Vänligen notera citationstecknen i rubriken; det vore Segling främmande att komma med så absoluta värdeomdömen när vi skriver om en båt!

Transkript

1 Vänligen notera citationstecknen i rubriken; det vore Segling främmande att komma med så absoluta värdeomdömen när vi skriver om en båt! Men hon är högt skattad av sina egna, Rapiden en av det tidiga 70-talets långsmala båtar, design Tord Byquist. Av Bengt Jörnstedt Inom alla segelbåtsklasser, inom alla klassförbund, talar man sig varm för den egna båttypen. Detta är en självklarhet, så måste det vara. Men vissa talar sig varmare än andra. Eller vad sägs om denna nästan trotsigt självmedvetna utsaga om Seglings aktuella 70- talsbåt, Rapiden: Det finns ett högaktningsfullt drag i Rapidägarens inställning till båten. Den anses fulländad. Ingen annan båt finns att snegla på med begär i blicken inom storleksklassen. Rapiden är vackrast, mest harmonisk och mest välseglande.

2 Orden är Kristian Lagerkrantz, mångårig Rapidseglare och trogen, alltid välartikulerad skribent på klassförbundssidorna i Segling under flera år på 90- talet. Om det inte vore så att Kristian till sitt väsen är en stillsam och försynt natur kunde man avfärda utsagan (från 1996) om Rapidens förträfflighet som åtminstone halvtomt skryt. Men det som sägs är uppriktigt menat samtidigt som en alltid finns en glimt i ögat när en klok person tar till stora ord i egen sak. Kristian Lagerkrantz är inte ensam i sitt omdöme. När Segling slumpvis kontaktar en Rapidägare för att göra den här artikeln får vi höra i princip samma sak, bara lite mer handfast: Jag föll direkt och köpte den på rot i det [dåliga] skick den var. Den skulle jag bara ha. Det var linjerna, hon var så oerhört vacker. Den som säger det är Tommy Johansson i Oxelösund. Han fick se sin första Rapid för tretton år sedan, på pilgrimsfärd till de värmländska skogarna där hon har sitt ursprung. Tommy och sambon Susanne Karlsson seglar fortfarande sin Rapid, och kärleken har inte svalnat det minsta. Båda är verksamma i klassförbundet och sköter hemsidan på nätet. Det är ett av landets minsta klassförbund man värnar om, för det har bara byggts 32 exemplar av Rapiden.

3 Varför hon aldrig blev någon riktigt stor klass är svårt att säga. Ett tag var det tal om att Fisksätra Varv kanske skulle ta över tillverkningen, och då kunde det säkert ha byggts många fler exemplar. Men det stupade på att det var för dyrt att bygga henne med skrov som skulle ligga kvar i formen i ett par veckor. Och det kravet ville Hultmans som byggde båten inte släppa på, förklarar Tommy. Det finns nog ingen båt med de byggnormer vi har, tillägger han. I sin långsmala grupptillhörighet hamnade kanske Rapiden i något av en mellanställning; å ena sidan fanns de lite fränare, mer racingbetonade båtarna som Smaragd och Safir, å andra sidan de något större och rymligare släktingarna S 30 och Sveakryssaren. Eller kanske berodde det exklusiva fåtalet

4 Rapider på geografins betydelse för segelsporten; när lokala, i större båtsammanhang okända förmågor sätter igång med att bygga en segelbåt så tenderar den att mest frälsa folk i trakten, där marknaden snabbt blir mättad. Det finns exempel på detta, t ex Göran Dahlström i Karlshamn vars Rhapsody 34 blev stor i Blekinge och nordöstra Skåne, och Luleåbyggda W30, som det finns flest av utmed Norrlandskusten. Kanske är det likadant med Rapiden. När hon såg dagens ljus för drygt trettio år sedan var det hos ett litet varv som ingen människa hört talas om. Snudd på olympisk Däremot var konstruktören Tord Byquist bekant. Han var pappa till Mustang, som var med i diskussionerna när det skulle utses en ny OSbåt efter 5,5:an (som gjorde sin sorti Snudd på olympisk Däremot var konstruktören Tord Byquist bekant. Han var pappa till Mustang, som var med i diskussionerna när det skulle utses en ny OS-båt efter 5,5:an (som gjorde sin sorti med Sundelin-guldet i Acapulco 1968). Nu blev det Solingen som vann OS-striden, men det skulle komma att byggas också Mustanger och lillasyster Mustang Junior (som påminner en del om 606).

5 Båda båtarna väckte uppmärksamhet och stärkte Byquists status som designer. När han dessutom råkade bo granne med den entreprenörbenägna klanen Hultman i Arvika ledde det ena till det andra. Det var bröderna Allan och Arne Hultman som nu, när båtflodens fördämningar just börjat svämma över, såg möjligheterna med en ny farkost. Man hade seglat en hel del Drake i Glafsfjorden, men intresset var i avtagande och en ny, modernare båt skulle göra susen. Självklart skulle grannen Byquist med snudd på olympisk aura få göra designjobbet. Hultmännen bildade Arvika Marin och så satte man igång. Byquist levererade Rapiden, som byggde på linjerna till Mustangen men var klart mer familjeorienterad med högre fribord, ruff och lång köl en båt som konstruktören själv skulle kunna tänka sig att äga och segla. Med en bredd på bara 2,18 m över ett 35-fots skrov är hon utan vidare hemmahörande i avdelningen långsmala båtar. Byquists ritning är daterad till april 1971, den första båten var klar halvannat år senare. Arvika Marin byggde både plugg och båtar, och som brukligt var på den tiden sparades det inte på plasten och resultatet blev mycket laminatstarka

6 farkoster. Ovanligt nog hängde man upp Rapidens skrovform i ett par väldiga hjul, som gjorde att båten kunde vinklas för bättre åtkomst och bekvämare arbetsställning under plastningen. Lika ovanligt var att skrovet med fastplastad innermodul, förstärkningar, etc fick ligga kvar i formen i nästan 14 dagar för att få tid att härda ut ordentligt. De var noga med att båtarna skulle vara absolut likvärdiga i grundutförandet, säger Tommy Johansson. Något svårfunnet läckage via relingen är ett problem som Rapiden inte ska behöva drabbas av. Här plastade man ihop skrov och däck, läcker det så är det från en bult i relingslisten och bör kunna lokaliseras. Idel självbyggen När Tommy Johansson skaffade sin Rapid 1990 hade han seglat Folkbåt, M 30 och IFbåt, det var mycket kappsegling och många SM. Jag ville ha en långsmal båt och tittade på Safir, Smaragd, Lotus och gamla A

7 22:or. Men en träbåt skulle jag inte ha tid med. Det var via Segling som intresset för Rapiden väcktes. Jag såg en artikel med en bild på en röd Rapid och en text om Arne och Allan Hultman som byggde båten. Senare fick jag tips om båt nummer 30 som fanns hos en farbror, Sven Pettersson, nära Glafsfjorden utanför Arvika. Båten var i risigt skick men Tommy slog till direkt. Han fick se henne på land och föll som en bojsten för hennes linjer Den skulle jag bara ha! Nr 30 blev hans och har så förblivit. Det mesta är utbytt, både i inredning och i beslagsväg på däck. Alla Rapider är självbyggen och varierar i hög grad ifråga om kvalitet och lösningar. Mest i fråga om detaljer, ska tilläggas, för den långsmala båttypen utan ståhöjd tillåter inga större utvikningar under däck. Enda undantaget är pentryt, som på originalritningen ligger en bit föröver, ungefär mitt i ruffen. Mittemot finns en större garderob som upptar motsvarande utrymme i längsled. Fyra kojer omger den här avdelningen, två föröver och två akteröver med benutrymme in under sittbrunnen. Någon vanlig dubbelkoj i förpiken finns inte, utrymmet här framme används som stuv. En del Rapider har den här lösningen. Andra som Tommy Johanssons båt har valt en betydligt enklare variant med bara långa kojer på varje sida och en pentrylåda som skjuts in under sittbrunnen. Samma lösning som på många äldre långsmala båtar, men också på modernare dito som t ex Albin Express. Då får man ståhöjd med ruffluckan öppen och matoset vädras ut.

8 På några Rapider har man utnyttjat den allra förligaste delen som sovplats. Den är något upphöjd och ganska kort, men för en familj med små barn fungerar den utmärkt som en liten dubbelkoj. En del har en vattentoilett installerad här framme, rakt under förluckan. Men de flesta använder en hink när det krävs till sjöss. Stuvutrymme finns i hyllraden under däck, bakom ryggdynorna via öppningar i basmodulen in mot skrovsidan, samt under kojerna. Dessutom har Rapiden ett djupt och rymligt kölsvin.

9 Mortorvalet varierar. Några båtar är försedda med inombordare, en del av dem har Hondas lätta och behändiga (bensindrivna) fyrtaktare med segelbåtsdrev som brukar placeras under akterdäck. På Tommys båt sitter en 7 hk Renaultmotor. Den har dunkat på troget i alla år, men så har den också varit sötvattenkyld från början, först naturligt i Vänern, därefter på artificiellt vis när Tommy tog över. Motorn ligger där den brukar, under/bakom nedgångstrappan. Där ligger den bra balansmässigt, rakt över kölen. Centrumlyftet (en ögla i ovankant blykölen) ligger bara en meter framför. Tål mycket vind

10 Men en Rapid ska seglas, det är om detta alla ägare är så rörande överens. Hon är helt makalös att segla, jag hittar aldrig något liknande, säger Tommy Johansson. I det omdömet ligger den bitne seglarens utmaning att behöva locka fram det allra bästa ur sin båt. Det gäller att trimma riggen rätt. Hon är oerhört känslig, stumnar direkt om man sträcker riggen för hårt. Och skotar man för hårt känns det i hela båten. Det här är intressant och gäller många båtar. För tajt rigg kan döda båten, allt kanske ser rätt ut men farten infinner sig inte. Inte minst gäller det båtar med backstag som kranas hem för mycket, men den risken finns inte på backstagslösa Rapiden. Tack och lov för det, säger Tommy, som uppskattar enkelheten i seglingen, manifesterad inte minst av den självslående focken. Denna är ett kapitel för sig, för den kom inte av sig själv. Jag var pionjär i förbundet med självslående fock och blev nästan utkastad från ett Rapidmöte. Det var mest äldre gentlemen i förbundet, och motståndet mot sådana nymodigheter var kompakt, berättar Tommy. Men gubbarna gav sig, och numera ser man en skena framför masten också på en del Rapider. Och med focken kommer man långt, det är hennes allroundsegel. Det är bara på kappsegling vi kör med genuan, säger Tommy. Som alla seglare med bra bidevindsbåtar uppskattar han den maximala kryssen bäst, den då det blåser en måttlig till frisk vind som får upp båten i maxfart. Hittar man farten på kryssen är det en fröjd att segla henne. Då går det runt 6,5 knop och hon är helt neutral på rodret, men vid minsta ökning av vindtrycket kommer hon direkt. Hon vakar fint i sjön och är torr för att vara en långsmal båt, menar Tommy. Han tycker att hon tål mycket vind, är på många långsmala båtars vis begynnelsevek men slutstyv. Drygt hälften, 1,5 ton, av

11 deplacementet på 2,8 ton ligger i (den relativt korta) långkölen. Det finns fördelar med den här typen av lateralplan: djupgåendet minskar, den långa sluttande infästningen mot kölfickan gör båten mindre känslig för grundstötningar, och man får ett invändigt djupt kölsvin. Många menar att rodret sitter mindre utsatt här bakom kölen, andra anser att ett friliggande roder hamnar bortom och ovanför den del av båten som står på grynnan och därmed har en mer skyddad placering. Det finns ju också nackdelar med den långa kölen, särskilt ökad våt yta och mindre effektiv kölprofil. Med friliggande roder blir svängradien bättre och styrkänslan piggare. Strikt klassregel När Tommy och Susanne semesterseglar under några veckor varje sommar gör man som så många andra seglare, bygger ut båten med ett heltäckande sittbrunnstält. Med supstugan så klarar man sig bra, säger Tommy.

12 Utan den kan det bli trångt, särskilt när Tommy ska kappsegla och man är fyra storvuxna karlar ombord. Värme uppe i brunnen får man i stora spillmängder från den högeffektiva Reflexvärmare som står centralt inne i båten. Denna är kopplad till huvudtanken, går med självtryck utan el-behov och ger en värme utan like. Den är bra när det är kallt och regnigt. Vi har det alltid varmt och skönt i båten, säger Susanne, som med värmekrävande ryggkrångel är upphovet till den energikällan. Kör man på högsta och stänger luckorna har man bastu ombord, säger Tommy och ställer upp luckorna på vid gavel så varmt kan det bli! Egentligen är Reflexen lite för stor, men hellre det än tvärtom. Och den kommer väl till pass med tanke på Tommys och Susannes långa seglingssäsong, som kan sträcka sig från slutet mars till början av november. Bara 32 stycken Rapider är alltså byggda, med den sista så sent som Att avgöra åldern på en Rapid låter sig inte göras med ledning av båtens nummer, för här var det lite hipp som happ; Tommys båt med höga nr 30 är t ex byggd så tidigt som Vad jag förstår så byggde man bara under sommaren, och varje båt låg ju lång tid i formen. Klassregeln var, och är, stenhård. Ska det byggas en båt idag så måste man göra likadant. Om konservativa gubbars skepsis mot selftacker-skena har vi redan berättat, men när det gäller segelduken har man varit liberalare och tillåtit de dukar som segelmakarna erbjuder kanske enligt devisen att endast det bästa är gott nog åt finaste damen. Formarna till Rapiden finns fortfarande hos Arvika Marin, Hultmans handelsbolag. Men att bygga nytt blir dyrt, särskilt med tanke på att begagnatpriset är så måttligt, mellan ungefär 80 och 140 tusen kronor beroende på skick och utrustning. Och det är ju inte mycket pengar för en båt som somliga anser vara vackrast, mest harmonisk och mest välseglande.

13