Nationell plan för kontrollen i livsmedelskedjan

Nationell plan för kontrollen i livsmedelskedjan 2016-2019 Del 3 Samarbete och ständiga förbättringar Planen har utarbetats av Livsmedelsverket, Jordbruksverket, Statens veterinärmedicinska anstalt, Länsstyrelsen, Sveriges Kommuner och Landsting samt Generalläkaren

Innehåll 1 Inledning... 4 2 Samarbete och samordning... 5 2.1 Inledning... 5 2.2 Nationell kontrollplan och samordnad rapportering... 5 2.3 Nationell dricksvattensamordning... 8 2.4 Nationella nätverk om poly- och perfluorerade alkylsubstanser (PFAS) 9 2.5 Smittskyddssamordning... 9 2.6 Zoonossamverkan... 11 2.7 Epizootiberedskap... 12 2.8 Sjukdomar hos den vilda djurpopulationen... 12 2.9 Rapportering av matförgiftningar... 12 2.10 Allergener - samarbete vid registrering och utredning av oväntade allergiska reaktioner... 13 2.11 Samarbete mellan länsstyrelser... 14 2.12 Kommunal samverkan... 15 2.13 Större samarbetsprojekt mellan myndigheter... 16 2.14 Branschsamverkan... 18 2.15 Forskning och utveckling... 20 2.16 Konsumentkontakt... 21 2.17 Nordiskt samarbete... 21 2.18 Internationellt samarbete... 23 3 Beredskap och samverkan för hantering av kriser inom livsmedelskedjan.. 27 3.1 Allmänt... 27 3.2 Beredskapsplaner... 28 3.3 Gemensamma stödfunktioner och samverkan vid kris... 30 4 Omvärldsbevakning... 34 5 Aktuella händelser och konsekvenser... 35 5.1 Livsmedelsbrott... 35 5.2 Utbrott med Salmonella Enteritis från allkrydda... 36 5.3 Utbrott med Shigella från färsk koriander... 36 5.4 Fortsatt spridning av afrikansk svinpest i Östeuropa... 37 5.5 Bristande tillgång till fjäderfävacciner... 37 5.6 Utbrott av kryptosporidios hos människa... 38 5.7 Vattenburet utbrott i Everöd... 39 6 Utredningar och större förändringar... 40 6.1 Översyn av kontrollförordningen... 40 6.2 En trygg dricksvattenförsörjning... 40 6.3 Utredningen om översyn av generalläkarfunktionen inom Försvaret... 42 6.4 Den offentliga kontrollen av primärproducenter... 42 6.5 Avgifter i livsmedelskontrollen... 43 7 Revision av kontrollmyndigheter... 44 8 Ständiga förbättringar... 46 8.1 Inledning... 46 8.2 Resultat från rapportering och revisioner... 47

9 Utbildning och kompetensförsörjning... 48 9.1 Inledning... 48 9.2 Kontroll av växtskadegörare... 48 9.3 Foder... 48 9.4 Veterinärmedicinska preparat och restsubstanser... 49 9.5 Animaliska biprodukter (ABP)... 49 9.6 Djurhälsa - smittskydd... 49 9.7 Djurskydd... 50 9.8 Livsmedel... 51 9.9 Gränskontroll... 52 9.10 Ekologisk produktion... 52 10 Uppdateringar och förändringar i kontrollplanen... 53 Omslagsfoto: Ida Olofsson LRF mjölk www.norden.org

1 Inledning Sveriges fleråriga kontrollplan för livsmedelskedjan anger strategiska mål och prioriteringar för den offentliga kontrollen för perioden 2016 2019. Målet med den nationella kontrollplanen är att säkerställa en hög skyddsnivå för människors och djurs hälsa samt värna om konsumenternas intressen. Planen är ett vägledande dokument för kontrollmyndigheterna och har utarbetats av myndigheterna gemensamt. Planen har tagits fram i enlighet med artikel 41 i EU-förordning 882/2004 om offentlig kontroll i livsmedelskedjan. Planen ger också en beskrivning av det svenska kontrollsystemet genom hela livsmedelskedjan. Planen omfattar livsmedel, foder och animaliska biprodukter, djurhälsa och djurskydd samt kontroll av skadegörare på växter och växtprodukter 1. Planen består av Del 1 Introduktion till den nationella kontrollplanen som är en sammanfattning av den nationella kontrollplanen för livsmedelskedjan och introduktion till del 2, 3 och 4. I del 1 beskrivs syftet med den offentliga kontrollen, de gemensamma övergripande målen för kontrollen och hur kontrollen ständigt utvecklas. Den innehåller också en övergripande beskrivning av det svenska kontrollsystemet. Del 2 Genomförande, mål och prioriteringar anger specifika mål, prioriteringar och kontrollprojekt för perioden 2016 2019, inklusive satsningar för att utveckla kontrollen. Här anges hur den offentliga kontrollen bör genomföras, följas upp och utvärderas. Det ingår även hänvisningar till lagstiftning, vägledning och annat stöd för kontrollen som kompletterar kontrollplanen. Ansvarsfördelningen mellan myndigheterna beskrivs också. Del 3 Samarbete och ständiga förbättringar redogör för samarbeten i Sverige, nordiskt och internationellt, gemensamma aktiviteter, beredskapsplaner och samarbete i kris. Utveckling genom projekt, samverkan med intressenter, omvärldsbevakning, erfarenheter från aktuella händelser, revisioner, kompetensutveckling och utbildningsplaner för 2016-2019 samt större utredningar och förändringar i lagstiftningen beskrivs också. Del 4 Organisation, revision och fördjupning av planens olika områden är en detaljerad beskrivning av den offentliga kontrollen i livsmedelskedjan och kompletterar del 2 och 3. I del 4 beskrivs myndigheternas struktur och styrning, hur kontrollen är organiserad och det svenska revisionssystemet. Kontaktuppgifter till myndigheterna finns sist i del 4. I bilagor finns bl.a. information om nationella referenslaboratorier och en förteckning över de definitioner och begrepp som används i kontrollplanen. 1 Kontrollen omfattar alla slags växter och växtprodukter som kan sprida sjukdomar och skadedjur till odlingen. Kontrollen styrs till största delen av annan lagstiftning. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2016 2019, DEL 3 AV 4 4

2 Samarbete och samordning 2.1 Inledning För att säkerställa att det finns en fungerande kontroll i hela livsmedelskedjan sker mycket samarbete mellan olika myndigheter. Likaså finns etablerade samarbeten med branscher och organisationer, inom Norden och EU, men också med tredje land. Detta kapitel beskriver större projekt och aktiviteter som myndigheterna inom livsmedelskedjan genomför gemensamt. Etablerade samarbeten mellan myndigheter och organisationer av mer varaktig karaktär beskrivs också. Samarbete i krissituation beskrivs i kapitel 3 om beredskap och ömsesidigt stöd. Den samverkan som sker mellan nationella referenslaboratorier (NRL) beskrivs i bilaga 3 i del 4. Det samarbete och stöd som sker mellan central, regional och lokal nivå inom ett kontrollområde och inom en myndighet finns huvudsakligen beskrivet i del 4. Det administrativa stödet, som krävs enligt artiklarna 34-39 (jfr artikel 42.2.k) i förordning (EG) nr 882/2004 anges i avsnitt 3.8.4 i del 4. I bilaga 1 i del 4 finns en sammanställning över de myndigheter som är involverade i livsmedelskedjan i olika specifika frågor. 2.2 Nationell kontrollplan och samordnad rapportering Livsmedelsverket ansvarar för de uppgifter som ankommer på en medlemsstat enligt artiklarna 41-44 i förordning (EG) nr 882/2004. Den samlade kontrollplanen och den årliga rapporten utarbetas efter samråd med Jordbruksverket. I arbetet med kontrollplanen och den årliga rapporten deltar, förutom Livsmedelsverket och Jordbruksverket, även länsstyrelserna, Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA), Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) och Generalläkaren. Ytterligare myndigheter bidrar med material till den nationella kontrollplanen, däribland Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (Swedac), Tullverket och Nationellt centrum för djurvälfärd. Under 2016 planeras en större översyn av kontrollplanen. 2.2.1 Strategisk grupp för livsmedelskedjan Sedan 2006 har en samordningsfunktion bestående av Livsmedelverket, Jordbruksverket, SVA, Generalläkaren, länsstyrelserna och kommuner, vilka representeras av SKL och Livssamverkan Sverige, samordnat frågor och gemensamma aktiviteter för att utveckla kontrollen i livsmedelskedjan. Sedan 2015 har gruppen en tydligare strategisk inriktning och har bytt namn till Strategisk grupp för livsmedelskedjan. Gruppen ska verka för strategisk utveckling av den offentliga kontrollen genom gemensamma mål och strategier så att Sverige uppfyller bestämmelserna i förordning (EG) nr 882/2204 och konsumenterna och företagen får ett högt förtroende för den offentliga kontrollen. Det strategiska arbetet ska bl.a. bidra till att uppnå planens gemensamma mål, som beskrivs i del 2 av den nationella kontrollplanen. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2016 2019, DEL 3 AV 4 5

Knutet till den strategiska gruppen finns fyra permanenta arbetsgrupper; arbetsgrupperna för nationella kontrollplanen och årliga rapporten, FVO-arbetsgruppen och beredskapsgruppen. Utöver dessa kan tillfälliga arbetsgrupper tillsättas för att genomföra gemensamma strategiska aktiviteter. Livsmedelsverket samordnar arbetet i den strategiska gruppen. Den strategiska gruppen lämnar förslag till gemensamma strategiska utvecklingsområden och återrapporterar resultat från de gemensamma aktiviteter och arbetsgruppernas arbete till Livsmedelsverkets, Jordbruksverkets och SVA:s generaldirektörer. 2.2.2 FVO-funktion Kontoret för livsmedels- och veterinärfrågor (Food and Veterinary Office, FVO) är en del av Europeiska kommissionens generaldirektorat för hälsa och livsmedelssäkerhet. FVO utför revisioner för att se till att EU-lagstiftningen om livsmedelssäkerhet, djurhälsa, djurskydd, växtskydd och medicintekniska produkter följs. Det finns en FVO-funktion på Livsmedelsverket samt en på Jordbruksverket. FVO-funktionen är navet i arbetet med FVO:s revisioner av myndigheterna och det svenska kontrollsystemet. Den har ett övergripande helhetsansvar för stöd och råd i samband med förberedelser, genomförande, efterarbete och uppföljning av FVO:s revisioner av Sveriges kontroll i livsmedelskedjan. Funktionerna vid de båda verken har ett nära samarbete. Alla myndigheter på central, regional och lokal nivå representerar Sverige vid FVOrevisioner. Varje myndighet har ett eget ansvar att kunna visa att man uppfyller gällande lagstiftning. Varje myndighet har också ett eget ansvar för att åtgärda eventuella rekommendationer så snart som möjligt. FVO-funktionens uppgift är att sprida information och erfarenheter från FVO-revisionerna till kontrollmyndigheterna och till sina myndigheters ledning i syfte att ännu bättre uppfylla EU:s regelverk. Som ett komplement till FVO-funktionerna har under den Strategiska gruppen bildats en arbetsgrupp med kommunal och regional medverkan. 2.2.3 Gemensamma prioriterade samarbetsområden i livsmedelskedjan Generaldirektörerna för Livsmedelsverket, Jordbruksverket och SVA har identifierat fyra prioriterade samarbetsområden. Samordnad och effektiv kontroll för ett nationellt kontrollsystem för de områden som berör alla tre myndigheterna. Det ska vara enkelt att göra rätt från början. Stärkt krisberedskap. Kriser inom livsmedelsområdet måste ofta hanteras gemensamt. Vi ska arbeta tillsammans för att stärka beredskapen vid framtida livsmedelskriser. Snabbare åtgärder av EU:s synpunkter på den svenska kontrollen. Sverige behöver bli bättre på att åtgärda de avvikelser som FVO (EU-kommissionens Food and Veterinary Office) upptäcker. Därför ska vi gemensamt följa upp FVO:s rekommendationer. Effektivare uppföljning av djur- och livsmedelskontrollen även de nationella uppföljningarna ska bli mer effektiva och leda till förbättringar. Vi ska öka stödet till länsstyrelserna, så att de bättre kan följa upp kommunernas kontrollverksamhet. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2016 2019, DEL 3 AV 4 6

Myndigheterna i den strategiska gruppen har identifierat följande gemensamma utvecklingsområden/aktiviteter för 2015-2018. Vidareutveckla den nationella kontrollplanen så att mål och prioriteringar blir lättare att hitta, planen blir ett tydligare styrdokument och möjligheterna till förenkling av planen i sin helhet ses över. Arbetet fortsätter under perioden 2016-2019. Ta fram gemensamma inriktningsmål för kontrollen i hela livsmedelskedjan. Målen ska utgå från de tre gemensamma övergripande mål som finns i kontrollplanen och vara en länk mellan dessa mål och målen inom respektive område, livsmedel, djurskydd, foder osv. Arbetet påbörjades under 2015 och fortsätter under 2016. Utarbeta en övergripande beredskapsplan för hela livsmedelskedjan. Arbetet har påbörjats under 2015 och kommer att fortsätta under 2016. Vidareutveckla det gemensamma FVO-arbetet under 2015-2016 i syfte att minimera antalet nya rekommendationer och släcka så många som möjligt av de nuvarande rekommendationerna. Analysera Riksrevisionens rekommendationer, identifiera vilka brister som berör både Livsmedelsverket och Jordbruksverket och ta fram ett gemensamt underlag med förslag till åtgärder, inklusive underlag för dialog med departementet. Arbetet ingår i att vidareutveckla det gemensamma FVO-arbetet. Införa en gemensam modell för mål- och resultatdialog med kontrollmyndigheterna som en del av verifieringssystemet. Genomförs under 2016. Göra en bredare analys och ta fram gemensamma strategier för att utvärdera de myndigheter som inte uppfyller kontrolluppdraget, identifiera orsakerna till varför de inte uppfyller uppdraget samt ta fram nya strategier för effektivt stöd till dessa, inklusive uppföljning och verktyg för att vidta åtgärder. Genomförs under 2016. 2.2.4 Årlig rapport om kontrollen i livsmedelskedjan Livsmedelsverket samordnar arbetet med att ta fram den årliga rapporten om Sveriges kontroll i livsmedelskedjan. Rapporten omfattar de kontrollområden som ingår i den fleråriga kontrollplanen för livsmedelskedjan och utgör det underlag som krävs enligt artikel 44 i förordning (EG) nr 882/2004. Rapporten överlämnas till EU-kommissionen senast den sista juni varje år och publiceras på Livsmedelsverketswebbplats, www.slv.se. Rapporten utarbetas av Livsmedelsverket, Jordbruksverket, Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA), Generalläkaren, länsstyrelserna och de lokala kontrollmyndigheterna i samarbete. Tullverket, Sveriges lantbruksuniversitet, Swedac, och Sveriges Kommuner och Landsting bidrar med material från sina verksamheter. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2016 2019, DEL 3 AV 4 7

2.3 Nationell dricksvattensamordning Nationellt nätverket för dricksvatten stödjer strategisk och systematisk samordning inom dricksvattenområdet, i synnerhet inom fyra prioriterade områden: forskning och utveckling krisberedskap planering offenlig kontroll Livsmedelsverket är samordnande myndighet för dricksvattenfrågor på nationell nivå och ordförande i styrgruppen Nationellt nätverk för dricksvatten. Utöver Livsmedelsverket har Boverket, Socialstyrelsen, Sveriges geologiska undersökning (SGU), vattenmyndigheterna/länsstyrelserna, branschorganisationerna SKL samt Svenskt Vatten ingått i nätverket. Sedan 2011 har även Havs- och vattenmyndigheten och Smittskyddsinstitutet ingått i nätverkets styrgrupp. Folkhälsomyndigheten, som bildades 1 januari 2014, är en nationell kunskapsmyndighet med ett övergripande ansvar för folkhälsofrågor. Myndigheten är en sammanslagning av Smittskyddsinstitutet, Statens folkhälsoinstitut och de delar av Socialstyrelsen som ansvarar för miljöhälsa och folkhälsorapportering. Som en konsekvens av den förändringen så ingår Folkhälsomyndigheten från 2014 i styrgruppen och ersätter där både Socialstyrelsen och Smittskyddsinstitutet. Under 2105 valdes också Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI) in i nätverkets styrgrupp. Permanenta arbetsgrupper har skapats för att ge stöd och ledning i det fortsatta arbetet inom fyra prioriterade områden. I dessa grupper finns ytterligare nationella myndigheter, länsstyrelser, dricksvattenproducenter, kommuner m.fl. representerade. Tillsammans med SKL har en ny arbetsgrupp för samverkan och utveckling av den offentliga kontrollen har startats. Inom ramen för nätverket kommer aktiviteter genomföras under 2016: regelbundna möten för nätverkets olika nivåer, tematiska seminarier och kurser med fokus på prioriterade frågor samt informationsinsatser som identifierar och lyfter dricksvattenfrågor inom nationella planer och program. Sedan 2014 finns en nationell strategi för hantering av korta kriser i dricksvattenförsörjningen i enlighet med Livsmedelsverkets uppdrag efter beredning i nätverkets arbetsgrupper. Löpande information om nätverkets aktiviteter publiceras på Livsmedelsverkets webbplats under rubrikerna Dricksvatten, Nationell samordning och Nationellt nätverk för dricksvatten. Regeringen beslutade den 18 juli 2013 kommittédirektiv om en trygg dricksvattenförsörjning (dir. 2013:75) och under 2016 beslutades om ett tilläggsdirektiv till Dricksvattenutredningen (N L 2013:02). Den pågående utredningen har som en deluppgift att utvärdera Nationellt nätverk för dricksvatten och föreslå eventuella förändringar. Under 2016 kommer verksamheten inom nationellt nätverk att fortgå enligt plan men förändringar i organisation och verksamhet kan komma att ske med början under andra halvan av 2016 och sedan under 2017. LÄS MER Om utredningen i avsnitt 6.2 En trygg dricksvattenförsörjning. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2016 2019, DEL 3 AV 4 8

2.4 Nationella nätverk om poly- och perfluorerade alkylsubstanser (PFAS) I början av 2014 tog Livsmedelsverket initiativ till en nationell kartläggning av förekomsten av perfluorerade alkylsyror (PFAA) i kommunalt dricksvatten, efter fynd av höga halter på flera platser i Sverige. Syftet med kartläggningen var att öka medvetenheten om problemet hos vattenproducenterna, att initiera åtgärder på lokal (kommunal) nivå för att skydda konsumenterna samt att få kunskap om problemets omfattning på nationell nivå. Livsmedelsverket tillsammans med Kemikalieinspektionen startade 2014 ett nationellt nätverk om poly- och perfluorerade alkylsubstanser (PFAS), med deltagande från berörda nationella myndigheter, länsstyrelser, kommuner, forskare, miljökonsulter och dricksvattenproducenter. Nätverket fokuserar på frågor kring problemet med PFAS i dricksvatten, det vill säga hur kunskapsläget ser ut gällande PFAS-förorening av dricksvattnet och vilka de viktigaste föroreningskällorna är. Olika möjliga lösningar för att få bort PFAS i marken och dricksvattnet har också börjat diskuteras. Dessutom ska nätverket verka för fler initiativ till forskning kring PFAS. Nätverket träffas två gånger per år. Ett myndighetsnätverk för PFAS-frågor har bildats, med deltagande av bl.a. Livsmedelsverket, Kemikalieinspektionen, Havs- och vattenmyndigheten, Naturvårdsverket, Sveriges geologiska undersökningar (SGU) och Statens geotekniska institut (SGI). Syftet med nätverket är bl.a. att utbyta kunskaper och erfarenheter, samt att samordna det framtida arbetet gällande PFAS-problematiken. Under 2015 har några fall av kraftiga föroreningar av samfälligheter och enskilda brunnar uppmärksammats. Förutom den generella information som finns på Livsmedelsverkets webbplats har dricksvattenproducenter och kommuner fått stöd med enskilda riskvärderingar när halterna av PFAS har varit höga i dricksvattnet. 2.5 Smittskyddssamordning Livsmedelsverket har ett övergripande ansvar för beredskap vid livsmedelsburna smittor och för att Sverige har effektiva system för att förebygga, identifiera och bekämpa livsmedelsburna utbrott av dessa. Det förutsätter bl.a. kunskap om förekomsten av olika sjukdomsframkallande mikroorganismer och hur många som drabbas av livsmedelsburna sjukdomar. Det behövs också kunskap om vilka livsmedel som är kopplade till utbrott orsakade av olika mikroorganismer. Metoder behövs också för att kunna koppla sjukdomsutbrott till smittkällor samt omvärldsbevakning och uppföljning av den vetenskapliga utvecklingen på området. Jordbruksverket har ett övergripande ansvar för beredskap och hantering av smittsamma djursjukdomar hos levande djur i människans vård. Jordbruksverkets Smittskyddsråd samordnar myndigheter och näring i smittskyddsfrågor. Frågor rörande zoonoser (infektioner som kan överföras mellan djur och människor) tas dessutom upp i zoonosrådet, NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2016 2019, DEL 3 AV 4 9

Forum salmonella/vtec och campylobacternämnden. För följande smittämnen finns det framarbetade myndighetsgemensamma strategier: Salmonella Campylobacter Yersinia enterocolitica Listeria monocytogenes Ehec Cryptosporidium Jordbruksverket har också djurslagsspecifika referensgrupper som tar upp aktuella smittskyddsfrågor. De gemensamma handlingsplanerna finns på Folkhälsomyndighetens webbplats, http://www.folkhalsomyndigheten.se. SVA har i uppdrag att övervaka resistensläget hos bakterier från djur och på livsmedel av animaliskt ursprung. Detta görs inom ramen för programmet Svarm med samverkan inom vissa områden avseende lantbrukets djur med näringens organisationer. Livsmedelsverket och kommunerna medverkar på uppdragsbasis i insamlingen av en del av de prov som används i övervakningen. Samverkan kring antibiotikaresitens Att motverka spridning av antibiotikaresistens och resistenta bakterier är viktigt och högprioriterat både när det gäller djur och människor. Sverige har jämfört med andra länder ett gott läge på djursidan och användningen av antibiotika minskar. Men det krävs ett stort gemensamt arbete av djurägare, djurhälsopersonal, näringens organisationer och myndigheter för att behålla det goda läget. Samverkan kring antibiotikaresistens mellan myndigheter inom folkhälso- och djurhälsoområdet är en viktig del i detta arbete. För övergripande samverkan mellan myndigheter rörande antibiotikaresistens och vårdrelaterade infektioner finns en nationell samverkansfunktion som koordineras av Socialstyrelsen och Jordbruksverket. En gemensam handlingsplan på området finns och nås via Folkhälsomyndighetens webbplats, http://www.folkhalsomyndigheten.se. Mer information om bl.a. åtgärder och handlingsplan mot antibiotikaresistens och vårdrelaterade infektioner finns på www.jordbruksverket.se. Samverkan för utredning och bevakning av utbrott (SUBU) En ny permanent grupp Samverkan för utredning och bevakning av utbrott (SUBU) inrättades 2013. Syftet är att alla myndigheter ska kunna utbyta information om fynd eller utbrott orsakade av smittämnen som sprids till människa från livsmedel eller direkt från djur. Livsmedelsverket, Folkhälsomyndigheten och SVA ansvarar för mötesstruktur och administration av gruppen. Jordbruksverket och Socialstyrelsen inbjuds att delta och hålls fortlöpande informerade om verksamheten. Lokala och regionala kontrollmyndigheter bjuds också in vid behov, t.ex. för att diskutera aktuella utbott. LÄS MER Om zoonosrådet i avsnitt 2.6 och smittskyddsrådet i avsnitt 2.14.3. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2016 2019, DEL 3 AV 4 10

Utöver de formaliserade kontakterna i råden har Jordbruksverket och SVA regelbundna kontakter och avstämningar i smittskyddsfrågor. Det finns ett antal MSB-projekt som knyter an till samordning av smittskyddsarbete, några av dessa beskrivs i avsnitt 2.13.1. 2.6 Zoonossamverkan Inom zoonosområdet finns flera strukturer för samverkan mellan myndigheter inom området. De behöriga myndigheterna för övervakning och kontroll av zoonoser och zoonotiska smittämnen hos människa, djur och i livsmedel är Folkhälsomyndigheten, Smittskyddsenheterna vid landsting och regioner, Jordbruksverket, Livsmedelsverket, SVA, länsstyrelserna och kommunerna. Även Arbetsmiljöverket har en roll som reglerande av arbetsgivaransvar kring smittskydd. Jordbruksverket har ett övergripande ansvar för utredning och förebyggande kontroll samt bekämpning av zoonoser hos levande djur. Livsmedelsverket har ett övergripande ansvar för utredning av livsmedelsburna utbrott, men Jordbruksverket ansvarar för de utredningar som sker i animalieproduktionen och länsstyrelserna för utredningar i vegetabilieproduktionen. SVA ansvarar för sammanställning av den årliga zoonosrapporten till Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa). Vid misstänkt smitta från livsmedel (inklusive dricksvatten) eller miljön, exempelvis badvatten, samarbetar smittskyddsläkaren och den lokala kommunala myndigheten i utredningsarbetet. Jordbruksverket har ett övergripande ansvar för beredskap och hantering av smittsamma djursjukdomar på levande djur. Det finns övervakningsprogram, t.ex. salmonellakontrollprogrammet och campylobacterprogrammet, där berörda myndigheter samverkar. När det gäller salmonella och verotoxinbildande E. coli så finns en nationell samverkansgrupp i form av Forum Salmonella/VTEC, i vilken myndigheter och branscher finns företrädda. En nationell samverkansgrupp finns även för campylobacter. Inom det myndighetsgemensamma projektet Zoonossamverkan har strategidokument tagits fram för flera viktiga zoonotiska smittämnen: Salmonella, Campylobacter, Yersinia enterocolitica, Ehec/Vtec, Listeria monocytogenes, Cryptosporidium. I händelse av ett utbrott av zoonotisk smitta samarbetar myndigheterna för att begränsa eller utrota smittämnet. Vilken myndighet som leder arbetet beror på om smittan påvisats i foder, hos djur, i livsmedel eller hos människa. Zoonosrådet är ett forum för myndighetssamverkan där de samverkande myndigheterna upprättar planer för långsiktigt arbete och diskuterar gemensamma problemställningar som rör folkhälsofrågor, livsmedelsfrågor samt veterinära frågor. Totalt deltar representanter för nio olika myndigheter: SVA som ständig sekreterare samt Arbetsmiljöverket, Jordbruksverket, Livsmedelsverket och Folkhälsomyndigheten samt representanter från Smittskyddsläkarföreningen, Länsveterinärföreningen och SKL. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2016 2019, DEL 3 AV 4 11

Zoonossamverkansgruppen sammankallas vid utbrott av zoonos av ovanlig art eller då det finns risk eller oro för en allvarlig zoonotisk smitta. I zoonossamverkansgruppen deltar Arbetsmiljöverket, Jordbruksverket, Livsmedelsverket, Folkhälsomyndigheten och SVA samt vid behov andra myndigheter. Gruppen har sammankallats bl.a. vid fall av mjältbrand och salmonellaförorenat foder. Folkhälsomyndigheten är sammankallande på förfrågan från annan myndighet. Det finns även en Samverkansgrupp för Utredning och Bevakning av Utbrott (SUBU) vars funktion är att fungera som en kommunikationsplattform för de zoonossamverkande myndigheterna i frågor rörande livsmedelsburna eller zoonotiska utbrott som exempelvis salmonellautbrott. 2.7 Epizootiberedskap Jordbruksverket är ansvarig myndighet för epizootibekämpning och har tillsammans med SVA dygns- och rikstäckande beredskap. Livsmedelsverket stöder Jordbruksverket i detta arbete och ramen för samarbetet är fastlagt i en epizootiberedskapsplan. Myndigheterna har tillsammans tagit fram en webbplats, Epiwebb, med information om epizootisjukdomar, lagstiftning och om den organisation och beredskap som finns för att hantera dessa sjukdomar. 2.8 Sjukdomar hos den vilda djurpopulationen SVA ansvarar för att följa och analysera sjukdomstillståndet hos vilda djurpopulationer. Verksamheten finansieras genom anslag från staten och Viltvårdsfonden. Ytterligare medel kan sökas från exempelvis Jordbruksverket eller Naturvårdsverket. En samrådsgrupp, Viltsjukdomsrådet, som består av representanter från Naturvårdsverket och SVA möts med jämna mellanrum för informationsutbyte och diskussioner rörande sjukdomsläget bland vilda djur, aktiviteter inom SVA:s Viltsjukdomsövervakningsprogram samt behov av särskilda utredningsinsatser vid akuta sjukdomshändelser. 2.9 Rapportering av matförgiftningar Mycket av kunskapen om matförgiftningar i Sverige bygger på sammanställningar av kommunernas rapportering till Livsmedelsverket av utredda matförgiftningar, kompletterat med uppgifter från Folkhälsomyndigheten om större utredningar. Livsmedelsverket rapporterar uppgifter om utbrott vidare till Efsa som en del i den årliga rapporteringen om zoonoser och livsmedelsburna utbrott inom EU. Rapportering från kommunerna görs i ett webbaserat rapporteringssystem. Under 2013-2015 genomfördes en utveckling av både rapporteringens innehåll och rapporteringssystemet. Planen är att detta ska förbättra rapporteringen av matförgiftningar som inträffar under 2016. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2016 2019, DEL 3 AV 4 12

2.10 Allergener samarbete vid registrering och utredning av oväntade allergiska reaktioner En av de vanligaste hälsoriskerna med maten är att ämnen som orsakar allergi eller annan överkänslighet (allergener) inte deklareras. Det gör att personer med allergi och annan överkänslighet inte kan undvika livsmedel eller ingredienser som gör dem sjuka. Det finns två huvudsakliga anledningar till att odeklarerade allergener förekommer i livsmedel: En allergen ingrediens ingår utan att den anges i märkningen/informationen. Ett livsmedel kontamineras med allergen under produktion eller genom kontaminerad råvara. Livsmedelsverket har sedan 1990 registrerat uppgifter om oväntade allergiska reaktioner mot livsmedel (se bild 3.1). I registret finns bl.a. information om allergendoser som har utlöst reaktioner, reaktioners allvarlighetsgrad, samt nya allergener som är viktiga för riskvärderingar av allergena faror. Resultaten visar att det är ungefär lika vanligt att oväntade reaktioner sker till följd av att allergena ingredienser inte har deklarerats fullständigt som att livsmedel har varit kontaminerat med allergener. Det är dock bara ett fåtal av alla oväntade allergiska reaktioner mot livsmedel som Livsmedelsverket får kännedom om. Livsmedelsverkets undersökning om förekomst av livsmedelsincidenter bland vuxna konsumenter tyder på att oväntade allergiska reaktioner orsakade av livsmedel drabbar nästan lika många konsumenter som matförgiftningar gör. I Livsmedelsverkets kontrollhandbok utföra offentlig livsmedelskontroll, kan man läsa mer om allergena hälsorisker samt vilka livsmedel och verksamheter som bör kontrolleras särskilt för att minska risken för sjukdom orsakad av odeklarerade allergener. Livsmedelsföretagen ansvarar för att inte släppa ut icke-säkra livsmedel på marknaden. Livsmedelsverket kan bistå vid utredning av oväntade allergiska reaktioner mot livsmedel genom att analysera för det allergen som den reagerande personen är allergisk mot. Vanligtvis utreds oväntade allergiska reaktioner i samarbete med vårdpersonal, skolpersonal och livsmedelsinspektörer. På Livsteck.net finns en blankett som bör skickas tillsammans med det livsmedel som skickas för analys och som misstänks ha framkallat allergiska reaktioner hos personer med diagnostiserad allergi. Blanketten ger också vägledning om vilka frågor som bör ställas till konsumenten som tror sig ha drabbats av en allergisk reaktion mot livsmedel med odeklarerat allergen. LÄS MER Om kontroll av märkning, se avsnitt 10.4.3.10 Livsmedelsinformation i del 2 av den nationella kontrollplanen. Livsmedelsverkets kontrollhandbok utföra offentlig livsmedelskontroll. Fördjupning kontroll av mikrobiologiska, kemiska och allergena hälsorisker. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2016 2019, DEL 3 AV 4 13

Bild 3.1 Sammanställning av allergiska reaktioner orsakade av livsmedel där den allergena ingrediensen inte framgått av märkningen (felaktig deklarerad) eller där livsmedlen har varit kontaminerade. 2.11 Samarbete mellan länsstyrelser Det finns ett antal nätverk mellan länsstyrelserna, inom olika verksamhetsområden, som syftar till att samordna och likrikta bedömningar och arbetssätt, utbyta erfarenheter samt att inringa problemområden. Bland dessa kan nämnas nätverket för djurskydd och veterinära frågor (även kallat 28-nätverket), i vilket cheferna för huvuddelen av de områden som rör livsmedelskedjan, såsom länsveterinärföreningen, lantbruksdirektörsgruppen, förprövargruppen m.fl., är representerade. Inom den enskilda länsstyrelsen finns också nätverk för samordning. Hur det är organiserat varierar mellan de 21 länsstyrelserna beroende på den enskilda länsstyrelsens organisation. Nätverket för djurskydd och veterinära frågor hanterar den volymmässigt största verksamhetsgrenen inom länsstyrelsernas arbete i livsmedelskedjan; djurskyddskontrollen. Nätverket arbetar på olika sätt för att likrikta den kontroll länsstyrelserna utför. Ett exempel på det är framtagandet av en gemensam mall för kontrollplan för djurskyddskontrollen i första hand, men som även ska kunna användas inom andra områden där det finns krav på att en kontrollplan ska finnas. Ett samarbetsprojekt rörande framtagande av ett datasystem för rapporteringen av resultaten från livsmedelskontrollen i primärproduktionen resulterade i datasystemet Primör som driftsattes sommaren 2014. 28-nätverket hanterar också uppdrag som länsstyrelserna fått gemensamt genom regleringsbrevet, exempelvis att ta fram nyckeltal och indikatorer för djurskyddskontrollverksamheten samt att säkerställa länsstyrelsernas representation i olika samverkansgrupper inom 28- området. Inom 28-nätverket finns fyra undergrupper som arbetar med de olika sakområdena som ingår i ansvarsområdet, djurskydd, kontroll av livsmedel och foder i primärproduktionen, NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2016 2019, DEL 3 AV 4 14

smittskydd och animaliska biprodukter (ABP), djurhälsopersonal och veterinära frågor samt en grupp som hanterar övergripande frågor etc. Livsmedelsverket, Jordbruksverket och SVA deltar regelbundet vid möten med 28-nätverket och undergrupperna. Andra former av samarbete är när personal tillfälligtvis tjänstgör vid annan länsstyrelse vid arbetskraftsbrist eller när en länsstyrelse åtar sig att utföra arbetsuppgifter i ett annat län i ett särskilt ärende eller mer varaktigt. Flera länsstyrelser samarbetar även inom området livsmedelskontroll genom att hålla gemensamma länsmöten för kommunernas livsmedelsinspektörer, utföra gemensamma revisioner av kommunal livsmedelskontroll hos miljökontor där två eller mer kommuner bildat förbund över länsgränserna, m.m. 2.12 Kommunal samverkan Möjligheter till samverkan mellan kommuner i myndighetsfrågor regleras bl.a. i kommunallagen och livsmedelslagen. Samarbetet kan ske på flera olika sätt. En kommun får t.ex. träffa avtal med en annan kommun om att kontrolluppgifter som kommunen har enligt livsmedelslagen ska skötas helt eller delvis av den andra kommunen. För närvarande har ca 65 kommuner gått samman i gemensamma organisationer där livsmedelskontrollen ingår som en del. De flesta av dessa organisationer omfattar två kommuner, men även gemensamma organisationer om tre, fyra och fem kommuner förekommer. Kommunerna kan inte tvingas till samverkan, men från olika håll uppmuntras till en fortsatt och ökad samverkan för att på så sätt effektivisera kontrollen. Målet har varit att hela tiden förenkla reglerna och därmed underlätta för kommunal samverkan. Många kommuner har informella samordningsträffar i olika konstellationer, exempelvis förekommer gemensamma kontrollprojekt där två eller flera kommuner samverkar samt olika nätverk mellan grupper av kommuner. Livssamverkan Sverige är ett exempel på frivillig nationell samverkansgrupp för livsmedelskontrollen. Gruppen består av kommunala chefer, en länsstyrelserepresentant, representanter för SKL samt ett par representanter för Livsmedelsverket. Gruppen träffas regelbundet och är en resurs i olika sammanhang där det kommunala perspektivet behöver lyftas fram, t.ex. i arbetet med den nationella kontrollplanen. LÄS MER Om principerna för kommunal samverkan beskrivs närmare i avsnitt 3.2.6.3 i del 4 av den nationella kontrollplanen. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2016 2019, DEL 3 AV 4 15

2.13 Större samarbetsprojekt mellan myndigheter Myndigheterna i livsmedelskedjan och berörda myndigheter genomför regelbundet större gemensamma projekt som löper under ett eller flera år. Flera av projekten syftar till att utveckla den offentliga kontrollen i livsmedelskedjan eller att stärka krisberedskap, krishantering och smittskyddsarbetet i frågor som rör livsmedelskedjan. 2.13.1 Projekt som drivs med speciella krisberedskapsmedel Den myndighet eller utförare som ansvarar för en verksamhet under normala förhållanden har ansvaret även i en krissituation och finansieringen ska täcka båda situationerna. Regeringen har dock inrättat ett särskilt anslag, det s.k. 2:4-anslaget, för att finansiera särskilda satsningar inom prioriterade områden, krisberedskapsanslaget, som administreras av MSB. Från dessa särskilda medel kan myndigheterna söka bidrag för att finansiera åtgärder som stärker samhällets beredskap och förmåga att hantera allvarliga kriser och deras konsekvenser. För livsmedelskedjan finns ett antal sådana projekt och några av de mer omfattande redovisas här. 2.13.1.1 Zoforisk ZOFORISK är ett MSB-finansierat projekt för operativa stöd för snabba riskvärderingar inom zoonosområdet och för riskprioritering inom fodertillsyn, samt systemanalys av central-regional-lokal zoonossamverkan. Syftena med projektet är att utveckla central-regional-lokal zoonossamverkan genom att definiera samverkansprocesser, rollfördelning, förbättringsområden i zoonossystemet samt hur systemets resultat kan följas upp, samt att utveckla och öva arbetssätt, verktyg och kommunikationsmetoder för myndighetsgemensamma snabba riskvärderingar avseende zoonotiska agens. Vidare skall ett kvantitativt verktyg för prioritering av risker i foderkedjan tas fram, till stöd för centrala och regionala myndigheter med tillsynsansvar på foderområdet. Projektet löper 2014-2016 och leds av SVA. 2.13.1.2 Myndighetsgemensam handbok för utredningar av livsmedelsoch dricksvattenburna utbrott Målet med detta MSB-finansierade projekt är ett myndighetsgemensamt vägledande dokument en Utbrottshandbok som tar ett helhetsgrepp om utbrottsutredningar med utgångspunkt från problem som har identifierats i tidigare projekt. Handboken ska under en period testas på ett antal verkliga utbrott. Vidare ska omfattande scenarioövningar göras där samtliga kommuner, länsstyrelser och smittskyddsenheter i landet bereds möjlighet till diskussion om innehållet i handboken. Målet är en ändamålsenlig vägledning i form av en utbrottshandbok som kan användas av lokala, regionala och centrala myndigheter. Handboken ska vara ett verktyg för att utreda livsmedels- och dricksvattenburna utbrott. Förutom en beskrivning av basfakta om utbrottsutredningar är NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2016 2019, DEL 3 AV 4 16

planen att handboken även ska innehålla förslag till lösningar på de viktigaste problem som identifierats i samband med utbrottsutredningar. Projektet löper från 2014 till början av 2017 och leds av Livsmedelsverket. 2.13.1.3 Projekt Saneringsåtgärder i jordbruket vägledning för kommunikation av rekommendationer, säkerställande av genomförandet samt kontroll av efterlevnaden av gränsvärden Syftet med projektet är att förbättra kommunikationen med lantbrukarna efter ett utsläpp av radioaktiva ämnen från en kärnteknisk anläggning. Målet med projektet är att ta fram en vägledning, som beskriver hur ansvariga myndigheter (främst länsstyrelserna) ska kommunicera med lantbrukare för att lämpliga saneringsåtgärder ska genomföras av dem. Vägledningen ska också ange hur myndigheterna säkerställer att rekommenderade saneringsåtgärder genomförts och om de fått önskad effekt. Projektet avslutas med en utbildning för länsstyrelserna och andra berörda i hur man använder vägledningen. Projektet startade 2014 och avslutas under 2016. 2.13.1.4 Zoonossynk Zoonossynk är ett MSB-finansierat projekt för att stärka den samlade förmågan hos aktörer i kedjan från jord till bord att tidigt upptäcka avvikande trender vad gäller sex viktiga zoonoser. Detta projekt fokuserar på de processer som leder fram till att ett fall detekteras och rapporteras, inklusive de primärdiagnostiska ansatser som används inom olika landsting. Syftena med projektet är bland andra att beskriva de kliniska och diagnostiska rutiner som tillämpas av landstingen och som påverkar sannolikheten att en person som tar kontakt med vården identifieras som infekterad med Campylobacter, Salmonella, Yersinia, VTEC, Cryptosporidium eller Listeria monocytogenes att beskriva hur primärdiagnostik av Campylobacter, Salmonella, Yersinia, VTEC, Cryptosporidium och Listeria utförs av humana-, veterinära- och livsmedelslaboratorier i Sverige, rutinmässigt och i samband med sådana frågeställningar som är relevanta för utredning av utbrott (t.ex. typning, sparande av prover) att undersöka känsligheten i de diagnostiska metoder som tillämpas, ur ett sektorsövergripande perspektiv, med fokus på förmågan att kunna lösa utbrott, att göra källattribution och att jämföra förekomst av smittämnen i de olika sektorerna att identifiera de händelsekedjor som är relevanta för att analysera övervakningssystemets förmåga till detektion av relevanta händelser på såväl human- som djursidan och i livsmedel, och vilka data som behövs för att beskriva dessa att göra en övergripande analys av övervakningssystemets förmåga att detektera relevanta händelser på såväl human- som djursidan och i livsmedel att ta fram en sektorsövergripande aktionsplan för att åtgärda identifierade svaga punkter i sjukdomsövervakningsprocessen, till vägledning för beslutsfattare hos offentliga och privata aktörer. Projektet löper 2015-2017. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2016 2019, DEL 3 AV 4 17

2.14 Branschsamverkan 2.14.1 Samarbete med branscher inom livsmedelsområdet Samarbete med branscher inom livsmedelsområdet sker på både central, regional och lokal nivå. Lokala och regionala kontrollmyndigheter tar egna initiativ till samverkan med näringslivet bl.a. genom informationsträffar för livsmedelsföretagare inom en viss bransch eller för livsmedelskonsulter som är verksamma inom regionen. På central nivå samverkar Livsmedelsverket med branschorganisationerna på ett flertal sätt. Kontakterna är både formella med regelbundna möten med information om pågående regeringsuppdrag, förhandlingsområden, diskussion om hanteringsåtgärder till följd av risk- och nyttovärderingar, resultat från kontrollen, pågående projekt etc. och informella runt aktuella frågor. Exempel på formellt forum är: Livsmedelsverkets vintermöte med livsmedelsföretagen, som är ett årligt möte för företagsrepresentanter från hela livsmedelskedjan där Livsmedelsverket informerar om pågående arbete. Livsmedelsverket ger även råd, information och utbildningar till företag och branschorganisationer. Målet är att öka målgruppernas kunskap om regler och kontroll på livsmedelsområdet. Under 2014 2017 arbetar Livsmedelsverket med fyra verktyg: Information till livsmedelsföretag via Livsmedelsverkets webbplats. Möten med företag och branschorganisationer. Branschriktlinjer. Stöd till företagare via Livsmedelsverkets telefonupplysning. Rådgivningsinsatserna vänder sig främst till små företag. Livsmedelsverket skriver informationsmaterial som riktar sig till små företag. Under 2016 planeras uppdatering av befintligt material. Livsmedelsverket kommer även fortsätta med regelförenkling för att underlätta för företag vid tillverkning av livsmedel enligt nationella traditioner. Flera branschorganisationer har utarbetat eller utarbetar branschriktlinjer. Livsmedelsverket deltar i samråd kring dessa och bedömer om de kan fastställas som en nationell branschriktlinje. Nationella branschriktlinjer listas på Livsmedelsverkets webbplats. 2.14.2 Samarbete med branscher inom foder- och djurskyddsområdet Foderrådet är ett forum för myndigheter och foderindustrin att diskutera viktiga frågeställningar, t.ex. förändringar i kontrollen, och lagstiftningen. Representanter från foderföretagen, SVA och Lantbrukarnas Riksförbund ingår i rådet. Jordbruksverket sammankallar rådet två gånger per år. Jordbruksverket stöder även branschorganisationer inom primärproduktionen i deras arbete att utarbeta branschriktlinjer. SVA har sedan många år ett nära samarbete med foderindustrin. Tillsammans med branschorganisationen Föreningen Veterinär Foderråvarukontroll, FVK, har ett 18- NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2016 2019, DEL 3 AV 4 18

punktsprogram tagits fram i syfte att förebygga risker i foderråvaruproduktionen. Genom årliga besök kontrolleras att kraven enligt detta program uppfylls. Risker relaterade till foderhygien diskuteras också kontinuerligt med de stora foderproducenterna. Därtill har Jordbruksverket bildat referensgrupper för branschsamverkan om djurskydd, djurens välfärd, djurhälsa, smittskydd och avel. Grupper finns för nötkreatur, gris, får, fjäderfä och häst. I referensgrupperna finns olika intressen representerade och expertis inom de aktuella djurslagen, t.ex. representanter från riskvärderande myndigheter, SLU, företrädare från näringens organisationer, Jordbruksverket, samt de viktigaste opinionsbildande organisationerna. Syfte med grupperna är att ha ett kontinuerligt utbyte med näringen och andra intressenter. Jordbruksverket är sammankallande för dessa grupper. I vissa län erbjuds djurhållare kostnadsfri rådgivning efter det att den offentliga kontrollen konstaterat brister som djurhållaren behöver ha hjälp med att åtgärda. Även nya former av samverkan mellan rådgivningsorganisationerna (privata eller inom länsstyrelsen) och den offentliga kontrollen är under utveckling. 2.14.3 Smittskyddsrådet Smittskyddsrådet är en nationell plattform för informationsutbyte och diskussioner om strategiska djurhälsofrågor ur ett nationellt och internationellt perspektiv. Rådet träffas en gång i kvartalet och är ett rådgivande organ till Jordbruksverket när det gäller långsiktig och strategisk planering av officiella djurhälsoinsatser. Frågor som rör personal- och kompetensförsörjning på området och marknadsfrågor för den veterinära fältverksamheten diskuteras även. Rådet leds av Jordbruksverket och medlemmar i rådet är olika branschföreträdare, t.ex. Svensk Mjölk, Svensk Fågel, Svenska Ägg, Fiskhälsan, Svenska Hästavelsförbundet, Lantbrukarnas Riksförbund och Svenska Djurhälsovården. Myndigheterna representeras av SVA och länsstyrelserna. SLU och distriktsveterinärerna ingår också i rådet. Smittskyddsrådet informerar bl.a. om sjukdomssituationen i landet, i omvärlden och om aktuella frågor samt diskuterar smittskyddsförebyggande åtgärder och indikatorer för djurhälsa. 2.14.4 Referensgrupper för branschsamverkan om djurens välfärd, djurhälsa och avel Jordbruksverket har bildat särskilda referensgrupper för respektive djurslag som verket arbetar med. I referensgrupperna finns olika intressen representerade och expertis inom de aktuella djurslagen, t.ex. representanter från riskvärderande myndigheter, SLU, näringen, slakt samt de viktigaste opinionsbildande organisationerna. Referensgrupperna behandlar frågor som rör djurens välfärd, djurhälsa och avelsområdet. Syftet med grupperna är att ha ett kontinuerligt utbyte med näringen och andra intressenter. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2016 2019, DEL 3 AV 4 19

2.15 Forskning och utveckling Livsmedelsverket Livsmedelsverket har ett nära samarbete med ett flertal universitet och högskolor, främst universiteten i Uppsala, Stockholm och Umeå samt SLU och Karolinska institutet i Stockholm. Livsmedelsverket samarbetar med Jordbruksverket rörande övervakning inom foderområdet gällande PCB/dioxiner och GMO. Forskning och utveckling bedrivs inom område Undersökning och vetenskapligt stöd. Området har även ett omfattande kontaktnät och samarbete med internationella universitet och myndigheter. Ett nära samarbete finns med de nordiska livsmedelslaboratorierna när det gäller kvalitetsfrågor. Ett beredskapsprojekt pågår även med syfte att förbättra kedjan från provtagning till analysresultat. Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA SVA har samarbeten med nationella och internationella forskare. SVA har ett omfattande samarbete med SLU. Inom virologin sker ett samarbete även med bl.a. Uppsala universitet och Livsmedelsverket rörande livsmedelsvirologi. SVA samarbetar med flera andra universitet, högskolor och institut, exempelvis Folkhälsomyndigheten. Internationellt sker samarbete med andra veterinärinstitut. SVA samarbetar med Jordbruksverket rörande övervaknings-, utrednings- och utvecklingsprojekt. Sedan 2008 finns ett Vetenskapligt råd vid SVA. I rådet finns två externa representanter, en från SLU och en från Uppsala Universitet. Rådet fungerar bl.a. som tjänsteförslagsnämnd vid tillsättande av vetenskapliga tjänster. Jordbruksverket Jordbruksverket har på djurhälsoområdet ett nära samarbete med ett flertal av Sveriges universitet och högskolor genom att forskare från dessa lärosäten sitter med som experter i Jordbruksverkets olika råd, utskott och referensgrupper. Som exempel kan nämnas Jordbruksverkets Djurskyddsråd, Smittskyddsråd och Nationella kommittén för skydd av djur som används för vetenskapliga ändamål. Det finns ett behov av ökad samverkan i frågor som rör djurskyddsbefrämjande forskning och 2013 bildades därför en referensgrupp för dessa frågor. Forskningsresultaten används bl.a. som underlag i Jordbruksverkets arbete med förändringar av djurskyddsbestämmelser. Syftet med referensgruppen är att få en överblick över aktuell djurskyddsbefrämjande forskning och behovet av ny forskning inom området. Gruppen ska även samråda om prioriteringar inom forskningsområdet och inventera vilka forskningsmedel som finns tillgängliga för att sedan kunna kanalisera respektive forskningsbehov till rätt instans. I referensgruppen finns såväl en bred representation av olika branschorganisationer som de viktigaste forskningsaktörerna på området. LÄS MER Om branschsamverkan, se avsnitt 2.14.4. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2016 2019, DEL 3 AV 4 20

2.16 Konsumentkontakt Livsmedelsverket Livsmedelsverket stärker kontakterna med konsumenterna genom en samverkansgrupp för konsumentfrågor, en arena där Livsmedelsverket och konsumentrepresentanter möts för dialog och ett utbyte av information. Här ges möjlighet till inspel och synpunkter som underlag för Livsmedelsverkets ställningstaganden i frågor som är viktiga för konsumenterna. Ett par möten per år hålls. Konsumentrepresentanter bjuds även in till de formella möten som hålls med representanter för livsmedelsföretagen. Livsmedelsverket har även en upplysningstjänst som vänder sig till konsumenter samt till kostarbetare och personer som vill starta eller arbeta inom livsmedelsföretag LÄS MER Om branschsamverkan, se även avsnitt 2.14.1. Jordbruksverket För att stödja och stärka Jordbruksverkets arbete med konsumentfrågor har ett särskilt konsumentråd bildats, med representanter från olika konsumentorganisationer. Det ska vara rådgivande i konsumentfrågor och ge synpunkter i frågor inom Jordbruksverkets ansvarsområde som har en konsumentkoppling. Rådet ska även vara ett forum för informationsutbyte och föra in konsumentperspektivet i Jordbruksverkets verksamhet samt initiera möten och seminarier med särskilda konsumentteman. 2.17 Nordiskt samarbete Nordiska ministerrådet De nordiska länderna har ett nära samarbete inom ramen för Nordiska Ministerrådet. Syftet är att dela erfarenheter och bygga upp kunskap i frågor om livsmedelskontroll, lagstiftning, kost och hälsa, toxikologi, mikrobiologi samt djurskydd och djurhälsa. 2.17.1 Livsmedel och foder Livsmedelsverket står för ordförandeskap och sekretariat för den nordiska arbetsgruppen för matförvaltning, NMF, som täcker aktiviteter inom områdena tillsyn/kontroll, märkning och konsumentinformation. Livsmedelsverket deltar även i arbetsgrupper inom områdena kost och hälsa, toxikologi och mikrobiologi. Island är ordförande för Nordisk Metodikkommitté för Livsmedel, NMKL, som utarbetar kvalitetssäkringsanvisningar och analysmetoder för livsmedel och foder. Det nordiska arbetet inom den europeiska standardiseringsorganisationen CEN koordineras i kommittén. I kommittén ingår kemister, mikrobiologer och sensoriker från industri, myndigheter och privata laboratorier. Livsmedelsverket deltar också i NordVal som validerar alternativa mikrobiologiska metoder och bedömer kvalitet hos och användningsområde för sådana metoder. VAKA-gruppen, den nationella vattenkatastrofgruppen, har etablerat ett informellt nordiskt nätverk, i syftet att bidra till erfarenhetsåterföring mellan de nordiska länderna och att stödja och inspirera till bildandet av motsvarande stödgrupper i Norden. I Norge finns önskemål och planer för en norsk krisestötteenhet. Om branschen lyckas få en finansiering från centrala myndigheter till denna, kommer VAKA att ge metodstöd och genomföra övningar som kan observeras av utvalda personer från en tänkt krisestötteenhet. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN 2016 2019, DEL 3 AV 4 21