenophora flaveolata (NT) gulringad vedharkrank Ctenophora pectinicornis Dictenidia bimaculata Dolichopeza albipes Nephrotoma dorsalis Tanyptera atrata Tipula confusa Tipula fascipennis Tipula flavolineata (VU)* ljusstrimmig långhornsharkrank Tipula fulvipennis Tipula grisescens* Tipula irrorata Tipula luna Tipula maima Tipula obscuriventris (NT)* stor bäckharkrank Osbecks bokskogar 2011. Tipula pabulina Tipula paludosa Tipula scripta Tipula submarmorata Tipula subnodicornis Tipula truncorum Tipula unca Tipula variicornis variicornis Tipula varipennis Tipula vittata Keroplatidae platthornsmyggor Keroplatus tipuloides (NT) getinglik svampmygga Totalt 215 arter Antal arter 91 54 72 110 36 27 39 48 Totalt 10 rödlistade arter 3 0 1 6 0 0 0 1 Totalt 5 tidigare rödlistade arter 1 1 1 3 1 0 0 0 *Totalt 30 nya arter för Halland 6 4 8 13 0 1 2 0 **Totalt 3 nya arter för Sverige 1 1 1 1 0 0 0 0 Karsefors Tönnersa Porsbjär Nissaström Yttra Berg Bergs naturskog Långanskogen Hördalen 63

Bilaga 3 - Artlista skalbaggar Antal av vedlevande skalbaggar fångade i olika fällor under tvåvingeinventeringen sommaren 2012. Skalbaggarna har artbestämts av Rickard Andersson, Höör, hösten 2012. Artnamn i röd fet stil anger rödlistade arter, samtliga i hotkategorin nära hotad (NT). Artnamn i grön fet stil anger tidigare rödlistade arter. Asterisk * efter vetenskapligt namn anger ny art för Halland enligt landskapskatalog på Artportalen. Vetenskapligt artnamn Svenskt artnamn Abdera fleuosa bandad albrunbagge 1 1 1 Agathidium pisanum 1 2 3 2 Alosterna tabacicolor smalblombock 3 6 1 1 11 4 Ampedus balteatus 4 9 8 3 24 4 Ampedus hjorti rödpalpad rödrock 1 1 2 2 Ampedus nigrinus 1 3 1 1 6 4 Ampedus pomorum 3 4 3 2 1 1 1 15 7 Ampedus sanguineus 1 1 1 Ampedus tristis 1 1 1 Anaspis frontalis 3 4 3 1 1 12 5 Anaspis marginicollis 1 5 1 2 9 4 Anaspis rufilabris 4 1 5 2 Anaspis thoracica 1 1 2 2 Anastrangalia sanguinolenta tegelbock 13 7 5 25 3 Anidorus nigrinus 1 1 1 Anisotoma aillaris 3 3 6 2 Anisotoma castanea 1 1 4 3 9 2 20 6 Anisotoma humeralis 11 5 3 13 15 34 81 6 Anisotoma orbicularis 1 1 1 3 3 Anobium nitidum 1 1 1 Anomognathus cuspidatus 1 1 1 Anoplodera seguttata sefläckig blombock 2 2 1 Aphidecta obliterata 1 1 1 Arhopalus rusticus brun barkbock 1 1 1 Aspidiphorus orbiculatus 1 1 1 Attagenus pellio pälsänger 1 1 1 Bitoma crenata 3 3 1 Bolitophagus reticulatus vanlig svartsvampbagge 3 3 1 Cardiophorus ruficollis 7 7 1 Cerylon ferrugineum 1 3 4 2 Chilocorus renipustulatus 1 1 2 2 Chrysanthia geniculata gulgrön blombagge 2 20 22 2 Cis boleti 1 1 1 Cis castaneus 1 1 1 Cis hispidus 1 1 1 Cis punctulatus 1 1 1 Clytus arietis lövgetingbock 1 1 1 Cryptophagus dentatus 1 1 1 Ctesias serra 1 1 1 Dacne bipustulata 16 10 26 2 Dasytes cyaneus 1 1 1 3 3 Dasytes niger 3 5 1 9 3 Dasytes plumbeus 9 25 10 2 6 1 53 6 Dendrophagus crenatus nordlig plattbagge 1 1 1 Dendrophilus corticalis 1 1 1 Denticollis linearis 8 7 6 18 39 4 Karsefors Tönnersa Porsbjär Nissaström Yttra Berg Bergs naturskog Långanskogen Hördalen Antal e. Antal lokaler 64

Bilaga 3 - Artlista skalbaggar Vetenskapligt artnamn Svenskt artnamn Diaperis boleti brokig svampsvartbagge 1 2 1 1 5 4 Dorcatoma substriata* sprängtickgnagare 1 1 1 Dromius quadrimaculatus fyrfläckig trädlöpare 1 1 1 Dryocoetes autographus hårig barkborre 10 10 1 Endomychus coccineus 1 1 1 Enicmus fungicola 2 2 1 Enicmus testaceus 2 2 1 Epuraea marseuli 1 3 4 2 Epuraea sp. 2 1 1 1 5 4 Ernobius mollis mjuk trägnagare 1 1 1 Euryusa castanoptera 1 1 1 Gabrius splendidulus 1 1 2 2 Gastrallus immarginatus 1 1 1 Gaurotes virginea blåbock 1 2 3 2 Glischrochilus hortensis 9 13 29 3 5 1 60 6 Glischrochilus quadriguttatus 1 2 3 2 Glischrochilus quadripunctatus 5 5 1 Gnathoncus buyssoni 1 1 1 3 3 Gnathoncus nannetensis 1 1 1 Grammoptera ruficornis dvärggrenbock 2 1 3 2 Hadrobremus pertina envis trägnagare 1 1 1 Hallomenus binotatus halsfläckad brunbagge 1 1 2 2 Haploglossa villosula 2 1 3 2 Homalota plana 3 3 1 Hylastes brunneus svart tallbastborre 1 22 23 2 Hylastes cunicularius svart granbastborre 2 2 1 Hylastes opacus liten tallbastborre 1 1 1 Hylecoetus dermestoides bredhalsad varvsfluga 1 2 2 2 2 4 13 6 Hylis foveicolllis 1 2 19 5 4 1 32 6 Hylobius abietis vanlig snytbagge 3 3 6 2 Hylobius pinastri liten snytbagge 1 1 1 Hylurgops palliatus blek bastborre 1 1 1 Ipidia binotata 5 5 1 Judolia semaculata trebandad blombock 1 2 3 2 Leptura quadrifasciata fyrbandad blombock 2 1 3 2 Leptusa pulchella 1 1 2 2 Litargus conneus 2 1 3 2 Lygistopterus sanguineus 5 5 10 2 Magdalis armigera almsplintvivel 1 1 1 Magdalis carbonaria björksplintvivel 1 1 1 Malthodes sp. 2 2 1 Maltodes marginatus 1 1 1 Megatoma undata 7 7 1 Melanotus castanipes 2 5 6 2 9 3 1 28 7 Melanotus villosus 1 1 2 2 Melasis buprestoides 1 1 2 2 Microrhagus lepidus 1 1 2 2 Microrhagus pygmaeus 2 2 4 2 Monochamus sutor tallbock 1 1 1 Mycetophagus atomarius 1 1 1 Mycetophagus fulvicollis* rödhalsad vedsvampbagge 3 3 1 Mycetophagus multipunctatus 1 1 1 Karsefors Tönnersa Porsbjär Nissaström Yttra Berg Bergs naturskog Långanskogen Hördalen Antal e. Antal lokaler 65

Bilaga 3 - Artlista skalbaggar Vetenskapligt artnamn Svenskt artnamn Mycetophagus populi brungul vedsvampbagge 3 3 1 Mycetophagus quadripustulatus stor vedsvampbagge 1 1 1 Nemadus colonoides 1 1 1 Neomida haemorrhoidalis rödhalsad svartbagge 6 6 1 Nudobius lentus 1 1 2 2 Orchesia micans vanlig brunbagge 1 4 7 1 13 4 Orchesia undulata vågtandad brunbagge 1 3 4 2 Oymirus cursor randig skulderbock 1 1 1 Paromalus flavicornis 1 1 1 Phloiotrya rufipes svartbrun brunbagge 1 1 1 Phymatodes testaceus vedspegelbock 1 1 1 Pissodes pini större tallvivel 1 3 4 2 Pityogenes chalcographus setandad barkborre 1 1 2 2 Pityophagus ferrugineus 1 7 8 2 Platycerus caprea björkblåoe 1 2 1 4 3 Platycerus caraboides lundblåoe 2 2 4 2 Platycis minuta 1 1 1 Platystomus albinus vanlig plattnosbagge 1 1 2 2 Pogonochaerus fasciculatus större tallkvistbock 1 1 1 Prionocyphon serricornis 2 2 1 Pseudocistela ceramboides 2 1 3 2 Ptilinus pectinicornis kamhornad trägnagare 5 2 7 2 Ptinus fur vanlig tjuvbagge 1 1 1 Pyrochroa coccinea stor kardinalbagge 1 1 1 Pytho depressus 1 1 1 Quedius plagiatus* 1 1 2 2 Rhagium inquisitor barrträdlöpare 6 5 1 12 3 Rhagium morda lövträdlöpare 2 1 1 2 2 1 9 6 Rhizophagus bipustulatus 4 4 1 Rhizophagus cribratus 2 2 1 Rhizophagus dispar 1 1 1 Rhizophagus ferrugineus 4 4 1 Rhizophagus nitidulus 1 1 1 Rhizophagus parallelocollis 1 1 2 2 Rhyncolus ater 7 7 1 Salpingus ruficollis 1 1 1 Saperda scalaris björkvedbock 1 1 1 Scaphidium quadrimaculatum 2 2 1 Scaphisoma agaricinum 1 4 5 2 Schizotus pectinicornis 2 2 4 7 1 16 5 Scolytus ratzeburgi björksplintborre 2 1 3 2 Sepedophilus littoreus 2 2 1 Sinodendron cylindricum noshornsoe 1 1 1 Soronia punctatissima 1 1 1 Stenostola dubia blå lövbock 1 1 1 Stenurella melanura ängsblombock 1 1 2 1 3 8 5 Stenurella nigra rödbukig blombock 2 2 1 Stictoleptura maculicornis fläckhornad blombock 4 2 6 2 Stictoleptura rubra gulröd blombock 1 2 3 2 Synchita humeralis 1 1 1 Tetratoma fungorum blåvingad lövsvampbagge 1 1 1 Tetropium castaneum allmän barkbock 1 1 1 Karsefors Tönnersa Porsbjär Nissaström Yttra Berg Bergs naturskog Långanskogen Hördalen Antal e. Antal lokaler 66

Bilaga 3 - Artlista skalbaggar Vetenskapligt artnamn Svenskt artnamn Thanasimus formicarius myrbagge 5 8 13 2 Tillus elongatus 3 3 1 Tomicus piniperda större märgborre 2 2 1 Tomoia bucephala tvåfläckig tornbagge 2 2 4 2 Tripla rufipes 1 1 1 Tripla russica 1 9 13 23 3 Tritoma bipustulata 1 1 2 2 Trypodendron domesticum husborre 1 2 2 1 6 4 Trypophloeus sp. 9 9 1 Xestobium rufovillosum skäckig trägnagare 1 1 1 Xyleborus cryptophagus* aspbarkborre 2 15 17 2 Xyleborus dispar svart lövborre 3 4 7 2 Xylophilus corticalis 2 1 3 2 Xylotrechus rusticus gråbandad getingbock 5 1 6 2 Totalt minst 161 arter Antal arter 54 61 83 41 2 34 25 15 Totalt 10 rödlistade arter Antal rödlistade 3 0 4 2 0 2 1 0 Totalt 13 tidigare rödlistade arter Antal tidigare rödlistade 4 5 2 5 0 2 3 2 *Totalt 4 nya arter för Halland Antal nya arter 1 2 2 1 0 0 0 0 Karsefors Tönnersa Porsbjär Nissaström Yttra Berg Bergs naturskog Långanskogen Hördalen Antal e. Antal lokaler 67

Bilaga 4 - Artlista övriga insekter Övriga insekter insamlade eller noterade under inventeringen sommaren 2012. Skalbaggarna har noterats vid sidan av det insamlade materialet artbestämt av Rickard Andersson. Artnamn i röd fet stil anger rödlistade arter. Artnamn i grön fet stil anger tidigare rödlistade arter. Vetenskapligt namn Svenskt namn Auchenorrhyncha stritar Centrotus cornotus hornstrit Issus muscaeiformis VU skalbaggsstrit Ledra aurita öronstrit Heteroptera skinnbaggar Aneurus avenius Aradus betulae Aradus corticalis Aradus depressus Palomena prasina grön bärfis Rhynocoris annulatus Lepidoptera fjärilar Anthocharis cardamines aurorafjäril Araschnia levana kartfjäril Hipparchia semele sandgräsfjäril Nymphalis antiopa sorgmantel Scardia boletella NT jättesvampmal Zygaena filipendulae NT sefläckig bastardsvärmare Zygaena viciae NT mindre bastardsvärmare Coleoptera skalbaggar Acanthocinus aedilis större timmerman Aromia moschata myskbock Gaurotes virginea blåbock Leiopus nebulosus fläckig splintbock Monochamus sutor tallbock Pogonocherus fasciculatus större tallkvistbock Trichius fasciatus humlebagge Xylotrechus rusticus gråbandad getingbock Raphidioptera ormhalssländor Raphidia ophiopsis Xanthostigma anthostigma Hymenoptera steklar Vespa crabro bålgeting Andrena hattorfiana NT väddsandbi Xeris spectrum NT snyltvedstekel Karsefors Tönnersa Porsbjär Nissaström Yttra Berg Bergs naturskog Långanskogen Hördalen 68