Redovisning av regeringens uppdrag

REDOVISNING Datum 2015-08-28 Dnr 511-2448-15 1(9) Regeringen Miljö- och energidepartementet M2015/1508/Nm (delvis) Redovisning av regeringens uppdrag Regeringen har i beslut 2015-08-24 uppdragit åt Länsstyrelsen i Gotlands län att skyndsamt redovisa om det finns andra områden av tillräcklig kvalitet och omfattning på Gotland, förutom de föreslagna områdena vid Bästeträsk, som gör att Sverige kan uppfylla sina förpliktelser enligt EU:s art- och habitatdirektiv vad avser prioriterade bristnaturtyper, främst karsthällmarker och basiska berghällar. I Naturvårdsverkets hemställan till regeringen ingår 25 områden varav nio stycken på ett betydande sätt berör bristnaturtyperna karsthällmarker och basiska berghällar. Dessa områden är: Bästeträsk, Ormhällar-Bromyr, Kyllajhajdar, Stora Vikers, Suderbys hällar, Sajgs, Pärkhagen, Slättflis och Stadshagen. Det är dessa nio områden som avses när länsstyrelsen i texten nedan hänvisar till Naturvårdsverkets hemställan. Länsstyrelsen i Gotlands län bedömer att det förutom områdena i Naturvårdsverkets hemställan endast finns ett område som har sådan kvalitet och omfattning att det kan behöva ingå i nätverket för att uppfylla Sveriges förpliktelser enligt artoch habitatdirektivet med avseende på basiska berghällar och karsthällmarker. Det är området Filehajdar, Hejnumhällar och Kallgatburg vars omfattning nu, på uppdrag av Naturvårdsverket, utreds av länsstyrelsen och ska redovisas senast den 31 december i år. Länsstyrelsen vill poängtera att området Filehajdar, Hejnumhällar och Kallgatburg inte kan ersätta Bästeträsk-området i kvalitet och omfattning. Skälen för Länsstyrelsens bedömning Metod och bakgrund Metod och inriktning för urvalet Länsstyrelsen i Gotlands län har använt sig av befintliga, regionala inventeringsunderlag i form av geografiska data tillsammans med kompletterande kvalitetsgranskning i fält för att söka ut förekomster av karsthällmarker och basiska berghällar. Metoden har tidigare presenterats i flera skrivelser till regeringskansliet. POSTADRESS 621 85 VISBY BESÖKSADRESS Visborgsallén 4 TELEFON 010-223 90 00 E-POST gotland@lansstyrelsen.se WEBBPLATS www.lansstyrelsen.se/gotland

2 Med hjälp av denna utsökningsmetod har det framkommit flera områden av olika kvalitet och omfattning och av dessa har ett urval gjorts utifrån artikel 4 och bilaga 3 i art- och habitatdirektivet, till länsstyrelsens slutgiltiga förslag. Artikel 4 säger att Natura 2000-områden ska väljas ut baserat på relevant vetenskaplig information samt kriterierna i bilaga 3, se utdrag nedan. BILAGA 3 KRITERIER FÖR VAL AV OMRÅDEN SOM KAN UTSES TILL OMRÅDEN AV GEMENSKAPSINTRESSE OCH TILL SÄRSKILDA BEVARANDEOMRÅDEN ETAPP 1: Bedömning på nationell nivå av områdenas relativa betydelse för varje livsmiljötyp i bilaga 1 och varje art i bilaga 2 (inbegripet prioriterade livsmiljötyper och prioriterade arter) A. Kriterier för bedömning av området med avseende på en given livsmiljötyp i bilaga 1 a) Livsmiljötypens representativitet på området. b) Andel av området som är täckt av livsmiljötypen i förhållande till den totala yta inom det nationella territoriet som är täckt av livsmiljötypen. c) Grad av bevarande och möjlighet till återställande av den berörda livsmiljötypens struktur och funktioner. d) Global bedömning av områdets betydelse för bevarandet av den berörda livsmiljötypen. Utgångspunkten för urvalet har varit att varje naturtyp i boreal region ska ha en representation i nätverket med minst 20 % för att uppfylla art- och habitatdirektivet (artikel 3.2 samt kriterierna som tas upp i skrivelsen Hab. 97/2 rev. 4 18/11/97). Naturvårdsverkets hemställan ger en representation på cirka 22 % karsthällmarker respektive 19 % basiska berghällar av den totala arealen av respektive naturtyp i Sveriges boreala region. Generell förekomst av basiska berghällar och karsthällmarker i de gotländska hällmarkerna En stor del av Gotlands yta täcks av magra, kalkrika hällmarker, både öppna och skogsbevuxna. Gotlands hällmarker förekommer ofta i mosaik med både skogar och våtmarker. Av Gotlands hällmarker består den allra största delen av naturtypen alvar (6280), både grusalvar, hedar och vätar. Alvar är en prioriterad naturtyp i EU:s art- och habitatdirektiv och en tredjedel av världens alvar finns på Gotland. Två sällsynta varianter av naturtypen alvar är basiska berghällar (6110) och karsthällmarker (8240), båda prioriterade naturtyper i EU:s art- och habitatdirektiv. De består av blottade kalkhällar i dagen och förekommer ofta i mosaik med grusalvar och vätar eller med skog. Karsthällmarker skiljer sig från basiska berghällar genom sprickbildningar i hällen som uppkommit på grund av påverkan från rörligt vatten. Kalkhällar, till skillnad från många andra naturtyper, kan inte ersättas om de en gång försvunnit, de går inte att nyskapa.

3 Gotlands ansvar för karsthällmarker och basiska berghällar Gotland har ett stort nationellt ansvar för både karsthällmarker och basiska berghällar i Natura 2000-nätverket. Representationen i EU:s nätverk sker på biogeografisk nivå. Gotland tillhör boreal region och Södra Öland där stora Alvaret ligger tillhör kontinental region. Av den anledningen bidrar Öland och Gotland till skyddet i varsin biogeografisk region. I boreal region finns det endast cirka 560 hektar karsthällmarker, varav 98 procent på Gotland. I boreal region finns cirka 1000 hektar basiska berghällar, varav 96 procent på Gotland. Dessa nationellt sällsynta naturtyper finns ofta som spridda och isolerade förekomster i mosaik med annan natur, som inte nödvändigtvis hyser höga naturvärden eller kan klassas som naturtyp. Det gör att det finns få områden som lämpar sig att peka ut som Natura 2000-områden för att åtgärda bristerna i nätverket för dessa naturtyper om kriterierna i art- och habitatdirektivet ska uppfyllas (artikel 4 och bilaga 3). Områden i Naturvårdsverkets hemställan Länsstyrelsen bedömer att samtliga områden i Naturvårdverkets hemställan uppfyller kriterierna enligt art- och habitatdirektivet. De olika områdena som sökts ut skiljer sig dock åt i omfattning och kvalitet och kan delas upp i tre olika klasser, där den högsta klassen (klass 1) bäst uppfyller art- och habitatdirektivets kriterier enligt artikel 4 och bilaga 3. Klass 1; Bästeträsk Detta är ett mycket stort, sammanhängande hällmarksområde som saknar sin motsvarighet på Gotland, i Sverige, i norra Europa och troligtvis i världen. Området är klassat som riksintresse för naturvård och utgör det största, landbaserade riksintresset för naturvård på Gotland; cirka 9600 hektar. Bästeträsk-området är en mosaik av hällmarksskogar, sjöar, våtmarker och hällmarker. Det är ett stort sammanhängande ekosystem med låg exploateringsgrad och rik förekomst av prioriterade arter- och livsmiljöer enligt art- och habitatdirektivet. Det är ett unikt och omistligt naturområde med högt bevarandevärde. Området innehåller bland annat norra Europas största värdekärna för kalktallskog. Området har också en riklig förekomst av andra sällsynta naturtyper som kransalgssjöar, rikkärr, agmyrar och artrika alvarmarker. Flera av dessa naturtyper har en dålig status i Sveriges senaste rapportering enligt art- och habitatdirektivet från 2013. Större sammanhängande ekosystem har högre bärkraft och kan bättre bibehålla metapopulationer av arter knutna till karsthällmarker och basiska berghällar. Området hyser den största arealen basiska berghällar och karsthällmarker av alla områden i Naturvårdsverkets hemställan och kan enligt kriterierna i bilaga 3 inte er-

4 sättas av något eller några andra objekt. Det finns inga andra sammanhängande hällmarksområden på Gotland av den omfattning och kvalitet och med den areal basiska berghällar och karsthällmarker som Bästeträsk. Klass 2; Ormhällar-Bromyr och Kyllajhajdar Ormhällar-Bromyr är ett större hällmarkskomplex där basiska berghällar och karsthällmarker förekommer i ovanligt riklig mängd, i mosaik med alvarmarker, trädklädda betesmarker och våtmarker (bland annat rikkärr). Kyllajhajdar är en inlandsklint som till stor del består av karsthällmarker med stora slukhål och bitvis mycket gammal barrskog på karsthällmark. Båda områdena utmärker sig på Gotland för sin omfattning, kvalitet och koncentration av bristnaturtyperna basiska berghällar och karsthällmarker. De når inte upp till värdena i klass 1 och kan inte ersätta Bästeträsk men har högre kvalitet och omfattning än områdena i klass 3 och kan inte ersättas av dessa. Klass 3; Stora Vikers, Suderbys hällar, Sajgs, Pärkhagen, Slättflis och Stadshagen Dessa områden utgör fina exempel på karsthällmarker och basiska berghällar av god kvalitet på Gotland i en koncentration som gör områdena lämpliga att avgränsa som Natura 2000-områden. De når inte upp till vare sig klass 1 eller klass 2, främst på grund av lägre uppfyllande av kriterie b-d i Bilaga 3, Etapp1A i artoch habitatdirektivet. De behövs dock för att uppnå en tillräcklig arealmässig representation av de två naturtyperna i nätverket, de ger en ökad geografisk spridning av naturtyperna i landskapet och tillsammans med områdena i klass 1 och 2 skapar de ett bra nätverk av skyddade områden. Områden som inte omfattas av Naturvårdsverkets hemställan Förekomst av andra områden med karsthällmarker och basiska berghällar utöver Naturvårdsverkets hemställan Det framgår av regeringens uppdrag att det under ärendets beredning i Regeringskansliet anförts att det finns andra områden med höga naturvärden avseende naturtyperna karsthällmarker och basiska berghällar på Gotland som inte omfattas av Naturvårdsverkets hemställan. Länsstyrelsen redogör i texten nedan för; 1) område som ingick i länsstyrelsens förslag till Naturvårdsverket men som inte ingår i Naturvårdsverkets hemställan på grund av att vidare utredning pågår, 2) områden som har anförts av andra än länsstyrelsen under ärendets beredning som lämpliga Natura 2000-områden, 3) övriga områden som undersökts i länsstyrelsens urvalsprocess med avseende på basiska berghällar och karsthällmarker.

5 1. Område som ingick i länsstyrelsens förslag till Naturvårdsverket men som inte ingår i Naturvårdsverkets hemställan på grund av att vidare utredning pågår Området Filehajdar, Hejnumhällar och Kallgatburg. Det har i länsstyrelsens utsökning framkommit ett område, utöver Naturvårdsverkets hemställan, som har sådana kvaliteter och sådan omfattning att länsstyrelsen bedömer att det kan behöva ingå i nätverket för att uppfylla Sveriges förpliktelser enligt art- och habitatdirektivet med avseende på basiska berghällar och karsthällmarker. Det är området Filehajdar, Hejnumhällar och Kallgatburg vars omfattning nu, på uppdrag av Naturvårdsverket, utreds av länsstyrelsen och ska redovisas senast den 31 december i år. Området utgörs av stora, sammanhängande hällmarks- och rikkärrskomplex. Komplexen är delvis skogbevuxna och delvis öppna. Filehajdar, Hejnumhällar och Kallgatburg utgör ett stort sammanhängande ekosystem med låg exploateringsgrad och rik förekomst av prioriterade arter- och livsmiljöer enligt art- och habitatdirektivet. Med sin egna unika karaktär saknar detta område sin motsvarighet i Sverige. Området är klassat som riksintresse för naturvård och utgör det näst största, landbaserade riksintresset för naturvård på Gotland; cirka 8100 hektar. Delar av och Filehajdar-Hejnumhällar-Kallgatburg-området är ett så kallat Ramsar-område det vill säga ett värdefullt våtmarksområde som Sverige åtagit sig att skydda. Området hyser större areal basiska berghällar och karsthällmarker än alla andra områden (var för sig) i Naturvårdsverkets hemställan, förutom Bästeträsk, och kan enligt kriterierna i bilaga 3 i art- och habitatdirektivet inte ersättas av något eller några andra objekt. Området hyser uppskattningsvis 4 % av de basiska berghällarna och 5 % av karsthällmarkerna i boreal region. Bästeträsk och området Filehajdar, Hejnumhällar och Kallgatburg är inte utbytbara mot varandra då de skiljer sig åt i art- och naturtypssammansättning. De är båda unika i sitt slag och även området Filehajdar, Hejnumhällar och Kallgatburg bedömer länsstyrelsen som klass 1. 2. Områden som har anförts av andra än länsstyrelsen under ärendets beredning som lämpliga Natura 2000-områden Tofta Skjutfält. Tofta skjutfält är generellt ett område med höga naturvärden. Bl.a. finns här en våtmark, Nasume myr, som är ett befintligt Natura 2000- område. Här finns även skogar närmast kusten som hyser höga naturvärden och är prioriterade för skydd. Själva hällmarkerna på skjutfältet hyser också naturvärden men är starkt påverkade av den militära verksamheten. Detta gynnar vissa arter och naturtyper, medan andra missgynnas. Här finns en sammanlagt stor areal av karsthällmarker och området föll ut i länsstyrelsens utsökning. Karsthällmarkerna ligger dock väldigt utspridda, då hela hällmarksområdet är över 500 hektar stort, och de är till stora delar av låg till medelmåttig kvalitet då de är starkt påverkade

6 av körskador. Tofta skjutfält fältbesöktes och förkastades i länsstyrelsens urvalsprocess i jämförelse med områdena i länsstyrelsens slutgiltiga förslag enligt kriterierna i art- och habitatdirektivets bilaga 3. Alskog. Detta område ingår i Buttle-komplexet (se punkt 3) och har tidigare inte fallit ut i länsstyrelsens utsökning, men besöktes efter att det uppmärksammats under processen. Detta är ett mindre område med karsthällmarker av god kvalitet. Karsthällmarkerna ligger samlade i en mångformig miljö och de är väl utvecklade. Skogen i området hyser genomgående höga naturvärden. Länsstyrelsen bedömer att område hyser cirka 5,6 hektar karsthällmarker. Länsstyrelsen bedömer att detta område i kvalitet och omfattning är jämförbart med de övriga områdena som klassats som klass 3 i redovisningen ovan. Området kan bidra till att förstärka Natura 2000-nätverket med avseende på karsthällmarker. Sveriges åtaganden för att uppfylla art- och habitatdirektivet är dock inte avhängigt av detta område. Garda. Detta område ingår i Buttle-komplexet (se även punkt 3 nedan) och har tidigare inte fallit ut i länsstyrelsens utsökning, men besöktes efter att det uppmärksammats under processen. Detta är ett område med endast små, spridda förekomster av basiska berghällar och karsthällmarker. Bristnaturtyperna bedöms hysa en måttlig kvalitet, utom en välutvecklad hällmark på cirka 1 hektar i mitten av området. Omgivande skogar hyser bitvis höga naturvärden men bitvis är de påverkade av skogsbruk. Alvarmarkerna i området har medelhöga naturvärden men är relativt små och bitvis igenväxta. Länsstyrelsen bedömer att området inte når upp till den kvalitet och omfattning som krävts i uppdraget för att det ska föreslås som Natura 2000-område med avseende på basiska berghällar och karsthällmarker. Området i anslutning till Russvätar. Skogarna söder om Russvätar hyser både basiska berghällar och karsthällmarker och området föll ut i länsstyrelsens utsökning. Det är ett skogs- och hällmarksområde med höga naturvärden. Gammal skog dominerar men det finns ett mindre inslag av basiska berghällar och karsthällmarker utspridda i området. Området fältbesöktes och förkastades i länsstyrelsens urvalsprocess i jämförelse med områdena i länsstyrelsens slutgiltiga förslag enligt kriterierna i art- och habitatdirektivets bilaga 3. Området i anslutning till Mallgårds haid. Mallgårds haid är ett Natura 2000- område främst avsatt för dess rika förekomst av alvarstånds. Natura 2000-området är 163 hektar stort och hyser en förekomst av 2 hektar karsthällmarker. Områdena runt Mallgårds haid har inte fallit ut i länsstyrelsens utsökning och länsstyrelsen bedömer att det inte finns den omfattning av bristnaturtyper i området som krävts i uppdraget för att det ska föreslås som Natura 2000-område med avseende på basiska berghällar och karsthällmarker. Visbyområdet. I Visbys närområde finns karsthällmarker och basiska berghällar i ett relativt utbrett stråk. Inom detta stråk är förekomsterna av karsthällmarker och

7 basiska berghällar ofta samlade i mindre områden som ligger spridda från varandra. Idag finns två redan befintliga Natura 2000-områden som innehåller dessa naturtyper i Visbyområdet. Med Naturvårdverkets hemställan ges förutsättningar för skydd av ytterligare tre mindre områden; Slättflis, Stadshagen och Suderbys hällar. Områdena med bristnaturtyp gränsar ofta till områden som inte har höga naturvärden och att få ihop större sammanhängande geografiska områden med genomgående hög kvalitet är inte möjligt. Områdena Södra hällarna, Hejdeby och området söder om Ölbäck har anförts under processen. Alla tre är hällmarksområden med höga naturvärden och förekomst av basiska berghällar och karsthällmarker. Områdena Södra hällarna och området söder om Ölbäck fältbesöktes och förkastades i länsstyrelsens urvalsprocess i jämförelse med områdena i länsstyrelsens slutgiltiga förslag enligt kriterierna i art- och habitatdirektivets bilaga 3. Området Hejdeby har tidigare inte fallit ut i länsstyrelsens utsökning, men besöktes efter att det uppmärksammats under processen och förkastades liksom de övriga. Kalvskogshaid i Hejnum (även kallat Lokrume). Detta område har höga naturvärden i form av alvarmarker och gles hällmarkstallskog. Basiska berghällar och karsthällmarker förekommer sparsamt och utspritt. Länsstyrelsen bedömer att området inte når upp till den kvalitet och omfattning som krävts i uppdraget för att det ska föreslås som Natura 2000-område med avseende på basiska berghällar och karsthällmarker. Stenkumla. Detta område har tidigare inte fallit ut i länsstyrelsens utsökning, men besöktes efter att det uppmärksammats under processen. Området innehåller framförallt karsthällmarker av hög kvalitet och är beläget i anslutning till marker med höga naturvärden. Länsstyrelsen bedömer att utbredningen av karsthällmarker är cirka 6,5 ha och basiska berghällar cirka 0,2 ha. Länsstyrelsen bedömer att detta område i kvalitet och omfattning är jämförbart med de övriga områdena som klassats som klass 3 i redovisningen ovan. Området kan bidra till att förstärka Natura 2000-nätverket med avseende på karsthällmarker. Sveriges åtaganden för att uppfylla art- och habitatdirektivet är dock inte avhängigt av detta område. 3. Övriga områden som undersökts i länsstyrelsens urvalsprocess med avseende på basiska berghällar och karsthällmarker Detta är områden som generellt sett har höga naturvärden, men som med avseende på karsthällmarker och basiska berghällar bedömts vara av lägre kvalitet och/eller vara av för liten omfattning för att komma med i länsstyrelsens förslag. Samtliga av dessa områden har kvalitetsgranskats i fält. Flera av områdena hyser förekomster av basiska berghällar och/eller karsthällmarker av hög kvalitet, men har varit för små eller för utspridda för att ett område ska kunna avgränsas med avseende på kvalitetskraven i art- och habitatdirektivet. Länsstyrelsen bedömer att ett utpekande i Natura 2000-nätverket inte är motiverat i detta regeringsuppdrag för områdena nedan:

8 Fårö. Fårö är en ö med säregen natur som brukats varsamt och småskaligt under lång tid. Här finns därför stora områden med höga naturvärden. Bland annat finns flera stora områden med hällmarker och hällmarksskogar av hög kvalitet och med höga naturvärden. Hällmarkerna utgörs främst av grusalvar, förekomsten av basiska berghällar är mycket sparsam och förekomsten av karsthällmarker nästan obefintlig. Hall-Hangvar. Hall-Hangvar är ett stort skogs- och hällmarksområde på nordvästra Gotland där största delen är ett befintligt Natura 2000-område idag. Med Naturvårdverkets hemställan ges förutsättningar för skydd av ytterligare två områden i anslutning till det befintliga Natura 2000-området; Pärkhagen och Hajdhagen. Utöver dessa finns ytterligare områden med basiska berghällar öster om det befintliga Natura 2000-området. Dessa områden har generellt sett höga naturvärden men är inte av utmärkande stor omfattning. Bristnaturtyperna är delvis isolerade av mark med lägre naturvärden. Bitvis hyser de medelmåttig kvalitet. Hellvi-området. Hällmarksområdet runt omkring Kyllajhajdar och Sajgs har höga naturvärden. Området består främst av grusalvar i mosaik med gamla barrskogar och med endast ett litet inslag av basiska berghällar. Buttle-komplexet. Det finns ett relativt stort, sammanhängande skogs- våtmarksoch hällmarksområde i socknarna Buttle, Ala, Alskog, Garda, Etelhem, Ardre, Gammelgarn och Kräklingbo. I sin karaktär påminner det något om Bästeträskområdet om än i mindre omfattning och med avsaknad av kransalgssjöar. Våtmarkerna, hällmarkerna och hällmarksskogarna har höga naturvärden. De förekommer dock i mosaik med produktiv skogsmark där stor andel är hårt brukad. Därför är det svårt att få till ett stort sammanhängande skogs- och hällmarkskomplex med låg exploateringsgrad. Detta avspeglas också i att stora delar av området inte är klassat som riksintresse för naturvård. I området finns spridda förekomster av karsthällmarker och basiska berghällar. Det finns dock få sammanhängande områden med dessa bristnaturtyper, som ger ett lämpligt avgränsat Natura 2000-område. Tre olika objekt föll ut i detta område i länsstyrelsens utsökning och fältbesöktes. Ett område i Alskog har dock anförts under ärendets beredning som inte fallit ut i länsstyrelsens utsökning, se Alskog under punkt 2. Östergarnslandet. Östergarnslandet hyser höga naturvärden. Här finns stora öppna alvarmarker och inslag av skogs- och våtmarksområden. Förekomsten av karsthällmarker och basiska berghällar är sporadisk och utspridd och mycket av det finns i befintliga Natura 2000-områden. Två områden fältbesöktes på Östergarnslandet i länsstyrelsens urvalsprocess.

9 Lindeberget. På Lindeberget finns karsthällmarker som ligger insprängda i äldre hällmarkstallskog. Området har höga naturvärden. Storsudret. Alvarområdena på Storsudret utgörs till övervägande del av grusalvar. Mindre områden med karsthällmarker och basiska berghällar förekommer, men inte någon nämnvärd utsträckning. Slutsats av andra områden med karsthällmarker och basiska berghällar utöver Naturvårdsverkets hemställan Av de områden som inte ingår i Naturvårdsverkets hemställan bedömer länsstyrelsen att området Filehajdar, Hejnumhällar och Kallgatburg kan behövas för att få ett tillräckligt komplett nätverk av bristnaturtyperna. Utöver detta så finns två mindre områden som skulle kunna upptas i Natura 2000- nätverket. Dessa två områden; Stenkumla och Alskog, har likvärdig kvalitet och omfattning som klass 3-objekten i Naturvårdsverkets hemställan. Områdena kan bidra till att förstärka Natura 2000-nätverket med avseende på karsthällmarker men Sveriges åtaganden för att uppfylla art- och habitatdirektivet är inte avhängigt av dessa två områden. Sammanfattningsvis bedömer länsstyrelsen att det inte finns något område av tillräcklig kvalitet och omfattning som kan ersätta Bästeträsk för att uppfylla Sveriges förpliktelser enligt art- och habitatdirektivet. Beslut i detta ärende har fattats av landshövding Cecilia Schelin Seidegård efter föredragning av enhetschef Anna-Lena Fritz. I ärendet har även deltagit naturvårdshandläggarna Ingunn Tryggvadotter, Cecilia Nygren och Ingrid Thomasson. Cecilia Schelin Seidegård Anna-Lena Fritz