Specialpedagogiskt stöd

Specialpedagogiskt stöd för allas rätt till en bra utbildning

Innehåll En lagstadgad rätt...4 Ett förändrat synsätt...4 Så har lärarutbildningen förändrats...5 Så styrs verksamheten... i förskolan...8... i förskoleklassen... 9... i grundskolan och fritidshemmen...10... i gymnasieskolan...12... i den obligatoriska särskolan...14... i gymnasiesärskolan...17 Så kan det specialpedagogiska stödet organiseras...15 Lärarförbundet 2005-06. 10.000 ex Foto: Leif Johansson/Windh Grafisk form: Åsa Nilsson, AB Grafisk Stil Tryck: Elanders Gummesson AB

Specialpedagogiskt stöd för allas rätt till en bra utbildning Den här skriften, som tagits fram i samarbete med Lärarförbundets skolformsnämnd specialpedagogik, är avsedd att användas som stöd i planeringen av den specialpedagogiska verksamheten. Den vänder sig i första hand till lärare och skolledare samt politiker och tjänstemän inom skolområdet. Vi har sammanställt alla viktiga styrdokument som finns för barn/elever i behov av särskilt stöd i de olika skolformerna. Vi tar också upp hur det specialpedagogiska stödet kan organiseras samt intentionerna med det förändrade specialpedagogiska synsättet och specialpedagogernas yrkesroll. 3

En lagstadgad rätt I skollagen uttrycks alla barns och ungdomars rätt till en god skolgång som utgår från varje individs behov. Det innebär att hänsyn ska tas till elever i behov av särskilt stöd. Varje barn har rätt att få det stöd han eller hon behöver för att utvecklas maximalt och rätt att få uppleva lärandets glädje. Idag upplever många lärare problem med alltför stora grupper samtidigt som det krävs att de individualiserar undervisningen. Det gör det svårt att leva upp till kravet på en likvärdig skola för alla och det leder till arbetsmiljöproblem både för elever och lärare. Beslutsfattarna är medvetna om problemen men hänvisar ofta till att resurser saknas. Resursbrist kan dock aldrig legitimera att man underlåter att följa skollagen och de föreskrifter som finns. Skollagen och läroplanerna är entydiga när det gäller kommunernas ansvar för barn och ungdomar i behov av särskilt stöd. En bra skola, likvärdig för alla elever, innebär bl.a. att resurstilldelning, verksamhetens innehåll och tillgången till pedagogisk kompetens måste utgå från varje elevs behov. Det är också innebörden i Lärarförbundets vision att uppnå den bästa skolan för varje barn/elev. Det förutsätter i sin tur en skolmiljö där värderingar och mål är gemensamma och där de professionella har inflytande över de förhållanden i skolan som rör arbetsorganisation och resurser. Ett förändrat synsätt 4 Från att tidigare ha talat om elever med behov av särskilt stöd talar vi numera om elever i behov av särskilt stöd. Förändringen i språkbruket återspeglar en förändring i synsättet: från den enskilde eleven till den totala miljö som eleven befinner sig i - en miljö där läraren är en viktig del. Oavsett om orsakerna är biologiska, sociala eller psykologiska så ses alltså barns och ungdomars svårigheter i skolan som pedagogiska frågor och därmed påverkningsbara med pedagogiska insatser. Av ett sådant synsätt följer att den specialpedagogiska verksamheten måste vara en integrerad del i all pedagogisk verksamhet. Med andra ord kan ingen lärare idag avsäga sig ansvaret och lämna över detta till någon annan. Specialundervisningen är därmed inte längre enbart en fråga för speciallärare och specialpedagoger utan en fråga för hela skolan. Det specialpedagogiska synsättet måste prägla hela skolans verksamhet. Ansvaret för att så sker vilar på skolledningen tillsammans med specialpedagogerna. Rätten till stöd är ovillkorlig men det finns inga klara angivelser hur stödet kan eller bör utformas. Utrymmet för lokala bedömningar och initiativ är därför stort. Skolverket, liksom flera forskningsrapporter, konstaterar att differentieringen av eleverna har ökat liksom lösningar som ökar segregeringen. Skolverkets slutsats är att det behövs en analys av kompetensbehov, mer fortbildning och ett bättre nyttjande av den specialpedagogiska kompetens som redan finns.

Så har lärarutbildningen förändrats Förändringen i synen på eleverna och på specialpedagogikens roll har också resulterat i motsvarande förändringar av lärarutbildningen. Före 1990 År 1989 lades den gamla, ettåriga speciallärarutbildningen ned. Det var en utbildning som, enligt UHÄ:s anvisningar, syftade till att specialläraren skulle undervisa elever med olika handikapp, fysiska, psykiska och sociala, i samtliga skolformer. Då undervisade speciallärarna framförallt eleverna enskilt eller i små grupper utanför klassens ram. Dessa speciallärare som är yrkesverksamma idag har kunskaper som ska tas tillvara och utvecklas i samarbete med lärare och specialpedagoger. De bör erbjudas en högskoleinriktad fortbildning för att få kompletterande kompetens framförallt vad gäller handlednings- och forskningsmetodik vilket saknades i deras utbildning. 1990 1990 ersattes den gamla speciallärarutbildningen med en helt ny specialpedagogisk påbyggnadsutbildning och förlängdes från två till tre terminer. Samtidigt skars antalet utbildningsplatser ner med två tredjedelar. Det berodde på att den nya specialpedagogiska påbyggnadsutbildningen förutsatte att alla lärare i sin allmänna lärarkompetens hade grundläggande kunskaper i specialpedagogik. Därutöver skulle skolan också ha tillgång till lärare med fördjupad specialpedagogisk kompetens men behovet av sådana lärare bedömdes då inte bli lika stort. Utbildningen organiserades i fyra grupperingar; en för elever med komplicerad inlärningssituation, en för hörselskadade och döva elever, en för synskadade och en för utvecklingsstörda elever. Inom varje gruppering skulle det också finnas inriktningar mot olika skolformer. En nyhet var att specialpedagogerna nu också förväntades påverka elevernas totala utbildningsmiljö. För att erhålla specialpedagogexamen enligt 90-talets högskoleförordning skulle studenten bl.a. ha de kunskaper och färdigheter som behövs för att aktivt kunna arbeta med barn, ungdomar och vuxna i komplicerade inlärningssituationer inom barnomsorg, skola och vuxenutbildning. kunskaper och förhållningssätt som ger kompetens för undervisande, handledande och rådgivande pedagogiska uppgifter avseende personal inom barnomsorg, skola, vuxenutbildning. 2001 I och med den nya lärarutbildningen 2001 fördes delar av innehållet över från den dåvarande specialpedagogiska påbyggnadsutbildningen till den nya lärarutbildningens olika delar. Ambitionen är att en förändrad grundutbildning och en specialpedagogisk kompetensutveckling av alla lärare ska ge förskolan och skolan en ökad beredskap för att kunna hantera den naturliga variationen av olikheter mellan eleverna. Dagens lärarstudenter kan välja att läsa specialpedagogik som inriktning och/eller specialisering inom ramen för sin grundutbildning. Kombinationen av ämneskunskaper samt didaktiska och fördjupade specialpedagogiska kunskaper kommer att utgöra en stor tillgång i arbetslagens arbete. Detta kan t.ex. innebära att 5

6 stödja och utveckla arbetssätt och arbetsformer för att skapa goda lärandemiljöer för alla barn och elever. Dagens lärarutbildning innebär också stora förändringar mot tidigare för t.ex. lärare som vill arbeta inom särskolan. Dessa lärare får alltså numera sin utbildning inom ramen för kurser i sin grundutbildning, och inte som tidigare inom ramen för specialpedagogutbildningen. Det innebär att den specialpedagogiska kompetensen inom särskolan precis som i andra skolformer är av didaktisk natur. Viktigt att påpeka är att de lärare som i sin grundutbildning har inriktning och/ eller specialisering mot det specialpedagogiska området inte kan ersätta utbildade specialpedagoger. Efter grundutbildningen finns, liksom tidigare, en påbyggnadsutbildning som ger specialpedagogexamen. Specialpedagogutbildningen är alltså en utbildning som ska ge fördjupad kompetens inom den åldersgrupp eller det verksamhetsområde där läraren har sin grundutbildning. Enligt den nuvarande högskoleförordningens examensordning ska i examensbeviset anges för vilken verksamhet utbildningen är avsedd. För att få specialpedagogexamen ska studenten ha de specialpedagogiska kunskaper och färdigheter som behövs för att aktivt kunna arbeta med barn, ungdomar och vuxna i behov av stöd inom förskola, skola, vuxenutbildning eller habilitering/rehabilitering. Därutöver ska studenterna kunna: identifiera, analysera och delta i arbete med att undanröja hinder och orsaker till svårigheter i undervisnings- och lärandemiljöer genomföra pedagogiska utredningar och analysera individers svårigheter på organisations-, grupp- och individnivå utforma och delta i arbetet med att genomföra åtgärdsprogram i samverkan mellan skola och hem för att stödja elever och utveckla verksamheten undervisnings- och lärandemiljöer utveckla principer och former för pedagogisk mångfald inom verksamhetens ram vara en kvalificerad samtalspartner och rådgivare i pedagogiska frågor för föräldrar samt för kollegor och andra berörda yrkesutövare genomföra uppföljning och utvärdering samt delta i ledningen av den lokala skolans utveckling för att kunna möta behoven hos alla elever. En ny yrkesinriktning Specialpedagogernas roll har förändrats under 90-talet och uppdraget skiljer sig från det som speciallärarna hade. Specialpedagogens huvudsakliga uppgift idag är att tillsammans med skolans ledning och lärarna arbeta för en lärande miljö där man inom den reguljära undervisningen tillgodoser behovet av differentiering och individualisering. Specialpedagogutbildningen är också forskningsförberedande och ger redskap att se skolans arbete ur ett vetenskapligt perspektiv. Sedan den äldre speciallärarutbildningen försvann har det ofta framförts önskemål om en återgång till den tidigare ordningen. Skälet är bl.a. att specialpedagogens kompetens har uppfattats som fjärmad från eleverna och mer inriktad på handledning av personal och/ eller utvecklingsarbete på en mer övergripande nivå. Det är emellertid inte så att specialpedagogen förväntas ägna sig enbart åt uppgifter relaterade till utredning, rådgivning och utvärdering. Av förordningen framgår också att specialpedagogen ska ha sådana kunska-

per att hon eller han aktivt kan arbeta med barn, ungdomar och vuxna i behov av stöd. Som grund för detta finns den didaktiska kompetens som läraren har i sin tidigare grundutbildning. Därutöver handlar det om arbete för att utveckla lärandemiljöerna i vid mening. Med dagens lärarutbildning bör alltså arbetslagets samlade kompetens kunna innebära en brygga mellan den vanliga lärarens arbete och specialpedagogens. 7

Så styrs verksamheten...... i förskolan Förskolans, förskoleklassens och fritidshemmens uppgifter och ansvar gentemot barn i behov av särskilt stöd framgår av skollagen och läroplanerna Lpfö 98 och Lpo 94. 8 Skollagen, 2a kap., 3 Förskoleverksamheten och skolbarnsomsorgen skall utgå från varje barns behov. Barn som av fysiska, psykiska eller andra skäl behöver särskilt stöd i sin utveckling skall ges den omsorg som deras speciella behov kräver. Läroplan för förskolan, Lpfö 98 Förskolans värdegrund: Hänsyn skall tas till barnens olika förutsättningar och behov. Detta innebär att verksamheten inte kan utformas på samma sätt överallt och att förskolans resurser därför inte skall fördelas lika. Förskolans uppdrag: Den pedagogiska verksamheten skall anpassas till alla i förskolan. Barn som tillfälligt eller varaktigt behöver mer stöd än andra skall få detta stöd utformat med hänsyn till egna behov och förutsättningar. Arbetslaget skall bl.a.: ansvara för att varje barn får sina behov respekterade och tillgodosedda och får uppleva sitt eget värde samt ge stimulans och särskilt stöd till de barn som befinner sig i svårigheter av olika slag. I förskolan tillgodoses barns behov av särskilt stöd i första hand inom ramen för den ordinarie verksamheten, genom olika stödinsatser. Specialpedagogisk handledning är ett exempel. I takt med att barngrupperna har blivit allt större har det också skett en tydlig ökning av andelen barn som bedöms vara i behov av särskilt stöd. Behovet av stöd ses som relaterat till den miljö barnet vistas i. Bland de vanligast förekommande stödinsatserna är att anställa ytterligare personal till en barngrupp. Det kan medföra att resurspersonal utan lärarutbildning anställs för att arbeta med barn som är i behov av specialpedagogiskt stöd. Personaltätheten höjs men kompetensen tenderar att sättas i andra hand trots att tidiga specialpedagogiska insatser i förskolan kan förebygga större problem senare. För att göra det möjligt att minska gruppstorlekarna har ett riktat statsbidrag nyligen införts för att kommunerna ska kunna anställa 6 000 nya förskollärare, barnskötare och annan personal. Regeringens intention är att förskolan ska kunna tillföras ytterligare kompetenser. Statsbidraget skall alltså kunna användas även för att tillgodose förskolans behov av specialpedagogisk kompetens.

Skolverkets allmänna råd för kvalitet i förskolan, som presenterades i januari 2005, innehåller ett särskilt kapitel om barn i behov av särskilt stöd. Där anges bl. a. att kommunen bör sträva efter att barns behov av särskilt stöd tillgodoses i den ordinarie verksamheten samt att personalen har tillräcklig kompetens för detta ha kunskap om och tillhandahålla olika former av stöd anpassat till det aktuella behovet fortlöpande utvärdera om resurserna till barn i behov av särskilt stöd är tillräckliga och om de insatser som gjorts varit relevanta. Lärarförbundets uppfattning är att det behövs fler lärare med specialpedagogisk examen i förskolan.... i förskoleklassen Förskoleklassens uppgifter och ansvar gentemot barn i behov av särskilt stöd framgår av skollagen och läroplanen Lpo 94. Skollagen 2b kap., 1, Förskoleklassen: Särskilt stöd skall ges till barn som behöver det. Läroplan för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet, Lpo 94: Normerna för likvärdigheten anges genom de nationella målen. En likvärdig utbildning innebär inte att undervisningen skall utformas på samma sätt överallt eller att skolans resurser skall fördelas lika. Hänsyn skall tas till elevernas olika förutsättningar och behov. Det finns olika vägar att nå målen. Skolan har ett särskilt ansvar för de elever som av olika anledningar har svårigheter att nå målen för utbildningen. Därför kan undervisningen aldrig utformas lika för alla. Alla som arbetar i skolan skall bl.a.: uppmärksamma och hjälpa elever i behov av särskilt stöd. Läraren skall bl.a.: stimulera, handleda och ge särskilt stöd till elever som har svårigheter. Rektor har ett särskilt ansvar bl.a. för att: undervisningen och elevvårdsverksamheten utformas så att eleverna får det särskilda stöd och den hjälp de behöver. 9

... i grundskolan och fritidshemmen Grundskolans ansvar för elever som är i behov av särskilt stöd framgår av skollagen, läroplanen och grundskoleförordningen. Fritidshemmens ansvar framgår av Skolverkets allmänna råd 1999:2. 10 Skollagen Kap. 1, 2: /.../ I utbildningen skall hänsyn tas till elever i behov av särskilt stöd. Kap. 4, 1: / / stöd skall ges till elever som har svårigheter i skolarbetet. Läroplanen, Lpo94 Normerna för likvärdigheten anges genom de nationella målen. En likvärdig utbildning innebär inte att undervisningen skall utformas på samma sätt överallt eller att skolans resurser skall fördelas lika. Hänsyn skall tas till elevernas olika förutsättningar och behov. Det finns olika vägar att nå målen. Skolan har ett särskilt ansvar för de elever som av olika anledningar har svårigheter att nå målen för utbildningen. Därför kan undervisningen aldrig utformas lika för alla. Alla som arbetar i skolan skall bl.a.: uppmärksamma och hjälpa elever i behov av särskilt stöd. Läraren skall bl.a.: stimulera, handleda och ge särskilt stöd till elever som har svårigheter. Rektor har ett särskilt ansvar bl.a. för att: undervisningen och elevvårdsverksamheten utformas så att eleverna får det särskilda stöd och den hjälp de behöver samt att resursfördelningen och stödåtgärderna anpassas till den värdering av elevernas utveckling som lärare gör. Grundskoleförordningen Kap. 4, 4: / / En elev som är inskriven i grundskolan kan få sin undervisning i en klass i särskolan (integrerad elev), om berörda rektorer är ense om detta och elevens vårdnadshavare medger det. Grundskolans kursplaner gäller för en integrerad elev. Efter beslut av rektorn för grundskolan får de avvikelser göras från grundskolans timplan som krävs med hänsyn till undervisningens uppläggning i särskoleklassen. Kap. 5, 1: / / Om det genom uppgifter från skolans personal, en elev, dennes vårdnadshavare eller på annat sätt har framkommit att eleven behöver särskilda stödinsatser, skall rektor se till att ett åtgärdsprogram utarbetas. Eleven och elevens vårdnadshavare skall ges möjlighet att delta vid utarbetandet av programmet. Kap. 5, 4: En elev skall ges stödundervisning om det kan befaras att eleven inte kommer att nå de mål som minst skall ha uppnåtts vid slutet av det femte och det nionde skolåret eller om eleven av andra skäl behöver särskilt stöd. Stödundervisning kan anordnas antingen i stället för utbildning enligt

timplanen eller som ett komplement till sådan utbildning. Kap. 5, 5: Särskilt stöd skall ges till elever med behov av specialpedagogiska insatser. Sådant stöd skall i första hand ges inom den klass eller grupp eleven tillhör. Om det finns särskilda skäl, får sådant stöd i stället ges i en särskild undervisningsgrupp. Styrelsen skall efter samråd med eleven och elevens vårdnadshavare besluta i fråga om elevens placering i en särskild undervisningsgrupp. Kap 7, 8 : Betyget Godkänd skall motsvara de mål som eleverna enligt kursplanerna skall ha uppnått i ämnena i slutet av det nionde skolåret / / Om det finns särskilda skäl får läraren vid betygssättningen bortse från enstaka mål som eleven skall ha uppnått i slutet av det nionde skolåret. Med särskilda skäl avses funktionshinder eller andra liknande personliga förhållanden som inte är av tillfällig natur och som utgör ett direkt hinder för att eleven skall kunna nå ett visst mål.. Skolverkets allmänna råd om barn i behov av särskilt stöd i fritidshem: Barngruppens storlek och sammansättning samt lokalernas utformning bör anpassas till såväl antalet barn i behov av särskilt stöd som karaktären och omfattningen av barnens särskilda behov / / Stödinsatser för barn i behov av särskilt stöd bör utredas och anges i en individuell plan /./ För att kunna tillgodose barn i behov av särskilt stöd kan det vara viktigt att fritidshemmet har tillgång till annan kompetens, exempelvis medicinsk, psykologisk och specialpedagogisk kompetens. Att personalen erbjuds handledning, konsultation och kompetensutveckling bör övervägas för att barn i behov av särskilt stöd i sin utveckling ska ges den omsorg deras speciella behov kräver. Skolverkets granskningar Under hösten 1998 kvalitetsgranskade Skolverkets utbildningsinspektörer bl.a. insatserna för elever i behov av särskilt stöd inom grundskolan. Skolorna uppgav då att mellan 10 och 40 procent av eleverna är i behov av särskilt stöd. Några skolor i invandrartäta områden menar att så många som 75 procent eller alla elever har detta behov. I det läget kan det knappast vara aktuellt att tala om brister i stödundervisningen utan då handlar det snarare om stora brister i den ordinarie verksamheten, enligt Skolverket. De negativa faktorer som inspektörerna pekar på är stora klasser och för få vuxna, bristande samarbete mellan personalen samt att man använder ett undervisningssätt som inte ger eleverna tillräcklig stimulans. Man fann också brister i samarbetet mellan det specialpedagogiska arbetet och den övriga undervisningen. Mycket av elevernas arbete bedrivs som isolerad färdighetsträning och eleverna går från den ena till den andra aktiviteten utan att finna sammanhang. Skolverket inledde hösten 2003 ett omfattande inspektionsarbete i samtliga kommuner. De första kommuner som har granskats visar bl.a. på brister vad gäller åtgärder till elever i behov av särskilt stöd. Exempel ur inspektörernas rapporter är: 11

specialpedagogiskt stöd ges alltför sällan inom klassens ram rutiner för åtgärdsprogram saknas åtgärdsprogrammen har oftast ett bristande innehåll formella beslut om särskild undervisningsgrupp och anpassad studiegång saknas eller också är beslutet inte i enlighet med förordningen det finns brister i utredningar och beslut om mottagande av elev i särskolan. En viktig slutsats av detta bör enligt utbildningsinspektörerna vara att skolledningen tar ett större ansvar för att skapa rutiner som möjliggör en integration av det specialpedagogiska synsättet i all verksamhet.... i gymnasieskolan Skollagen, läroplanen, skolplanen och gymnasieförordningen är de styrdokument som reglerar verksamheten för gymnasieungdomar i behov av särskilt stöd. 12 Skollagen, kap. 1, 2 I utbildningen skall hänsyn tas till elever i behov av särskilt stöd. Kap. 5 13: Varje kommun är skyldig att erbjuda gymnasieutbildning i form av specialutformade program eller individuella program för de ungdomar som avses i 1 och som inte tagits in på ett nationellt program i gymnasieskolan / / I fråga om elever från särskolan gäller skyldigheten dock endast individuella program och endast om eleven vid prövning enligt 6 kap. 7 inte tas emot i gymnasiesärskolan därför att eleven bedöms kunna gå i gymnasieskolan. Läroplanen Lpf 94 En likvärdig utbildning innebär inte att undervisningen skall utformas på samma sätt överallt eller att skolans resurser skall fördelas lika. Hänsyn skall tas till elevernas olika förutsättningar, behov och kunskapsnivå. Det finns olika vägar att nå målen. Särskild uppmärksamhet måste ägnas åt de elever som av olika anledningar har svårigheter att nå målen för utbildningen. Därför kan undervisningen aldrig göras lika för alla. Skolan har ett särskilt ansvar för elever med olika funktionshinder. Alla som arbetar i skolan skall bl.a. hjälpa elever som har behov av särskilt stöd Läraren skall bl.a. utgå från den enskilde elevens behov, förutsättningar, erfarenheter och tänkande stimulera, handleda och stödja eleven och ge särskilt stöd till elever med svårigheter.

Rektor har ansvar för skolans resultat och har därvid, inom givna ramar, ett särskilt ansvar bl.a. för att undervisningens uppläggning, innehåll och arbetsformer anpassas efter elevernas skiftande behov och förutsättningar undervisning, elevvårds- och syoverksamhet utformas så att elever som behöver särskilt stöd och hjälp får detta. Gymnasieförordningen Kap. 8, 1: En elev skall ges stödundervisning om det kan befaras att eleven inte kommer att nå de kunskapsmål som anges i kursplanerna eller om eleven av andra skäl behöver särskilt stöd. / / För elever som har behov av särskilt stöd får specialundervisning anordnas inom klassen. Kap. 8, 1a: Om det genom uppgifter från skolans personal, en elev, dennes vårdnadshavare eller på annat sätt har framkommit att en elev behöver särskilda stödåtgärder, skall rektor se till att ett åtgärdsprogram utarbetas. Kap. 8, 4: Specialklasser får inrättas för elever som på grund av hörsel- eller synskada, rörelsehinder eller andra uttalade studiesvårigheter inte kan följa den vanliga undervisningen. Fler elever i behov av stöd Från att ha varit en urvalsskola har gymnasieskolan nu blivit en skola för alla. Det krävs därför en ökad förståelse från gymnasieskolans lärare för elever i behov av särskilt stöd. Om det befaras att en elev inte kommer att uppnå målen ska stödundervisning ges enligt gymnasieförordningen. För att det ska bli möjligt måste det finnas tillgång till specialpedagogisk kompetens samtidigt som man behöver integrera det specialpedagogiska synsättet och skapa rutiner för att möta dessa elever i den ordinarie verksamheten. Det behövs därför kompetensutveckling inom det specialpedagogiska området för lärarna inom gymnasieskolans olika sektorer samt fler lärare med specialpedagogexamen. För närvarande är utslagningen oroväckande stor från gymnasieskolan cirka 20-25 procent av eleverna på vissa yrkesinriktade program klarar inte godkänt i de olika kärnämnena. Många av dessa elever har inte tillgodogjort sig undervisningen i grundskolan och har bristande kunskaper i bl.a. svenska, matematik och engelska. Detta innebär att det är i den ordinarie verksamheten skolorna i första hand bör se över behovet av individualisering och differentiering. Det kan dock vara nödvändigt att det specialpedagogiska stödet för ett fåtal elever kan ges individinriktat och även i mindre grupperingar. Formerna för det specialpedagogiska arbetet behöver utvecklas för att eleverna ska uppnå målen och för att motverka avhopp. Det är därför viktigt att ansvarsfrågan för de elever som har störst behov av stödåtgärder är tydliga i organisationen. För alla elever ska det upprättas individuella studieplaner och för elever i behov av särskilt stöd ska det finnas åtgärdsprogram. 13

... i den obligatoriska särskolan Verksamheten i den obligatoriska särskolan styrs av skollagen, läroplanen och särskoleförordningen. Skollagen Kap.3 3: Barn som bedöms inte kunna nå upp till grundskolans kunskapsmål därför att de är utvecklingsstörda skall tas emot i särskolan. Kap.3 4: Styrelsen för särskolan i hemkommunen prövar om ett barn skall tas emot i särskolan under sin skolpliktstid. Läroplanen, Lpo 94 Läroplanen omfattar hela det obligatoriska skolväsendet, men särskolan har egna mål att uppnå och sträva mot. Dessa är olika för eleverna i grundsärskolan respektive träningsskolan. Särskolan har också egna kurs- och timplaner för respektive skolform. Särskoleförordningen I denna förordning regleras bl.a. specialundervisning, särskild undervisning, stödundervisning samt anpassad studiegång. Integrerad elev, 6 kap. 1 En elev som är inskriven i särskolan kan få sin utbildning i en klass i grundskolan (integrerad elev) om berörda rektorer är ense om detta och elevens vårdnadshavare medger det. Särskolans kursplaner gäller för en integrerad elev. Efter beslut av rektor i särskolan får de avvikelser göras från särskolans timplan som krävs med hänsyn till undervisningens uppläggning i grundskoleklassen eller sameskolan. Lag om försöksverksamhet med ökat föräldrainflytande över utvecklingsstörda barns skolgång, Om vårdnadshavaren inte lämnar sitt medgivande till att barnet tas emot i särskolan, skall barnet fullgöra skolplikten enligt vad som gäller för barn i allmänhet enligt skollagen. 14 För att föräldrarna ska kunna ta ställning till om barnet ska gå i grundskola eller särskola och kunna bedöma effekterna av sitt ställningstagande krävs att förskolan och skolan fortlöpande för en dialog med föräldrarna och bl.a. informerar om de båda skolformerna. Av informationen bör det klart framgå vilka krav de olika skolformerna ställer på eleverna, vilka krav föräldrarna kan ställa på skolan och vilka möjligheter skolan har att tillgodose elevens särskilda behov. Föräldrarna bör också informeras om att grundskolans resurser är mindre än särskolans och att grundskolan därmed har svårare att utforma undervisningen efter en enskild elevs särskilda behov, enligt propositionen om ökat föräldrainflytande (1994/95:212). Föräldrarna får inte välja mellan grundsärskola och träningsskola. Det ska vara de professionella i skolan som avgör hur eleverna

inom respektive skolform ska grupperas. Valet av placering bör vara beroende av barnets funktionshinder och vilka möjligheter särskolan har att koncentrera de resurser och den kompetens som krävs för barn med liknande behov. Skolverkets utvärdering Skolverkets utvärderade 1999 hur den obligatoriska särskolan svarar mot elevernas behov och förutsättningar. Deras rapport visade bl.a.: Kraven på elevernas kunskapsutveckling är för låga. Eleverna trivs och föräldrarna är nöjda förutom med kunskapsutvecklingen. Rektorerna har bristande kunskaper om styrdokumenten. Kommunerna saknar strategier för hur särskolan ska organiseras. Skolorna saknar undervisningsstrategier. Kvaliteten påverkas av personalens utbildningsnivå. Det saknas riktad kompetensutveckling. En ifrågasatt skolform Särskolan är en skolform som har ifrågasatts utifrån begreppet en skola för alla. Lärarförbundet har verkat för att skolformen ska kvarstå som egen skolform och utvecklas i takt med all annan skolutveckling. Den är en rättighet för elever med utvecklingsstörning och en garanti för att de får sina behov tillgodosedda. I denna skolform finns resurser, erfarenhet och kompetens. Eleverna blir sedda och kan stärka sin självkänsla och identitet. I särskolan finns en tillrättalagd pedagogik och metodik samt fastställda mål som eleverna uppnår så långt möjligt efter sina förutsättningar. Den s.k. Carlbeck-kommittén har haft i uppdrag att utreda särskolans framtid. I sitt slutbetänkande, SOU 2004:98, har kommittén bl.a. föreslagit: Särskolan blir kvar som egen skolform och ska omfatta grundsärskola och gymnasiesärskola. Träningsskolan försvinner. De elever som idag går i träningsskolan kommer att få en individuellt anpassad studieplan där lämpliga bitar från grundsärskolan plockas in. Endast de barn och ungdomar som har en utvecklingsstörning ska tas emot i grundsärskolan samt gymnasiesärskolan. Barn med autism eller autismliknande tillstånd ska endast tas emot om de har en utvecklingsstörning. En allsidig pedagogisk, social, psykologisk och medicinsk utredning ska föregå mottagandet. För att samverkan ska öka föreslås ett tilllägg i läroplanerna om samverkan och samarbetsformer mellan grund- och grundsärskolan samt gymnasie- och gymnasiesärskolan och inom vuxenutbildningen. Föräldrarnas rätt att välja skolform permanentas och införs i skollagen. Det specialpedagogiska utbildningsområdet ska tydliggöras inom det allmänna utbildningsområdet i lärarutbildningen. Särskolan och särvux ska ingå i den verksamhetsförlagda utbildningen. Skolhuvudmännen bör erbjuda verksamma lärare i särskolan kompetensutveckling inom det specialpedagogiska området om detta saknas. Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2007 och tillämpas på utbildning som påbörjas efter den 1 juli 2007. Nuvarande bestämmelser ska tillämpas på utbildning som påbörjats före den 1 juli 2007. 15

Vilken kompetens krävs för att arbeta i särskolan? För att vara behörig att arbeta i särskolan krävdes tidigare, på de flesta tjänster, en adekvat speciallärar-/ eller specialpedagogutbildning utöver den grundläggande lärarutbildningen. Fr.o.m. 2001 och i och med den nya lärarutbildningens införande anses de lärare som har genomgått grundutbildningen med en inriktning/specialisering mot specialpedagogik ha kompetens för särskolan. Detta kan leda till att kompetensen på sikt urholkas om inte kommunerna kompetensutvecklar de ca 50 procent av lärarna i särskolan som inte har någon specialpedagogisk påbyggnadsutbildning. Framförallt måste de 20 procent som inte ens har en grundläggande lärarutbildning erbjudas detta. Lärarförbundet menar att det är en djupt oroande utveckling som kommunerna och regeringen nu måste stävja. Särskolan behöver också utbildade specialpedagoger med fördjupade kunskaper, både i den obligatoriska särskolan och i gymnasiesärskolan. Dessa kan aldrig ersättas av lärare som i sin grundutbildning endast har några poäng i specialpedagogik. Ett annat stort problem i särskolan är bristen på lärare med en åldersadekvat lärarutbildning. Det är den grundläggande lärarutbildningen som styr på vilken nivå i skolsystemet läraren ska arbeta. Kommuner och skolledning måste informeras om att specialpedagogutbildningen inte är en ny grundutbildning utan en påbyggnadsutbildning på tidigare lärarutbildning som leder till en fördjupad kompetens inom samma åldersgrupp/verksamhetsområde där läraren tidigare har arbetat. 16

... i gymnasiesärskolan Gymnasiesärskolan styrs av skollagen och gymnasiesärskolförordningen. Skollagen Kap. 6 7: Ungdomar har rätt att efter skolpliktens upphörande tas emot i gymnasiesärskolan om styrelsen för särskolan bedömt att de inte kan gå i gymnasieskolan därför att de är utvecklingsstörda. Varje kommun är skyldig att erbjuda en fyraårig gymnasiesärskola. Kap.6 9: Styrelsen för särskolan avgör om en elev i gymnasiesärskolan ska gå på 1. ett nationellt eller ett specialutformat program eller 2. ett individuellt program. Styrelsen avgör vidare om eleven inom det individuella programmet ska få yrkesträning eller verksamhetsträning. Gymnasiesärskolförordningen De nationella programmen är idag: estetiska programmet fordonsprogrammet handels- och administrationsprogrammet hantverksprogrammet hotell- och restaurangprogrammet industriprogrammet medieprogrammet naturbruksprogrammet En elev ska också kunna få ett specialutformat program som sätts samman av kurser ur de yrkesförberedande nationella programmen. Elever som inte kan delta i dessa program ska erbjudas utbildning på individuella program. 17

Så kan det specialpedagogiska stödet organiseras Det absolut viktigaste för alla barn och ungdomar är en god basverksamhet. Om basverksamheten inte håller tillräckligt hög kvalitet riskerar fler barn och elever att få svårigheter i skolsituationen. Det specialpedagogiska arbetet ska inte vara någon sidoorganisation utan vara en naturlig del av hela den pedagogiska verksamheten. De specialpedagogiska insatserna bör organiseras utifrån att alla lärare i sin lärarutbildning eller genom kompetensutveckling har grundläggande kunskaper i specialpedagogik. I den nya lärarutbildningen är detta en del som har förstärkts. Utöver detta måste skolan också ha tillgång till lärare med specialpedagogisk examen som kan ge adekvat stöd till elever i en komplicerad inlärningssituation och vara pedagogiska handledare/rådgivare inom skolan. Skollagskommittén föreslår att ett nytt verksamhetsområde, Elevhälsan, införs i skollagen. Elevhälsan ska då omfatta omvårdnad, medicinska, psykologiska, sociala och specialpedagogiska insatser. Detta förslag överensstämmer med Lärarförbundets syn på kommunal samordning av resurserna. Elevhälsan bör inte heller fungera som en fristående organisation som endast några få personer i skolan ägnar sig åt. Den måste också vara hela skolans angelägenhet eftersom läraren är den viktigaste elevvårdaren. Kommunerna har organiserat sin verksamhet på olika sätt vad gäller barn och elever i behov av särskilt stöd. I vissa kommuner har man valt att samla resurserna centralt i s.k. resurs-/stödteam. Sammansättningen av resursteamen varierar stort mellan olika kommuner, ibland ingår Elevhälsans yrkeskategorier men i en del kommuner ingår endast specialpedagog och psykolog. Lärarförbundets uppfattning är att det specialpedagogiska stödet bör organiseras i olika nivåer: 1 En god basverksamhet förutsätter tillgång till specialpedagogisk kompetens i varje arbetslag och utbildade specialpedagoger i tillräcklig omfattning samt tillgång till elevvårdsteam/elevhälsa. 2 På kommunal nivå bör det finnas en samordningsfunktion för alla elever i behov av särskilt stöd. Detta stöd ska komplettera den ordinarie verksamheten men kan aldrig ersätta det vardagliga specialpedagogiska arbetet. 3 När den egna kompetensen inom en kommun inte räcker till finns möjlighet att söka stöd från Specialpedagogiska institutet. Det är en rikstäckande myndighet för statens samlade stöd i specialpedagogiska frågor. Institutet är en kunskapsresurs för barn, ungdomar och vuxna med funktionshinder. Institutets uppgift är att ge specialpedagogiskt stöd till ansvariga inom det offentliga skolväsendet. 18

Box 12 229, 102 26 Stockholm. Telefon 08-737 65 00. www.lararforbundet.se