Grammatisk teori II Attributvärdesgrammatik 1. Lexikon and syntaktiska regler Inom lingvistisk teori delas den mentala representationen av språket upp i två centrala komponenter: lexikon och syntaktiska regler. Principen är att ord är representerade i det mentala lexikonet och att de hämtas därifrån för att genom syntaktiska regler kombineras ihop till mer komplexa strukturer, så som fraser och satser. Uppfattningarna skiftar mellan olika grammatisk teorier om vilken typ av information som finns representerad i lexikonet. I teorier som Distributed Morphology (Halle and Marantz 1993, 1994) är informationen i lexikonet begränsat, medan i teorier som Head-Driven Phrase Structure Grammar har ord i lexikonet en rik representation med fonologisk, semantisk och syntaktisk information, se Fig 1. Fig1. Hur mycket information som läggs i lexikon respektive syntax påverkar hur komplexa konstruktioner bildas. I teorier med lite information i lexikonet utförs mer arbete i syntaxen och det krävs därför en mer komplex syntaktisk modell. I teorier med rik lexikal representation kan syntaxen vara betydligt enklare. 2. Särdragsstrukturer/Attributvärdesmatris Den typ av lexikal representation som illustrerades av ordet put i Figur 1 är ett exempel på en SÄRDRAGSSTRUKTUR (feature structure) vilket är ett informationsobjekt som representerar en entitet genom att specificera ett antal värden för en rad attribut hos den beskrivna entiteten. Särdragsstrukturer formaliseras normalt av s.k. ATTRIBUTVÄRDESMATRISER där attribut och värden presenteras tillsammans som ett strukturerat objekt. Principen kan göras mer begriplig om vi illustrerar med ett icke språkligt exempel. Om vi vill representera individen Mikael Svensson i en formalism kan vi göra detta som en samling attribut som är relevanta för den typ av modell vi är intresserade av. I det här fallet är de relevanta attributen kategori, namn, kontor och telefonnummer, vilka utgör strukturen för objektet medarbetare. Tillsammans med värdet för dess attribut utgör detta individens särdragsstruktur. Representerad som en attributsvärdesmatris ser den ut som i Figur 2. 1
Kategori Medarbetare Namn Mikael Svensson Kontor 2B:834 Telefon 013-222 40 22 Fig. 2. Särdragsstruktur för medarbetaren Mikael Svensson Vi kan på samma sätt beskriva ett ord i ett lexikon, t.ex. substantivet cykel med ett antal attribut, t.ex. numerus, genus och definithet. Vi skapar då ett lexikalt objekt, som det i Figur 3. Uttryck Kategori cykel Substantiv Numerus Singular Genus Utrum Definithet + Fig 3. Särdragsstruktur för substantivet cykel Ett utmärkande drag hos särdragsstrukturer är att värdena till ett attribut kan i sin tur vara strukturer, t. ex. kan numerus, genus och definithet vara värdet för ett attribut Syntax. Då får vi representationen i Figure 4. Uttryck Kategori cykel Substantiv Syntax Numerus Singular Genus Neutrum Definitehet + Fig 4. Särdragsstruktur som värde till attributet Syntax Det faktum att värdet till ett attribut kan vara en särdragsstruktur bidrar till att denna formalism är väl anpassat för att beskriva den rekursivitet som är typisk för mänskligt språk. 3. Lexikala enheter och komplexa strukturer Ett utmärkande drag för mänskliga språk är att de bygger upp komplexa strukturer genom att kombinera andra strukturer. De element som är representerade som individuella enheter i lexikonet, de lexika enheterna, utgör de minsta strukturerna i syntaxen. I den här kursen antas de lexikala enheterna vara enskilda ord, även om detta i realiteten är en förenkling. Med hjälp av enskilda ord bygger man fraser, som i sin tur bygger satser. Observera dock att språkets rekursivitet gör att fraser och satser kan byggas upp av andra fraser och satser. På så sätt kan de lexikala enheterna en och hund kombineras till nominalfrasen en hund. De lexikala enheterna väldigt och stor kan kombineras till adjektivfrasen väldigt stor. Dessa två komplexa strukturer kan sen i in tur kombineras genom att adjektivfrasen väldig stor utgör en del av nominalfrasen en hund för att bygga frasen en väldigt stor hund. Den här sammanfogningen av olika särdragsstrukturer kallas för unifiering. 2
4. Unifiering En av de stora fördelarna med att representera språkliga uttryck som särdragsstrukturer är att de kombinerar strukturerna genom UNIFIERING. Med detta menas att när två särdragsstrukturer kombineras uppstår en komplex struktur där all information från de två kombinerade strukturerna är representerad. Vi kan exemplifiera med unifieringen av den obestämda artikeln en och substantivet/nomenet hund till nominalfrasen en hund. De är representerade i lexikonet enligt Fig 5a-b UTTR en ARTikel UTTR hund Nomen GEN UTRum Fig. 5a. Särdragsstruktur för obest. art. en GEN UTRum Fig. 5b. Särdragsstruktur för nomenet hund. Genom unifiering bildas nominalfrasen en hund med representationen i Fig. 6. UTTR en hund NP HEAD UTTR hund Nomen GEN UTrum SPECificerare DETerminator UTTR en ARTikel Fig 6. Särdragsstruktur för nominalfrasen en hund GEN UTrum Det som gör unifiering av särdragsstrukturerna kraftfullt är det faktum att unifiering bara kan göras om särdragen är kompatibla, dvs om två element har samma attribut måste värdet på dessa attribut vare lika för att unifieringen skall lyckas. Detta göra att kombinationer som * ett hund förhindras genom att attributet GEN har olika värden för de två uttrycken, utrum för hund och neutrum för en. Man behöver således inte stipulera en regel för varje enskild kombination. Eftersom unifiering är en central idé inom de grammatiska teorier som anammar den, brukar man kalla dess teorier för unifieringsbaserade grammatiska teorier. Hit räknas LFG, HPSG och Categorial grammar. Den formalism som beskrivs i Hirsch & Hofvendahl (2004) som Attributvärdesgrammatik tillhör alltså också denna teoririktning. 3
5. Frasstrukturregler De två centrala koncepten som gåtts igenom ovan ger principer för hur lingvistiska uttryck skall representeras i lexikon och syntax, samt en generell begränsning för vilka strukturer som kan kombineras. De ger dock ingen vägledning om vilka strukturella kombinationer som förekommer i ett språk, dvs unifiering begränsar kombinationerna till dem där attributen har samma värde, men säger inget om vilka typer av konstituenter som kan kombineras. Sådana regler kallas FRASSTRUKTURREGLER och ges ofta som en pilnotation där strukturen till höger om pilen utgörs av de strukturer till vänster, som i (1)-(2), vilka säger att en nominalfras (NP) kan utgöras av en determinerare i kombination med ett nomen, med en optionell adjektivfras, samt att adjektivfras (AdjP) kan bildas genom en kombination av ett optionellt adverb tillsammans med ett adjektiv. (1) NP Det, (AdjP), N (2) AdjP (Adv), Adj Tack vare särdragsstrukturerna och unifiering kan dessa regler göras enkla och generella. Utan dessa skulle begränsningarna behöva uttryckas i specifika frasstrukturregler, som i (3) och (4). (3) NP(obest) Det(obest), (AdjP(obest)), N(obest). (4) NP(best) Det(best), (AdjP(best)), N(best). 6. Frasers uppbyggnad Den formalisering som beskrivs i Hirsch & Hofvendahl (2004) bygger på unifieringsbaserade principer och är ett medel för att precist beskriva, analyser och generera naturligt språk. En förutsättning för att kunna applicera formalismen är dock en god allmän förståelse för fras- och satsstruktur. De två mest centrala strukturerna i ett språk är nominalfrasen och verbfrasen. 6.1. Nominalfrasen De grammatiska egenskaperna hos ett nomen är Numerus Singular: en bil, ett tåg Plural: många bilar, tre tåg Genus Kasus Utrum/reale (n-genus): ett hus, huset Neutrum (t-genus): en stuga, stugan Grundform: min katt Genetiv: min katts matskål Species/Definithet obestämd form; en fabrik, ett möte bestämd form: fabriken, mötet 4
Nominalfrasens struktur visad i Fig. 7. Determinator Modifierare Huvud Komplement honom Peter den där flickan med rött hår Jag minns alla fina varma dagar på landet en bättre historia än den den bästa resan som jag upplevt en bra resa Fig. 7. Nominalfrasstruktur Värt att notera här är att pronomen kan utgöra huvud i en nominalfras. 6.2 Verbfrasen De lexikala verbens former visas nedan Finita former (markerade för tempus och/eller modus) Presens indikativ: är, går, lever, springer Preteritum indikativ: var, gick, levde, sprang Imperativ: gå, lev, spring Presens konjunktiv: vare, gånge, leve Preteritum konjunktiv: vore, sprunge, ginge Infinita former (inte markerade for tempus/eller modus) Infinitiv: vara, gå, leva, springa Supinum: varit, gått, levt, sprungit Presens particip: varande, gående, levande, springande Preteritum particip (perfekt particip): gången, sprungen Verbens tempuskategorier Form Exempel Presens Presens indikativ arbetar Preteritum Preteritum indikativ arbetade Perfekt har + supinum har arbetat Pluskvamperfekt hade + supinum hade arbetat Futurum kommer att/skall + infinitiv kommar att/skall arbeta 5
Hjälpverb Temporala: ha, kommer (att), ska Modala: vill, bör, ska(ll), måste, får, lär m.fl. Verbfrasens struktur visas i Fig. 8 hjälpverb huvudverb sjunker har hade kommer att sjunkit sjunkit sjunka Skeppet skulle komma att sjunka skall ha sjunkit skulle ha sjunkit kommer att ha sjunkit kan komma att ha sjunkit Fig. 8. Verbfrasstruktur Det bör påpekas att den analys av verbfrasen som följs i många traditionella grammatikor och i Hirsch & Hofvendahl (2004) inte överensstämmer med den som används i de flesta grammatiska teorier. Som framgår av Fig. 8. anses bara verb tillhöra verbfrasen. Den allmänrådande uppfattningen inom språkvetenskapen är att verbfrasen inkluderar objekt, predikativ (predikatsfyllnad) och många adverbial. Josefsson (2001) skiljer dem åt genom att använda benämningen verbfras i snäv bemärkelse för den i Fig 8. Och verbfras i vid bemärkelse för den som normalt används inom språkvetenskapen. Skillnaden syns i (5)-(6). (5) Olle sparkade bollen (snäv bemärkelse) (6) Olle sparkade bollen (vid bemärkelse) 6.3 Prepositionsfras Prepositionsfrasen består av två obligatoriska delar där prepositionen utgör huvudet. Nominalfrasen som ingår kallas traditionellt rektion men har vissa objektsliknande egenskaper, bl.a. får den objektskasus när den är ett pronomen. Strukturen syns i Fig. 9. 6
preposition för rektion (object) ett samtal Jag träffade henne vid kiosken på av lördagen en händelse Fig. 9. Prepositionsfrasstruktur 7. Analysuppgift Analysera vilka fraser följande satser består av. (7) Polisen söker tre gärningsmän. (8) Alla byggare har plötsligt insjuknat (9) Birgitta fick en liten svamp i citronträdets kruka.. 7