Hur påverkar studietiden och studielånen studenternas framtida ekonomi? en rapport om studiestödssystemet och pensionsrätten för studier
1. Utbildning nyckeln till tillväxt Utbildning är den främsta medicinen mot utslagning. I takt med att förändringarna i arbetslivet sker allt snabbare växer kraven på arbetskraften att ständigt lära nytt. Förutsättningen för att arbetsplatser och företag ska kunna förändras och växa är att personalen också har möjlighet att göra det. Nyckeln till tillväxt i Sverige är befolkningens kunskapsnivå och kompetens. Kompetensen kommer att vara vårt främsta konkurrensmedel oavsett om vi konkurrerar som individer, företag eller som nation. Och här ligger den stora utmaningen för utbildningspolitiken idag; att skapa förutsättningar så att statens och individens framtida behov av kontinuerligt lärande kan mötas och tillfredsställas. Det kräver nytänkande och helhetstänkande. Det är en process där utbildningsfrågorna måste giftas ihop med närings- och finanspolitik. Sverige har idag inte den struktur som krävs för att stödja det livslånga lärandet. Vi befarar att den proposition om studiestödet som väntas i slutet på september inte alls kommer att leva upp till de här kraven. Risken är stor att regeringen nöjer sig med att putsa lite på nuvarande bristfälliga studiestödssystem. Och fortfarande finns flera allvarliga oklarheter kring pensionsrätten för studier som kommer att samordnas med förslaget till nytt studiestöd. Frågorna om ett nytt studiestöd och pensionsrätt för studier har dragits i långbänk. Studiestödsutredningen presenterade sitt förslag till nytt studiestödssystem i juni 1996. Man föreslog där att ett nytt system skulle införas i januari 1998. Sedan dess har dock datum för proposition och införandet av ett nytt system gång på gång skjutits upp. Allt medan skulderna växer lavinartat för en allt större grupp studenter. I vårpropositionen i år utlovades dock en proposition i höst och pengar till en reformering av studiestödet avsattes i budgeten. Det är det närmaste vi hittills kommit ett nytt system. Det nya pensionssystemet grundar sig på livsinkomsten. Alla inkomster och alla intjänande år blir numera viktiga. Den som satsar på en lång utbildning riskerar att få lägre pension än den som börjar arbeta tidigt, såvida inte utbildningen leder till en säker lönekarriär. Det finns inget färdigt förslag om hur pensionsrätten för studier ska utformas. Pensionsarbetsgruppen föreslår att bidragsdelen av studiemedlen ska göras skattepliktig och därmed vara pensionsgrundande. Studierna skulle i så fall ge en pensionsrätt på cirka 20 procent av genomsnittsinkomsten 1. Detta kan jämföras med pensionsrätten för barnår som ger minst 75 procent, ibland mer än 100 procent, av genomsnittsinkomsten och värnplikt som ger 50 procent. Pensionsrätt kommer inte alls att ges för studier före 1995. Det är en retroaktiv bestraffning som blir extra kännbar för den som är född 1954 eller senare och omfattas fullt ut av det nya pensionssystemet. 1 Den genomsnittliga pensionsgrundande inkomsten för alla under 65 års ålder.
2. Förutsättningar för våra beräkningar TCO har undersökt hur lång tid det tar att betala tillbaka studieskulderna och vilka konsekvenser studier får för den framtida pensionen förutsatt att studiemedelssystemet och pensionsrätten för studerande inte förbättras. Syftet med rapporten är att belysa utfallet för kvinnor som satsar på en lång utbildning med begränsade möjligheter till lönekarriär. Vi har valt att använda oss av den undre inkomstkvartilen för kvinnor med mer än tre års eftergymnasial utbildning 2. Genom att inrikta oss på den fjärdedel som tjänar minst täcker vi in rätt så många i definitionen av lågavlönad. Våra beräkningar visar hur studiestödssystemet och den nya pensionen slår för en stor grupp kvinnor. I denna grupp ingår bland annat sjuksköterskor, bibliotekarier, personalhandläggare och socionomer. Vi tänker oss en ung kvinna, Maria, född 1976, som utbildar sig inom något av dessa områden under fyra år med start 1996. Hon kommer att studera och förvärvsarbeta efter att det nya pensionssystemet trätt i kraft. Maria tar under studietiden fulla studielån och tjänar under den tiden 20 000 kronor per år på extraarbete. Hon arbetar heltid från och med år 2000. Maria pensioneras vid 65 års ålder. Marias inkomst respektive år är angiven som månadslön i 1996 års löner och i studiestödsberäkningarna som helårslön. Beräkningarna görs med antagande om 1 procents allmän reallöneutveckling 3. Marias ingångs lön vid 24 års ålder är 13 130 kronor. 2.1 Studiestödet Marias studieskuld ökar hela tiden Studiestödssystemet ger idag studenten ett totalbelopp på 7 098 kr i månaden under studieårets 9 månader förutsatt att studenten lånar maxbeloppet på 5 125 kronor/månad och tar hela bidraget. Studerar man ett helt år blir lånesumman 46 125 kronor exklusive studielåneränta. Maria studerar under fyra år, fr o m 1996 t o m 1999. Hon tar fullt studielån och arbetar inte så mycket vid sidan av studierna att det påverkar studiemedlet. Hon når alltså inte över inkomsttaket, som idag ligger på 23 660 kronor för vårterminen och 30 940 kronor för höstterminen, då studiemedlet reduceras. Ränta påförs från lånets början. Regeringen bestämmer varje år hur hög räntan ska vara. Räntan beräknas utifrån Riksgäldskontorets genomsnittliga upplåningsränta de tre föregående åren minus den avdragsrätt för skuldräntor som gäller vid beskattning. Räntesubventionen uppgår därmed för närvarande till 30 procent. I våra beräkningar har vi räknat på den faktiska studielåneräntan fr o m 1996 t o m 1999. Därefter har vi beräknat den framtida räntan till i genomsnitt 4,1 procent, vilket överensstämmer med dagens studieskuldsränta. Räntan är inte avdragsgill. 2 Det bör påpekas att vi har utgått från vilken utbildning individerna har och inte efter vilket arbete de faktiskt erhållit. Det är inte alls säkert att alla har jobb för det de är utbildade för. 3 För övriga förutsättningar för pensionsberäkningarna se TCOs rapport Pensionsrätt för studier.
Återbetalningen påbörjas vid det årsskifte som följer sedan sex månader gått efter det att studenten senast fick studiestöd, i Marias fall innebär det år 2001. Årsavgiften utgörs av fyra procent av låntagarens sammanräknade inkomst av tjänst, kapital och näringsverksamhet enligt senaste taxering, dvs bruttoinkomsten två år tidigare. En årlig administrationsavgift på 100 kronor påförs också skulden vid återbetalningen. I vårt exempel har vi räknat på den inkomst Maria har av tjänst. Det är dock naturligtvis mycket svårt att förutse både ränte- och löneutveckling. Kvarstående lån som låntagaren inte klarat av att betala tillbaka skrivs av vid ingången av det år låntagaren fyller 65 år. Avskrivning sker också vid dödsfall samt vid synnerliga skäl, vilket dock sker i mycket liten omfattning. Betydande avskrivningar kan befaras bli nödvändiga från omkring år 2020 då antalet kvarvarande låntagare som uppnår 65 års ålder ökar markant. Regeringsföreträdare talar om skuldavskrivningar i storleksordningen 4-6 miljarder per år när den stora studentkull som lånat i dagens system når pensionsålder runt år 2030-2040. Ålder År Inkomst 4 Studielåneränta 5 Skuld inkl. ränta, 31 dec Återbetalning 6 Total skuld under återbetalning 20 1996 6,25 48 731 21 1997 6,0 100 413 22 1998 5,4 154 451 23 1999 4,1 208 800 24 7 2000 4,1 217 361 25 2001 175 775 4,1 800 225 473 35 2011 201 232 4,1 7 793 249 975 45 2021 215 634 4,1 8 314 275 752 55 2031 226 544 4,1 8 825 307 683 64 8 2041 227 295 4,1 9 092 345 670 Maria har vid utgången av 1999, samtidigt som hon avslutar sina studier, en studieskuld på 208 800 kronor. 4 Reallöneökningen är uppskattad till 1% årligen. 5 Skuldräntan efter 1999 är beräknad till 4,1%. 6 Den summa som betalas detta år, dvs 4% av inkomsten. 7 Återbetalningsfritt år. 8 Skulden avskrivs vid ingången av det år låntagaren fyller 65, varför detta år blir det sista låntagaren betalar.
Marias ingångslön är för låg för att skulderna ska minska när hon börjar betala av på dem ett år efter studiernas slut, år 2001. Hennes årsinkomst är under det första återbetalningsåret 175 775 kronor, dvs en månadslön på 14 648 kronor. Maria skulle behöva en ingångslön på strax under 20 000 kronor i månaden direkt efter studierna, för att skulderna skulle minska så snart hon börjar betala av på dem. Återbetalningen är 4 procent av den totala inkomsten och under hela sin yrkesverksamma tid betalar hon varje år en halv månadslön till Centrala Studiestödsnämnden. Maria blir ändå inte av med studieskulden. Den skrivs av år 2041 när hon fyller 65 år. Då har den dessutom ökat till en slutsumma på 345 670 kronor som staten får stå för. Skulden har under Marias återbetalningstid på trettio år bara ökat. Skulle studielåneräntan stiga gentemot idag förvärras situationen än mer både för Maria och staten. Maria och andra låntagares skulder växer snabbare och därmed blir statens avskrivningskostnader högre. 2.2 Pensionen Maria får låg pension Det reformerade pensionssystemet bygger på den sk. livsinkomsten. Avsikten är att pensionen ska avspegla individens inkomst under hela livet. Ju fler år man arbetar vid en given årlig inkomst desto högre pension. Extra pensionsrätt ges även för barnår och värnplikt. Enligt princippropositionen 9 ska pensionsrätt även ges för studier. Det saknas dock beslut om hur en sådan ska utformas. Pensionsarbetsgruppen föreslår att studiebidraget ska beskattas och räknas som pensionsgrundande. Förslaget motsvarar ungefär 20 procent av genomsnittsinkomsten. Maria får, om hon går i pension vid 65 års ålder, en pension på 12 500 kronor i månaden före skatt, om ingen pensionsrätt för studier ges. Eftersom Maria har valt en lång utbildning får hon färre inkomstår under livet. Det förklarar till stor del Marias låga pension. Hon har heller inga möjligheter att efter examen inom sitt område göra en lönekärriär som, åtminstone delvis, skulle kunna kompensera de färre inkomståren. Med den av pensionsarbetsgruppen föreslagna pensionsrätt för studier på cirka 20 procent av genomsnittsinkomsten blir Marias pension knappt 12 700 kronor. Fyra års studier ger därmed inte ens 200 kronor i månaden. Pensionsrätten blir alltså endast en 50-lapp i månaden per studieår. Vi ser att pensionsarbetsgruppens förslag inte ger Maria någon större kompensation för att hennes långa utbildning medför att hon får färre inkomstår under livet. Vi har hittills studerat pensionsutfallet uttryckt i faktiska krontal. Det kan vara lämpligt att även beräkna någon slags kompensationsgrad, som uttrycker pensionen i förhållande till slutlönen 10. Därigenom ges ett bra mått på den standardförändring Maria upplever när hon går i pension. Hon får, om ingen pensionsrätt för studier ges, en pension som endast motsvarar knappt 44 9 Prop 1993/94:250, Reformering av det allmänna pensionssystemet. 10 Kompensationsgraden har beräknas som pensionen vid 65 års ålder delat med lönen vid 64 års ålder efter avdrag på 6,95 % för allmän pensionsavgift.
procent av slutlönen. Med pensionsarbetsgruppens förslag om en pensionsrätt för studier på 20 procent ökar kompensationsgraden endast mycket marginellt. Den är fortfarande kring 44 procent. Om Maria väljer att istället utbilda sig något senare i livet skulle hon få en ännu lägre pension. Eftersom det nya pensionssystemet grundar sig på hela livsinkomsten får inkomster efter utbildningen inte lika stor betydelse för de som utbildar sig när de är något äldre. De hinner helt enkelt inte, jämfört med de som börjar studera tidigare, arbeta lika länge med den lön de erhåller efter examen. Vårt exempel visar att det i pensionshänseende lönar sig dåligt för Maria att satsa på en lång utbildning. Det beror på, som vi sett, att i det nya pensionssystemet räknas alla år och inkomster. I ATP-systemet var det möjligt att studera och ändå hinna arbeta de år som krävdes för full pension. Vår studie visar alltså att effekten av det nya pensionssystemet är att de som satsar på en lång utbildning och ändå hamnar i en lågavlönad grupp missgynnas. Pensionsarbetsgruppens modell bygger på att alla göra en lönemässig karriär efter högskolestudier, men så ser, som vi sett, inte verkligheten ut. 3. TCO kräver bättre ekonomiska förutsättningar för det livslånga lärandet Den som satsar på en lång utbildning och sedan hamnar i ett låglöneyrke, missgynnas idag i både studiestöds- och pensionssystemet. Det gäller som vi tidigare nämnt till exempel sjuksköterskor, bibliotekarier, personalhandläggare och socionomer. Att människor stimuleras till utbildning är av stort samhälleligt värde. I framtiden kommer betydelsen av en välutbildad och kompetent arbetskraft att bli ännu viktigare. För att vi ska kunna stå oss väl i den internationella konkurensen och hävda vår ställning som välfärdsstat är det nödvändigt att människor vågar satsa på utbildning TCO kräver därför en genomgripande reform av studiefinansieringen. Subventionen i studiestödet bör skjutas till studietiden, istället för att som idag betalas ut till ett markant högre belopp vid skuldavskrivningen. Bidraget bör höjas från 28 till 50 procent av det totala studiemedelsbeloppet. På så sätt skulle de allra flesta kunna betala tillbaka sina skulder och staten skulle slippa kostsamma framtida avskrivningar. En höjning av bidragsdelen i studiestödet till 50 procent skulle idag kosta ca 2,3 miljarder kronor per år. Vid en grov kalkyl, utvecklingen av den samlade studiestödsskulden är ju mycket svår att förutse bland annat beroende på osäker ränteutveckling, ligger skuldavskrivningarna per år på den nivån redan ca år 2010. Detta år når man alltså en breakeven med vårt förslag, men därefter ökar avskrivningskostnaderna än mer. Den stora kullen som lånar i dagens system går ju inte i pension förrän 2030-2040. Staten och individen skulle alltså tjäna mycket pengar på att följa TCOs råd och höja bidraget nu. Även pensionsvillkoren måste förbättras. Pensionsarbetsgruppens förslag om pensionsrätt för studier förutsätter på att alla får hög lön efter högskolestudier. För stora grupper stämmer
dock inte detta. Pensionsrätten för studier bör istället, precis som värnplikten, motsvara minst 50 procent av genomsnittsinkomsten. Det skulle ge drygt 500 kronor extra i månaden till den som studerat i fyra år. Pensionsrätt bör dessutom ges för studier från och med 1965 då studiemedelssystemet infördes. Kostnaden för att, istället för pensionsarbetsgruppens förslag, genomföra TCOs förslag om en pensionsrätt för studier som motsvarar 50 procent av genomsnittsinkomsten kan uppskattas till ungefär 1,8 miljarder kronor. Detta skulle kunna finansieras genom de arbetsgivaravgifter till pensionssystemet som tas ut över det så kallade inkomsttaket och som förs direkt till statskassan. Dessa pengar motsvaras inte av någon pensionsförmån utan används som en allmän förstärkning av budgeten. Om vi ska kunna stoppa utslagningen från arbetsmarknaden och säkra en framtida tillväxt i Sverige måste folk våga pröva den mest effektiva medicinen utbildning och utveckling. Men det förutsätter att regeringen tar itu med negativa ekonomiska biverkningar av studier. Annars blir regeringens recept på livslångt lärande aldrig effektivare än sockerpiller. Rapporten är skriven av Jan Boström och Annika Persson, båda utredare på TCO