Näringsdepartementet 103 33 Stockholm Vår referens: Kent Brorsson Er referens: N2005/9574/ARM Stockholm, 2006-02-17 Remissyttrande Stärkt rätt till heltidsanställning Betänkande av Heltidsutredningen (SOU 2005: 105) Svenskt Näringsliv får härmed lämna följande synpunkter på rubricerade betänkande. Utredningen föreslår en tvingande lagstiftning om att en anställning skall vara på heltid och att anställning på deltid endast skall få förekomma i vissa angivna undantagsfall. Dessutom föreslås att den som redan är deltidsanställd skall ha en tvingande rätt att efter tre år få anställningen omvandlad till en heltidsanställning. Detta gäller om arbetsgivaren inte kan visa att det under denna tid inte varit möjligt att anställa arbetstagaren på heltid. Domstol skall i sista hand få avgöra om arbetsgivarens behov av arbetskraft hade kunnat tillgodoses genom en heltidsanställning och om så bedöms vara fallet förklara att deltidsanställningen skall vara en heltidsanställning. Arbetsgivaren blir dessutom skadeståndsskyldig. Sammanfattning Vi vill omedelbart framhålla att utredningens förslag inte bör läggas till grund för lagstiftning. En rad mycket allvarliga anmärkningar kan riktas mot utredningen. Det handlar i grunden om en oförmåga att sätta sig in företagens villkor, vilket medfört brister i konsekvensanalys och intresseavvägning. Det mest anmärkningsvärda är att utredningens förslag bygger på tanken att politiker och domstolar är bättre lämpade än företagen själva att göra företagsekonomiska bedömningar, att organisera företagets verksamhet och att avgöra behovet av arbetskraft. Därmed tar utredningen ett steg mot ett systemskifte som ger en tydlig signal om vilka förutsättningar som kommer att möta den som vill starta, driva och utveckla företag i Sverige.
2 Sammanfattningsvis gör vi följande bedömningar av utredningens förslag. Det blir inte möjligt att bedriva en effektiv verksamhet i branscher där det finns behov av deltidsarbete för att möta varierande kundströmmar. Företagen drabbas av markant ökade kostnader. Utredningens förslag leder till ökad arbetslöshet. Tillgodoser inga jämställdhetspolitiska mål, tvärtom kommer kvinnor att drabbas av ökad arbetslöshet. Utredningens uppgifter om deltidsarbetslösheten är missvisande och överskattade, vilket gör att förslagen vilar på felaktiga förutsättningar. Förslagen strider mot EG:s deltidsdirektiv och ILO: konventioner om deltid, kollektiv förhandlingsrätt respektive främjande av kollektiva förhandlingar. Frågor om en anställnings arbetstidmått bör lösas i det enskilda anställningsavtalet och på ett övergripande plan genom kollektivavtal. Utredningens förslag leder till att trovärdigheten för kollektivavtalen går förlorad. Det är ett systemskifte att domstolar skall kunna överpröva hur företagen organiserar sin verksamhet och vilka företagsekonomiska bedömningar de gjort. Denna osäkerhet får mycket negativa konsekvenser för viljan att starta, driva och utveckla företag i Sverige. Utredningen saknar perspektiv på problemet med arbetslöshet och metoder för att komma tillrätta med den. Förslagen leder till ökad byråkrati och krångel. Ungdomar och andra traditionellt svaga grupper får ännu svårare att komma in på arbetsmarknaden. Förslaget om att en redan gällande korrekt deltidsanställning tvångsvis skall kunna omvandlas till en heltidsanställning strider mot grundläggande avtalsrätt. Andra anställda kan komma att drabbas genom omorganisation eller uppsägning. Det saknas såväl en egentlig konsekvensanalys som en självständig intresseavvägning. Vi skall nedan peka på några av de viktigaste frågeställningar som aktualiseras av utredningens förslag.
3 Varför öka arbetslösheten? Utredningen tar sin utgångspunkt i sysselsättningspolitiska mål. I det sammanhanget framhåller utredningen att välstånd förutsätter ökad sysselsättning och uthållig tillväxt och att det behövs fler i arbete och fler arbetade timmar. Det är lätt att instämma i ett sådant konstaterande. Problemet är att utredningens förslag inte leder i denna riktning utan tvärtom till färre anställda och färre arbetade timmar. Vid en bedömning av sysselsättningseffekterna av utredningens förslag är det inte möjligt att ha någon annan utgångspunkt än att företagen har organiserat sin verksamhet på ett ändamålsenligt och effektivt sätt. Det går därför inte att genom tvångslagstiftning ersätta deltidsanställningar med heltidsanställningar utan att detta får långtgående negativa konsekvenser för sysselsättningen. Behovet av arbetskraft och arbetstimmar vid en viss tidpunkt är given och kan inte ändras genom lagstiftning. En deltidsanställning är inte utbytbar mot en heltidsanställning. Skulle utredningens intentioner om att en anställning skall vara på heltid genomföras kommer ett stort antal anställningar att bortfalla och därmed ett stort antal personer att bli utan jobb. Hit hör såväl de som skulle ha kunnat få en deltidsanställning som de som redan har en anställning. Med hjälp av data från Statistiska Centralbyrån har Svenskt Näringsliv kartlagt deltidsarbetets utbredning i Sverige och länsvis räknat fram hur många arbetstimmar som skulle omfördelas vid ett fullt genomförande av heltidsanställningar. Beräkningen visar att överfört på nationell nivå skulle arbetstillfällen motsvarande cirka 290 000 heltidstjänster vara hotade. Denna siffra är av naturliga skäl i överkant eftersom alla deltidsanställningar inte kommer att försvinna men ger ändå en indikation om konsekvenserna av utredningens förslag. Behovet av arbetskraft varierar med kundernas efterfrågan Deltidsanställningar är nödvändiga i många branscher för att kunna bedriva en kostnadseffektiv verksamhet med den servicenivå som efterfrågas av kunderna. Verksamheten måste kunna anpassas till den efterfrågan som finns av varor och tjänster vid en viss tidpunkt. Det typiska för dessa branscher är att behovet av arbetskraft varierar kraftigt under arbetsdagen, arbetsveckan eller över en längre tidsperiod beroende på kundströmmarna. Inom t ex handeln finns tydliga efterfrågemönster med markanta toppar och dalar. Detsamma gäller inom hotell- och restaurangbranschen samt bageri- och konditorinäringen. Även inom transportsektorn och inom delar av tjänstesektorn finns dessa markanta variationer i kundströmmarna som måste mötas genom deltidsanställningar. För att möta kundernas efterfrågan på ett så effektivt sätt som möjligt efterfrågar arbetsgivaren en blandning av heltids- och deltidsanställda medarbetare. Det säger sig självt att inget företag har ekonomiska möjligheter att bära anställningar som det inte finns behov av. Ökade kostnader och sämre service Utredningens förslag om heltidstvång leder därför till kraftigt ökade kostnader för företagen och en försämrad servicenivå gentemot kunderna.
4 Denna bild av negativa konsekvenser för företagen och sysselsättningen bekräftas av en rapport från augusti 2005 av Handelns Utredningsinstitut (HUI). I rapporten Rätt till heltid? en analys av konsekvenser för svenska tjänste- och serviceföretag beskrivs konsekvenserna av en stärkt rätt till heltidsanställning för näringslivet i allmänhet och för tjänste- och servicebranscherna i synnerhet. Genom intervjuer med företrädare för tjänste- och servicebranscherna och genom att studera verkliga företagsexempel konstateras sådana effekter som ökade kostnader, sämre kundservice och snedvriden konkurrens. Det pekas också på en ökad utslagning av företag, höjda konsumentpriser och lägre sysselsättning. Ytterligare en viktig aspekt som lyfts fram är den osäkerhet som en rätt till heltid skulle innebära för många arbetsgivare. Det framhålls att arbetsgivaren får mycket svårt att planera och styra sin verksamhet när det på förhand inte går att bedöma hur den tillgängliga arbetsstyrkan ser ut eller är disponerad. Utredningens egen ekonom varnar för konsekvenserna Till saken hör också att utredningen till sitt förfogande har haft nationalekonomen Thomas Ericson från Handelshögskolan i Göteborg. Ericson har lämnat rapporten Deltidsarbetslöshet och stärkt rätt till heltidsanställning utvärdering av ett reformförslag. Ericson kommer till slutsatsen att de långsiktiga effekterna av heltidsreformen blir en ökning av arbetslösheten, en minskning av antalet lediga jobb, en minskning av anställningarnas varaktighet och en minskning av efterfrågan på arbetskraft från arbetsgivarna. Han kommer också till slutsatsen att dessa negativa konsekvenser i första hand kommer att drabba kvinnor. Det måste anses ytterst anmärkningsvärt att en statlig utredning lägger fram ett förslag som leder till ökad arbetslöshet. Särskilt märkligt ter sig detta i en situation när över en miljon människor i Sverige står utanför arbetsmarknaden. Redan av vad ovan anförts i fråga om negativa konsekvenser för företagen och sysselsättningen bör utredningens förslag avföras från dagordningen. Jämställdhetspolitiska aspekter Utredningen framhåller att kvinnor och män bör ha lika möjligheter till ekonomiskt oberoende och försörjning genom eget arbete. I det sammanhanget anser utredningen att det är ett problem att kvinnor är klart överrepresenterade bland de deltidsanställda och bland de som utredningen definierar som deltidsarbetslösa. Det är dock svårt att se hur en tvångslagstiftning om heltidsanställning skulle kunna lösa denna fråga. Anledningen till den ojämna fördelningen mellan kvinnor och män beror på att kvinnor i större utsträckning arbetar inom näringsgrenar vars arbetsmarknad innehåller många deltidsjobb. Detta mönster kan emellertid inte brytas genom en generell tvångslagstiftning. Det bör tilläggas att det statistiska materialet visar att andelen kvinnor och män i gruppen deltidsarbetslösa återspeglar fördelningen mellan könen bland samtliga deltidsanställda. Sett i ett tioårsperspektiv har antalet deltidsanställda och deltidsarbets-
5 lösa minskat. Detta har skett genom att andelen kvinnor i båda dessa grupper har minskat. Andelen män har ökat. Det är också intressant att notera att deltidssysselsatta män är deltidsarbetslösa i något större utsträckning än deltidssysselsatta kvinnor. Som framgår av Thomas Ericsons ovan nämnda rapport skulle en lagstiftning om heltidsanställning inte påverka situationen för kvinnor i positiv riktning. Tvärtom framgår av denna rapport att kvinnor skulle drabbas av ökad arbetslöshet, färre lediga jobb, kortare anställningar och minskad efterfrågan från arbetsgivarna. Uppgifterna om deltidsarbetslösheten är osäkra Utredningen vilar på mycket osäkra uppgifter om deltidsarbetslösheten. Uppgifterna från Statistiska Centralbyrån respektive Arbetsmarknadsstyrelsen skiljer sig väsentligt. De undersökningar som utredningen refererar till använder olika metoder och mäter olika saker. Metodiken har dessutom ändrats under tiden. Det finns inga mätningar av deltidsarbetslöshet i den mening som utredningen lägger till grund för sina bedömningar. Mot denna bakgrund definierar utredningen själv begreppet deltidsarbetslöshet och uppskattar att 200 000 deltidsanställda skulle vilja arbeta mer än de faktiskt gör. Denna siffra är högst osäker. Det framgår inte hur mycket individerna i denna grupp vill öka sin arbetstid, dvs hur stor deltidsarbetslösheten verkligen är mätt i tid. Inte heller går det att utläsa om de vill ändra sin avtalade arbetstid permanent eller önskar rent tillfälliga förändringar. Dessutom framgår inte av utredningsmaterialet hur många av de deltidsanställda som aktivt sökt arbete eller som inom skälig tid faktiskt kan anta ett erbjudande om ökad arbetstid. Dessa aspekter är högst väsentliga om man vill ta reda på den verkliga deltidsarbetslösheten. Tidigare undersökningar visar att när sådana faktorer läggs till sjunker antalet deltidsarbetslösa markant. Anmärkningsvärt nog framgår inte heller hur många som önskar öka sin arbetstid till heltid, dvs. hur stor den grupp är som utredningens förslag tar sikte på. De siffror som utredningen använder för att beskriva omfattningen av deltidsarbetslösheten är mot den nu beskrivna bakgrunden missvisande och klart överskattade. Detta gäller därmed också de problem som utredningen refererar till. Denna brist i ingångsvärdena för utredningens förslag gör att de vilar på felaktiga förutsättningar. Strider mot internationella åtaganden Sverige är bundet av EG-direktivet 97/81/EG om deltidsarbete. Direktivet utgörs av det ramavtal om deltidsarbete som träffats mellan arbetsmarknadens parter på europanivå. Syftet är enligt direktivet att underlätta utvecklingen av deltidsarbete på frivillig grund samt att bidra till en flexibel organisation av arbetstiden på ett sätt som tar hänsyn till både arbetsgivarens och arbetstagarens behov. Rättsliga eller administrativa hinder för deltidsarbete skall undanröjas. Arbetsmarknadens parter i medlemsstaterna uppmanas dessutom att identifiera och undersöka andra hinder som kan begränsa möjligheterna att arbeta på deltid.
6 Utredningens förslag om en tvångslagstiftning om heltid varken underlättar utvecklingen av frivilligt deltidsarbete eller bidrar till flexibla arbetstider för arbetsgivare och arbetstagare. Förslaget uppställer både praktiska och rättsliga hinder för deltidsarbete. Med hänsyn härtill strider det aktuella förslaget mot EGs deltidsdirektiv. Dessutom har Sverige ratificerat ILOs konvention nr 175 om deltidsarbete. I konventionen framhålls att åtgärder skall vidtas för att underlätta möjligheterna till fritt valt deltidsarbete som tillgodoser behovet hos både arbetsgivare och arbetstagare. Den föreslagna lagstiftningen uppfyller inte detta krav och strider därför också mot denna ILO-konvention. Till detta kommer att lagförslaget gäller frågor som typiskt sett bör behandlas inom ramen för förhandlingar om kollektivavtal. Förslaget strider därmed även mot ILOkonventionerna nr 98 och nr 154 om kollektiv förhandlingsrätt respektive främjande av kollektiva förhandlingar. Försämrar företagens konkurrenssituation Inga andra länder har en så långtgående lagstiftning som den utredningen föreslår. Det finns en viss reglering om valet mellan heltid och deltid i Nederländerna och Ungern men den är inte lika genomgripande som det aktuella förslaget. Denna avvikelse från en internationell måttstock är olämplig och bör inte genomföras. Detta gäller särskilt mot bakgrund av att företagen verkar på en allt mer global och internationell marknad. Med utredningens förslag skulle de svenska företagens konkurrensläge försämras. Bör lösas genom kollektivavtal Frågor som gäller arbetstidsmåttet för enskilda arbetstagare bör inte regleras genom lagstiftning. Dessa frågor hör hemma i de enskilda anställningsavtalen eller på en övergripande nivå i kollektivavtalen. Allmänna överväganden om heltidsanställning respektive deltidsanställning är typiskt sådana frågor som bör hanteras i förhandlingar och kollektivavtal mellan arbetsmarknadens parter. För detta talar inte minst att förhållandena varierar kraftigt mellan olika branscher. Det är parternas sak att på sedvanligt sätt prioritera vilka frågor som bör behandlas i kollektivavtalsförhandlingar. I vissa branscher har de nu aktuella frågorna blivit reglerade i kollektivavtalen. I andra branscher har parterna gjort en annan prioritetsbedömning. Det är så ett system med kollektivavtalsförhandlingar är tänkt att fungera. En tvångslagstiftning om heltidsanställning är ett direkt ingrepp i parternas autonomi och därmed i förutsättningarna för att träffa kollektivavtal. Utredningens lagförslag gör att trovärdigheten och legitimiteten för kollektivavtalen går förlorad. Lagförslaget strider därmed helt mot uppfattningen att systemet med kollektivavtal måste värnas på grund av dess betydelse för utvecklingen på den svenska arbetsmarknaden.
7 Som tidigare framhållits är utredningens lagförslag inte heller förenligt med ILOs konventioner om kollektiv förhandlingsrätt och främjande av kollektiva förhandlingar. Interventionen i kollektivavtalssystemet blir inte mindre av att vissa bestämmelser i utredningens förslag är dispositiva. Skadan är redan skedd genom att den föreslagna lagen normerat förutsättningarna för kollektivavtalsförhandlingar. Därefter är det inte längre fråga om förhandlingar mellan självständiga parter. En jämförelse kan göras med de bedömningar av konsekvenserna för kollektivavtalen som gjorts i den parallella utredningen om rätt till tjänstledighet (Partiell ledighet - Betänkande av Utredningen avseende rätt till tjänstledighet för att gå ned i arbetstid, SOU 2005: 106). Där slås fast att frågor om inflytande över arbetstiden bör hanteras av arbetsmarknadens parter och att lagstiftning är ett onödigt ingrepp i de frågor som parterna av tradition förfogar över genom kollektivavtal. Domstolar skall pröva företagens organisation ett systemskifte Utredningens förslag bygger på en uppfattning att företagen inte organiserar sin verksamhet på ett ändamålsenligt och effektivt sätt. Det utgår dessutom från tanken att politiker och domstolar är bättre skickade att bedöma det enskilda företagets ekonomiska förutsättningar och organisation än företaget självt och att därmed avgöra hur mycket arbetskraft som behövs. Detta synsätt är en direkt förolämpning mot alla företag och företagare. Förslaget markerar ett systemskifte som ytterst innebär att företagen inte får avgöra hur investerade medel skall användas och organiseras. Det är betecknande när utredningen pekar på risken för att förslaget skulle kunna komma att strida mot skyddet för äganderätten enligt Europakonventionen. Utredningens förslag att domstolar skall kunna överpröva hur företagen organiserar sin verksamhet och de företagsekonomiska bedömningar som gjorts ger en signal om företagsklimatet som kan få förödande konsekvenser för incitamentet att starta, driva och utveckla företag i Sverige. Utredningen saknar perspektiv på arbetslösheten Det är tydligt att utredningen saknar perspektiv på problemen med arbetslöshet genom att den inte sätter deltidsarbetslösheten i relation till den omfattande heltidsarbetslösheten. Vissa av utredningens resonemang ger till och med intryck av att det skulle vara bättre att vara helt arbetslös än att vara anställd på deltid. Som ovan framhållits leder också utredningens förslag till ökad heltidsarbetslöshet. Det måste ändå rimligtvis ses som ett betydligt större problem att över en miljon människor i Sverige står helt utanför arbetsmarknaden utan att kunna försörja sig genom eget arbete. Till problembilden med heltidsarbetslösheten hör inte minst den höga ungdomsarbetslösheten. En hel ungdomsgeneration riskerar att gå förlorad när det gäller möjligheterna att komma in på arbetsmarknaden (se även nedan avsnittet Ungdomar m.fl. stängs ute från arbetsmarknaden).
8 Samtliga de problem som utredningen pekar på rörande deltidsarbetslöshet i form av försörjningsmöjligheter, effekter i transfereringssystemen, tillgång till utbildning m.m. gäller i än högre grad för heltidsarbetslösa. Det bör också framhållas att bilden av den typiske deltidsanställde är komplex. Som utredningen själv pekar på kan deltidsanställda inte generellt ses som en missgynnad arbetstagargrupp. Visserligen finns bland de deltidsanställda många med låg utbildning och låga inkomster men många är välutbildade med efterfrågad kompetens. Den tidigare nämnda rapporten från HUI visar att deltidsanställda är överrepresenterade när det gäller att ha inkomster från näringsverksamhet och kapital och att deltidsanställda oftare lever i hushåll med höga inkomster. Det är därför viktigt att bilden av deltidsanställningar nyanseras vid en diskussion om problem hänförliga till sådana anställningar. Såväl utredningen själv som HUI-rapporten visar att en stor majoritet av de deltidsanställda är nöjda med sin anställning. All erfarenhet visar också att arbetsgivarna ser positivt på att deltidsanställda vill öka sin arbetstid. Sådana önskemål tillgodoses regelmässigt så långt det är möjligt. Utredningen saknar också perspektiv på orsakerna till arbetslösheten och metoderna för att försöka komma tillrätta med den. Genom den föreslagna tvångslagstiftningen försöker man angripa symptomen i stället för orsakerna. Grundproblemet är att det är brist på arbetsgivare. Företagen måste därför ges incitament så att de vill och vågar anställa. Med utredningens synsätt skulle även heltidsarbetslösheten kunna avhjälpas med en tvångslagstiftning om anställning. Detta visar att utredningens förslag är feltänkt redan från grunden. Riksrevisionen har i stället pekat på brister på det politiska planet som är direkt relaterade till frågan om deltidsarbetslöshet. I sin rapport Arbetsmarknadsverkets insatser för att minska deltidsarbetslösheten (RiR 2006:1) riktar Riksrevisionen kritik mot regeringen, AMS och länsarbetsnämnderna för bristande målformulering i relation till det övergripande målet om minskad arbetslöshet, bristande prioriteringar, bristande kontroll mm. Ökad byråkrati och mer krångel Utredningens förslag om att införa en lag om heltidsanställning gör att företagen drabbas av fler komplicerade och svårtillämpade regler. Detta medför ökade kostnader och besvär. Reglerna leder också till fler tvister och domstolsprocesser. Som exempel på lagförslagets komplexitet kan nämnas reglerna om hur man skall se på det fall att både arbetsgivaren och arbetstagaren önskar en deltidsanställning (6 i lagförslaget). Denna regel är näst intill obegriplig. Sannolikt skall regeln tolkas så att det inte är tillräckligt att arbetsgivaren och arbetstagaren är överens om en anställning på deltid. Det räcker inte heller att arbetstagarens enda skäl är att vilja få ett jobb. Efter vad som sägs i utredningen skall regeln tolkas så att det därutöver krävs att arbetstagaren har ett eget, kvalificerat, intresse av att vilja arbeta på deltid, t ex på grund av studier, fritidsintressen etc. Dessutom innebär regeln att om arbetstagaren inte kan uppvisa detta kvalificerade egenintresse och därför inte kan
9 anställas på deltid får arbetsgivaren inte därefter erbjuda deltidsanställningen till någon annan. Det är arbetsgivaren som har bevisbördan för att den anställde har det egenintresse som krävs. Denna bevisbörda blir utomordentligt svår att uppfylla eftersom arbetstagarens alla skäl för att vilja ha en deltidsanställning inte är kända för arbetsgivaren. Ett annat exempel är regeln om att en deltidsanställd arbetstagare skall ha rätt att efter tre år få deltidsanställningen omvandlad till en heltidsanställning (8 i lagförslaget). Denna rätt skall gälla retroaktivt under hela treårsperioden. Regeln innebär att arbetsgivaren i efterhand kan tvingas omvandla en deltidsanställning till en heltidsanställning och även ådömas skadestånd. Detta gäller om domstol bedömer att arbetsgivaren någon gång under treårsperioden hade kunnat erbjuda en heltidsanställning, dvs. vid en tidpunkt då arbetstagaren ännu inte kvalificerat sig för denna rätt. Regler av detta slag skapar en oacceptabel osäkerhet om vad som gäller. Denna oklarhet drabbar både arbetsgivare och arbetstagare med negativa konsekvenser för viljan att anställa. Utredningens förslag står helt i strid med det politiska löftet om färre och enklare regler särskilt med hänsyn till de små företagens situation. Ungdomar m.fl. utestängs från arbetsmarknaden All erfarenhet visar att en deltidsanställning är viktig för att komma in och få fotfäste på arbetsmarknaden. Detta gäller inte minst för ungdomar, långtidsarbetslösa och invandrare som behöver den ingång till arbetsmarknaden som en deltidsanställning innebär. Utredningens förslag har en tydlig utestängningseffekt som bl.a. kommer att förstärka den redan mycket höga ungdomsarbetslösheten. De senaste fem åren har arbetslösheten ökat kraftigt bland ungdomar. Detta gäller i särskilt hög grad långtidsarbetslösheten. Antalet unga socialbidragstagare har också ökat markant. En deltidsanställning leder ofta vidare till en heltidsanställning. För näringslivet som helhet har nästan hälften av de deltidsanställda inom en treårsperiod kunnat flytta upp till heltid. I den tidigare nämnda HUI-rapporten dras slutsatsen att deltidsarbete i sig självt inte skapar någon inlåsning i deltidsarbetslöshet. Riksrevisionen ger i sin ovan nämnda rapport RiR:1 samma bild och konstaterar att deltidsarbetslöshet snarare är en väg in på arbetsmarknaden än en återvändsgränd För de allra flesta deltidsanställda är deltidsarbete alltså en väg in på arbetsmarknaden som leder vidare till en anställning på heltid. Genom utredningens förslag skulle dessa möjligheter kraftigt försämras. För många ungdomar är en deltidsanställning den första kontakten med arbetsmarknaden och utgör på så sätt en språngbräda för att komma vidare in på vad som brukar kallas den reguljära arbetsmarknaden. Även för andra traditionellt sett svaga grupper på arbetsmarknaden, exempelvis invandrare och långtidsarbetslösa är ett deltidsarbete ett sätt att skaffa sig värdefull arbetslivserfa-
10 renhet. Utredningens förslag skulle försämra dessa gruppers situation och försvåra deras möjligheter att etablera sig på arbetsmarknaden. Strider mot grundläggande avtalsrätt Utredningens förslag att ett avtal om deltidsanställning tvångsvis skall kunna omvandlas till ett avtal om heltidsanställning är en synnerligen tveksam nyskapelse. Regeln innebär att en domstol på arbetstagarens begäran skall kunna förklara att ett från början korrekt deltidsavtal skall ändras till ett heltidsavtal. Rättsligt sett är det egentligen inte fråga om en ändring i det ursprungliga avtalet utan ett helt nytt avtal. Detta innebär att domstolen utfärdar ett nytt anställningsavtal utan något medgivande från arbetsgivarparten. Detta förfarande torde strida mot grundläggande avtalsrättsliga principer. En sådan ordning antyder ett system med kontraktstvång, något som hittills varit främmande i västvärldens demokratier. Utredningens förslag innebär att denna tvångssituation endast kan undvikas genom att inte anställa alls eftersom det än så länge inte finns något tvång att anställa. Att detta får allvarliga följder för sysselsättningen säger sig självt. Andra arbetstagare drabbas Den föreslagna tvångslagstiftningen om heltidsanställning medför att andra arbetstagare kan få sin situation försämrad. Detta kan bli följden av nödvändiga organisatoriska förändringar eller genom att det uppstår övertalighet som tränger undan andra anställningar. Det finns därför en risk för att andra anställda tvingas acceptera ändrade arbetsförhållanden, t ex att få sin arbetstid förlagd i fler arbetspass per dag med en längre ledighet emellan, eller att det sker uppsägningar på grund av arbetsbrist. Arbetsmiljön för de kvarvarande arbetstagarna skulle med all säkerhet försämras med ökad ohälsa som följd. Förslaget torde därmed även vara kontraproduktivt för regeringens mål om halverade sjukskrivningstal 2008. Minskad flexibilitet och rörlighet Den svenska arbetsmarknaden är hårt reglerad och detaljstyrd. Sverige har i internationella sammanhang, bl.a. av OECD och inom ramen för Lissabonstrategin, kritiserats för att arbetsmarknaden inte är tillräckligt flexibel. Genom utredningens förslag tillkommer nya komplicerade regler med ökad administration, byråkrati och kostnader. Den föreslagna lagen förstärker de redan befintliga hindren som stänger ute människor för att få ett jobb. Rörligheten och dynamiken på arbetsmarknaden minskar ytterligare. Samtidigt skulle lagförslaget kraftigt öka den redan höga arbetslösheten. Den samlade bilden av utredningens förslag är att det går i helt fel riktning. Till denna allvarliga situation skall läggas att regeringen är i färd med att införa ytterligare en lagstiftning av samma karaktär som den nu aktuella och som syftar till kraftiga försämringar av företagens möjligheter att använda tidsbegränsade
11 anställningar. Det handlar därmed om två lagförslag som båda uppställer stora hinder för företagens verksamhet och som leder till ökad arbetslöshet. Bristande konsekvensanalys Det saknas en seriös konsekvensanalys. Utredningen nämner i och för sig några tänkbara effekter av den föreslagna lagstiftningen. Det görs dock ingen sammanställning som underlag för en helhetsbedömning. Någon konsekvensanalys i egentlig mening har inte skett. Det handlar mer om allmänna uttalanden. Av detta följer också att det inte har ägt rum någon självständig intresseavvägning utan denna har mera styrts av utredningens direktiv. Varje saklig intresseavvägning med beaktande av de faktorer som ovan nämnts skulle rimligen ha resulterat i att utredningen inte lagt fram det nu aktuella lagförslaget. Stockholm som ovan SVENSKT NÄRINGSLIV Jan-Peter Duker