REGERINGSKANSLIET Utrikesdepartementet Ambassaden Luxemburg pt Stockholm Landpromemoria: Luxemburg Basfakta 1 Officiellt namn: Storhertigdömet Luxemburg (Grand-Duché de Luxembourg) Huvudstad: Luxemburg Språk: Luxemburgiska (lëtzebuergesch), tyska och franska Yta: 2 586 km 2 Folkmängd: 549 680 (jan 2014) Religion: Ca 70 % katoliker Statsskick: Konstitutionell monarki Statschef: Storhertig Henri, sedan 2000 Regeringschef: Xavier Bettel (DP) sedan 2014 Regeringspartier: Koalitionsregering DP, LSAP och De Gröna Parlament: Chambre des députés, 60 ledamöter Partier i parlamentet: CSV Chrëstlech Sozial Vollekspartei (kristdemokratiskt parti), 23 platser DP Demokratësch Partei (liberalt parti), 13 platser LSAP Déi Gréng Lëtzebuerger Sozialistesch Arbechterpartei (socialdemokratiskt parti), 13 platser De gröna (miljöparti), 6 platser 1 Siffror från Eurostat, STATEC och OECD.
Utrikesdepartementet 2(10) ADR Déi Lénk Alternativ Demokratësch Reformpartei (konservativt parti), 3 platser Vänstern (vänstersocialistiskt parti) 2 platser Senaste allmänna val: 20 oktober 2013 Nästa allmänna val: 2018 Valuta: Euro BNP: 88 917 Euro per capita (2013) Viktigaste handelspartners: Viktigaste exportprodukter: Tyskland, Frankrike, Belgien. Sverige har under de senaste åren varit Luxemburgs 13:e största exportmarknad samt 16:e största importmarknad. Den mest betydelsefulla exporten för Luxemburg utgörs av finansiella tjänster. Industriella exportprodukter är bl.a. stål, kemikalier, gummiprodukter och färdiga glas. Export/Import: Export: 79,9 miljarder (2013) Import: 65 miljarder (2013) Tillväxt: 2,1 % (2013) Inflation: 1,7 % (2013) Statsskuld: 23,1 % av BNP (2013) Bistånd: 1 % av BNI (2013) Arbetslöshet: 5,9 % (dec 2013), prognos för 2014 är 6,2 %
Utrikesdepartementet 3(10) Energikällor: Kort historik Luxemburg är nästan helt importberoende på energiområdet, den i särklass största energikällan är olja som utgör ca 65 %. 2 energikällor är naturgas och elektricitet. På 900-talet grundades ett grevskap kring den nuvarande huvudstaden. Grevskapet kom tidigt att ingå i det tysk-romerska riket, men blev på 1300-talet ett självständigt hertigdöme. Därefter hade området omväxlande preussiska, franska, spanska, tyska, österrikiska, nederländska och belgiska härskare. Luxemburgs självständighet tillkom i flera steg: Wienkongressen år 1815 gav Luxemburg status som storhertigdöme. Inom ramen för det nyskapade kungariket Nederländerna år 1839 delades Luxemburg i det nuvarande storhertigdömet i personalunion med Nederländerna medan västra delen blev en provins i Belgien och år 1867 bekräftades Luxemburgs status som självständig och suverän stat. I och med detta garanterades även Luxemburgs eviga neutralitet. Personalunionen med Nederländerna bröts 1890. Luxemburg ockuperades under de båda världskrigen av Tyskland. Efter världskrigen övergav landet sin neutralitetspolitik och engagerade sig aktivt i europeiskt och transatlantiskt samarbete i syfte att förebygga framtida krig. Luxemburg är en av grundarstaterna till Nato och det som idag är EU. Under 1800-talets industrialisering blev Luxemburg ett centrum för järn- och stålhantering, vilket lade grunden till landets ekonomiska utveckling. Idag är Luxemburg ett av världens ledande finanscentrum. Inrikespolitik Luxemburg är en parlamentarisk demokrati, inom ramen för en konstitutionell monarki. Storhertigen har enligt författningen den verkställande makten. I praktiken utövas denna dock av en inför parlamentet ansvarig regering. Parlamentet (Chambre des Députés) består av en kammare med 60 ledamöter, vilka väljs i allmänna val var femte år. Förutom parlamentet finns även statsrådet (Conseil d'état), vilket har en betydande roll i lagstiftningsarbetet. Statsrådet består av 21 medlemmar som ska vara medborgarrepresentanter, 2 Nära 90 % av de fossila bränslen som Luxemburg importerar används inom transportsektorn och förbrukas till stor del av medborgare från grannländerna som tankar i Luxemburg p.g.a. det låga priset, s.k. tankningsturism. Se IEA, Luxembourg 2008 Review.
Utrikesdepartementet 4(10) d.v.s. inte politiker. De utnämns av statschefen på förslag från parlamentet. Ett nytt lagförslag om dödshjälp utlöste något av en konstitutionell kris i Luxemburg under hösten 2008 sedan storhertigen, av samvetsskäl, valt att inte godkänna den nya lagen. Efter beslut i parlamentet i december 2008 krävs inte längre storhertigens godkännande av landets lagar. Storhertigen har därför nu mer av en ceremoniell roll i lagstiftningsprocessen, då han fortfarande undertecknar nya lagar. Luxemburg har en historia av inrikespolitisk stabilitet med en lång tradition av samarbete över partigränserna och en hög grad av konsensus gällande centrala frågor. Landet har styrts av koalitionsregeringar i olika konstellationer sedan 1945. Kristdemokratiska CSV har ingått i de flesta av dessa regeringsformationer. Fram till nyvalet år 2013 så var mandatperioden 1974-1979 det enda undantaget. Den 20 oktober 2013 så gick Luxemburg till nyval för första gången sedan 1969, vilket ledde till bildandet av en ny regeringskoalition. Valet kom sig av tidigare premiärminister Jean-Claude Junckers (CSV) beslut att avgå. Bakgrunden var huvudsakligen en uppmärksammad avlyssningsskandal vilken fick koalitionspartnern LSAP att dra sig ut ur regeringssamarbetet. Det traditionellt bärande regeringspartiet CSV gick tillbaka i valet med 3 mandat jämfört med valet 2009 och fick 23 av de 60 platserna i parlamentet. Valets stora vinnare var istället det liberala DP, som gick fram 4 mandat till total 13 platser. En regeringskoalition kunde därmed bildas tillsammans med socialdemokratiska LSAP och miljöpartiet De Gröna, vilka tillsammans samlade 32 mandat och därmed uteslöt CSV från regeringsmakten för första gången sedan 1979. Nästa val kommer att hållas år 2018. Regeringens sammansättning: Xavier Bettel (DP): Etienne Schneider (LSAP): Jean Asselborn (LSAP): premiärminister, minister för religion, samt media- och kommunikationsminister vice premiärminister, ekonomiminister, försvarsminister samt minister för intern säkerhet utrikes- och EU-minister samt immigrations- och asylminister
Utrikesdepartementet 5(10) Félix Braz (DG): Nicolas Schmit (LSAP): Romain Schneider (LSAP): Francois Bausch (DG): och Fernand Etgen (DP): Maggy Nagen (DP): Pierre Gramegna (DP): Lydia Mutsch (LSAP): Daniel Kersch (LSAP): Claude Meisch (DP): Corinne Cahen (DP): Carole Dieschbourg (DG): justitieminister arbetsmarknadsminister minister för social trygghet, biståndsminister samt idrottsminister minister för hållbar utveckling infrastruktur jordbruksminister samt minister för relationerna med parlamentet kulturminister, bostadsminister finansminister jämställdhetsminister samt hälsominister inrikesminister samt minister för offentlig verksamhet och administrativ reform utbildningsminister, barn- och ungdomsminister samt högskoleoch forskningsminister familje- och integrationsminister samt minister för la Grande Région miljöminister Landet är indelat i tre administrativa distrikt, 12 kantoner och 116 kommuner. De tre distrikten är Luxemburg i söder, Grevenmacher i öster och Diekirch i norr. Luxemburg tillämpar valplikt för registrerade medborgare, vilket innebär att en bötessumma kan åläggas den som inte röstar. Luxemburg har därför generellt ett mycket högt valdeltagande. Allmän rösträtt för män och kvinnor infördes 1919. Luxemburg har en stor andel invånare med utländsk bakgrund, drygt 45 procent. Merparten kommer från Portugal och Italien, men även en stor andel fransmän, belgare och tyskar finns i landet. Arbetskraften kompletteras dessutom dagligen med drygt 150 000 pendlare från grannländerna.
Utrikesdepartementet 6(10) Officiella språk är franska, tyska och luxemburgiska (lëtzebuergesch). Luxemburgiska är det dominerande talspråket, ursprungligen en tysk dialekt. Den obligatoriska skolgången (inklusive två års förskola) omfattar alla barn i åldrarna fyra till femton år. Undervisning sker i varierande utsträckning på de tre officiella språken. Engelska ingår som ett obligatoriskt ämne på gymnasiet. Luxemburgs EU-politik Luxemburg har en mycket positiv inställning till politisk och ekonomisk integration i Europa och var en av de ursprungliga medlemsstaterna i Europeiska ekonomiska gemenskapen 1957. Landets tidigare premiärminister Jean-Claude Juncker var en stark förespråkare av europeisk integration och mycket aktiv i EUsammanhang. Nyvalde premiärministern Xavier Bettel är liksom sin föregångare starkt positiv till EU-samarbetet. Följande EU-institutioner är belägna i Luxemburg: EU-domstolen, Förstainstansrätten, Personaldomstolen, Europeiska Investeringsbanken, Europeiska Investeringsfonden, Revisionsrätten, Eurostat, Publikationsbyrån, Europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten, Översättningscentrum samt översättnings- och sekretariatsfunktioner för Europaparlamentet och Europeiska kommissionen. Ministerrådet sammanträder i Luxemburg under april, juni och oktober. Luxemburg är representerat i EUkommissionen genom dess ordförande Jean-Claude Juncker. Luxemburg är positivt inställt till EU-utvidgning, såväl vad gäller västra Balkan som Turkiet och Island. De menar att EU kan bidra till en ökad stabilitet på Balkan samt dra nytta av en utökad inre marknad. Luxemburg har ratificerat Kyotoprotokollet och stödjer EU:s klimatoch energimål. Stora utsläpp, som till cirka 40 procent beror på s.k. tankningsturism, gör det dock svårt för landet att leva upp till utsatta mål enbart genom inhemska åtgärder. Hösten 2015 innehar Luxemburg ordförandeskapet i Europeiska rådet.
Utrikesdepartementet 7(10) Utrikes- och säkerhetspolitik Luxemburg har sedan slutet av andra världskriget strävat efter nära förbindelser med såväl Europa som USA, både vad gäller ekonomiskt, politiskt och militärt samarbete. År 1944 ingick Luxemburg, Belgien och Nederländerna en första principöverenskommelse om närmare samarbete vad gällde handelsoch tullfrågor. Detta kom sedan att institutionaliseras år 1958 genom undertecknandet av ett avtal om en ekonomisk union (BEU), det så kallade Benelux-fördraget, vilket trädde i kraft två år senare. Redan år 1921 hade dock Luxemburg och Belgien bildat en ekonomisk union. Luxemburg förespråkar ett starkt Benelux-samarbete. Luxemburg var en av de stater som grundade Nato år 1949 och är en hängiven medlem, trots att landet varken har flotta eller flygvapen. Luxemburg är även den minsta av de stater som grundade FN år 1945. Den kända skulpturen Non-violence av Carl-Fredrik Reuterswärd som är placerad utanför FN:s högkvarter i New York, skänktes av Luxemburg år 1988. Under perioden 2013-2014 har Luxemburg invalts som medlem i säkerhetsrådet. Obligatorisk värnplikt avskaffades år 1967 och försvaret utgörs sedan dess av en frivillig yrkesarmé på cirka 900 personer. Luxemburg har deltagit i fredsbevarande insatser i Bosnien och Kosovo, och har bidragit med ett mindre antal soldater i Afghanistan, Libyen och kommande insats i Mali. År 2011 uppgick Luxemburgs samlade bistånd till 1 procent av BNI. Biståndet koordineras av ett privat bolag, Luxembourg Agency for Development Cooperation, som till 98 procent ägs av den luxemburgska staten och till 2 procent av Société Nationale des Crédits à l Investissement. Fokus ligger framför allt på Burkina Faso, Mali, Niger, Senegal, Kap Verde, Namibia, Laos, Vietnam, Nicaragua och El Salvador, men även Serbien, Kosovo, Montenegro, Mongoliet och Rwanda ingår i Luxemburgs biståndsprogram. Ekonomi, näringsliv, handel och investeringar 1850 fann man järnmalm i landet, vilket lade grunden till den stålindustri som Luxemburgs ekonomi byggde på fram till oljekriserna på 1970-talet. Därefter har den finansiella sektorn successivt tagit över som landets ekonomiska motor. Stålindustrin svarar dock fortfarande för cirka 25 procent av landets export. Sverige
Utrikesdepartementet 8(10) exporterade järnmalm till Luxemburg fram till 1998 då importören, tillika landets största enskilda arbetsgivare och en av världens stora inom stålindustrin, Arbed, numera ArcelorMittal, övergick från malm till skrotbaserad stålproduktion. Luxemburg har klarat den ekonomiska och finansiella krisen relativt bra. Den ekonomiska tillväxten har beräknats till 2,1 procent år 2013. Att jämföra med 1,7 procent år 2011 och 0,5 procent år 2012. Levnadsstandarden i Luxemburg är generellt hög, med en BNP per capita som är nästan tre gånger högre än EU-genomsnittet. Ett särdrag hos Luxemburgs ekonomi, som i viss utsträckning förklarar landets mycket höga BNP per capita, är att det finns många utländska medborgare som är anställda och arbetar i Luxemburg. Dessa personer bidrar följaktligen till Luxemburgs BNP, samtidigt som de inte räknas med i den bofasta befolkningen. Luxemburg är det land som har den högsta faktiska individuella konsumtionen per capita i EU, med 40 procent över EU-genomsnittet. Även om det går att påstå att Luxemburg står i en klass för sig i BNP-termer, är skillnaderna i faktisk individuell konsumtion mindre. En orsak till det är att konsumtionsutgifterna för de utländska medborgare som arbetar i Luxemburg registreras i bosättningslandets nationalräkenskaper. Även löneläget är högt, vilket är resultatet av ett system med indexerade löner. Detta gäller särskilt inom den offentliga sektorn, där anställning varar livet ut. Luxemburg följer i stort genomsnittet i EU vad gäller sysselsättningsgrad, runt ca 65 procent, med en något mindre andel yrkesverksamma kvinnor än medel. Nära 25 procent av den arbetande befolkningen är idag sysselsatt inom finanssektorn, vilken även i hög grad anställer personal från andra länder. Därutöver är en stor del av befolkningen verksam inom handelssektorn samt inom den offentliga sektorn. Jordbrukets betydelse har minskat väsentligt genom åren och sysselsätter idag drygt en procent av landets arbetande befolkning. På politisk nivå finns en ambition att inte förbli alltför ensidigt beroende av den finansiella sektorn, även om utvecklingen hittills inte har lyckats svara mot detta. För att stärka landets konkurrenskraft investerar regeringen i forskning och utveckling, framför allt genom uppbyggnad av ett nationellt universitet som öppnades år 2003.
Utrikesdepartementet 9(10) Luxemburgs förbindelser med Sverige Henri I, nuvarande storhertig av Luxemburg, är genom sin mor barnbarn till drottning Astrid av Belgien, svensk prinsessa. Idag är cirka 1 800 svenskar bosatta i Luxemburg, huvudsakligen verksamma inom banksektorn och EU:s institutioner. Samtliga större svenska banker samt vissa finansinstitut och teleoperatörer finns etablerade i Luxemburg. Ett flertal svenska företag finns representerade i landet, bl.a. Volvo, Electrolux, Ericsson, Scania, SAAB och Tele2. Den svenska exporten till Luxemburg uppgick under 2013 till drygt 0,79 mdkr. Exporten utgörs främst av varor av plast, personbilar, maskiner och apparater. Den svenska exporten är dock i realiteten större då den officiella statistiken inte redovisar de varor som importeras via annat EU-land, framför allt telekomutrustning, vitvaror och fordon via Belgien. Den svenska importen från och via Luxemburg uppgick under 2013 till 2,3 mdkr. Emellertid utgörs en stor del av exporten av bärbara datorer tillverkade i Kina och Taiwan men importerade via Luxemburg. Detta förklaras av att Luxemburg är ett stort internationellt nav för flygfrakt. Större delen av övrig varuimport består av järn och stål. Regeringen beslutade den 22 december 2010 att stänga flera utlandsmyndigheter under 2011, bl. a. ambassaden i Luxemburg. Ambassadens verksamhet sköts sedan hösten 2014 av en Stockholmsbaserad ambassadör, som har heltidsuppgiften att representera Sverige bland annat i Luxemburg. Ambassadören bedriver den löpande dialogen med Luxemburgs regering, inte minst i EU-frågor, samt främjar de ekonomiska förbindelserna mellan länderna. I Luxemburg finns ett svenskt honorärkonsulat. Konsulatet hanterar, under ledning av kansliet i Stockholm, konsulära ärenden och kan också utfärda provisoriska pass. Luxemburgs ambassadör i Danmark är ackrediterad även i Sverige. I april 2008 avlade Luxemburgs storhertigpar Henri och Maria-Teresa statsbesök i Sverige. Luxemburgs tidigare storhertigpar gjorde statsbesök i Sverige 1991. Det senaste svenska statsbesöket i Luxemburg ägde rum 1983. I samband med statsbesöket i april 2008 besökte även Luxemburgs utrikesminister Jean Asselborn, dåvarande
Utrikesdepartementet 10(10) justitieminister Luc Frieden och dåvarande ekonomiminister Jeannot Krecké Stockholm för bilaterala överläggningar. I november 2014 besökte Luxemburgs utrikes- och EU-minister Jean Asselborn, tillika minister för immigrations- och asylfrågor, Sverige för överläggningar med utrikesminister Margot Wallström samt med justitie- och migrationsminister Morgan Johansson.