Information från kommittémötet för exportbidrag och licenser den 11 mars 2015

1(10) Information från kommittémötet för exportbidrag och licenser den 11 mars 2015 Sammanfattning: Kommissionen fortsätta diskussionen om förenklingar av tullkvoter och offentlig intervention. För offentligt intervention presenterade kommissionen förslag på delegerade akter och genomförande akter. För tullkvoter diskuteras fortsatt olika alternativa lösningar. Kommittén röstade igenom ett förslag att medlemsstaterna ka betala avgifter för mjölkkvotsöverskridande under tre år istället för ett år. Kommissionen informera om ett förenklingsmöte där olika marknadsstandarder behandlats. Från Sverige deltog Claes Renström från Jordbruksverket på mötet. 1. Offentlig intervention Kommissionen fortsatte diskussionen om regelverket för offentlig intervention, kommissionens förordning (EU) nr 1272/2009. Till mötet den 25 februari gjorde kommissionen ett fyrfältsdokument med förslag till delegerade akt respektive genomförandeakt. Kommissionen har till detta möte skapat två separata dokument ett med möjlig delegerade akt och ett med möjlig genomförandeakt. I utkastet har inte kommissionen genomfört alla ändringarna i bilagor samt inte genomfört korsreferenser fullt ut. Kommissionen gick igenom artiklarna (som refererar till artiklarna i gällande förordningen) och i förekommande fall de ändringar de hade gjort i den delegerade akten: I artikel 2.2 hade kommissionen lagt till att de utbetalande myndigheterna för lagringsplatserna ska ta hänsyn till lagringstemperaturen för smör. En medlemsstat påpekade att det tidigare fanns en exakt temperatur nivå. Kommissionen skulle titta på detta. En medlemsstat menade att kött också borde inkluderas. I artikel 2.3 har kommissionen lagt till att när offentlig intervention pågår ska medlemsstaterna publicera en lista med alla lagringsplatser och löpande hålla den uppdaterad. Två medlemsstater stödde detta förslag. Kommissionen sa att den på förslag från en medlemsstat ska ändra så att den utbetalande myndigheten och inte medlemsstaten är ansvarig för detta. Jordbruksverket Vallgatan 8 551 82 Jönköping www.jordbruksverket.se jordbruksverket@jordbruksverket.se

Jordbruksverket 2(10) I artikel 3 framgick det att det ska finnas en minsta lagringskapacitet. Kommissionen påpekade direkt att medlemsstaterna inte kan få bestämma denna nivå själva. I artikel 3.5 b har kommissionen lag till en substansändring att: i de fall där anbudet kräver kött som är urbenat ska lagringsplatsen tillåta att kött med ben lagras in. Kommissionen sa att det sedan tidigare finns ett krav på kött ska kunna lagras i minst tre månader. Kommissionen vill stryka möjligheten till undantag från denna regel. I artikel 4 krävs att de aktörer som är med i systemet ska vara momsregistrerad. Tre medlemsstater kan inte stödja kommissionens förslag de ville se en större flexibilitet. En medlemsstat kunde stödja kommissionens förslag. Kommissionen menade att de inte skulle ändra skrivningen utan det är de större aktörerna som ska utnyttja systemet. När ett erbjudande eller anbud för uppköp lämnas in ska en säkerhet ställas (artikel 9). Många uppgifter ska bifogas i en ansökan för ett erbjudande eller anbud, bland annat KN-nr för spannmål och ris samt för spannmål och ris att den aktuella kvantiteten befinner sig på lagringsplatsen (artikel 10). Kommissionen vill reducera antalet uppgifter som krävs. I artikel 10.1b ska det bevisas att aktören ställt en säkerhet. Kommissionen har satt (proof) inom parentes, då de är lite osäkra på hur detta hanteras. En medlemsstat ansåg att en deklaration att säkerheten är ställd skulle vara tillräckligt. Tre medlemsstater menade att det finns problem med sammanhanget för artiklarna 3, 10.2 och 31.2 och som bland annat behandlar kraven för lagring på plats s.k in-situ. Kommission skulle titta på hur artiklarna hängde ihop till nästa möte. Säkerheten ska förverkas om erbjudandet och anbudet inte behålls (artikel 24). Artikel 32 och 36 har kommissionen flyttat från delegerade akt till genomförandeakt. En medlemstat kunde stödja denna ändring. I bilagorna pekade kommissionen på att där återfinns kriterierna om produkter är berättigade att ingå i offentlig intervention. En medlemsstat menade att de olika kvalitetsparametrar bättre passar i genomförandeakten. Kommissionen har som de informerat om vid tidigare möten förenklat och tagit bort ett flertal olika parametrar för prisjustering. Kommissionen ska återkomma till nästa möte hur de nya prisjusteringarna ska se ut. Kommissionen gick sedan igenom genomförandeakten: I artikel 3 ska den minsta lagringskapaciteten för en lagerplats framgå. Idag är den för spannmål och ris 5 000 ton och för mejeriprodukter 400 ton. Kommissionen ska till nästa möte presentera ett förslag på nivå. En medlemsstat vill minska nivå och att undantaget i 3.1 b behålls. En medlemsstat föreslog 5 000 ton för spannmål och ris. Undantagsparagrafen i 3.1b som ger möjlighet att kringgå huvudregeln

Jordbruksverket 3(10) om lagringsplatsens kapacitet om lagringsplatsen har tillgång till flod, sjö/hav eller tågförbindelse. En medlemsstat ansåg att dessa transportsätt är föråldrade och behöver kompletteras med motorväg. Kommissionen anvisade förslaget och vill inte ändra reglerna från 2009. I artikel 7 anges produkter son kan komma i fråga, kommissionen har ännu inte uppdaterat referenser till de olika bilagorna. Minimikvantiteter som erbjuds (artikel 8). Vid uppköp till fast pris kan medlemsstaterna kräva större minimikvantiteter. Kommissionen har satt inom parentes (om detta är berättigat mot bakgrund av de villkor och förfaranden som gäller i grossistledet eller de miljöbestämmelser som gäller i medlemsstaten). En medlemsstat vill behålla det inom parentes för klarhet medan en annan medlemsstat kan tänka sig att ta bort det. En medlemsstat ville behålla dagens nivå för vanligt vete, korn, majs och sorghum på 80 ton. Nivån på säkerheten ska fastställas i artikel 9. Kommissionen ska till nästa möte presentera ett förslag på nivå. En medlemsstat vill att nivå skulle vara 10 % av det aktuella inköpspriset. Kommissionen menade att detta inte var en förenkling utan kostnaderna för säkerheter skulle ökad. En medlemsstat föreslog 10 euro/ton. Meddelanden till kommissionen (artikel 13). Kommissionen vill slippa korsreferens till den delegerade akten utan istället hänvisa till ISAMMförordningen (elektronisk rapportering från medlemsstaterna till kommissionen). Åtgärder för att iaktta interventionstaken (artikel 14). Kommissionen sa att man till nästa version ska ta bort 1a, paragrafen ska stå för sig själv. Förfarande för uppköp av produkter via ett anbudsförfarande (artikel 15). Kommissionen ska kanske ta bort denna artikel. Anbudsförfarande (artikel 16). Kommissionen har lagt till att detta också gäller för nötkött. Inlämnande av anbud och giltiga anbud (artikel 17). Kommissionen medgav att det är lite ologiskt att för mejeriprodukter sätts priset per 100 kg och för spannmål och kött sätts priset per 1 000 kg. Anledningen enligt kommissionen beror på att skrivningarna kommer från den gemensamma marknadsordningen. Meddelande om anbuden till kommissionen (artikel 18.2). Kommissionen vill slippa korsreferens till den delegerade akten utan istället hänvisa till ISAMM-förordningen (elektronisk rapportering från medlemsstaterna till kommissionen). Beslut på grundval av anbuden (artikel 19.2). Kommissionen har tagit bort artikel 19.2 som handlar om särskilda regler för nötkött. Kommissionen menade att det är en förenkling.

Jordbruksverket 4(10) Individuella beslut om anbud (artikel 20). Kommissionen har lagt in att beslut ska meddelas omedelbart (tidigare inom tre dagar). En medlemsstat såg gärna en klar tidsram. Begränsning för uppköp av nötkött (artikel 22). Kommissionen hade tidigare föreslagit att denna artikel skulle tas bort. Kommissionen kan nu tänka sig att behålla artikeln och flexibiliteten. Två medlemsstater var positiva till förändringen. De s.k. primära kraven enligt artikel 20 i förordning (EEG) nr 2220/85 är föråldrade och ska tas bort (artikel 23). Detta innebär att t.ex. följande skrivningar tas bort: upprätthållande av erbjudandet eller anbudet och leverans av produkterna till den lagringsplats som utses av interventionsorganen inom den tidsfrist som fastställs i leveransordern i enlighet med artikel 25. Kommissionen har tagit bort artikel 20. Leveranser och leveransorder (artikel 25). Kommissionen har lagt in 3 arbetsdagar som en period till aktören så att den vet när ska leverera varorna. Kommissionen ska fundera på denna tidsgräns tillsammans med den i artikel 20. En medlemstat vill ha betydligt längre tid än tre dagar, en månad. En medlemsstat vill ha fem dagar. Kommissionen menade att en längre tid än några veckor inte fungerar. Särskilda bestämmelser för leverans av spannmål och ris (artikel 26). Spannmål och ris ska levereras till lagringsplatsen inom ett visst icke fastställt antal dagar, istället för som nu inom tre månader efter att leveransordern utfärdades. Samtidigt ska de yttre brytgränserna, 31 augusti för spannmål och 31 oktober för ris tas bort. Särskilda bestämmelser för leverans av nötkött (artikel 27). Anbudsgivaren som tilldelats kontraktet för nötkött ska leverera sina produkter inom ett visst icke fastställt antal dagar, från när leveransordern utfärdades istället för som tidigare kopplat till när förordningen som fastställer det högsta uppköpspriset publiceras. Inköpspriset för nötkött kan avse lagringsplatsen eller där köttet ska urbenas (sista alternativet nytt). Särskilda bestämmelser för leverans av smör och skummjölkspulver (artikel 28). För mejeriprodukter ska den utbetalande myndigheten välja den närmaste lagringplatsen där produkterna finns (artikel 28). Många detaljregler är flyttade från artikeln till bilagan för mejeriprodukter. Nytt är att den utbetalande myndigheten ska kräva att produkterna lagras på pallar som bland annat gör att de är lätta att identifiera. Ersättning för transportkostnader för mejeriprodukter är borttagna (artikel 30). Tre medlemsstater ville behålla bestämmelserna i artikeln. Kommissionen svarade att när offentlig intervention tidigare varit öppet hade inte ersättningarna för transportkostnader för mejeriprodukter utnyttjats. Dessutom menade kommissionen att transportkostnaderna i förhållandet till värdet på varorna är mycket mindre för mejeriprodukter

Jordbruksverket 5(10) jämfört med spannmålsprodukter. Detta sammantaget gör att kommissionen står fast vid sitt beslut att ta bort artikeln. Aktören ska stå för transportkostnaden för spannmål och ris till lagerplatsen upp till (ej bestämt hur långt) km. Utöver denna distans så ska den utbetalande myndigheten stå för en fast kostnad (ej specificerat hur mycket i euro per km och ton). Om den utbetalande myndigheten som köper in spannmål eller ris som ligger i en annan medlemsstat än den där produkterna lagras ska man inte räkna med avståndet mellan där varorna lagras fram till landgränsen där den utbetalande myndigheten är lokaliserad (artikel 30). Kommissionen har strukit, förenklat och förtydligt artikeln från versionen i december. En medlemsstat kan tänka sig att aktören står för transportkostnader under 100 km. Två medlemsstater ville se en gräns upptill endast 30 km. Leverans (artikel 31). Se också diskussion under delegerade akt art 10. Kommissionen pekade på skrivningen i artikel 31 som gör att leveransdagen är när varorna kommit till lagret. Detta är själv starten för utbetalningsprocessen och så snabbt som möjligt ska analysen ske för att snabba på utbetalningen. En medlemsstat menade att det finns för stor restriktivitet för s.k. in-situ lagring artikel 31.2. Kontrollåtgärder (artikel 32). Särskilda bestämmelser för övertagande av spannmål och ris vid lagerhållarens lagringsplats (artikel 33). Övertagandedokumentet (artikel 34). Ett flertal uppgifter har tagits bort jämfört med det gällande regelverket. Skyldigheter för aktören (artikel 35). Om spannmålen eller riset inte uppfyller kvalitetskraven så finns inte längre någon möjlighet att ersätta dessa kvantiteter. En medlemsstat vill behålla denna möjlighet. Särskilda villkor för nöt - obligatorisk urbening (artikel 36). En medlemsstat föreslog att ändra en skrivning från shall till may. Kommissionen menade att detta förslag inte fungerar. Interventions- och uppköpspriser för spannmål och ris (artikel 38). Denna artikel har bantats till följd av att de olika prisjusteringarna minskats. Vid lagring på plats (in situ) och om undantagparagrafen i art 3.1b tillämpas så ska inköpspriset reduceras med ett fast belopp i euro/ton (som inte är bestämt). En medlemsstat undrade om reduktion gäller för alla. Utbetalningar (artikel 39). Utbetalning för varor som tagits över enligt artikel 34 ska ske inom 65 dagar från det att varorna levererats enligt artikel 31. En medlemsstat kan stödja 65 dagarsgränsen. Inledande av anbudsförfarandet (artikel 40). Inlämnande av anbud och giltiga anbud (artikel 42). I 42.1 i hade kommissionen plockat bort parenteser kring bestämmelsen som säger

Jordbruksverket 6(10) anbud inte ställer några andra krav än de som gäller i denna förordning. En medlemsstat stödde kommissionens förslag. Kommissionen kommer troligen revidera 42.1 h som säger att det ska finnas bevis att aktören ställt en säkerhet. Kommissionen lutar åt att titta på skrivningar från regelverket för privat lagring förordning nr 826/2008. I 42.2 har kommissionen valt att stryka möjligheten att lämna anbud för export av spannmål. Meddelande om anbud till kommissionen (artikel 45). Beslut på grundval av anbud (artikel 46) Individuella beslut om anbud (artikel 47). Kommissionen har tagit bort 47.4 om möjligheten till export av anbud för spannmål. Utbetalningar (artikel 49). Kommissionen föreslår en språklig ändring i artikeln till withdraw istället för remove. Försäljningar som sköts av medlemsstaterna (artikel 50). I en medlemsstat där ingen anbudsförande har öppnats kan medlemsstaten själv öppna ett anbudförande om de totala återstående kvantiteterna understiger vissa fastställda nivåer. Kommissionen ska återkomma med förslag till nästa möte. Utlagring av smör och skummjölkspulver (artikel 52). Interventionsorgan (artikel 55). Meddelanden (artikel 56 och 57). Kommissionen har i princip än så länge lämnat bilagorna orörda från förra versionen. För spannmål vill kommissionen förenkla prisjusteringarna genom att det bara ska ske för fukthalten i spannmål och proteinhalten i vete. Betydligt färre intervaller kommer behållas än vad som finns i dagens regelverk. Kommissionen föreslår vidare att ris bara ska kunna omfattas av intervention om fukthalten understiger en viss nivå. I bilaga för nötkött har kommissionen plockat bort stora delar av texten som tas upp i hygienförordningarna. I bilagan för mejeri har dock kommissionen ändrat att smör ska levereras i block om 25 kg. En medlemsstat föreslog att skrivningar i texten om medlemsstaterna ändras till interventionsorganen/utbetalande myndigheterna. Kommissionen noterade gillande förslaget. Kommissionen kommer inte kräva att nollrapporter skickas om inte system med offentlig intervention är igång. Kommissionen måste däremot få eventuella nollrapporter i samband med anbud. 2. Diskussion om förenklingar för tullkvoter Den 1 juli 2014 sammanträdde expertgruppen för förenklingar och diskuterade handelsmekanismer (import- och exportlicenser samt tullkvoter m.m.). Två

Jordbruksverket 7(10) workshops hölls på förenklingsmötet, ett om licenser och ett om tullkvoter. Därefter har kommissionen följt upp slutsatserna från mötet och skickat ut ett flertal arbetspapper med utvalda problem och möjliga lösningar samt ett flertal diskussionsfrågor. EU har ca 525 importtullkvoter för jordbruksvaror och livsmedel. Av dessa är det 380 s.k. först till kvarnen -tullkvoter. I WTO-sammanhang förespråkas i de flesta fall först till kvarnen -tullkvoter. De övriga 145 tullkvoterna hanteras av de olika jordbruksmyndigheterna. Kommissionen skickade inför mötet i januari ut ett arbetspapper (nr 5) med den gällande lagstiftningen och möjliga nya regler. Kommissionen meddelade att de fått in synpunkter från tio medlemsstater. Kommissionen vill hitta robusta och enkla lösningar som håller över tid. Kommissionen tog särskilt upp frågan om att styrka handel. I dagens regelverk finns det regler om att aktörerna måste styrka handel för att kunna söka en tullkvot. Kommissionen har i sitt arbetspapper föreslagit att alla krav på tidigare handel tas bort. Kommissionen menar att styrka handel är arbetskrävande för både myndigheterna och aktörerna. Jordbruksadministrationen behöver ofta underlag från tullmyndigheterna som gör att den administrativa bördan sprids även på andra myndigheter. I vissa fall kräver tullmyndigheterna avgifter och en del fall vägrar man ta fram eller skriva under ett intyg. Kommissionen vill förenkla denna hantering och helst ta bort den helt. Kommissionen tog också upp rättsfall där aktörer kringgått reglerna för kvoter med s.k. nya aktörer och traditionella aktörer. Kommissionen ställde frågan om styrka handel verkligen krävs för kvoter som inte utnyttjas fullt ut. Kommissionen frågade vidare vilka dokument ska kunna användas som underlag. Kanske en s.k. bill of lading (en frakthandling inom sjöfarten) eller räcker bara tullunderlag? Ska det vara handel med den aktuella sektorn? Vilken kvantitet ska det vara 1 kg eller 20 % av ansökt kvantitet? En medlemsstat har bara erfarenhet av licensmyndighetens kommunikation med tulldatabasen i hemlandet. Om aktörer har haft handel via ett annat land blir det mera problem och papper som måste begäras och skickas. En medlemsstat vill helst se att jordbrukstullkvoterna omvandlas till s.k. först till kvarnen-kvoter där vissa känsliga kvoter kan hanteras på särskilt sätt. En medlemsstat vill behålla regeln att styrka handel som de menar är effektiv och bekämpar fusk. Medlemsstaten vill ha bort pappershanteringen t.ex. borde elektroniska importbevis vara tillräckliga. Medlemsstaten håller med att det finns problem när det gäller att få fram dokument som styrker handel från andra medlemsstater men detta borde kunna lösas genom att myndigheterna i varje medlemsstat från tillgång till alla andra medlemstaters tulldatabaser. Medlemsstaten är dock emot kommissionens ena förenklingsförslag att internhandel ska räcka som styrkande av handel. En medlemsstat undrade om kommissionen har någon aning om hur mycket ansökningarna kommer öka om styrkande av handel tas bort. Medlemsstaten

Jordbruksverket 8(10) menade att styrkande av handel i alla fall inte borde behövas för de kvoter som inte utnyttjas fullt ut. Medlemsstaten höll med om problemen som uppstår vid handel via andra medlemsstater. En medlemsstat vill behålla styrka handel och underlag på papper behövs. PT menar att s.k. känsliga kvoter inte ska omvandlas till s.k. först till kvarnen - tullkvoter. En medlemsstat vill inte bara att aktörerna ska styrka handeln utan man måste ha ett sektorsangrepp också t.ex. för ris. En medlemsstat menade att styrka handel bör behållas och s.k. först till kvarnen kvoter inte passar småföretag. En medlemstat stödde att de tullkvoternas som inte utnyttjats fullt ut ska omvandlas till s.k. först till kvarnen -tullkvoter. Medlemsstaten menade att när det gäller styrka handel är det inte möjligt att få elektroniska dokument från andra medlemsstater. Kommissionen återkom till frågan om att styrka handel. Behövs det i alla fall? Kommissionen menade att med de nya förslagen om att licenser inte kan överlåtas samtidigt som licenserna inte kan lämnas tillbaka med rabatt på förverkan av säkerheter så kommer det avskräcka spekulanterna. Kommissionen ville att medlemsstaterna skulle reflektera över detta. Kommissionen tänker sig att det finns tre olika alternativ när det gäller frekvensen på ansökningarna. För det första under hela tullkvotsåret med återkommande ansökningstillfällen. För det andra en gång under hela tullkvotsåret. Det tredje alternativet innebär att aktörerna kan ansöka en gång för varje period om det t.ex. är tre tullkvotsperioder per år. Kommissionen pekade på att det troligen kommer bli en kontroll av aktörens unika eori-nummer som kommer minska/ta bort risken att aktörerna kommer dela upp sig i flera företag. Kommissionen hänvisade till artikel 143 i tullkodex som kan vara lämpligt att referera till och som också kan lösa detta problem. Kommissionen bad medlemsstaterna att titta på detta. En medlemsstat menade att frekvens på ansökningar hänger ihop med skörd och produkternas känslighet. En medlemsstat kunde tänka sig att två till tre perioder per år för produkter med stora prisskillnader. En medlemsstat var orolig för att kontrollen av eori-numret skulle leda till öka administration. En medlemsstat vill att det ska vara möjligt med flera ansökningstillfällen per år. 3. Avgift i mjölksektorn Röstning om avgifter enligt rådets förordning nr 1788/2003. Kommissionen meddelade att man den 6 mars sammanställt frågor och svar till förslaget. Kommissionen gick igenom mindre tekniska ändringar i förslaget.

Jordbruksverket 9(10) En medlemsstat är inte entusiastiska till förslaget, det negativa är att det är en administrativ börda som inte hjälper bönderna. Medlemsstaten menade att förslaget har förbättrats med flexibilitet. Kommissionen menade att förslaget hjälper mjölkbönderna och det är därmed betydelsefullt. En medlemsstat är emot förslaget då det hjälper de som fått överskottsavgift. En medlemsstat stödde förslaget men statsstödsreglerna kräver viss ökad kontroll. En medlemsstat stödde förslaget men detaljhanteringen borde ha delegerats till medlemsstaterna. Kommissionen menade att flexibiliteten redan finns i förslaget och utvecklas med i kommissionens publicerade frågor och svar till förslaget. En medlemsstat vill helst inte stödja dessa regler på grund av statsstödsreglerna men om en anteckning görs i minnesanteckningarna till mötet om detta kan medlemsstaten stödja förslaget. En medlemsstat ska utnyttja förslaget. Medlemsstaten menade att kopplingen till statsstödsreglerna komplicerar det hela, vissa aktörer kan inte använda flexibiliteten. Kommission menade att statsstödsreglerna kan vi inte komma runt. En medlemsstat stödde förslaget, men ville se ett förtydligande i texten om aktörer som upphört med sin verksamhet inom de närmaste tre åren. En medlemsstat stödde förslaget med längre tid för återbetalningen men kontrollen mot statstödsregler borde inte behöva göras. Kommissionen menade stadsstödsreglerna kan vi inte komma ifrån. En medlemsstat stödde förslaget på grund av krisen i mejerisektorn. En medlemsstat stödde förslaget så att andra medlemsstater kan utnyttja stödet. En medlemsstat stödjer inte förslaget för att det underlättar för producenter som producerat för mycket. Kommissionen underströk att efter att tullkvoterna upphört 31 mars 2015 ska fortsatt efterföljande kontroller och avgifter tillämpas. Röstning: Förslaget röstades igenom. 4. Marknadsstandarder Kommissionen rapporterade från ett möte som diskuterat förenklingar för olika marknadsstandarder. Kommissionen arbetar just nu med att i möjligaste mån förenkla regelverken. Kommissionen vill också identifiera best practice i EU för att sedan kunna tillämpa detta i hela EU. Dessutom vill kommissionen minska risken för att det blir fel när regelverket användas samt så vill de minska den administrativa bördan. Marknadsstandarder i den gemensamma marknadsordningen 1308/2013 förbättra förutsättningarna för produktion och marknadsföring. I skälen till förordningen ska kvaliteten också förbättras genom att marknadsstandarder behålls för sektorer eller enskilda produkter. I förordningen artiklarna 75-78 framgår att det ska finns särskilda standarder för

Jordbruksverket 10(10) nio olika produktområden t.ex. frukt och grönsaker, fjäderfä samt ägg. Marknadsstandarder ska anpassas på en föränderlig marknad och en förändrad efterfrågan från konsumenterna. Marknadsstandarderna ska också anpassa sig till den internationella utvecklingen samt inte ska hindra för produktutveckling. Enligt kommissionen är frågorna om kostnader och säkerhet av avgörande betydelse. På kostnadssidan finns kontrollfrågor, administrativa bördor för aktörerna och myndigheterna. Säkerhetsaspekterna involverar frågor som konsumenterna, gemensamma definitioner och marknadstransparens. Dessutom tillkommer det för säkerhetsaspekterna intressen från allmänheten och företagen. Kommissionen vill på olika sätt minska kostnadssidan genom att minska kontrollintensiteten, ser över relevansen för de existerande marknadsstandarderna samt förenkla de obligatoriska rapporterna. När det gäller säkerhetsaspekterna ställde kommissionen följande frågor: Vad är viktigt? Vad har förändrats? Vad är relevant för konsumenterna och aktörerna? Kommissionen ska komma med ett förslag under sommaren 2015. Röstning kommer sedan ske till hösten. De nya reglerna kan sedan träda i kraft från 1 april 2016. En medlemsstat menade att alla möjliga förenklingar redan är klara. En medlemsstat påpekade att man redan börjat till sektorsvis hur det kan hanteras. Olivolja är näst på tur. Medlemsstaten menade det finns saker att harmonisera och förenkla i regelverket. Medlemsstaten tog som ett exempel upp certifieringen av humle där det är viktigt att medlemsstaterna tillämpar ett gemensamt regelverk. En medlemsstat stödde det horisontella angreppssättet samt att man ska utvärdera de gamla reglerna. För frukt och grönsaker så kanske vissa regler kan tas bort. Medlemsstaten menade att producenterna också samarbete med andra i livsmedelskedjan. Medlemsstaten frågade också vilka standarder ger nytta för konsumenten. En medlemsstat menade EU ska skapa minimum krav på marknadsstandarder så att man kan få en fri handel och skapa en innovation global konkurrens. Medlemsstaten menade också kontrollerna ska vara proportionella. En medlemsstat menade att några ytterligare förenklingar inom handelsnormer inte är möjliga. Medlemsstaten kunde inte för frukt och grönsaker se någon möjlighet till mer förenkling. En medlemsstat var extremt angelägna att handelsnormer tillämpas eftersom det också leder till bättre priser för producenterna. 5. Övriga frågor Inga övriga frågor. Nästa möte planeras till 25 mars.