Kommentar till betänkandet från Utredningen om tidsbegränsning i svenskundervisning för invandrare

Kommentar till betänkandet från Utredningen om tidsbegränsning i svenskundervisning för invandrare Delar av denna text utformades ursprungligen som en reservation/särskilt yttrande i syfte att biläggas betänkandet, vilket utredaren dock inte beviljade. Texten har nu omformats och delges berörda aktörer på annat sätt. 1 Enligt den skollag som avses omfatta vuxenundervisningen från den 1 juli 2012 ska all utbildning vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet (SFS 2010:800). Därmed bör denna utredning, som lägger avgörande förslag rörande sfi-utbildningen och grundläggande vuxenutbildning, självklart ta sin utgångspunkt i relevant aktuell forskning och beprövad erfarenhet 2. Vi menar att utredningens huvudförslag inte har en sådan utgångspunkt. Vi menar också att huvudförslagen en generell 2- årsgräns för sammanlagd studietid i sfi med en i teorin möjlig 2-årig fortsättning inom grundläggande vuxenutbildning med försörjningsstöd inte kommer att bidra till, utan snarare försvåra en ökad individualisering och effektivitet inom sfi-utbildningen, något som såväl utredningen som andra rapporter 3 anser behövs. Dessutom presenterar utredningen ett i många stycken bristfälligt underlag för sina bedömningar och förslag vilket leder till att konsekvenserna av särskilt huvudförslagen blir omöjliga att bedöma. Otillräckligt beaktande av synpunkter och alternativa konstruktioner Utredningens uppdrag har varit komplext och utförts med små resurser. Utredarna har trots detta på ett föredömligt sätt sökt synpunkter från ett stort antal personer och verksamheter. Vi ifrågasätter dock i vilken mån utredaren beaktat de starka synpunkter mot en generell 2-årsgräns utan möjlighet till undantag/förlängning som kontinuerligt under utredningstiden förts fram av såväl studerande och erfarna lärare som av andra aktörer 4, av flera av utredningens experter och sakkunniga samt från utredningens referensgrupp. Den forskning kring vuxnas andraspråksutveckling som utredningen haft tillgång till pekar också entydigt på det orimliga i en sådan gräns för en stor andel 5 av de individer som idag studerar sfi vi återkommer till detta senare. Liksom många av de verksamma aktörerna ställer vi oss positiva till någon form av tidsbegränsning för sfi, men menar att utredningen tidigt tycks ha låst sig vid ett förslag på en generell tidsbegränsning på två år och inte tillräckligt tagit i beaktande den möjlighet man enligt direktiven hade att föreslå förlängning och/eller undantag från en tidsbegränsning, särskilt för personer med funktionsnedsättning samt för personer som saknar eller har mycket kort/begränsad formell skolutbildning eller skolerfarenhet. I betänkandet beskrivs inte vilka möjliga alternativa modeller för en tidsbegränsning utredningen beaktat. Vidare redogörs inte på ett tillfredsställande sätt för varför undantag/förlängningar inte skulle kunna tillåtas. 1 Dir. 2009:117. Reservationen/yttrandet skrevs av Karin Sandwall, tillförordnad expert i utredningen. Denna text bygger på den sista version av betänkandet som experterna fick. 2 Utredningen föreslår att tidsbegränsningen ska börja gälla från detta datum. 3 T.ex. Skolinspektionen (2010) och Statskontoret (2009) 4 Bl.a. länsstyrelser och kommuner, se betänkandet 5.8.1 och 5.8.2 5 Här avses främst de studerande som påbörjar sfi i kurs 1A, 1B och 2B. 1

Som motivering för en begränsning på två års studietid anges utredningens behov att harmonisera sina förslag med de tidsgränser som är fastställda för dem som omfattas av etableringsreformen 6 en harmonisering som inte omtalas som nödvändig i direktiven. Vidare menar utredaren att det utöver att det inte finns någon anledning att skapa omotiverade skillnader mellan olika gruppers rätt till samma utbildning skulle olikheter i detta avseende [när det gäller den generella 2-årsgränsen] även riskera att upplevas som krångliga av skolhuvudmän och andra aktörer (vår kursivering) 7. Det finns här, menar vi, anledning att ifrågasätta utredningens motivering; varför anser utredningen det viktigare att harmonisera förslagen med en tidsram för enstaka introduktionsaktiviteter som berör cirka 1/3 av sfi-målgruppen 8, att ta hänsyn till en risk för administrativa svårigheter för skolhuvudmän och andra aktörer samt att begränsa studierna till en tidsperiod som enhällig forskning 9 anser helt otillräcklig för att nå funktionell litteracitet i ett industrialiserat och högteknologiskt samhälle istället för att i enlighet med direktiven ge de studerande en reell möjlighet att nå kursmålen inom erbjuden tidsram. För utbildning inom andra skolformer gäller att utbildningens mål självklart ska kunna uppnås under erbjuden studietid. Att för sfi konstruera en tidsbegränsning som tar hänsyn till målgruppens heterogenitet och som därmed ger de invandrare som det svenska samhället tagit emot en rimlig chans att nå kursmålen kan inte anses vara grundad på omotiverade skillnader. Utredningen menar också att Utgångspunkten vid fastställande av en tidsbegränsning måste / / vara både den studerandes inlärningsförmåga och de krav som man rimligen bör kunna ställa på en utbildningsanordnare 10. Den slutsats utredaren drar av detta är att tidsbegränsningen på 2 år även bör gälla för deltagare med behov av särskilt stöd, dvs främst personer med funktionsnedsättningar och/eller traumarelaterade symptom, eftersom undervisningen ska anpassas till den studerandes behov. Eftersom sfi-verksamheternas möjligheter att erbjuda individanpassad utbildning är begränsad idag 11 och med all säkerhet kommer att fortsätta vara så en längre tid framöver 12 menar vi att en modell för en tidsbegränsning bör baseras på en realistisk, noggrann, professionellt tolkad och kontinuerligt uppdaterad kartläggning av den studerandes lärandeförutsättningar och individuella mål snarare än på en idealbild av undervisningen. Otillräckligt underlag för analyser av konsekvenser för deltagaren Enligt direktiven ska utredningen bedöma konsekvenserna av en tidsbegränsning av sfi för deltagaren. Vi instämmer i utredningens bedömning att det finns anledning att tro att det finns en mindre grupp studerande för vilken en tidsbegränsning kan leda till att man anstränger sig hårdare i sina studier denna typ av studerande finns inom alla utbildningar. För att öka motivationen för denna grupp har regeringen dock redan infört den sk sfi-bonusen 13. 6 Prop. 2009/10:60. Nyanlända invandrares arbetsmarknadsetablering - egenansvar med professionellt stöd. 7 Sidan 56. 8 Etableringsreformen berör endast flyktingar, andra skyddsbehövande med uppehållstillstånd och deras anhöriga i åldern 20 64 år som ansökt om uppehållstillstånd inom två år. Majoriteten av sfi-studerande tillhör inte dessa grupper. 9 Se t.ex. Barton, D. (2007), Franker, Q. (2004, 2011), UNESCO (2010). 10 Sidan 61. 11 Se t.ex. Skolinspektionen (2010) 12 Om inte andraspråkslärarnas kompetens höjs avsevärt och om inte sfi-utbildningen tilldelas mer resurser. Kostnaden för skolformen sfi utgör endast 1 % av kostnaden för skolväsendet (Skolverket 2010). Kostnaden per sfi-studerande har minskat med 20 % räknat i fasta priser sedan 1997 (Statskontoret 2009) eller ca 8 % under den senaste femårsperioden (Skolverket (2009). Skolverket (2010) visar att kostnaden per studerande i sfi är den enda elevkostnad som minskat under 2009 (-8,2%). En del av förklaringen till sjunkande omkostnader ligger troligtvis i att lärartätheten sjunkit: antalet lärare (heltidstjänster) per 100 studerande var 99/005,3. Läsåret 2008/09 var lärartätheten 4,3 hos andra anordnare än kommunala var tätheten 3,2 (Skolverket 2009). 13 SFS 2010:538, 2010:1030 2

Utifrån den statistik utredningen redovisar i t.ex. i kapitel 3 14, 4 och 5 är det mycket svårt om inte omöjligt att följa och kontrollera beräkningarna, t.ex. av antalet studerande som kan komma att fortsätta studier i svenska som andraspråk inom grundläggande vuxenutbildning. Vi ifrågasätter delar av utredningens statistiska underlag och beräkningar och beklagar att utredningen inte tydligt redovisat, t.ex. i tabellform, hur långt sfi-studerande på olika startkurser/studievägar kommit efter fyra års tid från folkbokföringsdatum 15. Utifrån en sådan tabell som Skolverket delgivit utredningen men som inte publicerats i betänkandet har vi kommit fram till följande: Närmare hälften av de 17.490 studerande som enligt denna tabell påbörjade sina studier 2005 placerades i studieväg 3 (pga längre studiebakgrund). Av dessa klarade drygt hälften den högsta kursen D på fyra år. Det innebär att resterande studerande på studieväg 3 kan komma ifråga för vidare studier på grundläggande vuxenutbildning. Men många av de studerande som kommer ifråga för studier inom grundläggande vuxenutbildning kommer att ha en kortare skolbakgrund. Tabellen ger nämligen vid handen att av de som påbörjade studierna i studieväg 1 så klarade en dryg tredjedel som högst kurs B på fyra år. Av dem som påbörjade inom studieväg 2 kurs 2B nådde var femte studerande högst kurs B under denna tidsperiod 16. Dessa studerande har alltså i bästa fall klarat en kurs vars mål enligt kursplanen handlar om att hantera enkel, anpassad, konkret kommunikation kring bekanta ämnen i vardagslivet. Vi betonar att det här alltså inte handlar om en språkfärdighet som möjliggör kommunikation i arbetslivet. För dessa studerande kommer enligt vår mening utredningens förslag på generell tidsbegränsning snarare att fungera som en stupstock än som en motiverande morot. Det finns en avsevärd risk att tidsgränsen kommer att fungera på samma sätt även för studerande som behöver extra stöd (pga t.ex. traumarelaterade symptom och funktionshinder). Det är alltså i princip dessa studerande, oftast från studieväg 1 och 2, som kommer att bli hänvisade till studier inom grundläggande vuxenutbildning. För dessa studerande är kontinuitet och ett tryggt socialt sammanhang ofta en avgörande förutsättning för lärande 17. Det finns därmed mycket goda skäl att anta att dessa studerande, som för att få fortsätta studera när de misslyckats nå målen inom en fastställd 2-årsgräns tvingas byta studiegrupp, studiekamrater, lärare, arbetssätt, studielokaler och stadsdel, kan komma att uppleva en sådan förändring som ett stort misslyckande och t.o.m. som ett skäl för att avbryta studierna på t.ex. B-nivå. Det finns därför anledning att ställa frågan vilka samhällsekonomiska konsekvenser det långsiktigt får om en större andel studerande i denna grupp inte slutför studier på grundskolenivå. Detta diskuteras inte av utredningen. Utredningen föreslår att individerna efter det att sfi-tiden tagit slut ska få fortsätta studera svenska som andraspråk i två år utan studiemedel. Att utredningen menar att de studerande inte ska behöva ta studiemedel för studier på en grundläggande nivå motsvarande grundskolan är positivt. Men detta förslag ställs inte som villkor för genomförandet av en generell tidsbegränsning på två år. Regeringen och riksdagen kan därmed anta förslaget om 2-årsgräns utan att anta förslaget om försörjning. Det finns därför en överhängande risk att betänkandets förslag leder till att de individer som vill fortsätta 14 T.ex. sidan 79 där endast påbörjad studieväg 3 samt kurs 2C (inte 2B och inte heller studieväg 1) redovisas. 15 I enlighet med utredningens förslag: man har 1 år på sig att påbörja studierna, men kan börja omgående efter folkbokföring, 2 års studietid samt 1 års möjligt uppehåll/avbrott. 16 Dessutom tillkommer ett okänt antal studerande inom flera grupper i statistiken: den grupp som gjort avbrott/uppehåll (som inte avförts från studierna utan eventuellt kommer tillbaka för vidare studier; cirka en tredjedel av de studerande på varje studieväg), den grupp som fortsätter inom en kurs samt den grupp som inte påbörjat studier inom 1 år från folkbokföringsdatum. 17 T.ex. Nationellt centrum för sfi och svenska som andraspråk (2006), Franker, Q. (2004, 2011), Mörnerud, E. (2010), Alver, V. & Lauhaug, V. (1999). 3

studera blir tvungna att ta studiemedel för sin läs- och skrivinlärning liksom för övriga studier motsvarande grundskolenivå studier som för infödda svenskar är kostnadsfria. Detta är enligt vår mening inte godtagbart. Utredningen ska enligt direktiven bedöma konsekvenserna av en tidsbegränsning för invandrares möjligheter till etablering på arbetsmarknaden och man menar i betänkandet att de lagda förslagen bör leda till en snabbare etablering på arbetsmarknaden för många sfi-studerande. Enligt vår mening fokuserar utredningen i allt för hög grad på inträdet på arbetsmarknaden hur snabbt man får ett jobb (vilket som helst) istället för på en mer långsiktig etablering som bygger på de studerandes resurser och mål. Att en större grupp kommer ut på arbetsmarknaden med andraspråksfärdigheter som är otillräckliga för samtal kring vardags- och arbetslivsämnen (se fg avsnitt) och som ger en otillräcklig grund för det fortsatta andraspråklärandet riskerar istället att leda till en inlåsning i en etniskt segregerad arbetsmarknad. På längre sikt innebär sådana kortsiktiga lösningar även en risk för ett utanförskap för såväl dessa vuxna som för deras barn. Det kan också utifrån tillgänglig forskning starkt ifrågasättas om studerande med språkfärdigheter motsvarande B-kursens nivå (se fg avsnitt) kan tillgodogöra sig studier inom sådana riktade arbetsmarknadsutbildningar som utredningen föreslår 18. Otillräckligt underlag för analyser av konsekvenser för verksamheter och deltagare Det är positivt att utredningen har besökt ett stort antal sfi-verksamheter. Däremot har man inte skapat sig en motsvarande bild av grundläggande vuxenutbildning i landet. Att utredningen inte beskriver denna utbildnings förutsättningar för att snabbt (till 1 juli 2012 19 ) ta emot ett ökat antal studerande med olika förutsättningar är allvarligt och leder till att konsekvenserna av utredningens huvudförslag inte går att bedöma. Vi saknar ett svar på frågan om hur grundläggande vuxenutbildning är rustad när det gäller lärarkompetens och andra resurser för det omfattande arbetet att kartlägga och utforma en flexibel och individanpassad utbildning i svenska som andraspråk motsvarande såväl B, C som D-sfi-nivå samt läs- och skrivutveckling för en målgrupp som i stor utsträckning saknar eller har mycket kort formell skolutbildning samt för studerande med olika typer av funktionsnedsättningar och traumarelaterade symptom. Vi menar alltså att utredningen inte kan påvisa fördelarna med att denna grupp studerande istället för att delta i sfi-undervisning ska studera inom grundläggande vuxenutbildning och att de där kan erbjudas en lika bra eller bättre utbildning jämfört med dagens sfi. När det gäller ekonomiska konsekvenser gör utredningen en kostnadsjämförelse baserad på att timkostnaden för svenska som andraspråk är densamma som snittet för timkostnaden för all grundläggande vuxenutbildning, vilket ger vid handen att sfi i denna jämförelse är 21 kronor dyrare per timma. Detta antagande kan ifrågasättas, bl.a. utifrån att undervisningstiden för sfi är reglerat enligt skollagen (1985:1100) till att omfatta i genomsnitt 15 timmar i veckan under en fyraveckorsperiod medan antalet undervisningstimmar i svenska som andraspråk kan variera stort i kommunerna. Dessutom har de som i dagens system studerar svenska som andraspråk längre utbildningsbakgrund än vad som kommer att bli fallet för den utökade grupp som med utredningens förslag kan gå över till grundläggande vuxenutbildning denna nya grupp kommer i högre utsträckning att behöva undervisning i läs- och skrivutveckling parallellt med sina studier. För kommunerna är detta givetvis en viktig fråga som måste utredas vidare. 18 Förslag i kapitel 3. 19 Utredningen förslår att tidsbegränsningen ska börja gälla detta datum. 4

Underlaget är också svårbedömt av andra anledningar, t.ex. är flera av de begrepp som används i betänkandet otillräckligt definierade som t.ex. avslutat sfi (kan innebära t.ex. fått godkänt i (någon) kurs pga att studietiden i sfi är slut eller fått godkänt på D-kursen och/eller avslutat studierna helt ev. utan betyg), individualisering, kvalitet, effektivitet, yrkesinriktad sfi, yrkessvenska 20, bristfälliga språkkunskaper. Skolinspektionen 21 visar t.ex. att det inte självklart finns ett samband mellan en verksamhets genomströmning och kvalitet. Den oklara användningen av begreppen får till följd att utredningens grundläggande resonemang emellanåt är svåra att följa och att slutsatser blir svåra att bedöma. Underlag, förslag och slutsatser är också svårbedömda när forskning refereras till på ett ibland tvivelaktigt sätt. Ett exempel på detta är när man i avsnittet om mobilt lärande refererar till forskning som inte är relevant för vuxnas andraspråksundervisning, vilket leder till att vissa av utredningens slutsatser kring det mobila lärandet inte kan anses gälla. Otillräckliga förslag för en individualiserad och effektiv sfi-utbildning Enligt direktiven ska utredningen undersöka möjligheten till en ökad flexibilitet inom sfi och förslagen ska syfta till att effektivisera utbildningen. Utredningen benämner i inledningstexten till kapitel 3 att förslagen i kapitlet ska ses som krav för att den föreslagna tidsbegränsningen ska kunna fungera. Förslagen i kapitel 3 är emellertid inte formulerade som villkor för genomförandet av huvudförslagen. Eftersom förslagen i kapitel 3 inte kommer att vara genomförda till den 1 juli 2012 kan effekterna av tidsbegränsningen bli negativa och olikvärdiga för de studerande som då befinner sig i utbildning. I betänkandet nämns denna farhåga, t.ex. att språkinlärningen försvåras om inte en fungerande samverkan mellan aktörer kommer till stånd. Inte heller i denna fråga beaktar utredningen dock konsekvenserna av de synpunkter som framkommit. Vi kan instämma i de flesta av förslagen i kapitel 3, men menar att de inte kan betraktas skarpa förslag som behandlar avgörande förutsättningar att komma tillrätta med grundproblemen inom sfiutbildningen. De flesta av förslagen i kapitel 3 handlar om att utforma olika råd till lärare, om upprättandet av olika dokument, om lärares arbetssätt och om en yrkesinriktning/harmonisering av sfi och grundläggande vuxenutbildning. Dessutom påpekas på en mängd ställen i betänkandet vikten av att sfi-utbildningen individanpassas. Det är därför mycket anmärkningsvärt att utredningen, när man beskriver olika åtgärder som lärare inom dessa utbildningar ska genomföra, inte lägger något förslag som rör lärarnas kompetens och kompetensutvecklingsbehov 22. Om de förslag som utredningen lägger ska ha någon som helst möjlighet att få effekt måste de ovillkorligen kopplas till en omfattande insats med riktade medel för kompetensutveckling för andraspråkslärare inom sfi och grundläggande vuxenutbildning. Inga råd kan till närmelsevis ersätta en relevant lärarutbildning och ämneskompetens för den sfi-lärargrupp där mindre än 10 % av de tjänstgörande lärarna har någon typ av pedagogisk examen kombinerad med minst 60 högskolepoäng i svenska som andraspråk eller motsvarande 23. Och inga råd, dokument eller tekniska hjälpmedel kan heller per automatik erbjuda de studerande en effektiv individanpassad utbildning för detta krävs gediget utbildade och erfarna lärare samt tillräckliga medel för verksamheten. 20 Se t.ex. Skolverkets PM om yrkessvenska. 21 Skolinspektionen (2010) 22 Behovet av lärares kompetensutveckling kring mobilt lärande nämns dock, men inga förslag läggs. 23 Statistik framtagen av SCB under 2005 och 2007 visar att endast 8 respektive 5 % av de tjänstgörande sfi-lärarna hade någon typ av pedagogisk examen kombinerad med minst 60 hp i svenska som andraspråk eller motsvarande (Statskontoret 2009). Andelen lärare med pedagogisk examen hos enskilda anordnare är dessutom väsentligt lägre än hos kommunala anordnare (Skolverket 2009). 5

Många av förslagen kan alltså inte karaktäriseras som genomtänkta forsknings- och erfarenhetsbaserade förslag till sådana förändringar som behövs för att en tidsbegränsning ska kunna få de långsiktigt positiva effekter som utredningens direktiv efterlyser och som kan göra det möjligt för de studerande att nå kursmålen inom tidsramen. Avslutning Att utredningen inte har tillräckligt underlag för en bedömning av konsekvenserna av en 2-årsgräns blir också tydligt i det sk särskilda yttrande som utredningens sakkunniga från Arbetsmarknadsdepartementet, Finansdepartementet och Utbildningsdepartementet formulerat i en bilaga till betänkandet. Man menar här att konsekvenserna vad gäller överströmningen från sfi till svenska som andra språk inom den grundläggande vuxenutbildningen inte är tillräckligt utredda 24 och att det därför är omöjligt att ta ställning till förslagen kring övergången till grundläggande vuxenutbildning. Denna allvarliga invändning bör, enligt vår mening, innebära att förslaget om en generell 2-årsgräns omöjligt kan antas utan en omfattande konsekvensbeskrivning som bl.a. tar hänsyn till de synpunkter vi lämnar i denna kommentar. Om ambitionen är en professionellt genomförd högkvalitativ, effektiv och individualiserad sfi måste förslag på åtgärder ha sin grund i en förståelse av undervisningens förutsättningar (de studerandes förutsättningar, lärarnas kompetens samt verksamhetens organisatoriska och ekonomiska förutsättningar) och inte, som i detta betänkande, i en uppfattning av nödvändigheten av en generell tidsbegränsning som varken beaktar aktörers beprövade erfarenhet eller relevant forskning. Den föreslagna tidsbegränsningen riskerar att tydligt signalera låga ambitioner och låga förväntningar på en mycket stor del av målgruppen och att därmed bidra till att förstärka ett utanförskap och att ersätta den inlåsning i sfi som utredarna vill undvika med en på lång sikt kostnadskrävande inlåsning och utanförskap i en etniskt segregerad arbetsmarknad. Sammanfattningsvis menar vi att utredningens huvudförslag försvårar utformandet av en tidsenlig sfi-utbildning som i enlighet med de integrationspolitiska målen ger de studerande möjlighet till aktiv delaktighet i samhälle och arbetsliv. Per Andersson, utredningens referensgrupp, rektor Botkyrka Vuxenutbildning. Ann-Sofie Bjärkeblad, projektledare vid Nationellt centrum för svenska som andraspråk, Stockholms universitet, fd sfi-lärare och lärare i svenska som andraspråk samt masterstudent vid Göteborgs universitet. Marie Carlson, utredningens referensgrupp, docent i sociologi vid Sociologiska institutionen, Göteborgs universitet, fd sfi-lärare och expert för Skolverket och Integrationsverket om sfi och grundläggande vuxenutbildning. Qarin Franker, lärarutbildare och fil dr i i Utbildningsvetenskap med inriktning mot språk och språkutveckling, Göteborgs universitet och Stockholms universitet. Fd sfi-lärare och alfabetiseringslärare. Julio Fuentes, utredningens referensgrupp, verksamhetsansvarig SIOS (Samarbetsorgan för etniska organisationer i Sverige). Gunilla Håkansson, utredningens referensgrupp, sfi-rektor för externa anordnare, Utbildningsförvaltningen, Malmö stad. Fd sfi-lärare och lärarutbildare. Inger Lindberg, professor i tvåspråkighet med inriktning på andraspråksinlärning, Institutionen för språkdidaktik vid Stockholms universitet. Även projektledare för de nationella proven för sfi. 24 Sidan 195 (ska dock vara svenska som andraspråk ). 6

Inga-Lena Rydén, föreståndare för Nationellt centrum för svenska som andraspråk, fd rektor inom vuxenutbildningen samt sfi- och alfabetiseringslärare. Karin Sandwall, tillförordnad expert i utredningen, doktorand vid Göteborgs universitet, fd sfi-lärare. Leif Styfberg, utredningens referensgrupp, enhetschef/rektor SFI Stockholm. Agneta Winblad, utredningens referensgrupp, rektor CVL/SFI Sandviken, fd speciallärare. Staffan Östman, utredningens referensgrupp, rektor Språk och framtid, Örebro. Referenser Alver V. & Lahaug V. 1999. Alfabetisering- mer enn å läre bokstavene. Metodisk veiledning for undervisning av voksne minoritetsspråklige. Oslo: Novus forlag Barton, D. (2007) Literacy. An Introduction to the Ecology of Written Language. Oxford: Blackwell Publishers. Franker, Q. (2011) Litteracitet och visuella texter. Studier om lärare och kortutbildade deltagare i sfi. Doktorsavhandlingar i språkdidaktik/1/dissertations in Language Education 1. Institutionen för språkdidaktik, Stockholms universitet. Franker, Q. (2004) Att utveckla litteracitet i vuxen ålder alfabetisering i en tvåspråkig kontext. I: Hyltenstam, K. & Lindberg, I. (red) Svenska som andraspråk i forskning, undervisning och samhälle. Lund: Studentlitteratur, s. 675-713. Mörnerud, E. (2010) Modersmålsbaserad svenskundervisning för invandrare. Rapport 1 i Forskningscirkeln. Malmö: FoU Malmö/Utbildning. Nationellt centrum för sfi och svenska som andraspråk (2006) Undervisning för studerande med PTSD. http://www.andrasprak.su.se/content/1/c6/05/94/41/ptsd_vuxenstuderande.pdf Proposition 2009/10:60. Nyanlända invandrares arbetsmarknadsetablering - egenansvar med professionellt stöd. SFS 2010:538 Lag om prestationsbaserad stimulansersättning inom utbildning i svenska för invandrare. SFS 2010:1030 Förordning om prestationsbaserad stimulansersättning inom svenskundervisning för invandrare. Skolinspektionen (2010) Svenskundervisning för invandrare (sfi) en granskning av hur utbildningen formas efter deltagarnas förutsättningar och mål. Kvalitetsgranskning. Rapport 2010:7. Skolverket. PM om yrkessvenska. www.skolverket.se/content/1/c6/01/92/00/om_yrkessvenska.pdf Skolverket (2009) Beskrivande data om förskoleverksamhet, skolbarnsomsorg, skola och vuxenutbildning. Rapport 335. Skolverket (2010) Kostnader för förskoleverksamhet, skolbarnsomsorg, skola och vuxenutbildning Statskontoret (2009) Sfi resultat, genomförande och lärarkompetens. En utvärdering av svenska för invandrare. Rapport 2009:2. Sticht, T. (2009) Adult Literacy in Industrialized Nations. I: Olson, D. & Torrance, N. (red) The Cambridge handbook of Literacy. Cambridge: Cambridge university press. UNESCO (2010) EFA Global Monitoring Report. Education for All. Reaching the marginalized. Paris: Unesco. http://unesdoc.unesco.org/images/0018/001865/186525e.pdf 7