FLYKTINGAR FRÅN VÄST- SAHARA FAST I ALGERIET sid 4 2006 #3 En tidning från PMU InterLife MARGARETA FÖRLORADE SIN MAN UNDER MISSIONSUPPDRAG sid 16-17 KYRKAN I CENTRAL ROLL FÖR VÄRLDENS BARN sid 19 FOKUS: FLYKTINGAR Seraphine flydde från kriget till kriget NYHETER PÅ NÄTET: www.pmu.nu
Ställ upp i årets största insamlingsfest Foto: Anna Sigstedt - Anmäl dig till riksinsamlingsdagen för Världens Barn den 14 oktober 2006! Sedan era år har riksinsamlingsdagen för Världens Barn etablerat sig som årets stora insamlingsfest i Sverige. Förra året var vi över 22 000 entusiastiska insamlare som ställde upp i landets 290 kommuner. Nu går festen vidare! Lördagen den 14 oktober, i direkt anslutning till två helkvällars TV-evenemang för Världens Barn i Sveriges Television, genomförs årets riksinsamlingsdag för Världens Barn. Då går vi man ur huse för att förbättra livsvillkoren för barn runt om i världen och för att sätta nytt svenskt rekord i frivilligmobilisering! Vi vet sedan tidigare riksinsamlingsdagar att människors generositet och vilja att bidra med gåvor till en bättre framtid för världens barn är oerhört stor. Inför årets stora insamlingsfest ställer vi målet att bli minst 25 000 frivilliga bössinsamlare spridda på gator, torg och i bostadsområden runt om i Sveriges samtliga kom- muner. Vi vet att våra organisationers frivilligarbetare, medlemmar, faddrar och gåvogivare står för ett starkt och äkta engagemang. Vi vet att vi tillsammans åstadkommer stordåd för världens barn. Vi vet att vi kan sätta nya rekord i frivilligmobilisering och insamlingsresultat. Och framför allt vet vi att vi kommer att få ett par fantastiskt roliga timmar tillsammans! Därför inbjuder vi Radiohjälpen och tolv ideella organisationer - dig som läser detta upprop att delta i årets stora insamlingsfest: Riksinsamlingsdagen för Världens Barn. Nog har du möjlighet att satsa en timme eller två av din tid för att stärka barnens rätt till utbildning, hälsa och en värdig framtid?! Anmäl dig till Världens Barns riksinsamlingsdag den 14 oktober! Ställ upp i årets största insamlingsfest Anmäl dig redan idag! Charlotte Petri Gornitzka, Rädda Barnen Siw Dreber, Radiohjälpen Johan af Donner, Röda Korset Lars An de rås, Eriks hjäl pen Bo Fors berg, Diakonia Bengt Kristiansson, Svenska Afghanistankommittén Bo Paulsson, Individuell Människohjälp Véronique Lönnerblad, UNICEF Sverige Lars-Ove Ljungberg, Lutherhjälpen Torsten Friberg, IOGT-NTO-rörelsen Elisabet Andersson, SOS-Barnbyar Andreas Sandin, KFUK-KFUM Maud Andersson, PMU InterLife Fyll i och skicka in anmälningstalongen redan idag! Jag vill delta i Riksinsamlingsdagen för Världens Barn den 14 oktober! Namn... porto Adress... Postnummer......Ort... Telefonnummer...Mobil... E-post... Ange också i vilken kommun du är bosatt... PMU InterLife Att: Anna Sigstedt 141 99 Stockholm
GLOBALT NY UD-AMBASSADÖR Utrikesdepartementet kommer att utse en särskild ambassadör för att stärka UD:s internationella samarbete mot människohandel. Ambassadören kommer att arbeta på ett liknande sätt som den nuvarande aids-ambassadören Lennart Hjelmåker. Den nya ambassadören ska främst sätta ett allt hårdare tryck på dem som organiserar människohandel med ett fördjupat samarbete på internationell och regional nivå. 2006 #3 MIKAEL STJERNBERG UNDERVIKTIGA BARN Mer än en fjärdedel av alla barn under fem års ålder i utvecklingsländerna är underviktiga, många så allvarligt att deras liv står på spel. Det visar en ny rapport från FN:s barnfond UNICEF. Antalet undernärda barn har bara minskat obetydligt sedan 1990. Undernäring fortsätter att vara en global epidemi som bidrar till mer än hälften av alla dödsfall bland barn under fem år, omkring 5,6 miljoner om året. Det finns idag 146 miljoner underviktiga barn, över hälften återfinns i Bangladesh, Indien och Pakistan. HIV-MINSKNING Antalet hiv-smittade i världen tycks för första gången inte längre öka. I vissa regioner och länder förblir dock trenden negativ och utmaningarna som ligger framför är stora, visar en rapport från UN Aids. Stora ekonomiska satsningar har börjat ge resultat och tillgången till medicin har blivit bättre. En ökande medvetenhet om hiv/aids kan också FOKUS: FLYKTINGAR 8-12: Seraphine 35 år: Flykting och änka med fem barn 13: Det blir allt fler flyktingar i världen 14-15: I Burundi har kyrkan en central roll DESSUTOM I DETTA NUMMER: 6: EU-bidrag ny möjlighet för second hand 20 21: Oumarou ofrivillig mördare på fotbollsplanen 23: Ledare: En fristad är varje flyktings rättighet skönjas globalt. Antalet unga hiv-smittade i storstäderna har minskat med 25 procent eller mer i sex av elva afrikanska länder. Störst är problemen fortfarande i Afrika söder om Sahara. 38,6 miljoner människor i världen lever med hiv idag och 2,8 miljoner avled under förra året. LÖFTESGRANSKNING Den brittiske premiärministern Tony Blair uppmanar världens rikaste länder, den så kallade G8-gruppen, att göra mer för att uppfylla löftena från förra årets G8-möte om åtgärder mot världsfattigdomen. För att binda G8-länderna vid löftena de gav har Blair skapat en internationell granskningsgrupp, som FN-chefen Kofi Annan ska leda och Bill Gates finansiera. Våga höja blicken! Jag har nyligen kommit hem från en resa i Burundi. Det är ett av världens fattigaste länder som efter år av inbördeskrig går mot en allt stabilare situation. De flesta jag mötte var flyktingar som i stort sett inte ägde någonting. Kriget tvingade dem att lämna allt. Ändå var de så positiva och förväntansfulla inför framtiden. Det blev en väckarklocka för mig. I Sverige har vi fred och allt materiellt som behövs. Familj och vänner finns runtomkring. Ändå är det så lätt att man klagar över småsaker. Jag önskar att vi i väst kunde höja blicken från vårt eget och engagera oss mer för jordens mest utsatta. Människor på flykt som tyvärr blir allt fler. Under sommaren har vi kunnat följa hur flyktingsituationen utvecklats i Mellanöstern. Läs mer i denna tidning om mötet med flyktingar i Burundi och hur situationen utvecklar sig runt om i världen för flyktingar. Mikael Stjernberg, redaktion@pmu.se Tidningen pmu.nu ges ut av PMU InterLife. Ansvarig utgivare: Sune Elofson Redaktör: Mikael Stjernberg Redaktion: Mikael Stjernberg, Sune Elofson, Maud Andersson och Noomi Lind. Korrektur: Noomi Lind Layout: Joakim Strandh, www.strandh.nu Tryck: STC, Stockholm, Upplaga: 69 000 exemplar Foto omslag: Mikael Stjernberg E-post: redaktion@pmu.se, Internet: www.pmu.nu pmu.nu finansieras med stöd av Sida (Styrelsen för internationellt Utvecklingssamarbete). Sida delar inte nödvändigtvis de åsikter som här framförs. Ansvar för innehållet är uteslutande författarens. SE-141 99 Stockholm 08-608 96 00 (tfn), 08-608 96 50 (fax) Box 74, SE-447 22 Vårgårda 0322-66 87 60 (tfn), 0322-62 37 39 (fax) Plusgiro: 90 00 50-6 PMU InterLife (Pingstkyrkornas biståndsorganisation) är en del av Pingst Fria församlingar i samverkan och är en av Sveriges största biståndsorganisationer med över 300 pågående projekt i 65 länder. Utbildning och demokratifrågor är prioriterade områden. Akuta insatser genomförs också när naturkatastrofer eller konflikter drabbar fattiga områden. pmu.nu 2006 #3 3
GUNNAR SWAHN LUKAS PFISTER Dorkas (t.v.) överlevde trots att hon begravdes vid husraset. Ständig återuppbyggnad på Java PMU InterLife var snabbt på plats i slutet av maj efter en jordbävningskatastrof som återigen drabbade Java i Indonesien. Denna gång med mer än 6 000 dödsoffer. Efter en första akut humanitär insats med basförnödenheter pågår arbetet med att stödja familjer med byggnadsmaterial för att kunna reparera och bygga upp sina hus igen, berättar PMU InterLifes Gunnar Swahn. PMU InterLife har tillsammans med Sida avsatt 1,2 miljoner kronor för dessa insatser. Flera insatser för utsatta i Libanon PMU InterLife arbetar med flera insatser i Libanon. Dels handlar det om matdistribution till 1 250 familjer i Beirut som tagit sin tillflykt till kyrkor och institutioner. Insatsen sker i samarbete med fyra församlingar under ledning av baptistorganisation LSESD. Budgeten är cirka 180 000 kronor. Dessutom stöds ett hundratal familjer med basvaror och bränsle genom ett samarbete med baptistförsamlingen i Bourg al Mouluk i södra Libanon. Denna insats har hittills kostat 120 000 kronor. Birger Thureson ny opinionsansvarig Birger Thureson är sedan 1 september ny press- och opinionsansvarig för PMU InterLife. Tjänsten är en treårig projektanställning som är finansierad genom informationsbidrag från Sida. Birger Thureson kommer närmast från en tjänst som opinionsredaktör på tidningen Dagen. Organiserad fritidssysselsättning i flyktinglägret är viktig för barnen och ungdomarna i syfte att motverka användningen av droger och för att förhindra kriminalitet. Västsahariska flyktingar fast De är fångar i ett politiskt dödläge och beroende av humanitära insatser för sin överlevnad. Men PMU InterLife finns i lägren för att ge de västsahariska flyktingbarnen i Algeriet ett framtidshopp. Situationen blir allt mer ohållbar för de cirka 165 000 västsahariska flyktingar som lever i läger utanför staden Tindouf. Ändå glöms de bort av omvärlden. De flydde i samband med kriget och väntar 30 år senare fortfarande på att Västsahara ska bli fritt från Marocko. Såväl det politiska läget som det karga ökenklimatet försvårar framtidsplaneringen och de kortsiktiga insatserna avlöser varandra. Den humanitära situationen har permanentats och behoven är enorma, säger Kati Hirvonen, regionshandläggare på PMU InterLife. Långsiktigt stöd till Layuun-lägret Sedan ett år tillbaka driver dock PMU Inter- Life ett mer långsiktigt utvecklingsprojekt hos Sahuraifolket i lägret Layuun. Bristen på fritidssysselsättning har resulterat i droger, våldtäkter och kriminalitet bland unga och genom aktiviteter som musik, dans, drama, hantverk, teckning och sport får de nu lära sig att kommunicera och samarbeta. En projektledare är bosatt i lägret och 18 gruppledare har utbildats. Projektet finansieras genom Radiohjälpens insamling till Världens Barn och sker i samarbete med Röda Korset och befrielserörelsen Polisario. Barnen får del av något positivt och lustbetonat som gör att de utvecklas som individer, säger Kati Hirvonen. Viktigt med kunskap om rättigheter Hon betonar vikten av att den isolering och offermentalitet som finns hos flyktingarna bryts. Att de får kunskap om sina rättigheter och inser sin egen kapacitet att ta tag i sin situation. De stora utmaningarna är att hitta försörjningssätt, liksom en väg ut ur den politiska konflikten. Människor börjar tappa tålamodet. En viktig uppgift för oss är att visa på vägar till en fredlig lösning, säger Kati Hirvonen. PMU InterLife undersöker också möjligheten till att arbeta med flyktingar som tidigare återvänt till Västsahara. NOOMI LIND 4 pmu.nu 2006 #3
Stridigheter stoppar biståndsprojekt De uppkomna stridigheterna på Sri Lanka slår hårt mot befolkningen. Dels tvingas många på flykt och dessutom drabbas återuppbyggnadsprojekt efter tsunamikatastrofen. PMU Inter- Life finns på plats och stödjer flyktingar med bland annat mat och mediciner. Inbördeskriget på nordöstra Sri Lanka har tilltagit sedan några veckor mellan landets armé och rebellrörelsen Tamilska tigrarna. På kort tid har cirka 50 000 människor tvingats på flykt. Dessa människor är nu utspridda på cirka 50 platser och saknar i princip allt. PMU InterLife har genom Sida fått en miljon kronor till en akut humanitär insats som genomförs av den lokala samarbetspartnern Fridsro. I ett första skede distribuerades mat till 3 000 familjer inklusive mjölkpulver till 2 000 barn. Dessutom har man byggt 20 temporära byggnader för sjukvård, stöd till läkarinsatser och medicin samt byggnation av 120 toaletter. Fridsro kommer tillsammans med myndigheterna och andra organisationer att parallellt identifiera behoven på längre sikt eftersom flyktingarna varken kan eller vill flytta tillbaka inom överskådlig tid. Säkerhetsproblem flyttar projekt På grund av säkerhetssituationen finns en stor försiktighet i arbetet i området då många dödats i stridigheterna. Även 15 biståndsarbetare mördades i början av augusti. Detta har även Allt fler biståndsprojekt inom PMU InterLife har koppling till media. Det arbetet växer just nu främst i arabvärlden och Sydostasien. Exempelvis handlar det om radioprogram om aids och tv-program om familjerelationer. Lars Klingsbo har fått uppgiften att arbeta fram en strategi för hur media kan användas i utvecklingssammanhang då media blir en av komponenterna i en biståndsinsats. Främsta argumentet för att satsa på media är att komplettera övrig verksamhet och få ett större genomslag i samhället, säger Lars Klingsbo. Att vara med i samhällsdebatten är exempelvis en nyckel till att förebygga problem, menar han. Ett annat exempel är att media kan vara en del i informationsarbetet kring att förebygga spridningen av hiv/aids eller i att utbilda journalister för att stärka demokratin. PMU InterLife stödjer 3 000 familjer på Sri Lanka. påverkat ett större återuppbyggnadsprojekt efter tsumanikatastrofen som PMU InterLife är involverat i. För tillfället har Fridsro tvingats att avbryta återuppbyggnad av bostäder, toaletter, båtar och vattenförsörjning. Totalt ska 300 hus byggas, hittills är hälften klara. Projektet finansieras med 18 miljoner kronor från Radiohjälpen.Planer finns nu att flytta slutfasen av projektet söderut till ett säkrare område. I staden Kandy finns PMU InterLifes Bengt Brolin. Staden ligger i centrala Sri Lanka och påverkas inte direkt av oroligheterna. Tills vidare fortsätter han sitt arbete på Sri Lanka. MIKAEL STJERNBERG Media växande redskap i samhällsutveckling Just nu förbereder Lars Klingsbo en kurs i västafrikanska Togo. Först blir det ett teoretiskt block under två veckor, sedan hemarbete med utgångspunkt från detta och sedan återsamling då var och en har med sig förslag på en strategi och också på hur den kan omsättas praktiskt. Utbildningar runt om i världen Liknande utbildningar ska även hållas i Mellanöstern och Sydostasien. Mediearbetet har historiskt sett varit prioriterat inom Pingströrelsen, inte minst genom IBRAs arbete. Lars Klingsbo ser det här projektet som en bra möjlighet att ta vara på och samordna media- och biståndskompetensen inom rörelsen. En del av hans arbete blir också att ta fram metoder och system för att mäta effekten av olika medieinsatser. ULRIKA RAMSTRAND GURINDER OSAN/PRESSENS BILD KRÖNIKA Media i det tysta Media som verkar i det tysta, hur kul är det? Det kan tyckas lite motsägelsefullt att tycka att media som verkar i det tysta är bra. Bra media är väl media som skramlar, skräller och gör väsen av sig, eller? Yttrandefriheten och demokratin i vårt land tog ett rejält skutt framåt när pingströrelsen bröt radiomonopolet på 50-talet. Då skrällde och skramlade det ordentligt kring pingströrelsens mediaarbete genom IBRA Radio. Det är svårt att påstå att vi arbetade i det tysta. Men vad hände sedan? När vi tappade rösten från Tanger i Nordafrika? Vi skrällde mindre på hemmaplan och det kan tyckas att vi började arbeta i det tysta, men det var nog faktiskt tvärt om. Det var då vi klev ut på allvar i världen och vi fick det fria ordet att höras på de mest otänkbara och isolerade platser. Vi blev en nagel i ögat på den sovjetiska statsapparaten. Med 20 miljoner regelbundna lyssnare i bara sovjetunionen kan man ana vilket genomslag och vilken betydelse det haft för människorna bakom järnridån. Och så där har det varit på plats efter plats. För väldigt många har radioprogrammen varit till tröst och balsam för själen, för andra har samma program väckt ilska och hat. Men sådant är det fria ordet. Och det fria ordet är viktigt för att människor och samhällen skall utvecklas. Kanske pingströrelsens mediaarbete tycks ske i det tysta, men för någon där ute så betyder det något. Och det är kul. Lars Klingsbo Internationell koordinatör på PMU InterLife pmu.nu 2006 #3 5
50 000 svältdrabbade bistås med mat PMU InterLife har bistått 50 000 invånare i Tanzania med livsmedel. Följderna av den svåraste torkan på tio år är påtagliga i landet och regn som kommit på senare tid samt skadedjur, har förstört stora delar av den blivande skörden. Invånare i regionerna Dodoma, Kilimanjaro, Manyara och Lindi har fått majs och bönor under en tremånadersperiod. Insatsen, som sker i samarbete med Free Pentecostal Church of Tanzania, FPCT, riktar sig främst till kvinnor, barn, funktionshindrade och äldre och stöds av Sida med 800 000 kronor. Jämställdhet i fokus på kvinnokonferens Kvinnliga ledare från tolv västafrikanska länder har mötts till en stor konferens i Togo. Jämställdhet, mänskliga rättigheter med fokus på kvinnor och barn, hiv/aids och mikrokrediter hör till de ämnen som togs upp. Undervisning, gruppdiskussioner och utbyte av erfarenheter ägde rum. För de flesta av kvinnorna, som representerade olika kulturer, samhällsklasser och åldrar, var detta första besöket av en internationell konferens. De fem dagarna var ett samarrangemang mellan pingstförsamlingarna i Eskilstuna och Togo, samt PMU InterLife. Nytryck av efterfrågad Kongo-bok Majken Bergmans bok Kongo i våra hjärtan som utkom förra året har nyligen trycks i en ny upplaga. Boken är en historisk exposé över missionen i Kongo under mer än 70 år där läsaren får möta flera generationer av missionärer. Boken kan beställas på: www.gospelmedia.se EU-pengar skapar nya second hand-jobb Under drygt ett år kommer 50 nya svenskar i Uddevalla få möjlighet att jobba i Pingstkyrkans Biståndscenter. Där får de stöd av handledare och praktisk träning både i svenska och i yrkeslivet. Detta är möjligt genom att EU och kommunen stöder integrationsprojektet. Pingstkyrkans biståndscenter i Uddevalla har en tredelad affärsidé. Den handlar om att skapa medel både för internationellt bistånd och för nationell hjälpverksamhet, men också om att göra butiken till en meningsfull mötesplats i samhället. Det senare uppfylls just nu bland annat genom det projekt som butiken driver i samarbete med Uddevalla kommun och med europeiska socialfonden i Sverige. EU-medel på 729 000 kronor och kommunala pengar därtill har sammanlagt gett 1,6 miljoner till projektet, som ger nya svenskar möjlighet att arbetsträna och samtidigt bättra på sin svenska. Träning i tolv veckor I grupper om tio får de under tolv veckor delta i det dagliga arbetet i second hand-butiken. Det är en jättefin verksamhet, utbrister Ing-Marie Ottosson på Europeiska socialfonden. Det råder en väldigt varm, inkluderande stämning där. Under projekttiden som löper fram till juni nästa år finns också medel avsatta för att kunna ha 2,5 personer anställda som handledare. Det ena genererar det andra, säger Ingemar Höögs, församlingsmedlem och initiativtagare till bidragsansökan. Han tycker det är fantastiskt att EU-pengar kan användas på det här viset. Ja, vi kan göra en insats i samhället utan att behöva nagga på biståndspengarna, konstaterar han. EU-pengar ger nya svenskar möjlighet att arbetsträna och samtidigt bättra på sin svenska i Pingstkyrkans Biståndscenter i Uddevalla. Öppen människosyn viktig Kiomars Heydar är praktiksamordnare på Uddevalla kommun: Den öppna famn och den människosyn som råder i butiken är otroligt viktig. Det positiva mötet med goda människor ger en bra grund för att komma in i samhället. Kiomars Heydar träffar alla nyanlända, vuxna arbetsföra invandrare och gör upp en introduktionsplan tillsammans med var och en av dem. Många kommer från sammanhang där de inte kunnat studera och har också bristande kunskaper om yrkesliv, så de behöver verkligen den här praktiken. Att butiken drivs av Pingstkyrkan orsakar inga problem. Nej, projektdeltagarna har inga krav på sig att dela i morgonbönerna, men de flesta gör det i alla fall, säger Kiomars Heydar. Uddevalla kommun har tidigare positiva erfarenheter av samarbete med biståndscentret. Jag tror mycket på att ideella krafter finns med i flyktingmottagningen, menar Kiomars Heydar. Uddevalla biståndscenter har öppet för försäljning varje lördag. Då brukar mellan 25 och 35 frivilligarbetare finns på plats och försäljningen brukar ligga någonstans mellan 60 000 och 80 000 kronor. Under de år butiken funnits har den fått ihop cirka 2,7 miljoner kronor. ULRIKA RAMSTRAND MARIE-LOUISE ALENKLINT 6 pmu.nu 2006 #3
CILLA SEVERIN FRÅGAN FN:s åtta millenniemål går ut på att halvera världens fattigdom fram till år 2015. Hur arbetar ni med millenniemålen? Kyrkans utrymme i biståndet riskerar att minska i framtiden Givarsamordning, harmonisering och nationellt ägarskap. Så ska framtidens bistånd bli mer effektivt enligt Parisdeklarationen. Maud Andersson, biståndssekreterare på PMU Inter- Life, välkomnar koordinerade insatser men ser risken för att folkrörelsernas utrymme kommer att minska. I strävan att uppnå FN:s millenniemål att minska fattigdomen, skärps kraven inom utvecklingssamarbetet. Samarbetsländernas makt över sin egen utveckling ska öka och biståndet samordnas och anpassas bättre för varje enskilt land. Medlen ska allt mer kanaliseras direkt till nationella budgetar istället för till förutbestämda projekt. Maud Andersson ser ett tydligt behov av koordinerade insatser för att effektivisera biståndet: Det är inte hållbart att ett stort antal delegationer kommer till varje land, var och en med eget system och egen agenda. PMU InterLife arbetar redan mycket med att skapa regionala nätverk och samordna sina insatser, bland annat genom BKGT, Building The Kingdom of God Together, ett globalt projekt för utveckling av partnerskap. Att biståndet professionaliseras medför samtidigt en risk för ratt det inte når ner till gräsrotsnivå, menar hon. Små organisationer i det civila samhället, Kyrkan riskerar i framtiden att förbises vid distributionen av medel för biståndsinsatser. Folkrörelserna kommer att få kämpa mer för sitt utrymme. som kyrkan, kan förbises vid distributionen av medel. Folkrörelserna kommer att få kämpa mer för sitt utrymme. Demokratin påverkas av folkrörelserna Folkrörelserna har spelat en betydande roll för en positiv samhällsutveckling, inte minst för demokratin, framhåller Maud Andersson. Därför är det viktigt att från Sveriges sida finnas med i olika forum och bidra med folkrörelseperspektivet. Vi vill ha ett professionellt bistånd men på den fattiga människans villkor. Bistånd handlar idag mycket om business, men vi tror på att arbeta som partners i ett ömsesidigt givande och tagande, säger hon. Styrka i kyrkans kontaktnät Hon ser en styrka i PMU InterLifes kyrkliga förankring, med ett stort engagemang från de många medlemmarna. Pingströrelsen har ett kontaktnät som sträcker sig ut över hela världen och går bakåt ända till 1920-talet. Vi har väl upparbetade strukturer och medan många andra organisationer drar vidare efter humanitära insatser, finns vi kvar i ett långsiktigt ansvarstagande. NOOMI LIND Tatta Lennartsson Missionsrådet, Pingstkyrkan Uppsala. I vår församling arbetar vi aktivt med sex av de åtta millenniemålen. Främst är det inom utbildning och hiv/aids. På hemmafronten har vi inte varit så aktiva i att informera församlingen om målen. Cecilia Hjorth Attefall Informatör, Pingst Jönköping. För oss är millenniemålen en tydlig hjälp för att få grepp om orättvisa strukturer i världen. Inget är egentligen nytt eftersom vi kristna församlingar arbetar med dessa frågor. Vi har dessutom lyft frågorna genom utbildningsdagar och en aidsgala, men vi har också sett att det är viktigt med de små stegen, att ge människor en känsla av att det är möjligt att påverka mitt i sin vardag. Lars-Evert Jonsson Föreståndare, Värnamo Pingst. När det gäller millenniemålen arbetar vi främst med mål nummer sex som handlar om att bekämpa spridningen av hiv/aids. Detta gör vi i Hebei-provinsen i Kina. pmu.nu 2006 #3 7
FOKUS Flyktingar: Efter tolv år av inbördeskrig uppnådde Burundi förra året en bräcklig fred som undan för undan utvecklas och stärkts. Men problemen är fortfarande gigantiska med stora skaror av flyktingar som återvänder. Efter 8 års flykt återvände hon till ingenting Seraphine flydde från kriget i Burundi till Kongo. Efter en tid kom kriget också till dem i flyktinglägret och familjen tvingades återvända hem till stridigheterna. På vägen dog hennes man. Kvar stod hon ensam med fem barn utan bostad och ägodelar. V I LÄMNAR TRAFIKMYLLRET I huvudstaden Bujumbura och reser norrut utefter Tanganyikasjön. En flodhäst dyker ner under vattenytan omedveten om de gigantiska problemen runtomkring. Det blir allt mindre bilar utefter vägen som går genom stora risfält. Efter ett tag är det nästan enbart vita FN-fordon som vi möter. Den militära närvaron är påtaglig här eftersom den enda kvarvarande gerillagruppen i landet fortfarande utför attacker i området. Vår fyrhjulsdrivna jeep svänger av den spikraka vägen in på en väg som efter ett tag blir en smal stig och till slut kommer vi fram till den lilla byn Bubanza. Här möter vi fembarnsmamman Seraphine utanför hennes lilla tegelröda jordhus. Tre hönor och några kycklingar springer omkring på gårdsplanen. Seraphine är klädd i färgglada kläder och har en lågmäld och behaglig framtoning. Trots att hon bara är 35 år har hennes liv hittills kantats av en rad tragedier. Allt började för tretton år sedan när Seraphine var 22 år. Hon hade då hunnit föda tre barn. 8 pmu.nu 2006 #3
Seraphine har under många år varit beroende av andras stöd. Idag lyckas hon försörja sig själv. pmu.nu 2006 #3 9
FOKUS Flyktingar Seraphine har tillsammans med sina barn byggt sitt hus som är gjort av lera. 10 pmu.nu 2006 #3
MORDET 1993 PÅ Burundis första folkvalda president blev startskottet på ett långvarigt krig mellan landets olika folkgrupper. När stridigheterna kom allt närmare Seraphines by i oktober 1993 tvingades familjen att fly. Rädslan för att även de skulle dödas blev allt starkare när grannar och vänner mördades. I all hast och i skydd av mörkret gav sig familjen iväg mot den kongolesiska gränsen för att undkomma gerillan. De gick genom risfält och högväxt gräs. Familjen tvingades lämna allt de ägde. Vandringen med de tre barnen tog ett dygn. Vid gränsen tvingades familjen att stannade i tre dagar innan de skjutsades till tältlägret Uvira på andra sidan. Detta skulle komma att bli deras boplats under åtta år. Vi trodde att detta skulle vara en lugn plats för vår familj, berättar Seraphine. I lägret födde hon ytterligare två barn. Men med tiden blev även situationen i DR Kongo allt mer orolig och de tvingades fly på nytt när kriget också kom hit. De hade inget annat val än att återvända till Burundi där inbördeskrig pågick för fullt. Det var omöjligt att stanna i DR Kongo, så vi hade helt enkelt inget annat val än att återgå till ett annat krig, förklarar Seraphine. Föräldrarna med sina fem barn gav sig ut på en ny osäker vandring. De visste inte vad som väntade på andra sidan gränsen. På väg tillbaka till Burundi dog Seraphines man i en sjukdom. Nu tvingades hon själv ta hand om barnen. Livet blev väldigt tufft eftersom jag stod inför allt ansvar själv. MED SPÄNNING NÄRMADE de sig sin hemby där de upptäckte att allt var förstört; hus, skola och kyrka. Familjen placerades åter i ett flyktingläger, denna gång intill den gamla, nu förstörda kyrkan. Runt omkring pågick stridigheterna. Många av deras grannar hade dött under kriget. Den lokala pingstförsamlingen på orten hade före kriget 2 000 medlemmar, nu var bara hälften av medlemmarna tillbaka. Många hade dödats, andra bodde i flyktingläger, både i och utanför landet. Burundi hade under tiden som familjen varit borta utvecklats till ett av världens fattigaste länder. Konflikten, som kostat mer än 300 000 burundier livet, ledde till att fattigdomen förvärrades markant och undergrävde människornas möjligheter att försörja sig själva. Kriget innebar också att skolor, kliniker och annan infrastruktur förstördes och att nästan all boskap dödades. Trots att landet var bördigt var det få som vågade sig ut på fälten för att odla. Och de som väl lyckades odla något blev många gånger bestulna på skörden när gerillagrupperna drog fram och skövlade. Myndigheterna hade liten kapacitet att ta emot hemvändande flyktingar. (Läs mer om dagens situation i Burundi på sidan 14.) Med stöd från PMU InterLife genom den lokala pingströrelsen i Innan kriget hade vi aldrig några problem med mat. Nu är det annorlunda. 7,1 miljoner invånare 27 834 km 2 49,5 % läs- och skrivkunnighet 83 % hutuer, 14 % tutsier, 3 % övriga landet, CEPBU, (Communauté des Eglises de Pentecote au Burundi) arbetades en plan fram för att ge hemvändande familjer förutsättningar för att börja om på många platser i landet. Sedan 2000 har PMU InterLife varit med och hjälpt 1 600 flyktingfamiljer att återbygga sina hus. Utöver detta har en rad olika insatser skett, exempelvis genom stöd till utbildning, vattenförsörjning och försoningsseminarier. I SERAPHINES BY, Bubanza, handlade det om stöd till 350 familjer för att bygga upp sina hus igen. Seraphine var en av dem som fick hjälp. För tre år sedan, tio år efter att de för första gången flydde, började Seraphine byggnationen av ett nytt hus på den gamla tomten. Genom projektstödet fick familjen plåt, dörrar och fönster. Seraphine, tillsammans med sina äldsta söner, samlade själva ihop den röda leran och började bygga huset med sina egna händer. Idag står det fyrkantiga huset där som ett monument över självständighet och styrka. Eftersom de återvändande flyktingarna inte ägde någonting var även ett av projektmålen att skapa förutsättningar till självförsörjning. När huset var färdigbyggt fick de 350 familjerna också varsin get som blev ett startkapital till självförsörjning. Familjerna utbildades i hur man tar hand om en get och en veterinär besökte dem regelbundet. Första året fick de också foder till djuret. Genom avel fick geten ungar som resulterade i att familjen kunde få en egen inkomst för att köpa tre höns som nyligen pmu.nu 2006 #3 11
FOKUS Flyktingar Samuel är ett av Seraphines fem barn. Under flykten från DR Kongo dog hennes man och hon tvingades ta hand om barnen ensam. fått kycklingar, små fåglar som springer runt mina fötter när jag samtalar med Seraphine. Hon kastar ut några majskorn som de snabbt fångar upp. SERAPHINES DAG BÖRJAR tidigt på morgonen innan varken barnen eller solen gått upp. Då börjar hon med att se till sina djur och odlingar. När sedan barnen vaknar är det dags att göra dem i ordning för skolan, som ligger på fem minuters gångavstånd. Intill huset odlar familjen grönsaker, men genom torka och att grönsakerna drabbats av sjukdom är det svårt att få maten att räcka till. Detta gör också att grödorna just nu inte räcker till att säljas, vilket gör att familjen inte får några pengar att handla för. Innan kriget hade vi aldrig några problem med mat. Nu är det annorlunda. Burundi klarar vid normala omständigheter att föda sin egen befolkning men den långvariga konfliktsituationen har undergrävt människors möjligheter att försörja sig själva. Över 90 procent av befolkningen är sysselsatt inom jordbruket. LIVET SOM ENSAMSTÅENDE mamma i Burundi är tufft med ansvar för mat, kläder och skolgång och allt som hör livet till. Speciellt när man egentligen inte äger någonting och när samhället inte kan erbjuda något stöd. Seraphine har genom kriget under tio år varit beroende av andras stöd, främst från kyrkan som hon tillhör. Idag lyckas hon försörja sig själv och de fem barnen även om det många gånger är på gränsen. Hon beskriver en stark inneboende livskraft och en stark tro på Gud som är avgörande för henne inför kommande utmaningar. Förutsättningarna för fred och utveckling har ökat i landet. Med ett undantag har samtliga stridande rebellgrupper idag slutit avtal om eld upphör och accepterat att delta i landets regering. När jag frågar Seraphine om hennes framtidstankar funderar hon på morgondagen. Längre än så är inte framtiden för henne. Jag lägger allt i Guds hand, säger hon. TEXT OCH FOTO: MIKAEL STJERNBERG 12 pmu.nu 2006 #3
pmu.nu 2006 #3 13 Flyktingarna i världen ökar igen
FOKUS Flyktingar Kyrkan i Kyrkan i Burundi är välorganiserad och tar ansvar för stora delar av det sociala arbetet i landet. Församlingarna fyller en viktig funktion i att verka för samverkan och fred. E FTER TOLV ÅR AV stridigheter har idag förutsättningarna för fred och utveckling ökat i Burundi. Under förra året genomfördes landets första demokratiska val. Med ett undantag har samtliga stridande rebellgrupper slutit avtal om eldupphör och accepterat att delta i landets regering. Burundis samhälle är svagt och dess självständiga utveckling har försvårats av konflikterna i landet. Ett av problemen är att konflikterna har raserat mycket av landets ekonomi. Den del av det civila samhället som har mest inflytande är kyrkan som är välorganiserad och tar ansvar för stora delar av den sociala servicen. PMU InterLife samarbetar i Burundi med CEPBU (Communauté des Eglises de Pentecôte au Burundi) som har sina rötter i svensk pingstmissions arbete. Filadelfiaförsamlingen i Stockholm är ordförandeförsamlig bland de svenska pingstförsamlingarna för Burundi. CEPBU har nästan 700 000 medlemmar med 1 800 lokala församlingar. Medlemmarna utgör nästan tio procent av landets befolkning! Samfundet spelar en viktig roll i den nuvarande situationen genom sitt stora församlingsnätverk och sociala engagemang. Detta gäller i hög grad utbildnings- och hälsosektorerna vilket gjort att befolkningen fått tillgång till utbildning och sjukvård även under kriget. Nkunzimana är flykting och går en snickarutbildning. Det ger henne ett yrke som är förutsättningen för att hon själv ska kunna försörja sig. FÖRSAMLINGARNA ARBETAR MÅLMEDVETET för en samverkan och fredlig samexistens mellan landets folkgrupper. Liksom i Rwanda består befolkningen 14 pmu.nu 2006 #3
central roll i Burundi till största delen av de två folkgrupperna hutu och tutsi, med hutu i majoritet. Trots hutus dominans har tutsi varit dominerande inom statsförvaltningen, krigsmakten och rättsväsendet. Kyrkan har genom sin opolitiska ställning en viktig uppgift att fylla i freds- och försoningsarbetet. Församlingarna har genom olika lokala insatser stärkt försoningsprocessen bland annat genom manifestationer i huvudstaden. Samtidigt som församlingarna arbetat med att stödja befolkningen i ett land i kris har man även arbetat med att hantera interna spänningar och konflikter, utan att rörelsen har splittrats. ELIJAKIM NIRIKANA, INFORMATÖR inom CEPBU, berättar hur han nyligen var med och döpte en före detta gerillasoldat i sin församling. Trots att soldaten tidigare dödat några av församlingens medlemmar blev han förlåten. Folkslagstillhörigheten blir allt mindre viktig, burundierna är mycket trötta på kriget och bjuder verkligen till för att snabbt få landet på fötter, säger han och fortsätter: Utvecklingen går snabbt framåt och det blir bättre nu, trygghet skapar tillväxt. En stor mängd internflyktingar som tidigare tagit sin tillflykt till de många lokala kyrkorna för skydd mot våld och övergrepp, får nu långsiktigt stöd. Under de senaste två åren har stödet från PMU InterLife till Burundi varit cirka elva miljoner kronor. Främst har det varit insatser för att stödja återvändande flyktingar, både praktiskt med att återuppbygga bostäder (se artikeln om Seraphine) men även genom exempelvis vattenförsörjning och utbildning för att skapa förutsättningar för egenförsörjning. Här i Kayogoro föddes pingströrelsen i landet. Idag är nästan tio procent av burundierna pingstvänner. NKUNZIMANA ANIQUE, 19 ÅR, är en av dem som fått stöd. Hon går just nu en snickarutbildning arrangerad av pingstförsamlingen i Kayogoro. Detta är den plats där pingströrelsen i landet föddes. Nkunzimana har, precis som alla andra elever i klassen, tvingats på flykt. Tillsammans med sina tio syskon och föräldrar bor hon idag i ett närliggande flyktingläger. Hon är enda tjejen i barnaskaran och en av 21 elever som just nu går en sex månaders snickarutbildning, där hälften av eleverna är tjejer. Det var problem i flyktinglägrets primärskola vilket gjorde att jag inte orkade vidare med alla teoretiska studier. Men när jag fick höra talas om denna utbildning blev jag intresserad av att få ett konkret yrke vilket ger möjlighet att tjäna pengar. Hantverket var svårare än jag trodde, men jag har fått lära mig att ha tålamod, säger hon. Eftersom eleverna inte har så många maskiner är det den egna handkraften som gäller när sågen ska klyva den långa brädan. Jag har mycket att göra eftersom vi nästan inte äger några möbler i vår familj. Nkunzimana håller för tillfället på att göra en dörr. Tidigare har hon gjort stolar. Jag lär mig också att bygga ett hus från grunden. Min utbildning ligger rätt i tiden eftersom det är så många flyktingar som just nu återvänder och behöver någonstans att bo, säger hon. Nkunzimana är privilegierad som fått denna utbildning. Hundratusentals människor befinner sig fortfarande på flykt, såväl inom som utom landet. Men allt fler väljer nu att återvända när de ser en stabil utveckling i landet. TEXT OCH FOTO: MIKAEL STJERNBERG Folkslagstillhörigheten blir allt mindre viktig, burundierna är mycket trötta på kriget pmu.nu 2006 #3 15
MIN VARDAG TREBARNSMAMMAN MARGARETA : Min man dog under vårt missionsuppdrag Trots att Margaretas man dog i sviterna efter en motorcykelolycka stannade hon kvar i Paraguay med tre barn i skolåldern. Nu är barnen vuxna och hon är fortfarande kvar i landet och står inför nya utmaningar. Jag tycker om att ha kontakt med folk och går gärna runt och hjälper till där jag kan D ET FINNS FRÅGOR SOM Margareta har svårt att svara på. Till exempel vilket landslag hon egentligen håller på i fotboll Sverige eller Paraguay. Hon får frågan av sin paraguayanske medarbetare samma dag som matchen ska spelas i fotbolls-vm. Och medan vi andra förbereder oss för jubel eller förtvivlan så kan Margareta känna sig som en säker vinnare. För henne är nämligen båda hemmalag. Det beror på att hon är en svensk kvinna som bor och arbetar i Paraguay. Det är den korta presentationen av Margareta Müller. För att ge en än mer heltäckande bild så får man sträcka sig över fler nationsgränser än så. Eller vad sägs om följande: Född i Sverige av en svensk far och dansk mor. Uppväxt i Danmark, USA och Argentina, gift med en tyskättad man och under större delen av sitt vuxna liv bosatt och verksam i Paraguay. MARGARETA ELLER MARGARITA som hon kalllas bland sina sydamerikanska vänner arbetade tillsammans med sina missionärsföräldrar i norra Argentina när grannlandet Paraguay flög in i hennes hjärta, med lite hjälp av kärleken i form av den tyskättade missionären Bruno Müller. Han korsade gränsen för att ta sig en titt på det barnhem där Margareta var engagerad och mötet mellan de två resulterade så småningom i bröllop. De två gifte sig i början av 60-talet. Av olika anledningar kom Nyhem i Västergötland att bli deras fasta punkt i Sverige, och därifrån kom de att sändas ut som familj för missionsarbete i Paraguay. Det var 1966 och när de återvände till Sverige så var det som en familj med två söner och en dotter. Det var sista gången vi som hel familj besökte Sverige, berättar Margareta idag. 1977 DOG BRUNO i sviterna efter en motorcykelolycka och Margareta var nu ensamstående mor till tre barn i skolåldern. Hela tillvaron gungade för en stund. Att leva som ensamstående mor i ett mansdominerat samhälle och församlingsliv där kvinnorna, åtminstone för ett 30-tal år sedan, förväntades hålla sig i bakgrunden, var förstås en utmaning i sig. Bruno hade dessutom varit pastor i församlingen i huvudstaden Asunción där de bodde, och självklart restes frågor om vilka uppgifter en pastorsänka kunde ha i församlingen. Församlingen där hemma i Nyhem var generös, berättar Margareta. De förstod min situation och förklarade att hur jag än valde stanna kvar eller resa hem så stod de bakom mitt beslut. Församlingen i Asunción var likaså generös och erbjöd henne uppgifter också i fortsättningen, bland annat med församlingsstidningen, radioarbete, kvinno- och barnarbete. Kallelsen till tjänst fanns kvar, både från Gud och mina församlingar, berättar Margareta. Arbetet tog mycket av hennes tid och så här i efterhand kan hon knappast komma ihåg hur tillvaron gick ihop för henne. När jag tänker tillbaka på de där åren så kan jag bara skriva en rubrik över dem, nämligen Gud 16 pmu.nu 2006 #3
Margareta arbetar just nu med etableringen av ett nytt alfabetiseringsprojekt i Asunción. är trofast, säger hon. Visst var det svårt och ensamt många gånger att vara ensam med barnen och alla beslut. Jag har förstått att många då uppfattade mig som en stark kvinna, men sanningen är att utan Guds hjälp hade det inte gått. I DAG ÄR BARNEN vuxna och har egna familjer. Sönerna bor i Sverige, men dottern med familj finns på närmare håll i Paraguay, där hon och hennes man arbetar i församlingen. I Paraguay finns också Margaretas bror med familj, engagerade i församlingens ledning. För närvarande bor Margareta i landets andra stad Encarnación, men planerar att flytta till Asunción där ett hus håller på att färdigställas för henne, alldeles intill dotterns hem. Margaretas uppgifter numera är att delta i etableringen av ett alfabetiseringsprojekt i samverkan med PMU InterLife, där hon kommer att fungera som pedagogisk rådgivare. När hon fick frågan från sin utsändande församling i Nyhem om hon kunde tänka sig den uppgiften så kunde hon se att det låg helt i linje med hur hon själv tänkt sig sin framtid i Paraguay. Jag hade funderat en del över vad jag skulle ägna mig åt de sista aktiva åren i landet. Jag hade en önskan att dels kunna resa runt en del på församlingsutposter och dels stötta och uppmuntra kvinnor på olika sätt. Alfabetiseringsprojektet som hon arbetar med är församlingsbaserat till hundra procent. Margareta deltar i utbildningsinsatser för så kallade facilitatorer, det vill säga personer som ska finnas med som handledare i själva alfabetiseringsprojektet. På det sättet får hon en naturlig kontakt med de inblandade församlingarna. Eftersom projektet i hög grad riktar sig till kvinnor det är där som läskunnigheten är som lägst i landet så kan jag också ägna uppmärksamhet till och stödja kvinnorna i deras situation, menar Margareta. DET ÄR SVÅRT att föreställa sig att det blir så mycket fritid över för Margareta, som hunnit bli 62 år vid det här laget. Förutom arbetet med projektet så har hon, efter alla sina år i landet, många kontakter som behöver henne på olika sätt i glädje och sorg. Men om det blir någon tid över för henne själv så läser hon gärna en del, träffar sina barnbarn i Paraguay när tillfälle ges och håller kontakt med de andra i Sverige, mest via telefon. Jag umgås också gärna med alla mina vänner här. Jag tycker om att ha kontakt med folk och går gärna runt och hjälper till där jag kan. Om tre år är Margareta pensionär, enligt det svenska systemet. Självklart har hon funderat över hur det blir då, men hon önskar att få fortsätta arbeta i landet även som pensionär, så länge hon orkar. Men barn och barnbarn hemma i Sverige har också en stor del av hennes hjärta, så visst funderar hon på om det finns något sätt att dela tiden mellan Paraguay och Sverige. För det är ju så det är två hemländer. Och fotbollen, då? Ja, se det är ju en helt annan historia... TEXT: KERSTIN KLASON FOTO: CILLA SEVERIN Margareta Müller Yrke: Missionär Ålder: 62 år Familj: 3 barn och 7 barnbarn Egenskaper: Glad och snäll Gör mig glad: Att få hjälpa mina medmänniskor Gör mig upprörd: När barn far illa Senast lästa bok: The Purpose Driven Life av Rick Warren och samtidigt Lead On! Av John Edmund Haggai (båda på spanska) pmu.nu 2006 #3 17
VERKTYG Jonas och Lars. Lars Lisa Nilsson sjunger in julen Sedan några månader tillbaka pågår förberedelsearbetet med årets julinsamling för PMU InterLife. En rad olika informations- och insamlingsaktiviteter kommer att fokusera situationen för sexuellt utnyttjade kvinnor, främst i DR Kongo. Detta kommer att ske genom bland annat julkonserter och en nyproducerad jul-cd med Lars Lisa Nilsson och Jonas Carpvik. För mer information om hur du och din församling kan engagera er, besök www.pmu.nu Se världen i Vårgårda PMU InterLife utökar sitt informationsarbete vid Vårgårda Biståndscenter med bland annat möjlighet till studiebesök. Här kan besökaren från och med FN-dagen i oktober med egna ögon ta del av ett biståndsarbete som sträcker sig ut över hela världen. Här packas dagligen containrar med kläder, mat och sjukhusutrustning till långsiktiga och humanitära projekt runt om i världen. Informatör Bertil Jonsson hälsar olika typer av grupper välkomna, exempelvis skolklasser och pensionärsgrupper. För mer information, kontakta Bertil Jonsson: 0322-66 87 60. Samlade reseråd Utrikesdepartementets reserekommendationer är bland de mest besökta på webbplatsen regeringen.se. Nu har länkar till ambassadernas reseinformation samlats på ett ställe. Dessutom finns dessa rekommendationer som nyhetsbrev som utkommer när UD:s reserekommendationer uppda- teras, det vill säga när en avrådan utfärdas eller tas bort. 18 Brödutdelning under kyrkornas globala vecka I november är det åter dags för Kyrkornas globala vecka. Temat är fattigdomsbekämpning och rubriken Sida vid sida symboliseras genom att bröd bakas och delas. Den 19-26 november samlas kyrkor, samfund och organisationer för fjärde året i rad till en gemensam satsning kring rättvisefrågor. Tidigare har upp till tusen församlingar deltagit och i år är förhoppningen ännu fler. Vi vill med rubriken Sida vid sida betona vårt ömsesidiga beroende av och ansvar för varandra världen över. Deltagarna ska i gudstjänster och aktiviteter få smaka på nya perspektiv på hur vi kan utrota fattigdom och hunger, samt ha teologisk reflektion kring varför kyrkorna ska arbeta med rättvisefrågor, säger Carl-Johan Friman, informationssamordnare på Sveriges Kristna Råd. Många olika aktiviteter Förutom lokala satsningar kommer veckan att uppmärksammas på riksplanet. Brödet ska ge orden innehåll i allt från söndagsskolesamlingar till uppvakningar, berättar Friman. Dessutom förmedlas ett inspirationsmaterial med temafördjupning, teologisk reflektion, värderingsövningar, aktivitetstips samt plocklåda för dem som arrangerar gudstjänster. Bakom KGV står Sveriges Kristna Råd i sam- Gör en stationsvandring där besökaren möter medmänniskor genom text och bild, utför aktiviteter samt läser ett citat/bibelord. I november görs en kraftansträngning bland kyrkor och organisationer för att uppmärksamma rättvisefrågorna i vår värld. Så kan din församling engagera sig: Använd bröd för aktiviteter och opinionsbildning. Dela det mellan 1 församlingar och/eller med lokala politiker. Anordna en temakväll med föreläsare, filmvisning och/eller olika 2 värderingsövningar. 3 Använd Globala veckans tipspromenad. 4 arbete med Caritas, Diakonia, Liv & Fredsinstitutet, Lutherhjälpen, PMU InterLife, Rättvisenätverket SPEAK, Studieförbundet Bilda, Sensus Studieförbund och Svenska Missionsrådet. NOOMI LIND Enkelt brödrecept: 1 pkt jäst 5 dl ljummet vatten 1/2 msk salt 12 dl mjöl (rågsikt eller vetemjöl) Låt jäsa 30 min, gör sedan 8 bullar på en plåt och grädda i 15 min i 200 grader. MALTE DANIELSSON pmu.nu 2006 #3
Kyrkan i viktig roll för årets Världens Barn-insamling Snart är det dags för kulmen av årets insamling för Världens Barn som infaller i mitten av oktober. I år kommer kyrkan att spela en viktig roll för att öka insamlingen. Insamlingsmålet i år är att samla in 90 miljoner kronor vilket är tolv miljoner mer än förra året. Ett av greppen för ett ökat resultat är en extra satsning på kyrkor och företag. Vi vet att många kyrkliga församlingar inom Svenska kyrkan och de olika frikyrkosamfunden gjort stora insatser för Världens Barn under årens lopp. Men inget är så bra att det inte kan göras ännu bättre, säger Peter Hjukström, projektledare för Världens Barn. Därför kommer Världens Barn att genomföra en särskild kyrkosatsning mot 4 000 församlingar med målsättning att församlingarna exempelvis ska ta upp kollekt eller ge behållningen av ett kyrkkaffe till Världens Barn. Inför FN-dagen i oktober producerar PMU InterLife årligen ett skolpaket för mellanstadiebarn. Årets fokus handlar om hur man kan påverka sin omgivning. Vi hoppas att materialet kan användas på flera sätt, dels i Låt dina elever möta världens barn Beställ nya skolpaketet Ge världens barn världens chans inför FN-dagen! För mer information och beställning: Maria Holmberg, tel. 08-608 96 00 E-post: maria.holmberg@pmu.se tidning lärarhandledning musik PMU InterLife 141 99 Stockholm www.pmu.se SVT kommer även i år att sända ett dubbelevenemang för att samla in pengar till Världens Barn. Detta var förra årets programledare: Pia Jurvanen Conde och Micke Leijnegard. Dubbelevenemang i SVT Kulmen för årets insats är den 13 och 14 oktober då SVT sänder ett dubbelevenemang på bästa sändningstid. På lördagen genomförs riksinsamlingsdagen då mellan 25 000-30 000 frivilliga insamlare tillsammans ska täcka landets samtliga kommuner med målet att samla in 30 miljoner kronor. PMU InterLife är en av tolv organisationer som tillsammans med Radiohjälpen står bakom Världens Barn och som vid årets slut delar på de insamlade pengarna. MIKAEL STJERNBERG Tre vägar till engagemang i Världens Barn-insamlingen: Ta reda på om din församling är engagerad 1 och anslut dig till denna grupp. 3 2 Delta i det nätverk av organisationer som finns uppbyggd i din kommun. Nyproducerat skolpaket inför FN-dagen Skolpaketet kan beställas från Nya Musik: 036-16 97 50 samt på www.pmu.nu Skicka in talongen som finns på sidan två i denna tidning. församlingens egna barngrupper men också som ett sätt att nå ut i skolan, säger Maria Holmberg, som arbetar inom Pingst Ung för att tillsammans med PMU InterLife lyfta biståndsfrågorna bland barn och ungdomar. I årets paket ingår en tolvsidig tidning, en cdskiva och en lärarhandledning. Materialet tar med läsaren till barn runt omkring i världen och fokuserar på hur man bygger relationer. Det visar också på hur man påverkar sin omgivning positivt. Många skolor har ett stort behov av den här typen av material och inför FN-dagen vill man gärna fokusera på hur världen kan bli bättre, säger Maria. Genom att erbjuda materialet och kanske också ett besök från någon av församlingens medarbetare eller missionär kan man skapa en bro mellan församlingen och skolan. MIKAEL STJERNBERG CARL-JOHAN SÖDER/SVT HALLÅ DÄR...Stefan Biemark, föreståndare i Pingstförsamlingen i Ärla som dragit igång en vikttävling i sin församling som håller på fram till jul. Är pingstvännerna för feta? Ja, en del av oss är det. Det började med att två församlingsmedlemmar ringde och sa att de bestämt sig för att banta. De sa till mig att jag också borde banta, annars skulle jag fresta dem. Jag tänkte då på den gyllene regeln; det du vill att andra ska göra för eder, det ska du också göra för dem. Hur kom ni igång? Idén kom att utmana andra i församlingen och vi utlyste en vikttävling i nästkommande gudstjänst. Tävlingen handlar inte enbart om bantning utan även om dem som har behov av att gå upp i vikt. Oavsett hur mycket man går upp eller ner så kom vi överrens om ett belöningssystem där alla är med och betalar för sina kilon där pengarna går till svältande. Varför just till svältande? Eftersom vi har ett stort överflöd i vårt land känns det naturligt att våra viktpengar får hjälpa dem som inget har. Vi har så mycket och delar gärna med oss. Hur mycket pengar kommer ni att samla in? I Ärla är vi just nu tolv personer som tillsammans hoppas kunna samla in 5 000 kronor. Sedan utmanar vi andra pingstförsamlingar att vara med. De är jättevälkomna att höra av sig till oss. MIKAEL STJERNBERG MIKAEL STJERNBERG pmu.nu 2006 #3 19
Oumarou dödade sin kamrat under en fotbollsmatch Tretton år gammal råkade Oumarou i handgemäng med en kamrat från hembyn. Oumarou slog till med en käpp för att försvara sig men det tog så illa att kamraten avled. När Oumarou var 13 år skedde något som för alltid skulle påverka hans liv. Av misstag dödade han sin kamrat under en fotbollsmatch och han tvingades fly. Men på pojkhemmet Salbisgo gav händelsen honom en chans som han annars aldrig skulle fått. O UMAROU SAWADOGO ÄR 25 år och bor i Burkina Faso i västra Afrika. När Han var tretton år hände det som skulle förändra hans tillvaro fullständigt. Under ett tumult på fotbollsplanen hemma i byn råkade han slå till en kamrat så illa att denne dog. Det var från början ett vanligt bråk, berättar Oumarou. Vi spelade match och den andre pojken och jag kom ihop oss om något. Pojkarna började slåss och Oumarou kom i underläge. Men så fick han fatt i en käpp och slog den i huvudet på pojken. Det tog så illa att pojken föll till marken och dog där på planen. Omedelbart efter händelsen började den döde pojkens familj att ropa på hämnd. De förklarade uttryckligen att Oumarou skulle få plikta med sitt liv. Det skulle inte bara familjen utan hela klanen se till. Dödsmärkningen skapade stor förfäran i byn. Av stämningen hos den sörjande familjen att märka så föreföll dödsdomen inte vara något tomt hot. Polis tillkallades och de tog den djupt skakade Oumarou med sig. De satte honom i arrest inte för att han skulle dömas, det var han för ung för, utan för att skydda honom. Jag förstod att det skulle dröja mycket länge innan jag kunde komma hem igen, säger Oumarou. VI MÖTER OUMAROU Sawadogo i byn Salbisgo i mellersta Burkina Faso. Han sitter på en stol i skuggan av ett träd. Han är klädd i moderiktig blå skjorta och har en lågmäld och behaglig framtoning. Hans historia har onekligen nervkittlande inslag. När polisen ingripit för att skydda honom var det i stället fadern som skulle dödas. Även detta fick polisen 20 pmu.nu 2006 #3