Videokamerans uppbyggnad Brännvidd Avståndet mellan bildomvandlaren i kameran och linsens brytpunkt kallas brännvidd och mäts i millimeter (exempelvis 9-72 mm). Brännvidden styr bildvinkeln vilket innebär att en kort brännvidd ger en stor bildvinkel och en lång brännvidd ger en liten bildvinkel. Om brännvidden är variabel (kan ändras steglöst) så säger man att man zoomar. Att zooma in är alltså detsamma som att göra brännvidden längre och bildvinkeln mindre. På de flesta objektiven finns det även en så kallad makroinställning, som är kortare än den största vidvinkeln. Det innebär att du kan ta extrema närbilder med kameran men ändå behålla skärpan, till exempel på insekter. När man ändrar brännvidd påverkas även skärpedjupet. Skärpedjup Det avstånd mellan den närmaste och den bortersta punkten i motivet som återges skarpt kallas skärpedjup. Stort skärpedjup ger skärpa på allt i bilden, ett litet skärpedjup ger skärpa på endast någon del av bilden. Vid inzoomning minskar skärpedjupet, samt vid stor bländaröppning. Bildomvandlaren Bildkvaliten styrs huvudsakligen av bildomvandlaren, även kallad bildsensor och bildplatta. Det är den som omvandlar bilden till en elektrisk signal och kan består vanligen av en så kallad CCD (Charged Coupled Device) Storleken på en CCD-platta kan t.ex. vara 1/3", 1/2" eller 2/3". Ljudet Ljudet kan spelas in och redigeras på en mängd sätt. AudioDub innebär t.ex. att man kan ersätta gammalt ljud med ett nytt. HiFi-ljud går dock inte att dubba eftersom ljudsignalen är frekvensmodulerad, dvs "ihop bakad" med videosignalen. HiFi-ljud ger bättre ljudkvalitet än vanligt ljud. Bandhastighet Konsumentvideokameror har ofta två hastigheter som inspelningen kan ske: StandardPlay (SP) och LongPlay (LP). LongPlay ger dubbelt så lång speltid, men samtidigt en försämring i bild- och ljudkvalitén.
Flygande radering För att kunna göra så kallad insert-redigering behöver videokameran eller videobandspelaren vara utrustad men så kallad flygande radering (flying erase), vilket innebär att raderhuvudena för video är inmonterade i videotrumman. Backspacing Innebär att bandet backas ett kort stycke vid inspelningspaus. När inspelningen fortsätter spelas bandet framåt igen, vilket ger en flimmerfri övergång mellan olika tagningar. Men detta innebär också att en eller två sekunder av den föregående inspelningen spelas över - så spela in ett par sekunder extra före och efter varje tagning. Videokamerans funktioner Kameran är förstås det viktigaste redskapet för den som vill göra en videofilm, och att kunna hantera dess funktioner är A och O för en lyckad inspelning. Det är genom att bemästra utrustningen som man får frihet att skapa. Fokus Med fokuskontrollen ställer man in skärpan på bilden. På de flesta kameror finns såväl automatisk som manuell skärpeinställning. Även om den automatiska skärpeinställningen idag ställs in med hög precision, klarar den oftast inte glas, stängsel eller liknande saker. Lär dig därför att hantera den manuella fokuseringen, samtidigt som du lär dig berätta med bilder. Bländare och exponering Med bländaren reglerar man hur mycket ljus som skall exponeras på videokamerans bildplatta. Har man en för liten bländaröppning blir bilden för mörk, så kallad underexponering. Släpper man istället in för mycket ljus in i kameran blir bilden för ljus, så kallad överexponering. Slutare Slutaren och bländaren är beroende av varandra vid filmningen för att bilden skall bli rätt exponerad och med slutaren bestämmer man hur länge en bild skall tas, eller exponeras för ljus. En kort slutartid används ofta för att få hela bilden skarp när den spelas upp i slow motion. Skulle en "vanlig" slutartid användas, blir slow motion sekvensen suddig.
Sonys CineAlta-kamera som spelar in på HDCAM-kassetter. Vitbalans Med vitbalansen ställer man in videokameran så att färgerna återges korrekt. Detta beror på att alla färger i vår miljö har olika ljus, beroende på om man befinner sig utomhus i solljus eller inomhus i glödlampsljus. Våra ögon ställer om sig blixtsnabbt, vilket kameran inte klarar. Man måste därför rikta kameran mot en vit yta och sedan vitbalansera den, så att kameran ställer in den vita färgen och de övriga så att bilden får rätt färg. En felvitbalanserad bild blir oftast onaturligt blå eller röd, beroende på om man befinner sig utomhus respektive inomhus. Professionella kameror har också en svartbalans, som noterar vad som är svart i bilden. Gain/Low light Med funktionen gain/low light kan bilden ljusas upp om man filmar i mörka miljöer. Bilden blir inte speciellt bra eftersom bildbruset i bilden förstärks och gör bilden kornigare. Gain mäts i decibel (db). Fader Med en fader kan du tona bilden upp och ned, vilket gör att du kan starta dina sekvenser med en svart bild samtidigt som den tonas upp till den riktiga bilden - och viceversa. Vanligen tonas även ljudet ned samtidigt.
Edit search och Review Edit search och Review är avspelningsfunktioner som till skillnad från Play, kan avspela inspelade scener direkt i Rec/Pause läget. Man behöver därför inte gå över till avspelningsläget Play för att titta på vad man spelat in och sedan återgå till inspelningsläget Rec/Pause. igen. Funktionerna är bra för kontroll av bildövergångar mellan olika scener. Animation och intervallinspelningar Med animation kan man spela in mycket korta sekvenser som t.ex. leranimationer och liknande. Intervallinspelning används däremot för att spela in längre sekvenser med färre antal bildrutor för att sedan spelas upp i normal hastighet. Det gör att t.ex. en blomma som håller på att slås ut, slås ut på några sekunder. Super impose Super impose är en funktion för att dubbelexponerar bilden, det vill säga lägger ihop en avfotograferad bild som lagras i ett digitalt bildminne, med den vanliga videosignalen. Man får då en bild i bilden. Videoredigering med bandspelare Traditionell videobandsredigering innebär att bild och ljud kopieras från ett videoband till ett annat i önskad ordning. Redigeringen blir då linjär, det vill säga klippen läggs efter varandra och kan inte ändras i efterhand. Jämför detta med en datorredigering, så förstår du skillnaden. Klippen kan kastas som hur många gånger som helst, allt eftersom man önskar prova någonting nytt. Teknik För redigeringen behövs minst två videobandspelare kopplade till en eller flera TV-monitorer. Uppspelningsvideon kallas player och inspelningsvideon recorder. Mellan dem kopplas en redigeringsenhet (även kallad editor) som styr videobandspelarna. Foto: Sony En HDCAM-recorder från Sony.
Två typer av redigering Eftersom videobandet består av tre olika signaler kan därför redigeringen ske på olika sätt. De tre signalerna är bild, ljud och kontrollsignal. Kontrollsignalen spelas in samtidigt som bilden och ljudet, och gör att bandet spelas upp i samma hastighet som när det spelas in. Skulle det finns ett fel i kontrollsignalen finns det risk för att bilden och/eller ljudet försvinner helt. Assemble-redigering Assemble-redigering (även kallat band-till-band redigering) är en hyfsad metod för hemmabruk men har sina begränsningar. Alla tre signaler kopieras från ett band till ett annat och klippen mellan tagningarna kan ge elektriska störningar om de inte ligger precis efter varandra. Insert-redigering Insert-redigering däremot, använder sig av de kontrollsignaler som redan finns på bandet. Du måste då lägga in en kontrollsignal genom att "svärta" bandet och sedan insert-redigera materialet på det svärtade bandet. Då får du ett klipp utan elektriska störningar. Detta kräver då att du har minst två videobandspelare och att de kan hantera insert och Audio Dub. De flesta morderna videokameror har även dessa funktioner, vilket innebär att man kan lägga på en ny bild/ljud på ett redan inspelat material. Med insert ersätter man enbart bilderna, vilket är väldigt vanligt vid TV:s intervjuer, då man klipper in bilder på reportern som lyssnar till den talande. Med AudioDub kan du istället ersätta det gamla ljudet med ett nytt. Detta är den idealiska videoredigerings-principen och alla professionella använder den.
Svärtning av band För att insert-redigeringen skall fungera måste det finnas en kontrollsignal på bandet innan man börjar redigera. För att lägga in en ny kontrollsignal på bandet, dvs "svärta" bandet, kan man antingen sätta linsskyddet på kameran och spela in, eller antingen enbart trycka på record-knappen på videobandspelaren, utan att ha någon uppspelningskälla ansluten. Då skapas automatisk en kontrollsignal, men utan bild- och ljudinformation. Svärtningen medför även att man måste veta hur lång filmen skall bli som man redigerar. Ska filmen bli 20 minuter lång, får man lägga en 20 minuter lång svärtning, samt cirka en minut före och efter som säkerhetsmarginal. Är du osäker på filmens längd kan du svärta hela bandet. Redigeringenhetens funktioner Mellan videobandspelarna kopplas en redigeringsenhet (även kallad editor) som styr videobandspelarna. Den har ett antal knappar och en jog/shuttle-ratt på, som används för att spela videobandet fram- och tillbaka i olika hastigheter. Redigeringsenheten är egentligen inget annat än en datorstyrd fjärrkontroll till videobandspelarna. Det finns både mycket enkla redigeringsenheter som enbart styr videobandspelarna och avancerade för proffs som kan lagra klippen i ett så kallat klippminne. Med en lagrad klipplista är det relativt enkelt att göra om en hel redigering, om någonting blivit fel. Vid manuell redigering måste du alltid göra om hela proceduren från den felaktiga klippunkten. Edit In/Edit Out (alternativt Set In/Set Out) In- och utpunkter på bandet där du vill att ditt klipp ska ske. Du sätter player videobandspelaren där du vill att klippet ska börja och trycker på "Edit In" för att sätta första inpunkten. "Edit Out" trycker du på när du hittat var klippet ska sluta. Samma sak görs sedan med recorder videobandspelaren, men då räcker det med att enbart sätta in-tiden.
Preview Innebär att du kan prova din klipp, det vill säga titta på klippet för att försäkra dig om att de är rätt, innan du gör det riktiga klippet. Men först måste du sätta in- och utpunkter, alltså var klippet ska börja och sluta. Edit Start Edit Start trycker du in (samtidigt som Preview) för att göra det riktiga klippet. Du ser hela tiden på TV-monitorn vad som sker och du kan göra om klippet om du tycker att det blev dåligt. Du får då helt enkelt spela över det igen. Pre-roll På professionella videobandspelare finns det en ställbar Pre-roll-tid. Det är den tid som videobandspelaren backar tillbaka för att bilden ska vara stabil vid klippet, vanligtvis 3, 5 eller 7 sekunder. A+B-rulle redigering När man vill göra övertoningar och trick mellan två rörliga bilder räcker det inte med en player. Genom att ha två videobandspelare kan de båda bilderna kombineras i en bildmixer och en mängd rad övertoningar, tricks och så kallade wipes kan då utföras för att slutligen spelas in på en tredje maskin. I moderna bildmixrar kan man även göra automatiska övertoningar. Redigering med tre videobandspelare brukar kallas för A+B-rulle-redigering.
A+B-rulle redigering där alla videobandspelarna (player 1 och 2 samt recordern) styrs från editorn. Ljudet mixas i ljudmixern och bilden fortsätter in i bildmixern efter att ha passerat Time Base Correctorn (TBC) som stabiliserar bilden. I bildmixern kan text från text-generatorn dubbelkopieras in i bilden och allt spelas slutligen in på recordern. Alla videobandspelarna har sin egen TV-monitor. Videoredigering på dator Videoredigering på dator kallas icke-linjär redigering eftersom man kan stuva om och ta bort klipp som man vill. Det sparar nästan fyra gånger mer tid än linjär redigering med videobandspelare. I dagsläget är allt som behövs för att redigera en enkel videofilm kunskap om hur ett vanligt datorprogram fungerar. Så klipper man När man klipper en film brukar man dela in hela processen i ett antal delmoment: 1. Ladda in videomaterialet i datorn (loggning eller batch/capture). 2. Lägg klippen i rätt ordning (grovklippning). 3. Justera och "trimma" klippen och ljudets längd (finklippning). 4. Lägg in effekter såsom övertoningar, wipes med mera (effektläggning). 5. Lägg på texter såsom för- och eftertext. 6. Ändra färger så att de stämmer överens (färgkorrigering eller color correction). 7. Lägg på ljud i form av punkteffekter och atmosfärljud (ljudläggning). 8. Lägga till musik (musikläggning). 9. Ställa in rätt ljudnivå för varje enskilt ljud (mixning). 10. För över till videoband, optisk skiva (Blu-ray) eller som en datorfil (export).
Ladda in i datorn Du kan antingen ladda in bilderna via en videobandspelare som är kopplad till datorn, men då sker en viss kvalitetsförlust när materialet omvandlas till digitalt från analogt. Använder du i stället digital utrustning hela vägen som till exempel DV-formatet, kopieras materialet digitalt och ingen som helst kvalitetsförlust sker. Bilderna läggs upp likt en storyboard och du kan med några enkla musklick ändra ordningen på bilderna, och experimentera med dem för att få fram bästa resultat. Varje klipp kan tas bort och ändras till skillnad från videobandspelare, där varje klipp ligger fast, och kan inte ändras förrän nästa generation redigering. Redigeringens beståndsdelar Den digitala redigeringen består förutom av en kraftfull dator (PC, Macintosh eller någon annan arbetsstation) av tre delar: Optiskt/magnetiskt minne. Ett optiskt eller magnetiskt minne där bilderna finns inspelade. Varje bildruta har sin egen adress (tidkod), så datorn kan blixtsnabbt läsa vilken bild som helst i minnet. Det blir inga söktider. I dag kör vi ofta med hårddiskar som lagringsmedia. Redigeringslista (EDL). En redigeringslista är en lista som innehåller en uppställning av de scener redigeringen valt ut, deras ingångsadress, utgångsadress, typ av klipp med mera. Brukar oftast kallas EDL, Edit Decision List. Till skillnad från traditionell redigering sker aldrig någon kopiering. Bilderna ligger där de ligger i den ordning de spelades in. När datorn visar det redigerade materialet plockar den fram bilderna ur minnet med ledning av redigeringslistan och visar dem i vald ordning. Datorprogram. Det finns flera olika datorprogram för redigering för såväl amatörer som proffs. Konsumentprogrammen blir allt mer avancerade och snarlika proffsens program. SD och HD Generellt brukar man skilja på kvaliten på materialet efter två typer: standard definition (SD) och high definition (HD). SD har sitt ursprung ur TV-systemet PAL som har en upplösning på 720 x 576 pixlar. Allt över 720 pixlar brukar kallas HD. HD kräver dessutom mer av datorn för att fungera optimalt. Exempel på HD-format är HDCAM och HDV. DV är å andra sidan ett SD-format. DV har en datahastighet på 25 megabits per sekund. Eftersom det går åtta bitar på en byte blir det 3,5 megabyte per sekund. Därför kräver en timmes DV 12,6 gigabyte utrymme på lagringsmediet. Men då måste man komma ihåg att det endast gäller bilden - ljudet är inte inräknat. Exempel på videoredigeringar Man kan dela in videoredigeringar i två kategorier: system och program. Ett redigeringssystem är en hel dator plus program som är byggd enbart för videoredigering. Prislappen blir naturligtvis därefter som kan hamna på mångmiljonbelopp. Men samtidigt är redigeringssystem det mest kraftfulla alternativet eftersom alla delar är gjorda för att arbeta tillsammans. Avid Media Composer och Media 100 är exempel på redigeringssystem.
Ett program är däremot inget annat än ett datorprogram och det finns mängder av dessa. Det varierar allt från gratisprogram till de som kostar flera tusenlappar, men de är generellt sett mycket billigare än ett redigeringssystem. Däremot måste du från början ha en dator och den måste även vara kompatibel med programmet. Apple Final Cut Pro, Adobe Premiere och Windows Live Movie Maker är exempel på redigeringsprogram. Avid Avid är världsdominerande inom videoredigering. De har oftast dedikerad hårdvara för både Macintosh och Windows, och både film och video går att redigera på deras system. Avid sägs också ha de mest omfattande digitala verktygen för TV, film, video, reklam och musikvideo. Avid är egentligen ett företag som producerat många typer av program och system, men på grund av att gränssnittet fungerar på samma sätt i varje program, kallar man de vanligtvis för Avid-system. Några produkter från Avid är bland annat Media Composer och Symphony Nitrix DX. Som enskilt datorprogram har Avid många konkurrenter. Det är oftast inte förrän i större skala som Avid visar sin verkliga styrka, vilket gör att företaget i huvudsak riktar sig till stora produktionsbolag.
Final Cut Pro Final Cut Pro (ofta förkortat FCP) är ett professionellt redigeringsprogram som fått mycket beröm för sitt gränssnitt och kraftfulla utförande. Byggt från grunden av Apple för att arbeta tillsammans med deras datorer gör det till ett stabilt program. Final Cut Pro klarar både att redigera film och video i olika upplösningar så det är därför ett väldigt flexibelt program. När Apple introducerade Final Cut Pro på marknaden var det en mindre revolution. Priset på mindre än 10 000 kronor var väldigt billigt för ett program i den här kalibern. På den tiden var det inte omöjligt med tio gånger högre pris för ett program med samma funktioner. Därför tog Apple snabbt marknadsandelar. Lillebrodern Final Cut Express (FCE) är en nedbantad version för den som inte behöver alla avancerade funktioner som finns i Pro-versionen. Gränssnittet är identiskt så det är inga problem att gå från den mindre till den större, eller att uppgradera vid ett senare tillfälle.
Premiere Pro Ett program i samma prisklass som Final Cut Pro är Premiere Pro från Adobe. Det finns också en billigare och nedbantad variant som kallas Premiere Elements. Tack vare sin integration med andra program i Adobe-familjen, till exempel After Effects och Encore, är Premiere ett mycket kompetent verktyg. Adobe After Effects är ett motion graphics- och compositing-program för digitala specialeffekter. Encore används för att producera DVD- och Bluray-skivor.
Media 100 Ett privsvärt alternativ till Avid-systemen är Media 100-systemen. Precis som Avid är Media 100 ingen redigering utan ett företag, men som använder företagsnamnet i sina produktnamn. Media 100 har byggt upp ett starkt rykte på grund av sin popularitet. Systemen finns för både Macintosh och Windows. Vegas Video Vegas Video är en liten uppstickare som Sony köpte upp från Sonic Foundry. Kraftfulla ljudredigeringsmöjligheter och naturligtvis bra stöd för videoformat från Sony. Edius Grass Valley gör både hård- och mjukvarusystem. Edius finns i många olika versioner, både för enkel SD till större HD-projekt. Apple imovie Apples videoredigeringsprogram för amatörbruk. Mycket smidigt och lätt program att börja med och som också vuxit mycket sedan första versionen. Windows Live Movie Maker Movie Maker är Microsofts motsvarighet till Apples imovie. Det går att ladda ned kostnadsfritt från Microsofts webbplats och fungerar enbart på Windows.
Lightworks Edit Share heter företaget som producerar redigeringssystemet Lightworks. Det är ett professionellt system med stora möjligheter till anpassning, dock inte så utbrett som exempelvis Avid. Många filmklippare gillar att redigera i Lightworks. Lightworks har släppts som öppen källkod, vilket innebär att du kan ladda ned det gratis eller bygga vidare på det. Fler exempel på redigeringsprogram Pinnacle Studio Magix Movie Edit Pro Cyberlink Power Director OpenShot Video Editor (Linux)