YTTRANDE 1 (14) STORA, TEKNISKT AVANCERADE PROJEKT I ETT SAMHÄLLE MED HÅLLBAR UTVECKLING KASAM:s bidrag till en kunskaps-/forskningsstrategi inom det samhällsvetenskapliga/humanistiska området i den kommande forskningspolitiska propositionen KASAM:s förslag KASAM föreslår att den forskningspolitiska propositionen skall innehålla en strategi för samhällsvetenskaplig och humanistisk forskning med inriktning mot stora, tekniskt avancerade projekt. KASAM anser att finansieringen av sådan forskning i första hand bör ske genom medel från forskningsfinansierande organ som t.ex. Vetenskapsrådet, Formas, MISTRA och Riksbankens Jubileumsfond. Det finns ett starkt behov av att satsningar inom detta forskningsområde finansieras av andra än verksamhetsutövare. KASAM föreslår att en sådan strategi skall innehålla ett program för samhällsvetenskapligt och humanistiskt inriktad forskning kring kärnavfallsfrågorna. KASAM bedömer att samhällsvetenskapligt och humanistiskt inriktad forskning kring kärnavfallsfrågorna även kan finansieras genom medel ur Kärnavfallsfonden. Sammanfattning av motiven för KASAM:s förslag: Det behövs omfattande samhällsvetenskapliga och humanistiska kunskaper i samband med planering och genomförande av stora, tekniskt avancerade projekt för att åstadkomma en hållbar samhällsutveckling. För forskningens trovärdighet, är det av stor vikt att det inom detta kunskapsområde finns forskning, som finansieras av andra än verksamhetsutövarna.
YTTRANDE 2 (14) Det finns anledning för granskande statliga myndigheter, även för KASAM, att genom forskningsuppdrag i egen regi skaffa sig kompetens för att bedöma vad Svensk Kärnbränslehantering AB på grundval av forskning som bolaget initierat kan komma att presentera. Det är också viktigt att fristående forskare har ekonomiska förutsättningar att ta initiativ till forskning som har betydelse för granskningen av industrins förslag samt om beslutsprocesserna i samband med sådana granskningar. KASAM:s överväganden Utbyggnaden av 3-G-systemet, byggande av stora anläggningar för vindkraft, infrastruktursatsningar på transportområdet samt planering och utförande av anläggningar för hantering och slutförvaring av använt kärnbränsle eller annat radioaktivt avfall från de svenska kärnkraftverken är exempel på stora, tekniskt avancerade projekt. Dessa kan få stor betydelse för den hållbara utvecklingen av samhället men de kan också innebära en betydande risk för människors hälsa och miljön, varvid många människor blir berörda. Antaganden om konsekvenser för framtida generationer av människor innebär också att de etiska och demokratiska frågorna kan få en mycket framträdande roll då näringslivet och samhällsorganen fattar sina beslut. Behovet av samhällsvetenskaplig och humanistisk forskning, som ett led i arbetet med slutförvaring av använt kärnbränsle, har tidigare uppmärksammats både av enskilda forskare och av KASAM. Med seminariet Forskning, storskaliga teknikprojekt och demokrati samhällsvetenskapernas och humanioras roll, som arrangerades av KASAM och RIFO (Sällskapet Riksdagsmän och Forskare) i oktober 2003, vidgades perspektivet till att även omfatta behovet av sådan forskning inför stora, tekniskt avancerade projekt över huvud taget. Vad som framkom i samband med detta seminarium utgör en av utgångspunkterna för de överväganden som presenteras i det följande. Det finns många exempel på stora, tekniskt avancerade projekt där genomförandet har lett till konflikter mellan olika intressen och grupper i samhället. Det finns också exempel där genomförandet har lett till stora negativa miljökonsekvenser. Brist på insikt, kunskap och förståelse för projektet och dess förutsebara konsekvenser kan ha medverkat till att viktiga miljö- och hälsokonsekvenser negligerats, till exempel som i fallet med Hallandsåsen. Det kan vidare leda till en misstro om projektet och ett begränsat förtroende för pådrivande verksamhetsutövare och beslutsfattare. Hanteringen av kärnavfallsfrågorna i Tyskland kan uppfattas som ett exempel på en allvarlig konflikt mellan den allmänna opinionen och samhällets behov av att lösa avfallsproblemen på ett miljömässigt bästa sätt. Händelseutvecklingen har där lett till att processen för ett tillfredsställande slutligt omhändertagande av det högaktiva, långlivade använda kärnbränslet har stannat
YTTRANDE 3 (14) upp. Man har därför tvingats till kostsamma, kortsiktiga lösningar i avvaktan på att det kan bli möjligt att återuppta processen för ett slutförvar. KASAM konstaterar att det finns ett självklart behov av naturvetenskapliga och tekniska kunskaper i samband med planering och genomförande av stora, tekniskt avancerade projekt. Blivande verksamhetsutövare behöver finansiera betydande forskningsinsatser inom dessa områden. Men det behövs även samhällsvetenskapliga och humanistiska kunskaper. Dessa behov har blivit alltmer uppmärksammade och skall ses mot bakgrund av projektens inverkan på utvecklingen av samhället. Detta innebär att blivande verksamhetsutövare behöver finansiera forskningsinsatser även inom samhällsvetenskap och humaniora. Behoven av kunskaper inom de sist nämnda områdena kan även ses mot bakgrund av allmänhetens, kommunpolitikernas och riksdagsledamöternas krav på den demokratiska beslutsprocessen. Här finns goda möjligheter att utnyttja erfarenheterna från det pågående arbetet inom kärnavfallsområdet. Det finns t.ex. ett uppenbart behov av forskning där man följer upp och utvärderar samråds- och beslutsprocesser samt genomförandet av stora, tekniskt avancerade projekt i samhället. KASAM har uppfattningen att sådan forskning bör finansieras av andra än verksamhetsutövarna. Det övergripande syftet med samhällsvetenskaplig och humanistisk forskning kring stora, tekniskt avancerade projekt kan formuleras i tre punkter: Att komplettera resultaten av naturvetenskaplig och teknisk forskning med ny kunskap om samhälleliga och kulturella förhållanden som kan ha betydelse för frågornas behandling och för avgörande ställningstaganden. Att beskriva, dokumentera och analysera erfarenheterna av frågornas behandling och utveckling 1. Att öka samhällets generella kompetens att hantera stora, tekniskt avancerade projekt, med starka inslag av demokrati och etik, samt avvägningar med stor betydelse för en hållbar samhällsutveckling. KASAM anser att det för forskningens trovärdighet är av stor vikt att det inom dessa områden även finns forskning som finansieras av andra än verksamhetsutövarna. Den samhällsvetenskapliga och humanistiska forskning som behövs i samband med stora, tekniskt avancerade projekt bör i första hand finansieras genom medel från forskningsfinansierande organ som t.ex. Vetenskapsrådet, Formas, MISTRA och Riksbankens Jubileumsfond. Möjligheten till samordning med övriga behov av samhällsvetenskaplig miljöforskning bör beaktas. 1 Det finns en utbredd uppfattning att demokratin och regelsystem mer eller mindre sätts ur spel under genomförandet av stora projekt som pågår under långa tider. Kärnavfallsfrågorna sträcker sig långt in i framtiden. Hanteringen karakteriseras av mycket högra demokratiska ambitioner, samtidigt som arbetet är starkt målinriktat. Därför är det av värde att det följs noggrant och att skeendet dokumenteras i olika detaljer.
YTTRANDE 4 (14) Inom kärnavfallsområdet konstaterar KASAM med tillfredsställelse att Svensk Kärnbränslehantering AB arbetar med att utforma ett samhällsprogram för samhällsvetenskaplig forskning. KASAM utgår från att de forskare som engageras i detta program kommer att ges tillfälle att bedriva sin forskning oberoende av beställaren. Det ligger emellertid i sakens natur att forskning som initieras av reaktorägarna primärt kommer att ha som syfte att tillgodose miljöbalkens och kärntekniklagens krav på tillståndsansökningar inklusive miljökonsekvensbeskrivningar. Det finns anledning för granskande statliga myndigheter, även för KASAM, att genom forskningsuppdrag i egen regi skaffa sig kompetens för att bedöma vad Svensk Kärnbränslehantering AB på grundval av forskning som bolaget initierat kan komma att presentera. Det är också viktigt att fristående forskare har ekonomiska förutsättningar att ta initiativ till forskning som har betydelse för granskningen av industrins förslag samt om beslutsprocesserna i samband med sådana granskningar. Det finns även vidare samhällsvetenskapliga och humanistiska frågeställningar med anknytning till kärnavfallsområdet. Det kan vara ett samhällsintresse att sådana frågeställningar får en ingående belysning även om Svensk Kärnbränslehantering AB inte har anledning att uppmärksamma dessa. KASAM har från sina utgångspunkter ingen anledning att söka fastställa exakt var gränsen går eller bör gå mellan sådan samhällsvetenskaplig och humanistisk forskning med anknytning till kärnavfallsområdet som initieras av reaktorägarna genom Svensk Kärnbränslehantering AB och sådan som initieras på annat sätt. Däremot har KASAM anledning att verka för att, av Svensk Kärnbränslehantering AB icke finansierad, forskning med samhällsvetenskaplig och humanistisk inriktning inom kärnavfallsområdet över huvud taget kommer till stånd. I den mån reaktorägarna finansierar samhällsvetenskaplig och humanistisk forskning som specifikt rör kärnavfallsområdet har de möjligheter att få ersättning för kostnaderna ur Kärnavfallsfonden. Denna fond tillförs medel genom inbetalningar av reaktorägarna i direkt proportion till kärnkraftverkens elproduktion. Från fonden får reaktorägarna ersättning för i princip alla kostnader som har samband med hantering och slutförvaring av använt kärnbränsle, inklusive nödvändig forskning. Finansieringslagen (1992:1537) medger emellertid också att även statens kostnader för kompletterande forskning kan täckas med medel ur fonden. Det är därför möjligt för staten att använda medel ur Kärnavfallsfonden även för att finansiera sådan kompletterande forskning inom kärnavfallsområdet som inte initieras av kärnkraftsindustrin.
YTTRANDE 5 (14) Utgångspunkter för KASAM:s överväganden 1. RIFO-KASAM-seminarium Forskning, storskaliga teknikprojekt och demokrati samhällsvetenskapernas och humanioras roll (oktober 2003) Vid seminariet Forskning, storskaliga teknikprojekt och demokrati samhällsvetenskapernas och humanioras roll, som arrangerades av KASAM och RIFO (Sällskapet Riksdagsmän och Forskare) i Riksdagshuset den 22 oktober 2003, uppmärksammades behovet av samhällsvetenskaplig och humanistisk forskning i samband med planering och genomförande stora, tekniskt avancerade projekt. Seminariet syftade även till att diskutera hur sådan forskning bör initieras, organiseras och finansieras samt till att fokusera på behovet av tvärvetenskaplig forskning med inslag av såväl naturvetenskap och teknik som samhällsvetenskap och humaniora i samband med sådana projekt. Vid seminariet betonade Sverker Gustavsson, professor i statskunskap vid Uppsala universitet, behovet av oberoende forskning, genom att bland annat konstatera att dessa frågor i största möjliga utsträckning bör studeras utanför de uppbyggda ekonomiska och politiska strukturerna samt att forskning om den här sortens frågor inte huvudsakligen bör bedrivas som beställd verksamhet utan på eget programansvar inom de olika vetenskapliga ämnesgemenskaperna. Det ökar förutsättningarna för att det kan komma fram kunskap och etablera sanningar som kan tjäna som viktiga och kritiska försanthållanden också när de maktpolitiska förhållandena motverkar miljösynpunkterna. Sverker Gustavsson ansåg vidare att vi som enskilda medborgare lättare kan få förtroende för sådant som påstås vara sant om det övertygande låter sig visas att det faktiskt förhåller sig på det påstådda sättet oberoende av vem som betalar för att kunskapen blir framtagen och spridd. Britt-Marie Drottz Sjöberg, professor i socialpsykologi vid Norges teknisk-naturvitenskapelige universitet (NTNU) i Trondheim, drog i sitt anförande om vetenskap och demokrati slutsatsen att vi behöver en strategisk, oberoende, långsiktig forskningssatsning inom samhälls-/beteendevetenskap och humaniora för kärnavfallsfrågorna. Ett sådant forskningsprogram, eller en sådan strategi, bör enligt Britt-Marie Drottz Sjöberg bidra till att uppnå legitimitet. Hon konstaterade att det är viktigt att industrin bedriver forskning men att det också behövs ett samhälleligt ansvarstagande för frågor, som gäller storskalig teknik och som är av nationellt intresse. De övriga anförandena och diskussionsinläggen vid seminariet pekade i samma riktning. Flera av diskussionsinläggen pekade på angelägenheten av en öppen, obunden, statligt finansierad forskning som grund för kvalitet och legitimitet. Samtidigt framfördes att det inte räcker med den av forskare själva initierade forskningen. För samhället viktiga frågor blir då aldrig beforskade. En
YTTRANDE 6 (14) kombination av nyfikenhetsforskning och utpekande av för samhället viktiga forskningsfält är sannolikt en bra väg att gå. 2. Behov av humanvetenskaplig miljöforskning Humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning ger oss kunskap om det som har skett och sker i samhället. Hur gick det till egentligen och varför? Forskningen har därmed stor betydelse för vår förståelse av hur vårt samhälle fungerar och utvecklas. Denna forskning kan också ge oss nya insikter i möjligheterna att påverka utvecklingen av samhället. Forskningsresultaten skulle därigenom kunna fungera som en katalysator för förändringar, t.ex. i värderingar, politik, lagstiftning och organisation. Forskningen kan även hjälpa oss att förstå betydelsen av etiska och politiska värderingar vid strategiskt viktiga beslut. Sådan forskning kan också påvisa underliggande värderingar som avsiktligt eller omedvetet inte har blivit uppmärksammade. Olika aktörer och finansiärer har olika synsätt på vilka forskningsbehov som är mest angelägna att tillgodose. En viktig aspekt i den diskussionen är forskningens legitimitet och oberoende i förhållande till såväl olika aktörers som samhällets intressen. KASAM har sedan starten år 1985 präglats av en stark medvetenhet om att kärnavfallsfrågorna inte enbart rymmer naturvetenskapliga och tekniska frågeställningar. Också bland dem som arbetar med andra frågor inom miljöpolitiken finns motsvarande medvetenhet. Detta har kommit till uttryck i t. ex. en framtidsvision som publicerades av Stiftelsen för Miljöstrategisk Forskning (MISTRA) år 2001 2 och hade formen av ett anförande av MISTRA:s ordförande vid 10-årsjubileet i januari 2004. I detta framtida anförande uttalades bl.a. följande: Vi har också en ny generation program som syftar till att konkretisera hur de svenska miljökvalitetsmålen skall nås. Den första generationens program handlade mycket om vad som borde göras sett med naturvetenskapliga ögon. Den andra generationens program utgick från den första generationens flera program fick en direkt fortsättning. Nu görs arbetet av samhällsvetare, humanister och naturvetare tillsammans. Det visade sig nämligen inte vara så lätt att nå ända fram med bara naturvetare! Vi vill ju alla att natur- och kulturlandskapen skall skyddas och alla blommor, lavar och fåglar från Carl Larssons Sundborn och Astrid Lindgrens Barna i Bullerbyn skall finnas kvar. Men hur och till rimlig kostnad det var inte så lätt att veta. Först när biologerna fick hjälp av samhällsvetarna och humanisterna gick det att förstå inte bara vad som måste göras utan vad som kunde göras och framför allt hur det skulle göras. Gissa om det krävdes många turer! Citatet visar tydligt hur de traditionellt naturvetenskapligt och tekniskt inriktade forskningsfinansiärerna ser på sin roll vid finansiering av samhällsvetenskaplig och humanistisk forskning, i detta fall med inriktning mot miljöfrågorna. 2 MISTRA 2004 (www.mistra-research.se/publ/minstra_2004.pdf).
YTTRANDE 7 (14) Andra exempel utgör de forskningsprojekt som under senare decennier genomförts under det sammanfattande begreppet humanistisk och samhällsvetenskaplig (ofta används termen humanvetenskaplig) miljöforskning. Ett stort projekt, som ursprungligen samfinansierades av MISTRA, Naturvårdsverket, Avfallsforskningsrådet, Närings- och teknikutvecklingsverket, Byggforskningsrådet, Forskningsrådsnämnden, Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet, Kommunikationsforskningsberedningen samt Skogs- och jordbrukets forskningsråd och som nyligen har slutförts, har gått under benämningen Utvägar ett humanistiskt-samhällsvetenskapligt miljöforskningsprogram 1996-2001. I en sammanfattande rapport 3 påpekas att programmet har arbetat med miljörelevant forskning och åtskilligt av det som kommit fram visar att humaniora och samhällsvetenskap kan användas och bli till nytta i miljöarbetet. Vidare framhålls att det skulle vara fruktbart och vetenskapligt intressant att låta forskare från olika ämnesområden granska ett och samma miljöproblem från sina respektive infallsvinklar. Vad ryms inom begreppet humanvetenskaplig miljöforskning? Ett svar ges i en rapport om de senaste årens humanvetenskapliga miljöforskning som publicerades under år 2002 av Vetenskapsrådet 4. Enligt författarna till rapporten handlar humanvetenskaplig miljöforskning i första hand om den mänskliga aktiviteten, medan den naturvetenskapliga miljöforskningen handlar främst om den påverkan på natur och miljö som aktiviteterna ger upphov till. De utvecklar detta resonemang enligt följande: Mer precist ägnar sig humanvetarna åt relationerna mellan människors tänkande (t.ex. värderingar, attityder, intressen, föreställningar, kunskaper) och handlingar, och mellan handlingar och samhällets strukturer och organisation (t.ex. politik, ekonomi, lagar, teknik, maktrelationer), medan naturvetarna ägnar sig åt identifieringsfrågor (t.ex. att klargöra om ett visst ämne eller vilket ämne det är som finns på fel plats och i fel mängd i naturen) och effektfrågor (t.ex. att undersöka effekter i naturen av kemiska ämnen eller skogsbruksmetoder). Författarna redogör översiktligt för bl.a. den verksamhet som sedan år 2000 bedrivs vid Institute for Environment, Philosophy and Public Policy (IEPPP) vid Lancaster University i England 5. Forskningen vid IEPPP beskrivs som tillämpad etik och kulturstudier med fokus på miljö men också genetik och bioteknik. Insatserna är ofta probleminriktade, i bemärkelsen inriktade på att skapa 3 Slutrapporten från projektet heter Vad sökte vi, vad fann vi och vad händer nu? Rapporten kan fås hos Vetenskapsrådet och finns också tillgänglig under www.waysahead.org. 4 Lars J. Lundgren, Christer Nordlund & Sofie Storbjörk, Miljöns mänskliga dimensioner en studie av humanistisk och samhällsvetenskaplig miljöforskning (Vetenskapsrådets Rapportserie 2002:8). 5 En mer ingående redogörelse för IEPPP har publicerats av Christer Nordlund & Jenny Larsson i uppsatsen Miljöforskare med rätt att ifrågasätta. Redogörelsen ingår i antologin Vägar till kunskap Några aspekter på humanvetenskaplig och annan miljöforskning, red. Lars J. Lundgren (Brutus Östlings Bokförlag Symposion, Stockholm /Stehag 2003).
YTTRANDE 8 (14) förståelse för aktuella och kommande problem och konflikter, i skärningspunkterna mellan naturvetenskap, teknik, politik och allmänhet. Följande citat ur redogörelsen för verksamheten vid IEPPP belyser ytterligare verksamhetens inriktning: Genom att inte bara studera hur människor tolkar vetenskapen utan också hur forskare tolkar människors uppfattningar strävar IEPPP efter att gå emellan dessa grupper för att skapa förståelse åt båda håll. Å ena sidan vill man analysera naturvetarnas trossystem och därmed få dem att aktivt reflektera över sina egna uppfattningar och försanthållanden. Detta anser man vara viktigt, både ur vetenskaplig synvinkel (för att problematisera sådant som tas för givet) och för att bidra till en ökad försiktighet, exempelvis beträffande implementering av ny teknik eller nya kemikalier. Å andra sidan vill man lyfta upp allmänhetens /praktikernas kunskaper och värderingar för att bidra till att forskare och politiker tar människors oro och känsla av osäkerhet på allvar. Det finns, menar man, ofta goda skäl till att människor är rädda eller misstänksamma. Det finns också olika sätt att se på miljöproblem och miljörisker de är inte bara sanna och falska eller vetenskapliga och icke-vetenskapliga. Miljöfrågor är i lika hög grad värdefrågor som vetenskapliga frågor. Författarna betonar vidare behovet av en humanvetenskaplig miljöforskning som bidrar till kritisk eftertanke. De refererar till intervjuer som genomförts bland forskare och forskningsfinansiärer och menar att marknadskrafter och kortsiktiga behov har fått ett allt större inflytande på forskningens inriktning. De manar till varsamhet hos finansiärer och anslagsgivare, så att viktiga perspektiv och frågeställningar inte faller mellan stolarna. I detta sammanhang tar författarna också upp frågor om samarbete mellan forskare och praktiker inom den humanvetenskapliga miljöforskningen och anför: Samarbete mellan forskare och praktiker kan vara en adekvat och fruktbar del av kunskapsproduktionen. Det behövs en dialog mellan forskare och praktiker, inte minst för att ta tillvara de senares idéer, kunskaper och erfarenheter. Samtidigt är det viktigt att upprätthålla en rimlig fördelning mellan forskarnas och praktikernas behov och önskningar. Här behövs en ständig avvägning. Slutsatsen av våra intervjuer är att forskare behöver stor frihet både när forskningsfrågorna skall formuleras och forskningen bedrivas, och att praktikers krav på kortsiktig nytta och användbarhet inte bör få styra forskningens inriktning i alltför stor utsträckning. Enligt Naturvårdsverkets rapport Samhällsvetenskaplig och humanistisk miljöforskning (1999) är det en uppfattning som också delas av många finansiärer. Att på förhand söka avgöra vilken slags forskning som på sikt kommer att bli viktig för samhället är mycket svårt. Av intresse i detta sammanhang är också den diskussion som på senare år förts i England om orsakerna till motståndet mot införandet av ny teknik. Se Martin Bauer, ed., Resistance to New Technology: Nuclear Power, Information Technology, Biotechnology (Cambridge 1995) och Martin Bauer & George Gaskell, eds., Biotechnology, The Making of a Global Controversy (Cambridge 2002). Slutligen finns det anledning att erinra om att likartade frågeställningar också berördes när Miljövårdsberedningen och Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande (Formas) i samverkan med ett flertal forsknings-
YTTRANDE 9 (14) finansierande organ i december 2002 anordnade en konferens på temat "Efter Johannesburg - utmaningar för forskarsamhället" 6. I dokumentationen från konferensen framhålls bl.a. följande: Inom fältet hållbar utveckling finns stora okända områden som måste definieras som grundforskning såväl inom naturvetenskaperna som inom samhällsvetenskaperna, men inte minst inom de fält som spränger gränserna mellan de två kulturerna. Under den avslutande paneldiskussionen hävdade professor emeritus Bert Bolin bl.a. att försöken att överbrygga de barriärer som fortfarande finns mellan naturvetenskap, teknik och samhällsforskning fortfarande är få och "ges inte den kontinuitet i anslagshänseende som krävs för att bygga upp en på sikt hållbar forskningsinsats". Han framhöll vidare: För att kunna hantera de fundamentala problem som vi ställs inför under de närmaste 50 åren krävs forskning om hur naturen fungerar, om hur samhället är beroende av miljön och om hur samspelet mellan samhälle och miljö ser ut när nu vissa förändringar är oundvikliga. Vi behöver en ansats som stimulerar samverkan, syntes och systemanalys. Ett påpekande i detta sammanhang av Formas huvudsekreterare Lisa Sennerby om den samhällsvetenskapliga forskningens betydelse i samband med allvarliga miljöproblem bör också noteras: Miljöproblemen är ofta mångdimensionella till sin natur och det behövs ämnesövergripande satsningar för att tackla dem. De flesta allvarliga problem kräver naturvetenskapliga kunskaper, men för att komma vidare krävs deltagande också från samhällsvetenskaplig forskning och humaniora. 3. KASAM:s förslag om samhällsvetenskaplig och humanistisk forskning inom kärnavfallsområdet (juni 2002) KASAM pekade i juni 2002 på behovet av ett forskningsprogram kring kärnavfallsfrågorna med inriktning på samhällsvetenskap och humaniora. Det skedde i KASAM:s granskningsyttrande över Svensk Kärnbränslehantering AB:s (SKB) FUD-program 2001. Delar av detta yttrande återges i det följande (SOU 2002:63 sid. 115 ff.): Motivering för programmet KASAM har noterat att förstudiekommunerna i sina remissyttranden till SKI över FUDprogram 2001 genomgående har fört fram önskemål om att SKB skall ägna väsentligt större uppmärksamhet än hittills åt kärnavfallsfrågans samhälls- och demokratiaspekter. Liknande påpekanden har gjorts av Uppsala universitet och Naturvårdsverket. Företrädare för SKB 6 Dokumentationen från konferensen finns publicerad som Miljövårdsberedningens rapport 2003:1.
YTTRANDE 10 (14) har, efter det att FUD-program 2001 färdigställdes, i olika sammanhang nämnt att bolaget förbereder ett forskningsprogram med samhällsvetenskaplig inriktning och därvid hoppas kunna samverka med Linköpings universitet. För egen del vill KASAM understryka att även om det teknisk-naturvetenskapliga forskningsprogrammet är centralt för SKB:s verksamhet, så sker genomförandet av ett sådant arbete inte isolerat från övrig samhällsutveckling. KASAM konstaterar att SKB:s lokala arbete kan komma att få betydelse för såväl lokala som regionala samhällsförhållanden. Det är därför viktigt att detta arbete sker i nära kontakt med utvecklingen på de socioekonomiska, juridiska och demokratiska arenorna. Det finns ett flertal ämnesområden som bör uppmärksammas under det kommande arbetet med platsundersökningar och under ett senare detaljundersöknings- och byggnadsskede. Exempel på sådana frågeställningar är platsundersökningsskedets effekter på informationsoch demokratikrav inklusive arbets- och beslutsprocesser på det politiska området. Andra exempel är eventuella effekter på lagstiftningsområdet, förändringar i regionala förhållanden med avseende på arbetsmarknad och kommunal ekonomi samt utveckling av opinioner lokalt och nationellt vad gäller det fortsatta arbetet med ett slutförvar. Inte minst kan det vara intressant att studera frågor om massmedias roll i opinionsbildningen. Vidare finns det skäl att fortsätta och vidareutveckla den diskussion kring etiska frågeställningar kring slutförvaringen som KASAM har drivit sedan sin tillkomst i mitten av 1980-talet och som senast var föremål för inträngande diskussioner vid det så kallade Anne-Marie Thunberg seminariet 3 5 maj 2001 (se rapporten Kärnavfall Nuets ansvar och kommande generationers frihet, SOU 2001:108). Organisatoriskt ansvar för genomförandet av programmet Vissa praktiska motiv kan tala för att huvudmannaskapet och finansieringsansvaret för ett på samhällsvetenskap och humaniora inriktat forskningsprogram kring kärnavfallsfrågorna skulle ligga hos SKB, det vill säga just den organisation som är väl förtrogen med frågans naturvetenskapliga och tekniska aspekter. Ett skäl skulle kunna vara att verksamheten behöver komma igång snabbt. Ett annat skäl skulle kunna vara att finansieringen ordnades på likartat sätt som gäller för SKB:s övriga forskning, det vill säga genom Kärnavfallsfonden. En förutsättning för att ett sådant forskningsprogram i SKB:s regi skulle ha trovärdighet gentemot vetenskapssamhället och allmänheten är sannolikt att de forskare som anlitas är knutna till etablerade forskningsinstitutioner, det vill säga har en från SKB fristående ställning. En annan förutsättning är sannolikt att det samtidigt finns ett system för kompetent granskning av forskningsresultaten. Man skulle kunna dra en parallell med uppläggningen av SKB:s nuvarande naturvetenskapliga och tekniska forsknings- och utvecklingsverksamhet. Den forskningen utförs till största delen av forskare vid universitet och högskolor samt av forskare som är knutna till konsultfirmor. Verksamhetens kvalitet och inriktning granskas regelbundet av i första hand tillsynsmyndigheterna SKI och SSI samt av KASAM. Det finns emellertid starka invändningar mot att SKB skulle ha huvudansvar i vårt land för beställning av samhällsvetenskapligt och humanistiskt inriktad forskning kring kärnavfallsfrågorna. KASAM menar visserligen att det är angeläget att SKB visar stor uppmärksamhet åt även andra aspekter på kärnavfallsfrågan än de rent tekniska och naturvetenskapliga. Men de frågeställningar inom samhällsvetenskap och humaniora som har berörts har inte på samma sätt som de tekniska och naturvetenskapliga frågeställningarna omedelbar relevans för SKB:s förmåga att fullgöra sin primära uppgift. Däremot finns det ett starkt nationellt intresse av att denna forskning kan komma till stånd, bland annat därför att den kan ge insikter som kan nyttiggöras i samband med att samhällsorganen måste ta ställning i andra
YTTRANDE 11 (14) komplexa frågor. Huvudansvaret för sådan forskning bör därför ligga på institutioner som är helt fristående från SKB. En möjlighet kan vara att engagera de båda tillsynsmyndigheterna SKI och SSI i ett sådant samhällsvetenskapligt och humanistiskt inriktat forskningsprogram på kärnavfallsområdet. Båda myndigheterna har erfarenhet av forskningsadministration, även om denna forskning traditionellt har haft en stark inriktning på säkerhetsfrågor respektive på strålskydd. KASAM skisserade i yttrandet också en möjlig modell för hur KASAM med sin sammansättning av högt kvalificerade forskare inom såväl naturvetenskap och teknik som samhällskunskap och humaniora skulle kunna bidra till att sådan forskning kom igång snabbt samt föreslog att finansieringen skulle ske med medel ur Kärnavfallsfonden. 4. Tidigare KASAM-seminarier m.m. Redan i sin första rapport år 1986 om kunskapsläget på kärnavfallsområdet pekade KASAM på att politiska och etiska värderingar kommer att spela en stor roll för samhällets sätt att hantera frågor som rör säkerhet och långsiktig förvaring av kärnkraftens avfall. Ett samspel mellan naturvetenskap/teknik, ekonomi, juridik och samhällsvetenskap ger underlag för politiska och etiska värderingar och är enligt KASAM:s mening nödvändigt för att uppnå en teknisk/ekonomisk lösning av kärnavfallsproblemet som samtidigt är allmänt accepterad av landets medborgare. Tankegångarna utvecklades vid det första seminarium som KASAM, tillsammans med dåvarande Statens kärnbränslenämnd, ordnade år 1987. Temat för detta seminarium formulerades Etik och kärnavfall - Etiskt handlande under osäkerhet. Därefter har KASAM utöver seminarier kring enbart naturvetenskapliga och tekniska frågeställningar ordnat ett flertal seminarier där både samhällsvetenskapliga och humanistiska problemställningar har uppmärksammats. Deltagare vid de första seminarierna var fristående vetenskapsmän samt företrädare för berörda myndigheter jämte Svensk Kärnbränslehantering AB. Vidare deltog personer med anknytning till miljörörelsen. Sedan början av 1990-talet när pågående förstudier i ett antal kommuner ledde till att frågeställningarna tilldrog sig större allmänt intresse har KASAM alltid inbjudit företrädare för sådana kommuner och för miljöorganisationer att delta i dessa seminarier. En genomgång av teman och rubriker för de olika seminarierna ger en god antydan om de frågeställningar som har tagits upp. Vid ett seminarium som KASAM ordnade år 1989 var temat Den naturvetenskapliga kunskapsbasen för slutförvaringen av det använda kärnbränslet. Stort utrymme gavs åt mer allmänt hållna frågor, t.ex. om kunskapens gränser, politiska förutsättningar för avfallsstrategin och möjligheten av människors intrång i ett förvar. Ett KASAM-seminarium år 1990 om Beslut under osäkerhet i anknytning
YTTRANDE 12 (14) till kärnavfallsfrågan behandlade beslutsteoretiska frågeställningar. Temat för nästa seminarium med en bredare ansats som KASAM anordnade, år 1992, var Acceptans, Tolerans, Delaktighet. År 1994 hade frågan om upprättande av miljökonsekvensbeskrivningar i samband med olika projekt blivit allt mer aktuell. Under rubriken Kärnavfall och miljö genomförde KASAM ett seminarium med internationellt deltagande om miljökonsekvensbeskrivningens roll inför slutförvaring av använt kärnbränsle. År 1997 diskuterades beslutsprocessen kring kärnavfallshanteringen vid seminariet Kärnavfall och beslut. Samma år genomförde KASAM även seminariet Kärnavfall och säkerhet. Underrubriken till detta seminarium en ensamrätt för specialisterna eller en angelägenhet för oss alla antyder bredden i angreppssättet. I samarbete med det Internationella atomenergiorganet IAEA anordnade KASAM år 1999 ett seminarium om s.k. återtagbarhet, d.v.s. möjligheten att återta kärnavfall som har placerats i ett slutförvar (Retrievability of high level waste and spent nuclear fuel). Temat för ett KASAM-seminarium år 2001, Kärnavfall Nuets ansvar och kommande generationers frihet, Stabilitet hos demokratiska institutioner och värdegemenskap över generationer illustrerar tydligt hur humanistiska och samhälleliga värderingar måste samverka med komplexa naturvetenskapliga och tekniska frågeställningar vid överväganden om kärnavfallsfrågorna. Slutligen kan nämnas temat för KASAM:s seminarium i april 2003, Demokrati och vetenskap om beslutsfattande inför anläggandet av ett slutförvar för använt kärnbränsle. 5. Exempel på samhällsvetenskaplig/humanistisk forskning kring kärnavfallsfrågorna i andra länder 5.1 RISKPERCOM och TRUSTNET Behoven av samhällsvetenskaplig/humanistisk forskning har uppmärksammats i internationella sammanhang, till exempel inom ramen för de av EU finansierade projekten RISKPERCOM och TRUSTNET. RISKPERCOM-projektet genomfördes under åren 1995 1999. Syftet var att studera olika riskuppfattningar i fem olika länder. De risker som studerades gällde främst sådana som har samband med radioaktiv strålning till följd av användningen av kärnkraft. I projektet ingick också jämförelser med hur andra risker uppfattades. 7 7 Dokument som beskriver RISKPERCOM samt rapporter som tagits fram inom ramen för projektet är genomgående skrivna på engelska. Uppgifterna finns lättast tillgängliga på webbplatsen www.move.to/riskpercom.
YTTRANDE 13 (14) Samordningsansvaret låg på en svensk forskningsinstitution, Centrum för riskforskning vid Handelshögskolan i Stockholm (Lennart Sjöberg). I projektet deltog forskare från Frankrike, Norge, Spanien, Storbritannien och Sverige. En av utgångspunkterna för projektet var det faktum att forskning i Sverige under första delen av 1990-talet visat på stora skillnader mellan hur experter och allmänheten uppfattade risker i samband med lokalisering av ett slutförvar för kärnavfall. Inom ramen för RISKPERCOM bedrevs ytterligare forskning med anknytning till kärnavfallsproblematiken. Med stöd av EG-kommissionen finns sedan år 1997 ett europeiskt nätverk TRUSTNET av beslutsfattare, administratörer och forskare som arbetar med att belysa och bedöma regler för samt tillsyn av verksamheter som kan utgöra en fara för allmänheten och miljön 8 9. På senare tid används i dessa sammanhang ofta den engelska termen Risk Governance. Risk Governance 10 kan uppfattas som en sammanvägning av bestämmelser, normer och bedömningar med avseende på politiska, sociala, juridiska, etiska, vetenskapliga och tekniska faktorer som leder fram till slutsatsen att farlig verksamhet är tillåten. Riskbedömning och riskhantering äger rum inom ramen för ett samhällssystem där vissa aktörer har fått förtroendet att bedöma och hantera riskerna. Fokus för arbetet inom ramen för TRUSTNET ligger på annan miljöfarlig verksamhet än kärnkraft och kärnavfall. Vad som dock gör det befogat att i detta sammanhang ge en översiktlig bild av TRUSTNET är den tvärvetenskapliga ansats som representeras av deltagarna. Här märks bl.a. bidrag från forskare inom det samhällsvetenskapliga området i bred bemärkelse. 5.2 Finland I Finland har behovet av oberoende samhällsvetenskaplig forskning inom kärnavfallsområdet blivit särskilt uppmärksammat. Strålsäkerhetscentralen (STUK) och Handels- och industriministeriet har tillgång till den offentliga sektorns forskningsprogram. Efter en utvärdering av detta som genomfördes av Handels- 8 Dokument som beskriver TRUSTNET samt rapporter som tagits fram inom ramen för detta nätverk är genomgående skrivna på engelska. För att säkerställa att följande framställning på svenska blir rättvisande har den sakgranskats av f.d. generaldirektör Gunnar Bengtsson, som tidigare ingick i styrgruppen för TRUSTNET. 9 Uppgifter om Trustnet finns lättast tillgängliga på webbplatsen www.trustnetgovernance.com. En sammanfattande redogörelse avseende perioden 1997-1999 finns publicerad i Journal of Risk Research, Volume 5, Number 1/January 1, 2002 under titeln A report of TRUSTNET on risk governance Lessons learned. 10 Risk governance is the sum of political, social, legal, ethical, scientific and technical components that allow the operation of hazardous activities. Risk assessment and management take place in the context of a global governance system where specific actors are entrusted with the task of assessing and managing the risks.
YTTRANDE 14 (14) och industriministeriet under år 1996 utvidgades programmet från att ursprungligen ha varit inriktat på säkerhets- och strålskyddsfrågor till att även omfatta samhällsvetenskapliga studier under åren 1997-2001. I en rapport ( Nuclear Waste Management in Finland Final report of Public Sector s Research Programme JYT2001, 1997-2001) utgiven av Handels- och industriministeriet i maj 2002 uttrycks behovet av denna forskning på följande sätt (enligt en officiell översättning till svenska): Huvudsyftet med forskningsprogrammet var att förse myndigheterna med oberoende expertis och relevanta forskningsresultat. Tyngdpunkten låg på geologisk slutförvaring av använt kärnbränsle. Forskningsprogrammet delades in i (1) tekniska studier rörande säkerhetsaspekterna kring avfallshanteringen och (2) samhällsvetenskapliga studier. De samhällsvetenskapliga studierna omfattade observation av principbeslutsprocessen, inkluderande förfarandena i slutförvarsanläggningens miljökonsekvensbedömning, samt media och imagefrågor. JYT2001 har kunnat ge myndigheterna betydande stöd i säkerhetstekniska och samhälleliga frågor. Riksdagen bekräftade i maj 2001 statsrådets principbeslut beträffande Posivas 11 ansökan om slutförvarsanläggning för använt kärnbränsle i Olkiluokto i Euraåminne kommun. Det faktum, att det fanns ett trovärdigt forskningsprogram JYT2001, oberoende av Posiva, har sannolikt medverkat till att skapa det höga förtroendet för det finska hanteringsprogrammet för kärnavfall - < O > - 11 Posiva Oy är Svensk Kärnbränslehantering AB:s (SKB) finska motsvarighet