Boel Henckel 2011
Förord Av Sveriges rika scenkonstliv är det i första hand det som sker i landets största städer och det som utspelas på de stora scenerna för teater, dans och musik som får uppmärksamhet. Konstnärernas, artisternas, författarnas och regissörernas insatser och villkor belyses och diskuteras i det offentliga rummet genom massmedia och andra debattfora. Publiken diskuteras och debatteras utifrån begrepp som kulturtant, pensionärer eller ungdomar, kulturvana eller kulturovana. I denna rapport, som redovisar resultatet och lärdomar från Kultur på Landsbygd, det treåriga arrangörsprojekt som genomfördes i Värmland 2008-2010, riktas uppmärksamheten åt ett annat håll. Det som varit i fokus för projektet är scenkonstens möjligheter på landsbygden och de ideella kulturarrangörerna. I rapporten kommer dessa till tals med synpunkter och erfarenheter vad gäller arrangörskap av scenkonstföreställningar och verksamheten inom projektet. Det ligger många timmars ideellt, oavlönat, arbete bakom de flesta scenkonstföreställningar som ges utanför stadens hank och stör. Det är olika ideella föreningar ute i landet som möjliggör att god scenkonst blir tillgänglig för hela Sveriges befolkning, något som många i vårt samhälle och kulturliv är tämligen omedvetna om. Att det är i dessa föreningars lokaler, i bygdegårdar, ordenshus och i Folkets hus, som människor utanför städerna kan gå på teater, se film eller höra en konsert eller se en liten musikal eller operaföreställning lyfts sällan fram. De föreningsengagerade arbetar oavlönat och sliter hårt för kulturen men också för sin förening och sin hembygd och dess utveckling! Jag vill rikta ett varmt tack till alla arrangörer och andra intervjuade som öppet berättat för mig om erfarenheter och vedermödor, glädjeämnen och problem i livet som engagerad i att värna om kulturen och sätta sprätt på föreningen och bygden, som en av de intervjuade uttryckte det. Jag har fått inblick i mer än jag behövt för att göra utvärderingen. Tack för det förtroendet! Nu vet jag också vart jag kan åka om jag vill se en scenföreställning som intresserar mig, även om den inte visas i min hemstad Karlstad! Tack också till professor Lars Aronsson vid Cerut, Centrum för regional utveckling vid Karlstads universitet, som varit en inspirerande och en god samtalspartner i funderingar kring utvärderingen. Karlstad september 2011 Boel Henckel
Sammanfattning I Värmland genomfördes åren 2008-2010 arrangörsutvecklingsprojektet Kultur på Landsbygd riktat till ideella föreningar inom nykterhetsrörelsen, bygdegårdsrörelsenoch Folkets Husrörelsen. Syftet med projektet, Kultur på Landsbygd, var flerfaldigt. Man ville dels pröva ett arbetssätt med särskilt ekonomiskt och administrativt stöd till lokalhållarna/föreningarna så att de åter skulle våga satsa på scenkonstarrangemang av god kvalitet för landsbygdens invånare. Detta utan att riskera stora ekonomiska förluster. Målet var att arrangemangen skulle gå med vinst så att föreningsgården kan hållas i stånd och nya kulturarrangemang anordnas. 25 föreningsgårdar belägna i glesbygd, landsbygd eller tätort i Värmland deltog i projektet. Genom utbildning av arrangörerna i bl.a. marknadsföring och publikarbete skulle arrangemang bli särskilt attraktiva så att publiken skulle komma och lokalerna fyllas. Genom samordning av upphandling och turnéläggning avlastades arrangörerna en del arbete och kostnaderna för föreställningarna kunde hållas nere. Resultatet av utvärderingen visar att satsningen på arrangörsstöd varit framgångsrik. Projektets huvudmål nåddes. Satsningen på arrangörsstöd via utbildning, ekonomiska subventioner, samordning av beställning av produktioner och av turnéläggning har visat sig vara en framgångsrik väg mot målen. 11 olika teater- och operaproduktioner samt 3 olika filmvisningsturnéer till de olika gårdarna har resulterat i 189 olika föreställningar och en publik, på totalt 11 704 personer. I genomsnitt belades publikplatserna till 64 procent. Arrangörernas ideella arbetstid har värderats till 1 488 375 kronor. 13 av arrangörerna uppger att projektet gett dem ekonomisk vinst, 7 att det gått med förlust, 5 anger att det gått jämnt upp. Flera av arrangörerna är mycket nöjda trots utebliven ekonomisk framgång. Under projektet har nya samarbeten mellan föreningar och andra arrangörer inom bygderna utvecklats vilket underlättar för fortsatta arrangemang. Betydelsen av marknadsföring och gott publikarbete är tydlig. Paus i mitten av föreställningen är av stor betydelse för sociala möten och samvaro och för helhetsupplevelsen av arrangemanget. Lärdomar inför fortsättning är också vikten av arrangörernas delaktighet i planering och val av föreställning och tidpunkt för arrangemangen. Ett fortsatt långsiktigt stöd till scenkonstarrangemang i landsbygdens allmänna samlingslokaler bedöms vara av stor betydelse för alla medborgares delaktighet i och tillgänglighet till kulturlivet liksom för de ideella föreningarnas och bygdens utveckling.
INNEHÅLL sid. Förord Kapitel 1 - BAKGRUND...9 Inledning 9 Disposition 9 Bakgrund 9 Kulturvanor 11 Arrangörsutveckling och arrangörsstöd 12 Kapitel 2 PROJEKTET...14 Processen 14 Deltagande föreningars förutsättningar 17 Kapitel 3 DIGITAL BYGDEKINO 19 Film i Värmland Digital Bygdekino 19 Kapitel 4 UTVÄRDERINGEN...22 Uppdraget 22 Val av angreppssätt 22 Urval och data insamling 22 Bortfall 24 Inför datainsamling och resultatredovisning 24 Fyra delmål 24 Kapitel 5 - RESULTAT...26 Presentation av resultatet 26 Varför Kultur på Landsbygd? Resultat: 26 Att få fullt hus 27 Arrangörsutbildning 28 Att öka kostnadseffektiviteten 30 Ekonomisk vinst för arrangörerna 31 Stärka bygdens samlingslokal 33 Kapitel 6 Analys, Diskussion och Kommentar...35 Scenkonstens publik 35 Om teater 37 Om operabegreppet 38 Arrangörsutbildning 40 Ekonomiskt tänkande 40 Publikarbete 42 Samlingslokalen och bygden 43 Andra effekter av Kultur på Landsbygd 44 Sammanfattning av resultaten 45
sid. Kapitel 7 Effekter och Erfarenheter...46 Ideellt arbete 46 Samordning och medinflytande 47 Samverkan och samarbete 48 Teaterföreningarna 49 Relationen producent arrangör 50 Ekonomiska effekter? 52 Gårdarnas framtid 52 Kapitel 8 LÄRDOMAR OCH SLUTSATSER...54 Vikten av: samarbete och samverkan 55 klar kommunikation och delaktighet 55 planeringsarbetet och god marknadsföring 55 en helhetsupplevelse för publiken 56 långsiktigt stöd till arrangemang i landsbygdens allmänna samlingslokaler 56 REFERENSER 57 BILAGOR Bilaga 1. Kultur på Landsbygd, Projektansökan Bilaga 2. Projektets finansiering Bilaga 3. Deltagande gårdar/föreningar samt intervjuade Bilaga 4. Enkät/Intervjuguide
Kapitel 1 - Bakgrund Inledning Kultur på Landsbygd - ett samarbetsprojekt mellan lokalhållare, arrangörer och producenter av scenkonst, genomfördes i Värmland under åren 2008-2010. Initiativtagare till detta treåriga samarbete för utveckling av landsbygdens möjligheter och utveckling genom stöd till arrangörer av scenkonst var Riksteatern Värmland, Värmlandsdistrikten av Bygdegårdarnas riksorganisation, Våra Gårdar, Folket Hus och Parker och Värmlandsoperan. Grundidén i projektet var att prova en idé om ett arbetsätt som gör det möjligt för också de små scenerna på landsbygden att till sin publik erbjuda scenkonst av hög kvalitet. Detta utan att arrangörerna, de ideella föreningarna som äger/förvaltar samlingslokaler med scener, skall riskera göra stora ekonomiska förluster utan tvärt om, kunna arrangera kulturupplevelser med förtjänst. Med stabil och god ekonomi kan då både gårdens fortbestånd och dess roll som en viktig samlingsplats tryggas och möjligheterna till ytterligare kulturarrangemang säkras, till gagn för så väl publiken som för bygden som helhet. I föreliggande rapport redovisas utvärderingen av projektet Kultur på Landsbygd. Den har möjliggjorts med hjälp av särskilda medel från Region Värmland, som även, tillsammans med andra finansiärer, möjliggjort projektet. Disposition Rapporten inleds med en bakgrund som orienterar om vissa förutsättningar för projektet och de deltagande ideella föreningarna. Likaså ges vissa upplysningar om likartade projekt som genomförts på andra håll. Utvärderingar och forskning som berör Kultur på Landsbygds problemområde berörs också för att ge en något vidare orientering om de arbeten som pågått och pågår för att stärka scenkonstens spridning och människors möjligheter till kulturupplevelser. Projektet presenteras närmare i kapitel 2, Projektet. Där redovisas syfte och mål och uppläggning av projektet. I kapitlet beskrivs också vissa förutsättningar för de ideella föreningarnas arrangörskap. Slutligen preciseras där de huvudfrågor som utvärderingen söker svar på. Film kom in i projektet efter ett och ett halvt år genom Film i Värmlands satsning på Värmlands Visa. Detta presenteras i kapitel 3. I kapitel 3 presenteras utvärderingsarbetet, uppdraget, utgångspunkter och datainsamlingen. I kapitlet 4, Resultat, rapporteras svaren på dessa huvudfrågor med vissa kommentarer. I de två följande kapitlen, 5 och 6, diskuteras och kommenteras resultaten ytterligare. Annat som framkommit under pojkettiden behandlas också. Slutligen, i kapitel 7, sammanfattas erfarenheterna och lärdomarna från Kultur på Landsbygd. Bakgrund Det svenska föreningslivet har högre medlemstal och fler som engagerar sig aktivt än de flesta andra länder. Det gäller politiska partier, olika intresseorganisationer, miljöorganisationer, körer, 9
idrottsföreningar m.fl. Oftast kallas de svenska folkrörelserna demokratins plantskola 1. Demokratiutredningen 2001 utryckte att: ett starkt och fungerande föreningsliv utgör den grundbult i ett demokratiskt samhälle som uttryckligen främjar medborgarnas möjligheter till deltagande, inflytande och delaktighet 2 I slutbetänkandena från de två olika statliga utredningarna Demokratiutredningen 3 och Allmänna samlingslokaler 4 ges en god överblick över folkrörelsernas utveckling under 1900-talet. Där ges även en bild av föreningslivets växlande villkor, av såväl medlemsutveckling som av ekonomiskt stöd till verksamhet och lokaler. Sammanfattningsvis och något förenklat kan man säga att de utredningarna beskriver hur de ideella organisationerna och föreningarna under senare delen av 1900-talet blivit allt mer beroende av statligt och kommunalt stöd för att kunna bedriva sin verksamhet och hålla sina lokaler i gott skick. Medlemsantalet har sjunkit och det är i dag svårt att rekrytera ungdomar till traditionellt föreningsliv. Främst är det de passiva medlemmarna som lämnat föreningarna och kvar är de med företroendeuppdrag. Det blir på så sätt en allt mindre grupp som formar och driver verksamheten och sköter arrangemang och lokaler. Samtidigt kan man se en ökad professionalisering inom föreningslivet. Det har blivit ganska vanligt med anställd personal som sköter delar av verksamheten. Föreningslivet sysslar i dag mycket med servicefunktioner på olika sätt, t.ex. förvaltar och sköter idrottsplatser. Allt mer tid går åt att skaffa intäkter till verksamheten. Svårast drabbade av medlemstapp och aktivitetssänkning inom föreningslivet är nykterhetsrörelsen och de fackliga organisationerna. 5 Andelen aktiva halverades under perioden 1990 2000. 6 Bygdegårdsrörelsen är en organisation som fortfarande ökar sitt medlemsantal och under den senaste tioårsperioden har IOGT-NTO:s medlemssiffror återigen ökat. 7 Utredningarna pekar också på att folkrörelserna främst tycks attrahera äldre medborgare. Medlemmarna blir allt äldre och blir det nytillskott i föreningarna är det oftast pensionärer som efter arbetslivets slut nu vill fortsätta att vara aktiva och sociala. Landsbygdens befolkningsminskning har tillsamman med kulturpolitikens förändrade inriktning påtagligt försvårat för de ideella föreningarna att bedriva kulturverksamhet och anordna kulturarrangemang. Omkostnaderna har ökat och det ekonomiska stöd från samhället som tidigare fanns för kulturarrangemang minskat. Därmed har också utbudet av god professionell scenkonst utanför städerna sinat. Statistiska Centralbyrån, SCB, varnar för konsekvenserna av minskat föreningsengagemang i samhället. Minskat frivilligarbete i föreningarna skulle innebära verksamhetsminskningar, kostnadsökningar och att vissa aktiviteter inte längre kommer att kunna utövas. Verksamheter skulle ersättas av tjänster på marknaden. Föreningslivet som mötesplats för sociala kontakter skulle krympa infrastrukturen för individuellt stöd, liksom för alternativa politiska dagordningar, skulle försvagas. 8 1 SOU 2003:118, s. 39 2 SOU 2000:1, s. 196 f En uthållig demokrati! Politik för folkstyrelse på 2000-talet. 3 SOU 2000:1 En uthållig demokrati! Politik för folkstyrelse på 2000-talet 4 SOU 2003:118 5 SOU 2003:118 6 SOU 2003:118 Allmänna samlingslokaler demokrati, kultur, utveckling 7 http://sv.wikipedia.se 8 SOU 2003 s.46 10
Samlingslokalens stora betydelse för det demokratiska lokala samhället framhålls vidare: I den mån som det finns tillgång till en lokal som fungerar som ett slags kulturhus i närsamhället, är det i regel fråga om en allmän samlingslokal. Den har ofta en stor betydelse för ett rikt kulturliv i alla dess innebörder, för kulturella livsformer och kulturella livssätt, för skilda kulturuttryck och kulturmöten för demokratiskt deltagande och delaktighet. 9 Kulturvanor Attraktiv livsmiljö är idag ett begrepp som lyfts fram i många sammanhang i såväl debatten om Sveriges utveckling socioekonomiskt och kulturellt, som i politiska styrdokument på olika nivåer. Till en attraktiv livsmiljö räknas bland annat tillgång till kultur och kulturupplevelser. Vad gäller Värmland skriver Region Värmland i Regionalt utvecklingsprogram : Målet är att stärka Värmlands förmåga att erbjuda hållbara livsmiljöer, en mångfald av trygga attraktiva livsmiljöer att bo och vistas i och stimulerande upplevelser inom natur-, kultur och friluftsliv. 10 Länsstyrelsen i Värmland lyfter också fram attraktiv livsmiljö som nödvändig för framtiden och utvecklingen av landsbygden samt betonar vikten av landsbygdsbefolkningens möjligheter till kulturupplevelse och deltagande i kulturaktiviteter. 11 Sedan 1986 genomför SOM-institutet vid Göteborgs universitet varje år en nationell enkät undersökning benämnd Riks-SOM. Syftet är att kartlägga den svenska allmänhetens attityder och vanor inom temat samhälle, opinion och medier. I enkäterna finns också frågor om kulturvanor och livsstil, finansierade av Statens kulturråd i samverkan med Svensk scenkonst. I undersökningarna kartläggs bl.a. befolkningens kulturvanor i form av gå på teater-, opera-/klassisk konsert-, musikal-, balett-/ dans -, rock-/popkonsert - föreställningar samt gå på bio. 12 SOM-rapporten visar att biobesök är det klart vanligaste sättet för Sveriges befolkning att uppleva konstnärlig produkt som bjuds från en scen med betraktande publik. 65 procent av de tillfrågade har besökt en filmföreställning på bio det senaste året. Det är betydligt fler yngre personer, under 30 år, som går bio än vad äldre gör. Kvinnor går oftare än män. SOM- institutet visar också på en tydlig skillnad vad gäller bostadsort. Inte förvånande är att det är fler som ser film i tätorterna än på landsbygden. Vanligast är att se film via TV. 13 För teaterbesök, opera, konserter och dansföreställningar finns liknande siffror. Landsbygdens befolkning går inte lika ofta på sådana kulturevenemang som stads-/ och tätortsbefolkningen gör. SOM-undersökningarna visar att det är de äldre befolkningsgrupperna som mest går på teaterföreställningar, opera och konserter med klassisk musik. De flitigaste teaterbesökarna återfinns i åldersgruppen 56-64 år. I storstad går man oftare på scenkonstföreställningar än på ren landsbygd. Vad gäller folk som bor på ren landsbygd har 33 procent varit på teater de senaste 12 månaderna. Detta är klart mer sällan än vad befolkningen i städerna gör. 52 procent av storstädernas befolkning 9 SOU 2003. S. 191 10 Värmland Växer - och känner inga gränser. Regionalt utvecklingsprogram 2009-2013. 11 Länsstyrelsen Värmland (2010) Genomförande strategi för Landsbygdsprogrammet 2007-2013 i Värmland. Reviderad 2010 12 Nilsson, Å. Kulturvanor i Sverige 1986-2009. (SOM-rapport nr 2010:10), SOM-institutet, Göteborgs universitet 13 Ghersetti, M. (2008) 11
har sett en teaterföreställning det senaste året. SOM- institutet gör även närmare studier av olika landsdelar. Undersökningen 2010 Värmland i Sverige och Europa 14 visar att värmlänningarnas kulturvanor skiljer sig från kulturvanorna i övriga Sverige vad gäller att besöka kulturevenemang såsom bio, teater, klassisk konsert/opera, musikal, rock/pop-konsert, balett/dansföreställning. Det är överlag en lägre andel av befolkningen i Värmland än i övriga Sverige som uppger att de besökt en bio, en scenföreställning med teater eller musik eller en dansföreställning under de senaste tolv månaderna. Störst likhet med övriga Sverige visar Värmland vad gäller besök på dansföreställning. Möjligen är det kanske Region Värmlands långsiktiga satsning på Dans i Värmland 15 som avspeglas i detta resultat? Här kan även påpekas att det i Värmland, enligt SOM-rapporten om kulturvanor, är vanligare än i övriga Sverige att man sysslar med eget skapande i form av handarbete/slöjd/konsthantverk och av att teckna/måla. 16 Sådana kulturaktiviteter i form av eget skapande har minskat överlag i riket men tycks dock leva kvar i Värmland i högre grad än på annat håll. Det är verksamheter som i stor utsträckning utövas i det egna hemmet men också ofta förekommer i föreningsverksamhet och i studiecirklar eller i mer öppna träffar i bygdegårdar och andra samlingslokaler. Arrangörsutveckling och arrangörsstöd På olika håll i landet har det under åren pågått ett antal olika projekt med syfte att finna former för att stödja arrangörer av scenkonst och/eller utveckla samarbeten mellan producenter och arrangörer eller andra. Länsteatrarna i Sverige har under ett antal år tillsammans med Riksteatern drivit fyra arrangörsutvecklingsprojekt på olika håll i landet; Scenkonstsydost, inom Kalmar, Blekinge och Kronobergs län; Coacher för kulturarenan, inom Kalmar, Blekinge, Kronobergs, Västernorrlands och Jämtlands län samt inom Region Mälardalen, dvs. Västmanland, Dalarna, Sörmland och Örebro län; Scensam, inom Jönköpings län; Rum för teater inom Västerbottens län. 17 Dessa projekt har haft lite olika inriktning och arbetssätt men deras övergripande mål är i mycket desamma; att stärka och utbilda arrangörerna, nå nya arrangörer och scener, nå en större publik och att utveckla samarbetet och samspelet mellan de olika aktörerna, producenter, arrangörer och publik. Med arrangörer menar man oftast i dessa projekt Riksteaterns arrangörsnätverk genom de olika teaterföreningarna. Ökad kunskap och kännedom om scenkonsten inom regionen har också betonats. Inom Coachprojektet, anställdes särskilda coacher, knutna till varsin länsteater, för att speciellt kunna satsa på att öka antalet nya arrangörer särskilt stödja unga sådana. I västerbottenprojektet, Rum för teater, tog man också fasta på de ekonomiska svårigheterna för arrangörer i glest befolkade bygder. Man ville också satsa på att Skapa förutsättningar för arrangörerna att köpa teaterföreställningar utan att priset behöver subventioneras av teatern utöver den gängse nivån för offentligt finansierad institution. 18 14 Lennart Nilsson ; SOM-rapport nr 2010:17 15 För mer information se www.regionvarmland.se 16 Nilsson, (2010) Livsstil i Sverige och Värmland: enligt tabell 4: 17 Länsteatrarna i Sverige, Redovisning av arrangörsutveckling 2008. 18 a. a. 12
En utvärdering som omfattar samtliga dessa projekt presenterades 2009. 19 Slutsatserna från den utvärderingen visar på att det är komplicerat att driva utvecklingsprojekt med många olika aktörer med så olika förutsättningar och villkor. Ideella föreningar, etablerade fasta institutioner, anställda och gratisarbetande, professionella sakkunniga och intresserade eldsjälar skall samarbeta och utveckla kunskap ömsesidig förståelse inom ett område som är ideologiskt och ekonomiskt styrt av både politik och fri kreativitet. Tid, tålamod, dialog, respekt och lyssnande kommunikation framhålls som absoluta nödvändigheter för framgång i dessa arrangörsutvecklings- och scenkonstförmedlingsprojekt. Arrangörslyftet, en samverkan mellan Landstinget, Kommunförbundet och Riksteatern i Västernorrland, samt Scenkonstbolaget, är en annan liknande satsning där ideella arrangörer vid små och mellanstora scener nu får möjligheter att, med hjälp av sin kommunala samordnare, enkelt söka ekonomiskt stöd för arrangemang. Arrangörslyftet ger också ekonomiskt stöd för bussresa till annat scenkonstarrangemang inom länet. 20 Ute i övriga Europa förekommer liknande satsningar på scenkonstens spridning och på de små scenerna på landsbygden och de ideella arrangörerna. Ett intressant exempel är The National Rural Touring Forum, NRTF, en satsning inom England och Wales som i mycket liknar Kultur på Landsbygd. Syftet är, att genom turnéer på landsbygden med professionella artister inom scenkonstens olika grenar möjliggöra kultur och scenkonstupplevelser och sociala möten och därigenom bidra till landsbygdens sociala liv och utveckling. Teatergrupper och andra artister och konstnärer får genom detta också tryggare arbete och försörjning. De ideella lokala arrangörerna utgör hjärtat för NRTF och dessa kan vid behov ges stöd på olika sätt; bokning av föreställning, upprättande av kontrakt, marknadsföring, ekonomisk hantering och förlustbidrag 21. Riksteatern i Värmland och Take Art (Sommersets del av NRTF) har påbörjat ett samarbete som hittills lett till att styrelsen för Riksteatern Värmland la sitt årliga seminarium i Sommerset där styrelserna möttes och man besökte deras utbudsdag. Dessutom har Konsulentpresidiet på Riksteatern gjort studiebesök i Colchester (2010) och Wales (2011) i samband med NRTF:s årliga konferens och inspirationsmöte och utbyte av erfarenheter kring arrangemang för små scener i glesbygd och mindre tätorter. Kultur- och scenkonstarrangemang på landsbygdens små scener visar liknande problem på många håll. I Värmland, Västerbotten, Dalarna eller Småland så väl som i Wales och England. Det handlar om att kunna genomföra scenkonstarrangemang av hög kvalitet som är attraktiva och åtkomliga för landsbygdens befolkning. Arrangemang som ger ökad livskvalitet och samtidigt är ekonomiskt och arbetsmässigt möjliga att genomföra. Projektet Kultur på Landsbygd är en satsning på att få ökad kunskap om hur detta kan genomföras och utvecklas. 19 Karlsson, L-G. 2009. Till exempel coacher för kulturarenan och några arrangörsutvecklingsprojekt. Insatsererfarenheter - lärdomar. Länsteatrarna i Sverige. 20 Scenkonstbolaget. www.scenkonstbolaget.se/arrangorslyftet 21 The National Rural Touring. www.nrt.org.uk 13
Processen Kapitel 2 - Projektet Projektet Kultur på Landsbygd ett samarbetsprojekt mellan lokalhållare, arrangörer och producenter startade första februari 2008 och avslutades sista december 2010. Bakgrunden till projektet var att representanter från Samlingslokalernas samarbetsorganisation i Värmland, vanligen benämnd SamSam, Riksteatern Värmland och Värmlandsoperan, (från 2011 benämnd Wermland Opera) hade identifierat ett problemområde som berörde samtligas intresse- och kompetensområden. I SamSam ingår Bygdegårdarnas riksförbund, Folkets Hus och Parker samt Våra Gårdar. Dessa tre ger stöd och hjälp i fastighetsfrågor till de ideella föreningar som äger eller förvaltar samlingslokaler, lokaler som vanligen också är utrustade med scener, lämpliga för scenkonstföreställningar. De ideella föreningarna, lokalhållarna, har ofta en öppen verksamhet som inbegriper scenprogram av olika slag, teaterföreställningar, sång- och musikprogram och i vissa fall även filmvisning. Problemet som de ovan nämnda organisationerna och institutionerna samlades kring hade växt fram under 2000-talets tidiga år. I takt med den förändrade samhällsutvecklingen och därmed den pressade ekonomin hade det blivit allt svårare för de ideella föreningarna att genomföra kulturarrangemang med scenkonst av hög kvalitet. Kostnaderna ökade, de offentliga bidragen till folkrörelserna minskade och möjligheterna kunna ta del av goda scenkonstföreställningar på landsbygden reducerades därmed. 1 människors behov av kultur och upplevelser i allt större utsträckning överlåts åt marknaden. Marknaden jobbar mest med stora och dyra produktioner och behöver därför finnas på orter där det finns mycket folk och stora arenor som kan ta emot tusentals personer typ Löfbergs Lila Arena i Karlstad eller Scandinavium i Göteborg 2 SamSam, Riksteatern Värmland och Värmlandoperan, samt de bildningsförbund som de ideella föreningarna samarbetar med, Studieförbundet Vuxenskolan SV, Nykterhetsrörelsens bildningsverksamhet, NBV, samt Arbetarnas Bildningsförbund, ABF, tog tillsammans ett beslut om en gemensam satsning på att åter försöka skapa utrymme och möjligheter för kulturarrangemang på mindre platser. Ett levande kulturliv på landsbygden bidrar till en levande landsbygd. Samlingslokalerna är nödvändiga för föreningslivets verksamhet och för öppna kulturarrangemang som samlar bygdens befolkning och ger gemensamma upplevelser och möjlighet till sociala möten och samvaro. Åtta olika intressenter utvecklade således en projektidé tillsammans, vilken alltså blev projektet Kultur på Landsbygd. I idén låg att det nu var nödvändigt med ökat stöd till arrangörerna på landsbygden så att dessa åter vågade satsa på goda scenkonstarrangemang. Med teater och operaföreställningar med hög kvalitet skulle de arrangerande föreningsgårdarna kunna få goda besöksiffror och därmed intäkter som också kunde säkra deras ekonomi. Projektet kunde starta i februari 2008 genom att samtliga organisationer i projektet bidrog med ekonomiska medel. Detta gjorde även Region Värmland, Länsstyrelsen Värmland, Alfastiftelsen, Riksteatern Hallunda samt LRF. 3 Riksteatern Värmland, som producentneutral och som 1 Riksteatern Värmland (2007) 2 a. a. sid. 1 3 Se bilaga 2 14
produktionsförmedlare med kännedom om värmlandsregionens scener och arrangörer, utsågs till projektägare. Syftet, som det angavs i projektansökan till de tänkta finansiärerna, var att: * stärka varumärket Värmland och förstärka Värmland som ett kulturlän * skapa kontinuerliga kulturaktiviteter i befintliga samlingslokaler * engagera och utbilda lokala arrangörer i professionellt arrangörskap * turnélägga och samordna kulturprogram för att uppnå maximal kostnadseffektivitet * med hjälp av det professionella arrangörskapet fylla lokalerna med publik * öka självfinansieringsgraden och på så sätt skapa underlag för nya aktiviteter * placera samlingslokalen i människors medvetande som en självklar resurs i bygden och ge människor i alla åldrar en god och regelbunden tillgång till bra kulturprogram I denna syftesbeskrivning återfinns också det tänkta arbetssättet och de mål som projektet skulle nå för att uppfylla syftet. Projektskaparna utsåg en styrgrupp för projektet och inrättade en projektledartjänst på heltid i tre år (minus en månad) för Kultur på Landsbygd. Projektledaren, som anställdes efter intervjuer med flera kvalificerade sökanden, var redan förankrad i projektet vilket sågs som positivt. Han var en av de aktiva initiativtagarna och dessutom företrädde han såväl Värmlandsoperan som två av organisationerna bland projektskaparna. 4 Därmed hade han stor kännedom om vissa av de föreningar och gårdar som skulle delta i projektet, men mindre om vissa andra. Detta var en icke önskvärd obalans i projektet, men fördelarna med att få en projektledare med ett stort kontaktnät, god kännedom om folkrörelser, scenkonst och turnéläggning och ett starkt intresse för projektområdet, bedömdes uppväga denna brist. Styrgruppen utsåg de föreningar, med samlingslokal och scen, som skulle få inbjudan att delta i projektet. Efter en intresseförfrågan till samtliga föreningar som var anknutna till någon av de tre organisationerna i SamSam valdes 25 lokalhållare ut att delta i Kultur på Landsbygd. Urvalet gjordes så att föreningarna/gårdarna, i den mån det var möjligt, var fördelade över länet och hade olika förutsättningar så som befolkningsunderlag, scenstorlek, avstånd till tätort. 15 kommuner kom på så sätt med i projektet genom en eller flera föreningar. En av Värmlands kommuner hade ingen förening eller gård ansluten till SamSam organisationen och var därför inte aktuell. 10 av föreningarna var anslutna till Folkets Hus och Parker, 10 var bygdegårdsföreningar och 5 IOGT-NTO föreningar, anslutna till Våra Gårdar. 5 Projektskaparna uttryckte vid starten att Om 15 föreningar är kvar vid projektets slut måste det ses som en framgång. Under projektets tidigare del skedde, av olika skäl, några avhopp av föreningar. Dessa ersattes med andra föreningar så snart det gick. En förening valde att sluta inför sista året eftersom framgångarna uteblivit och arrangemangen gått med för stor förlust. Vid projektets slut var det 9 Folkets Hus och Parker- föreningar, 11 bygdegårdsföreningar och 5 föreningar inom Våra Gårdar 4 Ganska snart efter tillträdet som projektledare ersattes denne av andra representanter på de aktuella posterna i styrgruppen. 5 Se bilaga 3. Deltagande föreningar/gårdar i projektet. 15
kvar och deltog i utvärderingen av projektet varav 22 hade varit med hela projekttiden. Projektledaren ägnade första tiden åt information om Kultur på Landsbygd till kommunerna och till de aktuella föreningarna inför deras eventuella intresseanmälan. Under våren och tidiga hösten genomfördes den planerade arrangörsutbildningen. Inbjudan till sådan gick ut till de aktuella projektgårdarna i varje kommun men vände sig även till andra som arbetade med offentliga publika arrangemang. Respektive kommun stod för kostnaderna för deltagare från föreningar utanför projektet så att alla ideella föreningar kunde delta utan kostnad. Utbildningen genomfördes ute i de olika kommunerna. Antalet mötestillfällen för deltagarna i de olika kursomgångarna varierade utifrån deras önskningar om upplägg av utbildningen. Utbildningen skulle behandla marknadsföring, produktanalys, föreställningsvanor, din affärsidé, sälj- och köpprocessen och publikarbete i praktiken. Närmare 300 personer deltog i informationsmöten och utbildningsdagarna. Av föreningarna inom projektet deltog nästan alla med en eller flera personer. En förening deltog ej. Utbildningen kom i mycket att fokusera på publikarbetet och mottagandet. Fullt Hus var ett uttryck som användes för att uttrycka visionen om helt utsålt till de föreställningar som skulle arrangeras. Ett uttryck som lockade deltagarna och peppade men som kanske också bäddade för besvikelse framöver. En väsentlig punkt i projektidén som både arrangörer och producenter måste ställa upp på för att få vara med var obligatorisk paus i föreställningen med gemensam förtäring. Projektledaren betonade starkt under arrangörsutbildningen betydelsen av arrangörens föreberedelser. Publiken på en scenkonstföreställning ska få en upplevelse av hela arrangemanget, inte bara av vad som sker på scenen. Redan från ankomsten till samlingslokalen ska besökaren känna sig välkommen, få träffa gamla vänner och bekanta och möta nya i en trivsam miljö. Pausen i föreställningen ger möjlighet till social samvaro med möjlighet att diskutera skådespelet eller samtala om annat. Kaffe och smörgås eller annan typ av mat/förfriskning som arrangören ordnat ingår i entrépriset. Borden är redan dukade och klara innan förställningens början. Inga köer och väntan uppstår och inget letande efter sittplats stressar. Att gå på teater i bygdens samlingslokal skall vara en intressant, trevlig och inspirerande helhetsupplevelse. Då kommer publiken tillbaka betonade han. Projektledaren var också den som höll i och samordnande beställningarna av de scenkonstproduktioner som valdes för Kultur på Landsbygd och han gjorde också förslagen till turnéplan till de olika arrangörerna. Under hösten kom så den första föreställningsturnén i gång och föreningarna var redo att ta emot publik och artister i den första föreställningen inom ramen för Kultur på Landsbygd. Arrangörerna fick tillfälle att vid ett gemensamt möte en tid innan också få se en liten förhandsvisning, ett smakprov, av föreställningen vilket klart underlättade marknadsföringen av den. 22 arrangörer hade beställt föreställningen. Sju av dem uppgav att de hade fyllt alla sina publikplatser och den total platsbeläggning på föreställningen var 67 procent. En bra beläggning enligt projektledaren. 6 Ännu en föreställning gavs under detta första projektår. En musikteaterföreställning som alla 25 arrangörerna ville ha och som gav en platsbeläggning på 80 procent. Mellan de två turnéerna hade flertalet föreningar uppföljningsmöten där projektledaren medverkade. Då gick man igenom hur publikarbete utvecklats sig och hur man tänkte inför nästa turné. Projektledaren hade sedan under hela projekttiden en nära kontakt med arrangörerna där man diskuterade denna fråga och även annat av vikt för arrangörerna. Samtalen ägde rum via 6 Kultur på Landsbygd 2008 Kvartalsrapport oktober -december 16
telefon eller vid projektledarens besök ute på de gårdar som frågade efter sådana. Under de två första åren av projektet var kommunikationen mellan projektledare och arrangörer flitig, för att senare avta allt mer. De två sista åren började spelåret med en storsamling på hösten. De tre studieförbunden som var med i projektet utgjorde också stöd för arrangörerna. Åtminstone ett av dessa kallade samman sina föreningar några gånger för att ta direkt del av deras erfarenheter av och synpunkter på projektet och fick därigenom en bredare/djupare bild av detta. Andra året började med lite trassel genom att en av producenterna inte kunde hålla vad man lovat. Arrangörerna stod beredda att dra igång sitt arbete men fick först besked att det inte skulle bli någon föreställning den tid som var planerad. Dock löste det sig genom projektledarens ihärdighet och kontaktnät så att en annan produktion kunde plockas in i turnéschemat. För arrangörerna blev det stressigt med kort framförhållning men nästan alla ville ändå vara med på beställningen. Färre i publiken denna gång men ändå tillfredsställande enligt projektledaren 7 Ytterligare en föreställning gavs under våren med strax över 50 procents beläggning. Under våren blev det också klart med ett samarbete mellan Kultur på Landsbygd och Film i Värmland som ville komma in i projektet med sitt delprojekt, ett försök med ambulerande digital projektor för filmvisning. 8 Inför det tredje året beslöt den nu hopslagna styr- och referensgruppen att endast ha en scenproduktion på våren. Dels för att projektets egen ekonomi börjat svikta men också för att arrangörerna tyckte det blev alltför arbetsamt med två produktioner på våren särskilt nu när filmen också kommit in i projektet. 9 Sex produktioner, inklusive två filmvisningar, erbjöds arrangörerna. Årets och projektets sista arrangemang var Värmlandsoperans julföreställning, vanligen kallad julshowen, som gick ut som två olika produktioner. Detta för att samtliga arrangörer skulle ha möjlighet att beställa den under de få veckorna i december som operans artister var tillgängliga för en turné. En likadan dubbelproduktion gjordes även året innan. Detta var en bra lösning på ett annars intrikat problem. Det visade sig att dessa julföreställningar blev mycket uppskattade och att allt fler ville se dem. Kommentar: En särart med detta projekt i förhållande till andra jämförbara i landet är att detta projekt har haft arrangören som huvudfokus och producenterna som sekundärt fokus. Att skapa öppna samlingsplatser på landsbygden har ställts framför att skapa speltillfällen för producenter. Scenkonstupplevelserna har snarare varit det medel som möjliggjort att bygden samlats. Ur detta perspektiv kan man också betrakta kravet på paus i programmet, detta för att skapa möjlighet till samtal kring bygdens viktiga frågor. Deltagande föreningars förutsättningar De arrangörer som deltog i projektet är alla ägare eller förvaltare av de hus som inrymmer samlingslokal där scenföreställningarna i projektet Kultur på Landsbygd ägde rum. De var också, som nämnts, knutna till någon av riksorganisationerna Bygdegårdarnas Riksförbund, Folkets Hus och Parker eller Våra Gårdar. Boverket definierar allmän samlingslokal på sin hemsida: 7 Kultur på Landsbygd (2009 a) 8 Kultur på Landbygd (2009 b). Se även Kapitel 3 9 Riksteatern Värmland (2010a) 17
Med en allmän samlingslokal menas en lokal som hålls öppen och tillgänglig för alla och där man kan bedriva en allsidig verksamhet. Exempel på detta är olika föreningsmöten, studieverksamhet, fritidssysselsättning och kulturell verksamhet. 10 Här uttrycks tydligt hur myndigheterna räknar med att det ideella föreningslivet ska sörja för befolkningens möjligheter till bildning, kultur och nöjen genom att hålla sina lokaler öppna också för andra än föreningsmedlemmar. I Kultur på Landsbygd deltog tre skilda kategorier av föreningar som äger/ansvarar för sådana allmänna samlingslokaler. De har alla tre sina syften, stadgar, regler och riktlinjer och de ingår alla i varsin nationell och internationell idégemenskap. De präglas av sin egen men också av sin organisations historia och tradition men givetvis också av de sammanhang de tidigare varit och i dag är verksamma i. 11 De lokala förhållandena i form av olika kulturella och socioekonomiska förutsättningar påverkar deras villkor och möjligheter. När dessa 25 olika föreningar med, förenklat uttryckt, tre olika organisations- och föreningstraditioner och erfarenheter bakom sig och med 25 olika bygders villkor kring sig, gick in Kultur på Landsbygd hade de klart olika utgångsläge i scenkonstsatsningen. Föreningens upptagningsområde, närheten till andra samlingslokaler och scener, föreningens övriga arrangemang, de kringboendes förväntningar på arrangemang, avstånd till tätorter och arbetsplatser, befolkningens utbildningsnivå och tidigare vana av olika kulturarrangemang, service i form av affärer m.m. är faktorer som påverkar hur en satsning som Kultur på Landsbygd faller ut. De deltagande föreningarna är en blandning av gamla och nya tämligen nybildade föreningar De allra äldsta föreningarna är en IOGT-NTO-förening, grundad redan 1882. Den yngsta är en ny bygdegårdsförening grundad 2005. Den äldsta Folkets Husföreningen startade 1911. En stor spännvidd vad gäller föreningarnas ålder således. Föreningarnas gårdar speglar i stor utsträckning föreningens ålder. Flera av de äldsta föreningarna har lokaler som är byggda och dimensionerade efter den befolkningsmängd som fanns vid föreningens start. Det betyder att de i dag är mycket stora i förhållande till föreningens medlemsantal och bygdens befolkning. De är därför svåra att fylla helt vid arrangemang och de är ofta dyra i drift och underhåll. Ungefär hälften av föreningarna i Kultur på Landsbygd kom in som nya eller ovana arrangörer. De hade aldrig eller mycket sällan varit med om att arrangera scenkonstföreställningar och var ovan vid marknadsföring av sådana. De som var mest erfarna hade regelbundet arrangerat sådana, några av dem i samarbete med närmaste Teaterförening. Enligt Glesbygdverkets definition av glesbygd/tätort 12 har en tätort mint 3000 invånare. Några Folkets Hus föreningar i projektet är belägna inom tätort eller i tätortsnära landsbygd. Övriga gårdar finns i tätortsnära landsbygd. Det vill säga inom ett avstånd på 5 till 45 minuters bilresa från en ort med minst 3000 invånare. En av de deltagande gårdarna, ett Folket Hus, ligger i vad som betecknas glesbygd. Olika delar av Värmland skiljer sig åt vad gäller befolkningsutveckling. Vissa arrangörsföreningar finns i avfolkningsbygder medan andra finns i bygder med nyinflyttning av familjer och nyetablering av småföretag och arbetstillfällen. 10 Boverket 2011 11 Se SOU 2003: 118 för beskrivning av de tre organisationernas historia, utveckling och läge på 2000-talet. 12 Länsstyrelsen Värmland (2010) 18
Kapitel 3 - Digital Bygdekino Film i Värmland Digital Bygdekino Under andra året av Kultur på Landsbygd utvidgades projektet till att också omfatta filmvisningar. Film togs in i programmet och de medverkande gårdarna fick därigenom möjlighet att arrangera fler begivenheter för bygdens befolkning. 1 Under 2009-2010 genomförde Film i Värmland delprojektet Digital Bygdekino något för Sverige?, med stöd från Svenska Filminstitutet och i samarbete med Riksteatern Värmland och de övriga organisationerna som stod bakom Kultur på Landsbygd. Det projektet är en del av projektet Värmlands Visa, vars mål...har varit att ett större ansvarstagande i kommuner för visningsfrågor, öka biopubliken i Värmland och inleda ett samarbete mellan biografer, kommuner, filmmiljön och andra arrangörsnätverk för visning av film. s.1 2 Målet med pilotprojektet Digital Bygdekino var att pröva hur en ambulerande digital projektor kan fungera med ett turnerande filmvisningsprogram och se vilka evenemang och aktiviteter som kan bidra till och stärka filmen och biografens roll som mötesplats i framtiden. Då arrangörerna inom Kultur på Landsbygd uttryckt önskemål att också kunna visa film på sina gårdar, fann projektledningarna för dessa två skilda projekt att man hade ömsesidig nytta av varandra. Beslut togs under våren 2009 att projekten skulle kopplas samman. Digital Bygdekino kunde utnyttja det nätverk av arrangörer som fanns i Kultur på Landsbygd som i sin tur fick fler program att erbjuda bygden. De två olika projektet hade också i grunden samma syfte och idé med arrangemangen. Båda projekten handlade om att finna möjligheter att anordna goda kulturupplevelser på landsbygden och att bidra till bevarandet av de samlingslokaler som gör det möjligt för människor att träffas och på olika sätt arbeta för sin hembygd. För Film i Värmland var målet att nå minst 1000 personer och att pröva sin turnerande digitala filmvisningsprojektor i minst tre biografer och i fem övriga samlingslokaler där film kan visas. Mer långsiktigt var målet med Värmlands Visa att skapa ett fönster för våra lokalt producerade filmer, ett fönster som med tiden kan bli en motor i ett aktivt regionalt och lokalt berättande för en definierad publik. 3 Kultur på Landsbygds arrangörer fick ett erbjudande om att visa filmen Rallybrudar, samt en kortare dokumentär om inspelningen av denna, på samma villkor som redan gällde för dem. I oktober 2009 rullade den första filmvisningen i gång. 10 gårdar ville då arrangera filmvisning efter det redan invanda konceptet; gott mottagande föreställning paus med samvaro och förtäring vid redan dukade bord fortsatt föreställning/program. Filmvisningarna genomfördes med inhyrd maskinist och den flyttbara filmvisningsutrustningen kom från Film i Värmland. 1 Kultur på Landsbygd (2009a) 2 Film i Värmland sid 1, 3 a. a. sid 1, 19
En person från Film i Värmland eller projektledaren för Kultur på Landsbygd var också alltid närvarande. På vissa ställen krävdes hjälp från arrangörerna att få utrustningen på plats. Vid några tillfällen var projektledaren för Kultur på Landsbygd med som assistent men även för att möta arrangörerna och publiken för samtal och diskussion. Han var, liksom de som var verksamma i filmprojektet, intresserad av publikens synpunkter på film och arrangemang. Klara önskemål fördes fram om fler filmvisningar. Långfilmer med anknytning till Värmland så som den först visade Rallybrudar efterfrågades. Ett starkt intresse uttrycktes också för kortfilmer som var inspelade i den aktuella bygden liksom för filmer om bygdens folk. Våren 2010 visades så filmen Bröllopsfotografen på samma sätt och under hösten visades Farsan. Vi de flesta förställningar visades också någon förfilm med anknytning till Värmland vilket var mycket uppskattat. Som förfilm till Rallybrudar visades en dokumentärfilm om inspelningen av densamma som ju skedde i Värmland. Före Bröllopsfotografen visades värmländska kortfilmer där arrangörerna själva fick välja bland ett tiotal förslag och där Snökäpparna av Anders Berg blev den mest visade. Före Farsan visades en kortdokumentär om turnén med Rallybrudar där arrangörerna hade möjlighet att se sig själva på duken. Vid dessa filmturnéer var det i stort sett samma arrangörer som vid den första. Publikanslutningen var fortsatt god och beräknad platsbeläggning på i genomsnitt runt 50 procent. Samtliga involverade var mycket nöjda med att Film i Värmland kunde ge sådant positivt tillskott till Kultur på Landsbygd. Publiken gav uttryck för sin glädje att åter kunna gå på bio på hemorten och inte behöva fara långt till någon biograf. I både filmturnéns egen utvärdering 4 och i samband med utvärderingen av Kultur på Landsbygd framträdde detta tydligt. De avtal och bestämmelser som råder i filmbranschen om hur spelfilm får marknadsföras och visas påverkade arrangörernas förberedelser. Filmvisningarna var ju inte vanliga biografvisningar utan de hölls inom formen och ramen för filmklubbsvisning vilket gjorde att man fick annonsera lite annorlunda än vid de övriga arrangemangen i Kultur på Landsbygd. Detta ändrades dock i den senare delen av filmprojektet då filmdistributören Swedish Film efter förhandlingar gav tillstånd till öppen affischering. Något som givetvis var positivt för marknadsföringen och publiktillströmningen. Resultatet för Kultur på Landsbygds del i filmprojektet blev att ytterligare 30 arrangemang genomfördes och totalt 1 432 personer såg filmerna. Mest bestod publiken av äldre personer, men det var en god ålderspridning vid föreställningarna. En hel del barn och ungdomar såg också filmerna. Någon konsekvent statistik rörande publikens könsfördelning och åldersspridning har dock inte varit tillgänglig. I en kommentar i utvärderingen av filmprojektet sägs: Tydligt har varit att aktiva föreningar som vuxit fram av sig själva haft högre publiksiffror och ett starkare engagemang i arrangörskapet. Framgångarna har också varit större på platser som ligger längre bort från biografer och urban miljö. 5 Utvärderingen pekar också på att den sociala samvaron i samband med visningarna haft en stor betydelse för publiken. 4 a. a. 5 a.a. 20
Turnén med Digital Bygdekino inom Kultur på Landsbygd blev lyckad. Måluppfyllelsen var över förväntan där publikantal och genomförda turnéer motsvarade vad som avsetts. Nu arbetar Film i Värmland vidare med de erfarenheter detta gett och med de nya samarbetspartner man fått genom Kultur på Landsbygd; organisationerna inom SamSam, Riksteatern Värmland samt de olika föreningarna som äger eller förvaltar samlingslokalerna. Man fortsätter också att utveckla kontakterna med och informationen till kommunerna och söker bidra till utvecklingen av stöd till digitaliseringen av biografer. Ett arbete för att få möjlighet att utveckla den ambulerande filmvisningen, vars verksamhet utfallit så positivt, står högt på agendan. Kommentar Film går i dag att se i många olika visningsfönster förutom på biograf; via allmän TV, DVD, hyrfilm, och internet. Äldre personers filmkonsumtion sker främst via de vanliga TV-kanalerna. De gårdar som var med filmprojektet ligger långt från aktiva biografer och publiken på arrangemang inom Kultur på Landsbygd är i huvudsak äldre personer. En grupp som av olika skäl ser det svårt att komma i väg till en biograf för att se film. Att den turnerande biografen uppskattas av Kultur på Landsbygds arrangörer står helt klart. Att se en film är något annat än att gå på bio. Ett biobesök innebär även möjlighet till kontakter och sociala möten och diskussioner med andra människor. Det är något annat än, att kanske helt ensam, se film via TV eller dator i hemmet. Att ha möjlighet att se film vid visningar i hembygdens samlingslokal, tillsammans med andra, torde ge ett mervärde för den enskilda besökaren som för bygden som helhet. 21
Kapitel 4 - Utvärderingen Uppdraget Region Värmland beviljade medel för en opartisk utvärdering av projektet och beskrev målet för denna: att genom en skriftlig utvärdering göra en beskrivning av Kultur på Landsbygds framväxt och verksamhet under projektperioden, presentera vilka erfarenheter som de olika aktörerna har dragit av processen, beskriva förutsättningarna för ett framtida långsiktigt arbete, samt vara underlag för diskussioner om möjligheten till kulturarenor även på landsbygden 1 Vidare angav anslagsgivaren i sitt beslut att man förväntade sig en utvärdering med såväl kvalitativa som kvantitativa beskrivningar av projektet, av dess processer och resultat, samt att utvärderingen också skulle kunna lyfta fram problem och framgångsfaktorer och ge exempel på eventuellt framtida samverkan. Dessa förväntningar på utvärderingen sammanföll väl med de tankar jag själv hade kring projektet. De sammanföll också väl med den syn på utvärdering och lämpliga metoder som jag har tidigare erfarenhet av som utvärderare i andra sammanhang, bl.a. olika pedagogiska verksamheter. Val av angreppssätt För att kunna göra en beskrivning enligt uppdragsgivarnas önskemål valde jag att genomföra utvärderingen som en kvalitativ studie med vissa kvantitativa inslag. Det är främst frågor av arten Vad?, Varför? och Hur då? som behöver finna sitt svar. Svar som bäst fångas in i öppna enkätsvar eller intervjuer. Observationer och iakttagelser bidrar också till svar på frågor av detta slag. Utifrån svaren kan en bild av projektets processer tecknas, med framgångar och eventuella misslyckanden, och därmed ge en djupare förståelse för resultaten. 2 Komplettering med kvantitativa data kompletterar beskrivningen av projektet och dess utfall. Urval och datainsamling De medverkande arrangörerna, i rapporten även kallade föreningarna eller gårdarna, var 25 stycken fördelade över 15 olika kommuner över i stort sett hela Värmland. 3 De hade alla, var och en, olika förutsättningar genom sin historia, sitt geografiska läge, bygdens socioekonomiska struktur, föreningens medlemskader, arbetssätt, förväntningar på projektet, m.m.. De hade således alla olika ingångsvärden i projektet. Trots att kvalitativa undersökningar oftast är mycket tidskrävande valde jag att göra en totalunderökning och samla information, data, från samtliga arrangörer och samtliga i projektledning och referensgrupp. Detta för att få så bred förståelse som möjligt av vad som skett under projekttiden och vilken effekt det haft hos de olika intressenterna. Data samlades in genom en enkät, alternativt en intervju, med kontaktpersonerna för de 25 föreningar som var med i projektet vid dess avslutning. Uppföljande samtal genomfördes med 1 Region Värmland (2010) 2 Vedung (2009) 3 Se bilaga 3, företeckning över medverkande föreningar/gårdar 22