BESLUT Österbottens förbunds landskapsfullmäktiges beslut av den 12 maj 2014 om godkännande av etapplandskapsplanen 2 för Österbotten.

Detta är nätversionen av beslutet där målen för integritetsskydd enligt personuppgiftslagen (523/1999) har beaktats på sätt att namnen på ändringssökandena inte finns med i beslutet. BESLUT Givet efter anslag 14.12.2015 DNr YM4/5222/2014 ÄRENDE Fastställelse av etapplandskapsplan 2 för Österbotten BESLUT SOM FÖRTS FÖR FASTSTÄLLELSE PLANENS INNEHÅLL UTLÅTANDEN Inrikesministeriet Österbottens förbunds landskapsfullmäktiges beslut av den 12 maj 2014 om godkännande av etapplandskapsplanen 2 för Österbotten. Etapplandskapsplan 2 för Österbotten gäller vindkraft. Inrikesministeriet, försvarsministeriet, finansministeriet, undervisnings- och kulturministeriet, jord- och skogsbruksministeriet, kommunikationsministeriet samt social- och hälsovårdsministeriet har gett sitt utlåtande om landskapsplanen. Därtill har arbets- och näringsministeriet beretts möjlighet att ge sitt utlåtande. Även Närings-, trafik- och miljöcentralen i Södra Österbotten har gett sitt utlåtande om planen. Finansministeriet har meddelat att ministeriet inte ger utlåtande om planen. Inrikesministeriet har i sina utlåtanden om etapplandskapsplanerna fäst uppmärksamhet vid de olycksrisker orsakade av vindkraftverk som i större omfattning bör uppmärksammas i etapplandskapsplanerna. En sådan risk är t.ex. att det på vintern lossnar is frå n vindkraftverkets rotorblad, vilket kan orsaka skada för människor. En annan risk, om än föga sannolik, är att vindkraftverkets bromsmekanism går sönder, då det finns risk för att t.o.m. rotorbladen går sönder och att delar av bladen flyger runt och landar t.o.m. flera hundra meter längre bort. En tredje risk är vindkraftverkens brandrisk, som i allmänhet inte alls brukar nämnas. Enligt inrikesministeriets uppfattning är folk inte tillräckligt medvetna om dessa med vindkraft förknippade risker. I etapplandskapsplanen för Österbotten har man i de negativa konsekvenserna för människornas levnadsförhållanden och livsmiljö nämnt snö och is som på vintern kan lossna från vindkraftverkets rotorblad. Risken för att rotorbladen går sönder har beaktats på så sätt att man tilllämpar en skyddszon på 1 000 meter till fast bebyggelse och fritidsbosättning. I planen har man på allmän nivå beaktat säkerhetsriskerna för trafiken i synnerhet då vindkraftsområdena byggs. PB 35, 00023 STATSRÅDET www.miljo.fi

Försvarsministeriet På grund av nämnda olycksrisker bör man enligt inrikesministeriets uppfattning överväga att informera människor om dessa risker och att märka ut farozonerna i närheten av vindkraftverk. Försvarsministeriet framför följande som sitt utlåtande: Efter att ha fått Huvudstabens utlåtande ger försvarsministeriet ett eget utlåtande i ärendet. Under de olika beredningsfaserna för etapplandskapsplanen har de olika organisationerna inom försvarsmakten gett utlåtanden om planen. I beskrivningarna av beteckningarna för plankartans områden för vindkraftverk (tv-1 och tv-2) konstateras det bland annat att det med beteckningarna anvisas markområden som lämpar sig för vindkraftsparker av regional betydelse. Eftersom man inte tillräckligt noggrant har kunnat utreda alla konsekvenser av vindkraftverken i etapplandskapsplanens beredningsfas, anser Huvudstaben att den föreslagna formuleringen bör preciseras så att den motsvarar den verkliga situationen, det vill säga att det först utifrån de närmare utredningar som kommer att göras i den mera detaljerade planeringen av vindkraftsområdena är möjligt att göra en slutlig bedömning av områdenas lämplighet som vindkraftsparker (minst 10 vindkraftverk) av regional betydelse. I delen för konsekvensbedömning finns det inte någon som helst bedömning av de planerade vindkraftverkens konsekvenser för försvaret. Enligt 24 i markanvändnings- och bygglagen (132/1999) ska de riksomfattande målen för områdesanvändningen beaktas i all områdesplanering. Förutom de särskilda målen för utbyggandet av vindkraften bör man även beakta de särskilda målen för försvaret och den militära luftfarten (kap. 4.2 fungerande regionstruktur och kap. 4.5 fungerande förbindelsenät och energiförsörjning). Enligt Huvudstaben borde det i konsekvensbedömningen ha gjorts en bedömning av och även framförts vilka konsekvenser planen har för försvaret (försvarsmaktens verksamhet). Enligt Huvudstaben har inte alla de aspekter som framfördes i svaret till Österbottens förbund i det utlåtande som staben för västra Finlands militär län gav den 25 november 2013 om det andra förslaget till etapplandskapsplan beaktats i dokumenten till den godkända etapplandskapsplan som nu är ute på remiss. Med hänvisning till vad som nämnts ovan anser försvarsministeriet att det i etapplandskapsplanens dokument och planeringsbestämmelser inte tillräckligt tydligt har angetts vilka begränsningar försvarsmaktens lagstadgade verksamhet eventuellt kan medföra för utbyggnaden av vindkraften. Försvarsministeriet föreslår följande precisering av planeringsbestämmelsen för vindkraftsområden (tv): I den mera detaljerade planeringen bör det utredas vilka konsekvenser vindkraftverken har för försvarsmaktens luftbevakningsradar och radioförbindelser och tas i beaktande vilka begränsningar försvarsmaktens verksamhet medför samt begäras utlåtande från försvarsmakten." Undervisnings- och kulturministeriet Undervisnings- och kulturministeriet har vidare begärt ett utlåtande om ärendet av Museiverket. Utlåtandet har lämnats till undervisnings- och kulturministeriet 8.8.2014. Enligt det har Museiverket 18.4.2013 gett ett utlåtande om planförslaget. I planen som godkänts av landskapsfullmäktige har man inte beaktat ändringsförslagen som Museiverket presenterat och därmed förordar Museiverket inte att planen fastställs till dessa delar. 2

3 Undervisnings- och kulturministeriet stödjer Museiverkets synpunkt att man i beredningen av landskapsplanen inte i alla avseenden tillräckligt beaktat skyddet av riksomfattande värdefull kulturmiljö och att planen inte därmed uppfyller kraven på innehall i fråga om att värna landskapet, naturvärdena och kulturarvet som avses i 28 i markanvändnings- och bygglagen (132/1999). Pa denna grund bör planen inte fastställas i fråga om de fem områdesreserveringar för vindkraft som Museiverket föreslog att skulle strykas (minskning av vindkraftsområdena i Björkbacken i Nykarleby, Torkkola i Vasa och Metsälä-Norrviken i Kristinestad samt strykande av områdesreserveringarna för Kattiharju och Naarajoki). Undervisnings- och kulturministeriet föreslår att man vid behov ska förhandla om ärendet mellan ministerierna innan beslut om att fastställa planen fattas. Museiverkets utlåtande Enligt det utlåtande som Museiverket har gett undervisnings- och kulturministeriet hade Museiverket i sitt utlåtande MV/65/05.02.00/2013 (18.4.2013) om förslaget till plan föreslagit att landskapsplanens övergripande styreffekt, markanvändningens förutsägbarhet och beaktandet av kulturlandskapets värden bör förbättras genom minst följande ändringar: minimigränsen för storleken på de vindkraftsområden som behandlas i landskapsplanen bör hållas som den är i utkastet, småskalig utbyggnad av vindkraften i de vita områdena bör styras genom en allmän bestämmelse, fem områdesreserveringar bör strykas med anledning av kulturarvs- och landskapsvärden och till plankartans planeringsbestämmelse för tv-beteckningarna bör det tilläggas att arkeologiska och andra behövliga inventeringar ska utföras i MKB-fasen. I sina motiveringar lyfte Museiverket fram bland annat följande: Volymen av den utbyggnad av vindkraften som eftersträvas i landskapet Österbotten är stor såväl i enheter som i förhållande till landskapets yta och befolkningstäthet. I en sådan här situation är det samhällets uppgift att även se till att det finns tillräckligt goda förutsättningar för att bevara landskapets karaktär och särdrag, som grundar sig på naturarvet och kulturarvet och som hör till en god livsmiljö. Det stora antal vindkraftsparker och den betydande arealen av dem som har anvisats i etapplandskapsplanen skapar osäkerhet i fråga om förändringar i landskapsmiljön och planeringen av markanvändningen, i synnerhet i och med att ungefär hälften av den planerade vindkraften utgör ett spelrum vad beträffar det arealbehov som har uppskattats för energimålen. Museiverket föreslog i utlåtandet om förslaget till plan (18.4.2013) att vindkraftsområdena Björkbacken i Nykarleby, Torkkola i Vasa och Metsälä-Norrviken i Kristinestad skulle förminskas, så att de skadliga konsekvenserna skulle minska i fråga om såväl det betydelsefulla arkeologiska kulturarvet som de för landskapet och hela landet värdefulla landskapsområdena och områdena med byggda kulturmiljöobjekt kring Lappfjärds å, Lappo å och Kyro älv. Museiverket föreslog att områdesreserveringarna i Kattiharju och Naarajoki skulle strykas eftersom de är belägna mellan och i det visuella närområdet för byggda kulturmiljöobjekt som är mycket utmärkande för Österbotten de österbottniska husen vid Laihela å [Laihianjokivarren pohjalaistalot], Perttilänmäki och slagfältet vid Napo, den medeltida kyrkan i Storkyro, Orisbergs bruksområde). I den landskapshelhet som de ovannämnda objekten bildar finns det dessutom i den norra ändan av Naarajoki en till såväl miljön som läget anslående fornlämning som omfattar sex gravrösen från bronsåldern och som är känd under namnet Knaapi/Tuomaanmäki (kod 154010004 i fornlämningsregistret). Under myndighetsförhandlingarna den 20 september 2013 lyfte Museiverket fram att de ovannämnda vindkraftsområdena som har föreslagits bli strukna som helhet betraktat innebär så små minskningar av områdena att ändringen mycket väl kunde vara en del av det spelrum som

ingår i förslaget till plan. Betydelsen av de ändringar som Museiverket har föreslagit är emellertid stor. De förbättrar förutsättningarna att bevara karaktären och särdragen hos det kulturarv och landskap som hör till en god livsmiljö utan att för den skull äventyra landskapets eller landets mål för energiproduktionen. I fråga om förslaget till etapplandskapsplan från den 18 februari 2013 lämnades det in 51 utlåtanden och 39 anmärkningar. Utifrån Naturabedömningen föreslog NTM-centralen att nio vindkraftsområden skulle strykas. Enligt planbeskrivningen beaktades responsen från olika håll på så sätt att man strök tre mindre vindkraftsområden nära kusten. Dessutom säkerställde man att vindkraftsområdena ska ha ett avstånd på minst 500 meter till landsvägar och att de inte får vara belägna på viktiga grundvattenområden. Ändringarna bedömdes vara så ringa att det inte var nödvändigt med ett nytt framläggande av planen. Museiverkets förslag till ändringar beaktades inte i planlösningen. Museiverkets bedömning av ett fastställande av landskapsplanen: Det är mycket viktigt att få en landskapsplan som styr byggandet av vindkraftverk till Österbotten för att man på ett övergripande sätt ska kunna främja en hållbar utveckling och trygga kulturarvs- och landskapsvärden. Tyvärr samordnar inte den godkända planen viktiga samhällsintressen på det sätt som förutsätts i markanvändnings- och bygglagen. I fråga om de områden som har reserverats för vindkraft som finns i närheten av nationellt värdefulla landskapsområden och byggda miljöer av riksintresse samt betydande helheter av arkeologiskt kulturarv främjar planen inte de riksomfattande målen för områdesanvändningen, och vid utarbetandet av planen har man inte fäst någon särskild uppmärksamhet vid beaktandet av landskaps- och kulturarvsvärden. Med stöd av det som har framförts anser Museiverket att landskapsplanen inte uppfyller kraven på landskapsplanens innehåll enligt 28 i MBL i fråga om de områden reserverade för vindkraft som Museiverket har föreslagit ska strykas, och stöder till denna del inte ett fastställande av landskapsplanen. Jord- och skogsbruksministeriet Enligt jord- och skogsbruksministeriet finns det inget hinder för ett fastställande av planen. Ministeriet vill emellertid fästa uppmärksamhet vid följande aspekter. Bottniska vikens kust och havsområde är till sina förhållanden ett relativt lämpligt område för vindkraft. I landskapsplanen har man emellertid koncentrerat sig på placeringar i högre belägna skogsområden nära älvdalar och älvmynningar samt dalars kantzoner. Många områden har placerats ut inom skogsbruksområden. De områden som har ansetts vara lämpliga ligger ofta långt från överföringsnätet och i många fall långt från bebyggelsen i området och de områden som är centrala med tanke på energibehovet. Detta ökar i synnerhet behovet att bygga eller förbättra sådana konstruktioner som kraftigt omformar terrängen och kräver markyta, energiöverföringsnätet och det vägnät som behövs, vilket orsakar permanenta olägenheter för jord- och skogsbruket och annan landsbygdsnäringsverksamhet. Även ett partiellt förverkligande av de vindkraftsparker som har anvisats till åsar innebär en oåterkallelig förändring av den karakteristiska österbottniska landsbygden. Det har inte gjorts någon utvärdering av vindkraftsområdenas läge och deras följdverkningar med tanke på vare sig landsbygdsutvecklingen eller landsbygdsnäringarna eller vare sig kort eller lång sikt, trots att verksamheten och dess konsekvenser kommer att vara permanenta. Konsekvenserna av byggandet har inte granskats med tanke på permanenta olägenheter för områdena och nyttjandet av dem på grund av byggandet och energiöverföringen. 4

5 I etapplandskapsplanen har det inte heller lagts fram några tillräckligt noggranna bedömningar av hur stor skogsyta (ha) som inte längre kommer att kunna användas för skogsbruk. Eftersom vindkraftsområdena är placerade i skogar, förlorar enligt jord- och skogsbruksministeriets bedömning skogsbruket cirka 1 720 hektar skog om planen förverkligas i sin helhet. Om hälften av dem förverkligas i enlighet med målet, innebär det en markyta på 860 hektar. Utöver det behövs det ännu markområden för byggandet av nya servicevägar, ledningskorridorer för jordkablar och elöverföringsnät, vars omfattning det inte har gjorts någon uppskattning av. Totalt sett är den yta som försvinner liten om man beaktar hela landskapets skogsareal, men det är en betydande yta i fråga om ändrad markanvändning. På riksnivå kommer de vindkraftsområden som förverkligas att framträda som en betydande faktor vid beräkningen av växthusgaser när det gäller ändrad markanvändning. Oberoende av att landskapsplanen i princip är den som ska möjliggöra en placering med sikte på förverkligande, bör planens konsekvenser kunna utvärderas ur ett tillräckligt brett perspektiv. Landskapsplanens dokument bör presentera uppgifter om eller bedömningar av i synnerhet de omständigheter som avses i 28 3 mom. 1, 3 och 5 punkten i MBL samt hur en ekonomisk områdesanvändning och omfattningen av olägenheter för markägarna enligt 4 mom. har granskats i planen. I plandokumenten bör det ingå uppgifter om bland annat ersättningsmekanismen för de olägenheter som vindkraften medför för markägarna eller exempel på ersättningsförfaranden som tillämpas i nuläget. Enligt planbestämmelserna (planeringsbestämmelserna) i etapplandskapsplanen bör man vid planeringen av vindkraftsområden i första hand beakta utöver bland annat bebyggelse och fritidsbosättning närmast landskapet och naturvärden. Primärproduktionen, som är en särskilt viktig form av markanvändning och näringsverksamhet i ett område, och beaktandet av förutsättningarna för marktäkt betonas emellertid mindre ( ska uppmärksamhet fästas vid att... förutsättningarna... tryggas ). När det gäller konsekvenserna av byggandet och energiöverföringen på kort och lång sikt hade man i etapplandskapsplanen behövt låta utplaceringen av och konsekvensbedömningen för områdena omfatta även landsbygdsnäringarna och markägarna samt utreda de totala konsekvenserna för ekonomin. Kommunikationsministeriet Enligt kommunikationsministeriets utlåtande har man under processens gång hört myndigheter inom trafikens förvaltningsområde. Kommunikationsministeriet har dessutom under beredningen av utlåtandet separat hört Trafikverket och Trafiksäkerhetsverket Trafi. Kommunikationsministeriet framför följande som förvaltningsområdets gemensamma utlåtande: Landskapsplanen spelar en central roll vid fastställandet av förutsättningarna för en hållbar utveckling i landskapet. Möjligheter till nya lösningar är lika viktigt som ett effektivt utnyttjande av befintliga resurser. I synnerhet i fråga om Österbottens regionstruktur med många centrum kräver detta en mycket noggrann analys av tillväxtriktningen för tätortsfunktionerna, områdena där det finns arbetsplatser och ordnandet av kommersiella tjänster. Genom utveckling av samhällsstrukturen bör man sträva efter att minska behovet av trafik, förbättra trafiksäkerheten och främja förutsättningarna för kollektivtrafik. Kommunikationsministeriet föreslår att man i planeringsbestämmelserna för områdena för vindkraftverk tv-1 och tv-2 återinför hänvisningen till att vägar, banor och sjöleder samt trafiksystem ska beaktas. Detta är nödvändigt för att planbestämmelsen bättre ska motsvara de lösningar som man har gått in för i de övriga landskapens landskapsplaner för vindkraft när det gäller att beakta hållbara arrangemang för trafik och tekniskt underhåll.

6 Fungerande trafiksystem vad gäller trafiksäkerhet och energiförsörjning i samband med planeringen, byggandet och underhållet av vindkraftverk kunde beaktas i planeringsbestämmelsen i den andra etapplandskapsplanen till exempel på följande sätt (tillägget har kursiverats): Vid planering av området ska man beakta konsekvenserna för fast boende, fritidsboende, rekreation, landskap, kulturmiljöer, fåglar, vägar, banor och sjöleder samt trafiksystem och sträva efter att förhindra negativa konsekvenser. Dessutom föreslår kommunikationsministeriet att det för att flygsäkerheten ska garanteras i vindparksområdena ska anges den högsta möjliga höjden över havet för hinder i området. Social- och hälsovårdsministeriet Social- och hälsovärdsministeriet uttalar sig i ärendet enligt följande: I konsekvensbedömningen som finns bifogad till planbeskrivningen har man inte särskilt utvärderat planens konsekvenser för människors hälsa. För att undvika hälsoolägenheter (särskilt buller- och blänkeffekten) ska konsekvenserna på människors hälsa särskilt beaktas vid en mer detaljrad planering. Allmänna planeringsbestämmelser Allmänna planeringsbestämmelser som gäller vindkraft har inte presenterats i landskapsplanen. Social- och hälsovärdsministeriet anser det nödvändigt att en allmän planeringsbestämmelse som gäller byggandet av vindkraftverk läggs till landskapsplanen. Genom de allmänna planeringsbestämmelserna kan man säkerställa att miljö- och hälsoaspekterna beaktas även i den mer detaljerade planeringen av vindkraftsområden omfattande färre än 10 vindkraftverk som byggs utanför tv-1 och tv-2 områdena. I planeringsbestämmelserna ska det finnas en tydlig bestämmelse om att förebyggandet av buller- och blänkeffekter ska säkerställas. Detta är ytterst viktigt eftersom utan ovan nämnda bestämmelse kan den utvärdering av den buller- och blänkeffekt som orsakas av vindkraften utebli utanför de områden för vindkraftverk som fastställts i landskapsplanen i samband med den mer detaljerade planeringen (t.ex. i generalplanen för vindkraft, detaljplanen, vid byggnadslovsförfarandet). Att redan i bestämmelserna som gäller planering säkerställa en utvärdering av de hälsoolägenheter som orsakas av buller från vindkraft är ytterst viktigt också därför att det i regel inte krävs något förfarande för miljökonsekvensbedömning och inte ens miljötillstånd för vindkraftsområden med färre än 10 vindkraftverk. Utan ovan nämnda bestämmelse kunde därmed en utvärdering av hälsoolägenheterna helt utebli i fråga om de vindkraftverk som utplaceras utanför de områden för vindkraftverk som fastställts i landskapsplanen. Social- och hälsovärdsministeriet föreslår att en allmän planeringsbestämmelse med följande innehåll fogas till planen: "I den mer detaljerade planeringen av byggandet av vindkraft ska det säkerställas att bebyggelsen inte utsätts för orimlig belastning eller hälsoolägenhet på grund av buller eller blänk. Med anteckningen vill man säkerställa att en utvärdering av olägenheten med avseende på såväl förebyggande av hälsoolägenheter som orimlig belastning säkerställs i den mer detaljerade planeringen. Enligt social- och hälsovärdsministeriet bör kommuner tillämpa miljötillståndsför-

farande för områden med färre än 10 vindkraftverk för att undvika hälsoolägenheter och orimlig belastning i samband med konsekvensbedömningen. Social- och hälsovärdsministeriet föreslår att ovan nämnda planeringsbestämmelse intas enhetligt i planeringsbestämmelserna för områdena för vindkraftverk. Skyddszoner Landskapsplanen saknar en tydlig bestämmelse om skyddsavstånd mellan vindkraftverken och bebyggelse. I planbeskrivningen nämns att ett skyddsavstånd på en kilometer lämnats mellan vindkraftverken och tätorterna. På motsvarande sätt konstateras i beskrivningen att från vindkraftverken ska 2 000-4 000 bostäder placeras på ett avstånd som understiger 2 km. Att lämna en skyddszon är enligt social- och hälsovärdsministeriet bra men en typisk buffertzon på 1 km till bebyggelse (tätorter, byar, småbyar) och 0,5 km till enstaka bostäder och semester- bostäder är i flera fall alltför liten framför allt med tanke på bullret m.fl. effekter från de nuvarande vindkraftverken. En utvärdering av hälsoolägenheter i enlighet med hälsoskyddslagen ska göras individuellt för varje bostad, och av denna anledning bör skyddsavståndet fastställas så att man så säkert som möjligt kan undvika att det uppstår hälsoolägenheter även i enstaka bostäder. Social- och hälsovärdsministeriet har inget annat att anmärka på Österbottens stegvisa landskapsplan. 7 BESVÄR Ändringssökande Innehållet i besvär Besvär över landskapsfullmäktiges beslut har anförts av: 1. Forststyrelsen/Österbottens naturtjänster 2. ändringssökande A 3. ändringssökande B 4. ändringssökande C 5. Gemensam besvärsskrift av ändringssökande D och E 6. Gemensam besvärsskrift av ändringssökande F och G 7. ändringssökande H 8. Gemensam besvärsskrift av ändringssökande I och J 1. Forststyrelsen/Österbottens naturtjänster Ändringssökanden kräver att Långmarken, Västervik, Arstu, Metsälä-Norrvikens norra del, Peninkylä, Bredåsen, Molpe och Rajavuori helt ska strykas i landskapsplanen. Dessutom bör det göras noggrannare utredningar om konsekvenserna för områdena Metsälä-Norrvikens södra del, Norrskogen-Hedet, Pilkbacken, Poikel och Söderskog innan dessa områden anvisas för vindkraft. Därför kräver ändringssökanden att även dessa områden för vindkraftverk stryks i planen. Som motivering anför ändringssökanden bland annat följande: Utifrån de utredningar som har gjorts anser Forststyrelsen att man i planeringen av följande vindkraftsområden inte i enlighet med 28 i MBL i tillräckligt hög grad har beaktat områdets naturvärden, i synnerhet fågelbeståndet, och inte heller de riksomfattande målen för områdesanvändningen: Långmarken, Västervik, Arstu, Metsälä-Norrvikens norra del, Peninkylä, Bredåsen, Molpe och Rajavuori. Forststyrelsen anser att dessa områden inte lämpar sig för vindkraftspro-

8 duktion. Till denna del hänvisar Forststyrelsen till sitt utlåtande om Naturabedömningen från den 5 februari 2014. Vindkraftsområdet Rajavuori bör strykas i planen eftersom det också har angetts som ett område med turistattraktioner / utvecklingsområde för turism och rekreation i den gällande landskapsplanen. Att placera ut vindkraftverk i området skulle stå i konflikt med den gällande landskapsplanen. Till denna del hänvisar Forststyrelsen till utlåtandet om förslaget till delgeneralplan för Rajavuori vindkraftsområde från den 29 januari 2014. Vad Metsälä-Norrvikens södra del, Norrskogen-Hedet, Pilkbacken, Poikel och Söderskog beträffar anser Forststyrelsen att planen inte grundar sig på tillräckligt noggranna utredningar, i synnerhet när det gäller fågelbeståndet. Om dessa områden ska börja utnyttjas för vindkraft krävs det noggrannare utredningar för att undvika skadliga konsekvenser för naturen, och därför bör de i detta skede utelämnas ur planen. Till denna del hänvisar Forststyrelsen till sitt utlåtande om Naturabedömningen från den 5 februari 2014. Forststyrelsen anser också att planens Natura 2000-bedömning är bristfällig och att planen på så sätt inte uppfyller kraven enligt 65 i naturvårdslagen när det gäller dessa områden. Forststyrelsens utlåtande om Natura 2000-bedömningen för etapplan 2 vindkraft för Österbottens landskapsplan Forststyrelsen hänvisar i besvären över Naturabedömningen till sitt utlåtande från den 5 februari 2014, där man lyfter fram bland annat följande: Bedömningen grundar sig på observation av ett omfattande material under flera generationer med hjälp av modeller. I arbetet har man på ett bra sätt lyft fram begränsningarna och osäkerheten i fråga om materialet och metoderna. Detta är motiverat i och med att man genom kalkylmässiga metoder får fram skisser som är förenklade och med en viss sannolikhet möjliga och som på ett väsentligt sätt också påverkas av exaktheten i det utgångsmaterial som har använts för kalkylerna. Både kalkylerna i sig och de slutsatser som dras utifrån tolkningen av dem är på så sätt i sin helhet riktgivande (vilket ofta också nämns i avsnitt 3, s. 2 6). Det är ställvis lite svårt att bilda sig en helhetsbild eftersom man växlar mycket mellan arter, flytt och häckning samt Natura- och vindkraftsområden. Ofta borde man noggrannare ha angett på vilket scenario eller material en viss kalkyl eller figur grundar sig. Användningen av en lägre väjningsfaktor och alltså högre kollisionsrisk är inte ett problem, men det är däremot problemen med utgångsinformationens exakthet och aktualitet, som försvagar kalkylerna. Uppföljningen, rekommendationerna och slutsatserna har formulerats tydligt. På grund av osäkerheten är det på sin plats att man behandlar begreppet försiktighetsprincipen (s. 1). I slutet (s. 114), i samband med att man nämner användningen av försiktighetsprincipen, konstateras det att i de flesta fallen blir konsekvenserna troligen mindre än vad som här har uppskattats, men att det också är möjligt att det kan bli tvärtom och att uppskattningarna av antalet kollisioner och prognoserna för hur de påverkar populationerna inte ska betraktas som exakta värden eftersom det finns stora osäkerhetsfaktorer. Detta är bra konstateranden. Forststyrelsen konstaterar emellertid att bedömningen är bristfällig av två anledningar: vindkraften är inte tillräckligt noggrant granskad inom hela det område som omfattas av landskapsplanen och framställningstekniken är vid upprepade tillfällen inexakt, vilket skapar en oklar bild av de teoretiska analyser som har gjorts. De befintliga vindkraftverken saknas helt i granskningen, liksom de vindkraftsområden som redan är godkända och i planeringsstadiet och som är belägna i till exempel havsområdena. Enligt 65 1 mom. i naturvårdslagen ska en Naturabedömning göras om ett projekt eller en plan antingen i sig eller i samverkan med andra projekt eller

planer sannolikt betydligt försämrar de naturvärden som ligger till grund för skyddet. Detta innebär att man vid bedömningen också ska beakta de kumulativa effekterna av det projekt som granskas och andra projekt. Dessutom skulle en presentation av de omgivande landskapens vindkraftsområden ha hjälpt till med att skapa en helhetsbild: till exempel i Södra Österbotten och Mellersta Österbotten planeras det ett flertal vindkraftsprojekt. Problemen med framställningstekniken behandlas på sidorna 3 8 i utlåtandet. Forststyrelsen betonar också att en noggrann och heltäckande granskning av följande aspekter skulle ha medfört betydande mervärde för bedömningen: 1) Metoderna De bedömningsmetoder som har använts inbegriper ett stort mått av antaganden, de grundar sig på osäkra bakgrundsuppgifter och sättet de presenteras på har brister. De metoder som har använts är alltså inte tillräckligt tillförlitliga för en bedömning av konsekvenserna med den exakthet som krävs. I början av avsnittet om viktiga osäkerhetsfaktorer (s. 113) konstateras det att eftersom man använde sig av relativt litet empiriskt observationsmaterial, har bristen delvis ersatts med teoretiska modeller. Forststyrelsen påpekar att teoretiska modeller inte ersätter empiriskt observationsmaterial och att de inte kan behandlas som likvärdiga informationskällor. 2) Elöverföring Man känner till att högspänningsledningar innebär en betydande kollisionsrisk för fåglarna, men denna risk har inte alls granskats i bedömningen. Man har haft information om det nuvarande elnätet och elstationerna så man hade i samband med Naturabedömningen åtminstone grovt kunnat skissera upp de Naturaområden som kunde ligga i riskzonen. Dessutom har många projekt redan framskridit till MKB- eller till och med planläggningsfasen, så konkret information om elöverföringsarrangemangen skulle ha varit tillgänglig för vissa områden. 3) Fågelbeståndet I bedömningen har man inte närmare behandlat att det i SCI-områden (områden enligt habitatdirektivet) kan finnas betydelsefulla arter som också är utmärkande för de naturtyper som ligger till grund för skyddet av områdena. Till exempel SCI-området Bredmossmyran beaktas inte trots att det (och en häckande hemlighållen art) har tagits med i tv-området Långmarken. Också FI- NIBA-områdena (Finlands viktiga fågelområden) borde ha beaktats bättre, liksom det att vissa arter kan vara benägna att krocka oberoende av fågelns storlek (t.ex. den regionalt hotade bergfinken, som bosätter sig i skog och flyttar i flock). Av materialbeskrivningen i bedömningen (s. 2) framgår det att man i arbetet koncentrerade sig noggrannare bara på SPA-områden (särskilda skyddsområden enligt fågeldirektivet). Förutom granskningen av SPA-områdena innehåller bedömningen likväl mycket sådan information som borde beaktas vid uppgörandet av landskapsplanen även när det gäller andra områden än Naturaområden enligt fågeldirektivet. Forststyrelsen har tidigare lyft fram att etapplandskapsplanens konsekvensbedömning även bör inbegripa en bedömning av vilka konsekvenser det får för hela området om livsmiljön splittras. Till exempel när det gäller arter som kräver en ostörd livsmiljö, såsom bivråk, duvhök, tjäder och tretåig hackspett, kan konsekvenserna för området bli betydande. Man hade ur landskapets perspektiv kunnat ta med arter som är hotade på nationell och regional nivå (Miljöhandledning [Finlands miljöcentral 2007]; Lintujen alueellinen uhanalaisuus Suomessa [Rajasärkkä m.fl., Linnut vuosikirja 2012, BirdLife Suomi]) och de ansvarsarter som fastställdes för Finland 2012 i granskningen. I bedömningen hade man också kunna lyfta fram att det pågår en uppdatering av Naturadatabasen, där man ser över uppgifterna om naturtyper och arter i Naturaområdena. Samtidigt klargör man uppdelningen av Natura 2000-områden i SPA- och SCI-områden och behovet av uppdateringar, så att Naturanätet säkerställer en välinriktad gynnsam skyddsnivå. Ett mera heltäckande perspektiv skulle ha gett betydligt större mervärde åt granskningen på landskapsnivå. 9

10 Definitioner I enlighet med det givna målet är definitionen av en betydande konsekvens för ett Naturaområdes skyddsvärden bedömningens mest centrala och viktigaste definition (avsnitt 2, s. 1). På sidan 37 anges det att konsekvenser bedöms som betydande om ett projekt kan förändra den ekologiska strukturen eller funktionen så att en art på lång sikt sannolikt inte kan överleva på Naturaområdet. I bedömningen anges det inte hur och varför man har valt just den här definitionen, eller hur långt tidsintervall man avser i detta sammanhang. Forststyrelsen anser att tröskeln är för hög, eftersom den redan innebär att förekomsten sannolikt kommer att förstöras. Faktorer som inverkar på betydelsen är bland annat konsekvensens omfattning, den art som utsätts för konsekvensen, det ekologiska tillståndet för och betydelsen av naturtypen eller något annat naturvärde i fråga om det aktuella skyddsområdet samt känsligheten när det gäller förändringar i livsmiljön. På så sätt kan redan en försämring av kvaliteten på livsmiljön leda till betydande konsekvenser, även om arten inte helt är i farozonen att försvinna från området. Man kan hitta numeriska definitioner för betydande konsekvenser om man letar noggrant i texten (s. 33 och 113). Vid uträkningen av kollisionsriskerna har konsekvenserna för en art fastställts som betydande om en individ på ett Naturaområde med 10 procents sannolikhet kommer att dö under ett år på grund av kraftverken på de bedömda vindkraftsområdena (avsnitt 7.4.1, s. 33), och det har utifrån modelleringarna fastställts att en dödlighet på 10 procent per år i en population utgör gränsen för betydande konsekvenser för ett Naturaområde (avsnitt 10, s. 114). Det talas alltså om både betydande konsekvenser för arterna via individer och betydande konsekvenser för populationer, men det motiveras inte varför man har valt just de här numeriska tröskelvärdena. I fråga om havsörnsbeståndets utveckling konstateras det också (s. 30) att enligt försiktighetsprincipen kan gränsen för avsevärd ökad dödlighet anses vara ett antal som halverar beståndets nuvarande ökning. Denna formulering väcker frågor gällande enhetligheten i hur kriterierna har fastställts, eftersom en halvering av beståndets ökning inte alltid torde vara samma sak som en dödlighet på 10 procent per år. De numeriska definitioner som har använts verkar inte i tillräckligt hög grad beakta situationen för sällsynta eller fåtaliga arter, avståndet mellan generationerna i fråga om långlivade arter eller upprepningar av eventuella konsekvenser. I anslutning till tröskelvärdena har man räknat mycket på hur många flygande fåglar per art och område som krävs för att risken ska uppfyllas (avsnitt 7.4.2, fr.o.m. s. 37), och i fråga om flera arter han man angett att flygfrekvensen i verkligheten inte uppnås (t.ex. s. 38 osv.; när det gäller t.ex. sångsvanen anses det emellertid vara möjligt under häckningstidens första månad, s. 40). I resonemanget kring kalkylerna lyfts det inte fram att en enskild fågel kan krocka med rotorbladen redan den första gången den flyger genom ett vindkraftsområde, och om det till exempel bara är ett par av en art som häckar i ett visst Naturaområde så har hälften av Naturaområdets population därmed redan gått förlorad. Tolkningen och slutsatserna av resultaten är expertbedömningar som har gjorts utifrån modeller, och såsom det mycket riktigt konstateras i bedömningen beror påverkans betydelse i hög grad på den aktuella artens hotstatus och beståndets tillstånd samt hur stor mängd fåglar som är utsatt för påverkan (s. 22). På ett enskilt Naturaområde förekommer det emellertid inte ofta särskilt många par av varje enskild art, i synnerhet inte när det gäller de sällsyntare arterna. I bedömningen nämns det att konsekvenserna i princip är mindre för sällsynta/fåtaliga arter, eftersom det finns så få av dem att sannolikheten för att de krockar med ett vindkraftverk är liten (s. 13). Så är det visserligen, men det är viktigt att man betonar att även ett ganska litet antal kollisioner (t.ex. en fågel på fem år) kan på lång sikt ha en påtaglig betydelse för en fåtalig arts möjligheter att fortleva på ett enskilt Naturaområde (s. 13). Forststyrelsen anser att när det gäller arter med färre individer kan även en individs död orsaka ett stort bortfall åtminstone lokalt, även om enskilda kollisioner som leder till döden bara innebär en bråkdel av hela den flyttande

11 populationen när det är fråga om talrika arter. Här accentueras betydelsen av hur skalan och populationen definieras. Gränssnittet mellan i synnerhet måttliga och betydande konsekvenser är likväl intressant, och i detta uppdrag mycket viktigt. I bedömningen har konsekvenserna för fåglar delats upp också i måttliga, små/lindriga konsekvenser samt noll möjlighet, det vill säga inga konsekvenser (7.4.2., s. 37). Konsekvensklasserna definierade i ord hade kunnat presenteras redan i avsnitt 2 (s. 1), och eftersom bedömningen grundar sig på kalkylmässiga modeller borde det ha utformats numeriska definitioner till stöd för klassificeringen även i fråga om klasserna måttliga och små/lindriga konsekvenser. Den vaga användningen av definitionerna väcker emellertid ställvis ytterligare frågor: till exempel i fråga om fiskgjusens kollisionsrisk (s. 48 49) används definitioner såsom inte utgör något betydande hot, de största konsekvenserna och vindkraftverken utgör det största hotet för...". När det gäller havsörnen nämns det (s. 22 23, tabell 2) att havsörnsbeståndets ökning (ökad dödlighet med 1,1 % per år) kommer att minska med 18 procent under tio års tid (bedöms som betydande) till följd av utbyggnaden av vindkraften och att konsekvenserna kommer att vara betydande för svanar samt grågäss och sädgäss, som redan nu är på tillbakagång, om beståndets ökning minskar med 6 12 procent. Vad som även är värt att notera är att man i den svenska versionen av bedömningen har använt ordet betydande ( merkittävä ) för det finska uttrycket "huomattava" i detta sammanhang. Under tabell 2 konstateras det att konsekvenserna för bestånden av arter som flyttar via Naturaområdena blir små och därför bedöms de flyttfåglar som förekommer på Naturaområden inte bli utsatta för några betydande negativa konsekvenser. Denna slutsats motiveras emellertid inte på något sätt. Det nämns likväl att påverkan förstärks hos de arter vars bestånd är på tillbakagång (t.ex. sädgås, grågås, skrattmås, sjöorre, fjällvråk, lommar, s. 23). I bedömningen behandlas också fåglarnas kollisionsrisk inom hela det område som landskapsplanen gäller genom att man jämför riskerna för olika arter eller områden med varandra (t.ex. genom definitionerna lägre än genomsnittlig, genomsnittlig och högre än genomsnittlig risk). Detta lämpar sig givetvis för jämförelser av kollisionsrisken när det gäller arter och enskilda områden, bara man beaktar att modellerna i sig innehåller förenklingar, problem med exaktheten och sannolikhet. Forststyrelsen påminner emellertid att jämförelser av risken för enskilda arter eller områden med den genomsnittliga risken eller riskordningen för andra arter eller områden inte direkt svarar på frågan om den kumulativa effekten av vindkraftsområdena i hela landskapsplanen. Syftet med en Naturabedömning är att i förväg genom objektiva analyser kunna utesluta att det uppstår betydande konsekvenser för de naturtyper och arter som utgör skyddsgrunden för Naturaområdena (t.ex. HFD:2008:72). Forststyrelsen konstaterar att definitionen av betydande konsekvenser är svår och såsom ovan har konstaterats har saken inte lösts på ett tillfredsställande sätt i detta arbete. I bedömningen accentueras svårigheten ytterligare, eftersom den baserar sig på kalkylerade sannolikheter i fråga om möjlig variationsbredd i ett visst scenario. Vid formuleringen av slutsatser bör man alltså ägna särskild uppmärksamhet åt innehållet i definitionen av betydande: Om det råder osäkerhet beträffande betydande konsekvenser för ett områdes naturvärden betraktas konsekvenserna som betydande (s. 1). Utgångsuppgifter, metoder och framställningsteknik Forststyrelsen uppskattar att man har försökt komplettera den befintliga informationen med hjälp av aktörer med lokalkännedom. Förutom omständigheterna i anslutning till hotade arter (se s. 3 i detta utlåtande) fångas uppmärksamheten emellertid också av antalet fiskgjusrevir (figur 25): enligt Ringmärkningsbyråns rovfågelregister finns det avsevärt flera fiskgjusbon och därigenom även revir i landskapet Österbotten än vad som anges i bedömningen. Forststyrelsen

påpekar att enligt 39 i naturvårdslagen är det inte bara stora rovfåglars bon som är klart synliga och i regelbunden användning som är fridlysta utan även boträd för fridlysta fåglar som har märkts ut på behörigt sätt. Det finns också inexakthet i källorna: trots det som uppges på sidan 2 berättas det på sidan 3 att informationen om havsörn och fiskgjuse härstammar från Forststyrelsens rovfågelregister. Forststyrelsen har inget sådant register för Österbotten. Det är skäl att kontrollera (åtminstone) de uppgifter om fiskgjusrevir som presenteras i bedömningen. Beträffande flyttfåglarna anses det att det framför allt är viktigt att det görs en bedömning av de totala konsekvenserna, det vill säga hur stor den antagna konsekvensen av hela den vindkraftskapacitet som landskapsplanen möjliggör blir för de flyttande bestånden av olika arter (s. 13). Forststyrelsen håller med om detta och betonar att en noggrannare beskrivning av metoden och presentation av resultaten hade varit nödvändig. Nu kan läsaren inte vara säker på om bedömningen av de totala konsekvenserna har varit tillräckligt heltäckande. På basis av det som presenteras har den inte varit det. Det är ändå fråga om sådana analyser som hör till de viktigaste i arbetet med tanke på uppdraget och som man borde ha öppnat upp och redogjort för på ett ingående sätt. En av de viktigaste framställningarna i den aktuella analysen är figur 20 (s. 20), men det anges inte om den visar antalet kollisioner enligt väjningsfaktorerna i tabell 1 (som saknar antal individer och områdets täckning) utifrån kollisionskalkylerna, med 90/95 procent som balkens övre gräns och 98 procent som den nedre gränsen? I figur 20 presenteras siffror även för skattmåsen, trots att det enligt texten fanns uppgifter om den enbart från Sydösterbotten. Uppställningen möjliggör följaktligen inte jämförelser och en presentation av siffrorna för skrattmåsens dödlighet i samma figur som de övriga arterna är vilseledande. Detsamma gäller fjällvråken, ifall det har funnits uppgifter om den enbart från det område som visas i figur 12. Återkommande störningar och hinder på landskapsnivå som orsakas av vindkraftsområdena som helhet har ställvis diskuterats sakligt (s. 12 och 26), men eftersom det saknas lämpliga metoder har de inte analyserats numeriskt och inte heller kopplats samman med hänvisningar till forskning. Därför är det märkligt att man först på ett bra sätt diskuterar möjligheten att flygstråk ändras på grund av hinder och svårigheten i att förutse detta (s. 26), men sedan på ett mycket allmänt plan konstaterar att det sannolikt finns tillräckligt med ersättande åkerområden där fåglar kan rasta och hitta föda (s. 26, 120) och att eventuella lokala förskjutningar av flyttstråken troligen inte har någon stor betydelse under långa flyttfärder (s. 18), utan att motivera vare sig det ena eller det andra av dessa konstateranden på något sätt. Människans syn på ett lämpligt åkerområde sammanfaller inte nödvändigtvis med fåglarnas. Den kumulativa hindrande effekt som vindkraftsområdena som helhet eventuellt ger upphov till betraktas i bedömningen emellertid som mycket möjlig, och som störst särskilt i Kristinestad (s. 26) och som måttlig för enskilda Naturaområden (s. 26, 120). Forststyrelsen fäster även uppmärksamhet vid figur 3 över bedömningens granskningsområde (s. 8), som ger en oklar bild av området. Såsom redan i början konstaterades som en brist med arbetet, så saknar figuren uppgifter om befintliga vindkraftverk i området för landskapsplanen och närmiljön, redan godkända reservationer för vindkraftsområden samt i synnerhet vindkraftsområden som planeras till havs. Benämningarna och färgerna på kartan motsvarar inte till alla delar det som beskrivs i texten (endast 12 tv-områden har märkts ut med gul färg, medan de i texten anges vara 15 (s. 7); Töjby och Svalkulla nämns inte bland vindkraftsområdena och inte heller nämns de små Naturaområdena Degermossen, Kaijan Kryytimaa och Metsäkylän metsä; Naturaområdet Södra Stadsfjärden-Söderfjärden-Öjen har benämnts Söderfjärden; den röda färgkoden står enbart för SPA(/SCI)-områden medan de SCI-områden som har grönbrun kod (och andra skyddsområden) inte har någon förklaring). Man hade också kunnat ta med åtminstone FINIBA-området Sydösterbottens skogar på kartan. De huvudsakliga flyttstråken i Österbotten under våren och hösten för arter som är känsliga för vindkraftverk har åskådliggjorts genom kartbilder (s. 14 18). De arter som flyttar över i huvudsak hav eller landmassor är också väl urskiljda. Enhetligare typer av streck och färgraster med 12

förklaringar skulle ha förtydligat framställningen. I texten anges det att antalet individer i flyttande populationer baserar sig på täthetsuppskattningarna i fågelutredningarna för Österbottens landskapsplan (s. 6). Hänvisas det här till de ornitologiska föreningar, WWF:s havsörnsarbetsgrupp och Zoologiska museet vid Helsingfors universitet, som nämns på sidan 2? Slutsatsen är att utgångsuppgifterna, metoderna och de koefficienter som har använts samt sättet på vilket resultatet presenteras genomgående borde ha preciserats. De upprepade inexaktheterna i framställningssättet vittnar om åtminstone nonchalans: ett korrekt och tillförlitligt framställningssätt hör till rapporteringens grunder medan sidantalet är av sekundär betydelse. Inte heller betydelsen av en bild för formandet av en helhetsuppfattning bör underskattas. Eftersom man i bedömningen inte med tillräcklig exakthet beskriver ursprungsmaterialet, kalkylerna samt deras utgångsuppgifter eller resultaten, kan läsaren inte själv försäkra sig om korrektheten i metoderna och tolkningen av resultaten. Konsekvenser för naturtyper och arter enligt habitatdirektivet I bedömningen fastställs det att konsekvenserna för naturtyperna totalt sett kommer att bli ganska obetydliga (s. 10 12). Vindkraftsområdena är i huvudsak belägna relativt långt från Naturaområdena och direkta konsekvenser för naturtyperna är inte heller enligt Forststyrelsens uppfattning särskilt sannolika. Man använder kartor för att visa flödesrutterna för vattendragen i fyra små Naturaområden (figur 4), och utifrån dessa verkar det som om eventuella skadliga konsekvenser kan förhindras i tid med hjälp av mera detaljerad planering. Forststyrelsen betonar betydelsen av de art- och naturtypsutredningar som görs för vindkraftsområdena i fortsättningen, och i synnerhet att små skyddsområden beaktas med hjälp av tillräckliga skyddszoner. Av de djurarter som ska granskas enligt bilaga 11 eller IV i habitatdirektivet nämns i bedömningen endast flygekorre, varg och lodjur som sådana arter som förekommer i landskapsplanens Naturaområden enligt datablanketterna (avsnitt 6, s. 9), och konsekvenserna bedöms endast i fråga om dessa arter. Forststyrelsen konstaterar att materialet möjligtvis är föråldrat och behöver preciseras, men bedömningens slutsatser i fråga om varg, lodjur och flygekorre är korrekta i detta skede. Fladdermöss har emellertid inte tagits med i granskningen. På en generell nivå i landskapet är det i sig motiverat att lämna granskningen av förekomsten av arterna i bilaga IV (a) (bl.a. flygekorre, fladdermus och åkergroda) till framtida mera detaljerade planer, men eftersom flyttstråken utgör en väsentlig del på landskapsnivå, hade man kunnat fundera mera på hur man kunde beakta fladdermössen. Enligt 49 i naturvårdslagen är det förbjudet att förstöra och försämra platser där individer av de djurarter som nämns i bilaga IV (a) till habitatdirektivet förökar sig och rastar. Ur ett vidare perspektiv finns det inte någon exakt information om fladdermössens flyttstråk och boplatser, men redan bristen på information i sig understryker att man bör följa försiktighetsprincipen när man beaktar eventuella flyttstråk. Forststyrelsen anser att en granskning av flyttstråk, födoplatser och rastområden (daggömslen och närområden) som är viktiga för fladdermusen borde ha ingått i arbetet med planen. Till exempel för etapplandskapsplanen för vindkraft i Satakunta utreddes fladdermössens flyttstråk (seminariet Ilmatilan valtiaat Linnuston ja lepakoiden huomioiminen tuulivoimasuunnittelussa Satakunnassa den 26 mars 2013 i Björneborg). Konsekvenser för fågelbeståndet Enligt bedömningen kan en majoritet av de granskade vindkraftsområdena medföra måttliga konsekvenser för vissa häckande fågelarter samt flyttande stora fågelarter och särskilt sådana som är på tillbakagång (avsnitt 7, 8 och 9). När det gäller havsörn och fiskgjuse bedöms konse- 13

kvenserna av vindkraftsområdena ofta lokalt och i fråga om havsörn som rentav betydande som en följd av de kumulativa effekterna av vindkraftshelheten (s. 121). I arbetet nämner man också att det även flyger andra fåglar i området som inte har tagits med i bedömningen, men som kommer att öka antalet fåglar som eventuellt kolliderar (t.ex. kringstrykande fiskgjusar, s. 32), och det konstateras att fågelbeståndet i Naturaområdena också kan påverkas av vindkraftsområden som är belägna relativt långt bort, i synnerhet när häckande fåglar flyger runt i jakt på föda (s. 121). Säkerhetsavstånd till rovfåglars bon samt smalare vindkraftsområden i Sydösterbotten och en placering av vindmöllorna i samma riktning som flygstråken anses vara tillräckligt för att minska eventuella skadliga konsekvenser (s. 115). Bedömningen grundar sig emellertid på kalkyler som grundar sig på osäkra utgångsuppgifter och som presenteras på ett inexakt och ställvis till och med vilseledande sätt, osäkerhet i fråga om störningar och hinder på grund av vindkraftshelheten och en bristfällig helhet av vindkraftsområden. Dessutom saknas det uppgifter om fladdermöss och mera heltäckande uppgifter om hela fågelbeståndet. I sammandraget återkommer man inte till svårigheten med klassificeringen och betonar inte heller det stora antalet möjligheter som har klassificerats som måttliga konsekvenser. Forststyrelsen anser att tolkningen av bedömningens riktgivande kalkyler inte följer försiktighetsprincipen och hänvisar till innehållet i den definition som presenteras på sidan 1: Om det råder osäkerhet beträffande betydande konsekvenser för ett områdes naturvärden betraktas konsekvenserna som betydande. Forststyrelsen anser att bedömningens förslag om hur man kan minska de skadliga konsekvenserna inte är tillräckliga. Liksom NTM-centralen i sitt utlåtande, anser även Forststyrelsen att, utifrån bedömningsrapporten och tillgänglig information om fågelbeståndet samt med beaktande av försiktighetsprincipen, bör följande vindkraftsområden som är belägna inom Sydösterbottens flyttkorridor strykas helt i landskapsplanen: Långmarken, Västervik, Arstu, åtminstone Metsälä-Norrvikens norra del, Peninkylä, Bredåsen och Molpe. Med stöd av fortsatta utredningar avgörs det om projektet i Rajavuori är möjligt. Om dessa mera riskfyllda områden avlägsnas ur flaskhalsen tryggas en bred flyttkorridor till kusten som är fri från vindkraft och som har sina samlingsområden, och som är internationellt och nationellt viktig för många arter av flyttfåglar (i huvudsak sådana flyttfåglar som avses i artikel 4.2 i fågeldirektivet), samt fågelbeståndet i de närbelägna Naturaområdena. Forststyrelsen anser också att i synnerhet områdena Metsälä-Norrvikens södra del, Norrskogen- Hedet, Pilkbacken, Poikel och Söderskog som ligger längs flyttkorridoren inte är riskfria för fåglarna. När dessa områden planeras närmare bör särskild uppmärksamhet ägnas åt rovfåglarnas bon och flygstråk och det bör lämnas en minst 5 10 kilomenter bred fri flyttkorridor från kusten inåt fastlandet. Forststyrelsen betonar slutligen att gränserna för etapplanens vindkraftsområden bör dras på ett sådant sätt att de inte överlappar områden som är reserverade för naturskydd. I fråga om skyddsområden och andra områden som man har konstaterat vara viktiga med tanke på biodiversiteten bör man räkna med tillräckliga skyddsavstånd. Österbottens vindkraftsområden är också i huvudsak placerade i skogsregioner, vilket betyder att det är mycket viktigt att man förebygger en splittring av livsmiljöerna genom att bevara sammanhållningen av de vida skogsområden som ännu finns i landskapet med hjälp av planering. Forststyrelsens besvärsrätt Forststyrelsen förvaltar och sköter de naturskyddsområden och områden som har reserverats för naturskydd som är i statens ägo. Forststyrelsen förvaltar flera fastigheter reserverade för naturskydd som är belägna inom influensområdet för de vindkraftsområden som har behandlats i detta överklagande, och därför anser sig Forststyrelsen vara en part i ärendet. 14