70-talsbåtarna lade grunden till åtskilliga snabbväxande varv där många snart försvann nästan lika snabbt.ett av dem

70-talsbåtarna lade grunden till åtskilliga snabbväxande varv där många snart försvann nästan lika snabbt.ett av dem

som blev kvar och bara fortsatte växa är Hallberg-Rassy. Grunden till framgångssagan lades med stabila Monsun 31. Av Bengt Jörnstedt I höstas presenterade vi Mistress i Seglings 70-talsserie, nu är det dags för Monsun 31. Den gemensamma nämnaren är inte bara storleken och konstruktören Olle Enderlein, utan också varvet: Harry Hallbergs varv, som just under den här tiden kom att bli Hallberg-Rassy. Och det är just där, i skarven mellan HH och HR, som man finner den tydliga konceptförändring som innebar början på framgångssagan Hallberg- Rassy. Den eleganta, delvis kappseglingsorienterade Mistressen fick vika sig för den robusta långfärdsbåten Monsun 31. Ett klokt drag av den då ganska unge Christoph Rassy; båten skulle byggas i över 800 exemplar och kom att lägga grunden till hans nya, allt mer expanderande varvsrörelse. Bra boende och trygg känsla, inte prestanda och iögonfallande linjer, var nyckeln till seglarnas hjärta. Och med efterfrågan kom långa serier och därmed ett hyggligt pris för både kunden och varvet. Den renodlade cruisingbåtens attraktion var Christoph Rassy helt på det klara med redan på 60-talet då han byggde stadiga Rasmus, försedd med vindruta till och med! I begynnelsen i trä, senare i plast. Med fötterna på jorden Invandrad från Tyskland 1960 som båtbyggarlärling på västkusten, arbetade Christoph Rassy snart upp sig så pass att han kunde köpa Harry Hallbergs gamla varv i Kungsviken på Orust. Och hans Rasmus, ritad av Olle Enderlein, blev stommen i den verksamheten. När Harry Hallberg senare skadade sig och inte längre kunde driva sitt nya varv i Ellös köpte Rassy det också. Ett ansenligt åtagande, men han hade gjort rätt för sig vid det förra köpet och säljarna räknade nog med att den driftige båtbyggaren skulle kunna göra det också denna gång en helt korrekt bedömning, om man säger så... Det här var 1972, och Mistressen ny 1969 var i full produktion. Men hon var dyr att bygga och såldes för billigt ingen lönsam affär, således, det måste till något nytt. Och det blev Monsun 31. Min idé med Monsunen byggde på att inte alla ville ha just en Rasmus med 4-

cylindrig motor, akterruff och inte minst storleken och priset. Så jag bad Olle Enderlein om en mindre båt, slankare i fören, berättar Christoph Rassy idag. Han är medveten om att somliga menar att Monsun 31 bara är en nerskalad Rasmus: Den frågan har ställts ibland, och jag kommer aldrig att sluta förvånas över att folk inte ser skillnaden i linjerna, säger han. Christoph Rassy hade en klar uppfattning om hur en segelbåt skulle vara funtad för att hitta köpare. Han tillhörde inte båtromantikerna (som var många på den här tiden) utan stod med båda fötterna på jorden. Han visste att båtar oftast köptes av par, och att det krävdes eftergifter för att få bra bekvämlighet som tilltalade äkta hälften. Toaletten var t ex ingenting man bara skuffade undan där det fanns lite plats. Christophs image var redan nu att bygga stabila långfärdsbåtar, menar Rutger Genberg, Mistresseglare (och emellanåt medarbetare i Segling; se Skåneartikeln i förra numret) som under några år på 70-talet representerade Harry Hallbergs varv på ostkusten. Christoph kunde sälja Monsunen lätt, till exempel i Tyskland. Men han hade också lärt sig att inget var så dyrt som att bygga Olles inredningar. I Mistressen hade Olle lyckats pressa in Mistralens inredning och det blev för dyrt. Det hade Christoph klart för sig, och han bantade den till Monsunen. Det blev en stor båt till vettiga pengar. Funktion och stabilitet Monsunen har mycket riktigt en enklare, mer renodlad och rättfram inredning än föregångaren Mistress. Grundlayouten är emellertid densamma det ska ännu dröja många år innan akterkabinen slår igenom på bred front och närmast blir ett krav även på båtar under 30 fot. Monsunen har istället en traditionell stickkoj in under sittbrunnens ena sida, på den andra är det stort stuv med åtkomst via lucka i sittbänken.

Vid nedgången ligger pentry och navbord, salongen har en L-soffa som kan breddas till stor koj med nersänkbart bord, och för om huvudskottet kommer så toalett och garderob samt förpik. Ståhöjden är knappa 1,80 vid nedgången och minskar bara marginellt föröver. Allt förefaller stabilt, med sikte på funktion mer än på våra dagars nästan överdrivna elegans. Men det är gjort med kvalitet och hållbarhet. Det är svårt att tro att den båt Segling besöker är byggd 1976 och har nästan 30 år på nacken. Det är otroligt. Vi har inte gjort några större åtgärder med båten, ingen omlackning av träet, berättar Johan Berlind, som med sin fru Camilla och två små söner övertagit Bettina efter Johans far. Hon har varit familjens ägo i 12 år, innan dess hade hon samma ägare som en gång köpte båten ny. Det här känns gediget, vi har ingen längtan till något modernare, säger Camilla. Pentryt, i vinkel vid nedgången, ser ganska litet ut men har ungefär samma utrymmen som på andra 30/31-fotare från den här tiden. Inga problem, och vi lagar ändå riktiga middagar, vi gör ingen annorlunda mat än hemma. Allt funkar, det är en fråga om planering, menar Camilla.

Johan, Camilla och smågrabbarna är ute med Bettina i fem veckor, hela semestern i ett svep. Den stora sittbrunnen med breda tofter kommer väl till pass. Sargarna är höga och skyddande men som vanligt lite för lodräta för att vara riktigt bekväma var fanns ergonomerna på 70-talet? (Nåja, de är fortfarande ganska sällsynta.) En liten skotskena mellan tofterna avgränsar till rorsmansplatsen, den kan man lämpligen göra löstagbar för att få bättre svängrum när båten inte seglas. Hjärtstocken kommer upp i det lilla akterdäcket och rorkulten inkräktar på brunnsutrymmet bara fram till storskotskenan. Monsun 31 har två av Orustvarvens typiska kännetecken, och båda förstärker bilden av trygg båt. Det ena är vindrutan, den tydligaste signal man kan tänka sig för att skrämma bort kappseglare och locka till sig dem de finns flest av: familjeseglarna. Det andra är den höga fotlisten, som alltid ger ett mycket gediget, trivsamt och sjömansmässigt intryck. Riggen fullbordar den robusta bilden, en kraftig profil med enkla spridare och

dubbla undervant. Röstjärnen sitter längst ute vid relingen för att få en bred bas och dito spridare, säkraste stöttningen av masten. Kölen är i gjutjärn och inlaminerad i kölfickan, varför man slipper rostproblemen hos utvändiga järnkölar. Skrovet är i enkellaminat, så starkt byggt att det tycks klara grundstötningssmällar bra. Vi gick på en gång i somras men det hände ingenting alls med båten, säger Johan. Kräver vind Någon snabbseglare är hon inte, Monsunen. Med ungefär samma längd och segelyta deplacerar hon ca 1 ton mer än Mistressen, och skillnaden i prestanda avspeglas i LYStalen på 1,07 respektive 1,03. Hon kräver vind. Hon är en trygg långfärds- och familjebåt, ingen seglingsmaskin, säger Johan Berlind. Han tycker att det finns en tydlig lovgirighet och därmed tyngd i rodret en vanligt förekommande egenskap på Olle Enderleins båtar men ser det som en vanesak, inte som ett problem. Hon går ganska lågt i vind, berättar Johan, men tar bättre höjd när det blåser mer. Ett typiskt drag för tunga båtar med för få hästkrafter i förhållande till vikten. Men det är just denna stabila, lite sävliga känsla som skapat Monsunens och liknande båtars goda rykte bland många seglare. Det inger trygghet i en potentiellt farlig miljö.

Rena, distinkta linjer, nästan slank med sin måttliga bredd bara vindrutan och den solida relingslisten kopplar Monsun 31 till Orusttraditionen. Få båtar har som Monsun 31 fått visa vad de går för när det tuffar till sig ute på havet. Den som med eftertryck bevisat den saken är skåningen Kurt Björklund. Tre gånger seglade han sin Monsun 31:a Golden Lady solo runt jorden. Hans båt ställdes på svåra prov, inte minst under det andra varvet då han följde Whitbread-seglarnas bana nere i Södra Oceanen, med stopp bara i Hobart på vägen mellan Godahoppsudden och Kap Horn. Svåra stormar och ett par omkullslagningar knäckte varken Golden Lady eller hennes envetne skeppare, även om båda fick sina törnar.

Kurt Björklund köpte sin båt varvsny 1974, priset var 106.000 kronor. Fram till 1993 skulle han komma att segla henne över 170.000 sjömil, säkert alla tiders rekord när det gäller svenska långfärdsseglare, både båt och skeppare. När Kurt av hälso- och åldersskäl (han är född 1921) gick i land efter en fjärde, avbruten jorden runtsegling, skänkte han sin båt tíll Råå Fiske- och Sjöfartsmuseum. Där finns den robusta tuffingen nu till allmänt beskådande. Inte många segelbåtar kan ståta med så imponerande meriter. Golden Ladys bedrifter har säkert bidragit till att stärka Monsun 31:ans redan goda rykte. Att det är en mycket efterfrågad båttyp råder det ingen tvekan om. Förra sommaren träffade vi säkert tjugo personer som var intresserade av att köpa vår båt, vi fick till och med visitkort och telefonnummer till flera av dem, berättar Camilla Berlind.

Man erbjöds mellan 350 och 400 tusen kronor för båten, och det är på den här nivån priset ligger. Proessionella båtmäklare uppger att prisbilden under 2003 låg mellan 330-370 tkr för Monsun 31. Det är ett högt pris för en 31-fotare från 70-talet, och det visar att hon är populär och eftersökt. Och att det är få som vill sälja sina dyrgripar.

Stora möjligheter Hon är väldigt stabil och behaglig att segla med, lite trög i slagen, men det hör ju till båttypen. Det säger KG Linderholm i Bromma, Monsun 31-ägare ända sedan mitten av 70- talet. Efter först Havsfidra, därefter Vega, var det dags för något större. Vi fastnade bland annat för träinredningen. Rassy hade ju det här fina träarbetet i mahogny redan då. KG Linderholm kom att ägna stort intresse åt båttypen och såg från början till att hålla ett ägarregister som hela tiden uppdaterades. På så sätt skapades en inofficiell Monsunklubb där ägare höll kontakt och tipsade varandra. En verksamhet som stöddes av varvet. Varje år fick jag besked av Hallberg- Rassy om vilka som köpt nya båtar. Och ibland ringde faktiskt Christoph Rassy till mig för att höra hur jag gjort olika egna lösningar på båten. KG Linderholm tycker att Monsun 31 har stora möjligheter

Man kan inreda efter hand, det finns plats för allt. Bland hans egna åtgärder märks nerdragning av fallen till brunnen, en flytt av mantågsstöttorna upp på relingslisten för att få större däcksyta, samt, inte minst, installation av bogpropeller. Genom den långa kölen, rodret och propellern är hon svår att backa med. Men en bogpropeller får fint plats bakom vattentanken i förpiken. Med den kan man backa in var som helst. Även motorn är bytt. Standardmotorn på 25 hk är tillräcklig i de flesta förhållanden, men inte alla. Ska man igenom ett smalt sund i frisk motvind och motsjö så klarar man inte det, varken för segel eller för motor. Jag bytte till en fyrcylindrig motor på 33 hk och fick en helt annan styrka, berättar KG Linderholm. Som mångårig spindel i Monsun-nätet har han fått en ganska god uppfattning om de svagheter som finns hos båttypen. Några böldpestproblem har han inte hört talas om. Men det har förekommit läckage under relingen i teak, där däcksflänsen är sammanfogad med skrovet och fyllningsmassan inte alltid är helt tät. Det läcker i så fall bara när hon doppar relingen i vattnet, men inte annars. Bränsletanken är ett utrymme nere i kölsvinet, rakt under motorn. Bra med låg tyngdpunkt, men med potentiella nackdelar eftersom det inte är en separat tank som kan tas upp för rengöring eller lagning. Och det har hänt att det läckt i skarven mellan skrovhalvorna. Vill man reparera eller bygga en egen tank måste motorn lyftas bort.

Men en rostfri tank därnere blir betydligt mindre, påpekar KG Linderholm. Med vattentanken i fören är situationen delvis densamma Den är inbyggd, formad efter skotten framme i förpiken. Får man problem med den får man lossa en del av inredningen, säger KG Linderholm, men påpekar samtidigt att han själv inte haft problem med vare sig bränslet eller vattnet. Monsun 31:ans lovgirighet går att få bukt med, menar han. Båten vinner på ett peke och att flytta fram förstaget. I så fall ska man passa på att sy upp ett nytt försegel: Hon seglar bra med självslående fock, men då ska man fylla ut förtriangeln med ett så stort segel som möjligt. Vem tar över klubben? KG Linderholm sålde sin mycket uppskattade Monsun 31 förra året, det har blivit dags att varva ner seglandet. Därmed aktualiseras frågan: Finns det någon Monsunägare eller annan som vill nyorganisera den inofficiella Monsunklubb som varit aktiv utan medlemsavgifter eller andra formaliteter ända sedan 1976? Och som under K G Linderholms tid hållit ett uppdaterat register över båtar och ägare, skickat ut tekniska tips och specialerbjudanden, hjälpt till med förmedlingar och ordnat sammankomster, m m. K G Linderholm berättar att det fortfarande verkar finnas ett intresse för att klubbverksamheten ska fortsätta. Kanske dags för ett regelrätt klassförbund? Den eller de som vill ta över och reorganisera det hela är välkomna att kontakta K G Linderholm, Alviksvägen 133, 167 62 Bromma. Tel. 08-80 05 00, fax 26 46 47.