OM HANTVERK OCH SKRÅVÄSENDE VEM FORMGAV FÖRR? Vem gjorde sakerna och vem bestämde hur de skulle se ut före industrialismens genombrott? Innan det fanns fabriker och industrier tillverkades saker antingen i hemmet av den som själv skulle använda dem eller av en specialist en hantverkare. Det var ofta samma person som tillverkade och formgav en sak. En och samma person hade tillverkningens olika moment inklusive formgivningen i sin hand. Hantverkaren var den tidens formgivare, men han hade inte samma frihet som dagens designer. Traditionen liksom material och teknik gav möjligheter och begränsningar. Husbehovsslöjd Mycket tillverkades i hemmen. Man hade självhushållning så långt det gick. Många kunde naturligtvis snickra och gjorde själva saker både för husbehov och för att sälja. Man snidade i trä, man vävde, broderade och sydde vissa kläder. Föremålen fick ofta ungefär samma utformning som de haft tidigare, även om inget handgjort föremål blir exakt likt något annat. Man gjorde ungefär så som far och farfar, mor och mormor, hade gjort dem innan, kanske tillfogade man något nytt. Ibland kunde man variera färger och motiv utan att bryta för mycket med det gamla. Men traditionen var stark. Modet hade inte så snabba växlingar förr som vi är vana vid. Samma modeller och mönster kunde finnas kvar länge. Särskilt märktes det på dräkter som bars på landet vid stora högtidligheter. 1
Om man behövde saker som man inte själv kunde tillverka vände man sig till en hantverkare. Kanske ville man ha en skinnkjol eller en kappa, eller ett särskilt fint skåp med profilerade bräder och skurna eller målade mönster. I socknen fanns oftast skomakare och skräddare sk. gärningsmän som hade tillstånd att arbeta där. Ofta fanns också någon torpare i byn som delvis försörjde sig som snickare och kvinnor som var duktiga på att brodera och väva. I övrigt fick man vända sig till stadens hantverkare. Skråsnickare eller bygdehantverkare? Vissa saker handlade man hos hantverkare i städerna. Stadens hantverkare var riktiga specialister med lång utbildning. De hade särskilda verktyg och ibland dyrbara material. Silversmycken, keramik, kopparbunkar, tennfat, handskar och sidentyg var sådant som tillverkades i städerna för att sedan säljas direkt eller på marknader. Städernas hantverkare var organiserade i olika skrån. Alla verkstäder av en typ bildade tillsammans ett skrå. Det engelska ordet guild känner ni kanske igen från vissa dataspel. Det betyder skrå eller broderskap. Ett skrå var som en förening, en sammanslutning med en typ av specialutbildade hantverkare t ex silversmeder eller handskmakare. Där bestämde mästarna tillsammans hur utbildningen skulle vara, hur länge man skulle vara gesäll och vilka prov man skulle göra. Skråväsendet avgjorde, tillsammans med stadens styrelse, om några nya mästare skulle få Åkdyna, flamskväv med enhörning. Skåne, Torna härad,1830-tal. starta verkstad i staden. I skråverksamheten ingick social verksamhet som att hjälpa varandra vid sjukdom och annat. Skråhantverkarna visste vad som var modernt bland de rika borgarna i staden. De visste också en del om vad som tillverkades utomlands. Under sin gesälltid hade de Ibland själva rest och vandrat till andra länder. Det fanns också mönsterböcker där man kunde se ritningar och bilder på olika saker. Men modet ändrades inte så fort förr som nu. Kunderna kunde ofta ha önskemål om att sakerna skulle se ut på ett särskilt sätt. Traditionen var stark. Skråväsendet hade börjat växa fram under medeltiden i Europa och styrde hantverket fram till 1800-talets mitt. I Sverige upphörde skråväsendet 1848. 2
Bygdehantverkaren däremot var oftast inte skråutbildad. Han kunde ha hantverket som bisyssla och ha ett jordbruk vid sidan av, vara soldat eller båtsman för staten. Han kunde också vara mångsysslare och både måla och snickra vilket en skråhantverkare inte fick göra. Bygdehantverkarna var olika duktiga och kunde arbeta över stora eller små områden. Mindre avancerade snickeriarbeten (slöjdarbeten kallade) kunde de också få sälja i städerna utan att konkurrera med skråhantverkarna. Det kunde kanske vara enkla stolar, korgar, askar och enklare redskap. En del hantverkare vandrade långväga för att mot uppehälle och husrum arbeta i bondgårdarna. Då kom de och bodde ett tag i gården medan de gjorde färdigt ett skåp eller en bonadsmålning. Samtidigt som skråväsendet upphör vid mitten av 1800-talet förändras Sverige snabbt. OM INDUSTRIALISMENS INTÅG Den första industrin Industrin växte fram successivt. Smedjor, kvarnar och sågar drevs sedan medeltiden med vattenhjul och fungerade som enkla fabriker. Det fanns tidigt järnbruk och glasbruk som låg utanför städerna där det fanns skog att elda med och råvaror som järnmalm, sand, lera eller kalk. Det fanns så kallade manufakturer där man till exempel tillverkade keramik. En manufaktur var en slags fabrik där man arbetade med hantverkliga metoder, men ändå rationaliserade tillverkningen. Många hantverkare var då samlade under ett tak, med en ägare/chef. Manufakturerna hade egna regler. Där fina dyrbara saker - som vävda tyger, glas och keramik - tillverkades fanns också tidigt formgivning. Men en konstnär som ritade, modellerade eller skulpterade för en keramikfabrik kallade sig inte designer på den tiden. 1810 blir det i princip näringsfrihet och gränser mellan manufakturerna och hantverkare suddas ut. En ny tid - nya förutsättningar Den industriella revolutionen började på allvar i Storbritannien under 1700-talet inom textilindustrin med bland annat den mekaniska vävstolen och spinnmaskiner. Övergången skedde successivt. Vissa fabriker hade mycket kvar av hantverk långt in på 1900-talet. Det moderna samhället växer fram och förutsättningarna för det vi kallar design och för 1900-talets konst och formgivning skapas. Tekniska förutsättningar Under hela 1800-talet hände mycket omvälvande saker tekniskt, med nya uppfinningar som ångkraft och järnväg. I fabrikerna införde man nya produktionsmetoder. Mekanisering, specialisering och arbetsdelning, standardisering och rationalisering betydde mycket och förändrade sätten att tillverka. Ånga och vattenkraft drev maskinerna tills elmotorn kom. Allt detta var förutsättningar för att kunna massproducera saker. 3
En annan förutsättning, för att billigare produkter skulle kunna tas fram i större mängd, var att billigt material fanns. Nya metoder att tillverka järn billigt, nya metaller och legeringar (som zink och aluminium) och andra nya material som emaljerad plåt, gummi och papier-maché kom under 1800-talet. Hantverkarens yrkesroll delades genom industrialiseringen upp i många olika specialiteter där konstruktören, ingenjören eller ritaren ofta i början fick ta hand om formgivningen också. Vispar. Patent 1903. Regler för människornas liv förändras Inte bara tekniska framsteg gjordes utan även politiskt och socialt förändrades mycket. I äldre tider fanns de olika stånden: adel, borgare, präster och bönder och stränga regler för vem som fick göra vad. Nu ändrades allt det. Det var ett stort systemskifte i Sverige vid 1800-talet mitt (ca 1830-1870) med ny författning, ny sociallagstiftning, demokratidebatt, tryckfrihetsförordning och tidningar bland annat. Tillkomsten av det moderna demokratiska samhälle som vi är vana vid betydde också mycket för hur designen skulle komma att utvecklas. Fler människor Befolkningen ökade och det bildades en stor grupp egendomslösa torpare och statare på landsbygden. Med egendomslösa menar man människor som inte ägde eller arrenderade mark och hade eget jordbruk, utan var tvungna att ta lönearbete. Många av dem flyttade in till städerna. Städerna växte och det innebar att det fanns arbetskraft till fabrikerna och kunder! Fram till 1830-talet hade städerna präglats av borgarståndet. När arbetskarlar, drängar, pigor och andra nu flyttade in i städerna suddades gränserna ut och ett lågborgerligt skikt bildas. Cykeln har varit sig i stort sett lik sedan 1900. Ur reklambroschyr för Cleveland-cykeln, säsongen 1900, Kulturens arkiv. 4
Indsutrialismens genombrott På 1880-talet är det missväxt och många svenskar emigrerar, framförallt till Amerika. På 1890-talet kommer ett ekonomiskt uppsving och det verkliga industriella genombrottet. De första storföretagen baserade på nya uppfinningar som likströmsmotorn, pumpar, borrar kullager och telefoner startas. Några sådan företag som startar på slutet av 1800-talet och blir ledande under hela 1900-talet är till exempel ASEA, SKF, Alfa Laval, Atlas Copco och LM Ericsson. Vid denna tid bildas också många fackföreningar och socialdemokratiska arbetarpartiet. REAKTIONEN MOT INDUSTRIALISMEN Industrialismen fick också negativa effekter och det uppstår en reaktion mot maskinerna och industrin. Vissa ansåg att massproducerade saker blev sämre och fulare. Man upptäckte att gammal kunskap försvann. Även i Sverige förskräcktes man av att en lång utbildningstradition försvann när skråväsendet upphörde. Man såg hantverket förfalla och ersättas av maskinindustrin. Bevara det gamla! Det blev också tydligt att något mer än hantverket försvann den gamla allmogekulturen höll på att försvinna. Man börjar under 1800-talet mer organiserat samla på äldre föremål från bondesamhället, och museer grundas över hela Europa. Det är bråttom innan allt försvinner. I Sverige börjar man också mer vetenskapligt att dokumentera t. ex. folkliga dräkter och byggnadssätt. Man skriver ner gamla sagor, sånger och berättelser. Svenska slöjdföreningen bildas 1845 med syftet att värna om den svenska hantverksskickligheten. Konstnärer målar av allmogelivet och inspireras av gamla mönster och former. Fästmögåvor från Skåne: Målad låda från Vollsjö 1812, Handskar från Frosta härad 1800-talets mitt samt jaquardvävd silkesjal. Samtidigt utvecklas också den tidiga nationalismen, tankar om vad en nation är och vad nationalkaraktär är. Det är en motreaktion mot den internationalisering man ser och mot att gamla lokala och regionala seder och bruk försvinner. 5
Konstslöjdanstalten, en skola i tidens anda Skolor, både gamla och nya hörde till dem som kom att sprida idealen från Arts & Crafts rörelsen i England. I Lund liksom på andra platser avspeglas den debatt som fördes i Europa om industrialismens verkningar. På Kulturhistoriska museet numera Kulturen ville museets grundare Georg Karlin verka för att traditionen bevarades och att formgivningen utvecklades. Primulor gobeläng. Maj Hallén-Fjaestad 1898-1900. Flicka med svanar. Skiss till väv. Märta Måås-Fjetterström 1897. 1897 skapas konstslöjdanstalten, en konsthantverksskola på Kulturen utifrån Arts and Crafts ideer. Syftet var att främja konsthantverket och att utnyttja museets samlingar för studier. Den samlade kunskap och äkta känsla för form och färg som rymdes i allmogetextilier och andra föremål skulle inspirera till vidareutveckling. Man var kritisk emot att befintliga skolor utbildade mönsterritare, som kunde kopiera alla historiska stilar, men aldrig hade stått på verkstadsgolvet. Nu ville man göra en skola som hade verkstäder, liksom de nya skolorna ute i Europa. Man skulle lära sig hantverket och få arbeta efter egna ritningar. Man inrättade ett textilt fack och ett för trä och metallarbeten. Skolan var verksam i mer än trettio år och upphörde 1933. Märta Måås-Fjetterström hör till dem som undervisade på Konstslöjdanstalten (KSA) och tecknade förlagor till många vävar som gjordes där. För henne kom den gamla traditionella skånska bildvärlden att betyda oerhört mycket. Hon skapade något helt nytt utifrån de nya konsthantverksidealen och de gamla textilierna. Jöns Mårtensson, konstnär, träskulptör och lärare var aktiv inom skolan. Hans verk präglas av de nya tankarna om gott hantverk och en ny stil. Hans dekorskisser med olika svenska växter är tidstypiska liksom kastanjebladen på spegeln. Jöns Mårtensson. Ritning till spegel med kastanjeblad och detalj av spegeln. 6
FÖRSLAG TILL ÖVNINGSUPPGIFTER 1. Fundera över och försök förklara de markerade orden nedan. I fabrikerna införde man nya produktionsmetoder. Mekanisering, specialisering och arbetsdelning, standardisering och rationalisering betydde mycket och förändrade sätten att tillverka. 2. Vilka industriminnen, gamla fabriker osv. finns i närheten av din skola eller i din bygd? 3. Jämför föremål från olika tider. Välj äldre föremål som är tillverkade hantverksmässigt före 1850. Välj några enkla industritillverkade saker, gärna från tidigt 1900-tal. Välj några väldesignade föremål från 1900-talet där mycket omsorg och tid lagts på formgivningen. Här finns som exempel tre bilder på stolar och tre på kannor. Stolar: Trebent stol från västra delarna av Blekinge, enkel trästol från 1920-talet, stålrörsstol ritad 1925 av Marcel Breuer på Bauhausskolan. Kannor: Laggad träkanna från 1800-talet, emaljerad kaffekanna från 1900-talets början, kanna av silver av Wiwen Nilsson ritad 1930 Du kan också uppsöka ett museum eller en hembygdsgård i din närhet för att välja föremål. Jämför sakerna och - beskriv utseende och form - berätta om material och tillverkningsteknik - fundera på vad du tycker om föremålen Diskutera också - funktionen, tror du att sakerna fungerar bra eller dåligt? - vad man har tagit mest hänsyn till: utseendet, material och teknik eller att det skall fungera? 7