FN:s säkerhetsråds resolution 1325 (2000) Kvinnor, fred och säkerhet

FN:s säkerhetsråds resolution 1325 (2000) Kvinnor, fred och säkerhet Finlands Nationella handlingsprogram 2 0 0 8-2 0 1 1 ULKOASIAINMINISTERIÖ UTRIKESMINISTERIET

FN:s säkerhetsråds resolution 1325 (2000) Kvinnor, fred och säkerhet Finlands Nationella handlingsprogram 2008 2011 ULKOASIAINMINISTERIÖ UTRIKESMINISTERIET 3

Förord År 2000 antog FN:s säkerhetsråd resolutionen 1325 Kvinnor, fred och säkerhet för att stärka kvinnans roll och beslutanderätt i krishanteringsverksamheten. Finland har redan länge aktivt verkat på olika håll för att verkställa resolutionen, bland annat inom FN, EU, OSSE och Nato-partnerskapet för fred. Med hjälp av ett separat handlingsprogram är det dock möjligt att mera konkret, konsekvent och ambitiöst föra verksamheten framåt. Det nationella handlingsprogrammet började utarbetas våren 2007. För ändamålet tillsattes det en arbetsgrupp som bestod av företrädare för ministerierna, frivilligorganisationernas 1325-nätverk och olika forskningsinrättningar. Den breda sammansättningen gjorde utarbetandet av handlingsprogrammet till en öppen och engagerande process. I beredningen beaktades också andra initiativ med tangerande tematik som samtidigt är under beredning. Bland annat uppmärksammades regeringens säkerhetsoch försvarspolitiska redogörelse som bereds som bäst, liksom också den människorättspolitiska redogörelsen. Programmet fungerar också som stöd för regeringens jämställdhetsprogram (2008 2011) med mål att integrera genusaspekten i allt beslutsfattande. I själva verket kan processen kring beredningen av handlingsprogrammet ses som nästan lika viktig som slutresultatet, och den fungerar som ett gott exempel på samarbete mellan olika aktörer. Huvudsyftet med FN:s resolution 1325 är att stärka kvinnans roll och beslutanderätt vid förebyggande och lösning av konflikter, i fredsbyggande och stabiliseringen av samhället efter konflikter, bl.a. så att frågor kring kön och jämställdhet integreras i all militär och civil krishantering. Med resolutionen vill man märkbart öka kvinnornas trygghet och samtidigt betona att kvinnor och flickor inte ska ses som offer, utan som aktiva aktörer på samhällets alla delområden. Möjligheterna till en varaktig fred är större om kvinnor och män har jämlika möjligheter att delta i planeringen och verkställandet av beslut. Det är därmed inte enbart till kvinnornas fördel att resolutionen verkställs, utan det främjar även stabiliteten och utvecklingen i hela samhället. Det föreliggande handlingsprogrammet är uppdelat i tre större avsnitt. I det första avsnittet behandlas kvinnans ställning och delaktighet i förebyggande av konflikter, i fredsförhandlingar och fredsbygge. Det andra avsnit- 5

tet tar upp utbildningsfrågor i anslutning till krishantering och det praktiska genomförandet av operationerna. I det tredje avsnittet behandlas 1325-tematiken som ett led till bättre förverkligande av mänskliga rättigheter. Handlingsplanens mål ska på det nationella planet främjas som en del av regeringsprogrammet, på det internationella planet i internationella organisationer och på lokalplanet i kris- och konfliktområden. Det är tänkt att målen ska kunna nås genom krishanteringsåtgärder, utvecklingssamarbete, humanitärt bistånd och experthjälp, genom utbildning och diplomati. För varje mål som ställs upp i programmet har det utsetts en eller flera ansvariga ministerier som svarar för att målen verkställs med hjälp av de uppräknade åtgärderna. Handlingsprogrammet framhäver även betydelsen av samarbete med frivilligorganisationerna. Handlingsprogrammet gäller för åren 2008 2011 och därefter kommer det att uppdateras. Programmet och målen ska systematiskt följas upp av en grupp som tillsätts med detta som uppdrag. Uppföljningsgruppen kommer att bestå av företrädare för ministerierna, forskningsinrättningarna och frivilligorganisationerna. Det är meningen att programmet ska genomföras och verksamheterna planeras och utvärderas också i samverkan med aktörer på konfliktområdena, särskilt med kvinnor och kvinnogrupper. Vi hoppas att detta handlingsprogram ska öka intresset för kvinnans ställning och delaktighet i frågor som rör fred och säkerhet. Helsingfors den 19 september 2008, Alexander Stubb Utrikesminister Tuija Brax Justitieminister Anne Holmlund Inrikesminister Jyri Häkämies Försvarsminister Stefan Wallin Kultur- och idrottsminister

Johdanto YK:n turvallisuusneuvosto hyväksyi vuonna 2000 päätöslauselman 1325 Naiset, rauha ja turvallisuus, jonka täytäntöönpanoon jäsenvaltiot ovat sitoutuneet. YK:n peruskirjan periaatteisiin ja tavoitteisiin tukeutuen päätöslauselman päätavoitteina on vahvistaa naisten roolia ja päätösvaltaa konfliktien ehkäisyssä, ratkaisemisessa ja rauhanrakentamisessa sekä lisätä merkittävästi naisten turvallisuutta ja siihen vaikuttavia tekijöitä. Pysyvän rauhan, kestävän kehityksen ja toimivan yhteiskunnan rakentamiseen on paremmat mahdollisuudet, jos naiset ja miehet voivat tasavertaisesti päättää asioista ja osallistua niiden suunnitteluun ja toteutukseen. Tasavertaisuuden näkökulmasta toteutetut ohjelmat ja reformit rakentuvat kestävälle pohjalle. Päätöslauselman 1325 täytäntöönpano vahvistaa siten koko yhteiskunnan kehitystä. Introduction Indien Foto: Sini Peltokorpi 7

INNEHÅLLSFÖRTECKNING INLEDNING 10 Finland som förespråkare för kvinnors rättigheter och jämlikhet 11 Principer och mål för det nationella handlingsprogrammet 11 HANDLINGSPROGRAMMET 14 I Förebyggande av konflikter, fredsförhandlingar och uppbyggande av fred 14 1. Finland verkar för att resolution 1325 ska verkställas aktivt vid förebyggande av konflik ter, i fredsförhandlingar och i uppbyggande av fred 15 2. Finland producerar och publicerar information om kvinnans roll och beslutanderätt i krishanteringsorganisationer och -operationer, om konflikternas könsrelaterade. konsekvenser och könens olika roller som aktörer i fredsprocesser och konfliktlösning 18 3. Finland uppmärksammar klimatförändringarnas könsbundna verkningar 19 II Krishantering 20 1. Finland ökar antalet kvinnor och deras insats i krishanteringen och stärker kvinnornas möjlig-heter att medverka i lösningen av konflikter 20 2. Finland ska säkerställa att alla som deltar i ett militärt eller civilt krishanteringsuppdrag, deras utbildare och de ansvariga myndigheterna har kunskap, kompetens och förmåga att samarbeta i människorätts- och jämställdhetsfrågor 23 3. Finland strävar till att förebygga människohandel, sexuellt och annat våld mot kvinnor och stödja brottsoffer 25 III Stärkta mänskliga rättigheter, skydd och garanterad säkerhet för kvinnor och flickor 26 1. Finland verkar för att stärka de mänskliga rättigheterna för kvinnor och flickor 26 2. Finland motverkar strafflöshet 27 3. Finland strävar till att förebygga människohandel, sexuellt och annat våld mot kvinnor och stödja brottsoffer 30 8

HANDLINGSPROGRAMMETS UPPFÖLJNING 33 FAKTARUTOR Resolution 1325 som ett led i den finländska utvecklingspolitiken 13 Stärkt ställning för kvinnan som ett led i den humanitära verksamheten; exempel Världslivsmedelsprogrammet (WFP) 17 Krishanteringen i ett nötskal 22 Mänsklig säkerhet och krishantering 24 Främjande av målen i resolution 1325 som en del av det humanitära biståndet; exemplet De-mokratiska republiken Kongo 29 Internationella organisationers verksamhet för att uppnå målet med resolutionen 1325; OSSE:s arbete mot människohandel 32 BILAGA FN:s säkerhetsråds resolution 1325 (2000) 35 9

INLEDNING År 2000 antog FN:s säkerhetsråd resolutionen 1325 Kvinnor, fred och säkerhet, som medlemsstaterna har förbundit sig att verkställa. Med stöd i FN-stadgans principer och syften är resolutionens huvudmål att stärka kvinnornas roll och beslutanderätt vid förebyggande och lösning av konflikter och vid uppbyggande av fred. Vidare syftar resolutionen till att kännbart öka kvinnornas säkerhet och stärka de faktorer som inverkar på säkerheten. Möjligheterna till varaktig fred, hållbar utveckling och ett fungerande samhällsuppbyggande blir större om kvinnor och män på jämlik grund kan besluta om saker och ting och delta i planering och verkställande av beslut. Program och reformer som genomförs ur ett jämlikhetsperspektiv byggs på en hållbar grund. Verkställandet av resolution 1325 stärker därmed utvecklingen i hela samhället. Trots att många av FN:s medlemsländer aktivt har arbetat för resolution 1325, är det fortfarande en aktuell utmaning att omsätta målen i praktiken. Kvinnornas åsikter har inte beaktats i tillräcklig utsträckning efter konflikter när beslut om samhällets ekonomiska och andra maktstrukturer, om markägoförhållanden eller om lagstiftning har fattats. Internationella forskningsrapporter har emellertid obestridligen visat att det är avsevärt lättare att bygga upp ett tryggt, jämställt och fungerande samhälle om man gynnar kvinnornas rättigheter och deras aktiva medverkan. Därför är det nödvändigt att öka kvinnornas deltagande i fredsprocesser, officiella fredsförhandlingar och beslutsfattarforum på hög nivå. Finland har starkt förbundit sig att verkställa resolution 1325. På det nationella planet har resolutionens tema införlivats i regeringsprogrammet. För att resolutionsmålen ska gynnas effektivt krävs det kontinuerlig och långsiktig planering och utbildning. Vidare krävs effektiva praktiska åtgärder för att åstadkomma en positiv attitydförändring i jämställdhetsfrågor på det internationella, nationella och lokala planet. 10

Finland som förespråkare för kvinnors rättigheter och jämlikhet En av tyngdpunkterna i Finlands människorättspolitik är att främja kvinnors och flickors rättigheter. Finland har förbundit sig att till fullo verkställa de förpliktelser som internationella instrument om kvinnors rättigheter fastställer och verkar därför aktivt inom EU, FN, FN:s underorgan och i internationella konferenser och i andra internationella organisationer för att stärka kvinnornas rättigheter. Finland understryker alla mänskliga rättigheters odelbarhet och likvärdighet. Det är viktigt att i lika mån främja kvinnors och flickors medborgerliga och politiska rättigheter som ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter eftersom de olika rättigheterna stöder varandra. Särskilt vill man uppmärksamma de mest utsatta grupperna av kvinnor och flickor som ofta är utsatta för multipel diskriminering. Principer och mål för det nationella handlingsprogrammet Det nationella handlingsprogrammet utstakar de finländska tyngdpunkterna och styr det finländska arbetet för att verkställa resolution 1325. Verkställandet är dock inte enbart begränsat till de metoder som räknas upp i programmet, utan resolutionen kan genomföras också på annat sätt. Finland ska främja förverkligandet av handlingsprogrammets mål bland annat med hjälp av diplomati, i krishanteringsverksamheten, i utvecklingssamarbetet, i det humanitära biståndet, med experthjälp och utbildning. Det civila samhället spelar en viktig roll i genomförandet av handlingsprogrammet. Handlingsprogrammet ska bidra till att verka för att: Kvinnornas rättigheter ska respekteras, skyddas och verkställas som ett led i lösningen av konflikter, i enlighet med förpliktelserna i internationella människorättskonventioner. Utbildning i synnerhet för kvinnor och flickor ska framhållas, eftersom utbildning är ett effektivt sätt att förbättra kvinnans ställning och att stabilisera förhållandena i samhället. 11

Utgångspunkten för det finländska handlingsprogrammet är integrering av genusperspektivet så att när strategier och politikprogram görs upp ska dess könsrelaterade konsekvenser bedömas redan från början. All verksamhet ska beakta såväl kvinnors och flickors som mäns och pojkars olika behov, deras situation och möjligheter att delta i beslutsfattandet. Det ska vara en regel, inte ett undantag, att kvinnor uppmuntras att delta på alla nivåer utan diskriminering i krishanteringsoperationer 1 och i förebyggande och lösning av konflikter, såsom i fredsprocesser, officiella fredsförhandlingar och beslutsfattarforum på hög nivå. Kvinnor och flickor är aktiva aktörer som på alla nivåer ska kunna påverka den ekonomiska och politiska utvecklingen i samhället efter konflikter, liksom också planeringen och genomförandet av humanitärt bistånd eller av program för nedrustning och återuppbyggnad efter konflikter. Kvinnors och flickors otrygghet, våld mot kvinnor och kvinnohandel ska förhindras. Kvinnornas och flickornas sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter ska uppmärksammas systematiskt. Krishanteringsoperationer ska beakta hela befolkningen i målområdet utan diskriminering enligt kön. Särskilt ska de allra mest utsatta befolkningsgrupperna uppmärksammas; barn, personer med funktionshinder, flyktingar, offer för människohandel och dess parallellföreteelser, krigsänkor och föräldralösa samt etniska minoriteter och urfolk. En viktig beståndsdel i en rättvis fred är att strafflösheten för krigsförbrytelser och allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna elimineras. Detta gäller alldeles särskilt brott riktade mot kvinnor och flickor. 1 Med krishanteringsoperationer avses i handlingsprogrammet såväl militära som civila krishanteringsuppdrag 12

Resolution 1325 som ett led i den finländska utvecklingspolitiken Den finländska utvecklingspolitiken understöder verkställandet av resolution 1325. Kvinnors och flickors rättigheter är både ett egenvärde för Finland och ett medel för att genomföra viktiga mål. Jämställdhetsfrågorna är ett genomgripande tema i Finlands utvecklingspolitik som betonar hållbar utveckling, stabila samhällsförhållanden och krislösningar som beaktar helheten. Samma krav gäller också de projekt inom utvecklingssamarbetet som företag och organisationer utför med offentliga medel. I den finländska utvecklingspolitiken spelar verkställandet av resolution 1325 en viktig roll för en hållbar utveckling efter konflikter. Bristfälligt förverkligade mänskliga rättigheter och bristande demokrati, natur- och andra resurser och förvaltningen av dem är faktorer som ofta utgör bakgrunden till konflikter. Frågor som hänför sig till klimatförändringen har samband med säkerheten och det är viktigt att man också i handläggningen av dessa frågor beaktar jämställdhetsaspekten. Utvecklingspolitikens uppgift är att verka för bättre säkerhet i ordets vidaste bemärkelse och då är det viktigt att också fästa uppmärksamhet vid hur målen verkställs i praktiken. I det nya utvecklingspolitiska programmet från år 2007 betonas målet om säkerhet i dess vida bemärkelse samt rättsstatsprincipen. När kriser och konflikter ska lösas, när flyktingar och evakuerade flyttar tillbaka och ska repatrieras på hemorten är det viktigt att kvinnorna på alla nivåer får delta i beslutsfattningen som rör dem själva. Största delen av offren vid konflikter är civila. Kvinnor och barn är ofta i en utsatt position i konflikter, och därför ska deras situation beaktas i tillräcklig utsträckning. Peru Foto: Marko Korkeakoski 13

HANDLINGSPROGRAMMET I Förebyggade av konflikter, fredsförhandlin - g a r o c h u p p b y g g a d e a v f r e d Internationella erfarenheter visar att kvinnors deltagande i fredsuppbyggande på alla nivåer ökar möjligheterna till varaktig fred och är en viktig del i verkställandet av de mänskliga rättigheterna. Ett brett kvinnligt deltagande stärker legitimiteten hos ett fredsavtal och den process som siktar därpå och ökar även möjligheterna att etablera ett sådant stöd hos det civila samhället som behövs för att genomföra ett fredsavtal. I ett politiskt och ekonomiskt övergångsskede eller när ett samhälle efter en konflikt demokratiseras är det viktigt att både kvinnor och män har möjlighet att delta i och få fram sina synpunkter om den pågående processen. Endast den vägen kan man bygga upp ett samhälle som grundar sig på principerna om varaktig fred och hållbar utveckling. Verksamhet som gynnar de mänskliga rättigheterna förhindrar också konflikter från att uppstå. Den centrala principen i arbetet med att förnya lagstiftning och utveckla domstolsväsendet måste bygga på att diskriminering och ojämlikhet mellan könen elimineras. Utgångspunkten är att nödhjälp, krishantering, uppbyggande av fred och utvecklingssamarbete knyts samman så fogfritt som möjligt, utan att glömma de lokala behoven. 14

Mål 1: Finland verkar för att resolution 1325 ska verkställas aktivt vid förebyggande av konflikter, i fredsförhandlingar och i uppbyggande av fred Verksamhet nationellt FN-strategin som utrikesförvaltningen antog våren 2008 beaktar resolution 1325 som ett genomgående tema. Huvudansvaret i de här frågorna ligger hos: Utrikesministeriet Verksamhet internationellt och lokalt Finlands mål är att bägge könen ska vara jämlikt företrädda i FN:s fredsbevarande och fredsuppbyggande strukturer, med särskild tonvikt på personalsammansättningen i operationer i syfte att öka antalet kvinnor. Finlands mål är också att resolution 1325 ska integreras i allt arbete som säkerhetsrådet utför. Finland uppmärksammar kvinnornas och barnens behov i de egna och de EU-finansierade programmen för nedrustning, för hemförlovning av trupper och deras anpassning till samhället efter en konflikt och för återuppbyggande samt också i kommissionen för fredsbyggande. De kvinnliga kombattanternas behov och dem de har vårdnaden om bör även beaktas. Finland framhåller att de internationella organisationerna i sin verksamhet träget ska verkställa resolution 1325 och följer därför genom styrelsearbete, genom utvärderingar och forskning aktivt med hur jämställdhetsarbetet framskrider. Finland går in för att stärka kvinnornas ställning i den nationella politiska debatten och det politiska beslutsfattandet i utvecklingsländerna. Finland understöder ekonomiskt och genom experthjälp särskilt sådan lokal verksamhet som har till syfte att främja kvinnornas aktivitet i förebyggande av konflikter, som fredsförmedlare och fredsförhandlare. Finland stärker även kvinnornas deltagande i uppbyggnadsarbetet, till exempel när konstitutioner ska utarbetas eller val- och lagkommissioner bildas. Finland stöder utvecklingsländerna med att göra upp nationella handlingsplaner i enlighet med resolution 1325. 15

Finland framhäver att genusperspektivet ska beaktas genomgående i det humanitära biståndet. Det ska integreras i det humanitära biståndet dels genom att garantera kvinnor och män lika rättigheter att delta aktivt i beslutsfattande som gäller biståndet och att fullt ut använda resurser och tjänster, dels genom att beakta kvinnors och flickors respektive mäns och pojkars särbehov. Finland kräver att principen om ickediskriminering ska tillämpas i alla återuppbyggnadsprojekt och stöder en förbättring av kvinnornas ekonomiska ställning. Ansvaret i de här frågorna ligger främst hos: Utrikesministeriet, Försvarsministeriet, Justitieministeriet Kenya Foto: Sharon McLean 16

Stärkt ställning för kvinnan som ett led i den humanitära verksamheten; exempel Världslivsmedelsprogrammet (WFP) Världslivsmedelsprogrammet WFP är den största humanitära organisationen i världen och den verkar i över 80 länder. Till huvuduppgifterna hör att dela ut livsmedel i krissituationer orsakade av konflikter eller naturkatastrofer. Finland har aktivt stött jämlikhetsarbetet i WFP. Programmets livsmedelshjälp riktas till minst 80 % direkt till kvinnorna, som i de flesta länder svarar för mathållningen i hemmen. WFP kräver att minst hälften av medlemmarna i de matkommittéer som bildas av de lokala samfunden ska vara kvinnor. Kvinnor ska också fungera som ordförande för kommittéerna, vilket gör att de effektivt medverkar i besluten om nödhjälpen. Det har stärkt respekten för kvinnorna och deras ställning i samfundet att maten delas ut till dem, och samtidigt har det säkerställt att hjälpen når fram. Indien Foto: Sini Peltokorpi 17

Mål 2: Finland producerar och publicerar information om kvinnans roll och beslutanderätt i krishanteringsorganisationer och -operationer, om konflikternas könsrelaterade konsekvenser och könens olika roller som aktörer i fredsprocesser och konfliktlösning Verksamhet nationellt Finland understöder utbildning, akademisk forskning, forskningsprojekt i anknytning till temat, aktuella publikationer och andra utredningar samt utvärderingar som hänför sig till resolution 1325, särskilt ute på fältet och i lokala sammanhang. Finland stöder också resultat- och konsekvensbedömning av det internationella samfundets krishanteringsverksamhet. I det arbetet ska speciellt de allra mest utsattas ställning och rättigheter uppmärksammas. Finland framhåller betydelsen av samarbete på alla nivåer mellan myndigheter, forskningsanstalter och frivilligorganisationer. Finland understöder insamling och analys av könsdifferentierad information angående konflikter och våld. Finland understöder också utveckling och användning av jämförbara könsspecifika mätare i rapporteringen om program och operationer. Finland informerar aktivt om resolution 1325 genom seminarier, utbildning och frekvent publikationsverksamhet. Finland understöder frivilligorganisationerna i deras arbete för att öka kännedomen om resolutionens målsättningar. Ansvaret i de här frågorna ligger främst hos: Utrikesministeriet, Försvarsministeriet, Inrikesministeriet, Social- och hälsovårdsministeriet, Undervisningsministeriet 18

Verksamhet internationellt Finland driver på att resolution 1325 i större omfattning ska införlivas i utbildningen som ges inom ramen för EU:s säkerhets- och försvarspolitik, exempelvis i den europeiska säkerhets- och försvarsakademins utbildningsprogram (European Security and Defence College, ESDC). Finland deltar aktivt i innehållsproduktionen för utbildningen inom EU:s civila krishantering genom att medverka i den styrgrupp för utbildning som 13 medlemsländer har bildat (European Group on Training, EGT). Finland fäster uppmärksamhet vid att resolutionens målsättningar beaktas i gruppen. Ansvaret i de här frågorna ligger främst hos: Utrikesministeriet, Försvarsministeriet, Inrikesministeriet Mål 3: Finland uppmärksammar klimatförändringarnas könsbundna verkningar Verksamhet internationellt Finland verkar för att kvinnornas ställning ska beaktas i diskussionen om klimatförändringen. Finland kräver att jämställdhetsaspekten ska beaktas i utvecklingspolitiken som rör klimatförändringen och stöder ansträngningar som görs för att utreda klimatförändringens könsbundna verkningar och för att främja en anpassning till förändringen. Särskild fokus ska läggas vid kvinnornas roll i hanteringen av naturresurserna, vid ägande och nyttjande av mark och vid skapandet av nya näringsgrenar. Finland kommer också att uppmärksamma dessa frågor vid den konferens på hög nivå om kvinnligt ledarskap som anordnas i Liberia år 2009, där ett tema är kvinnor och klimatförändringen. Ansvaret i de här frågorna ligger främst hos: Utrikesministeriet, Arbets- och näringsministeriet, Miljöministeriet 19

II Kr i s h a n t e r i n g Finland deltar i det internationella krishanteringssamarbetet bland annat inom ramen för FN, EU, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE), Europarådet och Natos partnerskap för fred. Krishantering i dagens konflikter kräver ständig anpassning till säkerhetslägen och verksamhetsmiljöer i förändring. Det är viktigt att kunna tillägna sig nya metoder för att stärka Finlands krishanteringsförmåga. Finland siktar på ett större kvinnligt deltagande i krishanteringsverksamheten och i ledande uppgifter i operationerna. Mål 1: Finland ökar antalet kvinnor och deras insats i krishanteringen och stärker kvinnornas möjligheter att medverka i lösningen av konflikter Verksamhet nationellt Vid rekryteringen av personal uppmärksammar Finland systematiskt jämställdhetsaspekten. Kvinnor ska föreslås och rekryteras också till ledande uppgifter. Finland tar krishanteringsoperationernas mångfacetterade karaktär i betraktande vid rekrytering. I ett sådant offentligrättsligt tjänsteförhållande som avses i lagen om civil krishantering ska rätten till moderskapsledighet och familjeledigheter beaktas, även om det så kallade sekunderingsförfarandet till uppdrag i en internationell organisation överför det operativa ansvaret för anställningsförhållandet till den mottagande organisationen som inte har dessa särskilda villkor. För att effektivera rekryteringen kommer Finland i anknytning till krishanteringsregistret att göra upp en förteckning över jämställdhetsexperter. Dessa kan sedan föreslås för krishanteringsuppdrag dock med beaktande av annan kompetens som krävs för att hjälpa ett samhälle i kris och för att bidra till ett balanserat utvecklingsarbete. Sakkunniga i internationella uppdrag ska regelbundet rapportera om sin verksamhet. De organisationer som erbjuder utbildning i krishantering ska ordna till kvinnor särskilt riktade informationskampanjer om möjligheterna att delta i krishanteringsuppdrag. I krishanteringsövningar ska man vidareutveckla beaktandet av könsperspektivet och fästa uppmärksamhet vid hur man kan identifiera multipel diskriminering. Ansvaret i de här frågorna ligger främst hos: Försvarsministeriet, Inrikesministeriet, Justitieministeriet 20

Verksamhet internationellt och lokalt Finland verkar aktivt för att målsättningarna i resolution 1325 ska skrivas in i mandatet för operationer och missioner. Finland framhäver transparens i rekryteringsprocessen och ser till att uppgiftsbeskrivningarna är könsneutrala när man fattar beslut om EU:s eller andra organisationers operationer. I rapporterna om avslutade operationer och missioner ska det också utvärderas hur 1325-resolutionen har fullföljts. I krishanteringsuppdrag ska man också se till att det finns tillräckligt med både personella resurser och verksamhetsresurser för att följa upp och främja kvinnornas rättigheter och möjligheter till delaktighet. Finland kräver att jämställdhetsbeslut som har fattats i internationella organisationer ska verkställas. Finland fäster uppmärksamhet vid att operationer som lyder under EU:s gemensamma säkerhets- och försvarspolitik bland annat följer den kontrollista som antogs i juni 2006 om åtgärder för att säkerställa att jämställdhetsfrågorna beaktas och integreras i krishanteringen. Detsamma gäller de konklusioner som EU-rådet för allmänna frågor och yttre förbindelser antog under Finlands ordförandeskap om att främja jämställdheten mellan könen och jämställdhetsintegreringen i krishanteringen. I krishanteringsövningar i EU-regi lägger Finland tonvikten på hur man identifierar och beaktar könsaspekter och multipel diskriminering. Finland arbetar för att kvinnor ska utses till specialrepresentanter för FN, EU, Europarådet och OSSE. Finland har beslutat att under en period på två år finansiera en jämställdhetsrådgivare för utbildningsuppgifter inom FN:s fredsbevararavdelning. Som Natos partner för fred verkar Finland aktivt inom ramen för partnerskapet i det euroatlantiska rådet för att resolution 1325 ska verkställas bättre inom Nato och särskilt i Nato-ledda krishanteringsoperationer. I internationella organisationer arbetar Finland för att en människorätts- och jämställdhetsrådgivare och specialobservatörer i anknytning till kvinnornas ställning ska delta i krishanteringsoperationerna. Människorätts- respektive jämställdhetsrådgivaren ska inom ramen för den normala operationsrapporteringen rapportera både till ledningen på fältet och till ledningen för den utsändande organisationen. Finland ska stärka effekterna av internationella krishanteringsoperationer genom att stöda samarbetet med lokala kvinno- och människorättsorganisationer. Finland stöder finansiellt tillställningar som ordnas gemensamt för de internationella operationerna och de lokala kvinnoorganisationerna och erbjuder experthjälp genom utbildning, vars syfte är att få lokala kvinnor att söka sig till krishanteringsuppgifter. Huvudansvaret i de här frågorna ligger hos: Utrikesministeriet 21

Krishanteringen i ett nötskal Enligt lagen om civil krishantering 1287/2004 är det utrikesministeriet som beslutar om Finlands deltagande i krishanteringsuppdrag och som betalar kostnaderna för deltagandet ur sin budget. Inrikesministeriet ansvarar för den civila krishanteringens inhemska beredskap; ministeriet rekryterar, utbildar och har hand om de sakkunnigas försäkringar, researrangemang och andra arbetsgivarförpliktelser. I praktiken är det Krishanteringscentret CMC Finland och Polisskolan som ansvarar för utbildningen och det är meningen att också rekryteringen och det statliga arbetsgivarskapet under år 2008 ska föras över på Krishanteringscentret. För år 2008 har utrikesministeriet budgeterat 15 miljoner euro för den civila krishanteringens utgifter. Anslaget är dimensionerat så att man på årsnivå kan delta i civil krishantering med en satsning på 100 årsverken. Av de sakkunniga som inrikesministeriet åren 2004 2007 sekunderade var 19 % kvinnor. Under perioden åkte totalt 113 personer ut i polisiära uppgifter, av dem var 15 % kvinnor. Siffran kan jämföras med att antalet kvinnor med tjänst inom polisen uppgår till 11,3 %. I lagen om militär krishantering 211/2006 föreskrivs att det är republikens president som utifrån statsrådets förslag till avgörande beslutar om deltagande i militär krishantering. Efter att republikens president och statsrådets utrikes- och säkerhetspolitiska ministerutskott preliminärt har behandlat ärendet kan försvarsministeriet inleda förberedelserna för operationen. Utrikesministeriet bereder besluten om Finlands deltagande i militär krishantering, medan de militära och försvarspolitiska grunderna bereds i försvarsministeriet. Finansieringen har fördelats jämt i utgiftsklasserna i bägge ministeriers budget. Den totala budgeten uppgår till dryga 100 miljoner euro per år. I Finland är det i praktiken försvarsmakten som ansvarar för beredskapen till militär krishantering, för rekrytering, utbildning och ledning av operationerna. 22

Mål 2: Finland ska säkerställa att alla som deltar i ett militärt eller civilt krishanteringsuppdrag, deras utbildare och de ansvariga myndigheterna har kunskap, kompetens och förmåga att samarbeta i människorättsoch jämställdhetsfrågor Verksamhet nationellt Våren 2008 inrättade Finland under inrikesministeriet en 1325-styrningsgrupp som fokuserar på krishantering. Gruppen har till uppgift att fundera på hur frågor som hänför sig till jämställdhet mellan könen och till kvinnors rättigheter kunde beaktas ännu bättre än hittills i krishanteringsrekryteringen, -utbildningen och -forskningen. Styrningsgruppen består av företrädare för ministerierna, forskningsanstalter, frivilligorganisationer och experter på civilt och militärt fältarbete. I utbildningen som ordnas för civil och militär krishanteringspersonal poängterar Finland jämställdhetsfrågornas betydelse på alla nivåer. Fortsättningsvis beaktar Finland resolution 1325, internationell och humanitär rätt och människorättsförpliktelser genomgående i alla operationer och missioner. I utbildningen betonas dessutom vikten av att känna till de operationsspecifika förhållandena, sedvänjorna och uppförandekoderna. Även inom den civila krishanteringen borde nationella uppförandekoder tas i bruk. I Finland ska man regelbundet ordna kurser om resolution 1325 för operationernas ledande och utbildande personal. Utbildarnas yrkeskunskap ska upprätthållas med regelbunden fortbildning. Myndigheterna ska stärka sitt samarbete med forskningsanstalter och utbildningspersonal för att förkovra sin beredskap att identifiera och ingripa i situationer av människohandel, sexuellt utnyttjande och andra kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Ansvaret i de här frågorna ligger främst hos: Utrikesministeriet, Försvarsministeriet, Justitieministeriet, Inrikesministeriet Verksamhet internationellt och lokalt Principen för den lokala rekryteringen till operationerna ska vara att kvinnor utses på jämlik grund till könssensitiva uppgifter, exempelvis till tolkar och läkare. Ansvaret för den lokalt anställda personalens 1325-utbildning ska ligga på ledningsnivå i operationen. Huvudansvaret i de här frågorna ligger hos: Utrikesministeriet 23

Mänsklig säkerhet och krishantering FN:s utvecklingsprogram UNDP förde 1994 fram begreppet mänsklig säkerhet i den offentliga debatten. Som motvikt till den traditionella synen som betonar staters säkerhet fokuserar begreppet mänsklig säkerhet på den enskilda individens säkerhet och rätten att vara fri från rädsla och nöd. Sedan dess har begreppet utvecklats på många sätt. I ett projekt som stöds av utrikesministeriet har professor Mary Kaldors forskningsgrupp vid London School of Economics (LSE) utvecklat den mänskliga säkerheten till en arbetsmetod som är tillämplig på EU:s krishanteringsfunktioner och som kan användas lika väl av soldater som deltar i internationella operationer och missioner som av civila. Kaldors modell grundar sig på sex principer: (1) att de mänskliga rättigheterna är primära i all verksamhet, (2) att stärka den politiska ledningens trovärdighet och möjlighet att fungera lagligt, (3) att särskilt fästa vikt vid den lokala befolkningens synpunkter och möjligheter att påverka, (4) att så effektivt som möjligt samarbeta multilateralt, (5) att allsidigt beakta lokala frågor och lokalt samarbete och (6) att den strategiska ledningen hos olika funktioner är klar och transparent. 1325-problematiken kommer särskilt fram i människorättsprincipen som inbegriper könsrelaterad ickediskriminering i all verksamhet samt tryggande av kvinnors delaktighet och påverkningsmöjligheter som en central fråga för verksamhetens trovärdighet och legitimitet. Också i principen om påverkan nedifrån upp kommer resolutionens mål fram då man betonar de lokala kvinnogruppernas situationsbedömning om hur det humanitära biståndet ska riktas och hur konflikter kan lösas. I en pilotutbildning som ordnats av Krishanteringscentret i Kuopio (CMC) och LSE har man testat hur modellen kunde tillämpas i den praktiska civila krishanteringsverksamheten. Målet med utbildningen var bland annat att fungera som stöd för att principerna om mänsklig säkerhet skulle kunna beaktas och tas i bruk i EU:s civila krishanteringsoperation EULEX-Kosovo, medan man samtidigt beaktar samarbetet med de andra politiska och militära aktörerna i området. 24

Mål 3: Militär och civil krishanteringspersonal ska ha klara uppförandekoder och fungera som rollmodeller Verksamhet nationellt Finland ska säkerställa att jämställdheten mellan könen och diskrimineringsförbudet finns med i de operations- och missionsspecifika bestämmelserna och uppförandekoderna (Code of Conduct), som också ska inkludera ett handlingsprogram för att eliminera sexuella trakasserier och sexuellt ofredande. Finländsk militär och civil krishanteringspersonal ska förbinda sig till att efterleva den uppförandekod som de finländska myndigheterna har utarbetat. Finländsk krishanteringspersonal ska aktivt främja jämställdhet och mänskliga rättigheter, se till att offer för människohandel anvisas hjälp och förebygga sexuellt utnyttjande. Uppgiftsbeskrivningen för personalen i operationer och missioner ska innefatta ett krav på att främja jämlik och jämställd behandling. Personalen ska respektera den lokala kulturens och lokalsamhällets normer, så länge de inte står i konflikt med internationella principer och konventioner om mänskliga rättigheter. Finland vill markera att sexuellt utnyttjande i alla dess former är ett brott. Det är totalt förbjudet för den militära och civila krishanteringspersonalen att använda sig av prostituerade på verksamhetsområdet eller utanför det. Brott mot bestämmelserna leder till omedelbar hemförlovning och till undersökning i enlighet med finsk lagstiftning. Ansvaret i de här frågorna ligger främst hos: Försvarsministeriet, Justitieministeriet, Inrikesministeriet Verksamhet internationellt Finland ska ta initiativ för att få till stånd en vardagsnära handbok av det dokument om att integrerandet av mänskliga rättigheter och jämställdhet i europeisk säkerhets- och försvarspolitik (ESFP). Finland driver på att krishanteringsoperationernas uppförandekod ska innehålla så effektiva element som möjligt för att främja jämlikhet och förhindra diskriminering och utnyttjande. Finland ska inom ramen för det sjätte utskottet i FN:s generalförsamling (Legal committee) aktivt försöka påverka i syfte att få till stånd en konvention om straffrättsligt ansvar för FN:s tjänstemän och utkommenderade sakkunniga i krishanteringsuppdrag och för att stärka standarden på detta område. Huvudansvaret i de här frågorna ligger hos: Utrikesministeriet 25

III St a r k t a m ä n s k l i g a r ä t t i g h e t e r, s k y d d o c h garanterad säkerhet för kvinnor och flickor Finland verkar för att kvinnors och flickors mänskliga rättigheter ska förverkligas fullt ut. Internationella människorättsnormer skyddar redan i sig kvinnornas rättigheter. Olika internationella fördrag om skydd för kvinnor och flickor kompletterar och stärker det skydd allmänna människorättskonventionerna ger och de förpliktar bland annat till särskilda åtgärder för att skydda kvinnor och flickor mot könsrelaterat våld, särskilt mot våldtäkter och annat sexuellt utnyttjande. Sexuellt våld används också som en form av krigföring i avsikt att försvaga enheten och säkerheten i den sociala gemenskapen. Systematiska våldtäkter är brott mot mänskligheten. Som krigföringsmetod används också könsrelaterat våld mot civila män och pojkar, exempelvis massmord på och sexuellt våld mot sådana som är i stridsför ålder. Finland arbetar aktivt för att detta slag av våld ska upphöra. Finland uppmärksammar också systematiskt den sexuella och reproduktiva hälsan och betonar att dessa rättigheter måste främjas. Ett negativt fenomen som dyker upp i samband med det fredsbyggande arbetet är att handeln med människor ofta tilltar på sådana områden. Genom att godkänna en handlingsplan mot människohandel år 2005 förband sig Finland att förebygga sådan handel och nu arbetar man aktivt vidare på att verkställa planen. Finland vill lyfta fram människorättsaspekten i människohandeln och behovet att vidta preventiva åtgärder, bland annat den helhetsbetonade hjälpen åt offren för att de inte skall falla offer på nytt. Mål 1: verkar för att stärka de mänskliga rättigheterna för kvinnor och flickor Verksamhet internationellt Finland uppmuntrar alla stater att ratificera och till fullo verkställa de internationella människo- rättsinstrumenten som gäller kvinnors rättigheter. 26

Finland följer med de förbehåll som görs i internationella människorättsfördrag och motsätter sig dem när de är i strid med målen i respektive fördrag. Finland framhåller att kvinnornas rättigheter och jämställdhetsperspektivet ska integreras i all verksamhet hos de internationella organisationerna och EU. Finland understryker att FN-resolutionen 1612 Barn i väpnade konflikter och EU:s politiska riktlinjer om barn i väpnade konflikter ska verkställas aktivt och att särskilt flickornas särbehov ska uppmärksammas. Finland markerar behovet av att skydda och stödja dem som försvarar kvinnornas rättigheter och som ofta är i en mycket kritisk och utsatt position. Huvudansvaret i de här frågorna ligger hos: Utrikesministeriet Mål 2: Finland motverkar strafflöshet Verksamhet internationellt och lokalt Finland ska säkerställa att kvinnorna har möjlighet att delta i och påverka arbetet med att förnya lagstiftningen och att konsekvenserna för kvinnornas rättigheter och jämställdheten bedöms när man återskapar ett nationellt rättssystem och en nationell lagstiftning. Finland verkar aktivt inom FN och på andra internationella fora för att motverka strafflöshet och kräver att de som bär ansvar för internationella brott ska åtalas. Det är inte acceptabelt att vidga en allmän amnesti till att omfatta också de allra allvarligaste internationella brotten, medräknat tortyr, sexuellt och annat våld riktat mot kvinnor och flickor. Finland stöder finansiellt frivilligorganisationer som är med i arbetet mot strafflöshet. Finland stödjer Internationella brottmålsdomstolen (ICC) ekonomiskt och politiskt och genom praktiskt samarbete, liksom också att Jugoslavien-domstolen, Ruanda-domstolen och specialdomstolen för Sierra Leone ska kunna slutföra sitt arbete på vederbörligt sätt. Finland fortsätter aktivt med projektet Justice Rapid Response, såväl genom att delta i samord- ningsgruppen som styr verksamheten som genom ekonomiskt understöd. Projektet syftar till att ge stater och behöriga internationella organisationer sakkunnig hjälp om hur man lokaliserar, samlar in och förvarar bevismaterial som rör krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten och folkmord. 27

Finland betonar att den internationella standarden om kriminalisering av våldtäkt ska efterlevas i den nationella strafflagstiftningen i länder som tar emot utvecklingsbistånd. Ansvaret i de här frågorna ligger främst hos: Utrikesministeriet, Försvarsministeriet, Justitieministeriet Afganistan Foto: Khalida Dunya 28

Främjande av målen i resolution 1325 som en del av det humanitära biståndet; exemplet Demokratiska republiken Kongo Som en följd av ett långvarigt inbördeskrig är det humanitära läget i Demokratiska republiken Kongo svår sedan decennier. Särskilt alarmerande är situationen för kvinnor och barn, eftersom sexuellt våld har blivit en del av den strategiska krigföringen. Offren är i allmänhet kvinnor i alla åldrar och i stigande grad även unga pojkar. Någon exakt siffra över våldtäkterna finns inte att tillgå, men enbart i nordost, i Norra Kivu-provinsen, beräknar man att det sedan 2004 har skett ca 14 000 våldtäkter. Antalet uppskattas ha stigit de senaste åren. Detta visar på att - som en del av de otaliga militära och rebellgruppernas dagliga aktioner - har det blivit mera norm än undantag att trampa på kvinnornas och barnens rättigheter och människovärde och att detta har blivit ett allt vanligare medel i den statsinterna krigföringen. För de organisationer som har specialiserat sig på humanitär hjälp är det ett centralt mål att försöka säkra och förbättra kvinnornas rättigheter. Som exempel kan nämnas Kyrkans utlandshjälp (KUH), som har specialiserat sig på att förbättra läget för kvinnor och barn just i Norra Kivu-provinsen. KUH utbildar lokala organisationer för att de bättre ska kunna hjälpa våldtagna kvinnor och tidigare flicksoldater med psykosocial rehabilitering och återanpassning. KUH stöder de lokala kvinnogrupperna med att ge information och juridisk rådgivning till våldsoffren, ger rättshjälp och försöker aktivera bildandet av nätverk och utbytet av erfarenheter mellan organisationerna. KUH erbjuder också kvinnor som får vård på grund av våld verktyg för att bedriva ett yrke och ett hemkomstpaket med hushållsartiklar för att stödja kvinnorna i deras återanpassning till samhället. 29

Mål 3: Finland strävar till att förebygga människohandel, sexuellt och annat våld mot kvinnor och stödja brottsoffer Verksamhet nationellt Finland måste se till att det i enlighet med Pekingdeklarationen och handlingsplanen utarbetas ett nationellt tväradministrativt handlingsprogram mot kvinnovåld, med konkreta åtgärder för att garantera våldsoffren relevant vård och stöd i linje med Världshälsoorganisationen WHO:s rekommendationer. Regeringen har beslutat uppgöra ett tväradministrativt handlingsprogram mot kvinnovåld så som en del i verkställandet av regeringens jämställdhetsprogram (2008-2010). Ansvaret i de här frågorna ligger främst hos: Justitieministeriet, Inrikesministeriet, Social- och hälsovårdsministeriet Verksamhet internationellt och lokalt Finland lyfter aktivt fram, både på det multilaterala och det bilaterala planet, vikten av åtgärder för att förebygga kvinnovåld och människohandel och för att hjälpa offren. Finland informerar andra länder om den praxis som har utarbetats nationellt och visat sig fungera mot människohandel och kvinnovåld. Finland framhåller ständigt människorättsdimensionen och jämställdhetsaspekten i människohandeln. Med det avses bland annat att det inte får vara ett villkor för att hjälpa offren att de samtycker till samarbete för att få fast förövarna. Finland stöder ekonomiskt projekt som syftar till minskat kvinnovåld och ett slut på människohandeln. Finland erbjuder utbildning till åklagare, domare, poliser och andra myndigheter om våld mot kvinnor som fenomen och som kränkning av de mänskliga rättigheterna. Finland uppmärksammar särskilt kvinnornas och flickornas ställning i fragila länder och i länder som drabbats av konflikter. Finland anvisar stöd till projekt och program som stöder kvinnors mänskliga rättigheter och deras delaktighet i det politiska beslutsfattandet. Finland understöder forskning och utveckling av åtgärder som ska skydda mot och förebygga våld mot kvinnor. 30

Finland vill markera männens aktiva roll för att motverka våldet och stöder i det hänseendet den kampanj som FN:s generalsekreterare har lanserat för att få slut på våldet mot kvinnor. Finland har i Europarådet tagit initiativ till att starta en kampanj mot kvinnovåld, har finansierat en expert till kampanjsekretariatet och utför inom dessa ramar en nationell kampanj till slutet av år 2008. I OSSE har Finland därtill ambitionen att främja genomförandet av de politiska utfästelser som i OSSE har gjorts om våld mot kvinnor, och stöder under sitt ordförandeskap bland annat ett seminarium med fokus på Centralasien. Ansvaret i de här frågorna ligger främst hos: Utrikesministeriet, Inrikesministeriet, Social- och hälsovårdsministeriet Tanzania Foto: Rosy Look 31

Internationella organisationers verksamhet för att uppnå målet med resolutionen 1325; OSSE:s arbete mot människohandel OSSE:s (Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa) handlingsplan mot människohandel antogs år 2003. Planen fokuserar på åtgärder som syftar till att förebygga människohandel, till att få förövarna åtalade och till att hjälpa och skydda offren. Handlingsplanen föreskriver uppgifter för OSSEländerna, liksom för sekretariatet och institutionerna. Eva Biaudet från Finland valdes i oktober 2006 till OSSEs specialrepresentant för arbetet mot människohandel. Hon har särskilt strävat efter att lyfta fram kvinnornas och barnens utsatta situation i människohandeln. Specialrepresentantens byrå ordnar cirka två gånger om året alliansmöten på hög nivå mot människohandel. Där träffas en bred palett av aktörer mot människohandel för att byta erfarenheter och åsikter. Specialrepresentanten gör också årligen besök i deltagarländerna, där hon träffar regeringsrepresentanter, tjänstemän, representanter för rättsväsendet och för frivilligorganisationer och där hon fäster uppmärksamhet vid eventuella missförhållanden och försöker föra verkställandet av handlingsplanen framåt. Också i diskussionerna mellan specialrepresentanten och Nato har vikten av att kvinnornas sårbara ställning beaktas accentuerats. Specialrepresentanten framhäver också ansvaret hos internationella fredsbevararoperationers deltagarstater för att förebygga fenomenet med tilltagande människohandel i områden under kris och återuppbyggnad och understryker betydelsen av nolltolerans när militär eller civil personal gör sig skyldig till utnyttjande av offer för människohandel. Afganistan Foto: Khalida Dunya 32

Handlingsprogrammets uppföljning Systematisk uppföljning av hur programmet verkställs. Det nationella handlingsprogrammet har gjorts upp för åren 2008 2011. Under denna tid ansvarar de myndigheter som nämns i programmet för egen del för att de åtgärder som där tagits upp blir genomförda och de ska också reservera den finansiering som behövs för ändamålet. Det kommer att redogöras för hur det nationella handlingsprogrammet har verkställts bland annat i delegationen för internationella människorättsärenden IONK, i regeringens periodiska rapportering om genomförandet av FN:s internationella konvention om eliminering av alla former av diskriminering mot kvinnor (CEDAW) och i den årliga berättelsen till riksdagen om utvecklingssamarbetet. Det ska tillsättas en uppföljningsgrupp för handlingsprogrammet för att samordna och följa med hur programmet verkställs. I gruppens verksamhet deltar också frivilligorganisationerna och forskarsamfundet. Uppföljningen ska också samordnas med åtgärder som hänför sig till könsperspektivsintegreringen Tanzania Foto: Jeremy Firth 33

FN:s säkerhetsråds resolution 1325 (2000) Kvinnor, fred och säkerhet Antagen den 31 oktober 2000 Säkerhetsrådet, åberopar sina resolutioner 1261 (1999) av den 25 augusti 1999, 1265 (1999) av den 17 september 1999, 1296 (2000) av den 19 april 2000 och 1314 (2000) av den 11 augusti 2000 och uttalanden i denna fråga av säkerhetsrådets ordförande samt ordförandens uttalande inför massmedierna vid Förenta nationernas dag för kvinnors rättigheter och internationell fred (Internationella kvinnodagen) den 8 mars 2000 (SC/6816), åberopar även åtagandena i Peking-deklarationen och handlingsplanen (A/52/231) och åtagandena i slutakten från Förenta nationernas generalförsamlings tjugotredje särskilda möte, kallat Kvinna 2000: jämställdhet mellan könen, utveckling och fred för det 21 århundradet (A/S-23/10/Rev.1), särskilt de åtaganden som gäller kvinnor och väpnade konflikter, erinrar sig om syftena och principerna i Förenta nationernas stadga, där det anges att säkerhetsrådet bär huvudansvaret för bevarande av internationell fred och säkerhet, uttrycker sin oro över att civilbefolkningen, särskilt kvinnor och barn, utgör det stora flertalet av dem som är mest utsatta vid väpnade konflikter, inte minst som flyktingar både externa och internflyktingar och att de i tilltagande utsträckning väljs ut som måltavlor för kombattanter och beväpnade element, och som är medvetna om de följdverkningar detta har på en varaktig fred och försoning, bekräftar åter den viktiga roll som kvinnor spelar i fråga om konfliktförebyggande, konfliktlösning och fredsuppbyggande samt betonar betydelsen av deras lika deltagande och fulla medverkan i alla strävanden att bevara och främja fred och säkerhet och behovet av att öka deras 35

roll vid beslutsfattandet med avseende på konfliktförebyggande och konfliktlösning, bekräftar även åter behovet av att till fullo tillämpa internationell lagstiftning om humanitära och mänskliga rättigheter som värnar kvinnors och flickors rättigheter under och efter konflikter, understryker behovet av att alla parter säkerställer att program för minröjning och medvetandegörande om minfaran beaktar kvinnors och flickors särskilda behov, inser att det är ytterst angeläget att inkorporera jämställdhetsperspektivet i alla fredsbevarande insatser och beaktar härvidlag Windhoekförklaringen och handlingsplanen från Namibia om inkorporering av ett jämställdhetsperspektiv i flerdimensionella fredsunderstödjande insatser (S/2000/693), erkänner även betydelsen av rekommendationen i säkerhetsrådets ordförandes uttalande till massmedierna den 8 mars 2000 om särskild utbildning av all fredsbevarande personal om skydd, särskilda behov och mänskliga rättigheter för kvinnor och barn i konfliktsituationer, erkänner att en förståelse av väpnade konflikters inverkan på kvinnor och flickor, effektiva institutionella arrangemang för att trygga skyddet av dem och deras fulla deltagande i fredsprocessen i hög grad tjänar till att upprätthålla och främja internationell fred och säkerhet, samt noterar behovet av att sammanställa uppgifter om väpnade konflikters inverkan på kvinnor och flickor. Säkerhetsrådet 1. uppmanar enträget medlemsstaterna att se till att kvinnor i ökad utsträckning deltar på alla beslutsnivåer i nationella, regionala och internationella institutioner och mekanismer för förebyggande, hantering och lösning av konflikter, 2. uppmanar generalsekreteraren att genomföra sin strategiska handlingsplan (A/49/587), i vilken förespråkas en ökning av kvinnornas 36