Dokumenttyp Ansvarig verksamhet Version Antal sidor Vårdprogram Division Psykiatri 13 Dokumentägare Fastställare Giltig fr.o.m. Giltig t.o.m. Divisionschef Divisionschef 2016-01-07 2019-01-07 Gäller för: Division psykiatri Utarbetad av: Jonas Niklasson, psykiater, Wiktoria Granath, verksamhetsutvecklare, Els den Teuling psykiater 1 (13)
Sammanfattning Detta vårdprogram beskriver utredning och behandling av självmordsnära patienter och omfattar barn och vuxna inom division psykiatri. Vårdprogrammet är en uppdatering av det vårdprogram om självmordsnära patienter som publicerades 2009. Självmord och självmordsbenägenhet är problem som ofta blir aktuella i sjukvården. Av dem som tar sitt liv har upp till 96 procent en diagnostiserbar psykisk sjukdom. Merparten har varit i kontakt med sjukvården före självmordet, oftast med den psykiatriska vården eller med allmänläkare. Många av dem har också haft kontakter med socialtjänsten. Dessa kontakter borde kunna göra det möjligt att förebygga självmord i högre grad. Befintliga vårdprogram och rutiner inom divisionen har beaktats, i likhet med befintlig dokumentation av gemensamma erfarenheter från tidigare händelseanalyser där patienter tagit sitt liv. Händelsanalyser gjorda inom divisionen belyser att de största riskerna är kopplade till bristande kommunikation och följsamhet till rutiner och riktlinjer. Faktorer för en framgångsrik behandling är kontinuitet i vården och att vården sker i samarbete med patient och närstående. Programmet lyfter särskilt fram detta. Programmet tydliggör samverkan med andra divisioner och mellan vårdnivåer såväl inom hälso- och sjukvården och med andra samverkansparter, samt att tydliggöra funktionen patientansvarig i samband med överföring mellan olika enheter i divisionen. 2 (13)
Innehållsförteckning 1. Ansvar... 4 2. Syfte... 4 3. Patientgrupp... 4 3.1 Könsskillnader... 4 4. Vårdnivåer och prioriteringar... 4 4.1 Vårdnivåer... 4 5. Diagnostik och utredning... 5 5. 1 Förhållningssätt... 5 5.2 Självmordsriskbedömning... 5 5.2.1 Anamnes... 6 5.2.2 Riskfaktorer... 7 5.2.3 Skyddsfaktorer... 7 5.2.4 Skattningsinstrument för självmordsriskbedömning... 7 5.3 Praktiska råd... 8 5.4 Upprepning av självmordsriskbedömning... 8 6. Behandling... 9 6.1 Vårdplan... 9 6.2 Närstående och vårdnadshavare... 9 6.3 Omvårdnad... 10 6.3.1 Att skapa en bärande relation... 10 6.3.2 Patientens säkerhet... 10 6.3.3 Tvångsvård... 10 6.4 Sociala interventioner... 10 6.5 Psykoterapeutisk behandling... 10 6.6 Farmakologisk behandling... 11 6.7 Undvik kontinuitetsbrott... 11 6.7.1 Förtydligande av akut omhändertagande av barn och unga patienter samt deras familjer... 11 6.7.2 Förtydligande av överföring av patienter mellan BUP och vuxenpsykiatri... 12 6.7.3 Förtydligande av överföring av patienter mellan psykiatrisk slutenvård, psykiatriskakutmottagning - och vuxenpsykiatrisk öppenvård... 12 6.7.4 Förtydligande av överföring av patienter mellan psykiatrisk slutenvård, psykiatriskakutmottagning, vuxenpsykiatrisk öppenvård och allmänmedicin... 12 7. Uppföljning... 12 7.1 Stöd för närstående och personal i samband med fullbordat självmord... 12 7.1 Dokumentation... 13 8. Kvalitetsindikatorer... 13 9. Referenser... 13 10. Bilagor... 13 Bilaga 1 Suicidstegen... 13 Bilaga 2 Checklista till vårdprogram... 13 3 (13)
1. Ansvar Berörd verksamhetschef ansvarar för att verksamheten arbetar i enlighet med detta vårdprogram. 2. Syfte Vårdprogrammet ska utgöra en gemensam grund för arbetet med självmordnära personer där syftet är att: förhindra självmord minska antalet självmord ge riktlinjer för utredning, behandling och dokumentation ge riktlinjer för överföring av patienter mellan olika vårdgivare 3. Patientgrupp Detta vårdprogram gäller för såväl barn och ungdomar som vuxna och äldre. 3.1 Könsskillnader Suicid är vanligare bland män än bland kvinnor men suicidförsök och självskadebeteende är vanligare hos kvinnor och yngre. 4. Vårdnivåer och prioriteringar Självmordriskbedömningen ska kontinuerligt göras av all behandlingspersonal inom psykiatrin. Alla har ett självständigt ansvar för att självmordrisk uppmärksammas och läkare kopplas in när tvångsvårdsbedömning kan vara aktuellt. I svårbedömda fall har all personal ansvar att konsultera annan erfaren behandlare. 4.1 Vårdnivåer Självmordsrisken ska graderas i kategorierna låg, måttlig, svårbedömd eller hög. Svårbedömd och högrisk är högst prioriterade. All personal har ansvar för att göra nedanstående bedömning och dokumentera den. Handläggs inom allmänmedicin eller BUP Låg eller ingen risk. Handläggs antingen inom allmänmedicin eller vuxenpsykiatrisk öppen- och slutenvård eller BUP Måttlig risk. Handläggs inom vuxenpsykiatrisk öppen- och slutenvård eller BUP Svårbedömd risk. Handläggs inom vuxenpsykiatrisk öppen- och slutenvård eller BUP Hög risk. 4 (13)
För självmordsriskbedömning se rubrik 5.2 Självmordsriskbedömning, för förtydligande av vårdrutinen ansvars- och arbetsfördelning mellan division allmänmedicin och division psykiatri beträffande patienter med psykiatrisk problematik ). 5. Diagnostik och utredning Utredningen av en självmordsnära patient måste vara allsidig. Kliniskt psykiatriska, somatiska, neurobiologiska, psykologiska och sociala aspekter bör belysas. Ett empatiskt bemötande är förutsättningen för att patienten ska våga berätta om sina självmordstankar. Bemötandet och omhändertagandet ska präglas av respekt, lyhördhet, acceptans och omsorg. Starka känsloyttringar hos patienten kan leda till osäkerhet hos behandlare vilket i sin tur kan resultera i att mötet sker på en ytlig nivå. En självmordsnära patient eller patient som behandlas för ett självmordsförsök präglas av känslor av skam, hopplöshet, förtvivlan, besvikelse och ilska. De kan i sin tur leda till att patienten drar sig undan eller uppvisar en aggressiv attityd vilket också är faktorer förknippade med en högre självmordrisk. 5. 1 Förhållningssätt Visa omsorg och medkänsla Visa att du tar patientens upplevelse på allvar Visa en icke-dömande attityd Samla dig före samtal och tänk igenom samtalets syfte Lyssna aktivt och försök förstå Undvik att argumentera och avbryta med goda råd Sök kontakt med patienten med täta samtal som fokuserar på hopp Våga finnas kvar vid starka känsloyttringar 5.2 Självmordsriskbedömning En strukturerad och systematisk självmordsriskbedömning sker på ett likartat sätt varje gång och grundar sig på anamnes, status, skattningsinstrument, inventering av riskfaktorer och av skyddsfaktorer. När patienten har självmordstankar eller självmordsplaner ingår att utreda och vad dessa tankar eller planer i så fall består av, hur ofta de förekommer och när de förekom senast. I en strukturerad och systematisk självmordsriskbedömning ingår också att dokumentera psykiatrisk diagnos, aktuell behandling samt de åtgärder som vidtagits för att minska självmordsrisken. Självmordsrisken ändras över tid och behöver därför omvärderas under förloppet av en kris, under pågående sjukdom eller under vårdtiden. Självmordriskbedömning behöver därför upprepas. Den sammanfattade bedömningen dokumenteras under sökord självmordsriskbedömning och graderas i kategorierna låg, måttlig, svårbedömd eller hög för att kunna följa patientens självmordsbenägenhet över tid. Svårbedömd och hög risk är högst prioriterade. 5 (13)
All personal har ansvar för att göra nedanstående bedömning, dokumentera och vidta adekvata behandlingsåtgärder. Låg eller ingen risk: förnekar självmordtankar inga eller få riskfaktorer goda förutsättningar för tillförlitlig information Måttlig risk: självmordtankar men inga planer flera riskfaktorer men många skyddsfaktorer inget självmordförsök senaste året Svårbedömd risk: manipulativitet självmordsförsök relaterad till alkoholberusning osäkra besked om självmordsprocessen Hög risk: uttalade psykiska symtom i sjukdomsfas tydliga självmordsmeddelanden självmordstankar och självmordsplaner många riskfaktorer men få skyddsfaktorer Ovan uppgifter sammanfattas under sökord självmordsriskbedömning. 5.2.1 Anamnes Patientsamtalet är det viktigaste instrumentet i all självmordriskbedömning. Ett empatiskt och professionellt förhållningssätt ger förutsättningar för en god riskbedömning och för framtida kontakter. När patienten är ett barn eller ungdom ska patientens vårdnadshavare och eventuellt andra viktiga personer samt behandlarna delta. Barnet eller ungdomen ska ha möjlighet att också prata enskilt med behandlare. Sjukdomshistoria omfattar journalanteckningar från tidigare vårdtillfällen och används som underlag i bedömningen. Information från journaler och närstående/vårdnadshavare som behövs för tvångsvårdsbedömning får inhämtas utan patientens medgivande. Närståendesamtal kan ofta bidra med viktig information för bedömningen. Patienten ska informeras om vikten av närståendes delaktighet i vården. Närstående/vårdnadshavare ska informeras om eventuella outtalade signaler och riskfaktorer som patienten ger uttryck för. 6 (13)
5.2.2 Riskfaktorer I analysen av självmordsbenägenhet vägs ett antal bakgrundsfaktorer in. Bland dessa kan nämnas: Tidigare självmordsförsök. Psykisk sjukdom, till exempel, psykoser, ångest, depression, bipolär sjukdom, personlighetsstörning eller neuropsykiatrisk diagnos. Missbruk av alkohol, droger Personlighetsfaktorer som lättkränkthet, aggressivitet och impulsivitet. Sömnstörningar och hög ångestnivå. Nyligen utskriven från psykiatrisk vård. Erfarenhet av självmord i den egna familjen eller bland vänner och arbetskamrater. Erfarenhet av våld, antingen blivit utsatt för eller själv brukat våld. Tidiga separationer, incest eller andra allvarliga problem i ursprungsfamiljen. Förlust, hot om förlust, skilsmässa, förlust av arbete och migration. Situationer som upplevs som kränkning, t ex polisutredning, mobbning, nätmobbning, indragning av körkort eller vapenlicens. Personer med svår fysisk smärta, långvarig plågsam sjuklighet utan något hopp om förbättring. Självmordsrisken kan ändras och behöver därför omvärderas under förloppet av en kris, under pågående sjukdom eller under vårdtiden. 5.2.3 Skyddsfaktorer Ett gott socialt stöd i parrelationen, familjen eller hos andra närstående Förmåga att vidmakthålla nära relationer Personliga värderingar, som religiös tro Rädsla för kroppslig skada vid självmordhandling Omsorg om barn, familjemedlemmar eller andra Föräldrars funktion- och omsorgsförmåga i den aktuella akuta situationen och på sikt 5.2.4 Skattningsinstrument för självmordsriskbedömning Instrument för självmordsriskbedömning kan vara ett stöd, men kan inte ersätta den kliniska bedömningen. Suicidstegen (Beskow): En sorts checklista som används som stöd för samtalet och undersökningen. Frågorna avbryts om patienten på ett trovärdigt sätt svarar nekande. Instrumentet kan användas av alla professionella inom vården. Skalan gäller både barn, ungdomar och vuxna (Bilaga 1). 7 (13)
Instrumenten nedan kan ge gott stöd men kräver tolkning och ska endast användas av behöriga yrkesgrupper: Scale for Suicidal Ideation (SSI): Skalan syftar till att lyfta fram patientens attityd till att leva eller dö, karaktären av självmordstankarna, karaktären av tänkt självmordsförsök, aktualisering av tänkt försök och bakgrundsfaktorer. (Gäller för patienter över 18 år). Suicidal Intent Scale (SIS): Används efter ett självmordsförsök och värderar patientens intentioner med självmordsförsöket. 5.3 Praktiska råd Kontakta närstående, om patienten inte vill kontakta någon, undersök varför. Information från närstående bör inkluderas i självmordriskbedömning och vårdplanering. Var tydlig med ditt uppdrag. Informera om tidsramar och försök att hålla det som sägs. Tillåt vila och några dagars kravlöshet. Fortsätt att söka kontakt även om patienten är avvisande eller apatisk. Kom ihåg att avvisande är en riskfaktor för självmord. Förklara säkerhetsåtgärder och att dessa görs av omtanke. Dokumentera faktorer som kan ha påverkat varför självmordförsöket hände just nu, särskilt sådana uppgifter från närstående eller ambulanspersonal som riskerar att tappas bort. Följ upp självmordnära personer som skriver ut sig i förtid. Självmordrisken är särskilt stor under det första dygnet och månaden. Hopplöshet och depressiva symtom måste följas upp. Följ upp personer som uteblir eller avbokar sina öppenvårdsbesök. Försök utverka ett löfte från patienten till närstående och behandlare att inte göra nytt självmordsförsök, och att berätta om självmordstankar eller planer till sin omgivning. Specifika råd gällande barn och ungdomar Gör plan för: med vem barnet ungdomen ska vara de närmaste dagarna och vad man ska göra. Hur skolgången ska se ut. 5.4 Upprepning av självmordsriskbedömning Det är viktigt att självmordsriskbedömning omprövas kontinuerligt. 8 (13)
6. Behandling Gruppen av självmordsnära patienter är heterogen, med olika grunddiagnos och social situation. Behandlingen anpassas efter detta. Det bör särskilt poängteras hur viktigt det är att fortlöpande följa patientens självmordsbenägenhet. Om patienten inte kommer till avtalat återbesök ska man ringa patienten och/eller närstående. Erbjud patienten en snar återbesökstid eller ett hembesök. Se till att alltid ge patienten ett telefonnummer att ringa vid försämring. 6.1 Vårdplan Alla patienter ska ha en skriftlig vårdplan. Vårdplanen upprättas i nära samarbete med patienten. För vuxna tillfrågas patienten om medgivande för att ha närstående delaktiga. För barn- och ungdomar ska vårdnadshavare medverka. Vårdplan kan innehålla: Hur basala behov som trygghet, sömn, mat och dryck tillgodoses. Vårdform och omvårdnadsinsatser. Problem som patienten anser vara de mest överhängande och förslag till åtgärder. Behandlare som ska ingå. Tidsramen för behandlingsarbetet och tidpunkt för utvärdering. Åtgärder vid ökad självmordrisk eller om patienten avviker, eller inte kommer till avtalat möte. Kontakter med skola och planering av skolgång. Eventuellt intyg för vård av barn och eventuell sjukskrivning. Resurser hos patienten och i patientens närmiljö. Fördjupad utredning och diagnostik. Fortsatt behandling av psykiatrisk grundproblematik, psykoterapeutisk behandling, farmakologisk behandling. Nätverksinventering och hur samverkan kan se ut. Tid för återbesök. 6.2 Närstående och vårdnadshavare Inhämta om möjligt information från närstående/vårdnadshavare vid bedömning av patient med självmordsrisk. Tillfrågan och samtycke om att involvera närstående/vårdnadshavare ska dokumenteras i journalhandlingar. Involvera närstående/vårdnadshavare i vårdplaneringen så tidigt som möjligt. Informera berörd närstående/vårdnadshavare om självmordsrisk och i vilka situationer den kan öka. Ge information gärna både muntlig och skriftlig om vem närstående/vårdnadshavare kan vända sig till vid en försämring av patientens tillstånd. Beakta att närstående/vårdnadshavare kan behöva hjälp för egen del. Avvisa aldrig en närstående/vårdnadshavare med hänvisning till sekretessen, lyssna utan att röja sekretessbelagd information. 9 (13)
6.3 Omvårdnad Målet med omvårdnad och stöd till en självmordsnära patient är att bevara livet och stärka patientens möjligheter att klara av att leva. Två väsentliga komponenter i omvårdnaden är att skapa en bärande relation och arbetsallians med patienten och att värna om patientens trygghet och säkerhet. 6.3.1 Att skapa en bärande relation I det relationsskapande arbetet är det viktigt att komma ihåg att den självmordsnära patienten har svårt att känna förtroende för andra människor och att många av dem också är mycket lättkränkta. Lättkränktheten bemöter man bäst genom att visa patienten respekt. Den självmordsnära patienten har ofta stora svårigheter att förstå, hantera och reglera sina egna negativa känslor (ångest, vrede, sorg och skam), och mycket av det som ter sig som manipulativt beteende är i själva verket försök att undvika känslomässig smärta. Det är vanligt med skamkänslor efter ett självmordsförsök. Personalen kan ofta lindra dessa skamkänslor genom att inte vara dömande, utan bemöta patienten med respekt och vänlighet. 6.3.2 Patientens säkerhet När en patient är inlagd vid en psykiatrisk slutenvårdsavdelning kan övervakning som avser att förhindra självmordshandlingar vara aktuellt. Graden av övervakning måste fortlöpande bedömas och omprövas (se vårdrutin Instruktion för tillsyn övervakning, observation och bedömning av tillsynsgrad ). 6.3.3 Tvångsvård I vissa fall kan tvångsvård vara anvisad för att förhindra att självmord sker. Ett ställningstagande till om tvångsvård är motiverat eller inte ska alltid göras för självmordsnära patienter som motsätter sig inläggning eller vill lämna sjukhuset. 6.4 Sociala interventioner Inte sällan behövs en kombination av olika insatser där kunskap om samhällets stöd och hjälp är nödvändig. Det är viktigt att problemen uppmärksammas och att åtgärder vidtas. Den sociala interventionen spänner över insatser av skiftande karaktär och omfattning. Det kan röra sig om: kortvariga insatser av rådgivande och informativ karaktär kontakter med olika myndigheter och med samhällets hjälporgan krisarbete med patientens sociala nätverk långvariga, psykosociala behandlingskontakter med målet att stödja och utveckla patientens förmåga att tillvarata såväl sina egna resurser som nätverkets. 6.5 Psykoterapeutisk behandling Psykoterapeutisk behandling kan vara motiverad för självmordsnära patienter. Utifrån patientens individuella problematik tar man ställning till vilken typ av terapi som är mest passande för individen. 10 (13)
6.6 Farmakologisk behandling Den farmakologiska behandlingen av den självmordsnära patienten inriktas på behandling av bakomliggande psykisk sjukdom. Det tar tid att få effekt av påbörjad behandling, varför man kan behöva ge ångestdämpande och sömnmedicin en tid. Behandlingseffekten ska utvärderas kontinuerligt. 6.7 Undvik kontinuitetsbrott Den självmordsnära patienten är ofta mycket ambivalenta till vård och om inte vårdkedjan fungerar finns risken att de avbryter kontakten. Därför behöver den självmordsnära patienten en fungerande vårdkedja, med kontinuitet och fast vårdkontakt. Varje övergång mellan olika vårdenheter innebär en säkerhetsrisk för patienten. Ansvaret för patienten får inte släppas innan nästa patientansvarig tagit vid. Exempel på övergångar mellan olika vårdinstanser eller vårdnivåer: Akutbesök uppföljning, BUP BUP - vuxen psykiatri Barnmedicin BUP Psykiatrisk sluten - och öppen vård Psykiatrin allmänmedicin (se avsnitt vårdnivåer) MAVA psykiatrin 6.7.1 Förtydligande- akut omhändertagande av barn och unga patienter samt deras familjer Från övriga vårdinrättningar tas kontakt med enheten för intensiva insatser på BUP. Första samtalet ska ske inom 24 timmar. Om barnet/ungdomen har en pågående eller nyss avslutad kontakt på BUP ska man sträva efter att ordinarie behandlare är med redan vid första mötet. Telefonkontakt Möjlighet till telefonkontakt direkt för råd i den akuta situationen, krisomhändertagande och preliminär bedömning. Samtalskontakt inom 24 timmar Syftet med första samtalet är att få information om patientens livssituation och höra var och ens berättelse om det som hänt, tankar och känslor. Målet är att minska övergivenhetskänsla och rädsla, samt öka gemenskap och trygghet, uppmärksamma och stärka hälsobefrämjande faktorer och finna eventuell ohälsa som kräver behandling. Vid samtalet bör patientens närstående/vårdnadshavare och eventuellt andra viktiga personer delta. Barnet/tonåringen ska ha möjlighet för att tala enskilt med behandlare. Samtalet avslutas gemensamt. 11 (13)
6.7.2 Förtydligande- överföring av patienter mellan BUP och vuxenpsykiatri Vid förhöjd självmordsrisk ska man noga överväga om ett eventuellt överförande till vuxenpsykiatrin är lämpligt. Ungdomen kan ha kvar sin behandling på BUP efter 18- årsdagen respektive påbörja sin behandling på vuxenpsykiatrin innan 18 -årsdagen utifrån ungdomens behov och enligt särskilt överenskommelse mellan enheterna. Om ett överförande anses lämpligt ska behandlare på BUP vara med vid första besöket för att få kontinuitet i överlämnandet till vuxenpsykiatrin. 6.7.3 Förtydligande- överföring av patienter mellan psykiatrisk slutenvård, psykiatriskakutmottagning - och vuxenpsykiatrisk öppenvård Patient som vårdats på grund av självmordsförsök eller patient som väljer att skriva ut sig trots en kvarvarande svårbedömd eller hög självmordsrisk ska alltid ha en uppföljande kontakt inom fem arbetsdagar hos behandlare inom vuxenpsykiatriska öppenvården på den ort patienten är hemmahörande. Patient som vårdats för eller har en kvarvarande måttlig självmordsrisk ska alltid ha en uppföljande kontakt inom 10 arbetsdagar, hos behandlare inom psykiatriska öppenvården på den ort patienten är hemmahörande. Patienten ska innan den lämnar vårdavdelning eller akutmottagningen få: skriftlig information om tid och plats för återbesöket skriftlig information med telefonnummer och öppettider om vart den kan vända sig vid eventuell försämring (se Rutin för patienter som vårdats på allmänpsykiatrisk avdelning pga. självmordsbenägenhet) 6.7.4 Förtydligande- överföring av patienter mellan psykiatrisk slutenvård, psykiatriskakutmottagning, vuxenpsykiatrisk öppenvård och allmänmedicin Patient som vårdats för måttlig självmordsrisk och inte har en kontakt inom vuxenpsykiatriska öppenvården men som har en fast distriktsläkare ska ändå ha en uppföljande kontakt inom 10 arbetsdagar vid psykiatrisk öppenvård. Inom psykiatrisk öppenvård görs sedan bedömning om patient ska överföras till allmänmedicin eller fortsätta vårdas inom psykiatrin. 7. Uppföljning Risken för nya självmordshandlingar är som störst under det första året efter ett självmordsförsök. Uppföljning och behandling bör därför erbjudas under minst ett års tid. Ett inträffat självmord eller ett allvarligt självmordsförsök är alltid att betrakta som en avvikelse och en avvikelserapport ska skrivas och en lexmaria ska göras( se Rutin anmälningsskyldighet enligt Lex Maria vid suicid/allvarligt suicidförsök) 7.1 Stöd för närstående och personal i samband med fullbordat självmord En riktlinje finns avseende stöd för närstående och personal i samband med fullbordat självmord eller annan allvarlig händelse. 12 (13)
7.1 Dokumentation En tydlig dokumentation är viktig. Alla uppgifter ska dokumenteras under adekvat sökord i Cosmic. Vid nedan sökord möjliggör filterfunktionen Självmordsriskbedömning Sökord Självdestruktiv handling Självmordsförsök Självmordsbenägenhet (Beskows självmordstege, risk-och skyddsfaktorer)) Riskfaktorer Resurser (Skyddsfaktorer) Självmordsriskbedömning (Gradering i rullist och sammanfattande motivering till denna i fritext) Den sammanfattade bedömningen dokumenteras under sökord Självmordsriskbedömning. Ange alltid vilken risknivå patienten befinner sig på; låg, måttlig, svårbedömd eller hög. Motivera också din bedömning i fritext under samma sökord utifrån skydds- och riskfaktorer som nämns under punkt 5.2.2 och 5.2.3. Dokumentera även de åtgärder som vidtas för att minska självmordsrisken. När man sätter diagnos anges psykiatriska grunddiagnosen samt aktuell bidiagnos avseende avsiktligt självdestruktiv handling X60-X84. 8. Kvalitetsindikatorer Andel patientbesök med dokumenterad suicidriskbedömning och vårdplan. 9. Referenser Beskow, J., Palm Beskow, A., & Ehnvall, A. (2005) Suicidalitetens språk. Lund: Studentlitteratur Socialstyrelsen, Artikelnr: 2003-110-8, Vård av självmordsnära patienter en kunskapsöversikt. Stockholms länslandsting (2010), Regionalt vårdprogram Suicidnära patienter Stockholmsläns landsting, (Skrifter från Barn- och Ungdomspsykiatrin nummer 5, 2010), Riktlinjer till stöd för bedömning och behandling Svenska psykiatriska föreningen och Gothia fortbildning. (2013)Suicidnära patienter, Kliniska riktlinjer för utredning och vård. http://ki.se/nasp/start Nationellt centrum för suicidforskning www.spes.nu (Riksförbundet för Suicid Prevention och Efterlevandes Stöd. 10. Bilagor Bilaga 1 Suicidstegen Bilaga 2 Checklista till vårdprogram 13 (13)
Vårdprogram 15 (25) Bilaga 1 Suicidstegen : Utredning och behandling av självmordsnära patienter Gäller för: Division psykiatri Giltighetstid: 2009-06-01--2012-06-01
Bilaga 2 CHECKLISTA TILL VÅRDPROGRAMMET UTREDNING OCH BEHANDLING AV SJÄLVMORDSNÄRA PATIENTER UTREDNING: Anamnes. Samtal med patient Samtal med närstående Genomgång av journal inklusive filterfunktionen Självmordsriskbedömning Riskfaktorer Tidigare självmordsförsök. Psykisk sjukdom, till exempel, psykoser, ångest, depression, bipolär sjukdom, personlighetsstörning eller neuropsykiatrisk diagnos. Missbruk av alkohol, droger Personlighetsfaktorer som lättkränkthet, aggressivitet och impulsivitet. Sömnstörningar och hög ångestnivå. Nyligen utskriven från psykiatrisk vård. Erfarenhet av självmord i den egna familjen eller bland vänner och arbetskamrater. Erfarenhet av våld, antingen blivit utsatt för eller själv brukat våld. Tidiga separationer, incest eller andra allvarliga problem i ursprungsfamiljen. Förlust, hot om förlust, skilsmässa, förlust av arbete och migration. Situationer som upplevs som kränkning, t ex polisutredning, mobbning, nätmobbning, indragning av körkort eller vapenlicens. Personer med svår fysisk smärta, långvarig plågsam sjuklighet utan något hopp om förbättring. Skyddsfaktorer Ett gott socialt stöd i parrelationen, familjen eller hos andra närstående Förmåga att vidmakthålla nära relationer Personliga värderingar, som religiös tro Rädsla för kroppslig skada vid självmordshandling Omsorg om barn, familjemedlemmar eller andra Föräldrars funktion- och omsorgsförmåga i den aktuella akuta situationen och på sikt Skattningsinstrument för självmordsriskbedömning Beskows suicidstege
Bilaga 2 CHECKLISTA TILL VÅRDPROGRAMMET UTREDNING OCH BEHANDLING AV SJÄLVMORDSNÄRA PATIENTER BEHANDLING Vårdplan Närstående och vårdnadshavare Omvårdnad Kan patienten vara hemma eller behov av slutenvård Tvångsvård aktuell Sociala interventioner Psykoterapeutisk behandling Farmakologisk behandling Undvik kontinuitetsbrott Fast vårdkontakt DOKUMENTATION vid nedan sökord möjliggör filterfunktionen Självmordsriskbedömning Sökord Självdestruktiv handling Självmordsförsök Självmordsbenägenhet (Beskows självmordstege, risk-och skyddsfaktorer)) Riskfaktorer Resurser (Skyddsfaktorer) Självmordsriskbedömning (Gradering i rullist och sammanfattande motivering till denna i fritext)