Slåtterbladet Nummer 2 2010 Slåtterbladet är inte bladet av slåtterblomma, utan denna lilla tidning för alla som äger eller sköter ängsmark i Värmland. Slåtterbladet ges ut av Länsstyrelsen. Syftet med slåtterbladet är att skapa kontakter mellan ägare och brukare av ängar och andra som vill delta i skötseln och att diskutera vad som kan göras för att få ängarna skötta. Syftet är också att samla och sprida kunskap om ängar och ängsskötsel och att sprida information om relevanta kurser, arrangemang mm. Detta nummer - Insändare - Rödfibbla - Årets slåttergubbe blev en slåttergumma! - Röjsnörets vara eller ickevara i ängsskötseln - Klöverhumlan, - en ansvarsart för Värmland - Efterbete, varför då - Slåttergillen och kurser i sommar Prenumeration är gratis. Vill du vara miljövänlig så be att få slåtterbladet som pdf istället (då sparar vi även tryckkostnader). Vill du prenumerera eller avsluta din prenumeration så hör av dig. Det är gratis att annonsera om allt som har relevans för ängsskötsel i Värmland. Slåtterbladet nr 3 2010 skickas ut i december, manusstopp 15 november. Annonser, insändare, synpunkter mm skickas till Lise Wichmann Hansen, Länsstyrelsen i Värmland, 651 86 Karlstad, eller e-post: lise.wichmann.hansen@lansstyrelsen.se eller tel. 054-19 72 16
Insändare: Gräsröjare och ängslåtter. I senaste Svensk Botanisk Tidskrift redovisas en jämförande studie av slåtter med lie, slåtterbalk och röjsåg med plastsnöre. Studien ägde rum under 2001-2005 och 2008 i Östergötland. Roger Svensson sammanfattar studien. Resultaten i denna studie visar inte på några tydliga negativa effekter med att använda gräsröjare. Men man bör därför inte dra slutsatsen att det är fritt fram att okritiskt använda gräsröjaren i alla lägen. I en slåttermark med kanske flerhundraårig kontinuitet med lieslåtter bör man forsätta med lieslåtter, av kulturhistoriska skäl liksom av allmän försiktighetsprinscip. Att införa nya metoder innebär alltid en risk för att det sker förändringar, på kort eller lång sikt. Om man däremot står inför faktum att en slåtter- eller ängsmark kommer att växa igen, så är gräsröjaren lämplig om det medför fortsatt skötsel. Hur ängens fauna påverkas av redskapsvalet ges exempel på websidan www.scytheconnection.com. Där hänvisas till en polsk undersökning, där antalet döda och skadade grodor och paddor räknades på gräsrutor slagna av olika typer av utrustning. Förlusterna varierade mellan 5% och 34% av det totala antalet individer. De låga siffrorna gällde de minst skadliga av maskinerna medans de höga siffrorna gällde de roterande redskapen. Eftersom paddor trycker sig mot marken vid överhängande fara, minskades medelvärdet, förlusterna för de flyende arterna var så höga som 59%. På samma hemsida hänvisas till en tysk studie. Baserat på en liknande undersökning, drog forskare i Tyskland slutsatsen att de direkta fysiska skadorna och död för amfibier orsakad av gräsklippningsmaskiner har blivit den största orsaken till deras alarmerande minskning och troligen överträffar de skador uppkomna av pesticider och vägtrafik. Redskapsvalets påverkan på fauna kan förhoppningsvis bli föremål för kommande utvärderingar. / Evert Larsson Rödfibbla. Rödfibblan är relativt vanlig i ängar och på naturaliserade gamla vallar i Värmland och är troligen en trädgårdsrymling från början. Rödfibbla trivs i ängarna som många andra rosettbildande arter. Tack vara slåttern kommer det mycket ljus ner till bladrosetten vid marken, som klarar sig undan slåtter vid normal snitthöjd. På enstaka ställen är rödfibblan mycket talrik och färgsätter hela ängen. Foto: Maria Sundqvist
Landshövding Eva Eriksson lämnar över diplom och blommor till årets slåttergubbe Edit Hellberg, Gräsmark Årets slåttergubbe Länsstyrelsen har för första gången delat ut det nyinstiftade priset till årets värmländska ängsbrukare, årets slåttergubbe. Syftet är att uppmärksamma och uppmuntra den stora insats som görs av länets ängsbrukare. Allmänheten har fått nominera sina favoriter till priset och därefter har en jury bestående av representanter från Länsstyrelsen, LRF, Hushållningssällskapet, Region Värmland, Naturskyddsföreningen och Värmlands Hembygdsförbund utsett årets segrare. Den allra första till att bli utsedd till årets slåttergubbe visade sig bli en slåttergumma, Edit Hellberg! Edits gård heter Kammesmakk och ligger i Gräsmark. Det är en gammal finngård som gått i arv i många generationer, med fantastiska ängsmarker där det växer bl.a. fältgentiana, brudsporre och förstås slåttergubbe. Motiveringen till priset lyder: För att på ett förtjänstfullt sätt under många år ha skött traditionella hackslåttmarker i Värmlands län och därigenom bidragit till att bevara ängsmark och ängsbruk. Priset består av ett diplom med en torrnålsgravyr av konstnärinnan Gertrud Samén, som skapats speciellt för årets slåttergubbe.
Röjsnörets vara eller ickevara i ängsskötseln. Ända sedan miljöersättningarna infördes 1996 har det varit ett krav för att få ersättning för skötsel av ängar med höga floravärden att slåtter skall ske med skärande redskap som t.ex. lie eller slåtterbalk. Slåtter med snöre har inte varit godkänd och är det fortfarande inte. Att slåtter med snöre inte är godkänd beror på att ingen känner till långtidseffekterna av sådan skötsel. Man tillämpar alltså en försiktighetsprincip för att inte riskera förstöra höga naturvärden i ängarna. Det har länge funnits misstankar om att slåtter med snöre kan vara skadligt. Några av de ställen som varit kontinuerligt skötta med snöre under längst tid är mark på fornvårdsområden, t.ex. gravfält, där man har kunnat se en utarmning av vegetationen. Oklart är dock om det är snöret i sig eller andra faktorer som resulterat i utarmningen t.ex. slåtter vid fel tid, för låg snitthöjd över marken eller att det avslagna materialet har fått ligga kvar på marken. Roger Svensson på Centrum för biologisk mångfald i Uppsala med flera har gjort ett försök i Sättra ängar i Östergötland där man under 2001 2008 testat slå några provytor med röjsnöre. I detta försök har man inte sett någon skillnad på floran efter 8 år. 8 år är dock alldeles för kort tid för att säga något om eventuella långtidseffekter. Hur skulle snöret kunna skada vegetationen? Snitthöjden kan vara annorlunda. En slåtterbalk slår av höet vid viss höjd över marken och slår man i backen med lie blir det tvärstopp, men med ett snöre går det utmärkt att slå av/krossa växterna helt nere vid backen. Då får man inte samma sortering av växterna där små arter och rosettbildande arter gynnas genom att klara sig undan därför att de till stor del finns under normal snitthöjd. Är det dessutom en torr mark och en varm dag kan man tänka sig att växter kan dö av att slitas loss och därefter torka. Det finns även teorier om att skarpa snittytor på växterna är bättre än fransiga, som är större inkörsportar för t.ex. svampangrepp. Har dock inte kunnat hitta några undersökningar som visar att det faktiskt är så. Det är ingen tvekan om att utebliven hävd i dom flesta fall är sämre för bevarandet av ängens natur- och kulturvärden än slåtter med röjsnöre och bortforsling av höet. Så har du en ängsmark du vill bevara som ängsmark och inte har möjlighet att ordna slåtter med lie eller slåtterbalk, då är det bättre att slå ängen med röjsnöre än att låta den ligga för fäfot. Framför allt om man slår vid rätt tid (vanligen tidigast mitten på juli, senast mitten på augusti) att man slår av vegetationen vid ungefär samma höjd som en slåtterbalk och att man forslar bort höet från marken inom ett par veckor efter slåttern. Det går dock inte att få ersättning för sådan skötsel. I mark under restaurering där det handlar om att få bort oönskat vegetation är röjsåg med snöre ett värdefullt verktyg för många.
Lyssna efter klöverhumlan en ansvarsart för Värmland. Den stora klöverhumledrottningen är lätt att känna igen med brungulrandig bakkropp och ett svart tvärband över ryggen. Det dova brummandet när den flyger mellan rödklöverblommorna är ett av sommarens skönaste ljud. Klöverhumlan trivs i ett småskaligt odlingslandskap där örtrika vallar, ängsmark och vägkanter med inslag av rödklöver är bra miljöer för arten. Förutom rödklöver, som är den absoluta favoritblomman, är kråkvicker och åkervädd ofta besökta näringskällor. Arten tycks ha förekommit relativt frekvent i Sveriges odlingsbygder fram till 1960-talet men har därefter minskat och försvunnit från delar av landet. I Värmland har klöverhumlan hittats på fler än 40 platser i samband med Länsstyrelsens inventeringar 2005-2009, från Arvika i väster, Sysslebäck i norr och Persberg i öster. I Artportalen redovisas också fynd av klöverhumla från södra Värmland (Rudskoga och Ölserud). I dagens intensivt brukade jordbrukslandskap har klöverhumlan svårt att klara sig. Med täckdikning följer brist på boplatser (håligheter i marken, t ex smågnagarbon). Ogräsbekämpning och konstgödning har medfört en allmän tillbakagång av blommande örter. Omläggning från traditionell höskörd till ensilage har medfört att skörden sker före rödklöverblomningen. Därmed försvinner artens viktigaste näringsresurs när den behövs som allra mest, i uppbyggnaden av humlesamhället. Klöverhumlan är rödlistad i kategorin Nära hotad (NT). Klöverhumlan är en av våra största humlor. Med den täta pälsen påminner den om ett mjukisdjur i miniatyr. Ragvaldstjärn. Vägkant med rödklöver, bra miljö för klöverhumlan. Rapportera insekter 2003 startade Artportalen på webbsidan: www.artportalen.se där man kan rapportera de fjärilar, humlor m fl insekter som man sett. Intresset har varit stort och framtill idag har över 1,3 miljoner fynd av småkryp rapporterats runt om i Sverige. /Dan Mangsbo
Efterbete Förr var det vanligt att släppa in betesdjuren på ängen 1-2 veckor efter slåttern. Detta gjorde man naturligtvis för att ta vara på återväxten, eftersom allt foder var värdefullt. Man kanske kan tro att det är tufft för växterna att först skäras av och så snart man hämtat sig lite, då blir man avbetat också. Men ängar som efterbetas kan bli ännu artrikare än ängar som inte efterbetas! Slåtter missgynnar stora konkurrensstarka arter som annars kan ta över. Efterbete förstärker detta, de potentiellt stora växterna får inte heller chansen efter slåttern att ta upp platsen utan hålls nere vilket gynnar småväxta och konkurrenssvaga arter och därmed artrikedomen. Djurens tramp är också gynnsamt eftersom detta hjälper till att skapa små jordblottor där frön kan komma ner till jorden och själva trampet kan även hjälpa till att mylla ner frön. Karakteristiskt för marker med efterbete är därför fler frösådda växter och en större andel ettåriga arter. Tunga betesdjur som nöt och häst ger bättre effekt på frösådden än lätta betesdjur som får och get. Exempel på ettåriga arter i ängar som är beroende av fröspridning och gynnas av efterbete är ögontröst, ängsskallra och fältgentiana, men även många andra arter gynnas. Efterbetet kan pågå ca 2-4 veckor beroende på djurantal och hur mycket återväxt det är. När djuren har ätit upp återväxten ska de flyttas från ängen. Det är viktigt att djuren inte går kvar in på hösten och trampar sönder.
Slåttergillen och kurser sommaren 2010 där du är välkommen! Kårebolssätern, slåttergille 31 juli och 1 augusti. Säterföreningen bjuder alla deltagare på mat och fika! Kontaktperson: Ingela Kåreskog tel. 070-570 07 58 Lafallhöjden, slåttergille 24 juli från ca 9.00. Kontaktperson: Jan Olof Hallgren 070-317 85 63 Tomta i Södra Finnskoga, slåttergille 17 juli 9.00 Ta gärna med redskap och glatt humör! Kontaktperson: Iris tel. 070-648 32 07 Tiskaretjärn/ Kalvhöjden, slåttergille i slutet på juli/början på augusti Kontaktperson Peter Kobben tel. 070-494 80 04 Kammesmakk, slåttergille (datum ej klart) Kontaktperson: Edit Hellberg tel. 0565-450 12 Nordtorpsätern, slåttergille 30-31 juli från ca 9.00 Kontakperson: Malte tel. 0563-404 28 Lieslipning Praktisk kurs. Vi går igenom grunderna i lieslipning. Kursen vänder sig i första hand till de som vill gå lieslåtterkursen nästa dag. Kursen arrangeras i samarbete med Länsstyrelsen i Västra Götalands län. Tid: 15 juli kl 17.30 ca 21.00 Plats: Skackerud, Edsleskog, Åmåls kommun Kostnad: Gratis Frågor: Katrin McCann, 0521-60 56 40 Anmälan: Senast 9 juli (kod 10011) Lieslåtter Praktisk kurs. Vi går igenom inställningen av din lie samt grunderna i slåtterteknik. Dessutom berättar vi om slåtterängens historia, flora och fauna. Kursen vänder sig till alla med intresse av slåtterängsskötsel. Ta med en egen lie. Medtag även fika och lunch så du står dig hela dagen. Kläder efter väder. Kursen anordnas i samarbete med Länsstyrelsen i Västra Götalans län. Tid: 16 juli kl 9.30 16.00 Plats: Skackerud, Edsleskog, Åmåls kommun Kostnad: Gratis Frågor: Katrin McCann, 0521-60 56 40 Anmälan: Senast 9 juli (kod 10010)
Länsstyrelsen Värmland, Lantbruk, 651 86 Karlstad B Baksidafrågan: Vilka av följande växtarter förekommer både som tidigblommande och senblommande? Svar finns längre ner på sidan. Svar: Säsongsdimorfism, alltså att samma art finns både som tidigblommande och senblommande, finns hos fältgentiana, slåtterblomma och brudsporre (Inte jungfrulin, kattfot eller slåttergubbe). Den tidigblommande varianten hinner blomma klart innan traditionell slåttertid och tidiga varianter kan vara ett resultat av att växterna anpassat sig efter människornas sätt att sköta marken. I takt med att hävdade ängar minskat har även de tidigtblommande varianterna minskat och är idag mer eller mindre hotade.