94 SÄLLSAMMA ÖGONBLICK I SVENSK NATUR SÄLLSAMMA ÖGONBLICK I SVENSK NATUR 95 pats på att något djur skall visa sig på myren innan snön tinar bort i den tilltagande solvärmen. Då hörs plötsligt tunga vingslag från en landande fågel bakom gömslet. Jag tittar ut genom gluggen på gömslets baksida och exakt där lodjuret stod för två år sedan spelar nu en tjädertupp i all sin praktfulla elegans. Grävlingar har också synts kring myren alltsedan jag började med björnfotografering. Trots detta har jag inte lyckats få så många bilder på detta intressanta djur med sin svartvita nos. Till skillnad från räven, som har en högrest spänst i steget då den kommer springande, håller grävlingen en låg profil. Den ger ett intryck av att nästan glida fram mellan tuvorna då den kommer genom skogen på sina korta ben. Men det som i första hand gör den svårfotograferad är att den i huvudsak är aktiv under dygnets mörkare timmar. Flera vårar har jag genom att locka med godbitar försökt få bilder på grävling uppe på lostenen. Visserligen har grävlingen någon gång varit där men någon bild har varit svår att få. Antingen har det varit för mörkt, eller har jag inte varit uppmärksam och hunnit fram till gluggen på gömslets baksida förrän grävlingen hunnit smita iväg. Men i juni 2003 lyckades jag överlista den lurvige besökaren vid björngömslet. Natten och ljuset var nästan identiskt med det som var då jag i juni 1994 fick bilder på lodjuret. Klockan var över tolv då jag i den ljusa norrlandsnatten upptäckte grävlingen i närheten av lostenen. Jag hann precis sätta mig tillrätta vid gluggen och då jag skymtade den uppe på stenen härmade jag en mus. Grävlingen vände sig om och såg en kort stund mot gömslet. Sedan snodde den kvickt runt och högg tag i en godbit och sprang ner från berghällen. På sina korta ben och i yviga svängar mellan tuvorna försvann den in i skogen. I skummande vattenkaskader gjorde den ilskna älgkon en högrest piruett.
96 SÄLLSAMMA ÖGONBLICK I SVENSK NATUR SÄLLSAMMA ÖGONBLICK I SVENSK NATUR 97 Djuren kring min skrivstuga Intill skogsvägen som leder upp till tjärnen stod en sommareftermiddag en älgko med sin lilla kalv. Ibland när jag skall skriva något händer det att jag kombinerar arbete med avkoppling. Då samlar jag ihop penna, skrivblock och referensmaterial. Ryggsäcken packas med smörgåsar och termosar fyllda med kaffe och te. Sedan bär det iväg ut i markerna. Oftast går då färden till en större skogstjärn i trakterna kring Kungsbackafjorden, eller också stannar jag vid en havsvik med utsikt över havet och ängarna intill fjorden. Man skulle kunna säga att bilen i dessa sammanhang utgör min lilla skrivstuga. Innan skrivandet tar fart lägger jag ut fågelfrö och hänger upp talgbollar i något träd intill bilen. Då jag gör regelbundna skrivturer ut i skogen verkar det faktiskt som om fåglarna känner igen min bil. Jag hinner knappt backa bilen på plats vid tjärnen, förrän fåglarna kommer flygande och sätter sig i träden och piper och kvittrar. Förutom alla småfåglar har jag under mina skrivstunder också sett andra djur. Det har blivit en del bilder även om rävar och rådjur i de flesta fall snabbt kastat om och sprungit in i skogen innan jag hunnit få ner bilrutan. Tack vare dessa skrivstunder i naturen har jag fått bilder på ett litet djur som jag aldrig tidigare fotograferat. En vintrig februarimorgon upptäckte jag runda små hål och tunnlar i några grästuvor. Uppenbarligen hade också skogsmöss kalasat på de utlagda fågelfröna. Därför lade jag ut lite frön alldeles framför hålen och hoppades att någon mus skulle komma fram medan jag var där. Efter en kopp kaffe och en äggsmörgås tog skrivandet som vanligt fart, samtidigt som övervintrande fåglar flög i skytteltrafik mellan de utlagda fröna och skogen. När det hade gått någon timma skymtade jag en mus som stack fram huvudet, tog ett frö och kvickt sprang in i det lilla hålet igen. Jag lade ifrån mig pennan och skrivblocket och satt blickstilla och såg mot det mörka, lilla hålet. Det dröjde inte länge förrän en liten nos stack ut och vädrade. Så vips var musen framme igen, vände om och kilade tillbaka in i hålet med ett frö. Snart blev de något djärvare och en mus satt helt öppet och knaprade på fröna. Det enda som skrämde den var fladdrandet från vingarna då fåglarna flög fram och tillbaka. Nu såg jag en möjlighet att få äkta bilder på dessa små skygga varelser. Normalt är det nästan omöjligt att få bilder på möss, ödlor och liknande djur då man är ute i markerna. De försvinner blixtsnabbt ner i hål och skrymslen vid minsta rörelse i deras närhet. Ändå ser man ganska ofta bra bilder på sorkar, möss och andra små djur i tidningar och böcker. Hur tar man då dessa bilder, kanske någon undrar? Jo, man fångar möss och andra smådjur med fällor och placerar sedan dessa djur i en glaslåda utan botten. Där man placerar lådan har man byggt upp en tilltalande miljö av exempelvis grankottar, mossa och stenar m.m. Sedan fotograferar man djuren genom glaset i denna skogsmiljö. Det är få fotografer som deklarerar detta arrangemang då de publicerar sina bilder. Men här hade jag nu ett ypperligt tillfälle att utan sådana arrangemang få äkta bilder på dessa skogens små näpna invånare. Musen försvann naturligtvis ner i sitt hål då jag vevade ner bilrutan och tog upp kameran. Som skydd täckte jag över kameran med en tröja och dolde så ansiktet och händerna. När en liten mus efter lång väntan försiktigt kikade fram ur hålet i grästuvan, kändes det nästan lika spännande som då en björn skymtar fram i skogsbrynet i myrkanten. Jämförelsen kan tyckas något överdriven, men björnbilder har jag ganska gott om. Det här var däremot första gången jag genom kamerasökaren såg en liten mus som med pigga ögon tittade fram ur sitt bohål. Efter några dagar kom ett ymnigt snöfall, men innan dessa hade jag fått ganska många bilder på de skygga små skogsmössen.
98 SÄLLSAMMA ÖGONBLICK I SVENSK NATUR SÄLLSAMMA ÖGONBLICK I SVENSK NATUR 99 Vårvarma aprildagar förgylls naturen av uppvaknande fjärilar. I strandkanten låg en snok i gräset. Då jag närmade mig, simmade den skrämd ner i vattnet bland tjärnens näckrosblad. Bofink. I Tjolöholmsskogarna vid Kungsbackafjorden finner man flera bestånd av blåsippor.
Skogsmusen utanför sin bohåla.
102 SÄLLSAMMA ÖGONBLICK I SVENSK NATUR SÄLLSAMMA ÖGONBLICK I SVENSK NATUR 103 Någon gång under mina skrivstunder kan jag få se stjärtmesar komma flygande och slå sig ner i träden kring bilen. Denna älskliga lilla fågel tycks aldrig vara stilla utan klänger och fladdrar kring trädens kvistar i sitt sökande efter föda. Så försvinner de lika plötsligt som de kom. Efter några regniga dygn hade tjärnen stigit och bildat små vattensamlingar, där en drillsnäppa gjorde näringssök.
104 SÄLLSAMMA ÖGONBLICK I SVENSK NATUR SÄLLSAMMA ÖGONBLICK I SVENSK NATUR 105 Nötväcka. Rödhake.