Värmlänningarna slår till

Transkript

1 I 'idealstorleken' kring 30 fot seglar Balladen i främsta ledet. Bakom det melodiskt klingande namnet har vi en styv och ganska robust båt, med god balans mellan utrymmena på och under däck. Av Bengt Jörnstedt Berndt och Ethel Adolfsson har haft sin Ballad med nr 1208 sedan och de har inga planer på att byta båt. Snorpan II har 30-fotarens 'lagoma' storlek, med ståhöjd, fullgoda utrymmen och en rymlig sittbrunn. Lagom att hantera på två personer under segling, dessutom. Inte för stor, inte för liten. Snorpan II är i prima skick, det brukar bli så med seglare som håller fast vid sina båtar. Berndt har sett till att byta segel och uppdatera henne regelbundet på den punkten, från dacron en gång i tiden till moderna material med radialskärning. Just nu är man inne på fjärde storseglet. - Det har blivit ett nytt segel om året, suckar Ethel en smula uppgivet. Men Berndt har ställt krav på sina segel. Balladen hade i många år en egen klass i Gotland Runt, och han ställde upp med Snorpan II elva gånger. Berndt, Ethel och deras båt är rätt typiska '70-talister'. Som så många andra

2 båtköpare på den tiden hade de aldrig seglat förr när de köpte sin Ballad Och precis som så många andra valde de en 30-fotare, en 'halvtonnare'. - Det här var ju en drömbåt, men det var mycket pengar på den tiden, säger Berndt. Trion Ballad, Scampi och Comfort 30:an tillhörde de stora 'märkena' under nästan hela 70-talet. Det byggdes närmare Ballader. Inte i närheten av Vega, IF-båt och Maxi 77, men de är alla mindre och billigare båtar. Kring 30-fot var det den nämnda halvtonnartrion som gällde. Båtarna seglade bra och var, som sagt, lagom stora. Medan Scampi-ägarna fick en modern, ganska futuristisk skapelse fick Balladväljarna en båt med mer traditionella linjer, med lite språng i skrovet och en ganska normal överbyggnad. Om än med de mjuka linjer som bara plasten kunde erbjuda. Scampin är rymligast invändigt, men Balladerna har en större och bekvämare sittbrunn. Scampin fick lite piggare seglingskänsla, Balladen känns mera stabil. De är i stort sett likvärdiga i fart med LYS 1,08 för Ballad och 1,09 för Scampi. Värmlänningarna slår till Historien bakom Balladen är en typisk berättelse från båtboomens gränslösa år i slutet av 60-talet och början av 70-talet. Allt var möjligt, och för ambitiösa båtritare och -byggare låg världen vidöppen. Balladen hette från början Joker, och hon dök mycket riktigt upp från ingenstans. Det var 1969 som Rolf Magnusson, 33-årig värmländsk ingenjör och fullständigt okänd i kappseglingssammanhang, gjorde entré i Sandhamn för att segla Half Ton Cup. I samma regatta gjorde Scampi-protypen entré på seglarscenen, också det en båt ritad av en ung och okänd ingenjör, Peter Norlin. Scampi stal mesta uppmärksamheten i den tävlingen, men att en insjöseglare skulle bli VM-3:a med sin Joker var nästan lika sensationellt. För både Peter Norlin och Rolf Magnusson skulle sommaren 1969 bli en vändpunkt i livet. Roffe Magnusson arbetade på den tiden som maskinkonstruktör på en mekanisk verkstad i Karlstad. Han var ivrig seglare, hade hållt på med OK-jolle i tonåren och köpt och inrett en Fingal i mitten av 60-talet. Det fanns visst påbrå i fråga om yacht design; Rolf hade en farbror, Folke Magnusson, som var konstruktör och hade ritat båtar hos den berömde Estlander. - Kunde farbror Folke rita båtar kan väl jag göra det också, resonerade brorsonen.

3 Hans första alster var en koster. - Jag sände in ett bidrag till en tävling som utlysts av Kosterförbundet. Det var då Allegro vann, mitt förslag kom trea, berättar Roffe Magnusson. Den framgången gav honom blodad tand. Sommaren 1968 fick han syn på Olle Fjaestads vackra, Enderlein-ritade Hambo (som blev prototypen till Mistress), och beslöt sig för att rita en båt åt sig själv. Nu var Jokern på gång. - Samtidigt kom Kenneth Albinsson och frågade om han kunde få bygga båten i plast. Kenneth Albinsson i Arvika var (och är väl fortfarande) en äkta frifräsare till entreprenör, en av dessa avundsvärda människor för vilka ingenting praktiskt är omöjligt. Behövs det mer plats så smäller man upp en bygghall till på tomten, en ren bagatell. Bygglov? Och behöver man en båt så snackar man med Roffe Magnusson, varför gå till ritkontoren i Stockholm? Kenneth och Roffe beslöt sig för attack direkt. - Enda sättet att lansera en ny båt i plast var att kappsegla med den. Så vi bestämde oss för att vara med i Half Ton Cup till sommaren. Det här var på hösten 1968 och det började bli bråttom. - Vi stod i ett garage i Arvika som hade förlängts med ett par meter och täckts med en presenning. Där byggde vi prototypen till Joker. Man använde plastremsor på ungefär 3x40 mm som lades på ett mallstativ och sen plastades, spacklades och slipades. Starkt men tungt. I Sandhamn grymtades det en del från funktionärshåll inför den ganska oortodoxa skapelse som värmlänningen kom dragande med, minns Roffe: - Jag hade borrat hål i framkant och bakkant på rufftaket för att dra alla fallen till brunnen. Och där gick KSSS-gubbarna och muttrade om att 'Sånt där kan man väl inte segla på havet med'. Och det är klart, det blev ju rätt fuktigt invändigt... Tredjeplatsen i VM inspirerade till Joker nr 2, som byggdes under vintern och blev mycket lättare än prototypen. Till Gotland Runt sommaren -70 dök den upp, nu med en klart häftig mast där tre par spridare skulle hålla ordning på ett runt maströr som inte var mer än 53 mm i diameter! Det blåste friskt i starten, och skrivaren av dessa rader kunde från Scampi-parkett se hur den magra pipan ramlade ner redan vid Almagrundet. När Half Ton Cup gick senare på sommaren ramlade mast nr 2 ner på Joker, trots ordinär i mått och riggning. - Skrovet var för vekt och rörde sig för mycket, förklarar Roffe Magnusson. Det

4 trista var att han hade vunnit två delseglingar och hade segerchanser när masten föll i kulingvindar under avslutande, långa havskappseglingen. Att Jokern seglade bra hade redan lockat en hel del köpare, så många att byggaren i Arvika paradoxalt nog gick i konkurs Kapitalet tog slut, de fick för hög produktion för att orka med, säger Roffe Magnusson. Vid det laget hade det byggts ett 60-tal båtar, och när konkursboet skulle säljas var Lars Larsson från Albin genast på plats. En modern, fenkölad och snabb 30- fotare, med rejäl bredd och stora utrymmen för familjen, det var precis vad Albin-familjen behövde som storasyster till Vegan. Det dröjde inte länge förrän också Roffe Magnsson kom med i det expansiva marinföretaget. - Jag jobbade kvar på min gamla arbetsplats, men de ringde ideligen och störde under arbetstid. Jag sa att de fick sluta med det, och dagen efter ringde Lars Larsson och erbjöd mig jobb på Albin. Ett namn som Joker gick ju inte att ha i seriösa sammanhang, och kanske hade konkursen också svärtat det en smula. Efter en del funderande hos Albin kom Lars Larsson på namnet Ballad, mjukt sjungande och gångbart även utomlands. Styv och solid En utmärkande egenskap för Balladen är hennes stora styvhet. Det är ganska ovanligt för den här typen av familjehavskryssare. Balladen kan bära fullt ställ - max-genua och stor - ända upp till ca 10 m/s. Hon får därmed ett större register och blir mindre utsatt när vinden plötsligt ökar eller är byig och man tvekar inför ett segelskifte. Båten blir kontrollerbar och kan ta sig mot vinden även i friska brisar, och det är bra. Samtidigt blir hon förstås enklare att handskas med om man byter till ett mindre försegel redan vid ca 7 m/s, som på andra båtar. Det är tillräckligt mycket för att genua 2 ska vara effektivt, och man slipper dra runt och skota hem en max-genua med 150 % överlapp - inget nöje i höga vindstyrkor. - Sätter man 2:an när det blåser blir det mycket bekvämare och effektivare, tycker Berndt. På Snorpan II är det seglet gjort i laminerad, radialskuren duk och är av modernt snitt, d v s högt och smalt. Med 2:an och rev i storen klarar en Ballad det tuffaste 'seglingsmässiga' väder. Någon genua 3/fock har Bernt och Ethel inte med sig, den ligger på vinden. - När det blåser så mycket ger man sig inte ut, konstaterar Berndt, som förstås

5 har en stormfock med ombord för alla eventualiteter. Balladen balanserar bra och blir enkel att styra. Roderkänslan är lite mer 'solid' än på t ex Scampin. Ethel Adolfsson tycker att båten "känns väldigt trygg att segla". Enkel rigg Överhuvudtaget vilar det en viss tyngd över Balladen. Det gäller också riggen, som förstås är av mastheadtyp. På konkurrenten Scampi använde man nästan genomgående dubbelspridarriggar med relativt smala och böjliga mastprofiler; lite mindre vikt upptill, lite mer trimbara, lite mer fix att få ordning på. På Albin var man mer konservativ, och Balladen har, till familjeseglarens fromma, en rigg som är mycket enkel att ställa in. Masten har en ganska kraftig och tung aluminiumprofil, stagad av toppvant via enkla spridare och under dessa dubbla undervant. Enklare kan det inte bli, och man slipper inre förstag. Akterstaget har en hanfot med talja för att få lite mer spänning på förstaget, men det är också den enda inställning man behöver röra. Enspridarriggar blir extra solida, och det krävs att seglen är gjorda efter det, med ett ganska plant storsegel eftersom masten inte kan krummas för att påvverka segelformen. Tidiga Ballader försågs med rullrev till storen, och den som köper en begagnad båt med detta otyg i behåll rekommenderas att snabbt se till att göra sig av med det. Med den gamla typens rullbommar gick aldrig att få ett plant storsegel, formen degenerade snabbt till hängmatta med stängt akterlik. En rullrevsbom kan enkelt göras om till bindrev, samtidigt som man nog helst bör göra sig av med det gamla, trötta storseglet. Inplastad barlast Balladen har en distinkt däcksyta med ett kraftigt halkskyddsmönster. Man rör sig bekvämt ombord och med röstjärnen nära ruffen går det lätt att passera på utsidan. Majoriteten av Balladerna har en hög och kraftig reling genom att däcket gör en sväng upp och över skrovsidan. Hela 'paketet' är ihopbultat ovanifrån. Det ger utmärkt fotstöd, ser starkt och stabilt ut, men visst läckage har förekommit på en del båtar. - Jag har efterdragit bultarna, men man får inte ta för mycket, för då trycker man ut tätmassan, säger Berndt. Det är egentligen bara på ett eller annat blött Gotland Runt som han märkt att det kommit in lite vatten i båten, men han är

6 inte säker på att det verkligen kommer från relingslisten. Nyare Ballader, från 1979, har en enkel fog mellan däck och skrov med en vanlig aluminiumskena som relingslist. Berndt är tekniskt ansvarig i Balladklubben och vet var svagheterna finns. - Det mesta folk frågar om gäller hur man lagar kölen, säger han. Balladen har en invändig blyköl, en relativt vanlig lösning på 70-talet och helt i sin ordning så länge plastskalet är helt. Om laminatet skadas - lätt hänt vid en grundstötning - måste det byggas på igen. I så fall måste skadan torka ut ordentligt under torrsäsongen innan man bygger upp ett nytt laminat med glasfiberväv och plast. Ofta är det knäcken längst ner på kölen som slits p g a alla 'tilläggnings-prover', men här finns ett rejält tjockt (40-60 mm, enligt Berndt Adolfsson) plastlaminat som tål slitage. När detta naggas i kanten räcker det med lite spackel för att få det snyggt igen. Som vanligt med många av 70-talsbåtarna har en del Ballader bottenstockar som är i klenaste laget. På Snorpan II lossnade bordsbenen, som är i form av två rör som sticks ner genom durken till ett par hållare på var sin bottenstock. Dessa visade sig vara mycket tunna, "som en pappskiva", enligt Berndt Adolfsson. Rolf Magnusson menar att på de tidiga Ballad-årgångarna - i gamla Albins regi i Kristinehamn - var bottenstockarna starka nog även om de var gjorda i enkellaminat (utsågade plastskivor som laminerades fast; numera gör man breda sandwichkonstruktioner som får 'lådans' styrka). På senare Balladårgångar tycks man emellertid ha slarvat över den här viktiga detaljen och mest gjort bottenstockarna till stöd för bord och durkar. Men det ska påpekas att svajköl, som kan bli resultatet av otillräckliga bottenstockar, ändå inte varit ett problem för Balladen. Att bygga upp bottenstockarna till en styrka som verkligen gör nytta för att styva upp övergången mellan skrov och kölficka är emellertid en bra investering i långa loppet. Det är dessutom ett ganska enkelt arbete som man kan göra själv (beskrivet i Segling nr 7/97). Balladen har samma roderproblem som nästan alla andra plastbåtar, d v s vatteninträngning som kan spräcka de två roderhalvorna vintertid. Balladrodren fram till ungefär 1977 var tomma invändigt, medan de senare är fyllda med skum. Ett borrat hål nertil dränerar rodret och kan spacklas över till våren. Det kan också vara idé att checka symmetrin på rodret. På Snorpan II var ena sidan nästan platt, vilket påverkade rodrets balans och fick båten att svänga tvärt åt ena sidan om rorkulten släpptes. Det gick åt mycket spackel för att bygga upp den symmetri som ger både bra styr- och viss lyftverkan. Röstjärnet till aktre undervantet kan läcka, berättar Berndt Adolfsson. Lasterna

7 är ganska stora - t ex vid långvarigt 'stötande' i motsjö när masten vill pumpa framåt eller vid grundstötningschocker - och röstjärnen kan med tiden börja röra sig en aning, tillräckligt för viss vatteninträngning vid däck. De tre röstjärnen sitter bultade i huvudskottet och i mindre skott inne i skåpraden. Här kan bultarna behöva dras och förses med större brickor. Det gäller även själva skotten, som är bultade till flänsar i plast som sticker ut från skrovsidan. Berndt Adolfsson har märkt att bulthuvudena tenderar att gräva sig in i träet på alla de här ställena, något som han satt stopp för med stora brickor i rostfritt stål. Balladens däck är gjort i sandwichlaminat, medan skrovet är homogen plast. Enligt dåtidens broschyruppgifter ligger deplacementet på kilo, men det var vad konstruktören kom fram till på ritbordet och stämmer som vanligt inte med verkligheten. Balladen ligger nog närmare 4 ton än 3,5 ton, och en del av vikten finns säkert i ett i överkant tilltaget plastlaminat. Balladklubben har samlat en lång rad tekniska tips, som också finns tillgängliga på Internet. Gängse motorer på Balladen har varit Volvo Penta MD 6 och MD 7. - De som har den svagare motorn klagar på att det är svårt att backa, säger Berndt. Propellern vill svänga båten åt styrbord och rodret får ingen styrverkan. - Man får sätta riktig fart och sen lägga i friläget, då går det att svänga, tipsar Berndt, som också menar att den starkare MD 7:an (med 3 extra hk) gör manövreringen mycket enklare. Prisbilden för Ballad varierar i hög grad beroende på skick, utrustning och ålder. Faktum är att ett praktexemplar kan vara dubbelt så dyrt som en risig båt. - Den dyraste Balladen har faktiskt gått för omkring kr, förklarar Berndt. Den båten såldes via Albinhallen och var av ganska sent tillverkningsdatum. Och förstås synnerligen rikligt utrustad. Tidiga båtar i dåligt skick, utan renoverad motor och med gamla segel och dynor kan man hitta för mindre än kr, medan en 'normal' Ballad kostar kring kr eller drygt det. Det är ungefär vad en ny båt med lite utrustning kostade för 20 år sedan; våren 1980 var nypriset kr. Balladen är populär och omsättningen på begagnat-marknaden är ganska liten. - Det är nästan kö för att köpa, säger Berndt, som får många förfrågningar om båtar till salu. Men han vet hur sällsynt det är, för många ägare är precis som

8 Adolfssons, de håller fast vid sin båt upp i åren. För dem är Balladen 'drömbåten'. Och om drömmen sträcker sig längre än till bara sommarseglingar ligger världen öppen; redan 1979 gav sig göteborgaren 'Papa Blondie' iväg på långsegling jorden runt med sin Ballad. Trivsam atmosfär under däck Balladen har en traditionell inredning med mycket trä - först mahogny, senare teak - och trivsam atmosfär. Stora fönsterventiler släpper in mycket ljus. Man kan sova fem ombord; två i förpiken, en i stickkojen och två i salongen, där kojerna får bra bredd när ryggstöden fälls upp. Här finns också mycket stuvplats ut mot friborden, liksom under salongskojerna. Vattentank och batterier ligger i fören. - Det är väldigt bra med stuvutrymmen, tycker Ethel Adolfsson, som i somras var ute i åtta veckor med Snorpan II. Luckorna till de bakre skåpen ovanför styrbords salongskoj har Berndt Adolfsson byggt själv, här är annars en öppen hylla. Även träpanelen på skottet mot sittbrunnen är egenhändigt gjord.

9 Pentryt är inte stort men har alla funktioner. Dubbla diskhoar är inte standard. Kylboxen sträcker sig in under den extra ho som installerats. Spisen med ugn har Adolfssons installerat själv, standard var länge ett tvålågigt kök med en låda under. Den lådan är flyttad till under nav-bordet. - Men då blir det lite trångt för fötterna nu när vi skaffat tjockare dynor, säger Ethel. Babords salongskoj går in under nav-bordet för att få full ligglängd, men här sover man aldrig på Snorpan II. Motorn når man bekvämt genom att lyfta bort plastmodulen med trappstegen. En innermodul i plast bygger också upp salongskojerna, fundamenten till pentry och navbord, samt durkytan. Därav den heltäckande mattan. Kölsvinet kan nås via flera luckor under mattan, med ganska stort djup för stuv och slagvatten.

10 Masten är genomgående på Balladen, vilket ger styrka åt maströret men kan medföra ett visst läckage. Undervanten är snedställda och håller mastens mittpunkt stilla också i längsled. De första årens Ballader hade alla blåa skrov, men vitt blev efter hand gällande färg eftersom den inte kritar eller mattas på samma sätt. Balladens generösa sittbrunn är ett plus. Sargen är bred och inbjuder till att sitta på när man styr. Den långa storskotskenan är standard och vittnar om 70-talets sneglande på kappsegling som en del av totalupplevelsen till sjöss. Under teakgarneringen på styrbordssidan och på aktertoften döljer sig luckor ner till akterstuven.

11 Svenska Balladklubben har ca 400 medlemmar. Styrelsen och de flesta medlemmarna finns i Stockholmstrakten men man har representanter på syd- och västkusten. Klubben ordnar två seglingsträffar i skärgården under sommaren och olika träffar och temakvällar under vintern. På våren brukar man ha praktisk segeltrimning för färska seglare. Man ger också ut det prydliga Balladbladet fyra gånger om året. Det har sålts gott om Ballader till Norge, Danmark, Tyskland och Holland, där det också finns Ballad-klubbar som de svenska seglarna kan ha utbyte med. Klubbarna, inklusive den svenska, är samlade i den gemensamma organisationen BODA (Ballad One Design Association) som representerar kappseglande medlemmar och varje år ordnar International Ballad Cup. I somras arrangerades IBC tillsammans med Lommabuktens Seglarklubb i Skåne, sommaren 2001 går tävlingen i Holland. I Sverige anordnas Ostkustens och Öresunds Ballad Mästerskap. Balladklubben brukar ha en egen monter på båtmässan Allt för Sjön. Medlemsavgift är 150 kr/år, gastar 50 kr. Balladklubben kan kontaktas genom ordförande Per Holmqvist, Ellen Keys g. 45, Hägersten. Tel. b , e-post per.holmquist@swipnet.se Sekreterare: Bo-Christer Widell, tel. b , e-post bo-christer.widell@ ebox. tninet.se Teknisk chef: Berndt Adolfsson, tel. b , e-post BW.adolfsson@ hem.utfors.se Balladklubben på internet: E-post: svenska.balladklubben@spray.se Data Längd ö a 9,15 m Längd v l 6,90 m Bredd 2,96 m Djupgående 1,55 m Barlast 1550 kg Deplacement ca kg Storsegel 16 kvm Genua 1 32 kvm Genua 2 25 kvm

12 Genua 3 Spinnaker 18 kvm 70 kvm