Kapitel 7 Genomförande och uppföljning

Kapitel 7 Genomförande och uppföljning

Innehållsförteckning 7. Genomförande och uppföljning... 245 7.1. Mål och ställningstaganden... 246 7.2. Indikatorer... 246 7.3. Utvecklingsområden... 251 7.4. Uppföljning... 255 Bakgrundsbild Kapitel 7: Rasbo kyrka

7. Genomförande och uppföljning I det här kapitlet behandlas hur kommunen ska arbeta för att kulturmiljöprogrammets intentioner ska förverkligas i enskilda projekt, planer och beslut. Det rör både processer som kommunen har rådighet över genom egna insatser och processer där kommunen utvecklar kulturmiljöer på initiativ av och i samarbete med intressenter. Kulturmiljöarbetet ett alltmer komplext område Kulturvärden tillhör de allmänna intressen som lämpligen behandlas i ett särskilt program. För att tillförsäkra nuvarande och kommande generationers tillgång till en mångfald av kulturmiljöer är det nödvändigt med riktlinjer. Programmet vägleder kommunen som aktör när kulturvärdena ska hanteras på kort och lång sikt. Kulturvärden är en mångsidig resurs i samhällsutvecklingen och har stor betydelse för till exempel folkhälsa, friluftsliv och tillväxt. Inom ramen för programprocessen kan en framtidsdiskussion föras med medborgarna om vad som skapar en attraktiv kommun samt vilka värden och kvalititeter man vill värna och utveckla. Bebyggelsens och landskapetets kulturvärden kan bedömas ur tre kompletterande perspektiv kulturhistoriskt, estetiskt och socialt. Dessa perspektiv, var för sig eller tillsammans, motiverar också olika initiativ i syftet att ta tillvara kulturvärden när kommunen planerar för framtiden. och regional ekonomisk utveckling. Kulturmiljöarbetet har således koppling till såväl ekologiska som sociala och ekonomiska aspekter i hållbar utveckling. Hållbar utveckling växer fram i samspelet mellan miljö, ekonomi och sociala förhållanden och kulturarvet bidrar således till alla dessa dimensioner. En hållbar ekologisk utveckling för kulturmiljön och kulturhistoriska värden innebär ett förhållningssätt som: Främjar återanvändning och återvinning liksom annan hushållning med material, råvaror och energi. Tryggar en från miljömässig, social och ekonomisk synpunkt, långsiktigt god hushållning av den fysiska miljön. Tar tillvara och förstärker kulturhistoriska och estetiska värden i befintliga miljöer. Skyddar och vårdar värdefulla kulturmiljöer och det biologiska kulturarvet. Hållbar utveckling Kulturhistoriska och estetiska värden har betydelse för människors välbefinnande, identitet och sammanhang i tillvaron. De har också betydelse för kreativitet och företagssamhet och därmed för lokal Skuttunges unika prästgårdsmiljö med byggnader från 1600- och 1700-tal. 245

7.1 Mål och ställningstaganden Kulturmiljöarbetet befinner sig i en skärningspunkt mellan kulturpolitik, miljöpolitik och samhällsplanering vilket gör det nödvändigt att också beakta tidigare ställningstaganden i olika frågor. Kulturmiljöprogrammet ska ta hänsyn till att avvägningar mellan olika intressen även fortsättningsvis hanteras enligt översiktplanen. Av kulturmiljölagen framgår att kulturmiljön är en nationell angelägenhet och att ansvaret för denna ska delas av alla. Detta styrdokument lägger grunden för ett systematiskt kulturmiljöarbete hos Uppsala kommun. Programmet redovisar en helhetsbild, formulerar mål och ställningstaganden samt föreslår åtgärder för hur kulturmiljöarbetet kan följas upp. Kommunala mål De övergripande målen är långsiktiga. Dessa mål har en tidshorisont på upp till en generation. De anger en färdriktning i mer beskrivande termer. Sedan 2013 finns nya nationella mål för kulturmiljöarbetet. Det statliga kulturmiljöarbetet ska främja: ett hållbart samhälle med en mångfald av kulturmiljöer som bevaras, används och utvecklas människors delaktighet i kulturmiljöarbetet och möjlighet att förstå och ta ansvar för kulturmiljön ett inkluderande samhälle med kulturmiljön som gemensam källa till kunskap, bildning och upplevelser en helhetssyn på förvaltningen av landskapet som innebär att kulturmiljön tas till vara i samhällsutvecklingen Målen ska styra de statliga insatserna på kulturmiljöområdet. De ska även kunna inspirera och vägleda politiken i kommunerna. Inriktningsmålen för kommunens kulturpolitik som helhet ska vara: att vårda och bruka det lokala kulturarvet och göra det synligt att upprätthålla och varsamt utveckla den lokala historiska kulturmiljön och göra den tillgänglig för alla att upprätthålla och utveckla en upplevelserik, hållbar, attraktiv och estetiskt genomtänkt miljö att göra det lokala kulturarvet känt även utanför Uppsala Uppsala kommun har ansvar för att bevara, levandegöra och utveckla miljöer och minnen samtidigt som de ska planera och bygga för framtiden. Att förena dessa skyldigheter kräver kunskap, information och att ett vägledande förhållningssätt integreras i kommunens fysiska planering och fastighetsförvaltning. Detta är även tänkt att stimulera medborgarna till ökad förståelse, delaktighet och ansvarstagande. 7.2 Indikatorer Inom kulturmiljövården finns en viss skepticism vad gäller statistik som arbetsredskap. Orsaken kan vara att det finns en rädsla för att det kulturmiljöarbete som bedrivs förringas om fokus på siffror blir för stort. Statistik kan aldrig helt återge en hel sektors arbete och utveckling, men däremot ge en bild av det kommunala arbetet som görs för att värna våra gemensamma kulturvärden. 246

Det kommunala kulturmiljöarbetet kan ta sig många uttryck och ha olika utgångspunkter. För var och en av följande områden nedan föreslås olika indikatorer. Uppsala kommun bidrar till det gemensamma kulturmiljöarbetet genom: Inventerad bebyggelse och miljöer Skyddade byggnader och miljöer Rivningslov Kunskapsspridning Antikvarisk kompetens Inventerad bebyggelse Den grundläggande utgångspunkten i arbetet med att långsiktigt skydda Uppsalas värdefulla byggnader och kulturmiljöer är att identifiera vilka dessa är. Det är viktigt att urskilja den kulturhistoriskt värdefulla bebyggelsen. Det traditionella arbetssättet för att identifiera kulturhistoriskt värdefull bebyggelse är att utföra inventeringar, då man vid ett samlat tillfälle tittar på en större mängd byggnader och miljöer. Man samlar på sig ett brett jämförelsematerial och får en bred överblick för att kunna göra likvärdiga bedömningar. Äldre inventeringar är av varierande karaktär och detaljeringsgrad. I vissa fall har man studerat enskilda byggnader, medan man i andra har tittat på hela miljöer. Det är heller inte alla inventeringar som innehåller en kulturhistorisk värdering eller bedömning av objekten, utan deras syfte har varit att utgöra kunskapsunderlag och faktainsamling. Bedömningen av vad som är kulturhistoriskt intressant och värdefullt varierar över tid och inventeringar är en färskvara. Inventeringar utförda för mer än 25 år sedan kan utgöra mycket värdefulla kunskapsunderlag, men kan inte alltid betraktas som aktuella. Miljöerna och bebyggelsen förändras över tid, därför är det viktigt att kontinuerligt underhålla och revidera inventeringarna. Indikatorerna nedan ska visa i vilken utsträckning Uppsalas bebyggelse är inventerad och värderad samt i vilken utsträckning bedömningen kan anses vara aktuell. Indikator 1: Hur många byggnader omfattar de inventeringar som är att betrakta som aktuella (inte mer än 25 år gamla)? Indikator 2: Hur många procent av Uppsalas byggnader omfattas av aktuella inventeringar (inte mer än 25 år gamla)? Metod Uppdatera sammanställningen över antalet byggnader som omfattas av aktuella kunskapsunderlag. Skyddade byggnader och miljöer Värdefull bebyggelse kan erhålla juridiskt bindande skydd genom plan- och bygglagen. Enligt denna lag är det förbjudet att förvanska särskilt kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. För all bebyggelse gäller även varsamhetskravet som innebär att bebyggelsens särart och karaktärsdrag ska tillvaratas vid ändring eller underhåll. 247

248

Detaljplaner som tidigare benämndes stadsplaner, är kommunens verktyg för lokala politiska ställningstaganden om bebyggelsens utformning samt hur mark och vatten ska användas. En detaljplan gäller för ett avgränsat område, allt från en enstaka fastighet till en mindre stadsdel. De bestämmelser som läggs in i planen är juridiskt bindande och innefattar både rättigheter och begränsningar för förändringar i området. Exempelvis kan en detaljplan redovisa bestämmelser för var man får bygga, vad byggnader och markområden ska användas till, byggnadshöjder samt byggnaders utformning i stora drag. Byggrätten i detaljplanen anger den maximala grad av bebyggelse som tillåts på en plats. Skydds- och varsamhetsbestämmelser är de viktigaste instrumenten för att skydda kulturhistoriskt värdefull bebyggelse på kommunal nivå. Det finns även andra sätt att använda detaljplaner och områdesbestämmelser för att skydda kulturhistoriska värden i bebyggelsen, exempelvis genom ändrad bygglovsplikt. För att säkerställa kulturhistorisk hänsyn ska kommunen arbeta aktivt för att införa skydds- och varsamhetsbestämmelser i detaljplaner eller områdesbestämmelser. På så vis utpekas och tydliggörs vilken den kulturhistoriskt värdefulla bebyggelsen är och hur den ska hanteras. Rivningsförbud är en annan form av skyddsbestämmelse och det är det starkaste skyddet en byggnad kan få på kommunal nivå. Indikator 3: Antalet byggnader med skydd enligt plan- och bygglagen och kulturmiljölagen, eller förordning om statliga byggnadsminnen. Indikator 4: Antalet byggnader med rivningsförbud i detaljplan eller områdesbestämmelser. Indikator 5: Antalet byggnader som årligen förses med skyddsoch/eller varsamhetsbestämmelser i detaljplan eller områdesbestämmelser. Metod sammanför uppgifter om antalet byggnader som omfattas av skydd enligt kulturmiljölagen och förordningen om statliga byggnadsminnen uppdatera antalet byggnader med rivningsbeslut i detaljplan eller områdesbestämmelser genom att gå igenom nyantagna planer sammanställ det årliga utfallet av antalet byggnader med skyddsoch varsamhetsbestämmelser i de detaljplaner och områdesbestämmelser som antagits Hantering av rivningslov Rivningslov krävs för att riva en byggnad inom detaljplanelagt område, eller där krav på rivningslov införts i områdesbestämmelser. Plan- och byggnadsnämnden är beslutande instans, men i enklare ärenden tas beslut på delegation av tjänstemännen på ansvarig förvaltning. Rivningsärenden i Uppsala prövas inte av kulturnämnden innan plan- och byggnadsnämnden tar beslut. Även byggnader som ansetts mycket värdefulla ur kulturhistorisk aspekt kan beviljas rivningslov om det finns andra viktiga samhällsintressen som väger tyngre. 249

En stor del av den kulturhistoriskt värdefulla bebyggelsen i Uppsala är inte identifierad och/eller saknar långsiktigt skydd. För den bebyggelsen är det avgörande att de kulturhistoriska värdena beaktas i hanteringen av bygglov och rivningsärenden. Indikator 6: Hur många byggnader som har bedömts kulturhistoriskt intressanta av antikvarisk remissinstans har beviljats rivningslov? Utgångår 2013: Metod Ta fram information om vilka rivningslov som varit uppe för beslut i plan- och byggnadsnämnden samt vilka som har gällt kulturhistoriskt intressanta byggnader och vilket beslut som fattats. Kunskapsspridning Det långsiktiga skyddandet av den kulturhistoriskt värdefulla bebyggelsen kan inte enbart uppnås genom fysisk planering, utan det är också beroende av en god och fungerande förvaltning. Genom att ta fram kunskapsunderlag och sprida information om kulturmiljöer eller enskilda byggnaders historia och kulturhistoriska värden kan man skapa medvetenhet hos såväl förvaltare som brukare. Denna typ av material bör därför kunna ses som en indikator på kommunens ambition att uppfylla miljömålet avseende god bebyggd miljö. Indikator 7: Informationsinstanser av Uppsala kommun med syfte att sprida kunskap och medvetenhet kring kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. Metod Sammanställa antalet informationsinsatser med syftet att sprida kunskap och medvetenhet om kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. Antikvarisk kompetens För hanteringen av den kulturhistoriskt värdefulla bebyggelsen är det en avgörande faktor om det finns antikvarisk kompetens att tillgå i den kommunala organisationen. En sådan resurs kan verka genom kunskapsspridning och rådgivning riktad till allmänheten men även som expertkompetens i arbetet med den fysiska planeringen. I vilken mån de kulturhistoriska aspekterna får genomslagskraft i planeringsprocesser och byggnadsärenden är bland annat beroende av vilka resurser som finns på den antikvariska sidan. För att bättre värna om stadens kulturhistoriskt värdefulla bebyggelse krävs särskild kompetens som matchar behovet. Antikvarisk kompetens bör involveras i samtliga processer för att i ett tidigt skede integrera kulturmiljöaspekter i beredningsarbetet. Indikator 8: Antalet antikvarietjänster inom den kommunala organisationen. Indikator 9: Antal plan- och lovärenden där antikvarisk kompetens medverkar. Metod Antalet tjänster och yttrande från kulturkontoret/kulturnämnden i ärenden sammanställs. 250

7.3 Utvecklingsområden Det saknas tillräckligt med underlag för att formulera ett detaljerat och tydligt resultatorienterat mål för en rad aspekter och områden. För att säkra kulturmiljöarbetet i framtiden föreslås att följande utvecklingsområden utreds vidare. Kommunala kulturmiljöer staden Tidigare inventeringar omfattar bara vissa bebyggelsekategorier och vissa stadsdelar. Befintliga underlag behöver kompletteras för att ge bättre täckning. Utredningsmål: Revidering av tidigare kulturmiljöbedömning samt förslag på nya områden. Kommunala kulturmiljöer tätorter Tidigare inventeringar har bara undantagsvis berört bebyggelsen. För att kommunen ska ha en god planeringsberedskap behöver kulturmiljödata sammanställas. Utredningsmål: Att sammanställa översiktlig kulturhistoriska data för respektive tätort. Kommunala kulturmiljöer landsbygden Utpekade kommunala kulturmiljöer bygger på bedömningar som gjordes på 1970- och 1980-talen och innehåller uppgifter som är inaktuella. Befintliga underlag behöver revideras och kompletteras. Utredningsmål: Översyn av tidigare bedömningar samt förslag på nya områden. Dialog om kulturmiljöer Medborgarna har relationer till kulturarvet. I internationella dokument används ofta begreppet social value (socialt värde). Hur människor uppfattar och upplever en plats gör det nödvändigt att inleda ett samtal med de medborgare som berörs. Utredningsmål: Att säkra information om hur medborgarna uppfattar och värderar utpekade kulturmiljöer i sina närområden och som bygger vidare på erfarenheter från enkätundersökningar i Uppsala- Näs socken och stadsdelen Sala backe. Planeringsstöd Uppsala kommun har flera olika planeringsstöd. Kartplattformen Kartinfo ger tillgång till en mängd geografiska data. I nuläget omfattar verktyget följande kulturarvsdata: stadskarta 1858, stadskarta 1858 med ägor, stadskarta 1884, stadskarta 1909, stadskarta 1930, stadskarta 1943, stadskarta 1961, fornlämningar, bebyggelse 1951-1979, industribyggnader 1700-1970-tal, ÖP 2010 kulturmiljö, byggnadsminnen och Linnéstigar. Utredningsmål: Förbättra möjligheten för förtroendevalda, tjänstemän och medborgare att få tillgång till data som ökar förutsägbarhet vid kulturmiljöprövning i samband med lokaliseringsoch lovprövningar. Linnés historiska landskap Kommunen ska aktivt arbeta med att utveckla Linnés historiska landskap - särskilt de delar som ingår i ansökan om världsarv - till en resurs för lokal och regional utveckling. Utredningsmål: Lämna förslag som kan öka kännedomen om Linné och hans vetenskapliga gärning. 251

Lennabanan Museibanan är en rest av smalspårsnätet i Roslagen och ägs av Uppsala kommun. Den är idag med sina dryga 33 kilometer en av landets längsta. Den 19 april 1977 gick det sista godståget mellan Uppsala och Hallstavik via Rimbo. Stockholm-Roslagens Järnvägar grundades redan år 1968 med syftet att bevara materiel från och bedriva trafik på det smalspåriga Roslagsbanenätet. Föreningen fick överta sträckan Uppsala-Faringe år 1979. Utredningsmål: Klargöra möjligheterna att inrätta en kommunal kulturmiljö längs Lennabanan. Arbetet har redan påbörjats i samband med framtagandet av en fördjupad översiktsplan för Funbo. Fokus på industrihistoria År 2002 inventerades Uppsala stads industribyggnader. Tillverknings- och förädlingsindustrin är en del av Uppsalas kulturarv och har präglat hela kommunen. De befintliga planeringsunderlagen bör kompletteras för att bidra till långsiktiga hållbara strukturer med fokus på upplevelser och aktiviteter. Utredningsmål: Kunskap om industrihistoriska miljöer som möjliggör kulturhistoriska prioriteringar och inkluderar anläggningar utanför Uppsala stad. backe men också många hus i Fålhagen, Luthagen, Kungsängen, Fjärdingen och Kvarngärdet. Ett par av hans mest kända hus är Vaksalaskolan och Stadsteatern. Utredningsmål: Föreslå hur Gunnar Leches arkitektoniska kvarlåtenskap ska bevaras samtidigt som ändringar kan tillåtas. Ett av de bostadshus i Fålhagen som ritades av Gunnar Leche. Gunnar Leche att vara eller bevara Stadsarkitekten Gunnar Leche har präglat stadsbilden i stora delar av staden. Han var verksam i Uppsala från år 1920 fram till sin död år 1954. I nästintill 35 år var han Uppsalas stadsarkitekt och både planlade hela områden och ritade enskilda byggnader. Mångsidigheten bland hans verk är stor. Egnahem och flerfamiljshus samsas med bland annat skolor, stadsbibliotek och transformatorstationer. Han ritade bland annat stadsdelarna Tuna Backar och Sala 252

Stadsdel Fålhagen 253

Stadsdel Luthagen 254

Det kommunala kulturarvets förvaltning Kulturhistoriska byggnader och miljöer som ägs av Uppsala kommun ska förvaltas av densamma på ett föredömligt och inspirerande sätt och allmänhet och hyresgäster ska kunna uppleva fastigheternas kulturhistoriska värden. Bland dessa kulturhistoriskt värdefulla byggnader finns Walmstedtska gården, Vaksalaskolan, Katedralskolan och dess rektorsbostad, Sverkerskolan, Linnés Sävja, f.d. Köttbesiktningsbyrån, Hammarskogs herrgård, Ekeby bruks disponentvilla, Nymans verkstäder, Flottsunds fyr, m.m. Utredningsmål: Utreda behovet av en gemensam förvaltningspolicy för kulturhistoriska fastigheter som är i kommunal ägo och som klargör mål för objektens underhåll, bevarande och utveckling. Arkeologi och samhällsplanering Uppsala kommun köper årligen tjänster för ca 5 miljoner kronor av olika arkeologiska aktörer. Enligt regelverket ska uppdragsarkeologins resultat vara av relevans för myndigheter, forskningen och samhället i övrigt. De produkter som framställs inom uppdragsarkeologin har till syfte att tjäna både som planeringsunderlag inför en exploatering och som källa till kunskap om historien i landskapet vilken i sin tur kan utnyttjas i ett längre planeringsperspektiv eller i kulturhistorisk verksamhet som vänder sig direkt till kommuninvånarna. Utredningsmål: Kunskap om hur den kommunala organisationen kan utnyttja de arkeologiska resultaten vid samhällsplanering och i verksamhet som riktar sig till medborgarna. 7.4 Uppföljning Årlig Uppsala kommun ska varje år göra en uppföljning av föreslagna indikatorer för att undersöka hur kulturmiljöaspekter och behov tagits i beaktande. Valsgärde gravfält. En gång per mandatperiod I samband med den aktualitetsprövning som ska göras varje mandatperiod är det lämpligt att också vidta en mer omfattande och summerande uppföljning. I denna ingår att studera hur programmet fått genomslag i planering och beslutsfattande, det vill säga i innehållet i antagna detaljplaner, riktlinjer, program och andra beslut där översiktsplanen rimligen bör beaktas. Vidare bör utredningsmålen följas upp 255