Förslag för att motverka manipulation av idrottstävlingar, s.k. matchfixing.

X Förslag för att motverka manipulation av idrottstävlingar, s.k. matchfixing. Europarådets konvention om manipulation av resultat inom idrott (nedan kallad Matchfixingkonventionen) definierar matchfixing som ett avsiktligt arrangemang, handling eller försummelse som syftar till att otillbörligen påverka en idrottstävlings förlopp eller resultat, med avsikten att avlägsna eller reducera tävlingens oförutsägbara karaktär, i syfte att vinna en otillbörlig fördel för sig själv eller andra. I takt med att spelmarknaden under de senaste 10-15 åren kraftigt förändrats har också förekomsten av matchfixing ökat och kommit att bli ett av de största hoten mot tävlingsidrotten. I februari 2013 redovisade Europol att det mellan 2011 och början av 2013 förekommit 380 misstänkt manipulerade fotbollsmatcher i ett 15- tal olika länder. Syftet med de fixade matcherna var att göra vinster på spelmarknaden och det fanns i samtliga fall en tydlig koppling till organiserad brottslighet. Ett antal fall med manipulerade idrottsresultat, med spel på desamma, har även upptäckts i Sverige de senaste åren. I Lotteriinspektionens rapport, Regeringsuppdrag uppgjorda matcher, 2013, kom Lotteriinspektionen bland annat fram till slutsatsen att Sverige generellt sett är i behov av bättre kvantitativa skattningar av uppgjorda matchers och andra liknande företeelsers former och omfattning, men även av vilka förbrott och vilka aktörer som kan kopplas till olika former av fusk och dylikt. Brottsförebyggande rådets rapport, Manipulation av matcher och spelmarknad, från hösten 2015 ger en genomgripande beskrivning av matchfixing i Sverige. Den visar bland annat på ett 70-tal misstänkta fotbollsmatcher i Sverige mellan 2013-2015 och beskriver även de olika typer av initiativtagare som tros ligga bakom matchfixing i Sverige. Matchfixing är brott som är svåra att utreda. De är både tidskrävande och komplexa. Dels är det svårt att hitta en målsägande om det gäller bedrägeri, dels framstår behovet av tvångsmedel som till exempel telefonavlyssning som en viktig möjlighet för att samla bevis. Vidare visar tidigare polisutredningar att kartläggning av ekonomiska transaktioner mellan spelare och spelbolag ofta kräver internationellt samarbete. En fungerande spelreglering bygger på ett högt konsumentskydd, det vill säga att konsumenten inte blir lurad. Konsumenten ska veta att ett spelobjekt inte är manipulerat oavsett om det är en fotbollsmatch eller en spelautomat. För sportspel handlar det helt enkelt om att konsumenten ska lita på att idrottarna i tävlingen gör sitt bästa. På samma grund vilar idrottsrörelsen. Matchfixing strider mot svensk idrotts grundläggande värderingar som integritet, rent spel och respekt för andra. Den svenska idrottsrörelsen med sina drygt tre miljoner medlemmar tillmäts stor vikt för samhället. Det syns exempelvis genom att staten stödjer idrotten med 1,9 miljarder kronor. I direktiven till denna utredning lyfts att det är viktigt att vadhållning inom ramen för ett licenssystem inte skadar idrotten och att idrotten ska ges möjlighet till inflytande över vilka idrottsliga resultat som vadhållning kan tillåtas på. Av direktiven framgår vidare att utredningen mot denna bakgrund dels ska analysera hur de delar av Matchfixingkonventionen som berör vadhållningsverksamhet bör beaktas inom ramen för ett licenssystem, dels bedöma om andra åtgärder behöver vidtas för att motverka spelrelaterad matchfixing och

lämna nödvändiga författningsförslag, samt slutligen analysera om det bör regleras i vilken utsträckning som idrottstävlingar får användas som spelobjekt. X.1 Europarådets konvention om manipulation av resultat inom idrott Europarådets konvention om manipulation av resultat inom idrott öppnades för undertecknande den 18 september 2014 vid Europarådets konferens för ministrar med ansvar för idrott i Magglingen, Schweiz. Sedan dess har 23 stater undertecknat konventionen, däribland vissa medlemsstater i EU. Enligt artikel 1 i konventionen är dess syfte att bekämpa manipulation av resultat inom idrott för att skydda idrottens integritet och etik i enlighet med principen om idrottens oberoende. För detta ändamål är det slutliga målet med konventionen att skydda idrottens integritet och etik. Detta ska uppnås genom ett antal åtgärder som syftar till att förebygga, upptäcka och sanktionera manipulation av resultat inom idrott. Mot bakgrund av det syftet främjar konventionen också internationellt samarbete och inrättar en övervakningsmekanism för att säkerställa att bestämmelserna i konventionen följs upp. De åtgärder som ska vidtas enligt konventionen är av olika art och påverkar olika rättsområden, där den förebyggande aspekten har en övergripande betydelse. Andra rättsområden som berörs är materiell straffrätt, straffrättsligt samarbete, uppgiftsskydd samt reglering av vadhållningsverksamhet. Matchfixingkonventionen riktar sig till samtliga aktörer som berörs av problematiken och den uppmanar också till ett internationellt samarbete och ett nationellt informationsutbyte i form av upprättandet av en nationell plattform mot matchfixing. Med hänsyn till att uppgjorda matcher har en internationell dimension, är konventionen också öppen för icke-europeiska länder. Detta är en viktig aspekt eftersom världsomfattande samarbete anses vara nödvändigt för att på ett effektivt sätt bekämpa gränsöverskridande organiserade kriminella nätverk som är involverade i uppgjorda matcher och verkar på olika kontinenter. Detta gäller i synnerhet samarbetet med länder där vadslagning är utbrett, som i sydostasiatiska länder. X.2 Lagändringsförslag om straffansvar för matchfixing Förslag: Se SvFF:s utkast till lagändringsförslag.

X.3 Nationell plattform mot matchfixing Bedömning: En nationell plattform mot matchfixing bör inrättas utifrån föreskrifterna i Matchfixingkonventionen. Detta bör ske oavsett om konventionen träder i kraft eller inte. Förslag: Den nationella plattformens huvuduppgift ska vara att vara ett forum som på övergripande nivå sammanställer, analyserar och samordnar arbetet mot matchfixing. Ansvaret för att leda plattformen bör ligga hos Tillsynsmyndigheten. Matchfixingkonventionen föreskriver att en nationell plattform mot matchfixing ska inrättas. Artikel 13 i konventionen fastställer att den nationella plattformen, i enlighet med nationell lag, bland annat ska: Fungera som en informationscentral och bland de relevanta organisationerna och myndigheterna samla in och sprida information som är relevant i kampen mot manipulation av resultat inom idrott; Samordna kampen mot manipulation av resultat inom idrott; Ta emot, centralisera, och analysera information om otillbörlig och misstänkt vadhållning i idrottstävlingar som äger rum på partens territorium och, där så är lämpligt, utfärda varningar; Översända information om möjliga överträdelser av lagar eller idrottsregler som det hänvisas till i denna konvention till offentliga myndigheter eller till idrottsorganisationer och/eller vadhållningsaktör inom idrott; Samarbeta med alla organisationer och relevanta myndigheter på nationell och internationell nivå, inbegripet andra staters nationella plattformar. Inrättandet av en nationell plattform är ett viktigt verktyg i kampen mot matchfixing, oavsett om konventionen träder i kraft eller inte. Utredningen anser att den nationella plattformen i Sverige främst bör vara ett forum som på övergripande nivå sammanställer, analyserar, och samordnar arbetet mot matchfixing. Varje aktör som berörs av matchfixingproblematiken ska alltjämt ansvara själva för att utföra det dagliga operativa arbetet. Den nationella plattformens uppgifter ska innefatta att: Samordna kampen mot matchfixing; Vara ett forum för diskussion och hantering av matchfixingrelaterade frågor; Samla in och sprida kunskap; Identifiera utvecklingsområden i arbetet mot matchfixing; Analysera ärenden som underlag för utvecklandet av regelverk mot matchfixing. Sammanställa data och statistik på övergripande nivå att använda som underlag till Tillsynsmyndigheten/ Sportspelsdelegationen (se nedan under X.4 och X.5);

Samverka med andra staters nationella plattformar och andra internationella och nationella parter som berörs av matchfixing; Vara den nationella plattform som Matchfixingkonventionen kräver (om Sverige ansluter sig till den); Avlägga en årlig rapport till Matchfixingkonventionens uppföljningskommitté (om Sverige ansluter sig till den). Flera stater har inrättat en nationell plattform i enlighet med konventionen och har olika lösningar på hur den arbetar och vem som har ansvaret för att leda den. I Danmark och Finland har respektive nationella anti-dopingbyrå (NADO) tilldelats ansvar att leda plattformen. I Norge har Lotteritilsynet ansvar för plattformen medan den i Nederländerna ligger hos Åklagarmyndigheten. I Sverige bör den nationella plattformens främsta roll vara att samordna arbetet mot matchfixing. Den gemensamma nämnaren är spel på idrott. En möjlighet är att ge Riksidrottsförbundet (RF) rollen att ansvara för plattformen utifrån att matchfixing handlar om idrott och då idrottsrörelsen redan har visat engagemang och vilja att driva arbetet mot matchfixing, bland annat genom att vara sammankallande i en plattformsliknande gruppering med Lotteriinspektionen, Åklagarmyndigheten, Polismyndigheten, Regeringskansliet, Svenska Spel och Svenska Fotbollförbundet. Fördelen med att låta RF leda den nationella plattformen är att det ligger i idrottens intresse att få bort matchfixing eftersom det är ett så grundläggande hot mot hela idrottsrörelsen och dess idé. RF skulle vara djupt engagerade i att skapa det samarbete som krävs för att motverka matchfixing. Nackdelarna är att mycket av plattformens arbete handlar om delning av information och samverkan. Även om RF i flera avseenden agerar i myndighetsställe är det likväl en ideell självständig förening, vilket skulle försvåra informationsdelning från och mellan myndigheter. Inte minst mellan den svenska plattformen och andra länders plattformar, rättsväsende och spelmyndigheter. Den andra gemensamma nämnaren är spel. Den som har ansvaret för att övervaka spel i Sverige kommer att bli Tillsynsmyndigheten. Myndigheten kommer att utföra flera av de uppgifter som åligger plattformen enligt matchfixingkonventionen, den behöver samverka och dela information med andra myndigheter och sina motsvarigheter i andra länder. Sammantaget finner utredningen att ansvaret för att leda den nationella plattformen bör ligga på tillsynsmyndigheten och inte på RF.

X.4 Tillsynsmyndighetens uppdrag för att motverka matchfixing Bedömning: För att motverka matchfixing ska Tillsynsmyndigheten övervaka, analysera och dela information om misstänkt matchfixing. Förslag: Tillsynsmyndigheten ska: Utöva tillsyn av regelefterlevnad hos licenstagarna; Övervaka allt sportspel som erbjuds av spelbolag med licens i Sverige. Tillsynsmyndigheten bör också på en översiktlig nivå följa spelmönster hos spelbolag som erbjuder spel i andra länder på tävlingar som arrangeras i Sverige; Övervaka att spelbolagen har en säker identifiering av kunder och kontroll över deras transaktioner: Dela information om misstänkt matchfixing på idrottsarrangemang i Sverige till polisen, andra licenserade spelbolag och berört specialidrottsförbund; Lagra information om sportspel på såväl övergripande nivå, enskilda objekt samt på individ nivå; Kunna stänga allt spel på enskilda idrotter, nivåer, åldersgrupper och spelformer där bekräftad eller stark misstanke om matchfixing föreligger; Fastställa godkänt spelutbud efter samråd med idrottsrörelsen (se X.5); Införa insatsgränser på spelutbudet som minskar incitament till matchfixing; Initiera forskning för att utveckla arbetet mot matchfixing. Tillsynsmyndighetens uppdrag är att bevaka konsumenternas intressen och se till att minska riskerna för de sociala skador som spelande kan föra med sig, arbeta för en sund och säker spelmarknad samt bidra till att utbudet av olagliga spel och lotterier minskar. Alla tre delarna innefattar att motverka matchfixing. För att utföra det uppdraget behöver Tillsynsmyndigheten ha det övergripande ansvaret för att kontrollera spel- och lotteriverksamheten. I den kontrollen ingår att övervaka de sportspel som erbjuds av de spelbolag som erhåller licens för att verka på den svenska spelmarknaden. Detta bör ske i tillägg till den övervakning som spelbolagen själva utför. Alla spelbolag som erbjuder sportspel har idag övervakning av de produkter bolaget erbjuder. I synnerhet är det viktigt för bolaget att följa hur insatser läggs på olika produkter för att kunna justera odds och i tidigt skede kunna identifiera om något spel är manipulerat, i vilket fall spelbolagen kan stänga spelet och på så sätt skydda konsumenterna och bolaget från bedrägeri. En grundförutsättning är att spelbolagen har en säker identifiering av sina kunder och deras transaktioner. Många spelbolag köper även tjänst som gör att de kan övervaka spelet på andra spelbolag på en aggregerad nivå vilket används som kompletterande information för att kunna analysera spelmönster. En grundläggande förutsättning för att kunna motverka matchfixing är att de som

medverkar i matchfixing kan identifieras. Det förutsätter att spelbolagen har en säker identifiering av sina kunder och vem som lägger vaden. En säker identifiering har därtill även en avhållande effekt på eventuella matchfixare. Myndighetens uppgift är att utöva tillsyn kring alla processer som bidrar till en effektiv upptäckt av matchfixing. Även om det önskvärda är att manipulerade idrottstävlingar upptäcks innan eller under tävlingens gång, så att spelet kan stängas och konsumenterna och spelbolaget skyddas från bedrägeri, visar erfarenheten att de allra flesta matchfixingärenden identifieras i efterhand. Matchfixing är brott som är svåra att utreda och den information som spelbolagen samlar in om sina kunder och deras spel är viktiga pusselbitar för att kunna se hela bilden av hur matchfixing har gått till och identifiera flera brottsmisstänkta. Tillsynsmyndigheten har inte till uppgift att utreda och åtala för brott, utan det är Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten som har de rollerna. Däremot ska Tillsynsmyndigheten bistå med information för att underlätta utredningsarbete. Tillsynsmyndigheten ska också dela information med idrottsrörelsen för att underlätta dess arbeta att utreda matchfixing inom ramen för sitt eget regelverk. Idrottsrörelsen har ett regelverk som är oberoende av straffrättslagstiftningen. I slutet av maj 2015 antog RF ett nytt regelverk mot matchfixing, Idrottens reglemente om otillåten vadhållning samt manipulation av idrottslig verksamhet. Regelverket omfattar hela idrottsrörelsen och tar exempelvis upp följande: Det är inte tillåtet för den som kan påverka en tävling, till exempel idrottsutövare eller ledare, att satsa pengar på tävlingen. Det är inte tillåtet att manipulera en tävling. Även försök till manipulation är förbjudet. Det råder strikt anmälningsplikt för den som får kännedom om matchfixing. Maxtiden för avstängning från all idrottslig verksamhet är tio år, liksom preskriptionstiden. Brottsförebyggande rådet menar att den maximala avstängningstiden i sig kan ha en avskräckande och därmed brottsförebyggande effekt (Matchfixning, manipulation av matcher och spelmarknad, rapport 2015:18). Det är sannolikt att straffet inom idrottsrörelsen är mer avskräckande än det straff som strafflagstiftningen hotar med för flertalet av de idrottare som överväger att medverka till matchfixing. Erfarenheter från polisutredningar om matchfixing visar att information på individnivå om speltransaktioner är mycket viktigt för att nå framgång i utredningarna. När Tillsynsmyndigheten vet eller har stark misstanke om att matchfixing föreligger och att den är kopplad till vadhållning på enskilda idrotter, nivåer, åldersgrupper och/eller spelformer ska Tillsynsmyndigheten stänga allt spel hos samtliga licensierade spelbolag på relevanta spelprodukter för att skydda konsumenterna och idrottsrörelsen. I enlighet med vad som föreslås i avsnitt x5 bör det åligga Tillsynsmyndigheten att, efter samråd med idrottsrörelsen och andra berörda aktörer, fastställa tillåtet spelutbud. Det övergripande skälet för att fixa matcher relaterat till vadhållning är att på ett olagligt sätt tjäna eller tvätta pengar. En effektiv åtgärd för att minska risken för vadhållningsrelaterad matchfixing är således att minska möjligheterna att satsa stora belopp. Tillsynsmyndigheten bör därför bestämma högsta tillåtna

insatsgränser. Även om möjligheten finns att upprätta spelkonton på flera bolag samt involvera flera spelkonsumenter i matchfixing skulle ett relativt lågt maxbelopp kraftigt begränsa incitamentet för matchfixing. Kunskap är grunden för att kunna utveckla arbetet mot matchfixing. Dessvärre är den tämligen begränsad. I Sverige har endast två rapporter gjorts, dels av Lotteriinspektionen, Regeringsuppdrag uppgjorda matcher, 2013, dels av Brottförebyggande rådet, Matchfixning, manipulation av matcher och spelmarknad, rapport 2015:18. Även internationellt finns endast ett fåtal forskningsrapporter publicerade. Därför ska Lotteriinspektionen stödja framtagande av ny kunskap kring vadhållningsrelaterad matchfixing. X.5 Spel på idrottens villkor Bedömning: För att minska risken för matchfixing och skydda underåriga bör spelutbudet begränsas och utformas i dialog med idrottsrörelsen. Förslag: I syfte att motverka förekomsten av matchfixing ska det: Inte vara tillåtet för spelbolag att erbjuda vadhållning på idrottstävlingar för underåriga samt tävlingar där ett betydande flertal av de tävlande är underåriga; Endast vara tillåtet att erbjuda spel på idrottstävlingar på hög nivå, nationellt och internationellt; Endast vara tillåtet att erbjuda spel på moment som har direkt på verkan på slutresultatet i idrottstävlingen. Endast vara tillåtet att spela på tävlingar med starkt tävlingsmoment. Åläggas tillsynsmyndigheten att inhämta synpunkter från idrottsrörelsen på spelbolagens önskade utbud. Matchfixing är ett problem som både idrotten, spelbolagen och spelbolagens kunder förlorar på. Den grundläggande utgångspunkten bör vara att när idrottstävlingar används som spelobjekt ska idrotten ha ett avgörande inflytande på hur spelerbjudandet utformas. En aktiv reglering av spelutbudet per idrott är nödvändig. Erfarenheter i Sverige och internationellt (se exempelvis ovan nämnda studie av Brottsförebyggande rådet samt The Sorbonne-ICSS Guiding Principles for Protecting the Integrity of Sports Competitions) visar att det är större risk att matchfixing drabbar lägre serier eller nivåer där övervakningen från både förbund och media är lägre och där idrottarna tjänar mindre eller ingenting på sitt utövande. Det synes således vara enklare att organisera matchfixing på lägre idrottsliga nivåer. Brottsförebyggande rådet menar att en del av sårbarheten för manipulerade matcher tycks ligga i mötet mellan lågavlönade spelare i dåligt organiserade lag och en penningstinn spelmarknad. En effektiv strategi för att motverka detta kan enligt dem vara att begränsa vadslagning till hög idrottslig nivå. De allra flesta idrottare vill inte förlora eller prestera sämre så att det får negativa idrottsliga konsekvenser för individen själv eller laget. Däremot kan vissa tycka att det inte är ett lika stort brott mot den idrottsliga etiken att medverka i att fixa delar

av matcher/tävlingar som inte påverkar slutresultatet och som enkelt kan manipuleras av en enskild idrottare, t.ex. antal hörnor och gula kort i fotboll. Ett sådant synsätt medför problem, inte minst då den typen av manipulation riskerar att vara en inkörsport till grövre varianter av matchfixing. Med dagens spelutbud kan metoderna att manipulera en match på plan varieras nästan i det oändliga. Även om vissa händelser på plan kan väcka mer uppmärksamhet än andra så innebär det nästintill obegränsade utbudet av spelbara matchhändelser att det alltid går att komma på nya sätt att agera utan att väcka misstankar hos omgivningen. Det finns sålunda starka incitament för att det endast bör vara tillåtet att erbjuda spel på moment som har direkt påverkan på slutresultatet. Tränings- eller vänskapsmatcher/tävlingar, men även relativt obetydliga reguljära matcher och tävlingar, är också mer sårbara för att utsättas för matchfixing enligt Brottsförebyggande rådet. Anledningen till det är att den typen av matcher är av begränsad idrottslig betydelse och det medför i sin tur att idrottare är mer benägna att rättfärdiga matchfixing i en sådan match med motivet att det inte direkt skadar den enskilda idrottaren eller föreningen ur ett strikt idrottsligt perspektiv. Denna restriktion i spelutbudet, att förbjuda spel på matcher och tävlingar med svagt tävlingsmoment, finns redan hos flera spelbolag i vissa länder i Europa. En annan riskgrupp som är extra skyddsvärd är minderåriga. Det förekommer idag att spel erbjuds på matcher och tävlingar där en majoritet av deltagarna är barn (under 18 år) men också på matcher och tävlingar där deltagarna uteslutande är underåriga. Den kategorin av matcher och tävlingar ska det under inga omständigheter vara tillåtet för spelbolagen att erbjuda spel på. Sammantaget motiverar det ovan nämnda att idrottsrörelsen ska ges en betydande roll i utformandet av spelutbudet på sportspel, antingen genom att en Sportspeldelegation inrättas och kopplas till Tillsynsmyndigheten alternativt en utbudslista upprättas. Vid alternativet med en sportsspeldelegation ska Tillsynsmyndigheten åläggas att inhämta synpunkter från Sportspeldelegationen, gällande ansökningar från spelbolag som vill erbjuda sportspel enligt kapitel X.6. Sportspeldelegationen ska utses av Tillsynsmyndigheten, men ska åtminstone bestå av representanter från Tillsynsmyndigheten, RF, samt SPER (eller motsvarande funktion) (Art. 5, Art. 9.1 och 9.2 Matchfixingkonventionen). Om alternativet med en utbudslista förordas ska Tillsynsmyndigheten åläggas att tillse att det finns en årligen uppdaterad utbudslista för spel på idrott som är sanktionerad och godkänd av åtminstone ovan nämnda aktörer. Spelbolagen är sedan skyldiga att följa denna lista i sitt utbud. Oavsett genom vilket alternativ som idrottsrörelsen ges inflytande över spelbolagens utbud, så ska RF alltid ansvara för att inhämta samtycke från berört specialidrottsförbund gällande de spelobjekt som erbjuds på respektive förbunds idrott.

X.6 Spelbolagens skyldigheter Bedömning: Spelbolag som verkar på den svenska spelmarknaden ska medverka till att motverka matchfixing genom övervakning, samverkan, informationsdelning och ett ansvarsfullt spelutbud. Förslag: I syfte att motverka förekomsten av matchfixing bör spelbolag, för att erhålla licens, åläggas att: Ansöka om tillstånd hos Tillsynsmyndigheten för de idrotter, nivåer/åldersgrupper och spelformer som de önskar erbjuda; Rapportera avvikande spelmönster och andra misstankar om matchfixing; Medverka i utredningar om misstänkt matchfixing. Återkommande genomföra utbildningar hos sina anställda för att motverka matchfixing. Gemensamt finansiera Tillsynsmyndighetens arbete mot matchfixing. Genom att utnyttja matcher och tävlingar som objekt för vadhållning ökar spelbolagen risken för idrotten att drabbas av matchfixing. Matchfixing påverkar idrottens trovärdighet. Om idrottarna och åskådarna tror att matcherna och tävlingarna är uppgjorda blir idrotten i en förlängning inte längre intressant, varken att delta i eller titta på. Spelbolagen har en viktig roll för att motverka matchfixing, och de seriösa bolagen gagnas över tid av att trovärdigheten för spelobjekten bibehålls och att riskhantering samt förluster orsakade av detta fenomen kan hållas på låga nivåer. För att minska riskerna för matchfixing ska de spelbolag som erhåller licens åläggas ett antal skyldigheter. Som framgår av avsnitt x.5 är en framträdande sårbarhet det stora utbudet av spelobjekt och spelformer som vissa spelbolag idag erbjuder. Det är exempelvis möjligt att spela på en rad olika händelser i en match samt att spela på matcher i låga divisioner och matcher med ett svagt tävlingsmoment. Genom att reducera utbudet av spelbara objekt och spelformer bör matchfixarnas handlingsutrymme kunna begränsas. Det spelbolag som vill erbjuda spel på idrott ska därför ansöka om tillstånd hos Tillsynsmyndigheten för de idrotter, nivåer/åldersgrupper och spelformer som de önskar erbjuda (Art. 5, Art. 9. 1 och 9.2 Matchfixingkonventionen). Tillståndsmyndigheten ska sedan inhämta synpunkter på spelbolagens ansökningar från idrottsrörelsen i enlighet med p. X.5 ovan. Spelbolagen ska också vara skyldiga att omgående rapportera avvikande spelmönster och seriösa misstankar om matchfixing till Tillsynsmyndigheten och

berört specialidrottsförbund. (Art. 10.3, Art 12.1 Matchfixingkonventionen). Med avvikande spelmönster avses exempelvis avvikelser gällande omsättning, speltyper, kundbeteenden, vinstutbetalningar eller geografiska avvikelser. Spelbolagen ska även medverka i utredningar om misstänkt matchfixing oavsett om det är straffrättsliga eller idrottsrättliga misstankar. (Art 12.1 Matchfixingkonventionen). Möjlighet för spelbolag att behandla personuppgifter som innefattar misstanke om brott, bl a matchfixing regleras i avsnitt Y. Spelbolagens rätt att på individnivå följa och registrera misstänkt matchfixing, samt att lämna denna information till Tillsynsmyndigheten och berört nationellt idrottsförbund ska framgå av spelbolagens kundavtal (Art. 5, Art. 9.1 Matchfixingkonventionen). Att spelbolagens anställda har erforderlig kunskap om matchfixing generellt, tecken på dess förekomst och hur de ska agera då de ställs inför dess faktiska existens är absolut nödvändigt. Spelbolagens ska därför vara skyldiga att återkommande genomföra matchfixingutbildningar för sina anställda. Därtill ska spelbolagen tillse att det finns tydliga regler att anställda, som i sin yrkesroll kan erhålla information om misstänkta matcher, ej får använda denna information för eget spelande. Avslutningsvis ska det åläggas de spelbolag som erhåller licens i Sverige att på lämpligt sätt finansiera Tillsynsmyndighetens arbete mot matchfixing. Finansiering av Tillsynsmyndighetens arbete mot matchfixing ska ske via den licensavgift som spelbolagen åläggs att betala.