Till: Sjukvårdsminister Gabriel Wikström, gabriel.wikstrom@regeringskansliet.se Hälso- och sjukvårdslandstingsrådet Anna Starbrink Sjukvårdslandstingsrådet Marie Ljungberg Schött Personallandstingsrådet Peter Carpelan Finanslandstingsrådet Torbjörn Rosdahl Öppen skrivelse Arbetssituationen på Akutmottagningen i Huddinge och behovet av akuta åtgärder Inledning Det råder stor brist på sjuksköterskor inom landstinget och många vårdplatser står stängda på grund av detta. Denna situation har bland annat lett till längre vårdköer, ökat lidande för patienter och framförallt försämrad patientsäkerhet. Många sjuksköterskor säger upp sig från landstinget och går till privata aktörer. År efter år har låg lön och arbetsscheman varit återkommande faktorer till varför sjusköterskor flytt yrket. Nu ses dock en förändring, arbetsmiljön är numer den främsta anledningen till varför sjuksköterskor säger upp sig från landstinget. Ökad arbetsbelastning med fler och sjukare patienter, längre vårdtider, kommuner som har svårt att uppfylla sitt ansvar, flerskiftscheman, färre vårdplatser med mera. Listan kan göras lång. På Karolinska Sjukhuset, Akutmottagningen Huddinge märks bortfallet av sjuksköterskor markant. Det är orimligt många bemanningsluckor att fylla. Mer arbete skall utföras med mindre personal under längre tid. Känslan är att patientsäkerheten är hotad. Nu får det vara nog. Huvudsakliga frågeställningar Som arbetsgrupp ställer vi oss följande frågor; varför har vi en stressig arbetsmiljö, varför har vi inte tillfredsställande scheman, varför flyr sjuksköterskorna landstinget och varför erbjuder inte landstinget konkurrenskraftiga löner gentemot privata aktörer? Stressig arbetsmiljö Arbetsmiljön på akutmottagningen påverkar arbetsgruppen mer och mer negativt. Sjukfrånvaron har ökat, detta i en redan från början decimerad skara får katastrofala konsekvenser. Färre anställda sjuksköterskor skall täcka fler akuta bemanningsluckor. Luckorna kommer med kort varsel och det råder ofta ovisshet om man får åka hem eller bli beordrad att stanna kvar. Vissa luckor bemannas aldrig upp och man får klara sig med färre sjusköterskor än vad som är standard. Det är en ond cirkel där få blir färre och där man inte längre orkar jobba ens sina 100 % vilket i sin tur leder till fler luckor. Kombinerar man de ökande bemanningsluckorna med att varje pass har fler, sjukare och äldre patienter och att inläggning förskjuts tidsmässigt med tanke på det rådande vårdplatsläget, är det logiskt att se att sjuksköterskornas arbetsbelastning är orimlig i dagsläget. Fler patienter under längre tid på akutmottagningen ökar riskerna för patienter och leder även till högre omvårdnadsbehov. I dagsläget kan detta omvårdnadsbehov ej tillgodoses då det medicinska alltid har prioritet och i vissa fall hinns inte heller de medicinska åtgärderna genomföras. Med den kommande befolkningstillväxten kan vi bara se en försämring av det rådande läget om inget görs nu. Ekonomiskt finns det inga incitament för arbetstagaren att friviligt täcka luckorna, istället borde det komma incitament från landstinget i form av högre ekonomisk ersättning. Fler skulle då vara villiga att jobba extra och belastningen skulle då bli mer jämn över arbetsgruppen. Även självkänslan hos den enskilda sjuksköterskan skulle bli högre.
Otillfredställande schema Arbetsgruppen har fått märkbart mindre inflytande över sina scheman vilket leder till stort missnöje. Privatlivet påverkas oerhört och personer som jobbar treskift får större krav på sig för att kunna ställa om dygnsrytmen, ibland flera gånger i veckan. För att nå en acceptabel sjusköterskebemanning på akutmottagningen krävs hundratio stycken heltidstjänster, i skrivande stund finns åttiosju. Problematiken verkar ligga i att arbetsgivaren dels har svårt att rekrytera men kanske framförallt svårigheter med att behålla personalen, och personalomsättningen för sjuksköterskor är därför hög. Slitsamma arbetstider med kort tid för återhämtning mellan passen, varvade dag- och nattjänster och för långa veckoarbetstider gör att många inte orkar fortsätta. Tidigare har Stockholms läns landsting förkortat veckoarbetstiden till 32 timmar för nattarbetare vilket är en anledning till att många fortfarande föredrar och enbart orkar jobba natt. En liknande satsning måste göras för att ta itu med de villkor som gör att medarbetare på olika sjukhus måste jobba treskift 36-38 timmar i veckan. För att drägliga scheman återigen ska bli en realitet behöver personalstyrkan utökas. Ett alternativ för att arbetsgruppen skall orka jobba är att sänka arbetstidsveckan. Låg ekonomisk ersättning Sjuksköterskan har fått ökad uppmärksamhet i media, där man framförallt diskuterat löner. Detta har framgångsrikt bidragit till en ökning av ingångslöner. Dock har landstinget inte hunnit med gällande löneutvecklingen för erfarna sjuksköterskor. Stor frustration finns hos den erfarna sjuksköterskan på akutmottagningen då man ibland har lägre grundlön än den nyexaminerade men ändå förväntas ta ett större patientansvar, axla fler ansvarsområden och vara kompetensbank för oerfarna kollegor. Som erfaren sjuksköterska är man dessutom mer värd för arbetsgivaren då man har vana av en större patientgrupp och kan täcka fler bemanningsluckor. Detta är inte något som märks i lönekuvertet och erfarna sjuksköterskor hamnar efter lönemässigt. I nuläget är det ekonomisk klokt för den enskilda sjuksköterskan att byta arbetsplats inom något år, det borde istället premieras för att stanna på sin arbetsplats. På detta sätt bevarar vi även kompetensen på akutmottagningen. En tydligare och högre löneutveckling där kompetensen värderas är rätt väg att gå. Faktum är att varje ny rekrytering kostar skattebetalarna mellan 250-350 tkr per sjuksköterska, vilket ger en tydlig bild av att varje sjuksköterska som stannar är pengar sparade. Förlorad tillit till landstinget Dagens sjuksköterska har större krav på sig än tidigare rörande administrativa uppgifter såsom sårvårdsansvar, hygienansvar, klinikansvar med mera, men även uppgifter av mer praktisk natur som exempelvis ledningsansvar och vårdplatskoordinering. I dagsläget finns inga incitament för den enskilda sjuksköterskan eftersom det inte premieras på något sätt. Frekvensen av uppsägningar är så pass hög och talar för att man som individ inte är redo att kämpa för sin arbetsplats, utan hellre satsar på sig själv och byter arbetsplats när kraven blir för höga. Faktum är att sjuksköterskan som yrkeskategori är lojal och ofta har ett brinnande intresse för patienterna och implementeringen av rutiner och policys som inverkar positivt för arbetsplatsens effektivitet och resultat, då det finns en stor stolthetsfaktor i detta. Men problemen med låga löner, tuffare krav, dåliga scheman och övertidsarbete på grund av växande sjukfrånvaro under lång tid, har gått för många ögon förbi alltför länge. Det råder stor misstro till vårdansvariga politiker och sjukhusledningar. Ju högre lojaliteten hos arbetsgruppen är gentemot arbetsgivaren, desto lägre personalomsättning.
Oförmåga hos landstinget att på riktig konkurera med andra vårdgivare Vid jämförelse av landstinget och den privata sjukvården finner man att landstinget är en mindre attraktiv arbetsgivare. Den ekonomiska ersättningen är lägre i landstinget vilket ger en väldigt naiv bild av arbetsgivaren eftersom arbetsmarknaden ger sjuksköterskan stor valfrihet med möjlighet till högre lön och större inflytande över schemaplaneringen. Slutsatsen av detta är att den privata sjukvården har lättare att rekrytera sjuksköterskor, där ett exempel är Capio S:t Görans sjukhus. Centrala frågor för professionen som behöver åtgärdas omgående är: - Höjda grundlöner och en tydlig löneutveckling. - Arbetstidsförkortning med rimliga arbetstider med tid för återhämtning. - Ändring till lönemodell med högre ersättning för obekväm arbetstid. Namn: Befattning: Underskrift: