Från ord till handling

Från ord till handling den kliniska forskningens utmaningar En heldag om den kliniska forskningen, 10 mars 2009 Foto: Lois Steen Vivanco

1

Saco Vård Saco Vård för klinisk forskning bildades i början av 2008 med syftet att arbeta för att förbättra förutsättningarna för den kliniska forskningen. Gruppen består av elva Sacoförbund inom vårdområdet Akademikerförbundet SSR, Dietisternas Riksförbund, Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter, Legitimerade Kiropraktorers Riksorganisation, Legitimerade Sjukgymnasters Riksförbund, Svenska Logopedförbundet, Sveriges läkarförbund, Sveriges Psykologförbund, SRAT, Sveriges Farmacevtförbund och Sveriges Tandläkarförbund och representerar drygt 150 000 medlemmar. Under våren 2008 formulerade gruppen tillsammans ett antal krav som framfördes till Olle Stendahl i samband med hans delbetänkande om den kliniska forskningen. Strax därefter uppvaktades statssekreterare Peter Honeth inför höstens forskningsproposition och i juli medverkade Saco Vård i Almedalen på samma tema. Hösten 2008 beslutade sig gruppen för att fortsätta engagemanget för den kliniska forskningen genom att den 10 mars 2009 anordna en heldag om den kliniska forskningen: Från ord till handling den kliniska forskningens utmaningar Konferensen ägde rum i Saco:s lokaler på Lilla Nygatan och bevistades av ett 70-tal personer från olika myndigheter, fackliga organisationer, politiska partier, intresseorganisationer och dylikt. Centralt under symposiet var ett antal grundläggande frågor om den kliniska forskningen som förbunden i samstämmighet formulerat och som de medverkande utgick från vid sina anföranden: Hur förs forskningen ut på kliniken? Kommer den kliniska forskningen patienterna till nytta? Varför ska vårdpersonal forska? Vem ska finansiera den kliniska forskningen? Var ska den kliniska forskningen bedrivas? Ökade basresurser och högre meritvärde för forskning var ett par återkommande krav som framkom under dagen. Andra förslag var förbättrade karriärvägar för forskare och en gemensam ledning för universitetssjukhusen från huvudmännen och akademin. Klinisk forskning livsviktig Försök, utvärdering och utveckling är delar i ett intrikat samspel som vi i dag kallar för forskning och den är livsviktig för Saco:s vårdförbund. Det gäller inte minst den kliniska forskningen, sade Saco:s ordförande Anna Ekström i sitt välkomsttal. Saco:s ordförande Anna Ekström Utan klinisk forskning hade vi inte haft de akademiska yrken vi har i dag och för patienterna hade vården inte varit lika bra. Klinisk forskning är alltså nödvändig. Sverige har goda förutsättningar för klinisk forskning bland annat genom våra databaser och register. Det vore ett nationellt misslyckande om vi inte drog nytta av detta. Vi måste utnyttja databaser och de skickliga forskare vi har i landet. Ett sådant agerande kan leda till ett bättre liv för invånarna i landet men också ge positiva följder för Sverige som forskningsland. Frågan för den här konferensen är därför hur vi kan hjälpa till att göra Sverige till ledande land för klinisk forskning, förklarade Anna Ekström. 2

Saco Vårds syn på situationen för den kliniska forskningen Ökade basresurser Det behövs ökade basresurser för den kliniska forskningen likaväl som resurser till behandlingsutvärdering för att få en evidensbaserad vård, menade docent Hans Hjelmqvist som i sammanhanget representerade Saco Vårds syn på den kliniska forskningens situation i dag och dess behov för framtiden. Tjänstestrukturen Hans Hjelmqvist förklarade att ett viktigt problem för den kliniska forskningen är tjänstestrukturen. Det gäller hela forskarkarriären. Redan för doktorander är ekonomin besvärlig och för exempelvis en läkare som ska börja forska kan ett sådant beslut medföra sänkt inkomst. Efter disputationen är det svårt att få postdoktortjänster. Det behöver därför inrättas sluttjänster inom alla delar av vården som kombinerar forskning och klinisk verksamhet. Dessutom ska det vara möjligt att forska oavsett vårdens verksamhetsform, offentlig, privat eller stiftelse. Meritvärdet av klinisk forskning måste höjas. Forskarkompetens värderas i dag inte tillräckligt högt vid tillsättning av högre tjänster och kan ibland till och med vara negativt. Även livslönen är viktig i detta sammanhang; en forskarkarriär måste ge minst lika hög eller högre livslön som en icke-forskarkarriär. Docent Hans Hjelmqvist tilsammans med moderator Eva Nilsson Bågenholm I dag råder reell brist på basresurser för den kliniska forskningen inom såväl traditionellt forskningsintensiv verksamhet som medicin men också inom övriga delar av vården, som exempelvis logopedi. Orsaken är dels en kraftig satsning på spetsforskning, dels en allmän åtstramning inom vården. Därför krävs ökade basresurser för forskning inom hela vårdsektorn. Eftersom vården ska bedrivas enligt vetenskap och beprövad erfarenhet krävs klinisk utvärdering av nya metoder och även här är det viktigt att satsa mer resurser. De behövs för att skapa en bra infrastruktur så att kliniska studier kan planeras och genomföras och deras resultat analyseras. En förutsättning för att klara detta är samordnade resurser för forskarutbildning och för försöksverksamhet, menade Hans Hjelmqvist.. Slutligen behöver byråkratin vid ansökning om forskningsanslag minskas. Det går att rationalisera ansökningsförfarandet utan att kvaliteten på ansökningarna försämras. Det är till exempel svårt att förstå att en publikationslista måste sammanställas när allt finns lätt tillgängligt i PubMed. På en fråga från auditoriet svarade Hans Hjelmqvist att det absolut viktigaste av de framförda kraven är att få större basresurser inom hela Saco Vårds område. Hur säkrar vi den kliniska forskningen? Professor Olle Stendahl vid Linköpings universitet, som på regeringens uppdrag utreder den kliniska forskningen redovisade tankar inför sitt slutbetänkande våren 2009. 3

Professor Olle Stendahl Foto: Lois Steen Vivanco politiska mandattiden är fyra år. Man kan jämföra med att det brukar ta minst tio år att få fram ett nytt läkemedel; någon har till och med räknat ut att det tar i genomsnitt 17 år. En jämförelse av den kliniska forskningen i Sverige med den i Finland visar att båda länderna håller god internationell klass, men har tappat mark på senare år. Forskningen har kommit på undantag och det finns ett glapp mellan forskning och sjukvård. Perspektivet är ofta alltför regionalt begränsat och behöver vidgas för att bli nationellt och internationellt. Andra orsaker till tappet är att forskarkarriären är sen och otydlig, att infrastrukturen har brister och att samverkan med industrin är för svag liksom det akademiska ledarskapet. Slimmad sjukvård konkurrerar ut forskning Det finns flera utmaningar och problem för den kliniska forskningen. Till dem hör att vi har ett nytt hälsoperspektiv, nationellt och globalt, exempelvis vad gäller infektionssjukdomar. Vi har också en ökad internationell konkurrens, inte bara om att få fram ny kunskap utan också om det intellektuella kapitalet. Det är inte ovanligt med svenska forskare i exempelvis Singapore. En anledning till att utredningen tillsattes var oro för kvaliteten på den svenska kliniska forskningen. Bredden är ganska bra jämfört med andra länder men vi har inte lika mycket spets. Det finns brister i rekrytering och karriärmöjligheter och vi har också sett att forskningen blir utkonkurrerad när sjukvårdens organisation slimmas. Detta medför en risk för att det saknas personal att tillvara ta de ökade resurserna för forskningen. Ett annat problem är, enligt Olle Stendahl, att det är ett svagt kunskapsutbyte mellan forskning och klinik; kunskapen stannar hos forskarna och kommer därför inte patienterna till del. Kortsiktig prioritering Det finns vidare en kortsiktighet i prioritering och finansiering när anslag ges på tre år och den En förklaring till att vissa länder är mer framgångsrika i sin kliniska forskning är att de har en tydlig nationell strategi och prioritering, en starkare akademisk universitetssjukvård, forskningsråd med bredare ansats, ökad satsning på translationell forskning och tuffare utvärdering och prioritering. Tydligare karriärväg Olle Stendahl pekade på att några åtgärder har vidtagits, som ökad satsning på forskarskolor och infrastruktur. Vetenskapsrådet har i år fått ett ämnesråd för medicin och hälsa. Fortsatta åtgärder som behövs för att stärka den kliniska forskningen är: tydligare rekrytering och karriärvägar med ett tydligt forskningsperspektiv i grundutbildningen bättre integrering av forskningen i specialistutbildningen högre meritvärde för forskning ökad satsning på tjänster med både forskning och kliniskt arbete förstärkt infrastruktur i form av biobanker, register och teknikplattformar 4

universitetssjukhusens gemensamma ansvar för sjukvård, utbildning och forskning förtydligas och utvecklas. Stimulera behandlingsforskning I ett program för att stimulera den kliniska behandlingsforskningen bör ingå att studera nya metoder och fasa ut gamla liksom att genomföra de nya i sjukvården. Finansieringen kan komma från såväl forskningsråd och stiftelser som sjukvården, universiteten, industrin och patientorganisationerna. Ett kommande förslag är vidare att inrätta en samarbetsgrupp för akademisk behandlingsforskning där sjukvården, industrin och akademin arbetar tillsammans för att planera och genomföra projekt. Ytterligare ett förslag är att utveckla universitetsmedicinska centra med ansvar för både undervisning, forskning och sjukvård. De nuvarande universitetssjukhusen fungerar snarare som regionsjukhus än som verkliga universitetssjukhus. Vi är flera som ibland känner oss utanför, menade Björn Klinge. Olle Stendahl lovade att fundera på om formuleringarna behöver förtydligas. SKL:s ansvar för den kliniska forskningen Nationell samling Det hör inte till traditionerna inom Sveriges kommuner och landsting (SKL) att engagera sig i klinisk forskning, men nu har vi börjat göra det. Denna nya hållning grundas på insikten att det behövs mer nationell samling kring den kliniska forskningen, sade Göran Stiernstedt, chef för SKL:s avdelning för vård och omsorg. Förslaget innebär en ny driftform där landsting och universitet gemensamt har ledningen vilket gör ledarskapet tydligare och klart visar det gemensamma ansvaret för forskning och sjukvård. Det skulle kunna ge en friare form och en mer flexibel organisation som kunde bli en attraktiv samarbetspartner för industri och donatorer. En åhörare i publiken undrade hur forskarkarriären inom hela vårdområdet ska kunna breddas och ansökningar bli bättre. Olle Stendahl ansåg som svar på detta att ett problem är att det inte finns tillräckligt bra forskningsmiljöer för alla; många forskare är för ensamma. Professor Björn Klinge, vid tandläkarutbildningen inom Karolinska institutet, efterlyste en läsanvisning för Stendahls utredning som visar att den gäller hela vårdområdet, inte bara traditionell medicinsk forskning. Göran Stiernstedt, SKL Göran Stiernstedt ansåg att en användbar definition på klinisk forskning är att den kräver vårdens strukturer och resurser. Den kliniska forskningen är knappast i kris men har däremot problem som orsakas av brister i styrning, ledarskap, incitament och resurser. Klinisk forskning är viktig för vården och dess utveckling, för att den ska bli evidensbaserad. Forskningen är också viktig för hela samhället samt för bioteknikindustrin och på lång sikt beta- 5

lar sig verkligen den kliniska forskningen. För att bedriva klinisk forskning krävs samverkan mellan flera olika parter mellan vårdens huvudmän och universiteten, mellan vårdens olika yrkesgrupper, mellan huvudmännen, mellan fakulteter och universitet liksom mellan universiteten och det privata näringslivets läkemedelsoch medicintekniska företag. Det är med andra ord ett komplext område. De problem med styrningen av den kliniska forskningen som finns, menade Göran Stiernstedt, hänger ihop med universitetssjukvårdens roll. För den politiska ledningen handlar utvärdering framför allt om sjukvårdsproduktion. Andra problem är det dubbla ledarskapet, att den interna styrningen främst inriktas på sjukvård, att universiteten har problem med prioritering och ledarskap samt att den nationella styrningen inte prioriterar klinisk forskning. Den kliniska läkemedelsforskningens villkor akademiska och industriella aspekter Roligt att forska Någon måste säga det: Det är roligt att forska, inledde Folke Sjöqvist, professor emeritus i klinisk farmakologi vid Karolinska institutet, sin presentation av den kliniska läkemedelsforskningens villkor. Gemensam ledning För att komma till rätta med problemen måste det bli en gemensam ledning för universitetssjukvården, en ledning på alla nivåer för både sjukvård och forskning. Det behövs också öppenhet för nya ägarformer. Vidare måste vi ställa krav på universitetssjukvården som är navet i systemet men samtidigt kunna rekrytera patienter till den kliniska forskningen från hela sjukvården. Det behövs en viss resursförstärkning och särskilda, öronmärkta medel från Vetenskapsrådet för den kliniska forskningen. Systemet med ALFmedel behöver ses över och en fråga som behöver lösas är vem som ska betala för det intrång och den ökade kostnad forskningen medför för sjukvården. För att locka till forskning behövs, enligt Göran Stiernstedt, incitament i form av bättre meritvärde, särskilda tjänster som kombinerar forskning med allmäntjänstgöring och specialistutbildning samt klart definierad tid för forskning i kliniska tjänster. Professor Folke Sjökvist Foto: Lois Steen Vivanco Problemen i den kliniska forskningen är det allt större intellektuella avståndet mellan preklinisk och klinisk verksamhet. I dag är det ovanligt att professorer inom svensk farmakologi är både läkare och forskare. Frågan är om de teoretiska institutionerna på sikt ska få samma PhD-problem som de amerikanska där få av forskarna också har läkarutbildning. Fakulteternas prekliniker vill ta över fördelningen av ALF-medel men det är viktigt att dessa medel fördelas av personer med klinisk yrkeskunskap. 6

Ingen uppmuntran Köp-säljekonomin har tagit forskningstid från kliniken. Unga läkare och sköterskor har inte tid att ägna sig åt forskning. Det är svårt att påverka rekryteringen och allt färre professorer blir verksamhetschefer, chefsöverläkare eller sjukhusdirektörer, så där ges ingen uppmuntran att forska. Vi lever i dag i två världar: landstingsvärlden och universitetsvärlden. Klinisk läkemedelsforskning är till 80 procent sponsrad av industrin och bara en procent bedrivs med offentliga medel. Det är en felaktig proportion ur patientsynpunkt. Det borde vara vården som initierar dessa projekt i större utsträckning. Biverkningar av läkemedel svarar för tio procent av inläggningar på sjukhus och 70 procent av dem är koncentrationsberoende och skulle alltså kunna hindras om det fanns metoder att göra en bedömning för varje individ. Farmakoepidemiologi och farmakogenetik behövs men interaktionen mellan läkemedel är nästan inte alls studerade och till dessa delar går bara en procent av läkemedelsforskningen. Det är galet, ansåg Folke Sjöqvist. Marknadsföring Kliniska prövningar av läkemedel är inte synonymt med klinisk läkemedelsforskning och det är ingen provokation att säga detta, utan ett faktum, enligt Folke Sjöqvist. Det har varit en viss nedgång i kliniska prövningar på senare år, men i dessa ingår allt från verkliga kliniska prövningar till sådant som mer handlar om marknadsföring. Vi behöver därför öka antalet studier som är initierade av läkare och inte av företagen. Patientnyttan ska stå i fokus och då är, enligt Folks Sjöqvist, ALF-medlen och landstingen viktiga och resurserna måste fördelas med helt andra kriterier än för grundforskning. Läkemedelsprövning flyttar utomlands - I dag flyttas allt fler läkemedelsprövningar utanför Sverige, inledde Anna Nilsson Vindefjärd, direktör för forsknings- och innovationspolitik inom Läkemedels-industriföreningen (LIF), sitt anförande. Enligt en undersökning från 2007 fanns det 44 läkemedelsföretag i Sverige med 5 657 personer anställda inom forskning och utveckling, varav 2 886 var verksamma inom klinisk forskning. Av samma enkät framgick att 29 företag det året investerade 4,73 miljarder kronor i klinisk forskning och drev 517 protokoll med totalt 29 266 patienter. För läkemedelsföretagen är det viktigt att kunna hitta tillräckligt stora patientgrupper som rekryteras inom överenskommen tid, att få en snabb och effektiv procedur för avtal mellan företagen och vårdens huvudmän, att de läkare/forskare som bedriver kliniska studier håller hög kvalitet, att olika dataregister är samordnade och hanteras effektivt samt att sjukvården är intresserad av att införa ny kunskap och teknik. Ett önskemål är att staten tar huvudansvaret för den kliniska forskningen. Klinisk kompetens För att stärka den kliniska forskningen i Sverige anser läkemedelsindustrin, enligt Anna Nilsson Vindefjärd, att det krävs en stor satsning som inkluderar flera olika områden: få fram yngre forskare med klinisk kompetens och fler kombinationstjänster kvalitetssäkring av forskning med stöd av ALF-medel gemensamt huvudmannaskap för universitetssjukhusen 7

översyn av sjukvårdens finansierings- och prioriteringsprinciper för att bli världsledande på kvalitetsprövning och kostnadseffektanalys ökad spridning av ny kunskap och snabb introduktion av nya läkemedel högre meritvärde för forskning forskningsbakgrund som krav för chefer vid universitetskliniker en nationell webbplats där det är obligatoriskt att registrera alla forskningsprojekt, något som redan i dag krävs av industrin. Klinisk forskning i olika vårdformer Adekvata patientgrupper Vid Jakobsgårdarnas vårdcentral i Borlänge, som också inrymmer Centrum för klinisk forskning, Dalarna, finns fem läkare som har disputerat, berättade Lars Jerdén, forskande allmänläkare och sekreterare i Folkhälsoinstitutets vetenskapliga råd kring hälsofrämjande arbete. Lars Jerdén är en av dem. Centrumet drivs i ett samarbete mellan landstinget och Uppsala universitet. Forskande allmänläkare Lars Jerdén En viktig fråga är om vi alltid forskar på adekvata patientgrupper och en följdfråga hur långt vi kan generalisera resultaten, framhöll Lars Jerdén och redovisade resultaten i en artikel publicerad i New England Journal of Medicine 2001. Artikeln visade att av de 1 000 personer som ingick i den brittiska studien hade 800 symtom varav 323 övervägde att söka vård: 217 sökte verkligen läkare varav 21 av dem på sjukhus, av dessa lades åtta in en av dem lades in på en universitetsklinik. Även om dessa uppgifter inte gäller svensk sjukvård är en viktig fråga hur långt forskningsresultat från patienter vid universitetskliniker kan generaliseras. Det leder fram till en hjärtefråga för mig: Behovet av centrumbildningar i varje landsting på samma sätt som vårt centrum för klinisk forskning i Dalarna. Jag tror att det är viktigt med sådan samverkan för den kliniska forskningen, men den kan se olika ut i olika delar av landet, menade Lars Jerdén. Forska på fritiden Meritvärderingen är en viktig fråga och gäller om vi ska forska på fritid eller på betald arbetstid. Jag tror att den yngre generationen inte accepterar hundår för att bli forskare utan vill forska på betald arbetstid. Det är en kärnfråga och forskning kan inte förenas med sänkt lön en annan viktig fråga att lösa. I de nya kraven vid specialistutbildning ingår att skriva en vetenskaplig uppsats vilket ger stora möjligheter att fånga upp bra forskare. Men det kräver en bra organisation i landstingen med handledare och liknande. Vårdvalssystemen som nu införs påverkar möjligheterna till klinisk forskning eftersom de i princip innebär att vården inte kan göra något som inte betalas. Vilka motiv finns i ett sådant system för en vårdcentral att delta i kliniska studier? Det krävs ekonomisk ersättning för att vårdcentralerna ska delta i forskning. Vid Centrum för klinisk forskning i Dalarna har vi tio doktorandtjänster. De läkare som får dessa fortsätter att arbeta kliniskt på halvtid och behåller sin tidigare heltidslön. 8

Mötets moderator Eva Nilsson Bågenholm undrade om Lars Jerdén tror att vårdvalsmodellerna ger oöverstigliga hinder för forskningen. Lars Jerdén såg ingen skräckbild framför sig, men tillade att det krävs stark styrning och att en fråga som måste diskuteras och lösas är hur forskning ska rymmas också hos privata aktörer. Olle Stendahl undrade om det inte kan vara en konkurrensfördel att också forska. Forskningen har ett nästan oförskämt gott rykte hos gemene man, så det tror jag, svarade Lars Jerdén, men påpekade att det blir en kostnad när någon vill vara ledig för att forska eftersom det då krävs en vikarie. Från ord till handling Patienternas och politikernas uppfattningar I den avslutande diskussionen kom många av de tidigare frågorna åter upp, som exempelvis forskningspropositionen, meritvärderingen och rekryteringen av forskare. Saknas samordning David Magnusson, Reumatikerförbundet, förklarade att hans organisation i många år har stridit för klinisk forskning. Men han poängterade att det är lika viktigt med grundforskning. Det saknas i dag bra samordning inom forskningen och politikerna ska inte tala om vilka frågor forskarna ska studera. Vi i förbundet kan ange områden där det behövs mer forskning men inte i detalj ange vad forskarna ska ägna sig åt. Det har länge varit ett mantra för förbundet att man ska registrera vad som görs i sjukvården och vilka resultat som nås. Det krävs för att veta vad vården gör och vad som fungerar. När vi diskuterar prioriteringar så måste vi ta in hela Sveriges budget. Prioritering handlar inte bara om de pengar som i forskningspropositionen anslås till forskning. Med ett sådant förfarande blir det för fyraårsperioder som man bestämmer hur mycket pengar som finns eftersom vi har val vart fjärde år. En jämförelse för hela landet är att 450 personer dör i trafiken varje år, något det satsas stora I panelen: Cecilia Widegren, Anneli Westling, Peter Honeth, Gunvor G Ericson, Mikael Damberg och David Magnusson. Foto: Lois Steen Vivanco 9

belopp på att minska. Men samtidigt dör cirka 4 500 av läkemedelsbiverkningar och hur mycket satsas på att minska det antalet? Förstärkta basresurser Statssekreterare Peter Honeth, Utbildningsdepartementet, ansåg att den kliniska forskningen stått mycket i centrum och gör det fortfarande. Han menade att stora delar av delbetänkandet som kom för ett år sedan från Olle Stendahls utredning avspeglas i forskningspropositionen och förklarade att en viktig fråga är hur universitetssjukhusen ska drivas i framtiden. I forskningspropositionen är den kliniska forskningen ett huvudtema. Där föreslås förstärkta basresurser för universiteten och även om det inte sägs direkt att de är avsedda för klinisk forskning så är det viktigt att de är avsedda också för denna del av forskningen. Den stora ändringen i fråga om basresurserna är att de är kopplade till kvaliteten på forskningen. Peter Honeth ansåg det viktigt att förstärka basresurserna, men också att forskningen har bra kvalitet. Ett problem är att för mycket medicinsk forskning inte har tillräcklig hög kvalitet. Det är bra att forska inom breda områden men även där ska det vara god kvalitet. Systemet med ALF-medel kan förändras men det är ett tungt arbete som möter mycket motstånd och huvudmännen har ett stort ansvar. Björn Klinge påpekade att SBU i sina rapporter pekar ut kunskapsluckor. Frågan är om det kan utnyttjas som styrmedel för att prioritera forskning om frågor som är obesvarade. Peter Honeth framhöll att vi i Sverige inte kan forska inom alla områden och därför måste prioritera, men det är inte politikernas sak att göra utan ska skötas av professionen och forskningsråd. Ett grundläggande problem är att forskningen har för svag ställning inom vården. Det ser vi när det gäller ALF-pengarna som används slentrianmässigt och delas ut i för små potter. Undervisningssjukhusen ska inte bara ha bra vård utan också bra forskning. Det är viktigt att forskningen kommer in i utbildningen. Det håller i dag på att bli ett betydande problem att för få läkare går vidare till forskning. Hälsa och ohälsa Miljöpartiets folkhälsopolitiska talesperson, Gunvor G Ericson, tyckte att forskningspropositionen missar vad som skapar hälsa och ohälsa. Det borde ha varit mer fokus på sociala faktorer och arbetsliv. Det är viktigt att forskningsresultat omsätts i handling och det råder i dag brist på implementeringsforskning. Den statliga forskningspolitiken ska stimulera både nyfikenhetsforskning och tilllämpad forskning. Det är viktigt med olika perspektiv i den kliniska forskningen, det vill säga att det finns olika yrkesgrupper som forskar. Vi behöver stimulera flera att bli forskare och bör då exempelvis undersöka hur man kan kombinera forskning med att vara småbarnsförälder. Vårdforskningen har utvecklats för att det har funnits incitament för det och därför inger Vårdval Stockholm oro eftersom där inte finns några incitament för klinisk forskning. I vårdvalsmodellen har man inte räknat med att forskning också kostar pengar. Se möjligheter Socialdemokraternas talesperson i högskolefrågor, Mikael Damberg, beskrev klinisk forskning som ett mycket viktigt område för den praktiska sjukvården, men också för hela Sverige och för exporten; tio procent av befolkningen arbetar i vården. 10

Det gäller att se möjligheterna, vad forskningen kan ge vården och landstingen. Det krävs ekonomiska insatser och landstingen har inte tagit ansvar för den kliniska forskningen utan där behövs prioriteringar. Det är viktigt med samarbete, vilket dock är otydligt i forskningspropositionen. Jag är kritisk mot att regeringen i propositionen gått in med för stor detaljstyrning. Har den verkligen tillräcklig kunskap för det? Det går inte att tala om klinisk forskning utan att tala om hur vården organiseras. Exempelvis finns i Vårdval Stockholm, så vitt jag vet, inget avtal med olika vårdgivare där utbildning och forskning finns med. Om det kommer fler sådana system kommer forskningen att trängas undan. Det behövs en nationell samling för forskningspolitiken, ansåg Mikael Damberg. Samverka för att lyckas Moderaternas talesperson i socialpolitiska frågor, Cecilia Widegren, pläderade för samverkan som grunden för att lyckas i forskningen. I dag går minst 4,5 miljarder kronor till klinisk forskning. Frågan är om resurserna används till rätt saker eller om de kan användas bättre? Sverige har halkat efter många år och jag tror att det finns för mycket revirbevakning bland annat mellan forskare och mellan landstingen. Alliansregeringen gör en unikt stor satsning. Nu går fyra procent av BNP till forskning och det måste tas till vara väl av forskarna som inte bara kan skrika efter mer. så implementeringsforskningen är viktig. På detta område görs inte tillräckligt mycket i dag. Den behöver därför prioriteras. Diskussion och debatt under ledning av Eva Nilsson Bågenholm Svårare rekrytera Hans Hjelmqvist påpekade att den som rekryteras till forskare i dag är färdig om fyra år. Rekryteringen har blivit svårare, bland annat därför att meritvärdet är alldeles för lågt till följd av att politikerna genom flera olika beslut har sett till att det har blivit så. Hans hjelmqvist frågade sig även varför det inte är ett krav att vara forskare för att bli chef i sjukvården. Om ni hjälper till att se till att meritvärdet för forskning höjs så kommer vi att få se en kö till forskarutbildningen, menade Hans Hjelmqvist. Forskningsfestival Folke Sjöqvist pläderade för att återinföra kliniska amanuenser även om de kan kallas något annat; huvudsaken är funktionen, att på heltid syssla med undervisning och forskning. Varför inte arrangera en forskningsfestival, frågade han slutligen och drog parallellen till melodifestivalen. Det är inte förbjudet att forska på sin fritid och om man tycker det är så roligt som jag gör kan man inte låta bli att forska, inte ens på lördagar och söndagar, avslutade Folke Sjöqvist. Länken mellan laboratoriet och patienten är oerhört viktig och det finns mycket att fundera över när gäller hur den fungerat hittills. All klinisk forskning är till för att ge människor bättre hälsa. Vi vet mycket om hur livsstilen påverkar 11

Bilaga 1 Presentation av Olle Stendahl, professor vid Linköpings universitet

Bilaga 2 Presentation av Göran Stiernstedt, chef för SKL:s avdelning för vård och omsorg

Bilaga 3 Presentation av Anna Nilsson Vindefjärd, direktör för forsknings- och innovationsteknik inom LIF

Bilaga 4 Presentation av Lars Jerdén, forskande allmänläkare och sekreterare i Folkhälsoinstitutets vetenskapliga råd

Bilaga 5 Presentation av Folke Sjöqvist, professor emeritus i klinisk farmakologi vid Karolinska institutet