2015-03-23 Uzbekistan utsatta grupper och återvändande Karta/bild
Innehåll English summary... 4 1. Inledning... 8 1.1. Om utredningsresor och rapporten... 8 1.2. Det post-sovjetiska Uzbekistan... 9 1.3. MR-tendenser... 9 1.4. Säkerhetstjänsten och mahallasystemet... 12 1.5. Rättsväsendet och bruket av tortyr... 14 2. Religionsutövning som inte sanktionerats av staten... 17 2.1. Uzbekiska regimens förhållningssätt till religion... 17 2.2. Muslimska grupper... 17 2.2.1. Riskgrupper/beteenden... 17 2.2.2. Myndighetsåtgärder... 19 2.3. Kristna grupper... 23 2.4. Sammanfattande slutsats... 24 3. Politisk opposition och oberoende bevakning... 27 3.1. Politisk opposition... 27 3.1.1. Det politiska landskapet... 27 3.1.2. Myndigheternas reaktioner på oppositionell verksamhet... 28 3.2. MR-aktivism... 31 3.3. Oberoende journalistik... 32 3.4. Sammanfattande slutsats... 33 4. Återvändande... 35 4.1. De norska fallen... 35 4.2. Den uzbekiska regimens syn på migration... 38 4.3. Återvändande... 39 4.3.1. Konsekvenser av illegal utresa eller för lång utlandsvistelse... 39 4.3.2. Syn på asylansökan och åtgärder vid återvändande... 41 4.4. Sammanfattande slutsats... 50 Källförteckning... 52 2 (53)
Om rapporten Denna rapport är skriven i enlighet med EU:s allmänna riktlinjer för framtagande av landinformation (2008). Den är sammanställd utifrån noggrant utvalda och allmänt tillgängliga informationskällor. Alla använda källor refereras. All information som presenteras, med undantag av obestridda/uppenbara fakta, har dubbelkontrollerats om inget annat anges. Informationen har noggrant granskats, utvärderats och bearbetats under en begränsad tid. Sammanställningen gör inte anspråk på att vara uttömmande och bör inte tillmätas exklusivt bevisvärde i samband med avgörandet av ett enskilt ärende. Om en specifik händelse, person eller organisation inte nämns i rapporten innebär inte detta att händelsen inte har ägt rum, eller att personen eller organisationen inte existerar. Informationen i rapporten återspeglar inte nödvändigtvis Migrationsverkets officiella ståndpunkt i en viss fråga och det finns ingen avsikt att genom rapporten göra politiska ställningstaganden. 3 (53)
English summary Religious practice Uzbek authorities control and monitor the population s religious practice to a high degree. The authorities prioritize national security and the fight against terrorism, which motivate restrictions on the freedom of religion. Serious restrictions on freedom of religion and the severe repression, which has previously been reported, are confirmed by all of the consulted sources. Responses by Uzbek authorities to persons worshipping other religions than the one sanctioned by the state are unpredictable, not necessarily immediate and not limited to persons who carry and express a more radical religious belief. Visits to/participation in unofficial mosques/religious meetings (some sources indicate that there are no longer any other mosques than the official and that unofficial religious meetings are organized in private homes) are, according to unanimous sources, a risk behavior. Some of the sources emphasize that also frequent visits to official mosques can be brought to the attention of the authorities. Possession of non-sanctioned religious material is illegal. Although radical Islam, salafism and related movements and organizations are present in Uzbekistan and in some cases can constitute an actual threat, it is important to note that several sources confirm that visits to unofficial mosques or religious meetings among the population usually have practical reasons rather than being an expression of religious radicalism. Several sources confirm that religious extremism strongly dominates among religious or politically motivated verdicts. A distinction is made between illegal and banned organizations. Application of article 216 and 244 of the Uzbek Criminal code seems to be most common in cases related to religious practice. According to several sources, persons who have not expressed a strict or radical religious belief and are not members of such organizations, but have visited/participated in unofficial mosques/religious meetings, risk being arrested, prosecuted and convicted. Article 216 is mainly applied in such cases. Which organizations are banned, mainly religiously extremist, is unpredictable and the assessments seem to hold a substantial degree of arbitrariness. Classification of a crime and the distinction between illegal and banned organizations in individual cases depends on, among other factors, whether, and which, religious literature is confiscated. At the same time several sources indicate that not all visitors of unofficial mosques or religious meetings are subjected to criminal investigations and prosecuted. According to some sources mainly the organizers of such mosques or meetings risk being arrested and convicted, or that such persons risk being more severely punished, but the authorities reactions are described as unpredictable and arbitrary. Factors influencing the outcome/whether the authorities react, are the attitudes of local government representatives and if the police at a given moment has to fill its quota. In 4 (53)
addition, local police officers might take advantage of the general climate of repression by harassing and extorting individuals under the threat of accusing them of being religious extremists. Although the consulted sources do not fully share a common view on the risks associated with, and the consequences of, an individual s visit to unofficial mosques/religious meetings in terms of arrests and verdicts, they unanimously states that such persons risk being black-listed/registered on operative reserve lists, which can lead to accusations and verdicts at a later stage. Persons expressing their religious conviction by wearing religious attribute mainly men growing a long beard and women using hijab (refers to Islamic covering clothing in general, and in a narrow sense a specific clothing, used by women, covering hair and shoulders) expose themselves and risk coming to the attention of the authorities and making themselves vulnerable to charges of extremism. According to some sources, persons wearing religious attributes are controlled and blacklisted, but there is also reports indicating that the use of hijab is banned and that women who have used hijab have been fined or sentenced to prison. Also Christian communions and individual members are vulnerable. Communions have difficulties becoming registered (non-registered activities are illegal) and some Christian groups are strictly monitored. Several sources express the view that the vulnerability of Christian groups is less severe compared to Muslim groups due to the considerations the Uzbek regime has to take in its international relations. However, trials against Christian preachers have been held, Christians have been sentenced to imprisonment, and other measures are taken and assaults are committed against individuals. Protestants and Jehovah Witnesses are especially vulnerable while the position of the Russian Orthodox Church, according to several sources, is described as an exception in a positive sense. Political opposition and independent reporting The secular, political opposition in Uzbekistan is by numerous sources described as marginalized. Active oppositional individuals are few and leaders are in exile. Activities of the oppositional movements are severely limited. They are not given access to state media and lack party organs as well as other possibilities to have a wider dissemination of their propaganda. Only smaller demonstrations occur and attempts to organize large-scale activities have failed lately. Persons who are engaged in political activism risk being prosecuted and convicted. In such cases, mainly article 159 (Attempts to constitutional order) and 244 (on extremism) is applied. At the same time, several sources indicate that well-known oppositional individuals still residing in Uzbekistan and forced to stay passive, are being monitored and controlled by the authorities but that other, more severe measures are not taken against them. Demonstrations are stopped and participants in such activities risk 5 (53)
short-term imprisonment or being fined. Collective punishments, which can target family members of oppositional individuals as well as neighborhoods as a reaction to manifestations of opposition, occur. Differences between Tashkent (and possibly other larger cities) and other regions of the country are observed with regard to the degree of political freedom. The authorities control is described as somewhat lower in Tashkent. Explanations to these observations differ between sources but do not necessarily contradict each other: the still existing international presence in Tashkent; the less effective mahalla system in Tashkent; the still existing oppositional milieus in Tashkent and the lack of the same in the regions where opposition is mainly constituted by a few individuals who are more vulnerable to measures taken by the authorities. Andizhan, but also the remainder of the Fergana Valley, is identified as particularly strictly controlled. Likewise, nuances in the delicacy of political topics can be observed. Activism in relation to issues on political rights, religion, and child labor in the cotton industry is taboo, while engagement in economic and social issues can be accepted by the authorities to some extent. It is, however, important to note that the consulted sources are not unanimous in this regard and that what is acceptable to discuss or engage in may vary over time, depending on the current view of the regime on a certain problem. Genuine non-governmental organizations (NGOs) as well as NGOs founded through government initiatives are active in Uzbekistan. The most common type of NGO is active in the social and cultural fields. Activists who are engaged in rights issues are very vulnerable and only a few of them seem to be still active. However, several sources also note that human rights activists are used as tools by the Uzbek regime in its bargaining with the West and to present a liberal side. In all essentials, Uzbekistan lacks independent media and a large number of news web sites are permanently or temporarily blocked. A number of journalists are imprisoned at present. Several sources describe the situation of independent journalists as similar to that of human rights activists: the regime allows a small number of them being active to give the impression that the country allows independent journalism. Return The general reasoning of the consulted sources regarding the view of the Uzbek authorities on citizens who have applied for asylum in other countries are in some aspects contradictory. The sources unambiguously state that former asylum seekers who return to Uzbekistan may be suspected and have serious allegations brought against them, as the asylum application as such is significant to the Uzbek authorities. However, the sources do not share a common view regarding who among former asylum seekers may be at risk. Some sources state that applying for asylum is viewed upon as an act of treachery and that returning former asylum seekers are therefore severely 6 (53)
punished, as well as that Uzbek authorities are induced to suspect that a person who has applied for asylum in another country is an Islamist or oppositional and that an asylum application in such cases may constitute a ground for conviction. Other sources however do not give the asylum application in itself a decisive meaning but instead point to other factors concerning the circumstances of the stay abroad as more important The Uzbek regime is of a repressive nature and has strong control over its population. At the same time, several sources describe the Uzbek exercise of authority as arbitrary and unpredictable, but also that the authorities can react to, inter alia, non-sanctioned religious practice with considerable delay. Statements about black lists etc., which implicate that persons have been identified by the authorities due to, for example, their religious practice without other measures having been taken, are frequent among the consulted sources. Overall, there is no basis to conclude that all returning former asylum seekers who have not previously come to the attention of Uzbek authorities risk being subjected to reprisals due to their asylum application. The assessment of Lifos is however that it is very difficult to identify factors or markers that can be used in risk assessments. The actions of the Uzbek authorities seem almost completely arbitrary and their opportunistic behavior makes almost anyone who has been out of the country for a sustained period a potential target upon return. That an individual has applied for asylum can be a factor in this context but other factors, such as what environments the individual has been in contact with, seem to be of more relevance. The case with the now imprisoned failed asylum applicants that returned from Norway shows that the circumstances that can generate suspicion from the Uzbek authorities are so seemingly insignificant that it is uncertain if the individual self necessarily can realize his/her vulnerability. 7 (53)
1. Inledning 1.1. Om utredningsresor och rapporten Föreliggande rapport, som ursprungligen publicerades av Lifos den 21 maj 2012, har uppdaterats i mars 2015 med anledning av att Migrationsverkets rättschef den 19 januari beslutat om ett tillfälligt stopp för avvisnings- och utvisningsbeslut till Uzbekistan (SR 04/2015). Rättschefens beslut har föranletts av uppgifter, som Lifos inför rättschefens beslut bedömt som bekräftade, om att sex uzbekiska medborgare som sökt asyl i Norge gripits och dömts till fängelse sedan de återvänt till Uzbekistan. Under februari 2015 har Lifos inhämtat uppdaterad information om i första hand omständigheterna kring de nyss nämnda fallen av återvändande från Norge samt uzbekiska myndigheters syn på, och förhållandena för, återvändande uzbekiska medborgare som ansökt om asyl, genom möten med tre initierade källor: företrädare för Human Rights Watch (HRW) och Memorial samt en välkänd uzbekisk MR-aktivist som är verksam i Frankrike. Den uzbekiska regimens karaktär är repressiv och svåra förhållanden har under lång tid rått på MR-området i Uzbekistan. Bristen på information om förhållandena i landet, som framför allt beror på att oberoende journalister och internationella organisationer saknar möjlighet att verka i landet, är påfallande. Mot denna bakgrund, och givet de stora svårigheter och hinder som är förenande med att konsultera källor på plats i Uzbekistan, har Lifos i samband med resor till Kirgizistan, Ryssland, Norge och Frankrike inhämtat information om förhållandena i Uzbekistan. Föreliggande rapport bygger således i huvudsak på uppgifter som inhämtats i samband med möten under utredningsresor till Kirgizistan mellan den 27 november och 6 december 2011 och Ryssland mellan den 27 februari och 1 mars 2012, samt i samband med möten i Norge den 2 och 10 februari 2015 och i Frankrike den 17 februari 2015. Det bör noteras att inga av de konsulterade källorna, varken dem som konsulterats i Kirgizistan och Ryssland eller Norge och Frankrike, personligen är verksamma i Uzbekistan, men ett flertal av dem bedöms som initierade genom sin verksamhet och sina kontakter i landet. Det bör även noteras att utöver de källor som konsulterats under 2015 är de uttalanden som refereras i rapporten gjorda för mellan tre och tre och ett halvt år sedan. Det förekommer idag inga uppgifter om några positiva tendenser i den uzbekiska MR-utvecklingen, eller radikala förändringar i uzbekiska myndigheters agerande gentemot upplevda hot, och Lifos gör därför bedömningen att de uttalanden som redovisas i rapporten alltjämt äger sin giltighet. 8 (53)
1.2. Det post-sovjetiska Uzbekistan Uzbekistan, Centralasiens folkrikaste stat med drygt 30 miljoner invånare, är sedan Sovjetunionens upplösning 1991självständigt. Landet har allt sedan självständigheten styrts av president Islam Karimov, vid tidpunkten för Sovjetunionens upplösning förstesekreterare för det uzbekiska kommunistpartiets centralkommitté. Karimov valdes till president 1991, konsoliderade sin maktposition under 1990-talet och har kringgått konstitutionens begränsning om att en president endast kan väljas om en gång. Karimovregimen styr sedan länge landet enväldigt och åsidosätter de demokratiska fri- och rättigheterna helt den sekulära poliska oppositionen är helt marginaliserad och journalisters och civilsamhällets oberoende bevakning ytterst begränsad. En majoritet av Uzbekistans befolkning är sunnimuslimsk. Samtidigt som det sovjetiska styret var sekulärt, har islam ett starkt fäste i landet. Den postsovjetiska perioden har sett ett visst religiöst uppvaknande, samtidigt som landets regim i sin strävan att konsolidera sin makt, och efter att ha marginaliserat den sekulära oppositionen, har identifierat islamistiska rörelser och tendenser som ett allvarligt hot. 1.3. MR-tendenser Ingen av de källor som Lifos konsulterat ser någon positiv utveckling såvitt gäller MR-situationen i Uzbekistan. HRW beskriver, likt många andra källor, hur den postsovjetiska, uzbekiska historien har sett flera arresteringsvågor grundade i påstådd religiös extremism och drivna av statens uppfattning om politiska hot. Ofta har paragraferna 159, 242 och 244 i den uzbekiska strafflagen (se nedan) använts som den rättsliga basen för arresteringar och domar. Dessa stadganden är så vaga och allmänt formulerade att de lätt kan användas för att maskera politisk eller religiös förföljelse. 1 Samstämmiga källor bekräftar att de riskgrupper som Lifos tidigare identifierat alltjämt är utsatta och pekar på att situationen för personer som riskerar att åtalas och dömas för religiös extremism som särskilt svår. Ferghana Valley Lawyers Without Borders (FVLWB) pekar på att när revolutioner eller andra omstörtande politiska händelser sker i omvärlden i Kirgizistan 2010 och i Nordafrika 2010/2011 ökar den uzbekiska regimens tryck mot oppositionen. Media förbjuds att förmedla nyheter om dessa händelser och kirgiziska tv-kanaler blockeras. Oppositionen i Uzbekistan är, i förhållande till den i Kirgizistan, mer religiöst radikal. Vidare leder, enligt representanten, Karimovs förberedelser för en 1 Företrädare för Human Rights Watch 9 (53)
efterträdare till att olika klaner/grupper positionerar sig och konflikter inom de uzbekiska myndighetsstrukturerna. 2 Elin Jönsson, nu korrespondent för Sveriges Television (SVT) i Moskva och tidigare verksam i Uzbekistan, kan varken bekräfta eller dementera förändringar i endera riktningen vad gäller senare MR-utveckling i Uzbekistan. Hon ser dock inga förändringar i MR-situationen under senare tid i Uzbekistan och hennes bild är att situationen i vart fall inte har förbättrats. Hon har försökt intervjua uzbekiska gästarbetare i Moskva, men de ger, på grund av sin rädsla, en falsk/förskönande bild av situationen i Uzbekistan. 3 Det finns enligt HRW idag mellan tio och tolv tusen politiska fångar i Uzbekistan. Förutom ca 50 individer är dessa samtliga dömda på religiösa grunder. 4 Ett nytt mönster under senare år är enligt HRW att personer som redan sitter fängslade tenderar att få sina fängelsestraff förlängda. Praxis tycks vara att den som dömts för religiösa brott inte kommer ut igen. Förlängningar av fängelsestraff motiveras av att den dömde brutit mot fängelseregler. Exempel har varit innehav av nagelklippare, felaktig morotsskärning och att ställa tofflorna på fel ställe. Detta innebär att antalet personer som är fängslade på religiösa grunder ökar. 5 Memorial för omfattande listor över personer som dömts av politiska eller religiösa skäl sedan slutet av 1990-talet. Det är bland annat på dessa listor som HRW:s uppskattning om antalet politiska fångar (se ovan) bygger. Liksom konstaterats ovan noterar Memorial att repressionen går i vågor. Varje terrordåd leder till repression, inte bara mot jihadist-grupper utan även mot andra fristående muslimer och fredliga, muslimska grupper. 6 Under olika perioder har olika paragrafer i strafflagstiftningen tillämpats i poliskt motiverade mål. Fram till och med 1998 rörde det sig, såvitt gäller politiskt motiverad repression, oftast om iscensatta brott, plantering av narkotika, ammunition eller andra bevisföremål samt åtal för ekonomiska brott. Från och med 1999 har framför allt men inte uteslutande paragraf 159 (försök att omkullkasta den konstitutionella ordningen), paragraf 244 första punkten (tillverkning och spridning av information som utgör ett hot mot allmän säkerhet och ordning), paragraf 244 andra punkten (bildande av, tillhörighet och deltagande i religiöst extremistisk, separatistisk, fundamentalistisk eller annan förbjuden grupp) samt paragraf 216 (bland annat om medlemskap i illegal organisation) tillämpats. Någon eller 2 Företrädare för Ferghana Valley Lawyers Without Borders 3 Elin Jönsson, SVT-korrespondent. Jönsson är bl.a. författare till boken Konsten att dölja en massaker: en resa bakom sidenridån 4 Företrädare för Human Rights Watch 5 Ibid 6 Företrädare för Memorial (2012) 10 (53)
samtliga av dessa paragrafer tillämpas men kan även byggas ut med andra brottsrubriceringar. 7 Vidare pekar Memorial på att situationen för uzbekiska flyktingar i OSSländerna har försämrats: etniska uzbekers situation i Kirgizistan har försämrats; i Kazakstan har en ny, kritiserad flyktinglag antagits och i Ryssland har ett avtal mellan den federala migrationsmyndigheten FMS och UNHCR slutits som innebär att den senare organisationen inte behandlar asylärenden om de sökande inte har ansökt hos den förra organisationen först. Det finns en rädsla för att kontakta ryska FMS bland uzbekiska asylsökande. 8 Enligt Human Rights Institute har den generella MR-situationen i Uzbekistan blivit svårare. En orsak därtill är samarbetet mellan Uzbekistan, USA och EU. Regimen Karimov anser att dess geopolitiska relation till USA och EU ger den carte blanche att föra den politik den vill, vilket leder till repression, särskilt mot djupt troende muslimer. Även om fortfarande aktiva försvarare av mänskliga rättigheter är få, pågår alltjämt förföljelse och fängslande av MR-försvarare. De senaste åren har repressionen mot egna företagare ökat. Även advokaters situation har försämrats (företrädaren hänvisar i denna del till en Human Rights Watch-rapport som publicerades i december 2011) och bruket av tortyr förvärrats. 9 En majoritet av Human Rights Institutes uzbekiska klienter asylsökande i Ryssland åberopar förföljelse av uzbekisk polis eftersom de vägrar att samarbeta. Dessa fall har ökat och dominerar nu (2012). Förföljelsen är relaterad till de asylsökandes religiösa uppfattning och det rör sig om muslimer som är traditionella. Kraven på samarbete som ställs handlar inte om att ange andra eller om att lämna information, utan om att underteckna vittnesutsagor från andra, dvs. att bekräfta uppgifter. Säkerhetstjänsten tvingar människor att rapportera vad de hör i moskéer. När en person arresteras, kan en person som samarbetar med polisen tvingas att lämna uppgifter och falska anklagelser mot den gripne. 10 Inte heller Centre for Journalism in Extreme Situations (CJES) kan se några positiva tecken i den generella MR-utvecklingen i Uzbekistan. Företrädaren pekar på utvandringen från Uzbekistan som en indikator på situationen i landet och ser att landet blir alltmer slutet och att situationen närmar sig den som råder i Turkmenistan. 11 7 Ibid 8 Ibid 9 Företrädare för Human Rights Institute 10 Ibid 11 Företrädare för Centre for Journalism in Extreme Situations 11 (53)
1.4. Säkerhetstjänsten och mahallasystemet 12 HRW beskriver Uzbekistan som en totalitär polisstat där en stor del av statsledningens maktbas utgörs av en utbredd och sofistikerad säkerhetstjänst som bygger sitt styre på att ständigt hitta nya fiender. Talande för situationen är att Islam Karimov, som nu haft makten i 23 år, inte ens bekymrat sig om att försöka motivera hur han kan kandidera som president för en fjärde mandatperiod när landets konstitution endast tillåter ett omval. Enligt samma källa har kontrollen över samhället ökat sedan 2013. Bland annat som en reaktion på den arabiska våren har den elektroniska övervakningen ökat och kontrollen intensifierats ytterligare under de två senaste åren. Regimen bygger sin analys av framtiden på instabilitet och att de utmanare man fruktar mest kommer från utanför landets gränser. 13 Några säkra siffror på hur många som är engagerade i den uzbekiska säkerhetstjänsten SNB (Служба национальной безопасности) finns inte att få tag på. Den välkände uzbekisk MR-aktivist som Lifos konsulterat uppger att SNB har över 100 000 aktiva agenter i Uzbekistan som tillsammans med strukturer inom inrikesministeriet, gränsbevakningen, armén och polisen utgör grunden för kontroll av samhället på såväl nationell som regional och lokal nivå 14. Klart är att organisationen är välfinansierad och inflytelserik även utanför Uzbekistans gränser. SNB verkar i och utanför Uzbekistan med ett mycket brett mandat. I södra Kirgizistan har SNB på reguljär basis verkat och det finns ett tätt samarbete mellan SNB och den kirgiziska säkerhetstjänsten. Det saknas skäl att anta annat än att SNB har tillgång till all information om de uzbekiska medborgare som befinner sig i Kirgizistan som asylsökande. Den uzbekiska MR-aktivisten uppger sig ha god kännedom om individer i Europa som fungerar som informatörer för den uzbekiska säkerhetstjänsten. Enligt aktivisten finns åtminstone fem aktiva agenter i Sverige som rapporterar om den uzbekiska diasporan i landet. En trend de senaste två åren är att det inte bara handlar om professionella agenter utan även vanliga människor rekryteras och pressas. 15 Även om en del av SNBs aktiviteter är att hänföra till helt legitima målsättningar (som att skydda landet från terrorism eller bekämpa droghandel och trafficking) används SNB, som redan noterats, i stor utsträckning som ett instrument för statsledningen att konsolidera makten och agera mot allt som hotar regimen Karimov och den nationella stoltheten. Genom elektronisk övervakning, brutala metoder och ett väl 12 De inledande skrivningarna om den uzbekiska säkerhetstjänsten och mahallasystemet och där inga andra källor anges, är hämtade från Migrationsverket, 2010-06-21, Uzbekistan - Allmän bakgrund och aktuell situation, som tidigare publicerats i Lifos men ersätts av föreliggande rapport. 13 Företrädare för Human Rights Watch 14 Uzbekisk MR-aktivist 15 Uzbekisk MR-aktivist 12 (53)
utvecklat system med informatörer har SNB skapat en miljö av rädsla där det är svårt att lita på någon. Övervakningen i Uzbekistan är omfattande, alla internationella telefonsamtal avlyssnas, postförsändelser öppnas och internetcaféerna bevakas av SNB-agenter. Genom kravet på utresevisering har myndigheterna möjlighet att även kontrollera medborgarnas möjligheter att ta sig utomlands. Det är SNB som skall ge slutligt klartecken huruvida en person skall beviljas utresevisering eller inte. En mahalla utgörs av ett bostadsdistrikt med i snitt 3000 till 5000 personer. Varje mahalla har en ordförande som uppbär statlig lön och ansvarar för administrationen av mahallan. Ordföranden har i sin tur ett nätverk av formella biträden och uppgiftslämnare. Mahalladistriktet är en viktig del av den enskilde uzbekens liv och något som gemene man identifierar sig med. Genom den täta kontakten inom distriktet sipprar informationen upp i systemet genom informella och formella kanaler. Mahallasystemet fyller en värdefull praktisk funktion i Uzbekistan men utnyttjas också i högsta grad av myndigheterna för att övervaka och kontrollera medborgarna. Vem som flyttar in och ut, vem som reser utomlands och vart rapporteras genom mahallakommitéens försorg till relevanta myndigheter. Enligt FVLWB finns i varje mahalla informatörer som arbetar i hemlighet. Människor kan misstänka vem denne är och i praktiken är det ofta ledaren i mahallakommittén som är säkerhetstjänstens agent. 16 Enligt Elin Jönsson observerar äldre människor vilken litteratur människor har och hur de utövar religion. Dessa rapporterar direkt till mahallakommittéernas ledare, som är anställda av säkerhetstjänsten. 17 Även Ferghana News Agency beskriver hur den uzbekiska säkerhetstjänsten arbetar genom mahallasystemet. De för dossiéer över alla invånare. Regimen bevakar alla detaljer i människors liv. Man måste t.ex. ha tillstånd från kommittén för att sälja sitt hus. Mahallainstitutet har alltid funnits men har nu kidnappats av säkerhetstjänsten. 18 Voice of Freedom beskriver den uzbekiska myndighetskontrollen som systematiskt organiserad. I varje mahalla finns en kommitté som har kontroll över invånarna. Säkerhetstjänsten är välinformerad om allt som sker i mahallan. Om kritik förekommer bland invånarna i en viss mahallah och detta får publicitet/uppmärksamhet, sätter säkerhetstjänst och andra myndighetsrepresentanter igång med besök dit och utsätter invånarna för propaganda etc. Enligt Voice of Freedom (2012) har dock, vilket inga andra källor uppmärksammat, regimen på senare tid blivit mindre och mindre effektiv dess påverkan på befolkningen minskar och de sociala problemen växer. 19 16 Företrädare för Ferghana Valley Lawyers Without Borders 17 Elin Jönsson, SVT-korrespondent 18 Företrädare för nyhetssajten Ferghana News Agency 19 Företrädare för Voice of Freedom 13 (53)
1.5. Rättsväsendet och bruket av tortyr Enligt Memorial har mönstret i uzbekiska myndigheters förföljelse förändrats något sedan 1998/99 när repressalierna mot den politiska oppositionen och religiösa grupper ökade. Tidigare byggdes rättsprocesser ofta genom fabricering i form av planterade bevis (exempelvis narkotika eller vapen). Standardproceduren idag för att göra sig av med misshagliga individer i Uzbekistan är att först gripa personen för en påhittad administrativ förseelse. Därefter torteras ett erkännande av ett grovt brott fram och personen åtalas och döms. 20 Den utbredda förekomsten av tortyr i Uzbekistan är ett sedan länge uppmärksammat problem i internationell MR-rapportering. I en rapport publicerad 2003 21, som byggde på ett besök i landet året dessförinnan, konstaterade FN:s särskilde rapportör om tortyr att legala garantier såsom rätt till habeas corpus och omedelbar och konfidentiell tillgång till försvarare och släktingar saknades och fann bland annat att principen om att den som åtalas för brott ska anses vara oskyldig tills det finns en fällande dom inte respekterades, att utredare och åklagare hade oinskränkt makt såvitt gäller frihetsberövades tillgång till försvarare och släktingar, att domstolarnas oberoende brast samt att korruption inom domstolar och polis var omfattande. Dessa faktorer bedömdes främja användandet av illegala metoder i brottsutredningar och slutsatsen att bruket av tortyr i Uzbekistan var systematiskt drogs. Rapporteringen om den utbredda förekomsten av tortyr har därefter fortsatt. I svenska Utrikesdepartementets senaste MR-rapport redogörs för regelbunden rapportering om tortyr i häkten och fängelser, som ofta sker för att tvinga fram bekännelser, samt för en lång rad dödsfall i fängelser som inträffat under oklara omständigheter de senaste åren. Ansvariga pekas sällan ut eller åtalas för sådana dödsfall, som officiellt ofta förklaras av hjärtproblem eller andra naturliga orsaker. Samtidigt pekas dock i rapporten på att ett tiotal poliser och andra tjänstemän under de senaste åren åtalats och fällts för tortyr samt att landet vidtagit en rad rättsliga åtgärder i form av ny lagstiftning på området. 22 Några av dessa rättsliga åtgärder behandlas av Human Rights Watch (HRW) i en omfattande rapport publicerad i december 2011 23. Uzbekistan lagstiftade 2008 om habeas corpus 24. Lagstiftningsförändringen betecknas 20 Företrädare för Memorial (2015) 21 UN Commission on Human Rights, 2003-02-03 22 Utrikesdepartementet, 2011-07-07 23 Human Rights Watch, 2011-12-13 24 Habeas corpus, dvs. att en domstol avgör ett frihetsberövandes laglighet och nödvändighet, finns som institut inte i svensk rätt. I den fortsatta framställningen här 14 (53)
av HRW närmast som en formalitet som inte har haft någon avsevärd effekt såvitt gäller att skydda häktade personers rättigheter och förebygga tortyr i häkten. De uzbekiska domstolarna, som sedan reformen och istället för åklagaren har att fatta beslut om häktning, medger i en överväldigande majoritet av alla fall (98 procent enligt flera uppskattningar som HRW presenterar) begäran om häktning. Bland de problem som identifieras och anses förklara den rådande situationen återfinns alltför breda häktningsgrunder, domstolarnas fortsatt svaga ställning i relation till åklagare, att polisen underlåter att registrera gripandet av en person för att på så sätt förlänga tiden innan beslut om häktning måste presenteras för domstol, att polisen kallar misstänkta till förhör som vittnen för att därefter rikta brottsanklagelser mot dem samt att polisen kringgår kravet på domstolsprövning av beslut om häktning genom att gripa personer på grund av administrativa förseelser (vilket möjliggör att hålla en person frihetsberövad under 15 dygn utan domstolsbeslut). Vidare konstaterar HRW att häktningsförhandlingar ofta hålls inför lyckta dörrar, att det förekommer att försvarare/ombud inte är närvarande under förhandlingar eller att häktade representeras av ombud som utsetts av det allmänna och vars oberoende i förhållande till åklagaren ifrågasätts. Det förekommer även att häktningsförhandlingar hålls i den brottsmisstänktes frånvaro, både i fall där den misstänkte redan är gripen och i fall där denne ännu är på fri fot. I de senare fallen får detta ofta som konsekvens att överklagningstiden (om tre dagar) av beslut om häktning passeras. Trots ovan nämnda och andra nyligen genomförda lagstiftningsförändringar som relaterar till gripnas och häktades rättigheter, däribland tillgång till försvarare/ombud, bedömer HRW att bruket av tortyr inte har minskat utan benämner det som inrotat och omfattande. Bland offren för tortyr återfinns personer som misstänks för medlemskap i förbjudna politiska eller religiösa organisationer, MR-aktivister och oberoende journalister men även personer som misstänks för vanlig brottslighet. Av senare rapportering från Human Rights Watch framgår att inga avgörande förändringar har skett. I en rapport från 2014, som har som huvudsakligt fokus uzbekiska myndigheters förföljelse av ett brett spektra av kategorier av uppfattade regimhotande individer, uppmärksammar HRW att legala mekanismer som ska skydda frihetsberövades rättigheter ignoreras och att bruket av tortyr och andra former av illabehandling fortsätter. 25 FN:s tortyrkommitté redogör 2013 för anklagelser om att polis, utredare och fängelsepersonal rutinmässigt använder eller initierar användning av tortyr och annan illabehandling för att tvinga fram erkännanden eller information för att användas i brottmål. Kommittén hänvisar till Europadomstolen som slagit fast att the use of torture and ill-treatment against detainees in likställs dock institutet med förhandling om och beslut i fråga om häktning i och av domstol. 25 Human Rights Watch, september 2014 15 (53)
Uzbekistan is systematic, unpunished and encouraged by law enforcement and security officers. 26 HRW:s företrädare beskriver 2015 att bruket av tortyr fortsatt är utbrett och systematiskt, vilket utslag i internationella domstolar också bekräftar. 27 26 UN Committee against Torture, 2013 27 Företrädare för Human Rights Watch 16 (53)
2. Religionsutövning som inte sanktionerats av staten 2.1. Uzbekiska regimens förhållningssätt till religion HRW beskriver hur Islam Karimovs styre har sin grund i en sorts sovjetiskt sekulärt tänkande och har under 25 år sett religiös extremism som det största hotet mot den egna regimen och den sekulära uzbekiska modellen. När Karimov kom till makten i Uzbekistan bestod hans främsta politiska utmanare av religiösa ledare från Ferghanadalen (Namangani och Yuldashev) som senare kom att grunda Islamic Movement of Uzbekistan (IMU) och genom detta flytta delar av den politiska och religiösa arenan under jorden. 28 Undertryckandet av all icke-sanktionerad religiös verksamhet utgår i stor utsträckning från 1998 års religionslag. Genom denna förbjuds exempelvis all icke-sanktionerad religiös litteratur och annat material (exempelvis ljudupptagningar av predikningar) och alla religiösa sammankomster. Exakt vilka organisationer som är förbjudna är oklart då lagstiftningen bygger på hemliga listor som är under ständig förändring. 29 Memorial pekar på begrepp som förbjuden organisation och fundamentalistisk idé som centrala begrepp inom den uzbekiska straffrätten. Även Memorial betonar oförutsägbarheten i den rättsliga regleringen med utgångspunkt i bristen på rättsliga definitioner över vad som är förbjudet och vad som är tillåtet. 30 2.2. Muslimska grupper 2.2.1. Riskgrupper/beteenden Enligt FVLWB är utövande muslimer de mest kontrollerade i det uzbekiska samhället. Företrädaren redogör för att det finns såväl officiella som inofficiella moskéer i Uzbekistan. Tidigare fanns en moské i varje by, men numera finns officiella moskéer endast i distriktscentran som omfattar fem till sex byar. I dessa moskéer tillåts religionsutövning. Deltagande kontrolleras och exempelvis vid högtider måste varje by anmäla deltagare till bönen, annars tillåts man inte komma. Därför organiseras på bynivå inofficiella bönemöten och moskéer. Förekomsten av sådana inofficiella bönemöten och moskéer beror i de flesta fall inte på religiös radikalism hos deltagarna utan kan förklaras av praktiska skäl. Dess besökare är vad företrädaren benämner vanliga muslimer som endast vill utöva sin religion. 31 28 Företrädare för Human Rights Watch 29 Ibid 30 Företrädare för Memorial (2015) 31 Företrädare för Ferghana Valley Lawyers Without Borders 17 (53)
Elin Jönsson betonar å andra sidan att salafister och radikalisering i det uzbekiska samhället förekommer men bekräftar att majoriteten av dem som går till icke-officiella moskéer gör det av praktiska skäl. Det rör sig inte om medvetna val. Det är dock enkelt för radikala organisationer att rekrytera; det är lättare för folk att tro på koranen än på demokratin. 32 Även Memorial bekräftar bilden av att det vanligaste skälet att besöka inofficiella moskéer är praktiska, även om det inte rör sig om moskéer utan snarare om män (tio till femton till antal) som samlas i någons hem för att diskutera religiösa frågor. Om någon av de deltagande männen i en sådan grupp är mer religiöst bildad, kan gruppen anta en fastare form. Samlingar där religiösa frågor diskuteras utan att någon specifik religiös rörelse eller organisation kan identifieras är vanligt förekommande. Dessa rörelser saknar publika nyckelfigurer. En aktuell tendens är att sådana grupper etableras bland uzbeker i andra OSS-länder. Personer som återvänder till Uzbekistan och har deltagit i sådana grupper oroar de uzbekiska myndigheterna. Uzbekiska myndigheter talade tidigare om wahabiter men använder idag istället begreppet jihadister. Begreppet används mycket brett och inkluderar fredliga grupper. 33 Enligt Human Rights Institute är det samma grupp av människor som regelbundet besöker officiella moskéer och som deltar i inofficiella religiösa möten. Det finns radikala islamska grupper, bland andra Hizb-ut-Tahir. Anklagelser kan även riktas mot personer som följer Imamen Nazarov i Sverige. 34 I ett senare möte påpekar Memorial att många uzbeker faktiskt har ljudupptagningar med religiöst innehåll hemma utan att veta om att det är förbjudet. Även religiöst filmmaterial är förbjudet och exempelvis IMU har en egen filmstudio där de har producerat och översatt många filmer. Dessa är förbjudna även om de i många fall inte har ett religiöst innehåll. Exempelvis producerar IMU tecknad film för barn. IMUs filmer är överlag populära bland den uzbekiska befolkningen och har särskilt stor spridning bland de uzbeker som befinner sig i utlandet och/eller har tillgång till internet. Unionen för Islamisk jihad har också de producerat en del filmer och ljudupptagningar från predikningar som är populära. 35 Ferghana News Agency betonar att fysiska, illegala moskéer fanns för tio år sedan men inte längre. Idag samlas människor i sina hem. 36 CJES understryker att majoriteten av alla uzbeker inte besöker inofficiella moskéer eller andra religiösa sammankomster. De flesta håller sig till den för landet traditionella tolkningen av islam. De nya rörelserna är dock aktiva, även socialt. Det är de radikala rörelserna som håller till i de icke- 32 Elin Jönsson, SVT-korrespondent 33 Företrädare för Memorial (2012) 34 Företrädare för Human Rights Institute 35 Företrädare för Memorial (2015) 36 Företrädare för nyhetssajten Ferghana News Agency 18 (53)
sanktionerade moskéerna. Företrädaren menar vidare att t.ex. Hizb-ut-Tahir inte döljer sin verksamhet eftersom det är en del av martyrskapet att inte dölja. 37 2.2.2. Myndighetsåtgärder Voice of Freedom bevakar myndigheterna alla som ofta besöker moskéer. 38 Som tidigare nämnts består de tio till tolv tusen politiska fångar som bedöms finnas i Uzbekistan av en överväldigande majoritet personer som är dömda för religiös extremism. 39 Likaså Ferghana News Agency bekräftar att den absolut största majoriteten döms av religiösa skäl. 40 Enligt Memorial finns en förteckning över förbjudna organisationer. Förteckningen saknar dock lagstöd och det finns inget reglerat tillvägagångssätt för hur organisationer ska förbjudas. Bedömningarna sker godtyckligt. Att samlas för att diskutera religiösa frågor - även utan att någon särskild religiös grupp kan identifieras är idag straffbart och betraktas som jihadism även om detta inte aktualiserats under samlingen. Deltagare i sådana möten/grupper riskerar att åtalas för organisation av olaglig religiös sammankomst. Åtalade personer kan bötfällas, dömas till villkorlig dom eller fängelse i upp till fem år. Om en grupp bedöms vara en förbjuden organisation kan det röra sig om fängelsestraff från fem upp till 15 år. Denna bedömning/brottsrubricering beror bland annat på vilken litteratur som beslagtas. Personer kan dömas till fängelse i upp till åtta år för innehav och distribution av material som innehåller fundamentalistiska idéer. Personer som endast deltagit i möten/grupper riskerar mildare straff än ledande personer, men konsekvenserna är oförutsägbara. Fall som kan kopplas till terrorism leder till ytterligare hårdare straff. Vid terrordåd söker myndigheterna efter terrorister i hela landet. Under sådana kampanjer gör myndigheterna ingen större skillnad mellan personer som faktiskt organiserat eller genomfört ett terrordåd och personer som endast lyssnat på en icke-sanktionerad predikan. 41 Enligt Memorial bygger de flesta åtal och domar på någon form av beslag av religiöst material. Utifrån detta improviserar utredande myndigheter beroende på omständigheterna i det enskilda fallet och fantiserar fram ett åtal. Det är mycket sällan som någon faktisk koppling till egentlig extremistisk verksamhet inom eller utom landet kan göras. 42 De personer som döms för religiös verksamhet påstås representera en rad olika religiösa grupperingar och kategorier. Majoriteten av de som idag sitter dömda är anklagade för att tillhöra Hizb-ut-tahir. Trenden är dock enligt HRW att myndigheterna den senaste tiden i allt mindre utsträckning 37 Företrädare för Centre for Journalism in Extreme Situations 38 Företrädare för Voice of Freedom 39 Företrädare för Memorial (2012 och 2015) 40 Företrädare för nyhetssajten Ferghana News Agency 41 Företrädare för Memorial (2012) 42 Företrädare för Memorial (2015) 19 (53)
använder medlemskap i Hizb-ut-tahir som grund för åtal. 43 Detta bekräftas också av källor inom Memorial som menar att 80% av de som dömts för religiös extremism under senare år har anklagts för att ha tillhört generiska ospecificerade jihadistorganisationer. Memorial påpekar också att det under 90-talet förekommande fenomenet med generella wahabismanklagelser även det har försvunnit från myndigheternas modus operandi. 44 Utöver Hizb-ut-tahri och de många ospecificerade fallen representerar de som fängslats på religiösa grunder ett brett spektrum av kategorier från rena terroristorganisationer såsom IMU och Islamic Jihad Union till icke våldsbejakande organisationer såsom Akromyia och mer intellektuellt präglade religiösa rörelser. 45 Det är enligt Memorial ofta svårt att definiera bakgrunden och den religiösa associationen hos de personer som är dömda då de olika organisationer de anses tillhöra har skilda och ibland otydliga regler kring medlemskap. 46 HRW är övertygade om att fokus för uzbekiska myndigheters nästa arresteringsvåg kommer att bli IS. Det finns dock inga bevis för att IS är aktiva i Uzbekistan utan de uzbeker som faktiskt anslutit sig till IS har radikaliserats utomlands. Ingen vet riktigt hur många individer det handlar om men uppskattningsvis 2000-4000 centralasiater strider för närvarande för IS i Irak och Syrien. HRW betonar dock att det trots allt finns ett visst mått av legitimitet i uzbekiska myndigheters intresse för radikaliserade islamister. I de fall där man kan se att uzbekiska medborgare ansluter sig till extremistiska våldsbejakande organisationer handlar det oftast om unga arbetskraftsmigranter som radikaliserats i Ryssland. 47 Enligt FVLWB präglas myndigheternas syn på förekomsten av inofficiella moskéer och religiösa möten av att organisationer som Hizb-ut-Tahir och IMU skapades i små inofficiella moskéer. Myndigheterna befarar därför att det från dessa moskéer kan utvecklas sådana grupper. Myndighetsreaktioner varierar dock och beror på den mänskliga faktorn. Om de lokala myndighetsföreträdarna själva besöker den inofficiella moskén eller om de har kännedom om dess besökare och bedömer att de inte utgör något hot kan de låta det vara. När så inte är fallet kommer en reaktion. Organisatören, ägaren av byggnaden, kan gripas och lagparagrafen om religiös extremism tillämpas i sådana fall. Samtidigt betonar företrädaren att det är omöjligt för myndigheterna att lagföra alla personer som besökt inofficiella moskéer eller deltagit i inofficiella religiösa möten, utan att spela någon organiserande roll, eftersom sådana besök eller sådant deltagande är mycket vanligt. Deltagarna kan dock svartlistas av säkerhetstjänsten och vid händelser såsom terrorattentat är sådana svartlistade personer de första som tas in. 48 Även Memorial redogör för förekomsten av svarta listor. När en ny repressiv kampanj genomförs sätts personer som tidigare inte straffats, men som är svartlistade, dit. Det är slumpartat vem som drabbas. Kollektiv 43 Företrädare för Human Rights Watch 44 Företrädare för Memorial (2015) 45 Företrädare för Human Rights Watch 46 Företrädare för Memorial (2015) 47 Företrädare för Human Rights Watch 48 Företrädare för Ferghana Valley Lawyers Without Borders 20 (53)
bestraffning, som drabbar släkt och familj, förekommer. Personer som släppts efter avtjänat straff väljer ofta att utvandra. 49 Elin Jönsson redogör för att eventuella reaktioner från myndigheterna på att en person besökt i en inofficiell moské eller deltagande i ett religiöst möte beror på ett flertal mer eller mindre förutsägbara faktorer, däribland huruvida personen ifråga har en ledande funktion men även på om polisen behöver fylla sin kvot. Folk kan gripas för minsta lilla, men samtidigt kan många klara sig undan. En person kan gripas om dennes företag går lite för bra. 50 Enligt Ferghana News Agency finns ingen politisk opposition att tala om i dagens Uzbekistan. Folk samlas istället under det religiösa taket. Den politiska oppositionen kan dock förekomma i moskéerna. Det religiösa förtrycket sker inom ramen för Karimovs politik. Regimen fruktar främst politisk islam och organisationer som Hizb-ut-Tahir. I början av 1990-talet började Karimov trycka ner den politiska oppositionen och samtidigt förtrycktes islamska rörelser. Först rörde det sig om icke-traditionella rörelser, men idag omfattas även traditionella, islamska predikanter av förtrycket. Grupper som Hizb-ut-Tahir, personer som anklagas för deltagande i illegala organisationer och personer som uttryckligen och offentligt visar/berättar om sin grupptillhörighet är förtryckta. Under de senaste åren har personer som regelbundet (vid varje möjligt tillfälle) besökt en officiell moské kunnat uppmärksammas och misstänkas. Ännu allvarligare, ur myndigheternas synpunkt, är att samlas i hem och be där. Man kan då riskera att åtalas för att ha grundat en illegal, religiös organisation. Så snart myndigheterna får information om sådana möten sker gripanden. Även deltagare, inte enbart organisatörer, i sådana inofficiella möten riskerar att gripas och dömas. Representanten pekar även på att den rådande situationen kan utnyttjas av myndighetsföreträdare. Det antas finnas en order till polisen och säkerhetstjänsten att bevaka det religiösa livet. I verkställandet kan ordern utnyttjas personer som bär religiösa kläder eller andra attribut och regelbundet går i moskén kan utsättas för trakasserier och utpressning under hot om anklagelser om extremism. 51 Ferghana News Agency känner till ett flertal fall där hela grupper har åtalats för religiös extremism. Det rör sig om konservativa muslimer i avlägsna delar av landet där man efter predikan i den officiella moskén har samlats för religiösa möten/samtal. Deras agerande betraktas som brottsligt av myndigheterna. Enligt representanten finns i dessa fall inga bevis för de anklagades skuld. Varje månad rapporteras om fall där soldater kommer till bostadskvarter och arresterar ett stort antal (20 till 30) religiösa personer. I samband med sådana aktioner får Ferghana News Agency information om att aktiva religiösa personer arresterats. Det rör sig om sådana personer 49 Företrädare för Memorial (2012) 50 Elin Jönsson, SVT-korrespondent 51 Företrädare för nyhetssajten Ferghana News Agency 21 (53)