Mysteriet med de försvunna prickarna! Text och teckningar Hasse Ström
Denna bok är tillägnad min saliga hustru Eva och mitt barnbarn Miró. Stockholm i februari 2013 Hasse Ström
Det här är Jocke som är bra på att leta rätt på borttappade saker. Han har hjälpt tusentals människor som tappat bort saker. En dag fick han ett brev från Afrika. Det var en ledsen giraff som heter Griffe och som skrev: Hej! Jag har tappat bort alla mina prickar. Kan du Jocke hjälpa mig att hitta dom? Alla djuren retar mig. Snälla du hjälp mig. Jocke var tveksam om han skulle resa till Afrika eller inte? Det var en lång och besvärlig resa och det var kanske inte alldeles lätt att hitta Griffe heller.
Jocke bestämde sig för att åka till Afrika och se om han kunde hjälpa Griffe. Han lyckades hitta Griffe som var en ledsen giraff helt utan prickar. Och de andra djuren retade Griffe. En apa kastade ner löv till honom och sa: Sätt på dig dom här löven så kanske du liknar en giraff. Ha-Ha. En fågel skrek till Griffe: En giraff utan prickar är ingen riktig giraff. Och så där höll det på hela tiden. Jocke tyckte synd om Griffe. Griffe fick ta tempen och han hade hög feber. Jag ska försöka hjälpa dig, sa Jocke. Men jag kan inte lova någonting. Tror du att Jocke kan hitta prickarna?
Värst av alla att retas var Griffes kompisar. Du är ingen riktig giraff, sa en giraff. En annan sträckte ut tungan mot Griffe och skrek: Du får inte vara med oss. En höll fram en pensel och en burk med svart färg och sa: Här har du så kan du måla på dig prickar. Men en riktig giraff blir du ändå inte. Lotta giraff sa: Det är ingen tjej som vill ha dig. Du är så ful. Jocke hörde allt det här och blev arg. I morgon går jag ut i djungeln och letar efter hans prickar, tänkte Jocke.
Nästa morgon gick Jocke in i djungeln. Det var läskigt för där fanns så många vilda djur. Lite rädd var han och han pruttade lite. Han tänkte först vända tillbaka. Men han hade lovat Griffe att leta. Och har man lovat något så ska man hålla det, tänkte Jocke. Att djuren var misstänksamma mot honom och såg hotfulla ut var för att de trodde att Jocke var en jägare. I bland kom det sådana och andra tjuvskyttar och dödade djuren.
Jocke hade letat i två dagar utan att hitta något. Nu vågade djuren sig fram när de förstod att Jocke var en snäll människa. Gorillan Gunilla satt och testade sin nya mobil. Elefanten Fante tränade för snabeldragkamp i de Afrikanska mästerskapen. Gnuet Gunnar trixade roat med en fotboll. De båda busiga aporna Apan och Papan kastade ring runt noshörningen Nosses horn. Jocke frågade dom och alla andra djur om de hade sett några prickar? Det var något skumt med det hela för inget djur hade sett en enda liten prick.
Griffe tog flaskan och hällde i sig allt. Men fy vad det smakade illa. Det smakade gammal mössa. Kan man verkligen få tillbaka sina prickar av det här? Det trodde inte Griffe. Jocke sa att han inte kunde lova något bara hoppas. När Jocke kom tillbaka utan prickar blev Griffe mycket besviken. Du har inte tappat bort prickarna dom har försvunnit ändå, sa Jocke och tog fram en flaska. Drick upp allt det här, sa Jocke.
Plötsligt kände Griffe sig konstig. Hans ögon började gå i kors och allt blev suddigt. Vad händer? Det började ryka ur nosen på honom och det kändes som om han hade strumpor på öronen. Värre och värre blev det. Han blev jätteyr och började se konstiga saker. Vad hade han druckit för något? Det här går aldrig vägen. Han hickade, pruttade och lyfte en bra bit ovanför marken. Hur ska det här sluta. Vad tror du?
Det hade varit en ansträngande dag. Både Griffe och Jocke var trötta nu. Det hade blivit kväll så de skulle försöka sova. Jocke läste en godnattsaga för Griffe. Men båda två tänkte nog mest på om medicinen skulle hjälpa Griffe att få sina prickar tillbaka. Vi får vänta tills i morgon och se om Jockes medicin gjort någon nytta? Kanske får vi svaret då?
När solen gick upp vaknade Griffe först av alla. Han såg en prick på sig själv och gav till ett jättetjut - OOOOYY - som höll på att skrämma livet ur dom andra. För dom sov fortfarande. Apan Papan blev rädd och for flera meter upp i luften. Och Zebran Zebbe hann inte få av sig sin pyjamas. Jocke tappade glasögonen. Var det brandlarmet som gick i gång. Nä, det var Griffes tjut som hastigt väckte dom. Griffe var glad fast han bara hade en prick. Han var säker på att kom det en prick så skulle alla andra prickar också komma. Han ville så fort som möjligt springa bort till de andra girafferna och visa att han var en giraff igen.
Griffe kom i full fart till sina kompisar som spelade kort och lyssnade på hotta skivor från Amerika. Hej hallå! Nu är jag en giraff igen skrek Griffe! Jag vill vara med och spela. Girafferna tittade förvånat upp och undrade vad det var frågan om? Här får bara riktiga giraffer vara med, sa en giraff. Men ser ni inte att jag är en riktig giraff igen. Jag har har börjat få prickar.
Men kolla jag har ju en prick! sa Griffe. De andra girafferna kom fram och tittade på Griffes prick. Kallar du det där för en giraffprick? sa en av dem. Det är ju smuts. Du är lika prickfri som vanligt, sa en annan giraff. De hånskrattade och Griffe luffsade ledsen därifrån. Jocke hörde hur elaka girafferna var.tänk om inte medicinen hjälper? Då får Griffe det inte lätt.
Girafferna fortsattte att säga dumma saker. De hade målat prickar på en söt elefantunge och sa att han är mera giraff än du är. Så han får vara med oss och spela. Ha-Ha-Ha. När Griffe såg elefanten som hade prickar, tänkte han att det kan inte vara sant? Jag håller på att bli knasig. Tänk om jag aldrig får tillbaka mina prickar? Varför hjälper inte Jockes medicin? Jocke hörde hur girafferna retade Griffe. Tänk om medicinen var för svag? Då blir Griffe aldrig bra igen. Man kan bara dricka medicinen en gång.
Jocke insåg att han måste göra någonting. Så här kunde det inte få fortsätta. Om nu inte Griffe kunde få tillbaka sina prickar så skulle inga andra heller ha prickar. Han smög ut på natten när alla sov och hällde vätska över de andra girafferna. Vad var det nu Jocke hittat på? Det får vi kanske se i morgon när det blir ljust.
Någonting hade hänt under natten. Jockes medicin hade tagit bort alla prickar på varenda giraff. Girafferna var så ynkliga att skåda. Dom hade själva sagt att en giraff utan prickar inte är någon riktig giraff. Vad skulle dom göra nu då? Sture blev skogstokig och rusade bara i väg sjungandes be-bop-a-lula. Han bara sprang och sprang. Och han springer nog ännu för sedan dess har ingen sett honom.
En som vaknade pigg och glad det var Griffe. Först trodde han inte sina ögon när han såg att han hade fått tillbaks sina prickar. Han började tjoa och utförde en lustiger dans. Han var så glad och lycklig. Nu får jag vara med de andra girafferna. Jag är en riktig giraff nu! Jag är en riktig giraff nu! Jag är en riktig giraff nu! upprepade han hela tiden. En som också var glad det var Jocke. För hans medicin hade hjälpt Griffe. Men nu var de andra girafferna utan prickar. Det var inte riktigt så Jocke hade tänkt att den här hsitorien skulle sluta.
Griffe visste inte till sig av glädje. Han kramade och tackade Jocke gång på gång. Du är min bästa kompis, sa han till Jocke. Jocke bara log och kände att det hade uppstått en fin vänskap dem emellan.
Jocke gick bort till girafferna och frågade Hur var det här då? Vi är så ledsna, sa de och grät stora krokodiltårar. Vi har inga prickar kvar! Snälla Jocke hjälp oss att få dom tillbaka. Jocke sa: Så då är ni väl inga riktiga giraffer då? Och så log han.
Jasså, nu vill ni ha hjälp? sa Jocke. Kommer ni i håg när Griffe inte hade några prickar hur ni retade och mobbade honom? Han var ju bara en utan prickar, sa en giraff. Nu är vi alla utan. Jocke hade väl aldrig hört något sådant dumt. Nu var Jocke arg. Spelar det någon roll om det är en eller flera som är utan prickar? sa Jocke. Man ska inte reta någon som är annorlunda. Ni sa att Griffe inte var någon riktig giraff då. Vad är ni nu då? Pissmyror kanske? Giraffen skämdes och undrade om han var giraff eller pissmyra?
Här har jag något som hjälpte Griffe. Det kanske kan hjälpa er också, sa Jocke. Så tog han fram flaskan med något dunder i. Men först ska ni be Griffe om ursäkt! Vi lovar, svarade girafferna. Snälla Jocke hjälp oss!
Under tiden funderade Griffe på att om det började regna skulle hans prickar försvinna då? Tålde de vatten? Jag måste gå till sjön och se vad som händer om jag blir blöt. Men om jag hoppar i och prickarna försvinner då är jag inte giraff längre. Fast sitter dom kvar blir jag jätteglad.
Han hoppade i vattnet. De andra girafferna kom springandes och skrek förlåt oss Griffe. Förlåt oss. Du är vår kompis. En fisk tittade upp ur vattnet och undrade vad det var för liv? Kan man inte få titta på TV i lugn och ro? Vad är det med er, frågade Griffe? Det är klart jag förlåter er. Nu skulle Griffe ha kunnat reta dom. Men Griffe tänkte på hur ledsen han var när han blev retad. Istället hoppade han upp ur vattnet och alla prickarna satt kvar. Samtidigt hällde Jocke ut någon smörja i sjön. Undrar vad det ska vara bra för?
Jocke sa åt girafferna att hoppa i sjön och stanna där i fem timmar. Då kanske deras prickar skulle komma tillbaka. Girafferna tyckte det var äckligt vatten och det luktade apa. Dom blev gröna i ansiktet och måste ha någonting för nosen. Dom hittade en del saker som de satte för nosen. Kan du se vad det är för saker? Rätt gissat. En klädnypa, ett plåster, en gasmask och en halsduk. Vad menar ni med att det luktar apa? Ta tillbaka det, va? Nu går jag och äter middag, sa Jocke. Sen kommer jag tillbaka så får vi se hur det har gått? När Jocke kom tillbaka var det för mörkt för att se några prickar. Vi får vänta tills imorgon.
Nästa dag väntade alla djuren på att girafferna skulle komma tillbaka. Det var mycket spännande. Skulle dom ha prickar eller inte? Djuren började fråga varandra om vad de trodde? Lejonet Leo var säker på att de hade prickar? Även elefanten Ella trodde så. Däremot var Kalle Kamel inte säker på det. Noshörningen Nosse trodde inte på prickar. En liten fågel sa jodå liksom antilopen Anita. Gorillan Pillan sa javisst blir det prickar. Två råttor Orsak och Verkan kom i luven på varandra. Den ene sa ja den andre sa nej. En Björn som ingen visste vem det var fattade ingenting. Tror du att dom kommar att ha prickar eller inte?
Men hallå! Vänta... en björn? EN BJÖRN??? Vad gör han här? Här finns inga björnar. Girafferna kommer snart och här står vi med en knäpp björn. Tack och lov är Jocke intelligent och snabbtänkt. Han förstod att björnen gått fel och att den tillhörde en annan saga. Den sagan letade Jocke rätt på och motade in björnen där.
Nu kom lejonet Leo springandes och ropade för full hals: Därborta kommer dom. Men dom var ännu för långt borta för att man skulle kunna se om dom hade prickar? Jocke var nervös. Tänk om dom inte har prickar. Då är det mitt fel. Då har jag förstört mer än jag gjort nytta, tänkte han.
Så kom då girafferna. Dom tjoade, tjimade, skrattade och var hur glada som helst. Dom hade fått tillbaka sina prickar. Dom sprang till och med i takt efter marchmusik som de spelade på en grammofon.
Djuren ställde till med en jättefest. Alla hade gjort sig fina men ingen var så stilig som Kalle Kamel i fluga, vit skorta och svarta byxor. Aporna dansade bugg och elefanten Elsa trumpetade en fanfar. Jocke hissades upp i luften flera gånger.
Då festen var som roligast hördes ett kraftig STOPP! Det var Jocke som skrek och som stod högst upp på en ranglig stapel av trälådor. Alla stannade upp och lyssnade på honom. Förutom en hackspett som fann trälådorna hackvänliga och mer intressanta. Ju mer han hackade ju mer vinglade lådorna. Det blev dramatiskt. Jocke skulle kunna slå i hjäl sig om stapeln rasade. Till sist kunde någon stoppa hackspetten och Jocke kunde hålla sitt tal. Nu hoppas jag att Ni lärt er läxan att man inte ska reta någon som är annorlunda. Alla människor är lika värda vare sig de är giraffer, lejon, elefanter eller andra djur, sa Jocke.
Och girafferna dom lovade att alltid hålla i hop. Aldrig retas mera och försöka att hjälpa gamla tanter över gatan.
Så kom då den dag när Jocke måste åka hem. Jocke och Griffe som hade blivit så goda vänner sa adjö till varandra. Jag önskar du kunde stanna här för alltid, sa Griffe. Men de lovade att skriva brev ofta. Och samtidigt kom Sture springandes. Sture som varit borta ett tag var tillbaka. Var han varit och hur han fått tillbaka sina prickar får vi aldrig veta. Vi kan bara gissa? Vad tror du?
Så en dag fick Griffe ett brev från Jocke. Där Jocke bjöd in Griffe att komma och hälsa på i Stockholm. Tack, det gör jag gärna, sa Griffe för sig själv. Hur det gick för Griffe i den stora staden berättar jag kanske en annan gång. Vi får se?
Hur kom den här sagan till? Barnbarn är livets krydda. Man skulle helst vilja ha kontakt med dem varje dag. När mitt äldsta barnbarn var 4 år började jag på den här berättelsen. Jag skulle skicka över datorn en sida varje kväll som en godnatthälsning från farfar och farmor. Jag skulle bibehålla en viss spänning så att han hade något att se fram emot nästa dag. Året var 2006 på vintern då det hela började. Jag gjorde de första sidorna i datorn och de var mycket ruffa men charmiga. Miró väntade med späning varje dag på nästa sida. Och i början kom sidorna regelbundet i några dagar. Sedan blev det inte lika tätt mellan varven. I bland glömde jag bort och i bland hann jag inte med. Det kunde gå dagar eller till och med veckor mellan varven. Och mellan december 06 och febr 07 hände inget. Projektet verkade nerlagt. Så i början av mars fick jag ett ryck och gjorde två sidor och en i slutet av månaden. Jag hade nu övergått till att göra ruffa skisser. Sedan dog det ut igen. Men i juni reste vi med Miró till Menorca och där gjorde jag en sida varje dag. Det var ett utmärkt sätt att läsa en godnattsaga. Så på Menorca avslutades den här sagan den 10 juni 2007.Sedan tänkte jag att jag kanske skulle teckna upp den ii bokform. Men det verkade adrig bli av. Skisserna försvann någonstans djupt ner i en låda. Fem år senare bestämde jag mig för att slutföra arbetet och här föreligger nu resultatet. Ovan till vänster de första skisserna gjorda i datorn. Till höger de ruffa skisserna utförda med pennor. Hasse Ström f 1942 Konstnär och AD. www. hassestrom.dinstudio.se