Diaspora och remitteringar En studie av Somalia

UMEÅ UNIVERSITET Kulturgeografiska institutionen Kulturgeografi C, uppsats 10 p Vårterminen 2007 Handledare: Aina Tollefsen Diaspora och remitteringar En studie av Somalia Gustav Nygård

ABSTRACT The aim of this essay is to study how the Somalian diaspora acts toward its home country through remittances and organized activities. This is done through a literature study where theoretical perspectives on diaspora and remittances are seen in a Somalian context. The Somalian diaspora have emerged through different migration movements where the most important are the labor migration and the refugee movement since the state collapse in the early nineties. The remittances to Somalia have grown to be around US$ 500-1 000 millions, which is a significant amount of the Somalian GDP. The remittances have both positive and negative effects in the Somalian society. Diaspora organizations also have an important role to contribute to development in the society. ii

INNEHÅLLSFÖRTECKNING Abstract... ii Innehållsförteckning...iii Tabell- och figurförteckning...v Förkortningar...v 1. INLEDNING...1 1.1 Syfte och frågeställningar...1 1.2 Genomförande...2 1.3 Metod...2 1.3.1 Källkritik...3 2. TEORI...5 2.1 Diaspora och utveckling...5 2.1.1 Definition...5 2.1.2 Typer av diaspora...6 2.1.3 Utveckling inom, genom och av diasporan...7 2.2 Remitteringar och utveckling...8 2.2.1 Översikt...8 2.2.2 Remitteringars inverkan i utvecklingsländer...11 2.2.3 Världsbankens syn på remitteringar...14 2.2.4 Sociala remitteringar...15 3. BAKGRUNDEN TILL DAGENS SOMALIA...17 3.1 Historia...17 3.2 Utbildning...19 3.3 Befolkning...19 3.4 Den somaliska diasporan...20 4. REMITTERINGAR TILL SOMALIA...23 4.1 Storlek och flöden...23 4.2 Remitteringarnas förhållande till GDP och bistånd...24 iii

4.3 Remitteringarnas inverkan...25 5. ORGANISERAT ENGAGEMANG AV DIASPORAN...29 5.1 Somaliska föreningar...29 5.2 Sociala remitteringar genom nätverk...29 5.3 Biståndssamarbete mellan diasporan och andra aktörer...30 5.4 Exempel på utvecklingsprojekt inom utbildning...31 5.4.1 Amoud University...31 5.4.2 Universitetet i Hargeisa...32 5.4.3 Grundskolan Blooming...32 6. DISKUSSION...35 6.1 Den somaliska diasporan och utveckling...35 6.2 Remitteringarnas roll i Somalia...37 6.3 Gynnar remitteringarna utveckling i Somalia?...37 6.4 Diasporans engagemang för utveckling...39 6.5 Förslag för vidare forskning...40 7. SAMMANFATTNING...41 REFERENSER...43 Internetkällor...45 E-post korrespondens...45 iv

TABELL- OCH FIGURFÖRTECKNING Tabell 1: De tio största mottagarna av remitteringar...9 Tabell 2: Länder där remitteringar utgör störst andel av GDP...9 Tabell 3: Flyktingar från Somalia i slutet av år 2005...21 Figur 1: Mottagare av remitteringar...9 Figur 2: Sändare av remitteringar...9 Figur 3: Direktinvesteringar, bistånd och remitteringar till utvecklingsländer...10 Figur 4: Direktinvesteringar, bistånd och remitteringar till Afrika söder om Sahara...10 Figur 5: Karta över Somalia...17 FÖRKORTNINGAR AFFORD FDI GDP NGO ODA TNG UNDP UNHCR UNOSOM USD African Foundation for Development Foreign Direct Investments, utländska direktinvesteringar Gross Domestic Product Non-governmental organization Official development assistance, officiellt bistånd Transitional National Government (i Somalia) United Nations Development Programme United Nations High Commissioner for Refugees United Nations Operation in Somalia Amerikanska dollar v

1.1 INLEDNING Remitteringar som personliga överföringar av pengar är en viktig del av ekonomin i utvecklingsländer. Flödet av remitteringar till utvecklingsländer har ökat kraftigt de senaste åren och generellt överstiger det ordentligt officiellt bistånd. För befolkningen i utvecklingsländer kan familj och släktingar i diasporan vara livsviktiga för överlevnad. Det som skiljer remitteringar från bistånd är att pengarna går direkt till folket, därför används också en stor del av de pengarna till konsumtion. I diskussionen om konsumtionen främjar långsiktig utveckling råder delade meningar. Migranter i diasporan kan också genom att organisera sig utföra utvecklingsprojekt i sitt hemland. Somalia är ett av de fattigaste länderna i världen ekonomiskt sett. Hälsovård och utbildning är minst utvecklad i hela Afrika och inte tillgängligt för alla. Sedan 1991 har landet varit utan centralmakt och präglats av anarki och inbördeskrig. Delar av Somalia har dock varit lugnare som det självständighetssträvande Somaliland och Puntland. Men som om inte kriget skulle vara nog har Somalia också drabbats av naturkatastrofer som torka och översvämningar som plågat landet starkt. Av den somaliska befolkningen bor en stor del utanför landets gränser, i grannländerna och i västländerna. Många har lämnat landet flyende från oroligheterna och kriget men också för att söka ekonomiska möjligheter. Därför är det intressant att studera om den somaliska diasporan kan förbättra situationen genom remitteringar och andra metoder. 1.1 Syfte och frågeställningar Syftet med denna uppsats är att studera hur den somaliska diasporan agerar i förhållandet till sitt hemland genom remitteringar och organiserat engagemang. Uppsatsen har begränsats genom att den koncentrerar sig främst på utveckling och investeringar inom utbildning. Ur syftet härleds följande frågeställningar: Hur ser den somaliska diasporan ut? Vilken roll har remitteringarna i Somalia? 1

Används remitteringar endast till kortsiktig konsumtion eller främjar de långsiktig utveckling? Vilken effekt har remitteringar på utbildning? Hur främjar organiserade diasporagrupper utveckling och utbildning i Somalia? 1.2 Genomförande Studien börjar med teoretiska perspektiv där begreppen diaspora och remitteringar reds ut. Detta görs genom att se på tidigare studier. Studiens resultat innehåller bakgrundsinformation om Somalia samt om den somaliska diasporan. Vidare följer ett kapitel om remitteringarna i Somalia, deras storlek, form och inverkan. Det sista kapitlet som behandlar resultatet tar upp hur den somaliska diasporan organiserat sig för att främja utveckling i hemlandet. Exempel från utbildningssektorn ges också i detta avsnitt. I diskussionen dras trådarna samman och studiens frågeställningar diskuteras mer ingående. 1.3 Metod Metoden som används i studien är främst en kvalitativ litteraturstudie. Källorna som används är sekundära och är vetenskaplig litteratur i form av böcker och artiklar samt rapporter och publikationer från internationella organ som Världsbanken och UNDP. Orsaken till att metoden är en litteraturstudie har också att göra med svårigheterna som en fältstudie skulle innebära i ett krigsdrabbat land som Somalia. Studien är också explorativ till sin form för att kunna identifiera nya intressanta studieområden angående diaspora och remitteringar i Somalia. Studien bygger på en teoridriven metod där uppsatsen utifrån teoretiska perspektiv på diaspora och remitteringar jämför information från den somaliska kontexten med andra studier och sedan ser hur detta uttrycker sig i verkligheten. Vidare jämförs remitteringars inverkan på utveckling med mer organiserad diasporaverksamhets inverkan. 2

För att få fram global data av remitteringar har jag använt mig av statistik från Världsbanken som sedan sammanställts för att passa uppsatsens syfte. Definitionerna för klassificeringen av länder i låg-, medel-, och höginkomstländer kommer också från Världsbanken. Klassificeringen är gjord enligt varje lands bruttonationalinkomst. 1 När det gäller data om remitteringsströmmen specifikt till Somalia har jag fått nöja mig med en uppskattning genom att jämföra flera olika forskares uppfattningar. Orsaken till att studien innehåller statistiska inslag är för att besvara frågan om remitteringarnas roll i Somalia. Genom att jämföra global data med förhållanden i undersökningslandet får man reda på skillnader och värden som är speciella för Somalia. Ekonomisk data och statistik om utbildning är från UNDP medan flyktingstatistiken är från UNHCR. 1.3.1 Källkritik Det data som används är av sekundär art och har därför vissa nackdelar med tanke på denna studie. Dels är datat inte primärt producerat för att uppnå denna studies syfte och dels har jag inte den exakta kunskapen hur datat arbetats fram. På grund av den rådande situationen med pågående oroligheter i det studerade landet Somalia har de studier som finns till förfogande brister i exakthet, vilket är förståeligt. Information som behandlar de norra delarna, Somaliland och Puntland har däremot varit lättare att få fram och är också trovärdigare eftersom de regionerna har haft en fredligare utveckling de senaste åren. Detta är också orsaken till att de flesta exempel i studien kommer från Somaliland. Många källor är rapporter eller studier är gjorda för Världsbankens räkning. Denna institution är en aktör som driver en viss linje och därför redovisas deras syn på remitteringar under rubrik 2.2.3. 1 Låginkomstländer har 875 USD eller lägre BNI, medelinkomstländers BNI är mellan 876-10 725 USD medan höginkomstländers BNI är över 10 726 USD (World Bank, Internet, 2007-04-27). 3

4

2. TEORI Detta kapitel behandlar de två viktigaste begreppen för denna uppsats, diaspora och remitteringar. Diaspora definieras och särskild vikt ges åt att studera utveckling och diaspora. Av remitteringar ges en översikt och två synsätt av remitteringars inverkan på utveckling presenteras. 2.1 Diaspora och utveckling 2.1.1 Definition Ursprunget för ordet diaspora kommer från det grekiska verbet speiro som betyder att så och prepositionen dia som betyder över. För de antika grekerna syftade ordet på medborgare som flyttade till ett erövrat område för att kolonisera och införliva området till imperiet. (Cohen 1997.) Den mest kända användningen av ordet är när det talas om den judiska diasporan i fångenskap i Babylon. Diaspora studier har under senare tid koncentrerat sig på utspridda etniska befolkningar av både tvingade och frivilliga skäl. Cohen (1997) identifierar nio kännetecken för vad en diaspora kan innebära. Dessa är: (1) spridning från ett ursprungligt hemland till två eller fler lokaliseringar som ofta sker traumatiskt. (2) Alternativt är det en expansion från hemlandet för att idka handel eller för att kolonisera. (3) Diasporan har ett kollektivt minne och myt av hemlandets lokalisering och dess historia. (4) Den idealiserar och engagerar sig för hemlandet på olika sätt. (5) En återvandring till hemlandet uppstår med kollektivt stöd. (6) Man har en stark medvetenhet som etnisk grupp över en lång tid också genom att vara annorlunda. (7) Relationen till värdländer kan vara problematiska p.g.a. brist på acceptans. (8) Diasporor kännetecknas också av solidaritet och medkänsla till övriga inom den etniska gruppen i andra länder. (9) Den utgör en potentiellt kreativ miljö i värdlandet med en tolerans för pluralism. 5

2.1.2 Typer av diaspora Det är viktigt att känna till diasporans ursprung och orsak för att sedan förstå hur den fungerar. Cohen (1997) klassificerar fem olika typer av diasporor. Den första är offer- och flyktingdiaspora, den är påtvingad och har orsakats av förföljelse eller krig. De exempel som Cohen tar upp är judarna både under den babyloniska fångenskapen och efter Jerusalems förstörelse år 70. Han tar också upp den afrikanska diasporan som bildades genom slavhandeln och den armeniska som uppstod under folkmordet mot dem. Imperiediasporor har uppstått genom kolonisering av främmande länder för att tjäna hemlandet. Den är därför frivillig och har också ett speciellt syfte. Några exempel är britterna, de antika grekerna m.fl. Den tredje typen är arbetskraftsdiasporor som endera uppstått frivilligt för att hitta jobbmöjligheter eller halvt tvingat som var fallet med indierna under kolonialismen när britterna förflyttade arbetskraft till järnvägsbyggen i Östafrika. (Ibid.) En helt frivillig form är handelsdiasporor. Det är grupper som är aktiva i andra länder än sitt eget för att bedriva handel. Handelskontakten med hemlandet är därför täta och de bosätter sig inte permanent. I värdländerna håller de kontakten med övriga från sin egen grupp. Utmärkande exempel på denna typ är kineser och libaneser. Den femte typen är kulturella diasporor, där har gemensamma kulturella värden förenat grupper som är i exil. Grupperna har i sin tur skapat nya identiteter. Hit hör den karibiska diasporan som ursprungligen också var afrikansk offerdiaspora men nu blivit en ny typ. (Ibid.) Diasporor av olika etniska grupper kan uppstå också under en lång tid och med olika orsaker, så är fallet med Sierra Leone som Mohan (2002) tar upp som exempel. Den första vågen med migration från Sierra Leone var genom slaverihandel fr.o.m. 1500-talet. När landet sedan blev koloni under Storbritannien uppstod en ny emigrations fas, men nu till London i jakt på ekonomiska möjligheter. En tredje fas uppstod när Sierra Leone blev självständigt och fick ett styre där landets tillgångar stals av de ledande. Denna nedgång ledde till än mer 6

emigration till Europa och USA. Under den här tiden skedde också en migration där familjer och släkt återförenades med jämlikar som emigrerat under tidigare faser. (Mohan, 2002.) 2.1.3 Utveckling inom, genom och av diasporan Diasporagrupper kan på olika sätt bidra till utveckling ekonomiskt, socialt, politiskt och kulturellt. Mohan (2002) delar upp diaspora och utveckling på tre sätt. För det första, utveckling som sker inom diasporan, när lokala kontakter inom diasporan används för att säkra ekonomisk och social välfärd och på samma gång som en biprodukt bidrar till utveckling på platsen i värdlandet. Exempel på detta är grundandet av föreningar eller företag inom en diaspora grupp. (Mohan, 2002.) För det andra kan utveckling ske genom diasporan. Med detta menas hur diasporagrupper med hjälp av globala kontakter till andra diasporagrupper möjliggör ekonomisk och social välfärd. Detta sker t.ex. genom handelsförbindelser runtom i världen. (Ibid.) Det tredje sättet är när utveckling sker av diasporan. Denna förbindelse är mest relevant för detta arbete och kommer därför att ses närmare på. Med utveckling som sker av diasporan menas hur länkar och flöden tillbaka till hemlandet genererar utveckling. (Ibid.) African Foundation for Development (AFFORD) har i sina studier listat ett antal olika sätt som den afrikanska diasporan engagerar sig i Afrika, dessa är följande: 1. Från individ till individ genom överföring av remitteringar. 2. Från gemenskap till gemenskap genom överföringar för specifika ändamål. 3. Identitetsbyggande inom den egna gruppen i värdlandet. 4. Lobbyverksamhet i värdlandet angående hemlandets angelägenheter 5. Handel och investeringar med och i hemlandet. 6. Delgivning av kunskap, värden och idéer till hemlandet. 7

7. Understöd för utveckling på en mer professionell nivå. 8. Betalning av skatter i hemlandet. (AFFORD, 2000.) I denna uppsats är det främst de två första punkterna som är viktiga men det är viktigt att känna till att det finns många andra sätt på vilket diasporan engagerar sig i sitt hemland. Al-Ali et al som citeras i Mohan (2002) delar upp de olika aktiviteterna som diasporan gör för hemlandet i ekonomiska, politiska, sociala och kulturella aktiviteter. Dessa aktiviteter görs direkt genom länkar till hemlandet eller genom att använda sig av institutioner i värdlandet. I AFFORD:s lista räknas punkterna 1, 2, 5 och 8 som ekonomiska aktiviteter. Punkten 4 som politisk medan den tredje punkten är en kulturell aktivitet. Med sociala aktiviteter räknas t.ex. besök och kontakt till hemlandet och deltagande i sociala tillställningar. 2.2 Remitteringar och utveckling Remitteringar innebär vanligen överföring av pengar från en individ till en annan, men kan också innebära överföring av varor eller kunskap. Ofta är det frågan om migranter som skickar hem pengar till familj och släktingar. I denna uppsats är det främst internationella remitteringar som studeras och inte nationella överföringar t.ex. från urbana till rurala områden. I början av detta avsnitt behandlas remitteringsströmmarnas storlek och riktning för att få en överskådlig global bild av remitteringar. Detta har inte att göra med teoretiska perspektiv, men ges för att ge nödvändig bakgrundsinformation på fenomenet. 2.2.1 Översikt De största sändarna av remitteringarna finns i höginkomstländer medan de flesta mottagarna finns i utvecklingsländer, dvs. låg- och medelinkomst länder (se figur 1 och 2). De största sändarländerna av remitteringar är USA och Saudiarabien. Över 80 % av remitteringarna till utvecklingsländer kommer från höginkomstländer medan knappt en femtedel av strömmarna till utvecklingsländer är från andra länder i syd (Ratha & Shaw, 2007). 8

miljoner USD 300000 250000 200000 150000 100000 50000 0 1970 1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 Höginkomst länder Medelinkomst länder Låginkomst länder Figur 1: Mottagare av remitteringar. (Källa: egen bearbetning av data från World Bank Internet, 2007-04-11.) 200000 miljoner USD 150000 100000 50000 Höginkomst länder Medelinkomst länder Låginkomst länder 0 1970 1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 Figur 2: Sändare av remitteringar. (Källa: egen bearbetning av data från World Bank Internet, 2007-04-11.) Tabell 1: De tio största mottagarna av remitteringar Tabell 2: Länder där remitteringar utgör störst andel av GDP Land USD Land Andel av GDP Indien 19 843 Tonga 31,0% Kina 19 014 Moldavien 27,2% Mexico 18 143 Libanon 26,2% Frankrike 12 663 Lesotho 26,0% Filippinerna 11 634 Haiti 22,9% Spanien 7 528 Bosnien och Hercegovina 21,5% Belgien 6 863 Jordanien 19,9% Tyskland 6 557 Jamaica 18,3% Storbritannien 6 350 Serbien och Montenegro 17,0% Libanon 5 723 El Salvador 16,2% Källa: World Bank Internet 2007 04 11 Källa: World Bank Internet 2007 04 11 9

De senaste trettio åren har strömmarna av remitteringar till utvecklingsländer ökat nämnvärt. År 2006 beräknas remitteringarna till utvecklingsländer utgöra 199 miljarder USD, summan har därmed fördubblats på fem år. Den totala summan globalt för samma år beräknas ligga på 268 miljarder USD. (World Bank Internet, 2007-04-11.) Men strömmarna till utvecklingsländerna tros vara ca 50 % större än de uppmätta strömmarna eftersom det finns många informella länkar (World Bank, 2006). Utvecklingsländer De tio största mottagarländerna av remitteringar finns i tabell 1 och toppas av Indien. Listan präglas främst av medel- och höginkomstländer. I tabell 2 redovisas de länder vars remitteringar har störst andel av GDP. Det land som är mest beroende av remitteringar är Tonga enligt statistiken. Det afrikanska land som har störst andel är Lesotho där över en fjärdedel av GDP utgörs av remitteringar. På denna lista finns endast låg- och medelinkomstländer. Remitteringarnas andel av hela världens GDP är 0,5 %, de lägst utvecklade länderna har en andel på 3,5 % och alla utvecklingsländers siffra är 1,8 %. Afrika söder om Sahara har en lägre andel på 1,2 %. (World Bank Internet, miljoner USD 250 000 200 000 150 000 100 000 50 000 0 2000 2001 2002 2003 2004 FDI ODA Remitteringar Figur 3: Direktinvesteringar (FDI), bistånd (ODA) och remitteringar till utvecklingsländer. (Källa: egen bearbetning av data från World Bank Internet, 2007-04-11.) miljoner USD 30 000 25 000 20 000 15 000 10 000 5 000 0 Afrika söder om Sahara 2000 2001 2002 2003 2004 FDI ODA Remitteringar Figur 4: Direktinvesteringar (FDI), bistånd (ODA) och remitteringar till Afrika söder om Sahara. (Källa: egen bearbetning av data från World Bank Internet, 2007-04-11.) 10

2007-04-11.) När man jämför remitteringar med två andra stora kapitalströmmar utifrån, utländska direktinvesteringar och officiell biståndshjälp, kan man konstatera att remitteringarna överstiger värdet för biståndet till utvecklingsländer medan utländska direktinvesteringar alltjämt är störst (se figur 3). Remitteringarna är också den mest stabila strömmen med en jämn ökning. I Afrika söder om Sahara är däremot biståndet klart större än utländska direktinvesteringar och remitteringar (figur 4). 2.2.2 Remitteringars inverkan i utvecklingsländer Remitteringar påverkar livet på olika sätt för mottagarna i u-länder genom att hushållen som tar emot remitteringar får mer pengar att röra sig med. En viktig fråga är därmed hur dessa pengar används och om de främjar utveckling för samhället eller främst används för konsumtion. Det råder delade meningar om hur användningen av remitteringar hjälper hushållen och samhällen i u-länder. I en fallstudie om Jemen av Findlay (1994) undersöks hur arbetsmigration och remitteringar påverkade landet. På 80-talet hörde Jemen till den mest beroende staten av arbetsmigration i världen. Remitteringarna till Jemen översteg värdet av exporten med mellan 480-540 % under 80-talet och utgjorde en fjärdedel av landets BNP. Av länderna i Mellanöstern och på den Arabiska halvön har en del länder stora oljetillgångar medan länder som Jemen inte har sådana naturresurser. Befolkningen i de oljerika länderna var heller inte tillräckligt stora för att mätta arbetsbehovet. Därför blev arbetsmigrationen från de omgivande länderna stor till de oljerika länderna som Saudiarabien, Kuwait, Förenade Arabemiraten m.fl. Jemen som finns på Arabiska halvöns södra ände hade ett inbördeskrig mellan åren 1962-70 som förstörde det lilla som fanns av infrastruktur i landet. Efter kriget var Jemen underutvecklat med en ung befolkning, en medellivslängd under 40 år och över 80 % av befolkningen var analfabeter. Ekonomin var främst baserad på den agrikulturella sektorn och de statliga institutionerna var för svaga för att genomföra omfattande utvecklingsstrategier. En omfattande användning av 11

den milda drogen khat drog också ner på produktionen. Efter kriget blev närheten till Saudiarabien en möjlighet att komma undan fattigdomen och få tillgång till jobb. På 70-talet var därför migrationsströmmen till Saudiarabien starkt växande och i motsatt riktning växte remitteringsströmmen. Pengarna som kom till hemlandet användes främst för att finansiera ett nytt hus eller för inköp av konsumtionsvaror, som radioapparater och andra elapparater för kök och hem. Resultatet av detta var att en stor del av pengarna som kom in i landet användes för import och den egna tillverkningsindustrin utvecklades inte. Obalansen i handeln gjorde att den Jemenitiska valutans värde halverades i mitten av 80-talet. Därför hade många migranter sina besparingar i andra valutor vilket också försvårade ekonomin i Jemen. (Findlay, 1994.) Ett annat problem för Jemen eftersom de var mycket beroende av arbetskraftsmigration var förändringar på arbetsmarknaden i Saudiarabien. När lönerna dramatiskt gick ner i mitten av 80-talet sjönk också remitteringarna kraftigt från 1 084 till 242 miljoner USD på sex år. Detta innebar förstås en ekonomisk katastrof för Jemen. I början av 90-talet fick också närmare en miljon arbetare från Jemen lämna landet och en stor ström av återvändande migranter kom till ett redan fattigt land. (Ibid.) Findlay (1994) menar att användningen av remitteringarna i hemlandet minskar fattigdom och förbättrar boendet, men har ingen större effekt på den långsiktiga utvecklingen i landet. Investeringarna för områden med en mer långsiktig ekonomisk utveckling är för små. Detta underbyggs med Findlays och Samhas undersökning från Jordanien år 1984. Den visar att 55 % av mottagarna av remitteringar använde pengarna till boende, 40 % skaffade bil och 31 % köpte land. Till mera långsiktiga investeringar använde 5 % pengar till industriella projekt och 3 % till agrikulturella projekt. Knappt en femtedel av mottagarna använde medlen till utbildning. (Ibid.) Van Hear är på samma linje som Findlay när det gäller remitteringars inverkan på långsiktig utveckling. Efter att ha gjort en studie på Sri Lanka och i Ghana menar Van Hear (2002) att remitteringar har en viktig uppgift i att upprätthålla samhällen men det är inte tillräckligt för att transformera samhället. 12

Som motpol till Findlays slutsatser avfärdar de Haas (2005) att remitteringar används till konsumtion som inte ger någon långsiktig utveckling som en myt. Han avfärdar också att remitteringar leder till ett beroende och passivitet för mottagarna. Orsaken till att migration har uppfattats som att hindra utveckling är enligt de Haas (2005) bl.a. brister i metoden och i empirin samt en alltför snäv bild av vad utveckling är. Senare empiriska studier i framförallt Latinamerika visar att remitteringar gör det möjligt för migranter och familjemedlemmar att investera i lantbruk och andra privata företag. Att pengar sätts på boende, hälsovård, livsmedel och utbildning inte skulle vara medel för långsiktig utveckling stämmer inte. Istället menar de Haas (2005) att satsningar på välmående gör att produktiviteten ökar, ger valfrihet och ökar deltagande i den allmänna debatten. Med en bredare utvecklingssyn borde också välmående räknas som framsteg. Konsumtion har även den effekten att den ökar den lokala ekonomiska aktiviteten vilket gör att hushåll som inte får remitteringar också får en del av kakan. Genom att remitteringar inverkar på ett helt område betyder det också att tesen om att remitteringar ökar ojämlikheten måste ses över. Men remitteringar leder inte automatiskt till utveckling, de Haas (2005) framhåller att politiska, ekonomiska och sociala omständigheter i sändande och mottagande länder bestämmer hur mycket som kan utnyttjas av remitteringarnas potential. Andra aspekter som förekommer i debatten är att remitteringar skapar en beroendekultur där mottagare lämnar sina jobb och endast lever av remitteringarna. En annan negativ aspekt är de sociala förlusterna när en förälder migrerar för att ge familjen en bättre ekonomisk situation medan barnen växer upp i förälderns frånvaro. Exempel på detta är filippinska mödrar som jobbar som barnsköterskor i Hong Kong. Brain-drain är också ett fenomen som förknippas med remitteringar. Det innebär att högre utbildade personer migrerar för att få bättre inkomstmöjligheter. Detta innebär inte endast ökade remitteringar till landet utan också att finansiella förluster när betydelsefull arbetskraft försvinner. (Kapur, 2005.) 13

2.2.3 Världsbankens syn på remitteringar På senare år har Världsbanken uppmärksammat remitteringars inverkan på utveckling och utgåvan av Global Economic Prospects för år 2006 hade migration och remitteringar som övergripande tema. I den publikationen ställer sig Världsbanken positiv till migration från syd till nord, för att det innebär ekonomisk utveckling för både ut- och invandringslandet. Fördelen för utvandringslandet är att remitteringsströmmen växer. Det finns också demografiska orsaker till att både nord och syd vinner på migrationen. Antalet personer i arbetsför ålder är på väg ner i höginkomstländerna medan den växer i de lägst utvecklade länderna. Migrationen till höginkomstländer har ökat och man menar att den fortsätter att öka. Andelen av befolkningen som var födda utomlands i dessa länder var 1970 lite över 4 % medan den fördubblats och var över 8 % år 2000. Världsbanken menar också att politiken i destinationslandet kan påverka migrationen. För lågutbildade som flyttar till Nord är effekterna positiva medan situationen är mer komplex för högutbildades migration. Högutbildades migration bidrar till att utvandringslandet får bättre tillgång till kapital, teknologi och affärskontakter genom de högutbildade i diasporan. Men å andra sidan hindrar också migration av högutbildade tillväxt i ursprungslandet när kunskap försvinner. (World Bank, 2006.) Remitteringar ses som en viktig källa till extra inkomster för u-länder, p.g.a. dess stora storlek. Men remitteringar får inte ses som ett substitut för ekonomisk utveckling eller för bistånd. Det är svårt att mäta om remitteringar i u-länderna inverkar till att ge tillväxt. Men de minskar fattigdomen och släktingar till migranter får pengar som de också kan använda till investeringar i utbildning, företagande eller hälsovård som ger en social utdelning. (World Bank, 2006) Eftersom Världsbanken är för en större migration som ger större remitteringsströmmar ger de också förslag på hur detta skulle underlättas. Organisationen förespråkar att man ordnar migrationsprogram mellan mottagaroch ursprungsländer för att främja arbetskraftsmigration av temporär karaktär. Mer information om möjligheter och risker med migration bör ges i u-länder för 14

att undvika migrationsfällor och dyra mellanhänder. Världsbanken förespråkar också att remitteringarna ska ske smidigare och billigare för fattiga migranter. För små summor kan avgiften vara 10-15 % av remitteringen vilken är en stor andel för en fattig. Genom att sänka avgiften skulle man öka remitteringarna speciellt på formella vägar och låta migranten behålla mer av pengarna. (World Bank, 2006.) 2.2.4 Sociala remitteringar Begreppet remitteringar kan också ges en bredare betydelse än bara överföringar av pengar. En typ av remitteringar i en mer abstrakt form är sociala remitteringar som definieras som...idéer, beteenden, identiteter och socialt kapital som flödar från mottagarländer 2 till samhällen i sändarländer (Levitt, 1998, s. 927, fritt översatt). Tre typer av sociala remitteringar kan speciellt urskiljas. För det första överförs normativa strukturer som är värden som ger normer och förväntningar om hur olika funktioner skall fungera i familj och samhälle. För det andra överförs praktiska handlingsmönster till vilka de normativa strukturerna ligger som grund för, t.ex. hur man deltar politiskt, socialt och organiserar sig. Den tredje överföringen är socialt kapital som kan innebära den status det medför att ha släktingar utomlands. Sociala remitteringar kan både ha positiva och negativa följder. Dessa remitteringar förmedlas genom kontakter mellan diasporan och hemlandet när man besöker varandra eller håller kontakten per telefon. (Levitt, 1998.) 2 Med mottagarländer menas mottagare av migranter. 15

16

3. BAKGRUNDEN TILL DAGENS SOMALIA Somalia är lokaliserat i en orolig region (figur 5). Den viktigaste näringen i landet är lantbruk vars andel var 65 % av den inhemska produktionen före inbördeskriget. Andelen för industrin och service var 9 % respektive 26 %. Av exporten före kriget var 80 % varor som kom från nomadkulturens boskapsskötsel. (UNDP, 2001.) År 2004 uppgick exporten till 266 miljoner USD. Importen samma år var på 461 miljoner USD vilket betyder att den fördubblats på sex år. De största importvarorna i hamnarna Figur 5: Karta över Somalia. (Källa: CIA World Factbook, Internet, 2007-04-12.) Berbera och Bosasso var matvaror som socker, vete, vetemjöl, ris samt matolja, khat 3, byggnadsmaterial och bränsle. (Kulaksiz & Purdekova, 2006.) 3.1 Historia Före kolonialismen fanns det ingen centralstyrd makt i de områden där somalierna bor. Istället för en enhetlig stat byggde somalierna sin identitet på släktskap. Det somaliska samhället är traditionellt uppbyggt av klaner som i sin tur består av underklaner och familjegrupper. Klansamhället har sina egna system hur man löser konflikter mellan familjer och hur betesmarken fördelas i den nomadiska kulturen. (Ehlers & Witzke, 1992.) Kolonialismen på Afrikas horn tog fart i slutet av 1800-talet. Storbritannien ville säkra trafiken från Suezkanalen och skapade ett protektorat kallat Brittiska 3 Khat är en mild narkotisk drog. 17

Somaliland i norra Somalia. Frankrike grundade också en koloni kallad Franska Somaliland som 1977 blev självständigt som Djibouti. Italien hade intressen över hela Östafrika och annekterade Italienska Somaliland längs med Indiska Oceanens kust. Medan britterna före andra världskriget inte byggde upp någon omfattande administration för att utveckla kolonin hade Italien startat upp en exportekonomi som satsade på att förse hemmamarknaden med jordbruksprodukter såsom bananer och citrusfrukter (ibid). Före och i början av andra världskriget försökte det fascistiska Italien utvidga sina kolonier genom att ockupera Etiopien och Brittiska Somaliland men Storbritannien slog tillbaka. Efter världskriget tillhörde Italien den förlorande sidan och frågan om Somalia gick till FN. Där bestämdes att Italienska Somaliland skulle i tio år vara under FN-styre med italiensk administration. År 1960 blev Somalia självständigt genom att man slog ihop den brittiska och italienska kolonin. Landet hade en parlamentarisk demokrati fram tills 1969 när generalmajoren Siad Barre tog makten i en oblodig militärkupp. (Kinfe Abraham, 2002.) Barre införde ett socialistiskt system efter Sovjetisk förebild. I slutet av 70-talet utkämpades ett krig mot Etiopien om kontrollen av det somalibebodda Ogaden. Somalia förlorade och missnöjet mot diktatorn Barre pyrde. Olika grupperingar grundade på klantillhörighet började vända sig emot honom. I norr bombades betydande städer som Hargeisa ner av regeringen 1988 för att kväva en gruppering. Detta ledde till att man i norr utropade sig som självständig 1991 som republiken Somaliland. Detta var samma år som Barre störtades av en rad andra klanfraktioner. I och med störtandet av Barre startades ett långvarigt inbördeskrig mellan många olika beväpnade klanmiliser och krigsherrar och anarki blev vardag. Utvecklingen i Somaliland blev mer framgångsrik genom att man lyckades bygga upp en administration i Hargeisa men omvärlden godkännande som självständig stat har man inte fått. Åren 1993-94 gjorde FN och USA en humanitär och militär intervention i Somalia som misslyckades. Nästa del av Somalia som utropade självstyre var Puntland i Somalias nordöstra hörn. Där lyckades man bygga upp en statsapparat 1998. Ett försök till att bilda ett styre för Somalia och få slut på statslösheten gjordes 2000 när den nationella övergångsregeringen (TNG) bildades i Djibouti. (Gundel, 2002 & Kinfe Abraham, 2002.) Men det FN understödda 18

TNG har inte lyckats få någon kontroll över landet. Istället tog Islamistiska domstolar kontrollen över Mogadishu och stora delar av landet från krigsherrarna år 2006. I slutet av 2006 körde etiopiska trupper allierat med TNG ut de Islamistiska domstolarna. Men inbördeskriget fortsatte. 3.2 Utbildning Somalia hör till länderna med den minst utvecklade utbildningssektorn i världen. År 2001 var läskunnigheten 17,1 % och deltagandet i grundskola var på 13,6 % (UNDP, 2001). Rötterna till utbildning i Somalia finns i ett mer informellt lärande inom den nomadiska kulturen. Under kolonialismen grundades skolor sakta men säkert, men dessa tjänade kolonialismens syften och utbildningsspråket var italienska eller engelska. Efter självständigheten satsades det på utbildning och många nya skolor grundades. I mitten av 70-talet satsade Barre regimen 11 % på utbildningssektorn av budgeten. Under militärstyrets tid år 1972 fick också somaliskan ett skriftspråk med latinska bokstäver. Men på 80-talet gick trenden ordentligt bakåt och budgeten för utbildningssektorn gick ner till 1,5 %. Detta innebar att många lärare lämnade skolorna och elevantalet i grundskolan halverades på bara tio år. När sedan Barre störtades sattes skolsystemet slutligen ur spel. Mellan 1991 och 1992 var det bara koranskolor och privata initiativ som fungerade. Men på senare år har andra aktörer också börjat utveckla utbildningen. Det finns också skillnader i skoldeltagandet angående kön och urbana/rurala förhållanden. Fler pojkar, 65 %, går i grundskola än flickor och på landsbygden är det mycket ovanligt med skolor. Genom att skolsystemet föll och genom det långa inbördeskriget, har två generationer gått miste om grundutbildning vilket sätter starka spår i samhället. (Abdi, 1998 & UNDP, 2001.) 3.3 Befolkning Somalierna är en relativt homogen befolkningsgrupp med samma språk och kultur. Största delen av befolkningen är också sunni muslimer. På grund av kolonialismens nya gränsdragningar blev somalierna delade i fem territorier, Italienska, Brittiska och Franska Somaliland, nordöstra Kenya och Ogaden i 19

Etiopien. På Somalias flagga representerar dessa territorier också varje udde på den femuddiga stjärnan (Ehlers & Witzke, 1992). Eftersom dessa områden är där somalier traditionellt bor kan de inte räknas som diaspora även om de är utanför Somalias gränser. Befolkningen uppskattades enligt UNDP (2001) uppgå till 6,38 miljoner år 1997, men kan variera p.g.a. flyktingströmmar, konflikter och nomadlivet. Medellivslängden var 47 år och spädbarnsdödligheten 132 av 1000 barn år 2001. Somalias HDI beräknades vara 0,284, vilket är en av de lägsta noteringarna i världen. (UNDP, 2001.) 3.4 Den somaliska diasporan Det finns inga exakta siffror på hur många somalier födda i Somalia som bor utanför landets gränser, men man beräknar att det är över en miljon (Lindley, 2005). Det är ett anmärkningsvärt antal i kontrast till Somalias invånarantal. Den somaliska diasporan har bildats av flera olika flyttningsrörelser. Somalierna är traditionellt ett nomadfolk där mobilitet och migration har varit en fråga om överlevnad. Men arbetsmigrationen har också långa anor bland somalierna. Fyra emigrationsvågor kan speciellt urskiljas i den somaliska kontexten där orsakerna till migrationen är olika. (Hansen, 2004.) Den första vågen av somalier som sökte sig utomlands var sjömän som under kolonialismen från och med början av 1900-talet reste ut i världen som handelsmän. Havet tog dem till Europa, Amerika, Ryssland och Arabländer. Idag har några av de forna sjömännen bosatt sig i städer som Cardiff och Köpenhamn. (Ibid.) Under kolonialismen flyttade också en del somalier till moderländerna Storbritannien och Italien men i mindre omfattning (Gundel, 2002). En andra våg startade på 60-talet i och med olje-boomen i Mellanöstern. Ett stort antal somalier arbetsmigrerade då till dessa länder. Senare blev det problematiskt för de somalier som stannade i dessa länder p.g.a. arbetsmarknaden och många återvände. (Hansen, 2004.) Enligt en undersökning från år 1987 fanns det minst 375 000 arbetsmigranter från Somalia den här tiden (Ahmed, 2000). Arbetsmigration från Somalia gick också på 60-talet söderut för att bygga 20

järnvägen mellan Tanzania och Zambia. På senare år har somalier också hittat arbete som lastbilschaufförer i Central- och Östafrika. (Lindley, 2005.) Den tredje vågen var unga somalier som flyttade till Nordamerika, Europa och Ryssland för utbildning och för att studera på universitet. I nuläget är svårt att med somaliskt pass migrera till dessa länder för utbildning. Därför är det vanligt att rika somalier flyttar istället till Indien eller Pakistan för dessa ändamål. (Hansen, 2004.) Den största och mest kända vågen är flyktingströmmar. Redan på 80-talet sökte somalier som flydde Barre-regimen politisk asyl utomlands. År 1988 när inbördeskriget bröt ut beräknades 600 000 människor fly till Etiopien och Ogaden regionen. Tre år senare när Siad Barre avsattes började däremot ännu större flyktingströmmar. Då beräknades över en miljon somalier fly undan striderna till länder i regionen och längre bort. De flyktingar som hade det bättre ställt flydde till väst till länder som Canada, USA, Storbritannien, Italien, Nederländerna, Sverige, Danmark, Norge, Finland och Australien. Men de flesta flyktingarna, främst de fattigare, flydde till grannländerna Kenya och Etiopien. (Gundel, 2002.) I tabell 3 finns siffror på de tio största mottagarländerna av somaliska flyktingar såsom den officiella flyktingsituationen såg ut i slutet av 2005 enligt UNHCR 4. Kenya med över 150 000 flyktingar har den största andelen somaliska flyktingar. De flesta av dessa flyktingar bor i flyktingläger vilka finns i avlägsna, varma och arida områden (Turton, 2005). De största mottagarna av somaliska flyktingar i västvärlden är Storbritannien och USA. I Storbritannien beräknas bo mellan 70 000 till 100 000 somalier (Gundel, 2002). I Sverige fanns 2006 officiellt Tabell 3: Flyktingar från Somalia i slutet av år 2005 Kenya 150459 Yemen 78582 Storbritannien 35528 USA 34207 Etiopien 15901 Nederländerna 10715 Djibouti 9828 Sydafrika 7548 Danmark 6648 Norge 6437 Källa: UNHCR, 2006. 18 342 invånare födda i Somalia (SCB Internet, 2007-05-14). Men det riktiga 4 Med flyktingar avses de som har flyktingstatus enligt UNHCR. 21

antalet tros ligga runt 20 000 personer. Somalierna till Sverige började komma när kriget bröt ut, 1989 fanns det endast 500 somalier i landet. Många av somalierna har kommit till Sverige genom familjeåterförening. (Rösell & Magnusson, 2006.) I Finland finns det knappt 9 000 som har somaliska som modersmål (Statistikcentralen Internet, 2007-05-14). 22

4. REMITTERINGAR TILL SOMALIA I detta kapitel behandlas information angående de tre frågeställningar som berör remitteringarnas roll och inverkan i Somalia. 4.1 Storlek och flöden Det är svårt att mäta den exakta storleken av remitteringsflödet till Somalia för landet saknar statliga finansiella institutioner och remitteringarna sänds till landet på både formella och informella sätt. Den största kanalen för flödet är genom remitteringsföretag, man har uppskattat att ungefär två tredjedelar av överföringarna sker genom dessa företag som överför pengarna till mottagaren inom 24 timmar. Pengar kan också överföras för hand genom besök eller med hjälp av kurirer. Ett tredje sätt är ett handelsbaserat system där migranter ofta boende i länderna kring Persiska viken importerar varor till Somalia och låter släktingarna ta hand om vinsten. Hawilaad kallas ett remitteringssystem som är baserat på förtroende. I detta system tar en agent i sändarlandet mot pengar och blir skyldig utbetalaren i Somalia. Förtroendet byggs vanligen på klan- eller affärsrelationer. Utvecklingen av telekommunikation har varit viktigt för dessa överföringar. Många agenter har också blivit en del av de mer officiella remitteringsföretagen. (Lindley, 2005.) Det finns många antagande på hur stort remitteringsflödet är till Somalia. De minsta uppskattningarna rör sig kring en halv miljard USD per år. UNDP:s uppskattning är att remitteringar uppgår till 22 % av hushållens inkomster. Det skulle betyda att remitteringarna årligen till Somalia är 280 miljoner USD, till den summan bör remitteringar avsedda för investeringar räknas in som ger siffran 500 miljoner USD. (UNDP, 2001.) Ahmed beräknar den årliga remitteringsströmmen till Somaliland till samma siffror, men då är inte hela Somalia inräknat vilket skulle ge en betydligt större summa. Detta resultat är räknat genom att anta att en tredjedel av hushållen i Somaliland mottar remitteringar och att summan som mottas i medeltal är 4 170 USD per hushåll. (Ahmed, 2000.) De största uppskattningarna ligger på mellan 700 miljoner USD till en miljard USD (Omer & 23

El Koury, 2005) och över en miljard USD årligen (Waldo, 2006). Enligt Lindley (2005) finns det två metoder att mäta storleken på de totala remitteringarna i Somalia. Dels är det top-down metoden som uppskattar flödet genom att studera data från remitteringsföretag samt andra remitteringskanaler och dels är det genom bottom-up metoden som innebär att man mäter storleken genom att använda medeltal för överföringar eller genom hushållsundersökningar på plats. Genom att kombinera olika resultat som gjorts med dessa metoder får Lindley (2005) fram att de totala remitteringarna årligen rör sig omkring 500 miljoner till en miljard USD. (Lindley, 2005.) Man kan dra slutsatsen att det riktiga värdet rör sig just kring dessa siffror. Remitteringarna till Somalia kommer från olika håll i världen där den somaliska diasporan befinner sig. Fram till slutet av 80-talet var remitteringsflödet störst främst från länderna vid Persiska viken. Nästa flyttvåg i och med inbördeskriget förändrade situationen. Saudiarabien står fortfarande som den största källan men lär passeras av Storbritannien vars somaliska diaspora befolkning ökar medan diasporan minskar i länderna vid Persiska viken. Andra viktiga länder som sänder remitteringar är Förenade Arabemiraten, Nederländerna, Canada, USA, Sverige, Danmark, Norge, Qatar, Finland, Kuwait, Australien och Djibouti. Den exakta storleken på remitteringar från respektive land är svår att uppskatta. Varifrån pengarna kommer har också betydelse. Migranter vid Persiska viken består ofta av unga män som är där med syftet att jobba hårt och sända största delen hem, medan diasporan i västvärlden har en mer blandad befolkning med kvinnor och barn som ofta är flyktingar. (Ahmed, 2000.) Somaliska remitteringar går inte endast till Somalia, remitteringar från diasporan sänds också till flyktingläger i t.ex. Kenya (Horst & Van Hear, 2002). 4.2 Remitteringarnas förhållande till GDP och bistånd För att beräkna remitteringarnas andel av GDP krävs uppskattningar. Data om Somalias GDP är svåra att mäta men UNDP (2001) och CIA World Factbook (Internet, 2007-04-12) vågar sig på uppskattningar som rör sig mellan 600 och 795 24

USD per capita. Genom att använda sig av dessa siffror får man fram att remitteringarnas andel av GDP i Somalia rör sig omkring 14-25 %. Men också uppskattningar om att andelen rörde sig mellan 25-40 % i slutet av 90-talet förekommer (Kapur, 2005). Somalia hör därmed till de länder som är mest beroende av remitteringar. Biståndet till Somalia var år 2000 omkring 115 miljoner USD, vilket gör remitteringarna många gånger större än biståndet (UNDP, 2001). Utländska direktinvesteringar förekommer knappt i landet förutom de som görs av diasporan (Lindley, 2005). 4.3 Remitteringarnas inverkan Remitteringarnas inverkan på samhället och ekonomin i Somalia har många positiva effekter men också en del negativa konsekvenser. Med remitteringar har hushållen kunnat förbättra sin levnadsstandard. I Somalia används det mesta av pengarna som på andra håll i världen på konsumtion. Minst hälften eller upp till två tredjedelar av pengarna används till konsumtion (Kulaksiz & Purdekova, 2006). Men enligt en undersökning använder också upp till 15 % av mottagarna pengarna till investeringar såsom land, byggnader och startandet av företag (Ahmed, 2000). Nya företag hjälps också av att det finns hushåll som konsumerar och säkrar deras existens. Utvecklingen är också sådan att företag och projekt finansierat av remitteringar ökar. Pengar används också till ändamål som att möjliggöra att fler i familjen kan migrera, till familjehögtider som bröllop, till pilgrimsfärder till Mecka och för att betala blodsskulder. (Ibid.) En enkätundersökning som gjorts i Hargeisa, Somaliland, visar att remitteringarna också har en positiv inverkan på utbildning. Av de över tusen barnen som ingick i familjer som tar emot remitteringar gick över 80 % i skola, vilket är en betydligt högre andel än Somalias skoldeltagande i medeltal som ligger på 13,6 %. Det är också vanligt att remitteringarna följs av en social remittering genom att släktingar i diasporan uppmuntrar mottagarna att satsa på utbildning. (Lindley, 2006.) En effekt av remitteringarna är att telekommunikationsnätverk byggts ut i landet. Eftersom man märkte att telefonförbindelser ökade inflödet av remitteringar satsades det mer på att bygga ut dem. Telefontjänsterna i Somalia hör också till de 25

billigaste i regionen. Låga skatter och saknaden av regelverk har gjort det enkelt att investera och uppmuntrat remitteringarna än mer. När Somalia utsatts för naturkatastrofer som torka och översvämningar som orsakat svält har också remitteringarna ökat. Detta gällde också när Saudiarabien satte ett förbud på import av livsmedel från landet i slutet av 90-talet p.g.a. Rift Valley feber. På så sätt har remitteringarna haft en viktig funktion som försäkring vid sämre tider. (Ibid.) Remitteringar har också haft negativa konsekvenser. En sådan konsekvens är brain-drain, Somalia har förlorat en stor del av sin mest utbildade och kunniga arbetskraft. Man har beräknat att 80 % av landets mest utbildade befolkning har flyttat efter att konflikten startade (Lindley, 2006). Saknaden av kunnig arbetskraft har dragit ner produktiviteten och företag som har varit i behov av att expanderat har saknat kunskapen för att förändra sin organisation. Remitteringar har också ökat inkomstskillnaderna. Detta har sin förklaring i att det är kostsamt att arbetsmigrera från Somalia och bara de mer välbeställda har möjlighet till det. På samma sätt är det med flyktingarna, de som kommer från rikare förhållanden har lättare att komma till västvärlden. Därför är det främst rikare hushåll som tar emot remitteringar. De flesta remitteringarna kommer också till urbana områden medan den rurala befolkningen får betydligt mindre remitteringar från utlandet. Ahmeds studie (2000) visar att endast 5 % av befolkningen i rurala områden mottar remitteringar medan majoriteten i staden Hargeisa livnär sig på dem. Detta visar att de flesta migranter från Somalia kommer från urbana områden. Men den rurala befolkningen kan få fördel av remitteringar på andra vägar, dels genom att personer från urbana områden investerar i landsbygdsnäringar och dels genom att de konsumerar produkter från landsbygden. Överföringar bland släktingar går också från urbana till rurala områden inom landet. (Hansen, 2004.) Det stora flödet av kapital utifrån har också gjort att det relativa priset på service har höjts gentemot handelsvaror och effekten har varit sådan att lönerna höjts vilket i sin tur påverkat negativt på den arbetskraftsintensiva jordbrukssektorn. Detta har i sin tur påverkat exporten av livsmedel och boskap negativt. (Ahmed, 2000.) Eftersom remitteringarna är en så stor andel av flödet av kapital utifrån 26

påverkar de växelkurserna för Somalias och Somalilands shilling. När remitteringarna ökar sjunker växelkursen medan avtagande remitteringar ökar växelkursen. Detta kan ha både positiva och negativa effekter. När det största remitteringsföretaget Al-Barakaat stängdes efter den 11:e september p.g.a. misstankar från USA att företaget användes för att finansiera terrorism, påverkade detta negativt växelkursen och hushållens köpkraft. Enligt TNG:s utrikesminister innebar stängningen att 25-27 miljoner USD gick förlorat. (Omer, 2002.) De flesta mottagare av remitteringar är ändå vanliga människor, därför skapade stängningen stora problem för dessa (Horst & Van Hear, 2002). En speciellt negativ konsekvens med remitteringarna är att den finansierar krigsföringen för olika klanmiliser. Speciellt i början av 90-talet var detta vanligt, men har efter det mattats av (Lindley, 2005). På så sätt bidrar remitteringar till att förlänga den långvariga konflikten i Somalia. En stor del av remitteringarna används också för konsumtion av khat. Somalias import av khat ligger mellan 50 och 250 miljoner USD årligen (UNDP, 2001). Till och med lönerna är dessutom ofta indexerade till khat priset (Ahmed, 2000). 27

28

5. ORGANISERAT ENGAGEMANG AV DIASPORAN Detta kapitel behandlar hur diasporan genom att organisera sig kan satsa på olika biståndsprojekt i hemlandet. Vikten läggs på hur den somaliska diasporan agerar och exempel speciellt från utbildningssektorn ges. 5.1 Somaliska föreningar Den somaliska diasporan engagerar sig också för hemlandet genom att organisera sig, istället för att bara skicka pengar från individ till individ. Somaliska grupperingar i diasporan är ofta baserade på klantillhörighet, därför är förhållandet mellan olika somaliska diasporagrupper inte alltid friktionsfritt. Det är vanligt med somaliska föreningar inom diasporan och de kan skilja sig ganska mycket i omfång och verksamhet. En viktig uppgift för föreningarna är att stärka länkarna inom den egna gruppen och hjälpa nya invandrare. Men de somaliska diasporaföreningarna bidrar också till utveckling i sitt hemland på olika sätt. Ett sätt är att samla in donationer för projekt i Somalia och ett annat är att ta initiativ för olika utvecklingsprojekt i hemregionen. Betydande aktörer för utvecklingsprojekt är också remitteringsföretagen som på sidan om sin verksamhet också idkar välgörenhet och gör investeringar. Det finns också Somaliska nätverksorganisationer som knyter ihop diasporaföreningar över nationsgränserna, ett exempel på en sådan är Somscan UK som består av somalier i de skandinaviska länderna och Storbritannien. Tillsammans har de köpt upp land i staden Burao i Somaliland för att möjliggöra en återflytt i framtiden. (Van Hear et al, 2004.) 5.2 Sociala remitteringar genom nätverk Spridning av kunskap, så kallade sociala remitteringar, är också en typ av engagemang som finns speciellt bland de intellektuella i den somaliska diasporan. Ett exempel som inte bara handlar om finansiella remitteringar utom också handlar om politiskt och socialt engagemang är Somaliland Forum. Detta nätverk binder ihop 400 somalier från Somaliland bosatta i väst. Nätverket startade som en 29

diskussionsgrupp på Internet och utvecklades till en organisation som samlar in kollektiva remitteringar till utvecklingsprojekt och är involverad i politiska aktiviteter både i väst och i Somaliland. Forumets politiska agenda är att kämpa för ett fredligt, enat, demokratiskt och välmående Somaliland. De vill också att Somaliland ska bli självständigt. För att uppnå detta har man sänt skrivelser till FN och anordnat demonstrationer i New York, Ottawa och London. Många sjukhus och skolor har återuppbyggts med hjälp av Forumets aktiviteter. Organisationen arbetade också aktivt för att upphäva Saudiarabiens förbud mot import av livsmedel från Somaliland år 1998. (Hansen, 2004.) 5.3 Biståndssamarbete mellan diasporan och andra aktörer Genom att samarbeta med institutioner i diasporans värdland kan diasporaföreningar ansöka om utvecklingsmedel från staten för att kunna genomföra sina projekt. I Sverige är Forum Syd den största projektbidragsgivaren till somaliska organisationer arbete i Somalia. Pengarna kommer från Sida men fördelas vidare av Forum Syd. Sammanlagt är det 8,2 miljoner kronor per år som Forum Syd ger till projekt i Somalia, det är 25 % av alla bidrag till Afrika som organisationen ger. Bidragen fungerar genom att den ansökande organisationen står för en insats på 10 % för projektet medan bidraget finansierar resten. Men föreningar lägger också till av egna medel till sådana budgetposter som inte får bidrag. De flesta projekt som får bidrag har att göra med grundläggande samhällsservice såsom utbildning och hälsovård. Att utvärdera bidragsgivandet har varit problematiskt p.g.a. säkerhetsläget. (Kvist, via e-post, 2007-05-04 & Forum Syd, Internet, 2007-04-23.) I Finland har man med utrikesministeriets stöd grundat Finska Somalia Nätverket (Suomen Somalia Verkosto). Nätverket grundades 2004 för organisationer i Finland som utför utvecklingsprojekt i Somalia. Nätverket har som sina främsta uppgifter skolning, information och rådgivning. Man anordnar kurser och seminarier om utvecklingssamarbete, ger råd och hjälper till när föreningar gör sina bidragsansökningar till utrikesministeriet och utbyter information mellan medlemsföreningarna. Till nätverket hör 31 föreningar och organisationer, främst 30

diasporaföreningar men också finska biståndsorganisationer med verksamhet i Somalia. (Suomen Somalia Verkosto, Internet, 2007-04-23.) 5.4 Exempel på utvecklingsprojekt inom utbildning För att få en bättre bild av hur den somaliska diasporan har bidragit till utveckling inom utbildningssektorn följer här ett par exempel. Två exempel berör universitet medan ett exempel handlar om en grundskola. Samtliga exempel kommer från Somaliland. 5.4.1 Amoud University Staden Borama ligger i västra Somaliland. I staden återuppbyggdes grundläggande institutioner som hälsovård och grundskolor relativt snabbt genom lokala initiativ efter att de första oroligheterna lagt sig. För att förhindra att ungdomarna skulle ta tjänst i milisgrupper började idéer om ett universitet växa fram inom diasporan i Saudiarabien och Förenade Arabemiraten. I slutet av år 1993 började flygblad, gjorda i Mellanöstern, om ett universitet spridas i diasporan. Efter besök av diasporarepresentanter och bildandet av en arbetsgrupp med representanter från det lokala samhället började Amoud University ta form. I september 1997 började 69 studenter på den förberedande utbildningen. Universitetet har två primära fakulteter för utbildning och företagsekonomi. Förutom donationer av böcker från Book Aid International har all finansiering kommit från invånare i regionen eller från somalier i diasporan. T.ex. skolbussar bekostades av somalier från Mellanöstern och kurslitteratur från Saudiarabien. Viktiga lokala aktörer var företagsledare och organiserade grupper. Alla löner är också beroende av den lokala befolkningen och av diasporan. Universitetet ägs av det lokala samhället och tar emot studenter från hela Somalia, men främst från den egna regionen. Genom att ha lokalt förankrade projekt är förtroendet för universitetet i Borama högre än om det skulle drivas av regering eller NGO:s visar en undersökning av Samatar. (Samatar, 2001.) 31

5.4.2 Universitetet i Hargeisa Ett liknande exempel är universitetet i Hargeisa. År 1997 startade aktörer i Somaliland och diasporan ett projekt för att grunda ett universitet i Somalilands huvudstad Hargeisa. I september 2000 startade universitetet sin första termin. Med detta projekt har man kunnat vända en del av den negativa brain-drain trenden. En tredjedel av de första studenterna återvände från studier utomlands och många som skulle ha flyttat kunde stanna. Akademiker från diasporan har också kommit tillbaka för att engagera sig i projektet. (AFFORD, 2000.) För att möjliggöra ett projekt i den här omfattningen behövdes en välfungerande organisation både i diasporan och på ort och ställe. I Hargeisa fick man främst stöd av den inte internationellt godkända regeringen. Regeringen donerade land och lokala företag återuppbyggde och renoverade en gammal skolbyggnad. Ett råd bestående av äldsten, ministrar, lokalt företagsfolk och borgmästaren bildades. Detta råd arbetade i nära samarbete med aktörer i diasporan. Diasporan leddes av en styrande kommitté stationerad i London. Kommittén bidrog med mycket know-how, den utarbetade utbildningsplaner, stadgar och en affärsplan för universitetet. På olika håll i diasporan gjordes det donationer, t.ex. somalier i Sverige donerade 750 stolar och bord, och från Kuwait kom datorer. Ett viktigt verktyg för att samla in pengar och hålla kommunikationen mellan olika aktörer i diasporan var det Internet baserade nätverket Somaliland Forum. Genom att använda modern kommunikationsteknik har kostnaderna hållits låga och den relativt välutbyggda telefonservicen i Somaliland har avsevärt hjälpt kommunikationen. (Ibid.) 5.4.3 Grundskolan Blooming En skola som startats speciellt för diasporans behov är grundskolan Blooming i Hargeisa. Den grundades av en somalisk-kanadensisk familj 1999. Tanken är att den ska fungera som en skola där barn från diasporan kan komma tillbaka till hemlandet några år för att lära sig den somaliska kulturen och språket. Skolan har omkring 580 elever och de kommer från Somaliland, Canada, USA, 32

Storbritannien, Norge, Finland och Sverige. Skolavgifterna är dyra för de lokala omständigheterna men 150 elever som kommer från barnhem behöver inte betala någon avgift vilket gagnar lokalsamhället. Remitteringarna ökar också eftersom barnen från diasporan får sina avgifter betalda från familjen. (Lindley, 2006.) 33

34

6. DISKUSSION I detta avsnitt diskuteras ämnen utifrån uppsatsens frågeställningar. Avsnittet avslutas med förslag för vidare forskning. Det engagemang av diasporan som uppsatsen och diskussionen koncentrerar sig kring är de två första punkterna på AFFORD:s lista, d.v.s. överföring av personliga remitteringar och kollektiva överföringar till specifika ändamål. 6.1 Den somaliska diasporan och utveckling Somalierna är verkligen ett globalt utspritt folk. Med över en miljon somalier utanför landets gränser betyder det att var åttonde somalier bor i diasporan. Denna diaspora är inte homogen över hela världen utan skiljer sig utifrån orsaken till migrationen och också genom till vilken plats eller stat där diasporan vuxit fram. Jag vill här argumentera för att orsak och plats är de två viktigaste förklaringarna till hur diasporan kan medföra utveckling i hemlandet. Fyra emigrationsvågor identifierades från Somalia och alla har olika orsaker. Enligt Cohens (1997) definition hör den första vågen till handelsdiasporor. Den andra vågen bildade en arbetskraftsdiaspora medan den tredje vågen som uppstod för att hitta utbildningsmöjligheter inte passar in i Cohens typer. Det är därmed en typ som borde räknas med i diasporastudier och som säkert ökar i betydelse globalt. Den största emigrationsvågen från Somalia hör till den första typen offer- och flyktingdiaspora. Kolonialismen bidrog också till att en liten klick passar in i kategorin imperiediaspora. Den somaliska diasporan är därför en kombination av flera olika diasporatyper som uppkommit under en längre tidsperiod med en stark präglan av den senaste vågen orsakat av inbördeskriget. De olika orsakerna till migrationen påverkar förutsättningar att engagera sig för utveckling i hemlandet. För handels- och arbetsmigranter är motivet att tjäna pengar som ofta remitteras till hemlandet, för offer- och flyktingdiasporan är arbete inte lika självklart och migrationen är tvingad vilket gör att försörjningsstrategier är svårare att göra. Orsaken till migrationen påverkar också i 35

hur stor omfattning återflyttning till hemlandet sker från diasporan. Arbetsmigration är i många fall av en mer temporär art medan flyktingar har svårare att återvända p.g.a. orsaken till flykten och att man inte har någonstans att återvända. Det finns också skillnader på hur olika migrationsorsaker väljer vilka som flyttar. Arbets- och utbildningsmigration kostar, för att kunna flytta av dessa orsaker bör man höra till de mer välbeställda i den somaliska kontexten. Men en faktor som påverkar diasporans möjlighet att vara ett utvecklingsverktyg ännu mer än orsaken till migrationen är platsens betydelse. En avgörande egenskap för platsen eller värdlandet är lönenivån. I höginkomstländer kan medlemmar ur diasporan förtjäna mer och på så sätt ha möjlighet att remittera mer. Värdlandets migrationspolitik spelar också en roll, för flyktingar gäller det lagar om asyl och arbetsmigranter behöver arbetstillstånd för att kunna verka i landet och sedan verka för hemlandet. De rättigheter som diasporamedlemmarna åtnjuter i värdlandet är en viktig faktor. Att ha möjlighet och rätt att organisera sig är nödvändigt för att göra större utvecklingsprojekt som exemplen i kapitel 5 visar. Om man dessutom kan samarbeta med värdlandets biståndsinstitutioner och andra organisationer blir resultatet ännu kraftfullare. Exempel från Sverige och Finland ger prov på detta. I andra änden finns den del av den somaliska diasporan som bor i flyktingläger och har begränsad rörelse- och försörjningsfrihet, för dem är det nästan omöjligt att engagera sig för hemlandet. Istället kan den övriga diasporan engagera sig för denna del av diasporan. Om platsen har en så viktig betydelse följer frågan vad som avgör platserna för diasporan? Migranters ekonomiska status har en avgörande roll, dels för att den avgör avståndet vart man flyttar och för flyktingar visar studien att de mer välbeställda också kunde söka asyl längre bort i västvärlden. FN:s flyktingkommissariat tillsammans med dess medlemmar är också aktörer som har makt vart diasporan sprids. Där det finns en tidigare somalisk befolkning flyttar det också fler genom familjeåterföreningar och för att få fördelar av gruppen. Slutligen finns det för somalierna också ett samband mellan orsak till migrationen och destinationsplatsen. 36

6.2 Remitteringarnas roll i Somalia Remitteringarna tillhör en stor del av den somaliska ekonomin. Att remitteringarnas andel av GDP rör sig kring 14-25 % betyder att Somalia är tillsammans med Lesotho den mest beroende ekonomin av remitteringar. Av hela världen hör Somalia till de tio mest beroende länderna. Men också uppskattningar om att andelen skulle vara uppemot 40 % måste tas i hänsyn. Att detta inte uppmärksammas i den officiella statistiken beror på att uppgifterna är svåra att mäta exakt och det är inte konstigt eftersom många strömmar är informella och det finns ingen statlig myndighet som kan övervaka flödet. Med alla informella flöden inräknade tror jag nog att remitteringarna är högre än 25 %. Somalia borde absolut uppmärksammas mer när det gäller forskning om remitteringar. Somalia utmärker sig också genom att remitteringarna är många gånger högre än det officiella biståndet, i Afrika söder om Sahara i allmänhet var biståndet mer än tre gånger större än remitteringarna 2004 (jämför figur 4). Det visar också på att Somalia är speciellt för forskningsändamål. 6.3 Gynnar remitteringarna utveckling i Somalia? Det finns två synsätt på vilken inverkan användningen av remitteringarna har i utvecklingsländer. För det första finns ett synsätt som ser mer negativt till att remitteringar skulle gynna utveckling eftersom det mesta av pengarna används till konsumtion. Detta synsätt delas av Findlay (1994) i teoriavsnittet. Det andra synsättet ser mer positivt på remitteringarnas inverkan och menar att när pengar förs in och levnadsstandarden höjs gynnar det också utveckling. Dessa tankar förs fram av de Haas (2005). Världsbankens syn på remitteringarnas inverkan ligger mer åt det positivare synsättet. I följande avsnitt diskuteras huruvida remitteringarnas inverkan i Somalia talar för något av synsätten. För det första är remitteringarna nödvändiga för många familjers försörjning och överlevnad i Somalia. Detta p.g.a. att landet saknar en fungerande stat och för anarkin och de väpnade konflikter som präglar samhället. Remitteringarna är också nödvändiga som en social försäkring eftersom Somalia är känsligt för 37

naturkatastrofer och ifall handelsblockader upprepas. Nyttan av remitteringarna förstås också genom att det officiella biståndet är lågt eftersom hjälpen är svår att få fram i landet. Även om inte remitteringarna skulle gynna långsiktig utveckling tycker jag att de är nödvändiga. Myntets baksida är dock att remitteringarna på samma gång förlänger inbördeskriget genom att remitteringar också används till stöd för milisgrupper. Importen till Somalia har växt på samma gång som remitteringarna ökat. Detta stämmer också överens med Findlays (1994) studie i Jemen. Skillnaden är vad som importeras, i Somalia verkar det vara främst nödvändiga varor som mat, byggnadsmaterial och bränsle. Det negativa med importen till Somalia är drogen khats betydelse. Khat handeln borde bekämpas internationellt, det skulle också öka produktiviteten i Somalia. Den illegala vapenhandeln som säkerligen förekommer i länder som Somalia har säkert också en stor andel av importen men den redovisas inte. Såsom situationen ser ut i Somalia kan man inte säga att remitteringarna hämmar den egna tillverkningsindustrin men jordbruket kan hämmas. Å andra sidan är det rurala Somalias viktigaste näring boskapsuppfödning vilket inte hotas av import utifrån. Men remitteringar gynnar istället annan företagsamhet som t.ex. telekommunikation. Därför kan Findlays slutsatser från Jemen inte helt och hållet appliceras över Somalia. Det finns forskare som menar att den ekonomiska och sociala utvecklingen har gått bättre framåt i Somalia under statslöshet och anarki än före staten kollapsade. Detta underbyggs med den ekonomiska frihet som uppstått och de politiska barriärer som försvunnit. (Leeson, 2006.) Men att mätvärden för ekonomisk och social utveckling förbättrats kan också ha att göra med det ökade inflödet av remitteringar som den tvingade migrationen gjorde grunden för efter att kriget utbröt. Men däremot är det överdrivet att påstå att Somalia skulle vara bättre under ett tillstånd av anarki, med det lidande som det medför för vissa utsatta grupper. Även om ekonomin förbättrats säger det inte hur fördelad den är över befolkningen. Ojämlikhet mellan rika och fattiga samt mellan urbana och rurala områden är ett 38

ämne som berör remitteringar. Även om de Haas (2005) menar att remitteringarna påverkar positivt på hela regionen är skillnaderna mellan remitteringsmottagarna i urbana respektive rurala områden anmärkningsvärt stora i Somalia. Ojämlikheten berör inte endast remitteringar utan också tillgång till utbildning och hälsovård. När remitteringarna dessutom är en transaktion som inte beskattas, kan inte inflödet jämnas ut den vägen heller. Ett förslag från min sida att geografisk ojämlikhet är en aspekt som borde beaktas när man planerar vart man skall satsa bistånd för att också den rurala delen av Somalia skall utvecklas. Sammanfattningsvis är slutsatsen av de resultat om remitteringarnas inverkan i Somalia att remitteringarna främst upprätthåller samhället men det finns tendenser på att remitteringar också främjar mer långsiktig utveckling. Den negativa sidan är att också remitteringar motverkar utveckling genom att pengar används till khat och krigsföring samt att brain-drain effekten gör att viktig arbetskraft försvinner från landet. Överlag tycker jag att remitteringarna gör mer nytta än skada i ett statslöst land som Somalia när inflödet av pengar går direkt till folket. 6.4 Diasporans engagemang för utveckling En diasporaverksamhet som verkligen bidrar till utveckling enligt min mening är organiserade biståndsprojekt. På detta sätt är även större projekt möjliga att genomföra. Resultatet om hur diasporan hjälpt till att finansiera och grunda skolor och universitet i Somalia är utmärkta exempel på självhjälp utan inblandning av andra intressen. Diasporan är också den utvecklingsaktör som känner till landet bäst och vet vilket slags bistånd som behövs. Genom att diasporaföreningar ansöker om statliga biståndsunderstöd har de ännu större möjlighet att engagera sig för hemlandet. Detta är också bra för värdlandet som får hjälp att rikta sitt bistånd. Värdländer bör därför uppmärksamma diasporans viktiga roll i biståndssamarbetet. Men som tidigare diskuterats om ojämlikhet behövs ändå bistånd också till de delar av landet eller till minoriteter som inte omfattas av diasporakontakter. Genom att diasporaföreningar organiserar sig och får stöd av varandra, som målet med nätverket i Finland är, kan engagemanget för hemlandet förbättras. 39

En fråga som uppstår är om diasporan borde satsa sina resurser mer på organiserad verksamhet och minska summan på remitteringar direkt till släktingar? Det här är förstås en känslig fråga eftersom man inte kan riskera eller negligera nära släktband. Men jag anser att de personliga remitteringarna inte är en konkurrent till organiserat bistånd utan snarare ett komplement. Om diasporan hjälper till att bygga skolor behöver invånarna omkring skolorna också ha råd till att betala skolavgifterna och de finansieras ofta genom remitteringar. Man bör också uppmärksamma de sociala remitteringarnas roll och uppmuntra mottagarna att använda pengarna på ett vist sätt som gynnar utveckling. 6.5 Förslag för vidare forskning Eftersom studien har en explorativ karaktär är det på sin plats att ge några ämnen som skulle lämpa sig för vidare forskning. Diasporan har en viktig roll och därför är studier som undersöker hur diasporan vidare kan utveckla sitt engagemang för att bistå hemlandet intressanta. Denna uppsats ger inte någon bild av omfattningen av globala biståndsinsatser av den somaliska diasporan. Vidare studier kan innehålla en kartläggning av projekt och deras storlek. Negativa konsekvenser av remitteringar är något som kunde uppmärksammas i vidare forskning. I Somalias fall skulle det vara att svara på i vilken grad remitteringar inverkar på förlängningen av kriget eller på khat drogens inverkan i landet. De sociala remitteringarnas roll mellan diaspora och hemland är också ett ämne för en djupare analys 40

7. SAMMANFATTNING Syftet med denna uppsats är att studera hur den somaliska diasporan agerar i förhållande till sitt hemland. Detta görs genom en litteraturstudie som är explorativ till sin karaktär. Diasporastudier handlar om utspridda etniska befolkningar som migrerat av både tvingade och frivilliga skäl. Cohen (1997) har klassificerat diasporor i fem kategorier enligt deras orsaker. Utveckling sker på olika sätt inom, genom och av diasporan, denna studie koncentrerar sig på utveckling av diasporan i hemlandet genom remitteringar och specifika projekt. Remitteringar från höginkomstländer till utvecklingsländer är en företeelse som ökat kraftigt de tre senaste decennierna. I utvecklingsländerna överstiger remitteringarna överlag värdet av det officiella biståndet till utvecklingsländerna, detta har också uppmärksammats av Världsbanken. Att remitteringar är en viktig inkomstkälla för försörjningen i utvecklingsländer är något som de flesta är överens om. Men om remitteringar skapar långsiktig utveckling finns det delade meningar om. En annan typ av överföringar är sociala remitteringar som innebär överföringar av idéer, beteenden, identiteter och socialt kapital. Somalia är ett land där centralstyret ersatts av anarki sedan början av 90-talet. Inbördeskriget ledde till en stor flyktingmigration till grannländerna och västvärlden men redan före kriget var arbetsmigrationen främst till Arabiska halvön stor bland somalierna. Förutom dessa två strömmar har den somaliska diasporan också bildats av andra orsaker. Somalia är ett av de minst utvecklade länderna i världen och det gäller också utbildningssektorn. Det finns inga exakta siffror på hur stora remitteringarna till Somalia är årligen, men de säkraste uppskattningarna rör sig omkring en halv till en miljard USD. Detta är en stor andel av Somalias GDP och landet hör därför till de mest remitteringsberoende länderna i världen. Remitteringarna överstiger också det officiella biståndet och investeringar. Remitteringar har en viktig uppgift som livlina åt många familjer i Somalia. Remitteringarna används främst till konsumtion men remitteringar har också en positiv effekt på investeringar. Till nackdelarna 41

hör "brain-drain" och att remitteringar hjälper till att finansiera klanmiliser och khat. Diasporan engagerar sig också i hemlandet genom att organisera sig och utföra kollektiva utvecklingsprojekt som t.ex. att bygga skolor tillsammans med lokala aktörer. Hur diasporan kan engagera sig beror på var den är och vilken orsaken till migrationen var. Genom att samarbeta med aktörer i värdlandet kan diasporans utvecklingsprojekt få mer stöd. Tillsammans med remitteringar kompletterar organiserat engagemang av diasporan att institutioner som skolor kan verka. Råd och idéer eller sociala remitteringar spelar också en viktig roll när de uppmuntrar till hur pengar ska användas för att gynna långsiktig utveckling t.ex. genom utbildning. 42

REFERENSER Abdi, A.A. (1998): Education in Somalia: history, destruction, and calls for reconstruction, Comparative Education, Vol. 34, No 3, s. 327-340. AFFORD (2000): Globalisation and development: A diaspora dimension, Submisson by the African Foundation for Development to Department for International Development's White Paper on Globalisation and Development, London. Ahmed, I.I. (2000): Remittances and Their Economic Impact in Postwar Somaliland, The Journal of Disaster Studies, Vol. 24, No 4, s. 380-389. Overseas Development Institute, Oxford. Cohen, R. (1997): Global Diasporas: An introduction, UCL Press, London. de Haas, H. (2005): International Migration, Remittances and Development: myths and facts, Third World Quarterly, Vol. 26, No 8, s. 1269-1284. Ehlers, P. & Witzke, A. (1992): Somalia: bakgrund och framtid, Nordiska Afrikainstitutet, Uppsala. Findlay, A.M. (1994): The Arab World, Routledge, London. Gundel, J. (2002): The Migration-Development Nexus: Somalia Case Study, International Migration, Vol. 40, No 5, Oxford. Hansen, P. (2004): Migrant Transfers as a Development Tool: The Case of Somaliland, Danish Institute for International Studies, Working Paper no 2004/15, Köpenhamn. Horst, C. & Van Hear, N. (2002): Counting the cost: refugees, remittances and the 'war against terrorism', Forced Migration Review, No 14, s. 32-34, Oxford. Kapur, D. (2005): Remittances: The New Development Mantra?. I Maimbo, S.M. & Ratha, D. (red.): Remittances: Development Impact and Future Prospects, the World Bank, Washington DC. Kinfe Abraham (2002): Somalia Calling: The Crisis Of Statehood And The Quest For Peace, EIIPD Press, Addis Abeba. Kulaksiz, S. & Purdekova, A. (2006): Somali Remittance Sector: A Macroeconomic Perspective, I Maimbo, S.M. (red.): Remittances and Economic Development in Somalia: An Overview, Social Development Papers: Conflict Prevention & Reconstruction, Paper No. 38, the World Bank, Washington DC. 43

Leeson, P.T. (2006): Better Off Stateless: Somalia Before and After Government Collapse, Department of Economics, West Virginia University. Levitt, P. (1998): Social Remittances: Migration Driven Local-Level Forms of Cultural Diffusion, International Migration Review, Vol. 32, No. 4, s. 926-948, New York. Lindley, A. (2005): Somalia Country Study, ESRC Centre on Migration, Policy and Society (COMPAS), University of Oxford. Lindley, A. (2006): The Influence of Migration, Remittances and Diaspora Donations on Education in Somali Society, I Maimbo, S.M. (red.): Remittances and Economic Development in Somalia: An Overview, Social Development Papers: Conflict Prevention & Reconstruction, Paper No, 38, the World Bank, Washington DC. Mohan, G. (2002): Diaspora and development. I Robinson, J. (red.): Development and Displacement, Oxford University Press, Oxford. Omer, A. (2002): Supporting Systems and Procedures for the Effective Regulation and Monitoring of Somali Remittance Companies (Hawala), UNDP Somalia. Omer, A. & El Koury, G. (2005): Regulation and Supervision in a Vacuum: The Story of the Somali Remittance Sector. I Maimbo, S.M. & Ratha, D. (red.): Remittances: Development Impact and Future Prospects, the World Bank, Washington DC. Ratha, D. & Shaw, W. (2007): South-South Migration and Remittances, Development Prospects Group World Bank, Washington DC. Rösell, L. & Magnusson, T. (2006): "Flyktingar behöver möjligheter, inte bara påtryckningar för att åka hem": En rapport om återvändande och återuppbyggnad i Somalia, Sociala Missionen och Göteborgs-Initiativet, Göteborg & Stockholm. Samatar, A.I. (2001): Somali Reconstruction and Local Initiative: Amoud University, World Development, Vol. 29, No. 4, s. 641-656, Storbritannien. Turton, D. (2005): Analysis of Refugee Protection Capacity: Kenya, UNHCR Strengthening Protection Capacity Project. UNDP (2001): Human Development Report 2001 Somalia, UNDP, Nairobi. UNHCR (2006): 2005 Global Refugee Trends, UNHCR, Geneve. Van Hear, N. (2002): Sustaining societies under strain: Remittances as a form of 44

transnational exchange in Sri Lanka and Ghana. I Al-Ali, N. & Koser, K. (red.): New Approaches to Migration?: Transnational communities and the tranformation of home, Routledge, London. Van Hear, N., Pieke, F. & Vertovec, S. (2004): The contribution of UK-based diasporas to development and poverty reduction, ESRC Centre on Migration, Policy and Society (COMPAS), University of Oxford. Waldo, M.A. (2006): Somalia Remittances: Myth and Reality, I Maimbo, S.M. (red.): Remittances and Economic Development in Somalia: An Overview, Social Development Papers: Conflict Prevention & Reconstruction, Paper No, 38, the World Bank, Washington DC. World Bank (2006): Global Economic Prospects: Economic Implications of Remittances and Migration 2006, the World Bank, Washington DC. Internetkällor CIA World Factbook (2007-04-12): https://www.cia.gov/cia/publications/factbook/geos/so.html Forum Syd (2007-04-23): Forum Syd satsar på Somalia, http://www.forumsyd.org/ SCB, Statistiska Centralbyrån (2007-05-14): "Befolkning", http://www.scb.se/be Statistikcentralen (2007-05-14): "Finlands befolkning 2006", http://www.tilastokeskus.fi/til/vaerak/2006/vaerak_2006_2007-03- 23_tie_001_sv.html Suomen Somalia Verkosto (2007-04-23): http://www.somaliaverkosto.net/ World Bank (2007-04-11): http://devdata.worldbank.org/data-query/ World Bank (2007-04-27): http://web.worldbank.org/wbsite/external/ DATASTATISTICS/0,,contentMDK:20420458~menuPK: 64133156 ~pagepk:64133150~pipk:64133175~thesitepk:239419,00.html E-post korrespondens Kvist, O., Handläggare för Somalia, Forum Syd (2007-05-04). 45