SR P1 Plånboken : Från några 100-lappar till flera tusen för att kunna höra

SR P1 Plånboken : Från några 100-lappar till flera tusen för att kunna höra Utskrift av Plånboken i Sveriges Radio i P1, 2013-06-26, om kostnader för hörapparater Björn Häger, programledare: Vi börjar med någonting som kan komma att beröra oss alla någon gång i livet, om det vill sig illa. Man beräknar att ungefär en och en halv miljon, det vill säga var sjätte svensk, har problem med hörseln. Hälften har eller behöver någon typ av hörselhjälpmedel, till exempel en hörapparat. Men det är svårt att förstå vad man har rätt till, och priset på till exempel en hörapparat kan skilja kraftigt beroende på vart man vänder sig och var man bor. Det som på ett ställe kostar några hundralappar, kan på ett annat kosta 10 000-tals kronor. Annika Gerhorn Bender, bor i Stockholm, och hon märkte för några år sedan att hennes hörsel blivit sämre. Annika Gerhorn Bender, hörselskadad: I början trodde jag att det var ärftligt eftersom min pappa hade en hörselskada på samma öra där jag märkte att jag fick tinnitus och jag började höra sämre på höger öra tyckte jag, och det hade han också. Han hade problem när man satt i bilen och han körde. Han hörde inte vad jag sa om jag satt bredvid. Sedan upptäckte jag samma sak, när jag satt och körde bil, och min dotter satt bredvid och jag hör inte vad hon säger. Då började jag prata med honom, alltså, jag tror att jag har fått samma som dig. Så han skrattade och sa välkommen i klubben. Anna Berg, reporter: Vi sitter i en liten anlagd trädgård på området vid det sjukhus där Annika Gerhorn Bender arbetar som HR-konsult. Här kvittrar fåglarna och vatten porlar ned i en liten damm. Men det hör inte Annika. Hon har tinnitus som överröstar allt rogivande ljud runt omkring. Dessutom är hennes hörsel nedsatt på båda öronen. För fem år sedan sökte Annika vård för sin nedsatta hörsel för första gången. Efter ett besök på Huddinge sjukhus blev Annika hänvisad till en audionom, på en privat mottagning. Annika: Jag ringde och bokade tid och så kom jag dit och de konstaterade att jag behöver hörapparat på ena örat. Och så provade hon olika hörapparater. Alla kostade 600 kronor. Och det fanns olika färger och modeller att välja på. Så jag fastnade för en färg där och hon ställde in den

efter min hörsel och så fick jag komma tillbaka ett par veckor senare, och ställa in igen då. Det var vissa justeringar så där. Annika blev nöjd. Nu kunde hon höra igen. Men efter tre år började hennes hörsel försämras. Hon gick då tillbaka till samma ställe för en ny hörselkontroll. Hennes förhoppning var att de skulle kunna justera den apparat hon redan hade, eftersom hon var nöjd med den. Annika: Hon var inte ett dugg intresserad av det, utan sa att den var gammal och utgången. Du får titta på de här i stället. Och så tog hon upp någon annan, och så provade jag den och sedan förstod jag lite så där att den där var nog inte gratis. Hon nämnde någonting om kostnader. Och då frågade jag, den kostade runt 13 000 och då skulle jag ha två stycken, så 26 000 då, det tyckte jag var dyrt. Jag blev väldigt förvånad, för det första att de var så dyra och sedan när hon sa att jag behövde ha på bägge, då trodde jag inte riktigt på det. För det var nog signalen till att jag trodde att de vill bara sälja, och nu ska hon försöka pracka på mig två till och med. Jag frågade också när jag var där inne om hon, det här med landstingets sortiment, för jag förstod att det här var privat. Då tog hon fram en beige, gammal sak, stor sak, som såg mycket äldre ut än den jag faktiskt hade. Och den fick jag lyssna på men det var ju alltså, jätteburkigt ljud, i förhållande till den andra som jag fått lyssna i då, så klart. Jag var mest förvirrad och gick därifrån och visste inte vart jag skulle ta vägen egentligen. Det som har hänt sedan Annika sökte vård första gången är att hörselvården i Stockholm, där Annika bor, har avreglerats. Det har inneburit att många audionomer numera kan ha ett eget intresse av att marknadsföra vissa produkter. Det här säger Jan-Peter Strömgren, som är ordförande i Hörselskadades Riksförbund. Jan-Peter Strömgren, förbundsordförande, Hörselskadades Riksförbund (HRF): Ett väldigt vanligt problem är att man från de privata entreprenörerna ofta får besked om att landstingets sortiment inte är så bra, medan entreprenörerna då har ett eget sortiment som däremot är väldigt bra. Min uppfattning är att den information som landsting ger och den information som även företagen, som verkar som entreprenörer, ger, så tror jag det är omöjligt. En patient/kund som litar på det företag man går till, de är i händerna, rent förtroendemässigt. Man träffar en legitimerad audionom, som man utgår ifrån, givetvis, gör

det arbete som han har i uppdrag att göra. Och det är alltså att ha, se patienten i centrum. Men tyvärr så vet vi att det inte alltid är så. Förutom att audionomerna kan ha ett egenintresse av att sälja vissa produkter, så är reglerna för vad man som patient har rätt till minst sagt snåriga. Hur mycket man får betala själv för hörselvården varierar mycket beroende på var i landet man bor. I ett landsting kan patienter få betala några hundralappar för att få en hörapparat. I ett annat flera tusen. I tre av landets landsting är hörselvården helt gratis. Utöver det har några av Sveriges landsting, Stockholm till exempel, infört någonting som kallas fritt val av hörapparat. Det innebär att man i Stockholm får ett bidrag på 3 000 kronor, och antingen kan man välja att köpa en hörapparat ur landstingets sortiment eller så kan man köpa en helt annan*. Men väljer man en apparat som kostar mer än de 3 000 kronorna får man betala den överskjutande delen själv. En patientavgift på 600 kronor betalas av alla. Det många däremot inte är medvetna om är att när man köper en apparat som inte kommer från landstinget omfattas man inte längre av hälso- och sjukvårdslagen. Jan-Peter Strömgren: Den apparat man har köpt själv är helt plötsligt en konsumentprodukt, och inte en del av den så att säga vårdgaranti man borde ha kring den vård man får från landstinget. Det här innebär bland annat att man inte har samma rättigheter. Visserligen gäller konsumentköplagen, men du har inte rätt till den uppföljande vård som du har inom sjukvårdslagen. Jan-Peter Strömgren: Jag tycker själv att politikerna har det stora ansvaret. Det är de som skapar de här systemen och skapar förvirringen för patienterna. Man kan inte skilja på att man är hos en privat entreprenör och så vidare. Det som skiljer så här i Sverige i dag är att, så har man också öppnat upp för en försäljning. Alltså, det är ungefär som att, vad ska vi säga, läkaren och så vidare på en vårdcentral skulle ha ett litet försäljningsställe inne på rummet, och kunna sälja andra grejer. Oavsett vad får det inte vara så oklart och otydligt och luddigt som det är just nu. Det drabbar bara individerna, hela tiden.

Reportern: Annika Gerhorn Bender är en av dem som har upplevt den snåriga hörselvården. För henne har det löst sig till slut. Hon kom av en slump i kontakt med hörselmottagningen hos Hörselskadades Riksförbund. Sedan två år tillbaka har hon nya hörapparater, som hon enkelt visar upp. Annika: Ja, den ser ut så här. En liten knapp uppepå bara där du byter kanal. Trycker bara på den så byter den kanal. Och sen har man ett litet batteri här. Och så sätter man bara den bara bakom örat och den här lilla, lilla slangen in i örat. Så det är enkelt, tycker jag. Hörapparaten som Annika visar upp syns inte då hon stoppar in den i örat igen. Nu för tiden har Annika två hörapparater - en på vardera örat. Hörseltestet visade nämligen att hennes hörsel är nedsatt på båda öronen. Men i stället för att betala 13 000 kronor per öra, sammanlagt 26 000 för båda, har hon nu två apparater för sammanlagt 600 kronor ur landstingets sortiment. Och de är varken klumpiga eller sämre än de dyrare. Och hörapparaten har haft stor betydelse för Annikas möjligheter att jobba och umgås med vänner. Annika: Det är jätteskönt. Jag har nu två apparater som jag har i fyra lägen på, så att jag kan ställa in dem olika beroende på var jag är någonstans. Och det är jättelätt att bara knäppa om liksom om jag märker att det blir för mycket någonstans eller sådär. Men det beror ju på hur många vi är i rummet och så. Nu hör jag ju vad de säger. Det är helt underbart. Det känns som att jag är med i matchen på ett annat sätt faktiskt. Berättar Annika Gerhorn Bender för vår reporter Anna Berg. Och audionomen som Annika först besökte kan ha brutit mot de etiska reglerna, det säger Rebecca Johansson, som är ordförande för Svenska audionomföreningen. Rebecca Johansson, ordförande, Svenska Audionomföreningen: Kollegan i det här fallet kan ha hamnat i en sådan sits att man har en press, dels för egen

ekonomiskt perspektiv och också från sin verksamhet där man är anställd att man måste få det här att gå ihop sig. Man måste tjäna lite. Har man två likvärdiga hörapparater till exempel, en som är landstingsutbudet och en som du ska sälja rent privat, och där det skiljer kanske enbart i pris, då finns det egentligen ingen anledning till att försöka pusha för den dyrare. Ja, etiska regler finns. Men de räcker inte alltid till. Svenska audionomföreningen är heller inte nöjda med hur det fungerar i dag. Mest kritiska är föreningen till att prissättningen ser så olika ut i olika delar av landet. Rebecca Johansson: Största felet tycker jag väl är att det inte finns enhetliga regler i landet, att de inte är rättvisa. Det felar i dag i Sverige som är demokratiskt, säger man. Men här spelar det roll var man bor, vad man får för hjälp. Vad tänker du om att det är så stora skillnader i landet? Rebecca Johansson: Jag tycker att det är urdåligt. Alltså jag har inget bra ord för det hade blivit för starkt för radio tror jag. Men det finns undersökningar och studier på att hörselvård med en skälig ersättning är den bästa och en individuell samhällsekonomisk vinst, så att varför man ska spara pengar, det är jättekonstigt. Kan du svara på som företrädare för audionomföreningen vad det kostar för en människa som har en hörselnedsättning att få en hörapparat? Rebecca Johansson: Nej, det kan jag inte för det beror helt på var du bor någonstans. Säger Rebecca Johansson, som är ordförande för Svenska audionomföreningen. Ansvarig minister för det här är Maria Larsson, hon är kristdemokrat, och kan tyvärr inte medverka,

men med oss i stället nu Magnus Sjödahl, också kristdemokrat, och från riksdagens socialutskott. Ja, vi kan bolla samma fråga till dig, vad kostar en hörapparat? Magnus Sjödahl (KD), riksdagsledamot, socialutskottet: Ja, som det helt riktigt sades så beror det på var i landet man bor eftersom vi har sjukvårdshuvudmän i olika landsting så har man något olika regler beroende på, så att frågan är inte helt enkel att besvara, utan det får man helt enkelt kontrollera via sin sjukvårdshuvudman där man bor. Det sades ju här, det var kritik mot att politikerna har skapat ett sådant här, varför ska det vara så att det ska vara så olika? Ja, att skaffa hörapparat, det ska vara enkelt, det ska inte kosta mycket och vi eftersträvar en likvärdig vård över hela landet. Men det är upp till respektive landsting att besluta om de reglerna eftersom vi har det systemet att sjukvårdshuvudmännen är ansvariga för den här verksamheten. Så en helt enhetlig prissättning över hela landet kan vi inte uppnå. Utan man får kontrollera vad som gäller i respektive landsting innan man köper någonting. Varför skulle det inte kunna vara enhetligt? Det skulle det kunna vara, men då fråntar vi ju landstinget dess uppgifter, då får vi ett helt annat sjukvårdssystem om det är staten som ska ansvara för vården i hela landet. Så nu har vi lagt ut det på respektive landsting, där man är ansvarig för att sköta då, och då är det upp till dem att dels fastställa skatten och dels bestämma avgifter för olika former av hjälpmedel, så därför kan det skilja lite grann. Det är väl ingenting som hindrar er i riksdagen att bestämma om någon slags högkostnadsskydd för hörselvård?

Det är ingenting som hindrar. Men då skulle vi samtidigt gå in och styra i respektive sjukvårdshuvudmans angelägenheter och det har vi inga planer på att göra. Det tror jag skulle möta för stort motstånd bland våra kollegor ute i landet om vi skulle göra den styrningen. Hur ska man då som hörselskadad kunna veta vad som är rimligt att betala? Då skulle jag rekommendera att man går in på den, där man är bosatt, gå in på det landstingets hemsida och kontrollera vilka regler är det som gäller för mig, vad kommer det att kosta mig. Och här i Skåne har vi ju infört fritt val, och här får man ett bidrag upp till 1 800 kronor och det är alltså ett fullgott sortiment som man erbjuds för de pengarna. Vill man sedan köpa någonting utöver det, då får man stå för mellanskillnaden själv. Men det som landstinget erbjuder och det som man får bidrag till, det är ett fullgott sortiment. Ska vi vara tydliga här? Det du pratar om är någonting som heter fritt val och det finns i vissa landsting. Du befinner dig i Skåne nu. Ja, precis. Stockholm har väl det här också, och något ytterligare landsting. Det innebär att man går till en, vad är det, man går till en privat audionom, då får man välja lite vad man vill där och då kostar det också vad man vill, ungefär så. Kan man beskriva det på det sättet? Ja, man får alltså en rekvisition med sig som man får köpa för upp till 1 800 kronor, och för det får man en fullgod utrustning som fungerar. Vill man sedan ha någonting utöver det, så kan man välja det. Men jag tror att det är viktigt att patienten har den möjligheten att kunna välja och inte hänvisad enbart till det sortiment som landstinget anvisar.

Men i den här världen, när man går till någonting då, som i Annikas fall, upplever som en legitimerad, seriös audionom, och så prackar de på henne en hörapparat för 26 000, när hon kan få en som gott uppfyller hennes behov för 600. Hur kan det bli så? Så får det verkligen inte gå till, det är helt oacceptabelt. Som också framkom av, som Rebecca sa, brister det helt klart mot yrkesetiken och sedan menar jag faktiskt också att det är ett brott mot den överenskommelse som sluts mellan landstinget och den här audionommottagningen. De får alltså inte rekommendera en särskild produkt, utan man har ett objektivt informera om de olika alternativ som finns. Jag skulle rekommendera att är det någon som råkar ut för någonting sådant här så ska man anmäla det, och då riskerar den här audionomen att bli avstängd från fortsatt verksamhet. Så får det verkligen inte gå till. Vi hörde här i inslaget också Jan-Peter Strömgren, som är ordförande för Hörselskadades Riksförbund. Han är ju kritisk mot det här att privata aktörer, de sitter på dubbla stolar eftersom de kan tjäna på att rekommendera sådana här dyra hjälpmedel. Vad säger du om det då? Jag menar att då har man blandat ihop sina roller. Man ska inte sitta på dubbla stolar, och man har att informera objektivt om de alternativ som finns, och man får inte rekommendera en särskild produkt. Då har man gjort ett övertramp. Kan man inte säga att det här systemet ändå öppnar för det? Ja, om vi inte har audionomer som sköter sitt arbete på det sätt som de ska göra, så finns naturligtvis den risken. Men jag vill samtidigt påtala det positiva i det här. I Skåne har väntetiderna helt försvunnit, man kan få en hörapparat bara på några veckor jämfört med hur det var tidigare, och hur det fortfarande är i andra delar av landet. Tillgängligheten har ökat och väntetiden har minskat. Så det finns väldigt stora fördelar också med det här systemet.

Om man vill spetsa till det här, kan man ju säga att det står faktiskt i hälso- och sjukvårdslagen att vård ska ges på lika villkor för hela befolkningen. Hur väl kan man säga att det gäller hörselvården? Det gäller i stora delar, sedan finns det vissa skillnader, det gör det, och det kommer att finnas vissa skillnader eftersom det är landstingen som har ansvar för det och då har man något olika regler i olika delar av landet. Men från statens sida verkar vi för att det ska vara, precis som du säger, en likvärdig vård av högkvalitet över hela landet. Och där har vi ett par saker på gång som jag gärna vill påtala, vi kommer att lägga en proposition som handlar om just de här sakerna. Det ska ut på en lagrådsremiss i höst. Fritt val av hjälpmedel, den ska stärka den enskildes inflytande och delaktighet inom hjälpmedelsutskrivningen. Hur ska det bli bättre då? Det ska bli bättre framför allt genom tydligare information om vad som gäller, det tror vi är väldigt viktigt. Att patienten får korrekt information om vad som gäller, så att man därmed kan göra ett bättre val, och inte råka ut för det som Annika gjorde. Och hur ska man få den här informationen? Vi kommer att bygga upp det som tidigare hette Sjukvårdsrådgivningen, en portal på nätet, den heter nu elvasjuttiosju.se, 1177.se. Det ska vara klart senast om ett år, 1 juli 2014, där ska finnas all relevant information om hjälpmedelsprodukter, så där ska man enkelt jämföra och se vad det kostar och vilka regler som finns. Så i sammanfattning, mer information via hemsidor och sådär, men ingen förändring av systemet.

Ingen förändring av systemet, vi kan inte gå in och styra respektive sjukvårdshuvudmans regler och avgifter. Med det säger vi tack till Magnus Sjödahl, som är kristdemokrat och sitter i riksdagens socialutskott. Tack så mycket. Hej. Tack, hej! *HRFs anmärkning: Den kursiverade informationen vid asterisken stämmer inte riktigt: Den som väljer Fritt val i Stockholm köper hörapparat ur det privata sortimentet, inte ur landstingets sortiment. För mer information kontakta Hörsellinjen på www.horsellinjen.se eller landstinget.